Senaste kommentarerna i forumet

Vilken resa du gör för din egen hälsa! Fick en impuls att kolla och ser att det är nästan precis två år sen du kom hit. Två år och tre dagar idag. Grattis till ditt nya liv! Ledsamt med din make men så bra att du kan lämna det som är hans ansvar till honom. Det känns förtröstansfullt att du har tillit till din HM att allt kommer att falla på plats. Jag önskar dig och din vän ett fint möte ikväll! Allt gott och kram / mt

Hej på er och tack för era inlägg. Det betyder väldigt mycket att ni läser, reflekterar, återkopplar till egna erfarenheter. Jag läser mycket här och hoppas kunna återgälda er på samma vis ni stöttar mig. Jag önskar jag kunde svarat er individuellt inatt, men jag behöver skjuta på det för det är stökigt i mitt inre.

För jösses vilka tvära kast det är mentalt just nu. Känslostormar som drar igång över gammalt, minnen, känslor, dofter, smaker som kommer upp till ytan som känns så färska att de nästan går att ta på, tankar på vänner och relationer som gått förlorade och slagits i spillror.

Från ena stunden känslan av lyckorus och glädje med skratt till att i nästa sekund känna förtvivlan, hopplöshet.

Idag åt jag ärtsoppa.
Utan varm punsch.
Första gången
på tio år.

Så kommer måltiderna se ut framöver, aldrig mer något vin, ingen snaps till julbordet, ingen öl till grillningen med mera. Jag börjar förhandla med mig själv. Inser det idiotiska i det. Jag vet ju hur det slutar. Kommer dricka för mycket om jag unnar mig om så bara lite vid ett tillfälle. Sen kommer jag inte orka ta bakfyllan dagen därpå, brukar nämligen behöva sträcka ut den över flera dagar med bara lite mindre drickande per dag tills jag får en alkoholfri dag. Ibland kan en tyngre fylla få mig att dricka något varje dag i flera veckor innan jag orkar bryta och rida ut ångesten. Och jag tror inte jag är ensam om att riskera att dricka ikapp ifall jag haft en nykter period så det lätt blir plus minus noll i slutändan.

Ledsen.

Dels för att jag försatt mig i den här situationen. Men också ledsen för att jag aldrig mer kommer kunna dricka.
Och jag vill så gärna skriva in 'kanske' i föregående mening.

Innerst inne vet jag att det inte går.

Samtidigt när jag tänker på att aldrig mer dricka(för jag vill inte med tanke på omständigheterna), ja då blir jag också glad. Väldigt glad. Känner spänning, lust.

Jag vet ju hur det var när man var ung. Även om jag hade ett fåtal fyllor i tidiga tonåren samt några rus med psykedelika var drickandet aldrig något som fastnade förrän jag blev omkring 23-25. Jag hade så mycket att se fram emot som yngre, intressen, aktiviteter, vänner, relationer. Det var först när jag blev äldre som det mer och mer blev helgen man såg fram emot när det vankades fest och sprit, eller som de senaste åren, mer eller mindre till att bli det enda jag såg fram emot var ölen efter jobbet och att få supa på helgen.

Hur knepigt det än är så känner jag för första gången på väldigt länge både tro och hopp om framtiden. Det känns som att jag är på väg någonstans, inte bara trampar vatten. Det har lossnat. Jag känner detta trots att jag försöker förbereda mig för att eventuellt få väldigt tråkiga hälsobesked för en närstående.

Tvära kast.

Orolig sömn, dygnsrytm obefintlig. Har energi som jag inte känt på väldigt länge, en vakenhet och klipskhet som återfunnit sig, minnen och tankar som går i rekordfart. Intresse för nya saker.

Jag är också oerhört trött.

Blir rädd för hur jag kan ha slitit på kroppen. Vet att man har en bra återhämtningsförmåga, men tänker ändå på alla gånger jag druckit, framförallt då sprit, rent och riskerna det medfört som kanske inte visar sig förrän om tio, tjugo eller trettio år. Jag har ju trettio år kvar att arbeta och jag känner inte att jag vågar drömma om att få ens fem år av bra tid efter det. Som jag känt det länge tror jag inte ens jag ska klara mig fram till nästa sommar, ibland ens nästa vecka.

