Senaste kommentarerna i forumet

Sedan är det bara att gå vidare, en erfarenhet rikare. Det finns nog ingen här inne som inte tagit ett återfall eller riskerar att ta ett i framtiden.
Antabus? Jag är ingen auktoritet, men jag har två 6-månaders kurer i bagaget. Har fungerat perfekt för mig, men det är en nödbroms. Så länge du tar Antabus slipper du alla diskussioner. Du kan inte dricka, helt enkelt.
Vad du inte får glömma (som jag gjorde) är att du fortfarande måste bestämma dig för att sluta dricka. Annars är du förmodligen snart tillbaka där du började.
Det är en ganska radikal metod, men den fungerar.

Du kan glömma alla farhågor om levervärden. Jag går på årliga kontroller pga andra mediciner och beroendemottagningen tog regelbundna prover för att kontrollera dem. Antabus har inte påverkat mina värden öht.

Lycka till, vilken väg du än väljer.

Onkel f

Minska på drickandet går så där. Är livrädd för ångesten som kommer när man inte är konstant marinerad i vin. Så trött på mitt leverne just nu så jag har god lust spy på mig själv. Hoppas verkligen de finns plats på avgiftningen på tisdag jag vet inte vad jag gör om de säger de är fullt att avgifta sig via psyk/beroende finns inte på kartan tar hellre livet av mig. Men ska inte gå händelserna i förväg och stressa upp mig för de, är ju ändå inget jag just nu kan kontrollera. Men är rädd soc kommer tvinga mig om jag inte får plats på tisdag. Hon är bra men tuff min soc går inte lura henne vilket iofs är bra jag behöver en sådan person och inte sådana man kan lura och manipulera. Min förra soc räckte de man tog till lipen så blev de som jag ville. Även om de är jobbigt med soc man inte kan lura/manipulera så är de faktiskt de jag haft mest respekt för och kommer ihåg med värme och de har blivit bäst resultat ochså. Ska försöka leta upp någon bra serie nu och nörda ner mig i och verkligen försöka dra ner på drickandet, sluta helt klarar jag inte men dricka lite långsammare.

Låter urtrevligt ju!

Huvudsaken hon älskar smörgåstårta ?

Ett av mina syskonbarn har downs, han är den härligaste och ärligaste killen av alla. ?

Det verkar som om solen också vill vara med och fira yngsta dotterns 21-årsdag. Lovely ?

Eftersom kalaset hålls i huset klarar jag mig undan väldigt bra ? Jag ska hämta min mamma kl 15 och lämna henne igen när kalaset är slut. Thats it. Jo, lite disk och sånt hjälper jag till med förstås.

Det blir smörgåstårta, som seglat upp och blivit dotterns favvorätt ? Helt otippat att någon med autistiska drag ska äta sådant, men hon fortsätter överraska.

All annan mat vill hon ha separerad och delad i lagom stora bitar att äta med gaffel, och hon äter alltid kött först och potatis/pasta sen. Grönsaker äter hon inte, mer än på just smörgåstårta. Obegripligt ?

Två av dotterns bästa kompisar kommer också. Båda har downs syndrom och de är helt underbara tjejer på olika sätt. Vi har känt dem sen dotter var 9 år, så det funkar smärtfritt. Nästan. Lite beredskap får man förstås alltid ha. Men de litar på oss, och gillar oss och vi gillar dem. Den ena tjejen kommer ibland smygande och tar min hand när hon känner sig lite osäker, och jag blir helt varm inombords när hon gör det.

Efter kalas och avlämning av mamma och dotterns kompisar ska jag åka tillbaka till huset och hänga med äldsta dottern lite. Kvällspromenad och kvällsdopp ska det bli ?

Kram ?

Man blir ju alltid lite orolig när (regelbundna) uppdateringar uteblir, men det är ju semester ?
Vad spännande med dejt och så bra att du orkade stå emot när ni sågs första gången, då blir det enklare sen. Hoppas du känner dig trygg i det. Bra att (ev) starta en relation nykter.
Jag läste också det du skrev om sömntabletterna men tänker att det inte kan vara de ”vanliga” receptbelagda, kanske melatonin?
Jag får recept på Imovane- 30 tabletter åt gången, men med tidigast 6 veckor mellan uthämtningarna... så jag gissar vi har olika.
Trots förra veckans besvikelse skriver du, så låter det ju himla bra att du mår bättre både fysiskt och psykiskt. Känns som ett positivt skifte i din rapport.
Önskar dig en fortsatt fin helg!
Kram ?

