Senaste kommentarerna i forumet

Har också två barn med diverse egenheter ?
kan bitvis vara stressen från dem som gjort att vinet smakat extra gott ibland. Följt av ruset som gör en mer avslappnad.....
dock så märker man att i det långa loppet blir det bara värre. Man har sämre tålamod. Mindre fokus på dem. Och mindre energi dagen efter...
Och har aldrig velat erkänna det förens nu. Men tror inte man är så bra förebild med all vin och öl man hällt i sig! (Klump i magen nu). Så känns mer än bra att snart ha klarat 3 veckor. Även för den sakens skull...

Hej! Vad fint du beskriver det! Har börjat känna av en hel del fina saker redan jag med. Och ser fram emot att uppleva fler! Jag promenerar mer på kvällarna nu, och andas in den sköna kvällsluften.
Och när jag gått fredagar/lördagar som (jag aldrig gjort förut.) Så känns det verkligen som ett nytt kapitel i livet.
Mina morgnar kanske inte är lika rogivande som dina än ☕️ :) för jag har småbarn som gärna går upp tidigt och har redan ropat mamma 100 gånger innan kl. 7:00 en lördagmorgon ?. Men ser en ljusare framtid nu framöver. Och förhoppningsvis mer tålamod med dom små.
Ha en underbar nykter helg

Här kommer en uppdatering utav allt som hänt sen sist (igår ?).

Gårdagen kändes som total känslomässig härdsmälta, men vi tar det från början.

Mådde fruktansvärt. Jag har sovit för lite på sistone. Tappat aptiten och får nästan tvinga i mig en banan eller lite yoghurt när magen kurrat högt. (Dock rasat lite i vikt vilket är positivt.) Har inte kunnat koncentrera mig på att läsa eller se på TV.

Jag inser att tjafset med min vän blev en höna av en fjäder. Han kunde gjort annorlunda, visst, men han gjorde inget för att vara elak utan för att han var stressad och disträ. Jag överreagerade. Det har inget med honom att göra egentligen och det är inte hans fel. Det är mina inre sår och rädslor som jag har i mitt bagage som aktiverade och han fick klä skott för. Han fattade ingenting utav min starka reaktion.

Imorse skickade jag ett sms och bad om förlåtelse. Han förlät mig. Det är ok nu. Tur att han ändå är den omtänksamma och erfarna person han är.

Igårkväll var jag och min man själva hemma en stund innan barnen kom. Det händer typ aldrig. Jag försökte prata med honom, igen, men fick ingen respons alls, som vanligt. Då sträckte jag ut en hand till en kvinna inom AA och bad om hjälp. Hon välkomnade mig i sitt hem på kvällen och vi talade om "allt" i flera timmar. Kändes bra.

Idag träffade jag min sponsor och tog tredje steget. Nu börjar arbetet i steg 4. Storstädningen utav mitt inre. Jag är inte rädd för det, tvärtom. Jag är så redo jag någonsin kommer att bli.

När min man kom hem idag sa jag till honom att vi behöver gå skilda vägar. Lugnt och fint. Inga anklagelser, höjda röster eller bråk. Bara konstatera att jag inte kan leva såhär längre. Jag har talat med båda barnen också, var för sig.

Jag släpper taget nu. Det är dags. Jag blir inte mer förvissad än jag redan är. Jag hoppar utan fallskärm utan att se marken under mig. Jag litar på att Gud hjälper mig nu, steg för steg. Det kommer att bli bra, på nåt sätt. Det är bara jag som kan förändra mitt liv. Det är läskigt men samtidigt en lättnad. Jag vet ännu inte hur det ska gå med nånting!

Men, jag har kommit förbi harm över min man. Min önskan är att vi hjälps åt med allt praktiskt för allas bästa. Främst barnen, katterna och förstås oss själva. Men det är inte bråttom. Det får ta den tid det tar. Jag älskar min man för allt det fina vi delat i 26 år, varav 21 år som gifta. Jag sörjer det som inte gick som planerat. Men jag kan inte fortsätta leva såhär längre.

Min vän är bara en katalysator. Jag hade glömt hur det kändes att vara levande igen. Han väckte en massa längtan och känslor inom mig. Men det är inte besvarat på samma sätt. Jag "accepterar det jag inte kan förändra". Jag tycker så mycket om honom. Skulle aldrig vilja förstöra nåt för honom. Önskar honom bara gott och är tacksam ifall han fortfarande blir kvar i mitt liv som en god vän. Om han känner nåt annat får jag acceptera det också.

