Senaste kommentarerna i forumet

uppskattar ditt svar med en ren konkret lösning på problemet, så svårt att bara komma till skott dock när huvudet hittar på ursäkter till att dricka efter redan 2 dagar ibland 1 ... hinner knappt sluta vara bakis innan suget kommer
o de kan vara överjävligt lömskt i sina ursäkter så att säga..

Jag tycker att det låter som att du har god självinsikt och förstår din situation. Det är en bra grund för att sluta eller dra ner ordentligt på alkoholen. I programmet på Alkohol hjälpen rekommenderar de att man är helnykter tre månader, och sen kan man se hur man vill göra. Under tiden är det toppen att läsa på här på forumet vad andra tänker, samt kolla fakta om alkohol och hjärnan, lära sig om beroende. Nu har jag varit nykter fem månader och jag älskar det, njuter varje dag av att inte vara bakis eller full. Så kämpa, du vet vad du vill och du klarar det när du bestämmer dig, det är så värt det, man får livet tillbaks.

Hej,första gången jag kom i kontakt med alkohol på riktigt var när jag var 15.
Tvingade i mig ganska mycket och kände direkt en form euphori kombinerat med självförtroende, de däremot den gången ledde till en bakfylla och kräksjuka som gav mig en fobi för att kräkas.

de i sin tur ledde till att jag inte drack nå mer tills när jag var 18.
när jag väl började dricka igen när jag var 18 så drack vi 3,5or och jag kände mig jätte bekväm med ett gäng och vart inte så ila dagen efter så jag fortsatte...

vi började gå ut o festa och jag festade väl som andra alkohol väg så att säga förutom en sak och de va att jag ville aldrig sluta dricka,jag hade inga spärrar som andra hade..
jag kunde dricka mer och mer och märke ganska snart att jag tålde mycket mer sprit än mina kompisar.

tillslut ledde mitt supande till att mitt ex var otrogen och en twist ledde i sin tur till att jag vart av med hälften av mina vänner, jag fortsatte dricka för att dämpa ångesten.

4 år senare så har jag en balans med att bara dricka mig super full på helgerna och är nykter på vardagarna,
men de började förändras sakta men säkert senaste halvåret...

numera får jag inte i närheten av samma rus av alkoholen och ångesten dagen efter blir bara värre.

efter varje jävla bakfylle-ångest som kommer bestämmer jag mig för att sluta dricka men slutar med förnekelse i slutet av veckan då jag känner för o köpa nå gott o dricka till helgen :/

under semester tider är de katastrof då inget hindrar mig från att dricka:/

jag antar att jag skriver det här för att ofta när man läser om folk med alkohol problem så är de äldre och deras story är orelaterad för mig ...

jag tänker att de kanske finns folk i 25ish åldern därute som känner samma sak som mig.

sorry om min grammatik och skrivning är dålig.
detta är en otroligt kort sammanfattning då jag har jätte svårt att beskriva det hela i text.

tack.

... är ju redan skrivet i din tråd!
??
Drick inte. ??
Viktigast först- vara nykter.??
Så himla enkelt, vissa dagar svårt/
Att ha tråkigt kan vara en utmaning för oss mysare, firare och tröstare.
(Att få må riktigt bra kan konstigt nog också vara en utmaning.)
Jo, en viktig sak till; en dag i taget.
Välkommen hit!

Tack så mycket för dina ord och välkomnandet.
Jag ska fortsätta att skriva här.
Det är bra att det finns många andra trådar att läsa i här också.

Hade också oregelbundna arbetstider, vilket gjorde att helgen kunde börja på måndag eller vilken dag som helst..Tillslut, innan jag gjorde en livsstilsförändring, drack jag när jag kunde..Inte när jag ville, utan när min beroende hjärna ville..Det blev jätteofta på slutet..Gick ju ganska bra att ligga och dra sig i bakfylla innan kvällsjobbet..Skulle jag iväg tidigt, var det mycket tandkräm och öppen bilruta för att försöka kvickna till..Det festliga med vinet var förbi, och hade blivit ett tvång..Skönt att du har börjat skriva här..?