Blev helt förskräckt. När jag fick sova med hjälp av stilnoct och propovan, som anses ”ofarliga och inte beroendeframkallande”, så upplevde jag en enorm seghet hela nästa dag. På 1 tablett. På 38 hade jag inte vaknat på en vecka ?

Kram ?

Nästan alltid när man har svårt säga nej/sätta gränser så är de ens självkänsla som inte är så bra. Har man bra självkänsla så har man inte problem med sätta sig själv i första rummet/säga nej/sätta gränser. Men de går träna upp sin självkänsla genom utsätta sig för saker man tycker är obehagliga som tex våga säga nej. Men även ändra sitt tänk många med dålig självkänsla talar/tänker negativt om sig själva. Och går man runt varje dag och nedvärderar sig själv blir de ju ens sanning tillslut. Går inte prata till sig bra självkänsla som många psykologer tror utan de är göra saker man växer av och som sagt ändra sitt tänk. Sen är de inte alltid så lätt, nu när jag eskalerat i mitt missbruk så kan jag ärligt erkänna att jag nog tänker tanken jag är helt jävla värdelös mer än en gång per dag fast jag förståndsmässigt inser att nej jag är inte värdelös. Men känsla/tanke kan ibland va sjukt stark.

Ok, då vet jag mer, att man kan bli tolerant mot sömnmedel också AH. Anledningen till att jag började fundera på sömntabletter var att jag läste att Holistic här på forumet tog 38 st/natt! Tyckte det lät skrämmande många.? Nåväl, din nykterhet,och även nu när du har blivit en hurtigbulle med daglig löpning Se klart så kommer det säkert innebära att du slipper ta ens en halv tablett i framtiden.? På kvällen efter att vi kollat på vattenfall i eländig terräng och bestigit ett berg somnade vi allihopa på stört trots minst sagt obekväma sängar i timmerstugan vi hyrt.?

Kram

Härligt! Snart fyller du 30! ?

Ja det måste vara så njutbart och härligt att faktiskt slippa springa runt nervös och undra vad som egentligen hände. Även om allt lämnades stökigt eller rörigt innan john blund kom på besök så minns man ju det nu...

Fortsätt så!

Ja, absolut typiskt manligt sätt att göra saker på... Vill hjälpa till, ge saker. Det är lättare än att prata. ? Då behöver man inte visa det på riktigt....

Pappa är rolig när man säger tack. Jag lovar dig, det går nästan se när hans öron viker sig och stänger så han inte hör... Och jag är nog lite liknande...

Hm. ordet förlåt är svårt. Ska bättra mig där.

Hobbypsykologer brukar säga att de personlighetsdrag du har svårast att acceptera hos dina barn egentligen är personlighetsdrag som du själv har, men inte riktigt vågat fejsa och förändra.

Det ligger nog något i det.

Kram ?

Skönt för er båda att du accepterat att det är så han visar sin kärlek ❤️ Vet inte om det är typiskt manligt? Mina barns pappa älskar sina döttrar till döds, men kan bara visa det i praktisk handling i form av tjänster, och aldrig i ord. Men det syns förstås i hans blick ❤️

Han kan inte säga förlåt heller. För han kan ju inte ha fel. Han är en besserwisser. Och hans pappa är en besserwisser.

Jag har däremot genom att föregå med gott exempel lärt mina döttrar att säga både ”förlåt” (och mena det) och ”jag älskar dig” (och visa det). Trots att jag inte har upplevt det alls i min egen barndom.

Man KAN bryta det onda arvet, om man är medveten om det.

Kram ?

Jag saknar också dig Kaveldun, kika bara in och säg hej så vi vet att du är här- för att knyta an till knytets sång ? din squad är fattig utan dig ?

Saknar dig Kaveldun ?

Hoppas att du ”bara” är upptagen med att semestra.

Kram ?

Hej Kaveldun, jag saknar dina kloka och tankeväckande inlägg och kommentarer. Kom gärna med ett livstecken om du vill.?

