Senaste kommentarerna i forumet

nästan modet i mitt lyssnande?Kom till det kapitlet när han säger att det inte finns någon väg ut på egen hand. Så jag tänkte WTF, vad håller jag på med då? Men så lyssnade jag vidare och ”botten” beskrivs. Aha, insikt och beslutet. Jag KAN ju fixa det faktiskt?Skönt!

Har också fått förklaring på varför jag inte fortsatte vara nykter förra gången då jag ändå hade ett låååångt uppehåll. Påverkan att sluta kom ju inte från mig. Det kom utifrån. Från pojkvän och min mamma (som också hade alkoholproblem konstigt nog).

Har börjat förlika mig med att jag antagligen aldrig mer kommer att kunna dricka alkohol, men känner det faktiskt inte som någon större förlust. I skrivande stund faktiskt bara lättnad.

Tittade på en film igår där tjejer (ja, i min ålder, typ 50+, men vi är också tjejer?) drack stora glas vin och hade allmänt trevligt. Kände ett litet sting, ”så kommer det aldrig mer att bli för mig”, men det gick snabbt över för man kan ju dricka zero-läsk och fnissa också?

Så det nyktra livet fortsätter och jag gillar det?

Kram?

om man kan inspirera om bara än så lite?

Du måste få hitta din egen väg som passar dig. Prova dig fram med vad som funkar i ditt liv. Jag har inte druckit någonting som påminner om alkohol typ alkoholfria viner eller öl. Jag häller i mig zero-läsk och bubbelvatten och det funkar utmärkt för mig. Jag vill överhuvudtaget inte påminnas om någonting alkoholliknande.

Sen promenerar jag. Kilometer efter kilometer?Funkar toppen och lite meditativt för mig. Tankar och känslor får komma och gå som de vill och de gör de verkligen.

Läser massor härinne och skriver ✍️ Läser och lyssnar på böcker som inspirerar. Det kan vara alkoholrelaterat eller typ lite personlig utveckling.

Men som sagt, hitta din grej. I början är det tufft, men du kommer att fixa det här! Vi kämpar ju tillsammans mot samma mål?

Ha en bra dag?

Kram

Glad för din skull, och för din dotter. Men så otroligt ledsamt för sonen ? Du kan inte få honom med dig till kyrkan? Att han kan finna gemenskap där? Eller åtminstone någon präst att prata med?

Kram ?

Dottern berättade att hennes pojkvän förhoppningsvis är nära att få en ungdomslägenhet. Då flyttar de ihop! ?

Min vackra dotter... Jag blir så lycklig för hennes skull! Samtidigt tänjs den där mentala navelsträngen ut alltmer... All glädje och all sorg sedan första två blå strecken på graviditetstestet till nu... ❤️

Imorse skjutsade jag sonen till sin praktikplats i vanlig ordning. Han gråter tyst i sätet bredvid mig. Inte för att jag vill skiljas utan för "allt". Han är så godhjärtad och känslig, och helt utan vänner. Tur att han har så fin relation med sin syster. Och, inser jag, uppvuxen utan en pappa. Han ser ingen ljuspunkt i sitt liv framöver. Fruktansvärt. ?

Jag föreslog att han skulle försöka tala med någon man på jobbet. Nån han känner skulle kunna lyssna. Jag tror nästan alla skulle känna sig hedrade av förtroendet. Han behöver verkligen hjälp! ? ?

Varje gång jag besöker en kyrka tänder jag två ljus för mina barn och ber Gud hjälpa dem få uppleva kärlek, vänskap, glädje och meningsfullhet i livet. Till sonen behöver en förändring komma väldigt snart. ?