Sorg...

Tänkte tillbaka på senast jag gjorde saker helt nykter, maträtter, upplevelser, aktiviteter, kärlek, senast jag hade sex med någon med mera. Nästan allt sånt har bara varit under berusning på väldigt länge. Det känns jobbigt att minnas tillbaka ungdomsåren och tidiga 20-årsåldern så tydligt och känna att så oerhört mycket tid ha gått förlorad de senaste tio åren. Hur mycket har fallit i glömska? När kände jag mig på riktigt lycklig senast? Inte så där fejk-lycklig man känner sig när allt är "på topp" och berusningen sköljer över en. Jag menar lycklig på riktigt.

Lika betydelselöst något viktigt man sagt till en person utan att se denne i ögonen lika betydelselös kan en stark upplevelse eller känsla för en själv vara och förbli om man känner den som onykter, vare sig det är en smak, handling eller beröring.

Vilken fight det är i mitt inre.

Jag har så mycket att återerövra utan alkohol.
Idag var det ärtsoppa.
Imorgon något annat.

Försöker äta så nyttigt jag kan, försöker ta absolut inga mediciner även om jag har antipsykotika vid behov för sömn(usch hemskt) och centralstimulerande vid behov dagtid. Rör på mig, tränar, motionerar för att kroppen inte bara ska återhämta sig, utan också bli starkare.

Mina inlägg kan komma att bli något spretiga framöver.

Denna onsdag blir dygn nitton som nykter.

Andningsövningar, mindfulness och yoga kan jag verkligen rekommendera. Både för att hantera ångest och oro i stunden och för att stärka psyket i förebyggande syfte.

Det finns massor av detta på Youtube. Kan rekommendera BrettLarkinYoga och hennes pass med kundaliniyoga. De kombinerar yoga, andning och meditation på ett bra sätt. Andningsövningar är sen perfekt att ta till i stundens hetta.

Du kommer också märka att nykterheten gör att ångesten minskar, eftersom alkoholen delvis skapar ångesten. Det är ett symtom på abstinens, att kroppen vill ha mer alkohol. Därför blir du lugn när du dricker, då stillas abstinensen. För tillfället.

Stort grattis till 14 nyktra dagar! Nu blir det bättre och bättre dag för dag. Svackorna kommer, men de går över.

Kram ?

Gamla skruttisar på besök- med avstånd och handsprit. Vänner lämnat hund här några dagar- hjälp jag vet inte nånting om hundar, förlitar mig på mannen.
Lite jobb. Inget överdrivet dock.
sprang mina 6,5 km och kör nu ett program för att springa en mil i ok tempo, den 4 september.
Jag springer en mil - men mycket långsamt. Tänker att det är kul med ett mål. Men idag var det 5,8 km tuffa intervaller, FÖR svårt/snabbt för mig än så länge..
Nu blir det en kort raid på Tradera för att kolla av några saker jag budar på. Min last. Eller en av mina laster. Alkohol bryr jag mig allt mindre om. Någon jag inte träffat på länge. Vi fortsätter så. God natt var ni än är. ?

Just det är top of mind för mig- och för företaget där jag jobbar. Det kom ju nya riktlinjer förra veckan så planer på återgång är under omförhandling. Det är faktiskt en aning vilset, då jag gärna vill planera för hösten, dvs - var ska vi bo? ?
Jag utgår från att vi blir kvar här månaden ut. Sedan kanske 2-3 dagar i stan och förhvis på kontoret. Och sedan kanske to-måndag här.
Det är iaf en tanke.
Jag jobbar men med ganska låg hastighet nu, håller emot allt jag orkar för att inte dras in i höststress för tidigt. Men på måndag är ledning mfl tillbaka och det blir säkert turbo med möten och strategi-arbete. Längtar inte. Men vet att det är roligt när jag är igång!
Vad kul med din artsatsning- (här blir det arten kräfta, hos vänner.)
Ska googla lite om din sorts fiske så hänger med i snacket. ?
Börjar du jobba på måndag? Kram min fina kompis. ?

En dag i taget, ibland en timme eller fem minuter. Små små steg är verkligen avgörande för hur de flesta fixar första tiden nykter. Vi är många som kämpar och hejar! ??

