Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen hit! Det ser ut som om du har nått din botten. Känner igen det där med gömmande och ljugande. Så otroligt skönt att slippa allt sådant. Det här kommer du fixa! Tack för att du delar med dig av din bakgrundshistoria, det lät inget vidare, men kämpa på nu, så kommer du aldrig återvända dit!

Kram ?

Jag känner väl igen mig i din beskrivning av smygdrickande. Jag har gått ett steg till och börjat gömma alkohol och smusslat ganska mycket. Min resa är att jag Provat att dricka mindre, ibland, längre uppehåll osv. Jag har alltid kommit tillbaka till mitt problem drickande. Så jag blir glad när jag läser om yngre människor som funderar över sitt drickande. Ingenting är omöjligt och att börja skriva o läsa här kommer hjälpa dig framåt. En dag i taget. Kram Jullan

Fialotta88: Du undrar hur mitt drickande sett ut över tid. Jag har festat lite som "alla andra" i mina tonår och i 20-års åldern - inte varje helg, men någon dag i veckan. När jag var ute och reste längre perioder kunde det bli något litet varje dag och ibland en hel del, men aldrig så jag tappade minnet eller kontrollen. När jag fick mitt andra barn började min man resa allt längre och oftare och jag jobbade mycket hemifrån. Då började jag dricka vin helt vanliga vardagskvällar för att liksom orka med på något sätt, och känna att jag fick egentid. Då, om jag drack en flaska vin någon kväll, blev jag så dålig att jag fick springa ut i trädgården och kräkas, minns jag. Jag ville inte kräkas inne på toaletten och väcka barnen. Det hände sällan, men jag minns det starkt. Lika starkt minns jag att jag ibland kunde dricka medan barnen var i skolan och låtsades att jag hade ont i huvudet och behövde sova när de kom hem, så att jag skulle slippa deras blickar och tankar... Detta har jag så dåligt samvete över, än idag. Jag borde haft bullar och saft klart när de kom hem och sitta och prata med dom istället...
Det accellererade med åren, och det var tillslut nästan alltid vin och annan alkohol på helgerna, även om det inte var fest eller bjudningar. Någon gång kunde jag och min man även dricka vin till maten mitt i veckan. Sen kom det till en punkt då jag började dricka starkare drycker, tog gärna en whiskey till kvällsteet, innan maten, en gin och tonic innan maten etc. När barnen flyttade hemifrån kunde jag köpa hem vin och gömma flaskor så att min man bara trodde att jag druckit några glas, när det i själva fallet var en hel flaska och några glas. Var jag själv hemma en vecka eller längre då min man var borta kunde jag sjukskriva mig och skylla på influensa eller annat och dricka dag som natt - tidpunkten spelade ingen roll - jag ville bara dricka och bli full. Det hände att jag vissa veckor drack en liter vin efter jobbet varje dag. På något sätt lyckades jag inte bli alltför påverkad så in man blev misstänksam. Men allt oftare ifrågasatte han mitt drickande och att jag gömt alkohol. Jag ljög ofta och hittade på svar som lät trovärdiga. En gång när han frågade om jag satte hans liv på att jag inte druckit, så ljög jag och sade "ja", vilket ju inte var sant. Jag mådde så dåligt av detta, eftersom jag har en tro på något högre och Karma, så jag fick krypa till korset och erkänna att jag ljugit. Han förlät mig, men jag kände att hans respekt och förtroende för mig sjönk. Liksom min självkänsla och självrespekt. Det var hemskt! Ändå kunde jag inte ta mig i kragen... För tre år sedan var jag orolig för vad drickandet gjort med min kropp, så jag gick till doktorn för en helkroppskontroll. Några dagar senare ringde doktorn och sade att jag hade låga doser av D-vitamin men framför allt visade proverna att jag hade fettlever orsakade av alkohol. Jag blev chockad. Hon sade att jag var tvungen att sluta att dricka direkt, eftersom levern kunde bli allvarligt skadad. Hon bad mig komma tillbaka efter 2-3 månader för nya prover. Jag slutade direkt, kom hem till min man och berättade gråtandes vad som hänt. Han stöttade mig till hundra procent. Jag berättade inte för någon annan. Jag hade inga problem att sluta dricka. Det gick hur bra som helst, och jag märkte en enorm skillnad på utseendet, huden, orken och jobbprestationen. Jag hade en resa inbokad till Frankrike ihop med några och det var 2,5 månad dit. Någon vecka innan gick jag till doktorn igen och tog nya prover. Det var jobbiga dagar innan jag fick svar. Men de visade normala levervärden, och jag kunde pusta ut. Tänkte att jag då kunde ta något glas champagne under resan. Jag var väldigt restriktiv med drickandet, men festade loss sista dagen på resan. Och sen var jag sakta men säkert på väg utför igen. Och så hände detta som jag inledde tråden med, att jag drack mig full en jobbfredag när min man och ena dotter var hemma och såg det och jag fick konsekvenser av mitt drickande som gjorde att jag blev rädd. Rädd för att mista dom... Det bästa jag har! Så nu ger jag det en ny chans. Tänker göra som alla föreslagit, börja med tre månaders nykterhet och sen ta nästa steg. Jag hoppas att jag kommer till den insikten att jag vill fortsätta min nyktra resa.
Tack för inspirerande och tankvärda svar Andrahalvlek, Charlie70, Se klart, Varafrisk, Kaveldun och Sommarbarnet! Jag ska in och läsa era trådar så jag får mer inspiration.

