Senaste kommentarerna i forumet

Done that. Så skämmigt. Så pinsamt. Aldrig mer. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Försök att lägga det gjorda bakom dig. Upp på hojjen igen och cykla vidare mot varaktig nykterhet.

Kram ?

Det är helg och vi befinner oss som vanligt vid stugan, fram tills nu har även dotra med familj gjort oss sällskap, men de fick åka iväg för ett födelsedagskalas redan på förmiddagen.
Denna helg som det skulle vara dåligt väder med regn och rusk, enbart på lördagsförmiddagen skulle det komma välbehövliga 23 millimeter.
Det var helt okey väder på fredagseftermiddagen så vi drog ut, kvavt något så in i Norden.
På kvällen samlade molnen ihop sig och det kom några regnstänk under natten, genom sovrumsfönster med myggnät kunde vi höra regdropparnas klonk-klonk i stuprännan ner i vattentunnan, men vad blev det?
En kanske två sketna millimetrar, gräsmattan ligger knastrande torr och gul och ser mer ut som hö än som gräs.
En fimp och hela dritten skulle brinna ner.
På morgonen var det mulet och mot lunchtid tittade solen fram, det var svårt att få ut familjen som satt inne och tryckte vid teven, det var som om de mindes vädret för någon timme sedan och ville inte locka fram molnen igen.
Solen kom mellan de höga vita molntussarna, vi kunde sitta i solstolarna med ömsom barbacka eller med filt.
Och fortfarande denna kvavhet, jag svettades som en Gud efter att ha putsat fönstrena som fått slipdamm på spindelnäten i mellanrummet mellan rutorna, svetten ville aldrig torka ut.
Släpandes på stegen för att ta utsidan tog på krafterna, och nu satt jag som en blöt säck.
Startade avfuktaren utomhus och den visade på 75 % vilket är mycket, på några timmar hade jag fått ihop tre liter.

Mot kvällen åt vi en gryta, det kändes lite höstlikt men kanske också passande för det väder vi hade, det var inte att tänka på att sitta ute efter middagen, det var kyligt men myggfritt.
Inte hindrade det partybåtarna som ligger rakt över viken, två segelbåtar där det har festats i dagarna två.
Det stojas och skriks, spelas musik och nattbadas, inte för att det stör oss, det låter ganska roligt.
Men det är ett avståndstagande som jag har fått ta efter min nykterhet, inget mer fyllpartande.

Morgonen efter är det sol och en del moln, men det blåser väldigt mycket, mätte upp vinden vid vår uteplats till fyra sekundmeter, låter kanske inte mycket men i byarna viner det i trädtopparna, ömsom varmt, ömsom kyligt.
Frugan och jag har städat ur efter den ganska trånga inomhusvistelsen med fyra vuxna, en bäbis, två hundar.
Det känns otroligt fräscht efter semesterns arbetsläger, det luktar nytt med målarfärg och det känns inte längre som det gamla landet, utan vi är på ett nytt ställe, mycket ljusare och modernare.
En del inköp står fortfarande kvar på vår lista, har haft det svårt att finna en lämplig tevebänk som ska få plats på det lilla utrymmet som finns under teven, det lutar åt att vi får köpa en hylla och sedan kapa ner den till rätt mått.
Men den fina gråa lurviga mattan i vardagsrummet blev as-skön, mjuk och mysig för bara fötter, men täcker det vackra golvet som jag kämpades så hårt med.

Uj, nu brallar det på med blåsten, det torra barren ifrån tallarna kommer som projektiler mot mig här i solstolen.
Båtarna tar skydd i viken, många har lagt sig på svaj, kanske har de tagit en middagspaus.
En trollslända sätter sig på dynan invid mitt vänstra lår, den har svårt att manövrera sig i den hårda blåsten.
Kan inte annat än förundras över dess anatomi, kraftig muskulös mellankropp, ett runt huvud som snabbt flackar runt med blicken, en bakkropp som ett enda långt rör, och helt genomskinliga vingar i två par med en liten svart fläck längst ut på vingspetsen, han hade fantasi den dagen då han skapade trollsländan minsann.