Vilket gäng ni är och vilken skatt, var och en. Måste säga- och utan press eller tvång att det är en stor trygghet för mig i nyktra livet, att ni finns här.
Med tiden kommer vi säkert vara här mer sällan men tror att denna första viktiga tid har lagt grunden, iaf för mig, med en stark känsla av gemenskap och omtanke och stöd.
Ni är kloka och så bra!
Jag tror ju inte på daglig basis jag ska hiva i mig ett glas, men jag vill verkligen inte ens komma nära.
Ska vårda och omhulda det här nya livet som efter en tid bara blir bättre. Finns väl nästan inget annat som funkar så? ?
Idag ser jag andra änden av en väldigt jobbintensiv vecka med högt tempo från morgon till kväll när jag bara stänger ner. Inte en miljon skulle få mig att slå på datorn igen. DET är iallafall skönt och tryggt att veta, kommer inte tvinga mig till några övermäktiga stordåd, eller idiotiska överdrifter snarare.
Ska ta lite glass, lyssnat på en bok, väcka min man som somnat i soffan. Lilla livet så stort ändå.
Tack alla forumvänner och bekanta, för att ni finns och skriver och gillar och stöttar och är människor på det allra finaste sättet. ????

Grattis till snart 7 mån nykter! ?Tjoho. ?

Någon sa att man kan tänka på alkoholdjävulen som ett skadedjur som man stänger in i en låda. Inte ens vatten och bröd får hen. Till slut skrumpnar hen bort.

Kram ?

Dag 12 och A- demonen har panik nu, men här får den ingen näring.
Jag ska torka ut den jäveln tills den lämnar min kropp!

Det tar ett tag att vänja sig, hon pratar så otroligt snabbt och väldigt hit och dit. Ungefär som jag ? Man blir kanske sådan som nykter?

Jag var intensiv innan, nu är jag ännu mer intensiv. Det är som om nykterheten kokat ner essensen av mig, att min personlighet blivit lite mer koncentrerad.

Det ska mycket till för att man ska erkänna för någon annan att man har minnesluckor. Man vill knappt erkänna det för sig själv.

Mot slutet kunde jag vakna på morgonen i ren panik ”vad gjorde jag igår kväll?” Jag mindes inte ens hur jag hade nattat min dotter, gett henne medicin. Men dottern sov och hon hade fått medicin, så jag måste ha gjort det på rutin. Riktigt obehagligt.

Det hände nästan alltid efter att jag hade haft några dagars planerat eller oplanerat uppehåll och när jag väl började dricka så hällde jag i mig glas efter glas.

Är så tacksam över att jag tog mig ur det ?? Snart 7 mån nykter, tjoho!

Kram ?

Tack för era svar.
Intressant att lyssna på Annie Grace. Måste dock vara på helspänn, det kom många ord och fort gick det! ☺️

Undrar hur många gånger min anhöriga dagen efter undrat vad fasen som hände föregående dag. ? Jag har säkert vissa gånger tänkt att han säkert minns då han inte varit så onykter - som bäddat för missförstånd kan jag tänka mig. Vi har diskuterat den biten väldigt lite, kanske inte helt ovanligt.

Minnesluckor måste ju vara för jävliga! Och säkert inte det första man vill göra dagen efter att fråga typ, "älskling, hur kom vi dit igår", eller "vad sade jag?". Därtill måste det ju vara väldigt jobbigt om anhöriga tar upp ämnet och t ex frågar något i stil med "varför man gjorde si eller så" om man inte ens minns vad man gjort ...
?

