Senaste kommentarerna i forumet

Ni hade ju tagit tupp och höna- så kycklingpaus är ett helt nytt och eget ord! ??
@akillesu - stämmer, olika är vågarna men nu är vi här, ihop.

Jag har haft ett riskbruk av alkohol sedan alkoholdebuten vid 12 års ålder. I tonåren och mina tidiga 20 missbrukade jag också droger.

Jag har alltid klarat studier och arbete och har bildat familj med min nuvarande make som hade en senare alkoholdebut, men annars har haft liknande problem som jag. När barnen var små drack vi mindre men när de började skolan ökade konsumtionen igen.

Jag har under hela mitt vuxna liv försökt minska min konsumtion med olika självhjälpsprogram. Jag har vänner och bekanta utan riskbruk och kan ha ett rikt socialt liv utan behöva förklara varför jag inte dricker.

Jag är starkt motiverad till att minska min konsumtion dels på grund av barnen men en ökad del beror även på att jag blir äldre och inser de fysiska riskerna med mitt beteende.

Jag har på senare tid upptäckt att min make inte har samma motivation och önskan. Den största delen av min konsumtion sker med honom. Vi triggar varandra istället för att hjälpa varandra. Jag har börjat fundera på att lämna honom på grund av detta. Det är inget jag vill, men jag tror inte att jag kommer klara av att minska / sluta dricka så som det ser ut hemma nu.

Vi har pratat om att inte köpa hem så mycket, men han ”bryter pakten” och handlar ändå. Han skojar ofta bort mina försök till att prata om det här . Alla hans vänner riskbrukar fortfarande så jag tror inte han har samma syn på det som jag.

Är det någon som har en liknande situation , hur tänker ni? Har ni några tips eller råd?

Oj, va jag känner igen mig, det skulle kunna vara jag som skrivit detta! Efter 2 v utan alkohol drack jag i lördags. Igår vaknade jag med gammal bismak av vin, lätt illamående och det värsta - hur sjutton kom jag i säng, sa jag Hej då till mina gäster mm mm.. ? Fy, vilken känsla!

Men jag försöker att inte slå så hårt på mig själv utan ser istället framåt! Det blir inte bättre att gå runt och älta.. Men inte sjutton är det lätt inte! Detta förbaskade gift..

Tack Fialotta88 för ditt inlägg?

Allt vad du skriver är så sant och klokt och jag håller med dig i allt!
Anledningen t att jag dricker är flera och från att ha ett kontrollerat drickande t ett icke kontrollerat/ett missbruk så startade det väl som självmedicinering när livet/oron/ångesten blev för tungt. En annan anledning var tristess och ensamhet som i sin tur kan leda till ångest. När livet blev mindre tungt var anledningen att det var en vana.
Men oavsett dessa anledningar så har jag inte landat där att jag ”bestämt” mig ...jag önskar att jag hade bestämt mig men jag har inte lyckats övertyga min hjärna ännu. Min plan är då (som den internetbehandlingen rekommenderar) att få nyktra dagar så att jag kommer känna den positiva förändring som den för med sig för att sedan fortsätta att vara nykter. För är det något jag vet...så är det att jag behöver bli nykter...för det är vägen t bättre hälsa. Då kommer jag även veta beror min trötthet nu på att jag har druckit alkohol eller är det bara för att jag är trött, är orolig mm. Och precis som du skriver Fialotta88 ...jag kan inte dricka kontrollerat men jag kan kontroller att inte dricka alls men jag kan inte kontrollera min dotters liv och jag ska inte kontrollera det.

Läste i någon tråd någon som skrev att man ångrar aldrig dagen efter att man var nykter kvällen före och det tyckte jag stämmer så bra??

Nu ska jag ta m min hund ut på promenad...och därefter ville min dotter ha m mig t sitt gym..så jag ska med..det behövs..så stel och tung som min kropp är??

Ha en fin dag alla?

Kram?

Jag är så besviken på mig själv. Men också sorgsen över att ännu en gång ha fallit i det avgrundsdjupa svarta hålet. Jag behöver göra en förändring. Igen. Men jag börjar förlora trovärdighet inför mig själv. Hur sjutton ska jag klara det nu när jag misslyckats så många gånger tidigare?

