Senaste kommentarerna i forumet

Jag har känt mig melankolisk idag efter att dottern åkt och lämnat Sverige. Ser nog inte henne förrän i jul igen... Imorgon ska jag med jobbet på två verksamhetsdagar med övernattning, och kollegorna pratar om att dricka vin. Jag garderade mig och var och köpte alkoholfritt bubbel på systemet. Köpte även alkoholfritt gin och tonic, rom och något bittert att blanda drinkar med. Jag blandade ett glas så fort jag kom hem och satte mig på verandan. Pratade med min syster och skämdes för mitt beteende - kunde lika gärna varit alkohol, så kändes det. Men nu var det inte det och jag är stolt att jag klarat ännu en dag nykter, trots att jag druckit det alkoholfria som om det vore alkohol... Längtar tills jag känner att jag är lika nöjd med ett glas vatten som en alkoholfri drink. Kommer den dagen någonsin?
Kaye: Så klokt att tänka framåt och sluta i tid innan du blir ensam. Säkert får du en bättre tid med sonen innan han flyttar, än om du skulle vara vinlullig var och varannan dag. Bra jobbat!
Jag fick en mycket bättre sista tid med dottern innan hon reste på grund av att jag var närvarande och inte bara tänkte på när jag skulle kunna dricka.
Sov gott! Kram

Är dödligt trött?och dödligt orolig? I em har min dotter dragit iväg t Gbg. Ringde mig och var arg som ett bi. Hennes kollegor kom hem t oss och var oroliga. Hade mött henne på stan. Drack öl. Skulle åka iväg. Är inte i bra sällskap. Pratade och de förstod att hon måste ha syner. Nu är risken stor för droger?Ikväll har jag ringt psykakuten och polisen men hon är 22 år och har dragit iväg frivilligt. I nuläget kunde iaf inte polisen göra ngt. Jag skulle ringa igen om jag fick tips.

Har pratat m kurator på rådgivningscentrum. Har tid på torsdag kl 8. Hon ville inte träffa mig om jag inte var beredd att GÖRA ngt. Trött som ett jehu ( vad är det för ord egentligen?) men det kommer aldrig komma en toppendag då jag känner ”Yes idag är det rätt dag att börja min nyktra resa”. Hon lät sträng och bestämd men jag förstår att det är vad jag behöver.

Håll tummarna, be el vad som känns rätt för dig..men hjälp mig att tro att min dotter kommer hem igen??

Kram?

Idag en sån där extremt intensiv dag som under våren. Liten lucka tid till att gå en sväng i skogen, laga mat. Tycker jag har världens bästa liv just nu, känner mig glad på ett nästan barnsligt sätt. Sa till min man att det är väl dags nu att trappa ner de där ssri-tabletterna annars kommer jag väl förvandlas till gulle-gullan koko som en gök...
Kanske kan nån som kämpar med dag 1-100 och som svettas över ”aldrig mer” känna lite hopp.
Att det blir bra. Å andra sidan känner jag mig som sagt på gränsen till banal, så jag kanske är mer ett hot än en möjlighet. ?
Oavsett, fin kväll till er allihop.
Kram ?

Hej
Grattis till att det går så bra för dig! Jag tror inte många av oss som hänger här är ”ett-glas-drickare” till sin natur. Har själv inte så stor erfarenhet av detta med kontrollerat drickande mer än att när jag försökte så upptog det mycket av min tid.
Har däremot erfarenhet av att rättfärdiga för mig själv att jag nog inte var en ”sån som måste sluta dricka”. Jag kan inte svara på om jag var det, men det öppnade sig en lucka som jag mer och mer förstår hade stor betydelse. Det var ett tillfälle när jag kände stort lugn över att alkoholen var slut. Inget dramatiskt, ingen ovärdig fylla då. Bara en insikt om att det där lugnet fanns. Jag önskar alla som kämpar den där sekunden av insikt. Men den kan flyga förbi om man tänker på annat. Hejar på dig ?

Igår var jag på meditativ rörelseträning i ett kapell i stan för andra gången. Vad underbart det är med hösten! Lite nystart utav allt, kurser och särskilt kyrkorna vågar sig så sakteliga öppna upp, mer och mer, efter coronan. ?