Hade huvudvärk och var trött på jobbet i eftermiddags, men det berodde i alla fall inte på att jag var bakis. Så skönt att kunna se folk i ögonen utan att tänka "ser dom att jag druckit igår, är ögonen röda, luktar jag?". Fick inte så mycket gjort jobbmässigt (hade en del möten och pratade mycket med kollegor), men tänker att jag ska sova bättre inatt än igår och lägga mig tidigare så jag kan vara på jobbet tidigt imorgon och prestera lite bättre.
Kände en instinktiv känsla av att vilja dricka när jag pratade med min man i telefon under eftermiddagen och han berättade att vår dotter inte är den roligaste att hänga med såhär innan tenta, men jag tog och gjorde en god alkoholfri drink med lime, tonic water, mynta och is istället när jag kom hem. Supergott. Den drack jag när vi åt en god middag som min man lagat till. Vi hade det trevligt runt bordet och dotterns dåliga humör var borta. Längtat hela dagen efter att gå in här och skriva och läsa, så det får bli min kvällslektyr. Har berättat för min man, och ska berätta för mina barn, att jag hänger här och känner hopp om att bli en nyktrare och klokare människa med hjälp av er alla! Ha en fin kväll <3

Löpningen flyter på, inga fyllor, fått flyt på det. Har inget sug alls efter att berusa mig.

Välkommen att traska en bit på vägen här. Mycket händer och att lära känna sig själv är ibland en utmaning, ibland ett helvete, men oxå helt underbart. Ge dig själv lite tid, så ska du se att vinsterna dyker upp.....en dag i taget. Jullan

Tack för dina ord, Känns som jag läser om mig själv

Jag dricker alkoholfri öl 0,5% och märker ingenting. Men öl var inte min grej tidigare, jag drack rödvin.

Nu blandar jag juice med kolsyrat vatten och grapetonic och njuter av. Röd grapefrukt (godmorgonjuice) är helt otroligt god ? Garanterat alkoholfri!

Kram ?

Hej,
Skönt att du är på banan igen! Ett tips om du blir sugen på att dricka är att läsa din egen tråd och bli påmind om hur du känner dig dagen efter. Sen kanske du skulle bestämma dig för en tidsbestämd alkoholfri period, till exempel tre månader. Att under den tiden så ska du bara inte dricka, så får du en paus från förhandlandet. Passa sen på att läsa massor om hur alkohol påverkar kroppen och hjärnan under dina nyktra månader, så får du kanske inspiration att utöka nykterheten, så var det för mig. För mig har nykterheten varit en mestadels positiv upptäcksresa där jag hittar mer och mer att glädjas åt. Så kämpa på och testa vad som händer när du låter bli alkoholen.