Det handlar inte om honom. Mitt liv handlar om mig och det är mitt ansvar att göra så gott jag kan. Jag vill gärna dela mitt liv med en man. Jag har levt ensam så länge. Alltför länge. Men nu vet jag vad jag kan begära utav livet. Känslan av att älska och älskas, vilja varandra väl. Respekt, ärlighet, kommunikation, stöd, omtanke, vänskap, skratt, gemenskap... Jag tänker inte nöja mig med mindre. Då får det vara.

Nu blev det här inlägget en hel roman!

Gud hjälper mig nu. Och AA, 12-stegsarbetet, min sponsor och nya, fina vänner. Jag släpper taget nu, släpper mina rädslor. Livet är en gåva att förvalta. Lev och låt leva! Alla förtjänar det bästa! Inte överleva som en zombi som bara planerar nästa middag... Som inte ser ett ljus ut ur tunneln. Livet är inte för evigt. Jag måste prova ifall vingarna bär och det kommer jag aldrig få veta om jag inte vågar flyga! Godnatt. ?

... är lopp som man anmäler sig till, får en inlogg till en sida, eller en länk till loppet, om det finns i någon app (tex RaceONE) eller liknande. Sen kopplar man in sin träningsklocka eller Emdomondo eller nåt, och så registreras de lopp man gör, eller hur långt man går/springer..
Loppen är allt från 5, 10, 21 eller 42 km, till långtidsutmaningar på alla möjliga distanser som läggs ihop under en viss tid, tex 4 veckor.
Ofta är avgiften ca 200-400 kr och sen får man en tjusig medalj efteråt!
Det kan lätt bli ett nytt beroende, jag är galen i bling! Och uthållighetstävlingar!

Ikväll är jag dock sjuuukt uttråkad och maken är ett rätt kasst sällskap ikväll.
Jag har ätit onödiga chips o dippa, druckit tonic med lime...men skippat alkoholen. Galet trist och egentligen onödigt men jag låter iaf bli att hälla i mig alkohol.
Win på den, alltså!

När jag skrev svaret här till AkillesU så insåg jag medan jag skrev hur allvarligt det här är för mig. Det är ingen lek, det är som du skriver @andrahalvlek en allergi och jag skulle tro att den är dödlig för mig om den får tillräckligt med tid.
Jag har all och mer än all förståelse för sorg över att inte få dricka, som nyligen nykter.
Jag har också känt den.
Jag gör det inte längre.
Jag önskar så starkt, att det gick att förmedla den skillnad i livet, som det innebär att leva sitt liv utan att hela tiden förhålla sig till tredje part- vin eller inte vin- ett glas eller två, kanske tre? Oj fyra.
Bortom det öppnar sig något annat och det är frihet, på så många plan.
Kul alla dagar nej.
Mer gråt, ja. Några gräl och några gardiner som dras åt sidan och smuts i livet du inte sett.
Skav i relationer som du druckit bort, som skaver mer som nykter.
Närmare andetag, mer kärlek, bättre sex, roligare på jobbet, uppbrott kanske, och avslut. Men också en ny början, vilken chans hörni. ??

...vad vinet har för plats i en vanlig hemmafredagskväll med två relativt små barn... Ingen är ju svaret såklart. Dottern som är snart 7 är så fruktansvärt explosiv och trotsig och tjatig just nu att jag blir tokig 300ggr/timmen en bra dag. Försöker allt jag kan med det lågaffektiva men jäädrar vad svårt det är ibland. Ändå lättare med klart sinne och utan dåligt samvete över alkoholen.

Men stort stort Grattis❤️

Så himla strongt??Läser och inspireras❤️

Kramar?

Jag tror att man måste uppleva belöningen i form av tidiga lördag- och söndagsmorgnar utan baksmälla några gånger för att verkligen förstå vilken belöning det faktiskt är ?

Kram ?

Det är en sorg att man inte får dricka, åtminstone känns det så i början. Men att ens tänka tanken ”tänk om jag fick dricka vin” är lönlöst. Det får man förstås. Men vi vill ju inte. Lika lite som vi skulle vilja äta jordnötter om vi var allergiska mot det. Gott för andra, men inte för mig för jag mår riktigt dåligt av det.

Kram ?