... ändå, genom ett öppet fönster är mysigt som omväxling.
@torn du är verkligen fantastisk som kämpar igenom dessa essäer till inlägg ? jag tänker ofta att jag ska skriva lite kort sen snurrar tankar igång och så känner jag mig nästan lite dum... att det blev så där ord-rikt igen som att jag inte kan bara vara lite lagom.
Men eftersom att sluta skämmas över sig är en del av att bli frisk så är ju min tråd ett ställe där jag kan öva! ?
@fialotta88 med det sagt- här finns att bläddra i, och om du hoppar fram mellan ca var femte tråd kommer du inte missa något rafflande ?
Jag lever min dag utan filter, jag är nykter idag. Ska jobba och springa. Det stavas måndag! Kram ?

Känner igen mig i att bli emotionellt utmattad efter konflikt med barn, men jag upplever att sen jag slutade dricka och inte längre har något jag skäms för så blir min relation till barnen mer självklar. Jag trodde inte jag drack så att de märkte särskilt mycket av det, men nu märker jag en annan tillit till mig hos dem. Konflikterna försvinner inte, men man tar dem på ett annat sätt!

Känns som om jag inte druckit på evigheters evigheter.
Men ikväll är det bara en vecka sedan som jag träffade en kompis på picknick, packade 3 IPA, och sen kraschade i en helkväll som fylldes på med 3 eller 4 rejäla GT.
Hur 17 kunde det bli så?
Jag vet hur det gick till.
Jag sänkte garden.
Jag trodde jag hade koll, trodde jag kunde kontrollera mig själv. Och det är ju det jag inte kan, inte alls, inte det minsta.
Ett glas, sen är det kört.
Så mycket lättare det är att inte ta "bara det där lilla glaset".
Bara låta bli.

Men en sak är intressant.
När jag druckit har jag alltid varit osäker på om jag sagt godnatt till barnen, eller vad det var jag gjorde precis innan jag la mig.
Jag märker att det fortfarande är så.
Vaknar alltid totalt genomförvirrad, vet inte vilken dag det är eller är inte helt hundra på exakt vad jag gjorde igår kväll.
Skillnaden är att jag inte har huvudvärk.
Att jag har sovit som en stock, hela natten igenom.
Att mina godnattkramar o pussar (som barnen ALLTID får) inte luktar alkohol.
Att jag inte har ångest för något.
Och att jag efter en stund inser att jag bara var trött och gick och la mig, nykter och hyfsat i kontroll.
Att jag inte minns alla detaljer beror nog på att det är vardagsgrejer. Att jag bara är trött på kvällarna.
Och det är ju helt ok!

Stort att läsa och att få följa din väg. Nån har sagt att den vackraste rörelsen är att få se en människa resa sig... Det känns som att vi får se det nu, vi som följer dig. Så fint du berättar om ditt beslut! Tack för din delning!
Vi följs åt ??? / mt

Lördagen började med att jag gjorde service i min väns "lördagsgrupp". Det gick utan problem. Under mötet delade jag förstås allt som hänt senaste dagarna.

Sen åkte jag hem till min mamma och berättade. Hon har ju tyckt att jag ska skilja mig i över tio år, hon med.

På kvällen grillade vi hela familjen. Vi måste ju ändå äta, typ... ?
Jag försökte fråga min man hur han tänkte nu. Inget svar. Till slut tröttnade jag och gick in.

Kändes lite tungt igår kväll men det gick. Jag ringde och pratade med min syster som skilde sig från sin man för ganska många år sedan på hennes initiativ.

Idag ny energi! Var på friluftsgudstjänst igen. Plockade allra sista svarta vinbären. Bakade rabarberpaj till oss alla. Sen åkte jag och en annan kvinna i AA tillsammans på ett nystartat kvinnomöte ca 5 mil bort. En liten utflykt! Vi hade hur trevligt som helst. Jag berättade för dottern om denna kvinna och sa: "Hon är också skild". När jag uttalat de orden insåg jag vad jag just sagt. Jag har tydligen mentalt redan skilt mig! ?

Alla omkring mig har väntat på detta beslut i åratal. T o m barnen tycker jag gör rätt. Själv känner jag mig lättad och övertygad om att jag tagit rätt beslut. Det känns ganska lugnt just nu. Jag följer mitt hjärta och har förtröstan på att Livet självt vill mig väl. ?