Måndag och ångesten är kvar. Nästan värre än igår eftersom då handlade det mest att få ut gifterna. Nu sitter jag här med den molande känslan av skam, besvikelse och sorg.

Ska titta på den föreläsningen! Såg att den håller på en timma så jag kan titta på den under dagen när jag är hemma!

Tack för tipset!

Kram?

Jag skrev så här hos Fialotta88 igår:

Det är inte nödvändigt att lova någonting. Två saker brukar ”di gamle” råda om vad det gäller tidsperioden och nyktra beslut:

1) Ta en dag i taget: ”Idag är jag nykter.” Det är bra för ditt här-och-nu-tänk. Inte älta saker som hänt bakåt, och inte planera för långt framåt (glögg eller inte till jul tex).

2) Bestäm inte ”aldrig mer” eller ett visst datum då du ”får” börja dricka igen, utan tänk hellre ”inom överskådlig tid”. Ungefär en månad i taget. Då kommer du helt naturligt att ”välja om beslutet” med viss regelbundenhet, ungefär som man kan välja om sin partner. ”Ja, jag älskar dig fortfarande och vill fortsätta leva med dig.” Då tar man inte beslutet för givet utan ”underhåller sin relation” även till nykterheten.

Kram ?

Vi har saknat dig ❤️

Kram ?

Intressant hur många ursäkter jag kan komma på för att tillåta mig att dricka.
Vore bättre om jag använder andra för att låta bli.
Är min väg 12/2?
12 dagar utan, 2 kvällar med alkohol? Jag funderar och funderar.
Så skönt att vakna pigg och utvilad. Skönt att också veta att jag inte kanske är utan dricka hela livet.
När jag inte dricker varje dag, är jag inte lika tolerant och jag blir snabbare påverkad, påmind om att backa.
Kanske funkar det.
Kanske inte.
Jag tänker på vad ni skrivit. Att prova 3 månader utan.
Jag körde 320 dagar utan. Det gick fint. Vad fick mig att dricka igen? Kaxighet. Trots.
Nu har jag bevisat att jag kan. Check på den, lite grand.
Började om.
Föll in i samma mönster.
Vill inte skada kroppen, inte såra familjen. Bromsade in. Gasade.
Broms. Gas.
Så ojämnt
Upp o ner, upp o ner..
Nu är jag på en platt landsväg.
Ser inte riktigt de luriga kurvorna.
Känns som om jag har medvind.
Funkar bromsarna?
Har inte testat dem ännu..
Försöker att inte slira i gruset.
Försöker att inte trampa för fort vet att det blir utmanande längre fram.
Några gupp på vägen men har inte fallit av cykeln ännu.
Trampa på.
Se upp för gruppen.

???

Här är jag nu, skamsen och med svansen mellan benen.

Återfall? Ja.
Magen har kraschat.
Viktnedgång
Trötthet
Besvikelse
Ser hur livet rinner ur mina händer.
Varit nykter nu i 4 dagar. Tål inte en droppe alkohol nu.

Jag känner ingen tillförsikt nu. En stort svart hål i min själ, där ensamheten och självföraktet slukar allt som ger livet mening.

Letar efter ljuset
Men det är så mörkt
Jag kan se en springa av ljus
Men när jag försöker fånga det dras jag genast ner i själens svarta hål...

Saskij

Jag har själv ingen i min närhet som är bipolär men utifrån det du skriver så låter det fruktansvärt och jag förstår din oro kring henne. Då förstår jag också att det är lätt att ta till alkoholen för att dämpa ångest och oro över din dotter.

Jag tänker såhär. Nu har du två saker som tynger dig rejält. Ditt alkoholproblem och din dotters hälsa. Du kan kontrollera ett av de problemen, och det är ditt alkoholproblem. Tänk att makten över ett av dina problem ligger helt i dina händer och du har möjlighet att lösa det problemet en gång för alla. Din dotters hälsa är svår för dig att kontrollera, men jag är övertygad om att om du skulle bli kvitt ditt alkoholproblem och bara ha din dotter att fokusera på så skulle allt kännas så mycket lättare. Då är det endast henne som din ångest och oro kretsar kring. Känns inte allt lite lättare av att tänka så? I sådant fall kanske det kan bli en motivation för dig att ta tag i problemet som ligger inom din kontroll för att på så sätt göra problemet som ligger utom din kontroll lite lättare och mer uthärdligt ? jag förstår givetvis att det är lättare sagt än gjort men det kanske funkar som lite motivation iaf ?

