Senaste kommentarerna i forumet

... så kan vi dela tankar och råd.
Att känna dig dålig hör till alkoholistens sjukdomsbild. Det och många andra skuldkänslor minskar i takt med drickandet. Välkommen!

Och grattis till din första vecka, bra gjort. Fint att du hittat till forumet, det har hjälpt mig mycket. Men jag vet att några också brukar tipsa om att söka hjälp även hos husläkare/beroendemottagning, tex Charlie och Kennie.
För mig har forumets varit- och är lite som AA, att få ta del av andras berättelser och att dela mina egna tankar. Så enkelt men otroligt värdefullt.
Jag tror mina tankar var exakt som dina, att jag kommer att dricka mig sjuk. Jag är glad över den insikten för det har hjälpt mig att hålla mig nykter, nio månader snart. Jag brukar säga att jag backade tillbaka från kanten av ett stup, och jag har fortsatt backa. Numera ser jag knappt stupet men klara dagar finns det där och påminner mig om att hålla mig på rätt sida.
Aldrig glömma, viktigast först- vara nykter som Andra halvlek så klokt säger det.
Skickar tålamod och kraft, det kommer att gå bra! Kram ?

Bra där, löpning hjälper mig på en massa sätt- skulle nog säga att min sinnesro ökar. Ibland så trögt att ge sig ut, men alltid ljuvligt när skorna är på och de första stegen avklarade! Heja dig! ?

Köpt ett par bra löparskor och pulsklocka. Springer fem ggr / vecka, ca 7 km.
Löpning är kanske det effektivaste hittills mot alkoholsug.

Två väldigt nyttiga böcker: Den stora boken och Leva nykter. Finns på bokbörsen och hos AA.

Här kommer en kram. Visa nu din dotter att du är den förebild du vill vara och som hon behöver! Var är din man i allt detta? Stöttar han er eller grejar han med sitt?

Ola Salo var jag också på. Skulle gå med min son som blev sjuk. I stället hängde min granne på. Han var 80 år. Vi hade hur kul som helst. Sedan dog han några veckor senare...

Kram!

Hej Kippe
Hur går det?

Skulle så gärna vilja krama dig IRL, och berätta hur mycket jag känner igen det du beskriver.
Detta ständiga växlande mellan hopp och förtvivlan, ansvaret, skulden, sorgen.
Det är fan inte lätt att vara människa, och för oss som har barn som mår dåligt är det sju resor värre.
Men du tänker så rätt, och låt oss kämpa, gråta och skratta tillsammans i detta forum.
Stor KRAM!

Alltid skönt att höra att det är fler än jag som förknippar eskalerat missbruk av barn med psykisk ohälsa!
Ja, mitt tålamod och humör hålls mer stadigt och jämnt om jag inte dricker, att va nervig och stissig när man är inne i missbruket gynnar ingen, allra minst henne. Det är som att gå på ett minfält hemma, ibland är hon glad och gosig och vill hålla handen när vi kollar på tv, för att i nästa stund få ett utbrott för minsta lilla och börja skrika och sparkas. Jag älskar ju henne till döds såklart men ibland får jag bita mig i tungan och bara gå undan och andas, jag älskar verkligen inte hennes beteende.
Mitt mål är att förbli nykter, nåt annat går inte, jag kommer att dricka mig sjuk, både psykiskt och fysiskt.
Tack för stöd och pepp!

Kram.

Alkoholdrömmar är väldigt vanligt i början. När vi dricker har vi inte den viktiga rem-sömnen, då vi drömmer och processar. Det lugnar ner sig med tiden.

Kram ?

Lider verkligen med dig ❤️

Kram ?

Lider verkligen med dig ❤️

Kram ?

Hej!

Veckan som gick blev inte som jag ville ur sett ur nykterhetens perspektiv....och kanske inte heller för övrigt. Har skrivit det tusentals gånger tidigare ..alkoholen styr mitt liv...och jag sätter inte mig själv i första hand. Man kan ju tycka att det borde vara på tiden...och vad väntar jag på?? En signal? Att någon ska gå bredvid mig?? Så är det inte...och så kommer det aldrig någonsin bli..och som ni vet så teoretiskt är jag oerhört duktig på vad jag bör göra men jag gör det inte fastän det enda som gäller är GÖRA...och prioritera mig själv därefter kan jag vara ett stöd för min dotter.

