Senaste kommentarerna i forumet

Bra med vänner som vågar ge en tuffa sanningar ibland. De som vågar ta upp jobbiga saker med en ska man vara rädd om, de bryr sig.. Och härligt att ha resan att se fram emot, där har du en bra motivation att låta de där flaskorna stå...

Trots halvgalna barn och tillgång till vin. Känns som en farlig kombination.
Klokt gjort att sno åt dig lite egentid när möjligheten fanns.
Ge det lite tid, det kommer att kännas bättre, både fysiskt och mentalt allteftersom.

Hej vännen, hur går det? Har inte sett dig skriva på ett tag men hoppas det beror på att du är upptagen med bra saker.

Första helgen av mina 90 dagar snart avklarad. Dagen har förlöpt utan sug fram till den punkt då ena barnet ballade ur på ett spektakulärt sätt och inför publik. Där och då hade jag gärna haft ett STORT glas vin att dyka ner i.

Istället satt jag en halvtimme för mig själv och scrollade och läste på mobilen. Maken är hemma igen så jag kunde gömma mig en stund. Fortfarande alldeles spänd i kroppen och trött som om jag gråtit, vilket jag inte har. Skulle behöva en promenad. Egentligen skulle jag behöva trötta ut kroppen med ett jobbigt träningspass, eller ordentligt yogapass, men därtill är jag allt för tung och otränad. Kanske så småningom.

Så inga sköna känslor i kroppen just nu, oro för mitt barn (är något fel?) men försöker ändå känna mig stolt att jag nu klarat 7 dagar, trots vin hemma hela veckan. Det är ändå något.

Fick lite ett ett ultimatum av min vän i fredags som fick mig vakna till lite fast just där och då hade jag ju god lust ge vederbörande en rak höger och be både och och alla idiot myndigheter dra åt helvete. Men lugnade ner mig lite och fick väl tänkt till lite. Så i går morse vaknade och hade en bra dag och hade massa vin kvar hemma men drack bara upp den flaskan som redan va öppnad ca 4-5 glas om de ens var det jämfört med de 20-25 om inte mer nästan varje dag i över en veckas tid. Men nu sitter jag här med 2 st 1 liftare vin oöppnade och trots jag haft en riktigt bra dag så står de där och typ kom igen nu, bara i kväll ju. Förnuftet säger släng i soporna.

Plus nu har jag äntligen något att kämpa för. Älskar resa och älska ett speciellt land och har inte kunnat åka dit pga coronan men nu är de öppnat och om en månad flyger jag dit. Ska bli så skönt de är mitt andningshål. Där mår jag alltid bra och hade inte coronan kommit tror jag aldrig jag druckit så mycket i sommar som jag gjort för jag hade rest dit flera ggr om istället. Så nu är målet att verkligen inte försöka överhuvudtaget dricka fram till resan. Väl på plats är alkoholen inga problem, åker inte iväg för supa de kan jag göra hemma. Nej när jag är utredning reser vill jag vakna tidigt och piggt och utforska saker. Ska bli så skönt 4 dagar av bara va, inga krav, inga måsten. Då jag alltid reser själv så kan jag jubalktidcstyra upp mina resor precis som jag vill :)

Jo då är de man får hitta de som passar en bäst. För visa funkar AA och då är de bra för dem. Mig passar de inte.

Säg till honom att jag finns här som stöd/hjälp om du behöver och vill det. Och fråga, hur kan jag hjälpa dig bäst?
Och våga ställa krav. Dalta inte. Har en vän och han har 2 ggr markerat rejällt skärper du inte dig nu så vill jag inte fortsätta se på när du går ner dig. Och just där och då har jag väl viljat be han dra till något varmare ställe men de 2 ggr hjälpte för att förlora den vänskapen nä de vill jag inte den är värd så mycket.

Ja, jag är så förbannat trött på bakfylla och ångest. Och varför känner jag ett sånt extremt behov av alkohol? Det skrämmer mig. Båda mina föräldrar hade alkoholproblem och jag tänkte alltid att jag aldrig vill dricka som dem. Desto äldre jag blir desto mer inser jag att om jag inte gör något nu så kommer jag troligtvis hamna där de var.

Jag är 32 år gammal och vill inte förstöra min kropp med alkohol längre. Jag dricker sällan själv och sällan på vardagar så utåt sett skulle nog ingen misstänka att jag kanske har ett problem. Men jag själv har börjat misstänka att jag har ett problem för att jag nu har börjat dricka för att döva vissa känslor, jag tänker alltid på nästa gång jag får dricka och ser alltid fram emot de stunderna. Varför kan jag inte se fram emot något annat istället? Jag dricker ofta väldigt mycket så att jag får minnesluckor osv. Och hur kul är det att inte minnas saker? Då finns det ju liksom ingen mening med att leva egentligen...