På kvällen var jag på möte igen.

Idag gjorde jag en utflykt till city. Var på yoga & mässa i en "ny" kyrka. Ikväll har jag varit på mässa & meditation i en nära kyrka. Herregud, vad skulle jag göra om inte alla kyrkor fanns? ?

Igår fick även vårt äktenskap en nystart. För första gången sedan jag sa att jag ville skiljas, förra fredagen, så gick det att föra ett konstruktivt samtal med min man. Vi kom fram till att för att kunna fortsätta leva tillsammans krävs en del förändringar. Ingen utav oss vill skiljas men jag kan inte fortsätta som vi haft det hittills.

Vi enades om att försöka hitta tillbaka till varandra. Jag kräver inte att han ska bli nykter eller trappa ner på drickandet. Det måste han komma fram till själv. Däremot kräver jag att han i handling visar att han är villig att göra en förändring. Att han "loggar in" i äktenskapet igen. Att vi tillsammans jobbar för vårt gemensamma bästa. Att han lyfter blicken och ser allt det vackra han har i livet igen. Oss, barnen, katterna, huset osv. Att vi börjar kommunicera igen och delar sovrum. Så igår natt sov vi tillsammans för första gången på många år... Vi får se hur det kommer att gå så han inte går tillbaka i samma gamla vanor inom kort. Jag har gjort klart för honom att jag tänker inte tjata på honom. Jag vill se ett engagemang från hans sida utav egen fri vilja, annars får det vara.

Idag har jag dödat en stor, brun, äcklig spindel i badrummet! ?️

Ja det låter ju lite deppigt med procenten- en enda. Kanske vet någon av rådgivarna här på Alkoholhjälpen?
Alltså inte vi amatörer ?
Jag kör på med mitt dagliga löfte, läser och skriver här morgon och kväll nästan utan undantag. Det hjälper mig med min rutin, och jag tror att jag också har en god press, heter kanske inspiration då? att hålla mig nykter ihop med alla jag hänger med här.
Oavsett om du tar hjälp här, på AA eller kbt som jag läst funkar för en del, så tror jag att insikten om att det är ett stort projekt- har stor betydelse. Att sluta helt på egen hand utan att tänka närmare på saken tror jag är ytterst ovanligt. För mig kräver det daglig omsorg om mig själv, och att ta tillvara nykterheten på bästa sätt.
Det kanske låter avskräckande jobbigt för någon men den har nog inte upplevt hur sjukt jobbigt det är att dricka för mycket och för ofta.
Häng kvar här, så kommer du upptäcka vilken sorts stöd och hjälp just du behöver. ?

Det här forumet är också ett sätt att ta hjälp. Vi är många här som inte gått i behandling eller hos AA, och jag är en av dem. Snart 7 mån nykter, tjoho!

Det kallas ”spontan nykterhet” tydligen att sluta på egen hand. Uppklarningsprocenten är god enligt Annie Grace, mest sannolikt för att vi ofta inte har kommit ända ner på djupaste botten i alkoholträsket.

Jag har hela tiden varit aktiv på forumet. Det hjälper mig också att hjälpa andra. Genom att skriva här tar jag mig tid att både planera och reflektera. Och här finns alltid någon klok person som kan hjälpa mig att tänka ❤️

”Skål ta mig fan” är min insomningsljudbok. Sätter timern på 30 min och brukar somna innan det är slut. Sjätte eller sjunde gången nu som jag lyssnar från början. Åberg förespråkar AA, men hans bok är bra ändå ?

Kram ?

Bra jobbat, en dag i taget eller en timme i taget. Det funkar ju.

Den chocken alltså. Att supa bort hela helgen och inte minnas ett skit. Och vakna så ?

Ett tips vill jag skicka med dig. Om du lyckas förflytta ditt mindset från ”fan vad synd det är om mig som inte får dricka” till ”jag vill inte dricka för det skadar min kropp och hjärna” så kommer den nyktra resan förhoppningsvis att bestå.

Det är en sorg att man inte kan ”dricka lite”, men det är fan ingen mänsklig rättighet att dricka alkohol ? Efter snart 7 månader nykter har jag faktiskt slutat sörja.