Oj, vad trött jag blev av att sitta still och inne och jobba och ha tusen möten som under våren, inte van.
Inte heller så sugen på att jobba så mycket som jag har gjort. Funderar på detta en del. Är ju inte nu bunden av kontorstid på samma sätt- och tog det lugnt i morse. Men skulle gärna önska ännu lite mer frihet över min egen tid.
Vilket föranleder tankar kring vad man behöver för sitt uppehälle och liv och hur mkt tid som ska ägas av arbetsgivaren i utbyte mot lönen.
Samtidigt är det också roligt, mitt jobb. Har tur och lyx att ha mycket roliga uppdrag, goda och duktiga kollegor. Men coronan och troligen sommar och nykterhet har gjort mig bitvis motvillig till att träda in i förvärvslivet igen...
Fler nya och modiga stjärnor på forumet som startar tråd och bestämmer sig för att leda om livet från den där sluttande backen ner.
Motigt i början, man önskar och sprinklar lite tålamod här, att ta till om det saknas. Kan säga med hundra procents ärlighet att jag varken känner sug eller längtan efter vin, som var mitt knark. Ingen saknad, aldrig sorg.
Bara bara glädje att någon försyn gav mig ett fönster som visade sig var olåst så lång stund att jag hann öppna.
Kram på er! ?

... på detaljerna, har man stor nytta av i nykterheten då det gäller att hitta och samla på de bra förändringarna.
Jag dricker a-fritt då och då, har aldrig känt av 0,5% men föredrar 0%.
Du kommer också upptäcka att det där fönstret krymper med tiden och ersätts av en känsla av frihet och att äga sitt liv! Vecka 2 välkommen. ?

Klokt att inte försöka förändra de andra! Och det går ju gå hem från festen eller sätta sig i ett hörn om deras grammofonskivor börja låta allt för tjatiga :-)

Bra du kommit till dag 8!

Tack för välkomnandet Andrahalvlek och Se Klart! Och tack för bra tips!

I måndags (alltså för en vecka sedan idag) bestämde jag mig för att utmana mig själv och vara nykter så länge det går. Jag satte inte upp något mål utan tar dag för dag, vi får se hur det funkar.

Dom två första dagarna gick rätt bra eftersom jag normalt sett inte dricker då. Men det skulle inte förvåna mig om även dom blir besvärliga sedan eftersom jag tidigare tagit mig igenom första delen av veckan tack vare vetskapen att jag “får” dricka när det närmar sig helgen.

Andra delen av veckan blev knepigare och jag fick ett dag för dag växande sug i ett “tidsfönster” som varade mellan ca kl 16-19, inte så konstigt eftersom jag vid den tiden vanligtvis laddar upp och får det första behagliga ruset. Efter det la det sig lite, sov dock väldigt dåligt hela helgen.

Två grejer som hände första veckan. Den första var att min fru, som gör egen körsbärslikör, nu skulle portionera upp detta i flaskor. Jag var på andra våningen och kände plötsligt en spritdoft som fyllde hela huset, det skulle jag aldrig känt innan!

Det andra var när vi var på fest i lördags och jag hade med ett par alkoholfria öl för första gången i mitt liv. Efter första ölen tyckte jag mig känna av det lite och tänkte först att det är en placebo-effekt, men sen läste jag på etiketten att den inte alls är alkoholfri. Efter lite googlande har jag förstått att detta är ett omdebatterat ämne med all rätt!

Hursomhelst, vecka två och jag kör på..

Tycker Torns inlägg innehåller massa bra tips och som Andra halvlek skrev i ett inlägg:
Du väljer första glaset, sedan väljer alkoholen dig...?
Så med andra ord, ta aldrig det första glaset!
Lycka till???

Kram ???