Jag har inte sagt till så många att jag aldrig tänker dricka mer, utan bara sagt ” tillsvidare”. Efter sjätte januari får det bli ”slutat för gott” ?

Var ifrån har du fått ” kycklingpaus” förresten? Får ingen träff när jag googlar.

Kram ?

Riktigt motigt denna kväll. Skarp ångest. Sex veckor nykter. Så här länge har jag bara varit nykter två gånger(med denna period inräknad) sen jag fyllde 18. Hur jobbigt det än känns ikväll tänker jag ändå att detta på sikt ska bli den längsta period jag varit nykter sen jag fyllde 18. Därför är målsättningen också backad till att bara vara nykter längre än tre månader. För att just ikväll känns 'för resten av mitt liv' en aning övermäktigt och oöverskådligt.

Går inte förneka att alkoholen går att använda som en ventil att släppa ut övertryck och spänningar med även om det är en riktigt dålig metod som snabbt biter en i röven. Men jag tänker att om tre månader behöver jag kanske inte längre ha den här ventilen tillgänglig, men att just nu tänka 'aldrig' är för stort och jag orkar inte vara så resolut ikväll. Och det tror jag inte heller att jag behöver vara.

För det är inga problem att vara nykter resten av denna dag.

Och imorgon tar jag nya tag.

För att vara nykter för alltid.

Jag vill nämligen inte dricka längre.

Tack för att du delar med dig om hur du drack. Intressant med så många olika varianter på hur vi alla hamnade här till slut.

Hej Varafrisk!
Vad tråkigt att det inte går så bra för dig. Vad beror det på? Jag kanske kan hjälpa på något sätt?

Tack Jasmine och Andrahalvlek för omtanken?

Idag har min dotter kommit hem igen. Var ganska speedad när hon kom men blev lugnare allteftersom men det räcker att man säger ett ord fel så är hon på. Jag förstår att jag kommer inte kunna skydda min dotter i framtiden...utan det kommer hända saker ...och det är smärtsamt...det värsta är om hon skulle skada sig allvarligt...men jag kan inte skydda henne mot det heller...och det är smärtsamt...det gör liksom ont långt in själen...i varje cell. Pratade med en vän som har en dotter på 25 år som haft depression under tre år...om hon inte haft sina föräldrar hur skulle hon fixat hela myndighets- och sjukvårdsbiten.

Ikväll känns det iaf skönt att hon somnar under samma tak som min man och mig samt att jag är nykter??

Godnatt?

Va härligt att det går så bra för dig??Jag har inte lyckats så bra och jag kan verkligen hålla med dig om att det känns som man sviker sina vänner här på forumet när man dricker. Jag har dock inte gett upp!

Kram?

Känner igen mig lite grann i det, för det är rätt skönt o kunna svara och inte vika ner sig o ta ett glas bara för att slippa svara :)

Hej! Ser att du skriver att du dämpar ångest med alkohol, vilket jag själv också gör emellanåt. Men sedan jag började fundera över mitt drickande och insåg att det gick ut över min hälsa har jag tagit till andra metoder för att dämpa ångest, tex träna. Du verkar träna en del så du kanske kan försöka gå och träna istället för att dricka vin? För min del så är jag alltid extremt osugen på alkohol efter att jag tränat ?

Det är så tröttsamt med pikar och folk som ifrågasätter varför man inte dricker... jag tror sådana människor i grunden funderar över sitt eget drickande och när de då möter någon som dig som tagit steget och valt att avstå från A ett tag så känner de sig dåliga och vill inte vara ensamma i sitt drickande, därför kommer pikar, kommentarer och ifrågasättande. Det är helt enkelt en fråga om avundsjuka... de tänker att deras eget drickande är okej om andra också dricker. Men om andra inte dricker så känner de att de måste ta tag i sitt eget drickande, något som jag tror skrämmer många.