Lyssnade på ett avsnitt av Annie Graces podd ”This Naked Mind”:

? EP 302 Reader question: ”Why do you tell people to keep drinking?”

Där svarar hon på varför skam och skuld är så destruktivt när man försöker sluta dricka och misslyckas gång på gång.

Det första man ska göra enligt henne är att sluta försöka sluta dricka i det läget, eftersom det bara väcker skuld och skam och knäcker självkänslan.

Sen ska man enligt henne läsa på om hur alkoholen skadar våra kroppar, och samhället, hur beroendet påverkar oss, varför vissa har svårare än andra att låta bli att dricka och så vidare. Hårdplugga.

Då landar man efter ett tag i övertygelsen om att man inte vill dricka, lika lite som man vill dricka bensin. Och då är det förstås så mycket lättare att låta bli att dricka.

Annie Grace förespråkar med andra ord det som jag brukar kalla ”faktametoden”. Fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter.

Kram ?

Är så trött på att inte få sova på grund av myrkrypningar nattetid så jag tar två dagars paus från cyklingen och låter benen vila upp sig. 13 dagar blev min bikestreak och det är jag nöjd med. *klapp på axeln*

Idag skulle jag bara vila en stund efter jobbet och sen orkade jag inte gå upp igen, så jag låg kvar resten av kvällen. Nu kl 23 var jag tvungen att gå upp för att jag var hungrig, så nu lär jag inte somna på ett tag. Idiot ?

Så blir det när inte konsekvenstänket är påkopplat. ”Om jag gör så här blir det så här.” Konsekvenstänket sitter i pannloben och är inte färdigutvecklat förrän i 20-årsåldern. Det tar stryk som fan när vi dricker alkohol tydligen, vilket delvis förklarar varför man dricker även om man efteråt ångrar sig.

Givetvis ångrar jag att jag ens vilade en stund efter jobbet. Jag vet ju att det kan bli så här. Men det hade varit tusen gånger värre om jag hade druckit så jag väljer att vara snäll mot mig själv.

”Lilla trötta flicka, nu blev det så här och det är okej.”

Kram ?

PS. Inte ätit choklad på 15 dagar, heja mig!

Hej, hoppas det går bra med jobbandet.? Har du hört/ bestämt hur det blir framöver? Fortfarande hemmajobb som gäller eller kan du sitta på den riktiga arbetsplatsen? Det måste ju kännas konstigt att aldrig träffa kollegorna och se lite folk live. Jag har lyckats klämma in en rejäl artsatsning till på lördag och söndag. Ska bli kul.

Ha det bra!

Kram ?

Välkommen hit, här kan vi stödja o uppmuntra varandra till nykterhet. Lider själv av ångest, så jag vet hur det känns.jag blir så glad när jag läser din vilja att vara nykter. Det känns skönt att se när unga människor tar tag i sitt liv. Ångesten tror jag kommer bli bättre utan a, det har den blivit för mig, även om jag med tar medicin. Lycka till nu och kämpa på. Kram Jullan

Ensam1984, din reflektion är en fullträff. Jag har samma önskan som du - att inte ens vilja dricka! Den dagen kommer!
Intressant tråd och mycket fint och tänkvärt att läsa

Tycker om din tråd Kallekandricka, du skriver väldigt ärligt, det är något som tilltalar mig i ditt skrivande.

I vilket fall...

Jag var nykter 173 dagar (tror jag) juni-dec förra året, det var min första nyktra period någonsin. Sen föll jag. Det var lätt för mig förra gången, så lätt som det kan vara att sluta dricka... ingen barnlek dvs. Men det är inte förrän denna gång som jag verkligen kopplat att man inte behöver VÄLJA att agera på en känsla eller ett sug. Det låter kanske helt naturligt. Men jag har INTE fattat det innan, min hjärna funkar verkligen inte som alla andras. Men nu när en känsla kommer, och något säger mig att jag bör dricka - så sätter jag mig ner - stirrar känslan i vitöga och gör ett aktivt val. För ett aktivt val kan man endast göra om man har alla grundfakta. Jag kan välja att inte dricka, då jag inte dricker på känslor. Det är det mest effektiva för mig.