Fint att du startat en egen tråd och verkar ha koll på ditt eget läge- räcker ju väldigt långt på den här resan.
Sedan tillkommer diverse saker men inte allt på en gång. Däremot har du, tycker jag, helt rätt i att det är arbete på flera plan. Det som går upp för en/för mig iaf är hur många tillfällen man använt alkohol som både förstärkning och förminskning. Av känslor och lägen. De sakerna behöver ju hanteras på annat sätt.
Det som är bra är att en dag i taget räcker fint som besluts-intervall i början. Kan kännas länge nog.
Jag kan inte ens börja beskriva hur skönt det är att slippa alkoholen i mitt liv, men vi är alla olika var vi landar i våra beslut.
Önskar dig all lycka till!

som jag längtat!! nu är det måndag och jag har energi att för kämpa och styra mitt eget liv.
ni hjälpte mig igenom gårdagen, nu ska jag hjälpa mig själv genom veckan, månaden, året, livet.

haft samtal med en vän jag sårade i lördags, och det känns så mycket bättre nu.

allt det det här har jag såklart sagt förut. jag ser i min logg här på hemsidan att jag är "duktig" i snitt -fyra dagar, sedan ramlar jag. nu planerar jag för vad jag ska göra på torsdag för att möjliggöra att jag håller mig nykter.

har ni tips får ni gärna höra av er

tack till er alla

Bra att du har läst mycket på forumet. Skriv mycket nu också så ska du se att du får pusselbitarna på plats. Läs och lyssna på böcker, på poddar och kolla youtube, om hur alkohol påverkar kropp och hjärna.

I början handlar det om att sysselsätta sig för att mota rastlösheten. Löpning är kanon, själv cyklar jag. Sen är det bara att ta en dag i taget. ”Idag lovar jag mig själv att vara nykter”.

På sikt handlar det om att skapa nya nyktra rutiner, lära sig att hantera känslor och stress på annat sätt, och sluta sörja alkoholen.

Det är som att säga upp bekantskapen med en gammal vän. En vän som bara har varit en destruktiv bekantskap. Åtminstone på slutet.

Det är tufft som fan i början. Första nyktra helgen kände jag mig som ett vilset får som har tappat bort sin flock.

Men det är SÅ värt det! Livet är så mycket lugnare, sannare och jag lever mycket mer här och nu. Innan var livet en transportsträcka till nästa fylla. Mer tid till annat får man också ?

Kram ?

Har varit inne här och läst en hel del dom senaste veckorna, nu vill jag också vara med och skriva lite!

Jag är alkoholist, 44 år, är gift och har barn och jobb. Har funderat en hel del på vilken slags alkoholist jag egentligen är och den mest passande beskrivningen jag kan komma på är: “Hjälpligt fungerande utökad helgalkoholist”. Jag börjar alltså veckan med en grå transportsträcka fram till mitten av onsdag eller torsdag och sedan dricker jag resten av dagarna fram till söndag, sedan börjar det om.. Och om.. Och om.. Vid semester och långledigheter blir det varje dag. På senare tid har jag börjat se det som att jag har en vit period och tar ett återfall varje vecka, tänker man så blir det jävligt tröttsamt!

Hade min alkoholdebut vid fjorton års ålder och det klaffade direkt, sedan dess har jag kört det upplägget. Jag har alltså varit berusad fler dagar än nykter genom hela mitt vuxna liv! Varför jag inte tagit steget över till proffsnivå och ballat ur helt under dessa år har jag ingen förklaring till. Kanske beror det helt enkelt på att jag inte är av rätta virket, jag skulle behöva en återställare men pallar det inte. Eller så är förklaringen avsaknaden av någon tragedi i mitt liv som skulle kunnat bli ett vägskäl, antingen uppåt eller neråt.

Min familj och omgivning har alltid tyckt att jag dricker för mycket, men sålänge jag “sköter det jag ska” (nåja) så har det aldrig dragits till sin spets så att säga. Jag har också blivit helt otroligt skicklig på att fixa och trixa, förminska och dölja mitt drickande. Jag kan ha en kasse i bilen (“Oj, har jag glömt den där?”), i garaget (“bra temperatur”), i hobbyrummet (“en mancave måste väl ha något att dricka?”) och kylskåpet (“den officiella ransonen”). På det sättet kan jag förvilla min omgivning, och dessutom slippa ställas mot väggen på samma sätt som jag hade behövt om jag blivit påkommen med att gömma alkoholen inuti eller bakom något.