Kram

Känner väl igen det tillståndet... men inte nu, eftersom jag dels inte (just nu) verkar behövs så mkt sömn. Vaknar utvilad kl 08.
Sen gör det skillnad att jag är ledig och kan sova så länge jag vill = ingen sömnpanik.
Har gått skolor och kurser och kbt:at kring min sömn otaliga vändor. Hoppas få ordning på det här nu, men har inte riktigt orkat ta itu med detta samtidigt som alkoholen- i synnerhet som jobbet varit exceptionellt denna vår.
Jag tror jag kommer fixa det nu! Har ju även ny läkare med möte efter sommaren så det blir inte slentrianmässigt utskrivande mer, då jag ska ta upp detta med henne.
Sömnen var för mig en inkörsport till alkoholen, helt klart.
?

Undrar ibland om detta att vi har åsikter om andra och pratar skit om dem (maskerad som välmening) många gånger är på grund av att vi inte mött oss själva, sett våra svagheter och accepterat oss själva, vi ska vara perfekta tycker vi, för det är bara då vi kan duga och vill gärna tvinga andra vara det, vi retar oss på det som är vår egen svaghet ? Och det är ju lättare prata om andra än om sig själv. Jag är inte så dålig på det heller, men försöker låta bli, för det känns fel.

Jag har accepterat att min pappa bara kan visa omsorg genom att tvätta min bil. Så då åker jag dit ibland och börjar tvätta, men låter han ta över. Båda nöjda.

Visst är det märkligt att folk generellt har så mycket åsikter om andra, medan de har så liten insikt i hur de själva kan bidra?

Min äldsta dotter brukar fråga mig hur jag orkar ”ställa upp” för min mamma som jag gör. Med tanke på hur min mamma inte ställde upp för mig speciellt mycket under uppväxten, pga medberoende.

Då brukar jag svara min dotter: ”Vissa saker gör man inte i första hand för sin egen skull utan för någon annans skull.”

Jag vill inte göra samma misstag som min mamma gjorde med mig. Nu är det ombytta roller och jag vill att vi ska ha en så fungerande relation som möjligt.

Att den relationen aldrig blir som jag ville ha den får jag sörja, men det ska ändå inte hindra mig.

Kram ?

Lider lite när jag läser... Trassligt
Vår släkthistoria har format oss många gånger mer än vi anar, outtalade självklarheter, bitterheter och ställningstaganden, kanske gjorda för flera generationer sedan.

Jag skulle kunna göra en utläggning av hur det som hände min farfar o hans släkt, har påverkat min far och oss syskon. eller på andra sidan, hur det var på mammas sida. Många gånger har jag tänkt att det är konstigt det vart så mycket folk av oss det ändå blev.

Men det är helt rätt att försöka bryta det onda arvet med släkten. Att du är medveten om det som varit och reflekterar över det är också enormt viktigt, du kan dra ditt strå till stacken, aldrig förändra några andra, men genom att vara medveten kan man ändå ignorera vissa konstigheter i släkten eller prat om dem.

Jag brukar ibland säga till mina föräldrar när de muttrar över något som någon gjort. ja vi är ju sådana i vår släkt, en samling surpular. då brukar hon bli tyst ?

Jag hade i många år insomningstabletter som min räddning. Stilnoct, propovan eller vad de nu hette. Det gällde att lägga sig direkt när man tagit dem, då kom sömnen efter ca 30 min.

Tills de inte hjälpte längre. Då fick jag sömnpanik på allvar. Det var då jag blev sjukskriven för utmattningsdepression andra gången, våren 2018.

Läkaren sa att det enda sättet var att sluta helt, hitta tillbaka till min egen förmåga att somna. Hon vägrade att skriva ut någon sömnmedicin. Jag trodde att jag skulle strypa henne.

Men det gick faktiskt, även om det tog några månader att få hyfsat stabil sömn. Jag har inte tagit en insomningstablett sen i februari 2018, inte heller tex atarax.

Jag har fortfarande perioder med dålig sömn och det beror alltid på att jag har tillåtit hamsterhjulet snurra för fort och att jag har slarvat med återhämtningen. Då får jag dra i handbromsen.

Jag lyssnar på ljudbok när jag ska sova, ställer timern på 30 min. Somnar oftast inom den tiden, annars ställer jag om timern en-två gånger. Enstaka nätter fler gånger än så.

När jag lyssnar på ljudbok så släpps inga andra tankar in. Det är tankar av typen ”nu kan jag inte somna” som är farligast för mig, då kommer sömnpaniken direkt.

Kram ?