En annan sak som motiverar mig är att båda mina föräldrar hade alkoholproblem och jag vet att de skulle bli så besvikna om jag hamnade i samma problematik som dem. Därför är det motiverande att tänka att jag gör detta för dem. Dessvärre har båda gått bort alldeles för tidigt. Förmodligen var deras alkoholmissbruk en bidragande faktor till att de gick bort så tidigt.

Hej
Jag tycker det är jättestarkt vara här även om det inte går helt perfekt spikrakt! Grymt!

Så hoppas jag att jag gör när/om jag faller igenom och råkar få ett återfall.

För mig är det tredje gången jag är här; första gången var nog tre eller kanske t om fyra år sen. Så visst, även jag har jobbat lite med detta... just ju går det bra. Men de andra gångerna när jag inte lyckades hålla mig nykter försvann jag direkt härifrån och var borta låååång tid. Inte något att stå efter.

Kämpa på; stanna kvar här! ??

Ni skriver så långa och bra inlägg Se klart och Kaveldun. Och ni skrev ju samtidigt också för den delen. ? Tänkte mest passa på att säga att det är skönt att läsa om era funderingar på livet i största allmänhet. Tack! Själv är jag som ni vet kass på att skriva långa inlägg, tar alldeles för lång tid.?

Storrensning i trädgården för min del i dag, var tvungen att ta en vilopaus nu efter 5 skottkärror med växtmaterial bortkörda. Jobbigt, men kul ändå, det blir ju så himla fint efteråt. ? Så bli inte avskräckt Kaveldun, hus med trädgård röstar jag på, du är INTE för gammal för det. Min morsa är 80 år och är nere i sin sommarstuga med stor trädgård så ofta hon bara kan. Det betyder allt för henne att vara där. Sedan så har hon ju barn och barnbarn som hälsar på och hjälper till när det behövs sågas ner några träd eller så.

Kram till er båda!

Jag har ju hängt i din tråd Se Klart:-)
Innan jag ens läst kommentaren i min egen.
Jag borde flytta in här lite ordentligt.
Få lite mer rutiner och vanor och inte flytta in och ut här som en annan gökunge.
Och boktips - läs Suzanne Brøggers bok Transparence ( finns på ex BookBeat)
Den handlar inte om alkohol per se men hon beskriver ändå i första kapitlet hur hon slutar dricka helt ( från att ha druckit mycket i alla sociala sammanhang)
Hon slutar dricka av leda.
Och om jag skulle sätta en rubrik på min relation med alkohol de sista åren så var det just oändlig LEDA.

Vi skrev just samtidigt!
Ja visst är det intressant att upptäcka nya saker om sig själv som att tex älska den till synes oansenliga vardagen, kaffekoppen, kroppsarbetet som trädgården liksom bjuder på utan vidare överlägganden. Jag pratade om Suzanne brøgger senast igår och läste en intervju med henne som var så fin! Där kan vi snacka gå sin egen väg och stå med fötterna grundade på samma gång. En lysande fackla att hålla blicken på, förebild utan nån enda jämförelse i övrigt men det är väl det fina.

Hur skulle jag kunna säga ”köp ett hus”, helt omöjligt. Det som livar upp mig är iaf att du prövar idéer om nytt liv, det blir åtminstone i tanken en manifestation om att inget är över och förbi.
Ett drickande som fortsätter och eskalerar är just det- livet förbi, snabbspolat. Du får gärna bo lite inneboende med odlingslott i min tråd i väntan på inflyttningar av olika slag. Jag väntar på min dotter apropå inneboende pga stambyten. Mysigt. Eftersom jag varit sämst på att skämma bort mina barn pga för lite tid, för mycket jobb och för lite pengar kompenserar jag nu genom viss gränslöshet (inga excesser).
Jag märker att även de vad jag trodde var opåverkade (nåja) relationerna också rätas upp.
Jag tror det var Charlie som skrev i en tråd att detta att vara nykter är att lugnt överräcka en present till sig själv, varje dag. Så fint. Påminner om hur du beskriver livet!
Njut av kväll och så spännande ändå med liv som kan få börja om på en ny plats. Hejar på! ?

Jag håller med Se klart, vi är många som hejar på dig!? Det är ju så att flera av oss som har hängt här ett tag vet hur gärna du vill bli nykter och då blir man ju glad när det går bra för dig, därav fler kommentarer då.

