Senaste kommentarerna i forumet

Fy bubblan, idag har det varit nära men ändå inte... gick en sväng till havet i kväll, satt och funderade. Det händer så mycket konstigt i mitt liv just nu och jag vet knappt vad som är vad? Blir så snurrig av allt, vet inte vilket ben jag ska stå på. Lyssnade på Eckhard Tolles bok och den messade om och om igen... det finns inga problem, lev i nuet allt annat är en illusion och finns inte. Tankar är typ onödiga och bidrar till mitt lidande... alltså jag vet inte... fick stänga av till slut kände mig hjärntvättad. ? Jag har en tendens att hamna i att läsa/lyssna på självhjälpsböcker när jag är ute och famlar mentalt. Allt låter så otroligt enkelt, tänk positivt så löser sig allt. Sätt upp mål och bara se till att du gör allt för att nå dem. Mmm jag är grym på att sätta mål och planera, planera och planera lite till. När det kommer till handling är det värre. Hade ohyggligt med energi när jag jobbade, nu kliver jag upp... går med vovvis, dricker kaffe... så försvinner bara dagen och plötsligt är det kväll, vovvis-runda igen och då sängen. Sen börjar allt om. ?

Jaja, det är väl nån fas som skrivet ovan... och jag är i alla fall tacksam för:

☀️Att jag valde att vara nykter, trots att jag där vid havet funderade på att dricka upp min rosé. Bra val!
☀️ Vår fina häst som jag investerade i som föl, som nu är hemma och vuxen.
☀️ Att mina barn städade otroligt fint när jag var ute på kvälls-rundan med vovvis.
☀️ Att det är sommar, min bästa årstid!
☀️ Att jag har ett så otroligt bra boende, jag älskar det!

Tack för idag, ytterligare 500 kr in på alkis-kontot! ? natti ❤️

”Ta nya tag. Du fixar detta.” Den delen av dig håller jag på!

Kram ?

Ja snälla Buzzz uppdatera. Tänker på dig och undrar, senast alldeles nyss faktiskt. Vore toppen med en uppdatering.
Kramar!

Ja snälla Buzzz uppdatera. Tänker på dig och undrar, senast alldeles nyss faktiskt. Vore toppen med en uppdatering.
Kramar!

... det var en bedrift- tack för läsning och för snälla ord. Det är fint när vi får känna igen oss hos varandra, har varit så viktigt för mig den här tiden som i början kändes vilsen och nu är det mitt självklara liv.
Men inget att ta för givet. I mitt pannben- på insidan- har jag några riktigt eländiga tillfällen tatuerade.
Om jag börjar glömma så lyser de i mörkret så jag kan hålla kursen.
Nu fortsätter vi, idag med.
Kram och tack än en gång ?

Vi är många som har det svårt på helgen. Du är inte ensam!

jag ser fram emot en god och lugn söndagsfrukost utan ångest imorgon ?

Kramar

Heja dig! Du är på väg att ta tillbaks ditt liv?
Fokus på alla fördelar med att vara nykter är bra, tänk bara att vakna pigg (eller vacker som mitt nick här)
Kram?

Vad gör man då?
Går en promenad i den underbara sommarluften!
Underbart ?
Känner hopp!

(Hör definitivt inte till vanligheterna att jag promenerar ute en sen lördagskväll helt nykter)

Första helgen är absolut värst! Riktigt bra jobbat ?

Kram ?

Kom precis hem från en nykter grillfest hos ex-svärföräldrarna. Även min ex-svägerska och ex-svåger var där, plus två andra par.

Vid en sådan här typ av grillfest eller liknande så brukar jag alltid sova över i huset. Jag brukar då få låna yngsta dotterns säng ❤️ Men inte ikväll.

Två kommentarer fick jag, men det fanns inte utrymme för vidare diskussioner där och då.

Först min ex-svärmor: ”Dricker du inte vin alls längre?” Jag svarade bara lugnt: ”Nej, jag dricker inte vin alls längre.”

Sen min ex-svägerska: ”Kör du idag också? Varför kan du inte sova över så att du också kan dricka?” Jag svarade bara lugnt: ”Ja, jag kör ikväll också.”

Men vi har ätit gott, pratat och skrattat, spelat kubb och kubbstafett (som är tusen gånger roligare än kubb) och det har varit precis lika trevligt och roligt som det brukar vara.

Någon skillnad? Ja, jag tyckte det var lagom att åka hem kl 20.30. Då kom vi dit kl 15, så det var fullt tillräckligt. Jag var lite mer trött efter maten än jag brukar vara kanske.

Då kan jag checka av ”grillfest” på listan med aktiviteter som jag ska uppleva nykter också.

En bra lördag ?