Helt rätt att göra andra saker de första helgerna. Jag tog många promenader, tyckte det funkade väldigt bra. Sedan tog jag bilen och storhandlade på en lördagkväll vid halvtio tiden.?Helt otänkbart förr. Röjde och renoverade i källaren, också bra tidsfördriv. Gör vad som helst annat än vad ni brukade göra på helgkvällarna. Då blir det mycket lättare att motstå suget efter A.

Bra kämpat!

Jag känner samma sak, jobbat, svårt att slappna av. Vanliga triggers för mig är stress och oro, men jag har kommit på att fredagar efter jobb också är en trigger, tankarna börjar runt 12. Jag tror att lite beror på att det är ett tillfälle då jag inte behöver smyga, gömma att jag dricker. Det är så att säga en ”normal” känsla. Jag försöker som du tänka på följder, men annars träna (precis hemkommen från träning), få ett ryck och ta barnen till typ Mc Donalds med barnen för att köpa glass/milkshake - utnyttja/göra sånt som jag aldrig skulle gjort annars med andra ord - inga revolutionerande saker men kan kännas som lyx mot hur kvällarna såg ut annars.

Ha en bra kväll, tänk på hur härligt det är att vakna utan bakiskänsla imorgon.

... som jag har längtat efter en rejäl dikeskörning vissa dagar.
Längtat bort eller bara slippa hålla på med träliga metoder för spända axlar och värk i tinningarna, när jag vet en metod som funkar så bra.
Ett glas, två glas. Borta!
Men jag har lärt mig genom en jäkla massa träning att inte ens gå in i tankarna ”det vore ändå gott med”.
För jag vet att jag inte kan dricka.
Om jag vill ha ett bra liv kan jag inte dricka ett enda glas (och nöjer mig heller inte med ett).
Det är ingen idé för mig att ens tänka tanken ”fast det var ändå lite mysigt när jag drack”. Det är en farlig tanke.
Trots snart 8 månader nykter så låter jag inte tankarna gå den vägen. Nykterheten är så skör som det är nära i centimeter till ett glas vin.
Därför ställer jag också undan halva vinflaskor högt upp i ett skåp när jag är ensam.
Jag är för livet skadad av drickandet på så vis, och jag är så rädd om nykterheten. Inget skrämmer mig mer (förutom allt som har med barn och barnbarn att göra förstås) än att inte bibehålla mitt nyktra liv. Jag tror jag till och med kan säga att det är det viktigaste av allt.
Kram

Jag med! Köper nåt till mig själv varje söndag :) blir lite dyrt men men... har mest blivit träningskläder senaste tiden då jag börjat träna mycket mer. Vad är virtuella lopp? Kram ?

Först spela spel med dottern. Sen ta en promenad för o slappna av o få lite frisk (kall) luft... vart så hemskt kvavt idag. Sen kolla film o äta snacks! Hoppas du hittar nåt o göra ? jag är på helg nr. 3

Hej! Ja många timmar gick åt att dricka och vara både ofokuserad och energilös...
motorstopp var en bra jämförelse på fredagskvällen.... sitter här o längtar lite efter stoppet dock. Så stressad efter veckan och har svårt att varva ner... det var då det va skönt med ett glas. Men ska istället ta en promenad nu och få frisk luft. Sen kanske försöka koppla ner i soffan o kolla film.... hoppas de spända axlarna släpper snart (som åker upp med stressen ju längre veckan går. (Vad gäller jobb, barn o hushåll). Dag 19 idag... och imorgon blir det en till. ?

Ingenting blir bättre med alkohol absolut ingenting....jag klarade fyra dagar i rad men pga obeskrivlig oro/rädsla...så kunde jag inte hantera min ångest....har man då ett alkoholmissbruk så är det otroligt svårt att motstå denna ångest utan att dämpa den med alkohol men givetvis löser det absolut ingenting?

Imorgon fyller min man 65 år och vi ska fira den med dotter och son m sambo. Jag vet att jag då kommer att vara nykter...jag vet för jag ska köra bil och jag vill inte dricka alkohol tillsammans m mina barn eftersom de vet om mitt problem.

Min man och jag skulle varit i Gbg och sett Tomas Ledin imorgon men det blev ju givetvis inställt pga Corona. För fem år sedan när min man fyllde 60 hade han cancer och fick strålning. Jag är oerhört trött...lite ledsen....orolig men imorgon får jag vara tillsammans med de allra bästa❤️❤️

Det är gott att forumet finns men det skulle varit gott att ha er bredvid mig nu i verkligheten??❤️

Kram?

