Senaste kommentarerna i forumet

Ännu en nykter dag. Dock lite tröttare idag. Magen bråkar. Kurar under täcket och läser bok. Men det är ok. Jag är ändå nykter. En seger i sig.

Hur har ni andra haft det med era magar efter att ni slutat med alkohol? Bara intressant att veta.

Kram Saskij
?

Tack Se klart. Här kan man va sig själv utan att bli dömd. Det är så skönt.
Jag ska verkligen läsa här varje dag. Få råd, bli peppad. Jag är så tacksam för detta forum.
Det ger mig hopp om morgondagen. ?

vad jag blir glad när jag läser dina inlägg?Du är på väg, god väg??

Och visst går det att ha roligt utan alkohol. Oftast tom roligare för att man faktiskt minns vad som hänt när dagen efter kommer?

Kram?

Jag brukar inte tycka synd om nån särskilt ofta men tycker faktiskt synd om dig nu.
Den STORA trösten i det hela är ju att lösning finns- inom räckhåll.
Sök hjälp, stöd, samtalskontakt, AA.
Du sitter i en båt som läcker vatten, då hissar man nödflagg.
Gör det! Läs och skriv här, ta ett litet steg i taget. Kram ?

Jag tror som Charlie. Med viss regelbundet måste vi hänga här på forumet. Reflektera, hjälpa nykomlingar, tjöta med gamla forumvänner.

Vi behöver också regelbundet repetera, repetera, repetera nyktra argument. Poddar, youtube-klipp, ljudböcker osv. Inte lika ofta som i början förstås, men vi får aldrig släppa det helt.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Jag tror att det är viktigt att stänga den dörren helt. Inte långt bak i skallen ha kvar en tro på att man kanske kan dricka som ”vanligt folk”. Det är ju när man tror det som man tar risken, och ramlar dit.

Om man inte tror det, utan är övertygad om att noll alkohol är enda lösningen, då är man safe. Tror jag.

Kram ?

Hoppas mötet i dag kändes bra och att det kan ge dig något.
Ta hand om dig!
Kram!

Har funderat i samma banor som du. Men jag tror att om vi håller i och underhåller våra tankar kring alkohol minskar den risken betydligt. Tänker att vi måste fortsätta läsa och skriva här med viss regelbundenhet, läsa böcker och lyssna på poddar (eller vad vi nu gör för att hålla oss nyktra). Intensiteten kan säkert minska med tiden men jag tror att tanken om att "Aldrig glömma" hela tiden måste finnas där i bakhuvudet. Det blir liksom för resten av livet. Att jag har kommit igång med träningen nu glädjer mig otroligt eftersom jag ser den som återfallsförebyggande för livet. Ett tag trodde jag aldrig att jag skulle komma igen och det var minst sagt deppigt med tanke på hur jag kan underhålla en alkoholfri framtid.

Kram!

Gårdagen slutade som vanligt med massa rödvin ? Är så trött på mig själv. Ska jobba natt inatt så då kan jag inte dricka. Skönt. Jag har antabus hemma men hittar alltid en anledning att inte ta det. Ifall jag vill dricka imorgon.... Men jag vill inte mer. Jag orkar inte. Min kropp orkar inte. Jag mår skit. Jag måste ta mig ur skiten ?

Den kom idag, stormsteg och regn.
Jobbat i ett svep mellan 08 och 12:30, jag blir ganska trött av dessa pass så jag vilar en stund nu.
Annars flyter dagarna på utan så mycket tankar på alkohol. Livet räcker till, som det är.
Dock kan jag få nästan panik när jag läser om de som tagit återfall efter 1-2 år nykter i tron om att de nog kan dricka normalt.
Kommer jag aldrig att vara säker.
Att börja dricka igen känns som en mardröm. Är jätterädd för att jag skulle få för mig något sånt.
Var på en mottagning då det endast fanns champagne att skåla i.
Gärna något alkoholfritt sa jag.
Visst- ska hämta, men du kanske bara vill ta ett halvt glas när vi skålar?
Nej tack sa jag.
Sen tänkte jag att jag kunde hållit ett glas av artighet men jag vill faktiskt inte det. Så artig behöver jag aldrig vara.
Nykter idag, tack och lov för det.
Kram alla! ?