Kram

.,, och är nu trött efter intensiv helg och allt har gått i ett sedan jag kom hem. Tillåter mig en halvtimme i soffan. Kan tillåta mig en hel kväll här, parkerad.
Blev igår kväll påmind om en jobbig historik i livet som inte har med drickandet att göra. Orkar inte förklara mer. Hade svårt att komma till ro, tog en sömntablett och hade lätt huvudvärk i morse. Borta nu men jobbig påminnelse om de söndagarna. Badat. Hängt med mamma (mysigt). När det blir rätt med henne, är det bra. När det blir dåligt så påverkas mitt liv på flera plan. Men jag försöker nysta i de här sakerna nu, vill att det ska vara snällt. Mammor. Tänkt jättemycket på min egen mormor senaste dagarna. Hur jag fortfarande kan känna att jag sitter ihop med henne, på något märklig vis trots att det gått (för) många år sedan hon dog.
Är där i tankarna och går mina lovar. Försöker hitta... rätt eller förstå de här kvinnorna som finns bakom mig i tiden. Eller framför, vilket är det? Min mamma som kan upplevas som himla vilsen men som är så kapabel. Och jag som upplevs kapabel men kan känna mig så vilsen i vissa situationer.
Mormor? Kan inte veta utan att fråga mamma och vill inte fråga för att hon ska oroa sig för att jag håller på med nånting dödsförberedande.
Gör jag det?
Glad när jag inte är irriterad på henne för det är det värsta.
Kan bli så... oresonligt arg (vilket jag inte visar men påverkar ändå.)
Längtar efter min man som kommer hem ikväll. Med honom känner jag mig aldrig vilsen längre- men kunde göra förr. Vilket betyder att saker och ting faktiskt förändras av tiden itself. I övrigt går jag i takt nordlig riktning bort från det träsk som kallas alkohol. Njut av ännu en fin kväll, det gör jag. Kram ?

....är också ett av mina favoritprogram och skulle väl även funka som titel på en bok om att möta nykterhet efter en lång period av motsatsen?
Låter så fint med barnbarnen och trädgården ( lite avundsjuk men mest inspirerad och upplivad). Och jag läser också om allvaret. Det är ingen liten hobby - nykterheten.
Jag tror att jag drack alldeles för mycket i närmare 5-10 år.... minnesbilderna kommer över mig hela tiden. Ibland känns det som att det först är nu jag verkligen börjar se...
Det präglar fortfarande min kropp ( gick hastigt upp väldigt mkt sista året som aktiv från att ha varit tämligen smal i decennier) . Konditionen är inte tillbaka ...
Detta ska jag ta tag i men för mig gäller det nu att inte vara för sträng och se det nya livet som just ett livslångt projekt.
Har tittat på några hus i helgen ( med trädgård:-) men vet inte alls vad som är rätt.
Kanske ska jag som opraktisk kvinna som närmar mig de 60 ?... ha en bekväm lägenhet i stan och hyra hus som andra har ansvar för.
Men jag läser ( läser och läser om) Suzanne Brøgger just nu och grips också av hennes liv i det där gamla skolhuset på danska landsbygden.
Hon är ju ngn som på ytan ger så mkt intryck av glamour och fest men som - när/om man läser senare böcker och även läser lite bakom orden .i hennes tidiga produktion har en väldigt jordnära sida. Och en humoristisk!
Hon skriver hela tiden om behovet av upprepning och att stanna/vara på en plats. Hur detta att göra samma sak varje dag - typ odla sin trädgård- ger tillvaron ett djup och skänker en glädje som är oöverträffbar.
Hon skriver om detta med att stiga upp och dricka kaffe i samma kopp och gå sin promenad och sätta sig och skriva sina sidor..
Och i mina öron låter det allt - utom tråkigt!
Jag njuter så oändligt av vardaglig upprepning just nu - kanske för att jag saknat den så. Den nyktra alltså.
Alkoholen och drickandet skapade kaos i mitt liv. Den slog ut rutinerna och förutsägbarheten och tryggheten. Den fick mig( i de värsta stunderna) att bråka med dem jag tycker om, fatta förhastade beslut och inte fullfölja det jag ville/borde göra.
Och att äta alldeles för mycket skräp:-)
Ibland tänker jag att det kanske var tur att jag drack så mycket ensam...för jag har tack och lov inte förstört de viktiga relationerna ( vilket jag oundvikligen hade gjort om j fortsatt med samma hastighet).
Nu brer jag ut mig här..och borde väl skriva i min egen tråd. Men jag har lite svårt för att flytta in i den efter min ganska långa frånvaron.
Det där med att odla sin egen trädgård..:-)

Du har kommit till rätt ställe och startat en egen tråd, jättebra! Läs och skriv här så mycket du vill så kommer vi stötta och hjälpa dig så mycket vi orkar.? Det brukar vara mest aktivitet här på morgonen och kvällen. Det är många här som har lyckats bli helt nyktra eller dra ner kraftigt på ditt drickande mycket tack vare forumet. Det är viktigt att vara väldigt fast besluten och verkligen vilja sluta att dricka för din egen skull. Och det verkar ju du vilja. ? Så åter igen, välkommen hit och lycka till!