Sorgen är det jobbigaste just nu, jag vet att det går över, och runt oktober/november förra året så ville jag inte dricka. Så jag vet att jag kommer dit, men det är så nedrans sorgligt att jag är en sån som inte kan dricka. Vill komma dit då jag kan säga att jag är en sån som väljer att inte dricka istället.

Vilket spretigt inlägg det blev - i din tråd. jaja...

För mig var det precis som för @kennie, tre månader- sen minsann på påsken skulle jag få klunka vin och drinkar.
Efter två månader började jag tänka mer konkret på en långsiktig plan. Dvs jag bestämde inte att ”förlänga” nykterheten på långfredagen... utan ställde in mig på, eftersom jag upptäckte så många fördelar, att fortsätta.
Jag skulle säga att jag är urtypen för vin-njutare (och överkonsumtion) ost och mat och prat och sena kvällar med vänner.
Coronan har gjort tillfällena färre men jag är säker på att jag kommer leva ett roligt och njutigt liv även framåt.
Men viktigast är att jag lever mitt på många sätt- bästa liv varenda dag nu. Det gäller bara att härda ut de första veckorna som ofta är lite sega. Önskar dig massa kraft till det!

Hej! Jag tänkte som du att det skulle vara sorgligt att inte få dricka för att förgylla vissa stunder, men under de tre månader som jag från början bestämde mig för att vara nykter så förändrades mina tankar kring det. När de tre månaderna hade gått hade jag ingen lust att dricka längre, och jag hade upptäckt att god mat, goda vänner, naturen, motion och annat ger mig den guldkant jag behöver. Och liksom du så gillar jag inte heller att vara full, så jag ser ingen anledning att dricka längre annat än möjligtvis smaken på vissa drycker. Och så gott är det inte att det är värt att må dåligt för. Jag läste också på en del om alkohol och tycker att det hjälpt, finns en tråd med litteraturtips överst på Förändra sitt drickande. Lycka till!

Det där med ensamhet har vi gemensamt. Stängde in mig i flera år då jag studerade på distans och bodde i en stad utan vänner. Det jag gjorde var att dricka och kika på tv-serier. Kikar fortfarande på tv-serier och har över lag lite svårt för umgänge då jag ligger nån stans på spektrumet.. men.. genom att i början medvetet ge lite mer än jag fick ut av nya kontakter så har jag lyckats hitta några riktigt fina vänner. Vi har kanske inte samma intressen i allt, men de är mjuka och fina och bryr sig. Det kan du också ha.

Mitt tips no 1, tacka inte nej, säg inte nej om någon frågar dig om du vill göra något. Även om du inte känner för det. Bara gör det, även om det är jobbigt just då så kan det öppna dörrar.

Jag skippade alla gamla som jag tappat av olika anledningar. Man växer ifrån varandra. Jag har fått mina närmsta vänner nu genom internet eller via mitt jobb.

Men att avstå A är prio 1. Kan AA vara ett ställe för dig? Finns väl på nätet med, eller? Annars har du oss här :)

Kram

Boken jag just läst handlar om AAs första tjugo år. Jag trodde först den kunde vara lite tungläst. Icke! Den var intressant och jag lärde mig mycket. ?

?
I övrigt en ganska intetsägande dag. Handlat, plockat vinbär, tog en tupplur mitt på dagen eftersom jag bara fick fyra timmars sömn inatt.

Min vän har hört av sig från morgon till kväll. Han verkar oroad över morgondagens praktiska möte. Det måste förstås löpa väl ut och han har lagt ner en massa tid och jobb för att gruppen ska kunna fortsätta. Själv har jag nu fått 3 uppdrag i gruppen. Inköp, litteratur & vice kassör. Men, det jag tänker är att om gruppen inte håller ihop finns det en Guds plan med det också. Ett syfte vi inte ännu ser och känner till. ?

Välkommen hit!

Det är jobbigt i början, och det kommer gå upp och ner. Men jag tror vi är många som kan/kunde undvikit sjukskrivning om alkoholen inte fanns där. Det är både en medicin och bensin för ångestsjälen. Jag vet inte varför jag inte gått in i väggen, har väl hittat mina strategier (inte skaffat familj bland annat). Men fokus på dig nu. Detta fixar du! En dag i taget och skriv här så ofta du bara kan, det är den medicinen man behöver i de svaga stunderna - då kan man gå tillbaka och läsa sina egna smarta reflektioner :)

Hoppas du orkar trots ångesten... Tror du har mer styrka inom dig än du själv tror. Hemskt att bollas mellan olika läkare, och så synd att inte den kloka läkaren fick bestämma, men ge inte upp nu....
Styrkekram!