Tack FinaLisa, Andrahalvlek & mulletant! Ni finns med mig på vägen! ? ?❤️

Det låter lite som att din man inte vill inse att det finns ett problem.. tror du inte han känner dig bättre än så? Värt att prata om kanske. Det kanske är enklare när man är två som kan prata om det..?

Min man stöttar mig, det känns väldigt bra. Vet inte hur jag skulle orka med allt själv ?

Skrollande, ser framemot att jag har så många dgr, Ngt jag tänkt mkt på är att min man inte verkar fatta hur mkt jag har druckit. Eller så är han väldigt medberoende. De tre sista helgen har varit kaos. Har varit på dunken och säkert druckit 3 glas innan middagen, sen 1 till maten och sen säkert 3 i smyg. På lördagen mår jag såklart skit men drar i mig 3 snabba för att fixa dagen.Sen är jag nykter till nästa fredag men då gör jag det igen.

En sak som tynger mig för tillfället är att jag ska fixa min lägenhet inför försäljning och den ska fotograferas denna vecka. För att orka fixa den tänkte jag att jag skulle köpa en flaska vin och dricka den medan jag fixade till allt. Men det borde jag verkligen inte göra med tanke på att jag nu ska bryta mitt mönster.

Hur ska jag göra för att orka ta tag i saker som är så mycket lättare att ta tag i när man fått i sig några glas?

Hej!
Fick tips om din tråd av @Torn. Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver och det är så inspirerande att läsa. Jag ska ta mig igenom alla inlägg i den här tråden för att hitta kraft och styrka till att påbörja vägen till ett nyktert liv.

Jag är så glad att jag har hittat till det här forumet. Jag tror att det kan vara min räddning från att hamna i ett allvarligt missbruk.

Tack Se klart, Torn och VillJuLevaOckså?

Jag är tacksam att ni finns här??men min upplevelse är att när jag har flera nyktra dagar i rad att jag dåv får mer kommentarer/inlägg el om jag skriver ett inlägg kring detta ämne än om jag har druckit. Kanske är det så att man är mer med i tanken..fastän man skriver inte. Jag tänker att det är ju varje människas beslut här på forumet att skriva en kommentar om man vill/orkar. Jag blir iaf väldigt glad när någon ger mig ett hejarop oavsett om jag har klarat av att vara nykter el om det gått sisådär.

Min väg är att bli nykter även om jag hade önskat att jag hade kunnat förhålla mig kontrollerat men det funkar inte. Vill dricka mer än ett glas och det funkar inte.

Har bestämt mig för att vara hemma måndag och tisdag fr jobbet. Fixar inte jobba just nu.

Godnatt?

En dag i taget.
Något som brukar stilla mitt värsta sug är kolsyrat vatten, jätte konstigt :)
Men man får hitta det där lilla, och tro på det!
Idag har jag inte lämnat lägenheten, har söndagsångest... känns tungt med en ny vecka och nya utmaningar.
Jag är på dag 63 nykter. Kämpar.
Har tidigare trillat dit ett par gånger.

Det var en tisdag i maj som jag var så uttråkad och rastlös. Då hade jag och min sambo en halv flaska vin i kylen. Så jag tänkte "äh vadfan jag kan väl dricka upp den. Det är ju ändå bara två glas". Men eftersom jag inte kan sluta när jag väl har börjat så öppnade jag ju upp nästa flaska och drack tre glas från den. Min sambo var ute och sprang och var borta cirka 45 minuter och under den tiden så passade jag på att snabbt hälla i mig de tre glasen för att hinna bli tillräckligt full innan han kommer hem. För om han ser att jag dricker fem glas en tisdag kväll så hade han dömt mig där och då. Men eftersom han visste att den andra flaskan var oöppnad så såg han ju hur mycket jag druckit ur den.