Avseende det man ska säga när folk frågar varför man inte dricker, svara bara ”av hälsoskäl”. Då brukar de flesta bli obekväma och inte våga fråga mer. De har ju ingen aning om om du kanske drabbats av en allvarlig sjukdom eller om du bara vill bli en bättre version av dig själv och leva ett hälsosammare liv utan A. Och om personen mot all förmodan frågar vad dessa hälsoskäl är för något så kan du svara ”jag vill helst inte prata om det.” Och sen byter du snabbt samtalsämne och börjar prata om vädret eller bostadspriser som 90 % av allt kallprat går ut på ?

Jag har läst igenom din tråd i kväll. Känner igen mig mycket i det du skriver. Tydligen är vi lika gammal, jag är 57 år. Min fru vet vad jag kämpar med. Hon är mitt största bollplank. Ingen i bekantskapskretsen har reagerat på att jag oftast väljer A fritt nuförtiden. Jag har givits kört med lite vita lögner för jag skäms för mina problem. Jag har hängt här på forumet under de senaste åren. Jag har haft helt alkoholfria perioder sedan jag började skriva här, men även provat att dricka kontrollerat. Det har funkat bra för mig med kontrollerat drickande men kroppen och själen mår bäst när jag avstår alkohol helt och hållet. För mig har strategin en dag i taget funkat kanon bra.

Den här veckan har jag druckit 21 glas vilket är strax över målet på 20 glas. Jag har inte druckit en stor mängd vid ett tillfälle utan druckit cirka 3 glas per dag men varje dag. Jag har haft mild till måttlig ångest som jag har dämpat med alkohol. Målet för nästa vecka är att dricka max 10 glas. Jag ska även komma igång med styrketräningen igen och cykla vid två tillfällen.

En stunds vila efter intensiv, mysig helg. Fått träffa alla barn och respektive samt mina små gosiga barnbarn, gulliga, vilda och så mjuka både utanpå och inuti.
Bliss.
Har fått frågan denna helg hur länge jag har tänkt vara nykter, och har börjat svara ”ett år sen får jag se och bestämma mig”. Så i januari tänker jag att jag deklamerar öppet att jag slutar för gott.
Och även om jag inte har en tanke på att börja så känns det bra att ha ett datum för ett livslångt beslut.

Förra hösten började jag uppleva att drickandet accelererade, så jag drog i nån mkt lös handbroms. Drack väldigt lite september, del av oktober. Sen tog det liksom ny fart och senhösten och vintern var mycket dystra, jag drack ensam hemma, jag började ta ett glas medan jag väntade på hämt-maten. Började köpa hem vin till mig själv när min man var på tjänsteresa.
Halvflaskor, som blev två.
Blev väldigt berusad på en familjesammankomst (då barnen inte var med). Började känna mig allt mer osäker när jag skulle på middag mm, för att jag inte visste hur jag skulle kontrollera mitt intag.
Även om jag under vissa perioder druckit mycket var detta på ett nytt sätt.
Den tanke som malde i mitt huvud var den stora skräcken att jag skulle dricka mig till ett läge då jag var tvungen att sluta helt.
Nu har jag gjort det. Jag lever mitt bästa liv i det jag upplevde som ett worst case scenario.
Kom inte och säg att livet är förutsägbart. ?
Sov gott alla! Kram ?

Hej Kennie!
Tack för din input. Jag vet att du menar väl. Jag ska påbörja mina universitets studier nästa vecka och kommer ha fullt upp med det på vardagar och sedan ska jag jobba under helgen. Jag vet att jag inte kommer ha tid eller energi att dricka så pass mycket som jag har gjort under sommaren. Jag känner inte riktigt att jag har tid att påbörja samtal med en alkoholterapeut. Jag tror dock att min konsumtion kommer att minska under de kommande veckorna.

Hej Se klart!
Jag känner inte riktigt för att prata med mina kompisar eller min familj om min alkoholkonsumtion. De kommer ändå inte förstå vad jag går igenom gällande alkohol. De vet inte om att jag dricker alkohol varje dag hemma och jag tänker inte berätta det för dem. Under de två senaste festerna har jag blivit berusad men jag har inte blivit för full eller gjort något dumt eller konstigt. Tack! Jag hoppas att du har haft en fin helg också.
Kram