God morgon, vi skrev samtidigt - great minds etc, ? såg ditt inlägg nu.
Nej, de sömntabletter jag har ger en snabb-tröttande effekt, ska helst ta när man går och lägger sig.
Men risken att falla ihop och somna är inte stor, mer som sagt att man blir trött/sömnig. Har också blivit sövd men det är som sagt en helt annan känsla. Jag gillade att bli sövd. Jag är väl sån som gillar det som får mig att släppa kontrollen, någon annan tar ansvar.
Eller jag VAR väl en sån, snarare.
Jag bävar lite för sniglar men rådjur har vi tack och lov inte. Köpte svindyrt snigelgift, mina sockerärter är snart uppe i samma kilopris som guld ?
Härligt att du är hemma och har haft det bra!
Utmaningar jag lokaliserade innan var:
* långa sittningar inget vin.
* ledigt ffg på flera månader med min man; tråkigt? ofestligt? oromantiskt?
Det mesta visade sig gå precis lila bra- eller bättre - nykter!
Kram och välkommen hem ?

Bra beslut att släppa snuttefilten! Var rädd o dig i helgen. Måndagen kommer att bli starten på något mycket bättre.

mvh
Onkel F

Funderade lite mer Varafrisk. Hur uppväxten som ensambarn kan ha påverkat mig, och hur uppväxten som lillasyster till dominant äldre syster kan ha påverkat dig.

Självklart påverkar uppväxten oss massor. Det är där vi tränar på att ta konflikter, hävda vår åsikt, stå på oss. Eller inte. Det vi tränar på mycket under uppväxten blir vi duktigare på helt enkelt.

Jag minns att min mormor hade en tvillingbror och en 15 år äldre storasyster. Ända in på ålderns höst pratade min mormor om sin dominanta storasyster som förvisso tagit hand om småsyskonen, men också styrt dem med järnhand. Föräldrarna dog tidigt dessutom så storasystern blev extramorsa.

Systern favoriserade tvillingbrodern och han blev ett mähä av rang. För varje steg han tog inväntade han godkännande av storasystern. När han gifte sig så var det med samma ”sort”, de hade en typisk Selma-Fridolf-relation. En fru som styrde med järnhand. Min mormor gick inte ens på hans begravning.

Obs: Allt det här är min mormors ord! Allt är tolkat genom hennes sannings-glasögon! Men hon pratade om detta tills hon dog så det måste ha påverkat henne massor.

Själv fick jag inte en chans att bilda mig en egen uppfattning. Min mormor bröt tidigt med både bror och syster. Hon ville leva sitt eget liv, utan påverkan av dem. Faktum är att hon och min morfar hade en typisk Selma-Fridolf-relation också!

Allt skulle vara perfekt i min mormors värld. Allt. Hennes julbord var magiska, hennes julpynt ännu mer magiskt. Hade instagram funnits då hade hon varit queen där. Beundrad och hatad. Det kvittade för henne så länge hon fick putsa på ytan.

Men när hon blev äldre och inte orkade putsa på ytan längre så kunde hon inte acceptera att vi hade knyte istället. Nej, då valde hon hellre att åka och fira jul på hotell med min morfar. Ytan var viktigare än umgänget. Hon gick inte att övertala.

Min mormor skiljde sig tidigt, då min mamma var 15 år. Hennes karl var inte perfekt nog. Hon jobbade heltid som sekreterare på Saab-Scania och kunde försörja sig och barnen själv.

Rätt snabbt träffade hon den som jag kallade morfar och han blev hemmaman. Skötte allt till vardags. Endast vid fest ville min mormor glänsa. Att dammsuga befattade hon sig inte med.

Min mamma och hennes syster fick inte alls träffa sin biologiska pappa och senare även halvsyster. Både på grund av mormor och deras pappas nya fru, också en Selmatyp.

Min mamma var fem år äldre än sin syster och de två bondade aldrig. Min mamma hatade sin uppkäftiga, skrytiga och dryga lillasyster, som dessutom visade sig nästan kunna gå över lik för att göra karriär. Både vad det gäller jobb och bostad.

Att då som min mamma ha en alkis till karl och bo i samma lägenhet i en förort i 40 år gjorde förstås att hon kände sig hopplöst i underläge och hatade sin syster ännu mer som vuxen.

Helt ologiskt. Hur kunde min mammas val av liv på något sätt hänga ihop med hennes fem år yngre lillasyster? De två har ingen kontakt alls sen många år tillbaka.

Jag har hört det viskas om att min biologiska morfar var alkis, och att det var orsaken till skilsmässan. Så min mormor bör ha känt igen symtomen. Hon borde räckt ut sin hand till sin dotter och sagt ”Lämna honom, jag hjälper dig.”