Så SKÖNT det hade varit med vin nu. För att avsluta veckan....
Fortfarande huvet fullt av jobb, svårt att slappna av, andas, fokusera och vara närvarande med familjen. Axlarna uppdragna till öronen!! ??

Underbart med ett glas vin på fredagen! Problemet var att det snarar blev 4 glas och ibland mer. Följt av samma sak både lördag och söndag....
Och sorgligt att det verkligen användes som en drog... för att slappna av.
Så många som påstår att dom BARA dricker för att det är GOTT. Tror dom ljuger för sig själva....

Nej måste stänga telefonen nu! Andas djupt... spela nåt spel med äldsta dottern om hon vill (och slutar titta på TikTok) Sen kanske ta en promenad. Försöka slå mig ner i soffan och släppa både tankar och axlar - utan alkohol!

Dag 19 idag ?

... blev godkväll, efter att försovningsföreningen hade årsmöte i morse och jag vaknade en kvart innan mitt första möte kl 08 och så gick dagen i ett.
Ikväll har min man åkt iväg på jobb, har inte hänt under hela coronan så det känns lite ovant att vara alldeles ensam. Men skönt också!
Jag minns att jag kunde bli så rastlös i början av a-fri tiden men aldrig längre. Känns som jag har så mycket att fixa med, och helgen har inte heller samma laddning och ”förväntan” som förr, mina dagar är med flowiga nu, mjuka övergångar mellan vardag och helg, mellan jobbdag och kväll.
När jag tänker tillbaka tycker jag livet som alkis (vet ej om jag identifierar mig med det order men i brist på annat) var så - ryckigt.
Som om en dålig bilförare körde mitt liv. Och fick motorstopp fredag kväll.
Så mycket jag inte HANN MED.
Undrar hur många timmars stress och inte hinna med som egentligen varit kopplat till drickande?
Jag hinner verkligen inte allt nu, inte på långa vägar- kunde vara mer städat och mer ordning i garderoben och mer ogräsrensat i grusgången och mer jobbat, varje dag. Men jag upplever inte livet så längre. Mina ”borden” är verkligen få numera och det har skett gradvis och innebär en stor lättnad för mig som alltid dragits med känslan av att det jag gör inte räcker.
Som jag skrev känns det inte så tillräckligt alla dagar men den måttenheten har blivit mindre viktig.
Utan att jag förstår hur det har gått till. I första hand innebär det ett lugnare liv på insidan, mindre generisk stress men absolut inte tråkigare.
Idag har jag funderat mycket på dessa skillnader och ska I helgen försöka sammanfatta dem för min egen skull.
Idag är jag nykter. Känns väldigt lyxigt faktiskt!
Önskar er alla en härlig fredagkväll. Många har kämpat sig igenom första veckan, några har sin första vita fredag på länge. Heja er extra mycket. Och heja alla ni gnetiga andra som bara köttat er igenom de kämpiga och tomma dagarna och ute på andra sidan nu.
Tänker på er alla, ni är bäst.
Kram ???

Man kan till exempel; dricka lite tonic zero och äta lite chips. Laga någon extra god till och med lyxig mat pga pengar som sparas in på vinet. Kolla på en film eller serie, äta lite glass, lägga sig i ok tid för att inte missa lördagens event: kaffe i sängen utan stress.
Så är min kväll. Precis som andra halvlek skriver känns det vilset de första helgerna men det blir enklare med tiden. Ha en skön kväll!

Ja, det kan ju vara värt att prova. Ring växelnumret i nån församling i närheten och säg att du vill träffa präst eller diakon för samtal. Du kan också nämna vilken typ av person du klickar med, så kan de kanske styra att du får träffa rätt person. Sen finns ju jourhavande präst på telefon också. De är ju inte psykologer, men ofta bra på funderingar kring livet..

Man är lite vilsen helg 1, 2, 3 kanske. Sen går det över. För mig är det helg 28 och det var länge sedan jag tänkte att just helg och alkohol var förknippat med varandra.

Och jag lovar dig att jag kände precis som du gör nu i början. ”Fredag utan vin? Hur är det möjligt? Vad gör man då?”

Man får hitta goda alkoholfria substitut, och sysselsätta sig med annat. Det går, jag lovar!