Kram ?

Grattis till två veckor.
Var det ditt första AA-möte någonsin?
Hur var det?
Jag skulle nog vara skitnervös om jag skulle gå. Mest pga av att jag inte skulle veta om det är någon som känner igen mig där. Jag vet att jag inte borde bry mig, men på något sätt så skulle det nog kännas som att det där med anonymitet skulle fallera lite för mig. I en mindre stad, som jag bor i, skulle det kännas tryggare om man visste vilka som är där innan, men det går ju inte.
Vi får se, jag kanske repar mod en dag om jag känner att jag skulle behöva hjälp. Funderar på om man kan köpa Stora boken någonstans och i så fall läsa lite på,egen hand för att lära mig lite om programmet och känna om det skulle kunna vara en väg för mig så småningom. Just nu kör jag dock på egen hand så länge det känns bra.

Ja det är nog lite så att jag tror att jag kan dricka normalt.
Eller det är kanske snarare
A- demonen i mig som lurar mig.
Jag har ju kommit en bit när det gäller att förändra mitt drickande och för det mesta tycker (tror) jag att det går någorlunda även om jag helst kulle vilja sluta helt.
Jag dricker bara på helger, det brukar bli 3-4 helger i rad och sedan ett uppehåll på 2-3 veckor.
Men så plötsligt övergår det till masstodont fyllor och då är det dags att ta sig i kragen igen.
Eller som för något år sedan när jag fick för mig att jag skulle kunna ha ett barskåp igen och köpte hem whisky och konjak. Efter en stressig söndag så tog jag mig en liten wirre och den satt så fint så jag tog en till, sedan vaknade jag av att chefen ringde och frågade om jag inte skulle jobba i dag, plötsligt var det måndag morgon och jag fattade ingenting men på soffbordet stog det 2 tomma helrör.
Det här är så tröttsamt så jag hoppas att jag kommer att bli hel vit så småningom, eller kanske från och med NU!

Har du några bra tips på alkolfri öl
I am lost☹
Gillar IPA
Och Grattis till dina 2/12 ?
När jag är klar med mina 3 månader utan A hoppas jag att jag skall kunna fixa 2/12. Framtiden får utvisa hur det blir med det.
Just nu 1 dag i taget?

Lyssnar just nu på ljudboken ”Skå ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Jag blir lite konfunderad när han hävdar att 99 % av de som lyckas bli nyktra har sökt hjälp. Om detta påstående är statistiskt säkerställt är det alltså bara en på hundra som lyckas på egen hand. Jag tycker det låter enormt lite då jag läst/hört flera som ändå lyckats på egen hand.
Jag har själv inte hittills haft några planer på att söka hjälp, men om detta är fakta så har man ju onekligen ganska dåliga odds att lyckas. Vill inte tro det, utan kör vidare på egen hand så länge det känns bra.
Stänger dock inte dörren för att söka hjälp om jag börjar vackla.
Hur gör ni andra? Är det många här inne som har lyckats bli nyktra på egen hand över tid?

Min dotter flyttade i slutet av Juli, men har en son på 18 år kvar hemma.
Jag har börjat fundera mycket över hur ensamt det kommer att bli när han också försvinner. Jag är ensamstående.
Att jag tog beslutet att sluta dricka vin varje kväll (Ja - ytterligare en vinsörplande kvinna i övre medelåldern?) tänkte jag att jag måste ändra detta beteende Nu, för risken är att det blir katastrof den dagen jag blir själv och inte har barnen att ta hänsyn till.
Förstår att det måste vara jobbigt att hon flyttar så långt bort, men du får en anledning att åka utomlands?
Ja 3 veckor avklarade här?- kämpar på en dag i taget!

Been there Done that. Men du är varken patetisk, misslyckad el idiot el värdelös, men kan verkligen förstå att du känner så. Du har just nu tagit de första svåraste steget och de är att inse att man dricker för mycket och vill göra något åt det. Om du känner du inte klarar av dricka mindre själv finns de hjälp att få man kan vända sig till sin kommun brukar stå på kommunens hemsida vart man kan vända sig. Eller gå via sjukvården el sin vårdcentral.
Sen finns ju AA anonyma alkolist finns nästan överallt i hela Sverige bor du i en större stad brukar de finnas gott om AA möten lite överallt både dagtid och kvällstid och på helgerna. Hur ställer sig din man till på dra ner på drickandet? Kan ni stöta varann?