När vi har haft en box vin hemma och druckit vin tillsammans så har det hänt att jag har hällt upp ett stort glas och svept det glaset medan han varit ute med hunden. För att jag alltid vill bli så full att jag däckar. När jag väl har börjat dricka så vill jag aldrig råka vara för nykter när jag ska sova. Jag är rädd att jag då inte kommer somna och att jag kommer ligga och ha ångest.

Det är ju en väldigt bra taktik. Jag har försökt tänka så flera gånger men lik förbannat så hamnar jag där igen. Förmodligen för att jag inte haft en tråd att gå tillbaka till och läsa. Nu har jag det. Och jag hoppas verkligen att detta kommer hjälpa mig.

Det är nästan varje helg som jag blir så full att jag inte minns saker. Jag har vaknat upp med sår, bulor, skrapsår, smärta, blåmärken och undrat hur i hela fridens namn jag ens lever. Jag har haft så kraftiga minnesluckor att jag inte minns hur jag ens tog mig hem. Jag blir så rädd när jag tänker på de tillfällena.

Det är typ senaste två åren som jag på riktigt börjat fundera på om jag har ett problem... Innan har jag alltid tänkt att "äsch vadå, andra dricker lika mycket som jag gör, det är normalt och jag har full kontroll". Men nej, jag tror inte andra dricker lika mycket och lika ofta som jag gör. Jag tror inte större delen av sveriges befolkning vaknat bakfulla typ varenda helg de senaste fem åren och har supit ner sig så hårt att de glömt hur de ens tog sig hem. Eftersom jag utåt sett inte framstår som någon som har missbruksproblem så har omgivningen inte reagerat på det. Min sambo kommenterade nyligen på mitt drickande och då fick jag mig en liten tankeställare.

Vilken grej att gå in i sin tråd och se att det finns människor därute som är som jag och som bryr sig! TACK för allas pepp - började nästan gråta <3. Jag tar tre månader till att börja med och kommer läsa mycket och skriva här varje dag, och hoppas att jag efter det både vill och klarar att helt avstå. Jag vet ju vilket listigt gift alkohol är... Jag har inte ens längtat efter att dricka idag, tog en alkoholfri Ginger beer i eftermiddag och kände mig supernöjd med det. Känner mig redan mer full av energi och hopp om ett bättre liv :). Kram på er alla därute. Tillsammans blir vi starkare!

Heja dig! Jag tror att skapa ett konto här är det bästa man kan göra för att ändra sina alkoholvanor.

Jag skapade konto här idag och startade också min egen tråd idag. Jag tänker mig att jag ska försöka skriva och läsa i forumet varje dag för att på så sätt bli påmind om att inte dricka alkohol igen för jag vet att jag egentligen inte kan hantera det. Jag har ganska lätt att avbryta flera dagars drickande för att jag tycker så synd om min stackars kropp och allt jag gör mot den. Men när den kemiska ångesten har lagt sig så är det som att jag glömmer bort hur dåligt jag mådde och tänker att "äh men vadå, jag kan väl ta ett glas eller två utan att det gör något. Jag kommer aldrig bli sådär full som jag blev sist." Och så är jag tillbaka i skiten och den onda spiralen igen.

Jag känner så igen mig i det du beskriver om ångesten som uppstår när andra blir besvikna på ens drickande. Och man gör allt i sin makt för att försöka kompensera för hur man betett sig. Fint att din man är så stöttande och förstående.

Jag växte upp med föräldrar med alkoholproblem och jag hatade så mycket när de drack. Jag tänkte att jag aldrig vill hamna där de är och aldrig dricka på ett sådant sätt. Nu verkar jag tyvärr vara på väg att hamna där om jag inte avbryter den här spiralen. Det jag inte förstod när jag var liten var hur jävla dåligt de måste ha mått och hur jag nu tycker så synd om dem. Dessvärre lever de inte längre. Jag hade verkligen velat förklara för dem att allt är förlåtet, att jag nu förstår vad det är de går igenom. Jag tror tyvärr att de ofta drack för att döva dåligt samvete gentemot mig och mina syskon. De visste att vi inte tyckte om det och de hade dåligt samvete för deras alkoholmissbruk. Den ångesten botade de med att dricka mer...