Min dotter var väldigt arg på mig i fredags...att jag inte genomför det jag har bokat. ..att jag inte tränar. Hon hade sagt till min man att jag kommer dö av min övervikt. Och när hon grälar på mig så är allt sant vad hon säger och jag har inget att sätta emot. Och, jag kan definitivt inte säga något till henne om att jag tycker att hon inte ska festa...osv...det får jag tillbaka direkt i ansiktet. Då tänker jag...jag ska minsann klara det här med att bli nykter så jag kan vara stolt över mig själv och att göra henne trygg.

Idag känner jag mig lite låg...fastän jag var på en helt fantastisk konsert med Ola Salo igår. Det var en konsert för 50 personer med tre rätters middag. Han hade dessutom med sig en mycket skicklig pianist. Som jag hade längtat efter att få gå på konsert och så äntligen blev det av!! Jag har många filmklipp som jag kan njuta av:)
Men att jag är låg beror till stor del på mitt alkoholmissbruk men även min oro för min dotter. Inatt har jag sovit dåligt för jag oroar mig för henne...att hon ska råka illa ut. Oroar mig också för hennes ekonomi. Hon har jättestora skulder och det kommer att ta många år innan hon har betalat av den skulden till Kronofogden vilket både oroar mig och gör mig väldigt ledsen. Jag känner att jag är så trött på söndagar...samt att det är en dag då vi på något vis väntar på att vår dotter ska höra av sig för att sedan ta hand om henne. Det blir liksom inte heller VI dvs min man och jag. Känner att jag befinner mig i en bubbla där de som ingår i denna bubbla är mina kollegor och min familj. Känner att jag saknar andra sociala kontakter...och detta beror inte endast på Coronan utan att så ser nätverket ut.

Pratade med en LSS-handläggare i förra veckan i min roll som kurator...jag berättade för henne att jag varit sjukskriven och att min dotter har fått bipolär diagnos. Hon sa att när hon jobbade som LSS-handläggare inom psykiatrin var det många anhöriga som inte orkar...att det är oerhört slitsamt. Det är skönt att prata med någon som förstår vad det handlar om...att man inte bara en orolig morsa..utan att det faktiskt finns anledning att vara orolig. Något av det svåraste som jag känner är de här växlingarna mellan depressiv och manisk samt däremellan även den "vanliga dottern". Det känns även så tufft att hon kommer aldrig kunna vara så fri och självständig som hon önskar utan hon kommer alltid behöva stöd av andra som god man, boendestöd och personligt ombud.

MEN....jag vet att det finns en annan sida...om jag bara lyckas hålla mig kvar där...och på den sidan...där är det alkoholfritt...där finns naturen...träningen...böckerna...mysiga utflykter tillsammans med min man...och då tänker jag på att ta med fikakorgen ut i naturen...gå någon vandringsled.....om jag klarar av att stanna kvar på dennasida då känner jag mig inte lika ensam...grubblar inte lika mycket...så jag vill vara kvar på den här sidan.

Idag söndag blir det nyktert...imorgon måndag..blir det en timma i taget.....

Kram:)

Hej Kippe
Vad är det som gör att det är det bästa du vet? Vad är det som gör att du vill trappa ner?

Dock glad och förvånad att någon svarade så svabbt, tack

känner mig så sjukt jävla dålig. Trots att jag inte har problem som i andras ögon

Självföraktet är starkt, ja.
Vill du tala om ditt självförakt?

Här är ännu en förälder till en dotter med särskilda behov ?? Mitt tålamod med henne, och alla andra inklusive mig själv, är så mycket bättre nu när jag är nykter.

Välkommen hit! Du har det värsta bakom dig, nu kan det bara bli bättre ?

Kram ?

Hallå!

Starkt jobbat med åtta dagar! En dag till klarar du och imorgon klarar du en dag till.
Jobbade med autistiska/asberger ungdomar under en period och jag fick ju förstås höra en del av hur hårt och svårt det var för föräldrarna.
Fann samtidigt att det fanns många fina aspekter i ungdomarna som jag inte funnit i mig själv eller andra.

Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta förutom att jag fann en glädje i ovanligheten hos dem.

Är målet att aldrig mer dricka då, eller är det att kunna dricka anständigt?

Jobbar själv på att komma in på första nyktra dagen, därmed kan mitt meddelande varit lite osammanhängande.

som har barn med särskilda behov här! Jag kopplar definitivt mitt eskalerande drickande till de krav som ställs och den oro man har för sitt/sina barn.

Välkommen tillbaka!

Ja, första veckan är värst.. därför valde jag att medvetet inte logga in här förrän jag var över den, första 3 dagarna går ju ut på att hantera abstinens, sen kom ett rejält sug på torsdags em när jag kom hem från jobbet. La mig i sonens rum som ser ut som en svinstia och låg där i hans säng och sov bort det värsta suget, Kände mig som en pundare som somnat i en kvart (Han var inte hemma) Ringde min man som oxå är nykter med mig nu under den här tiden, han sa det jag behövde höra att du vet att det är över kl. 20.00
Det är så det är suget, det klingar av med tiden..
På fredagen tog jag tag i hans rum och städade det kliniskt rent... glad son som kom hem sen:)

eller 1 timme i taget om det är det du behöver.
Fokusera på nuet, just nu ska jag inte dricka.
Och som Onkel F skrev - Tro på dig själv.
Första dagen är värst, var för mig i alla fall.

Jag ska också leta upp avsnittet av alkispodden med Rebecca, ,många som sagt att det är bra.
Kram?

Så bra att du har hittat hit igen! 8 dagar avklarade, gött, då är det allra värsta över. Skriv här så mycket du orkar, det hjälper mycket att bara få skriva av sig.

Kram

Hej jessi75, jag har varit där du är just nu. Mitt barn mådde så dåligt att det ledde till både strypgrepp och knivhot. Och det i sin tur ledde mig rakt in i missbruket. Alkoholens ångestdämpande effekt är outstanding den första tiden, och sedan skapar den sin egen ångest. Men allt det där vet du ju. Starkt av dig att ta tag i drickandet, det kommer att göra resan lättare för både dig och din dotter. Kram!

Hej! 3dje gången jag är inne här sen nästan 3 år tillbaka.
Är en mamma med man och 2 barn i tonåren. Min dotter är under utredning för autism/add eller vad det nu kan vara hon lider av men det är verkligen en utmaning för hela familjen.
Hon är utåtagerande, arg och ibland våldsam. Har inga vänner och har i stort sett aldrig haft. I ett år lyckades hon behålla en vän under ca 1 år och det var nog både hennes och min lyckligaste tid. Sen hände nåt och nu är hon ensam igen.
Detta sliter på mig då jag får vara både slagpåse och vän... har svårt att sätta gränser då jag tycker så synd om henne, men förstår oxå att det är ju mitt jobb.
TIll detta började jag oxå dricka mer och oftare för att orka, få fly verkligheten en stund... för att hantera ilska, sorg och frustration.
Mina barn har därmed fått se mig både salongsberusad och dygnrak. Vilket har såklart bidrag med ångest, skam och skuld från min sida. Och såklart gjort att dottern blivit ännu mer arg på mig..
I maj lyckades jag hålla mig nykter i 1 månad ca...sen blev hela sommaren och in på hösten ett långt eskalerande av allt för mycket och ofta.
Jag missbrukar som dom flesta av er här, kan inte sluta när jag börjat, smyger, häller i mig ett extra glas i köket.. vill dricka tills jag är säker på att jag kommer att somna utan att vakna under natten av ångest.
Nu kör jag sober october som mål. Började dock 27 sept. så nu är jag inne på dag 8.
Men målet är såklart att aldrig mer dricka. Jag känner mig lugnare den här gången och mer trygg i mitt beslut då jag nu vet av erfarenhet att börjar jag igen så är det tillbaka på ruta 1 fortare än kvickt.
Har läst massa trådar här nu under veckan och känner inspo och pepp av er.
En dag i taget och aldrig första glaset.

Kram.