Insikten att jag är alkis har vuxit fram under en längre tid, om jag har accepterat det vet jag inte. Men jag har börjat bända lite i mig själv för att se vad som händer, ungefär som när man ska riva en innervägg och tar en kofot och känner lite på det. Antingen lossar några bitar eller så far hela skiten ner. Att försöka dricka som vanligt folk har jag redan testat på alla möjliga och omöjliga sätt, jag antar att det är en fas som måste gås igenom om man ska tillämpa uteslutningsmetoden.

Och så alternativet att sluta helt då.. Här har ni på detta forumet (speciellt tack till signaturen “Adde” som jag läst många inlägg av) redan hjälpt mig eftersom jag börjat förstå att man måste försöka förstå och jobba med sig själv på ett helt annat plan än det som är direkt kopplat till själva drickandet. Jag som trodde att det funkar som i den där filmen om Johnny Cash: Man stänger in sig i ett rum i två dagar och sedan vaknar man i en svettpöl, tar en dusch och påbörjar sitt nya nyktra liv.. Så är det nog inte!

Det blev visst några rader..

FinaLisa - Yes, nubbevisan är en tradition, en historisk glorifiering av A. Tänker inte döma detta, det är inte bättre än så att droger verkar höra till människans historia, det må väl vara så. Är själv liberal i grunden och tycker att det är upp till vara och en att välja hur de lever, jag själv har valt för mycket av det goda och behöver nu helt enkelt vara vuxen och avstå.

VillJuLevaOckså - Ja det är möjligt riskfyllt att utsätta sig för "Fester" men jag försöker verkligen ha förhållningssättet att min omgivning inte behöver vara nykter bara för att jag själv har valt det. Det är så jobbigt att ändra omgivningen. Men jag må erkänna att de som är fulla blir väl tjatiga efter en stund och lyssnar inte ett dugg på andra längre. :)

Se klart - Vet inte om det är gott med surströmming eller ej, har inte riktigt bestämt mig, tänker försöka tills jag får ett svar av mina sinnen, just nu är det mer övervägande positivt än negativt! ;)

Dag8 Jag lyckade klämma in både en surströmmingsfest och 50 års kalas denna helg. Den första festen blev blöt för de övriga och den andra var betydligt mer städad, själv helnykter. Märker som tidigare i min nykterhetresa att jag blir tyst och tillbakadragen när jag själv är nykter. Jag vet att det är min undanträngda stress som görs sig påmind. När jag nu lever nykter (igen) så kommer livet tillbaka och jag får bättre kolla på min förmåga och vad jag behöver göra. Just nu är det vila, lugn och ro och inte minst träning. Ska vara snäll med mig själv, vet att det blir bättre på sikt.

Jobbar och har aningen bättre ro denna vecka, skönt kan man helt klart säga :)

att jag känner mig ensam för det gör jag absolut inte?Har inte känt mig ensam sedan den där lördagsmorgonen innan jag gick in här på forumet?

Det jag menar är detta att klara sig utan antabus eller andra piller, utan AA, utan att gå till beroendeterapeut, ja, helt enkelt utan hjälpmedel om du förstår vad jag menar? Jag ser inte forumet som ett hjälpmedel (för mig alltså, andra har säkert en annan åsikt?) utan mer som ett stöd, som någon att hålla handen lite. Att läsa ger mig kraft och att skriva ger mig hjälp att sortera mina tankar.

Så funkar det för mig?