Hur har ditt drickande sett ut över tiden? Har det varit varje dag eller varje helg?

I början hjälpte det mig att tänka på en minneslucka jag hade sista fyllan, hade betett mig konstigt och varit helt okontaktbar. Och det hade börjat som en vanlig trevlig middag med vin. Så när fredagen kom och jag funderade på om det kanske var överdrivet att vara helnykter, ett glas kunde jag väl ta, så tvingade jag mig att tänka på den kvällen igen och kom fram till att nej, jag överdriver inte, jag har problem, annars skulle jag inte dricka mig så full, det gör man bara om man tappat kontrollen över alkoholen. Sen tänkte jag på alla belöningar med nykterhet som jag läst om, jag ville få uppleva dem. Bland annat att man får mindre ångest och oro när man inte dricker, och det har jag nu märkt stämmer. Så läs massor i veckan, och om suget kommer på fredag, gå in och läs din egen tråd från början.

Jag har läst alla dina inlägg nu och herregud vilken inspirationskälla! Tack för din ärlighet och dina tankar<3. Ska göra som du - skriva, skriva, skriva! Och läsa :) Ha en fin kväll och en god natts sömn.

Tre månader utan är ju en bra start och att sen välja själv hur man går vidare. Jag tror att när jag väl kommit in i bättre vanor så kommer jag inte längre vara sugen på att dricka alkohol. Problemet nu är att jag ofta mår dåligt över saker, har mycket ångest och depression och då lindrar jag det med att dricka alkohol. Det är en ond spiral liksom. Jag antar att ni alla känner igen er i det jag skriver.

Men ibland dricker jag inte för att jag mår dåligt, ibland dricker jag för att jag är uttråkad och för att jag tycker det är roligt att bli full. Däremot mår jag dåligt när jag har gjort det för jag blir besviken på mig själv för att jag kände ett behov av att dricka. Jag vill inte vara en sådan person som någonsin känner ett behov av att dricka. Jag vill vara en person som trivs rätt bra med livet och inte har ett behov av alkohol.

Jag vill bryta den här vanan en gång för alla. Idag är det söndag och jag är bakfull (som varenda jävla söndag de senaste fem åren) och då vill jag helst inte dricka för att jag vet att det inte är bra och att jag bara skjuter upp problemet och kommer må dåligt imorgon. Men tänk sen på fredag, då kommer den kemiska ångesten vara borta och jag kommer kanske inte längre känna ett behov av att sluta dricka. Och så tar jag ett glas som sen blir fler osv. Hur fortsätter man motivera sig när man tror att man kan dricka igen? När den kemiska ångesten har lagt sig och man börjar känna sig normal igen?

Hur har ni gjort?

Ja idag har det gått bra, har varit på långpromenad, men tankarna att hälla upp ett glas finns, men tanken ska inte få vinna.

Ja idag har det gått bra, har varit på långpromenad, men tankarna att hälla upp ett glas finns, men tanken ska inte få vinna.

Klokt att du vill ta tag i dina problem, ju tidigare man lyckas bryta en destruktiv nedåtgående bana desto bättre tänker jag. Du skriver att du vill se fram emot annat än att dricka-- det kommer du göra när du låtit bli att dricka ett tag, det är något rent kemiskt med att alkohol tar över belöningssystemet i hjärnan, men när du tar bort alkoholen reparerar sig hjärnan och blir glad av annat än alkohol igen, ge det lite tid bara. Programmet här på Alkoholhjälpen rekommenderar att man tar tre månader alkoholfritt, och sen får man fundera hur man vill gå vidare. Under mina tre månader läste jag mycket här, och även böcker, poddar och dokumentärer som rekommenderas i tråden överst på Förändra sitt drickande. Det fick mig att tänka mycket, och det i kombination med att jag mår så mycket bättre fysiskt av att inte dricka gör att jag fortsatt med alkoholfritt även när de tre månaderna var till ända. Lycka till att hitta din väg!