Välkommen och grattis till ett gott beslut. Både forskning kring alkohol och hjärnan, samt många berättelser här på forumet, slår fast att mycket ångest försvinner när man slutar med alkohol. Googla på alkohol +hjärnan och låt dig inspireras! Känner själv efter fyra månader utan alkohol att ångest och stress blir så mycket mer hanterbara, jag behåller kontrollen på ett helt annat sätt. Lycka till på din resa, det är verkligen värt det. Tror inte jag någonsin haft en så skön sommar som denna alkoholfria...

#Andrahalvlek
Jo, jag har ju tänkt samma sak. Men jag tror faktiskt att det kan vara så att han fortfarande presterar bra på jobbet. Han kan vara socialt lättsam, kan sitt jobb, serviceminded och rask. Han låter övertygande när han talar med andra. Han låter engagerad och löser problem. Det är nog anledningen till att arbetsgivaren bortser från det faktum att han ser mager och sliten ut. Det är min gissning. Det är ju bara vi i familjen som ser hur trött han faller ihop på soffan med vinglaset när han kommer hem... ?

Vad skön känsla du beskriver, att vakna utan bakisångest. Känner också att jag inte vill lägga en endaste minut till av mitt liv på att vara bakis. Eller full, för den delen. Och annan ångest och oro som du beskriver tycker jag minskar ju längre tid man låtit bli att dricka, googla på alkohol+ hjärnan så ser du varför. Ångest kommer såklart ibland även utan alkohol, men den går över fortare och blir inte alls lika stark. I början tror jag också att beroendet skickar ut små ångestkrokar och ser om det möjligen kunde leda till något att dricka.. Så stå emot och ha tålamod, allt blir bättre!

Ja jag har alltid vart lite anti AA och haft försommar, men faktum är att det är ingen som förstår en alkoholist bättre än en alkoholist, alla lyssnar och förstår, ingen dömer.
Bra gjort att stå emot suget, springa och träning ger endorfiner som botar alkosug.
Jag hoppas att jag också hittar orken till att motionera inom kort.
Ta hand om dig!

14 dagar så otroligt skönt för kroppen å själen. Äntligen är jag på rätt bana. Tänk alla jävla mornar jag vaknat å känt nej fy fan jag måste sluta men det har inte gått eftersom viljan inte funnits där. Men nu har jag viljan äntligen tog jag mig igenom den värsta tiden. Hur gör man med ångest då det får jag lite då o då. Det är jobbigt när man börjar tänka på nåt som ger en obehagskänsla, typ att börja jobba efter 6 veckors ledighet? eller alla måsten å när man börjar tänka på en hemsk människa som ger mig obehag. Ha det bra alla därute

Fick avbryta målandet efter att stressen och ångesten skenade iväg.

Delade upp barnen och åkte hem med den äldsta från landet. Blir mindre skrik i mina öron så. Mannen blev kvar på landet med den lilla. Skar dock i hjärtat när den lilla inte ville att jag skulle åka. ? Men får tänka att det jag går igenom nu är för allas bästa. vill må bättre både psykiskt och fysiskt. även känna mig som en bra mamma.

Nu är jag hemma i lugnet och ska ut och springa.
Ska fortsätta avboka eller avbryta sånt jag inte tror jag fixar.

Ps. Äter Sertralin sen 10 år tillbaka mot grundliggande depression. Fått Oxascand senaste mot ångest. Vet dock att min läkare är jättestrikt med de tabletterna så får verkligen spara på dem tills alltför jobbiga situationer.

Håller på dig! Tror mycket på att även få hjälp av AA. Har vänner som har det som det största stödet. Vi får se om jag också hamnar där. Försöker den här vägen först. Dag 3 nu nykter. Ser fram emot fler dagar att fylla utan alkoholen. Fått sug 2-3 ggr idag men andats bort ångesten... nu ska jag springa!