Usch, snart måste vi åka hem, även om det var skönt med en liten egenstund för oss själva.
Helgerna går så fort, och arbetsdagarna tar så lång tid, jag får inte tillräckligt med en avstressande tid för mig själv.
Jag uppskattar naturligtvis helgerna, det är mest för de som jag lever för, vardagarna känns som en transportsträcka tycker jag.
Den mesta av tiden på helgerna tillbringar jag sommarsäsongen vid stugan, där livet ter sig lite enklare.
Allt är inte så byråkratiskt uppbyggt, jag kan själv bestämma vad jag vill göra, och när, och hur.
Våra grannar vid stugan har röjt bort en mass sly, och nu har de full insyn till vår tomt.
Jo vi gillar inte de alls, de är bara jag av hela gänget som orkar med att samtala med dem.
Nu tänker jag gå naken mellan räcket där jag hänger badbrallorna för torkning och inomhus där jag har handduken.
Får se om de ångrar sitt tilltag, synen kanske inte blev vad de förväntade sig, haha!

Kanske jag får lite mer sömt inatt genom att skriva mitt inlägg redan på eftermiddagen.
Livet har sin gilla gång, och jag med den, har egentligen inte så mycket att klaga över.
Men å andra sidan, så blev det ju också efter att jag blev nykterist , livet blev enklare och inte lika invecklat.

Berra

Du kanske har mer hjälp och stöttning utifrån idag. Med tanke på att det var 5 år sedan du skrev sist :) Jag hoppas att så är fallet! Vi hejar på dig.

varafrisk: det betyder jättemycket att du svarade. tack! har lyckats duscha och klä mig. t.o.m sminkat mig. allt för att tiden ska gå mellan igår och idag. ena foten framför den andra, sakta men (relativt) säkert.

Dagen igår var verkligen surrealistisk....när man har en dotter som förmodligen är bipolär..och är i det maniska tillståndet...så är det verkligen surrealistiskt. Det är så sorgligt och smärtsamt...och ibland känns det helt outhärdligt. Kan inte skriva så mycket mer om det...mer än att jag är trött, ledsen och orolig. Det blir svårt i allt detta att hantera alkoholen...så är det...även om jag försöker.

Ha en fin söndag!

Kram:)

Hur är det vännen? undrar hur du har det och hur du mår?

Kram:)

Va bra att du skriver här stereolife:)

Det är strongt att våga skriva och att våga blotta sig själv. Jag själv har inte fått till det med någon längre nykterhet men ville bara svara så att du inte känner dig ensam. Jag förstår att skammen växer ...men skam och skuld...gör inget annat än bara trycker ner...så vi ses här igen hoppas jag!

Kramar:)

Tack för era svar. Min anhörige med beroende har sagt att från 1. September gäller nykterhet en period.
Skönt att höra, jag inser dock att det blir en stooor utmaning för hans del, hm, för mig med tror jag.

Jag kommer att stöda så gott jag kan, och till det har jag funderingar ...
Hur stöder man på bästa sätt? Jag vill inte uppfattas för "på".
Jag vill inte heller att han får den tanken att jag bryr mig för lite då han vill göra en förändring. ?

Kan tänka mig att då man har tråkigt/känner sig rastlös kan innebära ett sug. Jag tänker att det vid de tillfällena kan vara en bra idé att "dra" med honom på olika aktiviteter som "avleder"? Eller tänker jag tokigt, att jag blandar mig i för mycket? Att han själv bör hitta sätt och aktiviteter som funkar för en nykterhet? ? Att det liksom mera blir hans jobb att hitta "nyktra vägar" och att jag snarare hänger med på dem?

Allt gott till er. ?

men igår valde jag att dricka. mycket. och sen lite till.

under tiden hade jag kul, jag tyckte att jag var en bra vän som stöttade en vän som håller på att ta sig ur ett dysfunktionellt förhållande. jag höll oss i schack. men jag glömde bort att hålla mig själv i schack. hon fuckade inte ur, vi fuckade inte ur - men jag fuckade ur. jag ramlade helt plötsligt, direkt ut på trottoaren från restaurangen min man jobbar på och jag ramlade rakt ut i det bottenlösa hålet som är mitt beroende. som den bra vän jag är, klapp på axeln.

idag vaknade jag upp med flashbacks från hur jag blir nekad inträde på baren jag är stammis på. jag säger till vakten att jag känner ägaren, som kommer ut och släpper in mig. och serverar mig. jag känner mig hemma. viktig. lilla viktiga Jag kunde man inte neka för jag känner faktiskt ägaren, klapp på axeln.

skammen växer. jag vill att den här dagen ska vara över innan den ens börjat. det är för mycket ångest. jag känner att har misslyckats med allt och att kastat allt i sjön. jag ältar, ältar, ältar.

kan man duscha bort ångesten? bara låtsas som att igår inte hände? men hur gör man för att både hantera ångesten och fortsätta framåt trots detta bakslag? jag vill planera och agera mig bort från den här dagen. som den duktiga flicka jag är vill jag inte låta detta förstöra mig men jag vet inte om jag är stark nog. att både hålla modet uppe och att erkänna och dra lärdom. allt snurrar men jag klistrar på ett leende och fokuserar blicken, klapp på axeln.

jag vet inte längre vad som är ärligt med mig. jag är så långt borta från mig själv. vad håller jag ens på med? vad skriver jag? nej usch. dags för en dusch.