Kram ?

Hej!
Nu har det gått en vecka och helgen är jobbig då jag alltid varit en sån som går ut och super tills jag stupar på just helgen. Men så tänker jag på er, på hur jag mådde för en vecka sedan och då känns det bättre. Läste också i en tråd om att tacka nej till första glaset och det har jag tänkt mycket på. Men det har bara gått en vecka. En dag, en helg i taget ❤️

den rätta? / mt

@se_klart. Ja inte lätt med barnen emellanåt. Men vill verkligen få mer tålamod med dom.

sant att man faktiskt inte behöver inta stora mängder alkohol varje dag för att ha problem. Alla har olika nivåer på när det blir ett problem.

Verkligen mycket i samhället som kretsar kring alkohol. Ledsamt att samhället ser ut så ....

Heja! Har läst din tråd nu, vad du kämpar!
Jag har inte varit på AA men har en kompis som gått i 10 år.
Jag har varit nykter i 7 dagar nu och det här forumet hjälper mig varje dag.
Om det inte funkar ska jag också gå på AA. Har bara hört bra om det!
Kramar

Uppe med tuppen och iväg på morgonen för att göra service, igen, med min vän. Vi har gott om tid för att sätta på kaffet tills mötet börjar. Då hinner vi ju prata en del ostört. Det kändes bra. ?

Lördag kväll...och där jag bor..är det en jättefin kväll:)

Har varit på stranden idag och tog mig ett dopp...ville inte bada först för vattnet kändes inte helt fräscht. När det inte finns några badgäster då övertar främst kanadagässen stranden men även lite andra fåglar. Så det var lite fjädrar och lite annat...men det började blåsa lite och det kändes som det blåste bort lite grann. Har tänkt mycket på vad som har skrivits i min tråd...och har funderat på lite olika saker hur det har varit/är i mitt liv utifrån alkoholen.

Ställer jag frågan "hur tänker du kring att inte räcka till" ..ja, då får jag ju räkna med att jag får svar. När jag får vissa svar så reagerar jag väldigt kraftigt inom mig...och det handlar mer om mig själv än om de inlägg jag får. Jag har skrivit om det tidigare men bara för att ni ska förstå så handlar det om min syster mfl som alltid bemötte mig/behandlade mig som den lilla...så när någon säger något eller som här skriver något så öppnas den ömma punkten upp blixtsnabbt och jag är där igen ..som den lilla flickan...som inte förstår...det är därför jag säger att det här handlar om mig.

Dessutom tänker jag givetvis efter hur har mitt alkoholberoende/missbruk påverkat mig och därefter mina barn. Fast det var ju inte så att det var första gången som jag tänkte på det idag...hur mycket har jag inte tänkt dessa tankar....under åren...och nu. Och jag tänker ju inte endast på de åren då jag har druckit alkohol utan även före jag drack...då jag ibland hade onödigt snäva gränser för mina barn därför att jag var dödligt rädd att förlora dem. Och då tänjde dem givetvis på gränserna.

Jag förstår givetvis att alkoholen påverkar relationerna med barn, med respektive och med vänner. Ju större plats alkoholen tar desto mer påverkar det relationerna. Lik förbannat dricker man. Man dricker fastän att det påverkar relationer, arbete, hälsa...och det beror ju inte på att man inte förstår i alla fall inte för min del. Så jag förstår! Men när det handlar om beroende då är det en sak att veta det teoretiskt och en annan sak praktiskt.
När det gäller mina barn har jag alltid funnits där...och ibland kan jag inte förstå hur jag inte fallit ihop. Som person har jag alltid var väldigt känslosam...glad, ledsen, arg..som en berg- och dalbana...och efter flera års drickande har jag blivit starka i känslorna arg och ledsen. Fast numera är jag ytterst arg ihop med mina barn. Så utan alkohol hade jag förmodligen varit en mindre arg mamma och kanske inte lika lätt ledsen.

När det gäller att få stöd från andra beträffande min dotter så finns det ingen i nätverket. När jag var med henne på vårdcentralen igår fick hon medicin samt att en kurator ska ringa upp henne om en vecka. Jag frågade om remiss till Vuxenpsyk men läkaren ville inte skriva någon. Jag tänker att vi kan skriva en själv om hon vill. Om det är så då att man ser att hon har en diagnos så skulle hon kunna få hjälp med boendestöd..om hon själv vill.
Jag jobbar inte själv inom kommunen men jag har aldrig haft problem med att be om hjälp. Jag hoppas att facket kan hjälpa henne med situationen på jobbet. Jag känner att jag behöver vila och få ro...men hon är verkligen ensam...och när hon mår så här..då kan jag verkligen inte släppa det...men oron tär på mig.