Sitter nog i en liten period men hur länge vet jag inte. Beror på vilken halveringstid medicinen har dvs hur lång tid medicinen är kvar i kroppen. Står på FASS vårdpersonal att halveringstiden är 15-30 timmar om du tagit 2 tabl. Så skulle du missa ta en dag är de nog ingen fara.

Hej! Jag funderar på en sak. Är det värt att ta ETT glas en till två gånger i månaden och riskera att det kanske blir två glas eller ännu fler och oftare med tiden?Jag kan inte riktigt se poängen med att dricka ETT glas, då kan man ju lika gärna inte dricka något glas alls. Ett glas ger ingen kännbar effekt och då finns risken att man tar ett glas till osv. Så tänker jag i alla fall. Men om du vill testa så är det ju bara att prova, går det åt skogen så får du kanske omvärdera då.

Ha det bra!

Tack för att ni läser! Och läser tillbaka i tråden till och med! Det värmer verkligen! Vill verkligen hålla mig ifrån alkoholen längre än tre månader den här gången, tre månader var mitt rekord innan (då helnyktert). Nu satsar jag på minst 6 månader men att det är okej att dricka ett glas vid speciella tillfällen, har inte satt någon specifik gräns på hur ofta det får vara eller vilka tillfällen som räknas som tillräckligt speciella... hmm svårt. Hoppas jag inte faller dit på det och börjar lura mig själv in i den onda spiralen. Någon mer som tillåter sig att dricka ett glas under kontrollerande former? Man hör ju så ofta att man inte ska ta det första glaset... Jag klarar av att endast ta ett glas så länge jag inte dricker det u ensamhet eller tillsammans med vissa personer som har dåligt inflytande på mig. Dricker det där glaset när jag är på någon parmiddag eller med släktingar, i sammanhang när fylla ändå inte passar in. Det får inte bli för ofta bara, Max 1-2 ggr per månad är nog lagom, eller när de tillfällena uppstår naturligt, det gör de ju oftast inte oftare än så.

Tack Andrahavlek!

Jag lyckades hålla mig vaken genom att lyssna på ljudbok, vilket jag brukar kunna somna till annars. När det är spännande så funkar det?

Ja en dag i taget, känns väldigt ouppnåeligt just nu men vet att det funkar❤️

Jag har fått campral utskrivet och undrar hur det fungerar. Jo, jag fattar att det minskar suget men slutar det fungera om man inte tar dem? Direkt menar jag förstås annars vore det ju ingen mening?.
Varför jag frågar är att om de inte funkar bara för att man missar ta dem känns det rätt hopplöst
Då är det ju bara att påta bli att ta dem när suget är för stort.

Om man sover dåligt på natten är det allra bäst att låta bli att ta en höneblund. Men det är ju SÅ skönt!

Har jag sovit riktigt dåligt kan jag ta udden av det värsta med hjälp av en höneblund, men inte längre än 30 min.

Bra kämpat! En dag i taget fixar du!

Kram ?

Tack för att ni läser och fortsätter komma med bra tips!

Andra veckan gick lite lättare på flera sätt, bättre sömn, matlust och allmänt piggare. Dock kom förhandlingarna med mig själv som ett brev på posten direkt när jag började må bättre: "Om det inte är värre än såhär kan du väl fortsätta att dricka och sluta närsomhelst.." Så på ett sätt var det lättare när jag hade något faktiskt dåligt (mående) att fokusera på och kämpa mot..

Var också med på en krogrunda i helgen. I backspegeln var det förmodligen dumt att göra det så tidigt, men det gick bra och nu är jag rätt glad att jag gjorde det ändå.

Det som snurrar mest i huvet nu är hur fan jag ska lyckas i långa loppet. Läste AA's bok "Leva nykter" och har även varit med på ett möte, det kändes rätt bra men måste marineras lite..