Här kommer en välkomsthälsning från en som också är utmattad. Kan bara skriva under på det läkaren sa att du har otroligt mycket att vinna på att inte dricka/dricka mindre när du är sjuk. Förstår att du vill hålla i lördagsvinet men att du är öppen för att prova annat om det inte fungerar. Det tycker jag är jättebra! Fortsätt skriva och läsa här så kommer du komma till dina insikter efter hand.

Kram!

Hej alla
Detta är mitt första riktiga försök till förändring och jag ska försöka skriva som en dagbok/logg över vad jag gör och hur jag känner mig.
Jag registrerade mig för några dagar sedan, men har varit inne här och läst i många trådar.
Är kvinna på snart 50, gift, men utan barn
Har i yngre dagar ”festat” rätt hårt varje helg med många minnesluckor. Men drack då inget på vardagarna.
Har de senaste 10 åren ökat på min alkoholkonsumtion succesivt. Min man dricker också ofta några öl på kvällarna så han har aldrig sagt något om mitt drickande direkt.

Drabbade för sex sju år sedan av enorm stress som övergick till ångest och panikångestattacker på mitt dåvarande jobb (eventuellt att det var en början till utmattningssyndrom). Vin var min medicinering för att kunna slappna av och sova på nätterna. Fick hjälp av arbetsgivaren med samtal hos företagshälsan samt att byta arbetsuppgifter.

Hade sedan en period på ca: ett år där jag enbart drack alkohol på helgerna, inte varje helg, Men definitivt inget på vardagarna. Att jag höll uppe då berodde på att jag tog tag i min träning och kost. Alkohol passade helt enkelt inte in i min träningsperiod. Saknade inte alkoholen heller. Drog på mig småskador som gjorde att jag fick göra uppehåll i träningen och då fallerade allt sakta men säkert.

Mitt nuvarande arbete har jag haft i tre år och redan från dag ett fick jag stresspåslag. Skulle ha bytt jobb snabbt om jag tänker efter, men trodde att allt skulle bli bättre…
Har ju erfarenhet från första gången detta med stress och ångest i arbete drabbade mig, så jag har ändå hållit saker i ”schack” tills nu kan man säga. Fast med hjälp av alkohol. Har de senaste åren druckit så gott som varje dag. På vardagarna mellan 2-4 glas vin och helgerna 3-5 glas vin. Enda undantagen är om jag varit sjuk och mått för dåligt att dricka. Även om jag haft väldigt många dagar i arbetet som flutit på som det ska så har jag ändå tagit mina vinglas.
I våras brakade allt lös. Jag fixade inte längre att arbeta. Blev sjukskriven för utmattningsdepression. Nu har jag börjat äta medicin för ångest och depression och läkaren sade att min alkoholkonsumtion behöver minskas rejält om medicinen ska göra någon verkan. Plus för min övriga hälsa också såklart.
Jag är därför inne på min sjunde dag som alkoholfri. Kände redan efter fjärde dagen att något hände. Känner mig mycket piggare och mer klar i knoppen.

Min önskan är att kunna dricka alkohol på ett mer normalt sätt, inte som ångestdämpande och sömnmedicin.
Jag resonerar kanske lite konstigt med mig själv nu, men jag har redan nu planer på att dricka max tre glas vin på lördag och sedan fortsätta vara alkoholfri på vardagarna.
Tror jag behöver prova detta först och ser om jag kan hålla det. Fungerar inte det så får jag prova en annan strategi.
Ja, det var allt jag hade för idag.
Ha det fint ni som läser.

En minneslucka definieras i forskningen som en episod när du tappar förmågan att lagra in nya minnen under pågående alkoholintag.
Troligen orsakas minnesluckor av alkoholens hämmande effekt på hippocampus. Hippocampus är hjärnans minnecentral och är ansvarig för att lagra in nya minnen.