Så får det bli!

Jag äter samma som du @alillesU
Första gången jag testar och har så gjort ca 1,5 år.
Jag känner mig också en aning avtrubbad men också skönt då jag upplever att jag hela livet varit väldigt känslig och tar in hemskt mycket av omgivningen och dess känslor. Som att världen liksom har forsat in i mig utan att jag haft skydd.
Jag tror och hoppas att jag ska kunna trappa ner, och så småningom sluta. Men känner inte någon stress över detta!

Du fortsätter hänga mig i hasorna - och det gillar jag massor ????

Kram ?

Femina❣️? / kram från mt

Att du vill bryta dina dåliga vanor.
Och det gör man inte på 1 månad.
Hjärnan och kroppen behöver 3 månader(minst) för att bryta dåliga vanor.
Och så fokuserar du på det istället för på hur och när och hur mycket du får dricka.
Sedan när 3 månader gått så tar du ett nytt beslut☺.

Tänker att detta är som bantning. Alla klarar en månads bantning men få klarar att fortsätta längre☹

Precis så är det! Å det var precis vad kuratorn sa idag. Ska tillbaka om en vecka.

Har gjort allt vad jag kan påverka för att min dotter ska få hjälp nu kan jag inte göra mer än att ta emot henne när hon kommer.

Jag ska lägga mig nu och försöka sova lite grann.

Idag ska jag vara nykter!

Kram?

Det svåra är att ens kunna ta en diskussion med någon som inte ser något problem alls. För att hårddra lite, jag kan sitta och i princip gråta för att jag är så ledsen över någon förolämpning som hon gjort och hon kommer in helt oförstående och vill prata om en buske som hon vill köpa. Känslor kan vi inte prata om, de enda känslorna som finns och är värda något är hennes. Barnen och jag ska endast vara där för att förtjust beundra alla hennes projekt, om vi inte gör det blir hon kall och kallar oss otacksamma. Hon har skrikit i mitt ansikte att hon hatar mig och att jag är värdlens värdelösaste människa, men ändå flyttor hon inte. Med detta sagt så är det ingen mening alls med samtalsstöd då hon bara skulle manipulera det hela till att allt är mitt fel. Dock tror jag att jag kommer söka hjälp själv för att kunna bygga upp mig, för även om jag vet exakt vad hon håller på med så är det så svårt att greppa det (har läst en hel del om trauma bonding och stockholmssyndromet). Jag har tyvärr insett att hon nog aldrig kommer lämna då jag står för all försörjning och att hon inte jobbat sen vi fick barnen, hon anser att det är hennes heltidsjobb att ta hand om huset och barnen (de är i mellanstadieåldern).

Sisyfos, jag kan tyvärr inte lova att sluta helt, det känns övermänskligt just nu. Men jag sluta för stunden, jag tror trots allt att jag kommer kunna hantera alkohol, men inte förrens jag är fri från henne. Fast hur konstigt det än låter, hur mycket skit hon än kastar på mig så känner jag mig skyldig som vill lämna henne. Jag kan inte greppa det.

Enligt min app har jag nu varit nykter i 200 dagar! Jippi! ?✌️

Så bra jobbat!
Jag är usel på att låta bli att dricka, men jättebra på att hitta ursäkter och diverse förklaringar till varför det blir som det blir.
Jag är också väldigt bra på att förneka och förminska de riktiga problemen och istället hänga upp mig på saker som egentligen inte är så viktiga.

Har ofta funderat på VARFÖR jag ska sluta dricka.
Alltså många av mina ursäkter skulle kunna komma från ett barn som nallat för mycket i kakburken..