När det gäller mitt jobb så arbetar jag ju på en barn- och ungdomshabilitering. Sa upp mig för tre år sedan då jag hade en tillsvidareanställning som LSS-handläggare men trivdes inte jättebra på arbetsplatsen och med arbetet och hoppade på ett vikariat som kurator. Då fanns det gott om arbete för socionomer. När det vikariatet tog slut fick jag ett annat kort vikariat på en annan habilitering och när det tog slut skulle min kollega gå på sin andra föräldraledighet. Under det senaste vikariatet blev jag lasad och därmed tillsvidareanställd. När min kollega kom tillbaka från vikariatet var det bestämt att jag skulle vara kvar på arbetsplatsen tills något annat dyker upp för högsta chefen sa "att man säger inte upp någon pga arbetsbrist". På min arbetsplats finns det två team och det ska vara endast en kurator i varje team. Jag har kvar ca fem patienter/föräldrar som jag har haft en långvarig kontakt med annars ska jag inte ha patienter. Min chef grundar det på att om man är fler så gör man mer i varje ärende och den dagen då jag inte är kvar då kan det bli tungt för min kollega. Min chef har semester nu men jag ska prata med henne när hon kommer tillbaka jag har gjort det tidigare för jag mår inte så bra av denna situation. Har haft några andra arbetsuppgifter men det fyller inte mina dagar. Om det sedan skulle bli så att man behöver säga upp en kurator så blir det troligtvis inte jag eftersom jag inte är sist anställd men det kan bli anställning i en annan kommun. När det gäller hur jag är på jobbet så brukar jag inte prata om mig själv i superlativer...men när det gäller det fysiska arbetet med patienter/föräldrar/möten då är jag verkligen där...och väldigt närvarande. När jag sedan sitter på mitt kontor..och i synnerhet nu när jag är övertalig...tja...då är det lätt att kolla facebook, alkoholhjälpen osv...men verkligheten är att min arbetssituation ger mig inte den energi som den tidigare har gjort.

När det gäller mitt drickande så åker jag näst intill varje dag till systembolaget...köper en begränsad mängd för att kunna vara körbar nästa dag och ha lite kontroll...jag dricker det inköpta under ett par timmar. Men jag känner ju att även om mängden är ungefär densamma så blir jag tröttare, minnet påverkas och min mage. Så jag har tänkt på vad ni har skrivit Se klart och FinaLisa...att minimera på drickandet. Min man och jag har pratat om detta idag...och vi håller på och lägger upp en plan.

Idag har jag relation med mina barn, min svärdotter och min man...de finns i mitt liv. Även om jag är övertalig på mitt arbete så har jag en tillsvidareanställning och fantastiska kollegor.

Ikväll känner jag mig lite lugnare..och lite mer hoppfull!.

Kram:)

Nu vet jag vad du menar :)

läst (nästan) hela din tråd! Du skriver fantastiskt bra och jag känner igen mig i stort sett nästan allt! Kusligt?
Ska bli duktigare på att läsa på andras trådar då jag får så mycket inspiration. Bara den där igenkännande känslan och att veta att vi är SÅ många i samma situation.
Önskar dig en skön lördagskväll!
Kram

Här är din gamla tråd.

/Pi31415

Ja, det var rätt modigt av mig måste jag erkänna, haha! Nu är jag helt slut men lycklig ?

Läser dina första inlägg om att dricka ”som en stockholmare” ?? vilket jag känner igen.
Kanske är jag i lite samma sits som du, att inte slå i botten såsom att förorsaka stora katastrofer etc (men små) och jag ägnade en del av min första nyktra tid med att tänka att helst nån annan skulle säga att jag ju inte behöver sluta helt... ingen av mina vänner skulle säga att jag var alkis. Men jag hade SÅ tydligt det beteendet, mer tolerans, börja dricka ensam. Så det går utmärkt att backa från stupets kant, som jag tänker om mitt drickande.
Hade jag fortsatt finns stor risk att jag hade landat på botten förr eller senare. Inte värt.
Så värt att inte chansa, leva med den otyggheten.
Vi är många här och hjälps åt!

Det kör jag nu (nykter 7 månader) och det funkar bra och helt klart lika bra på en uteservering. Saknar inte alkoholen alls vid de tillfälllena.
Stress med små barn vet jag hur det är men överlag blir det ju enklare utan stress-triggaren alkohol. Det kanske låter långt borta men det går snabbt, efter några veckor är skillnaden enorm.
Bra kämpat!

Härligt att du vågade?

Jag hittade din tråd och kommenterade, kolla om det är den du sökte! / mt

Jag hittade din tråd men vet inte om jag lyckas ’fånga in’ den. / mt