Kram

Drabbande att läsa ditt inlägg och jag förstår att du känner att det är allvar nu.
Du är inte ensam - vare sig om upplevelsen av att alkoholen plötsligt tar över och styr eller skammen som kommer när man tappar kontrollen.
Du har fått många bra kloka råd och jag instämmer i dem.
För egen del försökte jag i många år att kontrollera drickandet ( eftersom det visst kan vara...mysigt - som du skriver) men har nu landat i att eftersom jag är alkoholist så fungerar inte det. Vi kalla oss olika saker här och har olika vägar....och det finns en respekt för det.
För egen del definierar jag mig som alkoholist eftersom jag inte klarar av att dricka på ett sätt som stämmer överens med det liv jag vill leva.
Och jag vill verkligen leva ....men alkoholen kidnappade glädjen ( framförallt den mer stillsamma som finns i vardagen). Att få tillbaka den - först glimtvis och sedan är lite större sjok - är värt allt!
Mitt råd är också att ta hjälp från olika håll - om du kan.
Det märkliga är att när man öppnar upp om det värsta och mest skamliga så är människor ofta förstående och positiva. När man försöker dölja och smussla så nöter man ner sina relationer.
Välkommen - du har tagit ett första kliv! Jättebra.

Bra Varafrisk, du vet ju vad du vill och hur du egentligen vill att det ska vara. Du måste helt enkelt
bara tänka på dig själv för att kunna bli fri från ditt alkoholberoende. Jag kan ju bara tipsa om hur
jag lyckades bli fri och vad som funkade för mig. Jag skrev just ett inlägg hos Fialotta88 om det.
Läs det gärna om du vill, funkade det för mig så kan det funka för dig. Kram

Måndag förmiddag...jag sitter vid mitt köksbord och dricker mitt kaffe och har just ätit upp min macka. Känner mig lite låg...Ska strax ta med vår hund Bella ut på promenad...naturen, luften och vattnet brukar göra mig lugnare och öppna upp ögonen lite grann...vakna till...och tänka lite klarare och lite tydligare. Just nu känns det som om jag lever mer min dotters liv än mitt egna..och det är ju inte lösningen på varken hennes eller mina problem. Men, det är lätt att det blir så när man ser hur ensam en ung människa med psykiatrisk problematik blir. Vi pratade om det här om dagen min dotter och jag...att när man mår som hon gör just nu...då hon inte fixar att söka egen hjälp då behöver man att det finns anhöriga som orkar..då sa hon..annars hade jag nog varit kriminell..och jag sa...eller hållit på med droger. Hon har berättat för mig om flera händelser då hon har tagit så stora risker att om de inte hade varit för att hon vill leva innerst inne så hade hon inte varit vid liv idag. Jag vet precis vad jag skulle sagt till mig själv om jag hade mött mig själv i min professionella roll men nu är jag mamma. Min dotter söker mig och min man och hon är kvar i vår stad...så har det inte varit tidigare så min tanke är att vara rädd om relationen för att på så vis kunna hjälpa henne med kontakter. Jag är helt chockad men imorgon har hon redan fått tid på vuxenpsykiatriska mottagningen och på torsdag ska vi träffa personligt ombud. Med största sannolikhet kommer hon så småningom kunna få hyra en annan lägenhet än det källarrum hon har och nu har svårt att befinna sig i.

Ja...barnen är de allra käraste man har och visst önskar jag att jag aldrig någonsin hade druckit i deras närvaro eller på senare år varit mer påverkad av alkoholen. Det går inte göra ogjort men det går göra bättre! Min dotter konfronterade mig med detta i lördags när hon själv var full..så vad skulle jag säga?!?! Alkoholen löser absolut ingenting..den dövar för stunden..och jag har dövat mig då och då de senaste dagarna för att oron för att det ska hända min dotter något har varit obeskrivligt stark...men till vill ingen nytta...det förändrade ju inget i hennes situation utan bara la ytterligare ett lager av ångest över mig själv. Så himla dumt! Men idag är en ny dag...och jag ska försöka gräva fram de där kloka tankarna som jag har inom mig...och försöka skilja på mitt liv och min dotters liv. Jag söker frihet...dvs jag vill inte vara styrd av alkohol...jag vill äga mitt egna liv...kanske vore på tiden nu...vid snart 58 årsålder!