Kanske blir det så att saker känns mindre jobbiga när tröstlådan inte skapat kemisk ångest, dålig sömn osv? Jag är på dag 7 nu och dimman lättar ska jag säga. Dag för dag. Tvåbarnsmamma här som också pimplat vin som om det var en hastighetstävling...

Jag har inte börjat ännu. I lördags så köpte jag en bag in box. Den är snart slut. Har märkt att det blir värre å värre. Nu vill jag ha mina 100 dagar.

100 vita dagar. Behöver nog få prata en del.

Åh, vad glad jag blir när jag läser ditt inlägg ?

Stort grattis till fyra nyktra veckor - och du fick precis alla rätt på den första tentan i nykterhet ?

Kram ?

Du jobbar på jättebra med nykterheten!

Var lite uppmärksam bara när alkoholdjävulen snart börjar viska ”det här gick ju lätt, du har nog inga problem egentligen.”

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Idag har det gått 1 månad och 11 dagar sedan jag bestämde mig att spola kröken.
Det har varit enkelt, svårt, glädjefyllt och tungt. Berg&dalbana med andra ord.
Upplevde första veckorna som allra enklast faktiskt. Kände mig stolt och mallig och fick så otroligt mycket och bra stöd från nära och kära.
Sen kommer vardagen. Och börjar sakna att få höra att jag är duktig. Då kommer ibland meningslösheten över mig och när ingenting spelar någon roll så kan jag lika bra supa.
Men kämpar på. Pratar med min psykolog om det.
Har varit med vänner på krogen flertalet gånger. Har inga problem med att sitta med och beställa alkoholfri öl. Det är trevligt bara att kunna komma ut lite.
Vill tipsa som en app som heter ”I am sober”. Man kan räkna dagar man varit nykter och bli peppad genom deras forum.

Ha en fin söndag alla starka hjältar där ute!

Hur ensamt det än skulle kännas att ta ett nyktert beslut vet jag nu att vi är två, och ännu fler.
Betyder mycket, vi traskar i varandras fotspår ibland går någon före och visar vägen, ibland halkar man efter och tar rygg på den med lite bättre fart. Vandring med extra allt!
Benen, ja där sa du nåt. Fjunig päls här som möjligen påverkar mina löparresultat (hahaha).
Ha en fin söndag! Kram ?

Håller med Se klart. Börja med tre nyktra månader, först därefter tar du ett nytt beslut.

Skriv mycket och läs mycket här på forumet. Läs böcker, lyssna på poddar, kolla dokumentärer. Lär dig hur alkoholen skadar dig. Sakta men säkert förflyttar du dig från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka”.

En av mina husgudar Annie Grace brukar säga att det finns tre nycklar till nykter framgång:

1) Du måste tro på att du klarar av att sluta dricka.

2) Skippa skuld och skam, sluta se bakåt, tänk här och nu en dag i taget och fokusera på fördelarna med nykterheten.

3) Identifiera dig med nykterheten och gå all in, ungefär som du skulle göra om du skulle träna inför att springa ett maratonlopp.

Kram ?