Man upplever att helgen blir så mycket längre dessutom. Dels vaknar man tidigare, och eftersom man inte är bakfull orkar man göra mer. Så planera in helgaktiviteter är mitt tips! Och njut av ”extratiden”.

Kram ?

Nu kommer helgen. Vilsenheten smyger sig på. Inte dricka vin? Vad ska jag göra då är det tänkt?

Sjufalt hurra för dig på din nyktra 7 veckorsdag ????

Du jobbar på så jävla bra med nykterheten! Att sluta dricka är det svåraste i början. Att jobba med att förändra vanor, hantera känslor på nytt sätt och ta itu med surdegar är det svåra på lite längre sikt.

Men det är samtidigt nödvändigt. För att vi ska vara sanna och ärliga mot oss själva. Leva utifrån våra egna grundvärderingar.

Kram ?

PS. Det låter som du skulle klara dig utan din man imorgon om du ville. Han behöver dig mer än du behöver honom. Tar du ansvar för hans liv också?

Bam, där satt den, den sjunde veckan.

Släpat fram datorn idag för jag har känslan av att detta blir ett något längre inlägg.

Hade igår ett samtal med ene sonen. Vi pratade om detta med kontrollbehov bla. Han hade en väldigt bra synpunkt. Han sa att det här med kontrollbehov kanske mer står för ett behov av trygghet. Tala om att han slog huvudet på spiken! Han refererade ju mer ur ett eget perspektiv, men jag tog till mig det direkt och sätter det omedelbart i relation till mitt äktenskap.

När jag träffade min man var jag helt inställd på att inte inleda någon ny relation. Jag hade det väldigt bra på min egna pinne med alla mina ungar, hund och katt (ja, vi hade en då också). Så kom han och formligen slog undan benen för mig.

En tid in i vår relation upptäckte jag att han inte var helt ärlig och under årens lopp har det inträffat ett flertal incidenter som tydligt visat att han har ljugit. Detta får mig totalt ur balans och jag har vid flertalet tillfällen ifrågasatt vår relation. Vi har tom bott isär under en fyramånadersperiod.

Vi har gått i familjeterapi och han har gått i egen terapi för han har själv ständiga återkommande existensiella grubblerier.

Det är här det kommer in, känslan av otrygghet. Jag vet ju aldrig när nästa utbrott (han får raseriutbrott, utan fysiskt våld) eller period av grubblerier kommer. Jag tassar på tå och försöker släta över. Det får mig att bli inbunden vid tillfällen som firande av ungar mm då jag vet att han hatar att vara med pga att min exman med fru är där och dem tål han inte.

Jag trodde (i min enfald kanske) att en del av dessa problem skulle kanske lugna ner sig när jag slutade dricka för när jag druckit har jag många gånger varit helt inne på att lämna honom. Men nu när jag är nykter har jag delvis fortfarande dessa känslor. Och jag kommer att fortsätta vara nykter vad som än händer för det var SÅ länge sen som jag mådde så bra i mig själv.

Så när jag nu läser "Skål, ta mig fan" så i kapitel fem tar författaren upp detta med trygghet och jag vet att jag har ett enormt behov av att känna trygghet. Detta säkert sprunget ur både barndom och tidigare relationer. I och med att jag aldrig levt i en relation där jag kunnat förlita mig på att den andra parten finns där för mig har jag på mitt eget vis skaffat mig styrkan att skapa min egen trygghet i mitt liv och därmed gjort mig själv starkare.

Min styrka har tagit mig genom mina föräldrars bortgång som var ett ordentligt trauma för mig och mina barn då de var en stor del av vårt liv. Och då var jag helt nykter! Klarade allt vad det innebar med begravning av de båda och bouppteckning med massa jobbiga situationer. Men det är en annan historia.

Så här är jag nu idag i min nykterhet med mina grubblerier, men känner mig ändå så tacksam över livet.

Som jag säger och nu har inpräntat på min underarm "This too shall pass".

Vill också säga TACK, Andrahalvlek, Se Klart och Torn för att ni tror på mig! Fick nästan tåren i ögat av ditt inlägg Torn.

Så nu går jag in i min åttonde vecka av nykterhet och tänker fortsätta så. Och idag kommer ett gäng ungdomar. De har bjudit in sig själva på spelkväll och alla vet väl att då blir det inte en lugn stund :-D

Kram

jag är jättebra på att unna mig! Men bättre det än att dricka.
?