Så ett litet steg i taget...och en dag i taget...:)

Kram:)

Hej! Jag ser att du har läst runt i en massa trådar och skrivit en massa, svinbra start! Du har många funderingar
nu som snurrar och vill så gärna bli fri från alkoholen, och att du är såpass ung och redan har tagit tag i detta
tycker jag är kanon. Med tanke på att du har börjat "smyga" med ditt drickande inför sambon så har det
gått ganska långt, och om du inte gör något så kommer det garanterat bli värre och värre. Så jag skriver
ner några tips på hur jag gjorde i början, det har funkat för mig i alla fall.

Jag satte en deadline, from den 6 januari så skulle jag inte dricka en droppe alkohol. Ett stenhårt beslut.
Jag berättade för min fru vad som gällde, och förvarnade om att jag säkert skulle vara grinig, osocial , trött,
mm ett tag framöver, och fick förståelse för det vilket var en mycket stor hjälp. Så där är ett tips, berätta
för din sambo att du tänker ta ett totalt uppehåll från alkohol ett tag.
Jag såg till att inte ha några sociala tillfällen, typ fester mm eller annat de närmaste veckorna.
Så ett tips till, utsätt dig inte för frestelser. Jag satte aldrig någon tidsgräns, men tänkte inte "aldrig mer"
utan körde dag för dag tillsvidare. Jag tyckte det var väldigt bra att räkna dagarna, för varje nykter dag så
blev man lite stoltare och gladare. Så tänk aldrig mer än en dag framåt, tex hur det ska gå på fredag.
Det är ett väldigt bra sätt och de nyktra dagarna rullar på snabbare än man tror.

Den första tiden var jag väldigt rastlös och därför tog jag massor med långa promenader själv. Det funkade
väldigt bra, tiden gick och man kunde rensa tankarna och peppa sig själv att absolut inte köpa alkohol, eller
ta ett endaste glas alkohol. Kort och gott, jag fokuserade bara på mig själv och att jag
inte skulle börja dricka. Jag sket i om jag hade tråkigt, jag sket i om något var jobbigt och gjorde det ändå, för jag visste att efter ca en vecka så är det värsta över. Härda ut bara, det är ofarligt! När man sedan mår bättre och tror att man nog kan testa ett glas gäller det att vara stenhård mot sig själv och tänka, nä den här gången kör jag vidare. Jag visste ju hur det hade
gått de otaliga gångerna innan, Tillbaka i samma mönster snabbt som sjutton, och det blev oftast etter värre.
Den här gången hade jag fått nog, en gång för alla! På den vägen är det, och nu snart 8 månader nykter.

Till sist en väldigt viktig sak. Ha tålamod, Hur jobbigt det än är, allt blir bättre med tiden, det är så otroligt mycket värt det att inte ge upp. ?

P.s. Jag rekommenderar starkt att inte ha någon alkohol hemma den första tiden. Väldigt onödigt att se en
öppnad BiB i kylen. Tillfället gör tjuven. Kram

Kom på en sak till, lusläs Andrahalvleks trådar, där finns tonvis med tips och fakta.

För mig funkar forumet som AA. Här kan jag dela, och ta del av andras delningar. Här har jag den gemenskap jag behöver.

Så jag känner mig absolut inte ensam på den nyktra resan ?

Det är jätteviktigt att man slutar dricka för sin egen skull. Att det sen gynnar andra är bara en bonus.

I början är det en sorg att tänka att man inte kan dricka de där glasen rosé i solnedgången (typ 1 på 1000 glas). Men jag har insett att de där fina stunderna kan jag behålla - med något alkoholfritt i det fina vinglaset.

Känslan finns där ändå, och den blir ännu bättre eftersom man är hundra procent närvarande.

Kram ?

Vill bara säga att jag förstår din känsla?Den där skammen är vidrig och gör absolut ingen nytta...men det är så lätt att säga att man inte ska skämmas likväl så gör man det.

Det är jättebra att du skriver här...så välkommen! Jag själv har inte kommit långt på min resa antagligen delvis på att det finns en liten del inom mig som vill ta det där glas vinet el bubblet. Men jag vet att jag behöver vara nykter för jag vill ha mer än ett glas vin...så mitt mål är att först vara nykter tre månader men mitt första delmål är en vecka.

Vi ses igen!
Kram?