Jag blir sällan för full.
Ibland salongsberusad.
Oftast känner jag mig inte så påverkad och dagen efter mår jag som vanligt, tränar och håller på, jobbar osv.
Ställer inte in saker för att jag tagit ett glas eller 3 kvällen innan.
Jag hittar inte på skit så ofta.
Men det är det eviga "dricka varje dag" som jag är så sjukt trött på. Som jag blev trött på ska jag kanske säga för nu har jag ju tagit tag i det (igen). Men även här glider jag lite på mina ansträngningar. Har jag hållit upp en vecka är jag jätteglad för det och då unnar jag mig lite.. Det är så onödigt.
Jag är inte rädd för att ta något glas på kvällen - inte för vad det gör med mig för stunden. Jag är rädd för vad det gör med mig i längden. Vad har det gjort med min kropp efter 25 år av drickande?
Vill inte dö i cancer för att jag unnat mig.
Vill inte bli sjuk för att jag inte brytt mig.
Det är de långsiktiga konsekvenserna som oroar mig mest.
Tror jag.
Imorgon tänker jag säkert annorlunda.
Jag är så himla inkonsekvent. Opålitlig i mina tankar och känslor.
Jag är så attans jobbig.
Bläh vad jag är trött på mig själv ibland.
Egoistisk är jag också.
Och självgod.
Och besserwisser.
Samtidigt är jag ju bra också - ibland.
Och ganska bra på att svamla med, tydligen :-)

Vad blev det av detta egentligen?
Inte mycket.
Men jaja, det får vara så.

Var och en gör sin egen resa, och det har jag full respekt för. Vad jag menar är att om man är nykter en längre tid, så tänker man annorlunda efter ett tag.

Jag tänkte också tidigare att jag inte ville avvika från mängden. Jag kunde dricka av ren artighet. Jag drack för att alla andra gjorde det. Oftast så ville jag också. Eller nästan alltid ville jag dricka.

Men efter 4-5 nyktra månader så började jag tänka annorlunda om det. Då ville jag inte dricka av artighet längre. Då ville jag berätta varför jag inte dricker, och vara stolt över det. Tiden jobbar för oss. Det var min poäng med inlägget.

Kram ?

Grattis till första nyktra veckan! Helt rätt - nu kör vi vidare!

Kram ?

Det spelar ingen roll hur ofta man läser om det, man måste UPPLEVA att vara nykter bland onyktra.

Jag håller med om att det faktiskt är mycket roligare. Dels är alla känslor mer genuina som nykter, herregud vad jag kan skratta så det känns i hela kroppen numer. Dels lyssnar man mer, samtalen blir mer nyanserade, och man har bättre fingertoppskänsla helt enkelt.

Vinn-vinn-vinn-vinn typ ?

Bra att du skriver om det, så att fler får läsa och sen förhoppningsvis vågar prova själva att vara nykter bland onyktra.

Kram ?

Stort grattis till 94 nyktra dagar!

Du kanske inte ens ska återvända till storstan? Du kanske ska leta jobb på landsbygden istället?

Kram ?

Annie Grace listar tre viktiga saker för att bli och förbli nykter:

1) Du måste tro på att du klarar av det. Stäng alla bakdörrar.

2) Slå inte på dig själv om du snubbar, upp igen och sikta framåt. Lyft samtidigt alla fördelar med nykterheten till skyarna!

3) Identifiera dig som nykter, precis som du skulle göra om du utövade en hobby/idrott seriöst. Eller varför inte som du identifierar dig som mamma.

Kom ihåg: Vad din dotter gör kan du inte påverka, men vad du gör - eller inte gör - kan du faktiskt påverka

Kram ?

Tar jag sen 13 år tillbaka. Speciellt bra mot ångest tydligen. Varje gång jag har provat att trappa ut har jag blivit tokdeprimerad efter ca 3 månader och har fått börja igen. Med svåra insättningssymtom ?

Jag umgås med tanken på att sluta. Måste dock hitta en bra läkare först. Min dotter psykologstudenten säger att hon läst att om man väl börjat med SSRI-medicinen så är det svårt att vara utan. Tricket enligt henne är att satsa mer på samtalshjälp och KBT initialt för att inte behöva börja med medicinen.

Jag vet för lite för att veta om hon har rätt. Men psykologer är ju generellt emot SSRI-mediciner, och motsättningen mellan psykiatriker och psykologer är oväntat stor. ”De vet ju inte alls vad vi håller på med” säger dottern upprört.

Kram ?

Vilka har du? Jag har också tankar att om jag fortsätter må såhär bra (nykter en månad nu) så kanske jag kan trappa ner min sertralin. Den trubbar av mig lite. Kram ?