I de studier som finns beskrivs två olika sorts minnesluckor, blockminnesluckor och fragmentariska minnesluckor:
Blockminneslucka inträffar i regel vid högre berusningsgrad och innebär att du inte minns någonting från det att du börjar dricka alkohol till morgonen efter. Du kommer inte heller i efterhand kunna återskapa minnen från kvällen.
Fragmentarisk minneslucka kan du ha drabbats av om du dagen efter blir påmind om saker som hänt kvällen innan och då får fram minnesbilder. Det som händer i kroppen när fragmentariska minnesluckor inträffar är att berusningen periodvis går upp och då kan du inte lagra minnen. När berusningen går ner igen fungerar minneslagringen som den ska.

Alkoholen påverkar olika personer på olika sätt. Mitt under en minneslucka kan korttidsminnet och andra ganska komplexa funktioner som motorik och språk fungera. En del kan alltså, trots minneslucka, interagera med andra, fullfölja konversationer eller till och med köra bil. Men minnena lagras inte när du har alkohol i kroppen. Så det vanliga för den som drabbas av en minneslucka är att minnas kvällen fram till en viss punkt, oftast fram till punkten när hen börjar dricka alkohol för att sedan vakna tio eller tolv timmar senare och inte veta vad som har hänt under den perioden.

I podden ”This Naked Mind” berättar Annie Grace i ett avsnitt om just minnesluckor.

EP 304: Readers question - Whats the deal with blackouts?

Tydligen kommer det oftast när man dricker snabbt. Man kan fungera nästan helt normalt, men man minns ingenting. Läskigt.

Upplevde det själv mest mot slutet innan jag slutade dricka. Upplevde mig inte så full, kunde fixa här hemma med saker men kom inte ihåg något nästa dag.

Annie säger att man kan upplevas rätt så normal, alltså inte speciellt onykter, men att man inte själv minns det. Som om inspelningsfunktionen på närminnet var ur funktion liksom.

Det skadar inte permanent, men för många är det en viktig väckarklocka om att det är dags att sluta.

Kram ?

Tack för all delaktighet - det är galet rörande och så viktigt! Har jag förstått. Dela kampen.

Jag ska pränta in det där mantrat, det är riktigt bra och jag ska testa det imorgon bitti.

"Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!"

En annan sak jag läste i en annan tråd, eller om det var i "programmet", var något i stil med att ETT misslyckande är inte detsamma som återfall eller att det är kört. Det har jag tagit fasta på. Bromsa så snart man upptäcker att man är i diket och upp på vägen igen.

Tack alla! <3

Som anhörig har jag funderingar kring minnesluckor vid drickande.
Jag undrar hur vanliga de är, eller är det mer regel än undantag med minnesluckor vid speciellt stor alkoholkonsumtion?

Kämpa på med nykterheten.
Varma tankar, kram. ?

Hej, jag har också 90 dagar som första avstämningspunkt, så jag hänger gärna på.

Startade min egen tråd idag. Är på dag 1...en del jobb kvar att göra, men ändå bättre än dag 0 tänker jag.
Jag får nog börja med att bara ta en timme i taget, tills jag verkligen förstår att den tröstande alkoholdörren är stängd, men jag är säker på att många andra dörrar så småningom öppnas på vägen. Är nyfiken på att undersöka mina nya och bättre livsrum.
Det är så många här på forumet som hjälper varandra, peppar och stöttar i vått och torrt, (men så klart helst i torrt :))
Jag tror det är ett väldigt bra stöd om man läser och skriver mycket här. Ska försöka göra det själv i alla fall.

....men den tron - att vara övertygad att man inte ska dricka - den kan man nog inte ta för givet.
Den behöver vattnas och underhållas. Och själva livet behöver tas om hand...
Livet som nykter är ju inte automatiskt en dans på rosor...men nykterheten gör att man kan bjuda upp rosorna till dans - när tillfälle bjuds.
Och alkoholen - som jag ju tog som en genväg till lite förlåtelse och avspänning ..den gjorde mig så sträng. Att vakna upp bakfull var ju som att vakna upp till en skrikande lärarinna som inte läst ett enda poäng pedagogik.
Skam, skuld. Och möjligen möjligt. lite förlåtelse genom späkning och överprestation.
Så lite överseende omsorg ...och värme och sänkta krav är också grundläggande för mig.