Tack för din kommentar i min tråd!

Kram

Hej varafrisk!
Jag kan inte svara kring statistiken men upplever att du har världens support-team här ?
Det finns stor förståelse för att du kämpar med olika delar i livet och varje dag och hela livet är för stora kliv, Men att vi blir extra glada när du fixar nyktra dagar är ju kanske naturligt då det är i linje med din egen önskan (som du uttrycker den iaf) Lika väl som jag försöker tänka att glaset är halvfullt i övriga livet, fokuserar jag i huvudsak på det positiva här, där jag varje dag blir varm och får hopp om mänskligheten, tack vare alla er som skriver.
Kram ?

Sitter och läser på altan, min man ser på Tv förmodligen sport och vår dotter sover i vår säng....äntligen...tror att hon vågar slappna av...tillfälligtvis??❤️

Jag kommer vara hemma fr jobbet under de två närmaste dagarna. Kan inte fokusera på jobbet.

Som jag skrivit så är mitt mål nykterhet..så är det...men så svårt att fixa det när min dotter mår så här?

Men....jag upplever att jag får mycket mer stöd här på forumet när jag klarar nyktra dagar än onyktra...är det en inbillning el är det så?

Jag tänker att alla som är här på forumet har kommit hit pga ett alkoholberoende. Men är det så att många har gjort en resa innan man landade här därför upplever jag att man var nykter innan man kom hit?

Håller med Vinäger att ett inlägg kan ge ångest innan det är publicerat?

Kramar??

Har haft samma känsla, först en kick av att klara att inte dricka och sen en svacka när nykterheten blir vardag. Nu börjar jag hitta en glädje i att vara nykter bara för min egen skull, som en fin present jag helt lugnt ger mig själv varje dag. Gissar att man måste igenom den där svackan och landa i att nykterhet är så bra för en att man väljer det även när nyhetens behag försvunnit och folk inte peppar en lika ofta. Men du är självklart värd beröm, bra jobbat att du kämpar på genom toppar och dalar!

Jag kanske är "fel" person som skriver, men kände att jag ville skriva några rader ... Hoppas du inte tar illa upp.

Min anhörige har berättat att han vill arbeta för att ta en nykter period från och med den 1. September. Det kommer från honom själv, och nu till min fundering och oro. Hur stöttar man som anhörig på bästa sätt? Jag är livrädd för att vara för "på". Men! Jag är även orolig för att så att säga eventuellt bry mig för lite då han vill ta ett sådant här beslut. Jag vill inte hamna i en "oförstående - och pushig anhörig" - fack ... Känns som att det inte finns en universallösning som passar alla.

Angående mallen .. Så här spontant tänker jag att vi alla är människor med olika behov. Det gäller ju inom alla möjliga områden. Även alkohol och missbruk kan jag tänka ... Och det som funkar för en inte funkar för en annan. En tanke bara.

Allt gott till dig. ?

Hej.
Jag är helt ny här. Jag har insett att jag vill sluta dricka alkohol. Det tillför inget bra till mitt liv utan tvärtom, det bara förstör. Jag är så innerligt trött på att dricka för ofta och för mycket. Och varje gång blir jag lika förbannad på mig själv och tycker att jag är en svag människa med dålig självdisciplin som inte klarar av något alls. Att jag helt enkelt är värdelös.

Hur har ni andra gjort? Hur börjar man och hur fortsätter man hålla sig borta från alkohol?

Så gott med dusch och lite smink...det kan förgylla dagen??

En dag i taget...kul att träffa dig här?

Kram?

Förstår att du har ångest, men jag tror inte att personerna du mötte tycker att det var en särskilt stor grej. Krogfolk ser så många som dricker för mycket... Släpp skammen, du reagerar på en beroendeframkallande substans som väldigt många inte kan hantera. Gå till stammisstället och förklara och säg att du inte tål alkohol längre, men att du gärna kommer dit och dricker alkoholfritt, så kan du släppa det sen. Och tänk att du har makten, du behöver inte vara med om såna kvällar, nu vet du att det inte funkar med nåt enstaka glas.

Skaffa dig en egen tråd så ska vi peppa och stötta dig. Nu skriver du i en jättegammal tråd.

Och ändra ditt namn till ett smeknamn, ett så kallat nickname, eftersom forumet är anonymt.

Kram ?

Oroväckande tyst från min forumlillasyster ?

Kram ?

Done that. Så skämmigt. Så pinsamt. Aldrig mer. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Försök att lägga det gjorda bakom dig. Upp på hojjen igen och cykla vidare mot varaktig nykterhet.

Kram ?