Men det kunde hon förstås inte göra. Gud vad mycket jobb det skulle innebära för henne själv. Och det skulle verkligen få hennes perfekta yta att krackelera.

Sen tror jag att min mormor faktiskt tyckte att eftersom hon själv hade kommit till skott för att skilja sig, så kunde min mamma göra likadant om hon verkligen ville.

Men min mamma saknade förmågan att lämna min pappa. Varje gång jag sa åt henne att lämna honom så svarade hon: ”Det kan jag inte, hur ska jag klara mig?”

Först de sista åren svarade hon: ”Det kan jag inte, hur skulle han klara sig?” Och hon hade rätt. Utan min mamma så hade min pappa hamnat på en parkbänk, hemlös eftersom han inte betalade hyran utan köpte alkohol istället. Nu fick han istället ”veckopeng” av mamma, som skötte allt annat. Hans räddning i många år.

Min mamma har lagt locket på sina känslor i hela sitt liv för att klara av att gå till jobbet. På jobbet lyckades hon släppa alla tankar på min suput till far i några timmar.

Hon pratade inte med någon om min pappas missbruk. Inte någon. Först efter min pappas död pratade hon och jag lite. Väldigt lite. ”Jag vill inte rota i det förflutna, jag mår så dåligt då.”

Så jag och min mamma pratar aldrig på djupet. Vi pratar väder och vind. Jag sörjde det i flera år, men nu har jag kommit över det.

Om hon uppskattar att ha en väder-och-vind-relation med mig så ska hon få det. Då blir det så. För hennes skull.

Jag ger henne det hon behöver nu eftersom hon inte har så många år kvar. Praktisk hjälp med allt möjligt och promenadsällskap på söndagar. Imorgon ska jag även hjälpa henne att betala räkningarna på internetbanken.

Jag föredrar att umgås med henne på det viset eftersom jag känner mig lite nyttig. Hon uppskattar det enormt mycket, och varje gång uttrycker hon sin tacksamhet. Hon har ju bara mig.

Jag vill bryta det onda arvet där man bryter med släkten av orsaker som man knappt kommer ihåg efter ett tag.

Varje gång någon säger att de kommer från en släkt med starka kvinnor så tänker jag på min mormor och sen tänker jag ”jaha, men till vilket pris?”

Hur jag som ensambarn har påverkats och hur jag tror att mina döttrar påverkats av sin speciella syskonrelation skriver jag om en annan dag.

Kram ?

Om nu två personer kan betraktas som det. Frukosten här följer corona- läget och det mesta serveras vid bord, brickor och korgar. Utsikt över en liten hamn, blå himmel och sömn i fluffig säng.
Snart hemåt, efter ljuvliga dagar.
Saknat: ja, lite grann det svirr som uppstår på en takterass när man dricker ett glas. Eller sakna är nog inte rätt ord. Kanske mer ett konstaterande. När den lätta saknaden flyger över huvudet på mig så är det inget att uppehålla sig vid men lätt att se vad som finns:
Samma terass och utsikt och njutet är inte mindre.
Inte saknat; vakna illamående. Inte riktigt minnas slutet på filmen (bildligt och bokstavligt talat) Tröttheten och känslan av att vara dov och låg i kroppen.
Alla ni vet ju allt det här.
Så, jag är nykter idag av fri vilja och ohejdad vana. Kram kämpar-klubben! ?
@andrahalvlek vad du är omtänksam, jag har lite långt till Norrvikens trädgårdar men jag har ju fått uppleva den lite genom dig! ?
@jullan- ja nån eller annan dag är man ju underbar ?

Jag ser att du är hemma igen och har det bra, härligt.? Jag kom hem igår kväll och huset stod kvar men rådjuren hade käkat upp nästan alla våra morötter. Det får bli elstängsel både för sniglar, katter och rådjur nästa år.?

Jag hade en liten fundering, jag ser att du tar sömntabletter i bland. Jag har aldrig tagit någon i hela mitt liv och har alltid undrat hur det är att ta en. Somnar man direkt eller? Har blivit sövd en gång vid en liten operation och då somnade man verkligen snabbt, men antar att det inte går att jämföra. Jag har inget behov av att ta någon sömntablett men är lite nyfiken bara.?

Edit, oj, såg nu att du inte var hemma ännu, men snart.?

Ha en fin dag! Kram