Misstag är tillfälle för lärdom, så man inte gör samma misstag gång på gång.

Slå inte på dig själv när du snubblar - upp igen och sikta mot målet!

Håller med Kaveldun. Låt livet vara trist och tråkigt, låt dig känna dig trött och håglös. Upplev alla känslor, negativa som positiva, det är vägen framåt.

Att dricka alkohol är som att lägga en våt filt över livet, inte känna någonting på riktigt. Dämpa, bedöva. Men det gör också att man inte tar itu med saker som man behöver ta itu med. Man ser inte problemen i alkoholdimmorna.

För varje vecka och månad kommer du att märka fördelar med nykterheten - höj dessa fördelar till skyarna! Det kallas positiv förstärkning. Framgång föder framgång.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Välkommen hit.....
Tar följe med dig också! Tillsammans är det lättare. Men det är inte lätt för det.
Acceptans. Livet är. Ibland tungt. Ibland stressigt. Ibland trist. Ibland helt underbart. Det är det som livet är.
Som nykter.

Kram Saskij
?

Välkommen hit!
Det är inte en lätt fråga men ett råd jag kan ge ( som försökte väldigt många gånger och ramlade i backen ....innan en längre period av nykterhet lyckades).
Låt det vara tråkigt! Förbered dig på att det kommer att vara lite tråkigt ibland , lite ensamt ibland, lite ingenting ...ibland - och ibland svårt sug.
Det är inte så himla kul att sluta dricka....du kan bli rastlös och börja fundera på om du verkligen är alkis osv.
Men låt bli att dricka ändå.
Ha en misslyckad kväll ...men drick inte.
Följ bara det enda rådet - ta inte första glaset. Och låt livet vara som det är ....upp och ner och mitt emellan. Men drick inte.
Hål ut. Vinsterna kommer långsamt och fläckvis ...som våren i Sverige:-)
Det tar dagar för några och månader för andra.
Men drick inte.
Efter månader av att inte dricka ( för mig tog det tid) så kom små ljusglimtar, lyckokänslor...ibland bara en lite pöl, någon gång en sjö och ngn enstaka gång som ett stort hav.
Drick inte!
Det tar tid. Men långsamt försvinner skammen ( den låg tung över mitt liv) och du blir lättare hjärtat.
Sedan förbättrar du din hälsa, behöver inte tänka på cancer så ofta. Inte ångra vad du sa igår ...eller undra vad du sa.
Ta inte första glaset - drick inte.
Det är tråkigt, långsamt och svårt.
Men efter lång tid ( kortare tid för vissa) så mår du så väldigt mkt bättre och känner lyckan i dig.
Inte varje dag och stund men mkt oftare än nu!
Och motsatsen. ...att fortsätt dricka leder till ett mörker som täcker fler och fler områden....tills du nästan inte ser längre än näsan räcker ( så var det för mig)
Skriv här! Läs och ta hjälp.
Du är inte ensam.
Drick inte.

Jag tar följe på dig! :) Dag 3 gick sådär men jag ger inte upp. För min del blir magen bättre av mindre alkohol och mindre vätska generellt. Men det är väl lika olika som allt annat.

Imponerad av din envishet!

Jag trodde dag 2 skulle vara värst men det gick galant. Det gäller att sysselsätta hjärnan. Och att ha någorlunda harmoni omkring sig...

Äh, det sista var lögn. Jag dricker även i harmoni.... det med hjärnan är dock sant. Och att äta....

Men idag var tungt. Vanan. Tristessen. Arbete hemifrån och äntligen ensam. Varför åt jag inte? Varför tog jag inte den där morgonpromenaden?

Det blev ett misslyckande om så bara några folköl... men ändå... hur handskas ni med era misslyckanden? Det är nog det värsta...