Ja, AA är ingen skillnad från alla andra sekter där man blir tillsagd hur man ska vara, känna, tycka och tänka! Man får inte ens tycka att AA inte passar en själv, då får man en predikan om att man förnekar sina problem, inte vill sluta dricka, inte vill ta ansvar osv. Att jag blivit nekad behandling och avgiftning gång per gång tar de lätt på, det känns som att vissa tror jag ljuger om det, är JAG ansvarslös för att SAMHÄLLET gång på gång nekat mig hjälp?!?
Jag bär på mycket ilska pga sånt som andra sagt då det gäller missbruk, skulle kunna skriva en bok om det, och ilska pga sånt som folk som jobbar inom missbruksvården gjort - som är anledningen till att jag inte vågar söka hjälp och inte vill berätta för någon eftersom ingen går att lita på!
En person sa en gång till mig: "När det gäller droger kan man inte lita på NÅGON, så ta det inte personligt att jag är osäker på att du verkligen är ren som du säger!"
Nej, det tog jag inte personligt, personen ifråga sade det på ett väldigt respektfullt sätt och är nog en av de få som INTE ljugit, svikit eller gjort saker bakom min rygg då det gäller att stötta. Men jag slås av det ironiska i det han sade..: Jag vill vända på det; som missbrukare kan man inte lita på NÅGON som inte själv är i samma sits! Det är min bittra erfarenhet! Det är ALDRIG okej att bryta ett tystnadslöfte, gå bakom folks rygg, vara jävlig etc etc, oavsett om det gäller missbruk eller något annat! Det skulle kännas bättre för mig om folk åtminstone talat om för mig att de tänkte bryta tystnadslöftet, sekretessen, eller vad det nu var, INNAN de gjorde det! Så jag sluppit bli uppringd av en helt annan person som berättade vad de gjort!

Toppen att du startar en egen tråd. På din beskrivning av dina erfarenheter kan jag bara bekräfta att vi är många här med liknande berättelser. Tänker bl.a. på Honungsblomma. Har du läst den tråden? Alkoholen är faktiskt ofta inte så himla mysig, det kommer du märka om du håller nykterheten en längre period. Har du någon plan? Vill du kunna dricka normalt eller sluta helt? De flesta av oss här inser att vi inte kan dricka normalt och har därför valt att sluta helt. Men det gäller inte alla. Jag har under många år försökt bli en normaldrickare men gett upp de planerna helt. Mycket enklare att bara skippa alkoholen.

Kram!

Välkommen hit, här finns många som är/har varit i din sits. Jag tycker att du är mkt modig som delar med dig av hur det är. Och då blir det mycket enklare att råda: sluta drick helt enkelt.
Om det är en månad eller tre (rekommenderas av många då det tar så pass lång tid för kropp och knopp att BÖRJA återhämta sig)
Först då kan man nyktert ta beslut om framtiden.
Att dina barn upplever detta som något återkommande är en viktig signal. Att du har stöd hos din man är verkligen något du kommer ha nytta av.
Ta en dag i taget. Förhandla inte med dig själv. Läs och skriv här. ?

efter småfolk min säng?Har ännu inga barnbarn till mitt stora förtret, men hoppas, hoppas??

Och tycker att ditt inlägg var härligt! Det beskriver livet?Det finns inga händelselösa dagar, bara dagar som kanske går i ett lugnare tempo?

Och till din lista med naglar och ögonbryn lägger jag till ben och bikinilinje?Skall fixas till under veckan som kommer??

Nykter idag? Självfallet?

Ha en skön söndag☀️

Kram?

Det är min ”kvällslektyr”. Lyssnar på 30 min varje kväll innan jag somnar. Spolade tillbaka nyligen för 7:e eller 8:e gången från början. Perfekt daglig påminnelse!

Kram ?

Inte blir det bättre av att ens kontakter ständigt slutar och man måste lära sig att förhålla sig till ständigt nya människor , man flyttas mellan enheter, får berätta saker om & om igen..osv! Det blir ingen trygghet och kontinuitet i det hela, och då är det svårt att bli hjälpt när mattan kan ryckas bort under ens fötter närsomhelst... Så jävla trött på att folk slutar eller att nåt annat händer i deras liv som gör att man inte får fortsätta med dem, just som man börjar känna att det funkar bra och börjar känna förtroende och börjar komma nånvart...!

Här är vi alla lika och vi kämpar allihop mot samma mål, att klara oss utan alkohol?

Läs härinne och få inspiration och styrka. Och skriv, skriv, skriv. Det är ett jättebra sätt att få ur sig tankar och känslor.

Det finns också massor att läsa/lyssna på när du känner att du är mogen. Kommer inte med några tips just nu, men gärna senare om du är intresserad?

Kram

Ja, eller hur! Piller, piller, piller... Jag har dock fått en jäkla massa samtal, men de leder inte till nåt. Jag har inget behov av att "prata av mig", jag borde fått nån form av behandling som gått till botten med allt och jag borde fått hjälp att träna på saker jag har svårt med, t ex lättkränktheten. Jag har fått en hel del tråkigheter pga att psykiatrin är så fyrkantig och nonchalant, och det ljugs och hittas på och missförstås i journalanteckningar..