Tack för hälsningar FinaLisa och Charlie70:)

Idag är en tung dag...känner mig så ledsen. Min dotter drog ju iväg i fredags och kom hem i söndags. Hennes kusin (34 år) ringde igår och pratade med min man och berättade att hon hade varit i Stockholm. Kusinen bor i Stockholm men var inte hemma så min dotter hade bott ensam på hotell i två nätter. Min dotter hade sagt till kusinen att inte berätta någon för oss. Jag kan förstå att hon hamnar i en knepig situation men jag blev så arg på henne när hon pratade med min man. Jag hade druckit alkohol...jag hade troligtvis blivit lika arg ändå men kanske kunnat tygla mig lite grann. Men den oron som jag hade under helgen...nu skämde jag förmodligen ut mig fast jag står för det. När min dotter drog iväg för drygt tre år sedan till Sthlm och jag bad min dotter kontakta kusinen vilket hon faktiskt gjorde. Jag bad då kusinen sätta min dotter på tåget eftersom hon inte mådde bra (inte så lätt i och för sig att sätta en 18-åring på tåget) men kusinen visste ju bäst. Så det tynger mig lite att jag inte kunde härbärgera min ilska, det gör mig också ledsen att min dotter drog till Stockholm..var drar hon nästa helg?!?! Sov hemma hos oss mellan söndag och måndag tog då sin medicin på kvällen. Igår fm tränade vi tillsammans och hade en härligt förmiddag men inatt kom hon inte hem därmed inte heller någon medicin. Hon kom hem imorse vid 8.30 och när jag hade varit ute med vår hund och kom hem vid 11 var hon borta igen. Nu ringde hon för ca 30 minuter sedan och bad om skjuts från centrum till hennes lägenhet. Jag sa att jag tyckte att hon kunde gå det är ca en kilometer. Då låter hon så sur...och jag får så dåligt samvete...fast banne mig att hon kan gå den kilometern.

Pratade även med min chef igår. Nu när jag har börjat ifrågasätta min arbetsmiljö så är hon inte lika trevlig längre mot mig då blir hon lite vass. Och det gjorde mig ledsen att hon drog upp saker när jag sitter hemma som vi kan prata om på jobbet istället.

Om drygt tio minuter ska jag försöka ringa en kurator på Rådgivningscentrum i min stad. Träffade den kurator som jag hade kontakt med för ca sju år sedan och frågade om samtal, antabus. Sa att jag skulle väl vilja ha kontakt men jag tror att jag känner många av dem som jobbar där. Fick namnet på en person som jag inte tror att jag känner. Man kan få fem samtal utan att de inleder utredning. Tänker att jag ska be om dessa samtal. Ska avsluta internetbehandlingen som bara har varit ett enda tekniskt strul hela tiden. Verkligen besviken på detta!

Att vara mamma till ett bipolärt barn är så tufft men om jag ska kunna överleva i allt detta och inte rivas sönder allt mer inombords så behöver jag återta mitt liv...och att försöka hitta en nivå så att oron inte slukar mig helt och hållet. Lättare sagt en gjort...men jag får börja öva på något vis...

Kram:)

Och än är det inte försent att förstöra denna dag med alkohol, men NEJ till det. En liten kort lunchpromenad blev det idag och det ska bli en mot kvällen också, medans dottern har sin aktivitet.

Grymt trött nu efter lunchen, försöker hålla mig från att somna men det är knepigt då jag sover katastrofalt dåligt på natten. Vilket är bäst egentligen, ta igen förlorad sömn eller tvinga sig vaken och hoppas på bättre nattsömn någon gång...

Tankarna på alkohol kommer och är dryga, just nu försöker jag bara låta de passera. Inte fästa mig vid dem, låta dem lösas upp som dimma lättar.

En bra tisdag till er här på forumet❤️

Varje morgon när jag vaknar tänker jag aldrig mer. Sen framåt em kommer suget igen. Tyvärr är min sambo och jag likadana. Jag vill bara vara normal. Kunna ta 1-2 glas vin på helgen istället för en hel box. Har tappat all livslust. Vill inte hitta på något förutom att sitta i soffan och dricka vin. Jag har blivit en patetisk misslyckad idiot. Hatar mig själv. Känner mig bara värdelös. ?