Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era uppmuntrande inlägg!

Det hjälper verkligen! Har lite problem med att somna på kvällarna men har läst på flestas forum att alla verkar ha samma problem i början!
Idag ska jag sysselsätta mig med å röja lite här hemma å åka handla lite Loka, stillar suget faktiskt! ???

Hva ja där har jag varit mer än en gång. Vet bara att när jag gått all in dessa gånger har det tagit mycket kraft , energi och tid att mobilisera sig igen. Helt klart adjävulen som spökar. Gör nåt handfast blir mitt råd. Åk hem till någon som inte dricker, svälj en antabus om du har, åk till föräldrar. Gör nåt INNAN. Du är förvarnad och kan välja. Svårt men fullt möjligt. Lycka till

Jag har inte vaknat senare än 08 sedan mars.. idag sov jag till 10. Istället för det sedvanliga dåliga samvetet över sjusovning försöker jag känna att det är just vad jag behöver. När jag drack brukade jag sätta en ”ära” i att gå upp tidigt, helst på helgerna. Det skulle ju inte märkas att jag drack. Idag försöker jag lära om och sätta en ära i att hålla örat mot mig själv och vad jag behöver på djupet.
Sova länge efter en helnykter helg måste vara ett verkligt behov, knappast lathet.
Ja jäklar vad vi får lära, och lära nytt. Tänkte skriva att man iaf aldrig har tråkigt som nykter- konstigt nog min värsta farhåga inför detta skifte i livet. ? Hjärtar mig själv idag för att jag har vågat och orkat.
Ser fram emot en hel dag i trädgården med avbrott för lite matfix. Planerar för springtur ikväll med efterföljande kvällsbad.
Och så kommer mitt yngsta (vuxna) barn och ser fram emot att träffa och ta hand om henne lite.
Jag är nykter idag och ödmjuk inför att det är ett beslut som ska fattas- och vårdas- varje dag!
@villjulevaockså tack för inkik här, ja igår var en ljuvlig dag, håller med om att den första tiden verkligen sniglar sig fram. Usch det är jobbigt. Men som du skriver, lite i taget blir det bättre- sedan kommer man över en bergstopp och kan se hur långt som helst! ?

Det är alkoholdjävulen som börjat viska i ditt öra. Säg ”nej, jag ska inte dricka” direkt när hen börjar. Börja inte förhandla!

Skriv ner dina värsta fylleminnen. Spela filmen till slut... ett glas, två glas osv...

Aldrig glömma. Aldrig ta först glaset. Du gör det här för DIN skull!

Kram ?

Hej louise
Det låter jobbigt, samtidigt som det låter som du ju lever ett väldigt bra liv som nykter.
Men någonting i det du skriver (chansar bara här som jag tänker att det är ok att göra på forumet) får mig att fundera över för vems skull du kämpar med nykterheten?
Jag är en förespråkare av att göra saker för andras skull, åtminstone då och då. Jag funderar dock över ett så megastor projekt som nykterheten är, att det liksom måste vara ”för min skull”
Och att tankar kring återfallet får landa där. Oavsett om du är ensam hemma så är ju detta för din skull.
Om du inte vill ta det där återfallet; planera för vad du ska göra istället! Önskar dig all styrka. ?

Varför dricker du den a-fria ölen?
Är det för att det är gott? Helt OK.
Kanske för att "smälta in" olika sammanhang? Kan vara ett bra sätt att slippa jobbiga frågor om varför du inte dricker. Helt OK det också.
Om du, som jag, dricker för rusets skull kan du nog känna frustration över att det aldrig kickar in. Då finns det nog en risk att det uppstår ett sug. I så fall är det du själv som avgör hur du skall agera, ge efter eller stå emot.
Känner du dig osäker kanske det är bättre att avstå?

Grattis till 4 veckor!

Onkel F

Kom på idag att om jag börjar om och räknar alkofritt från början så är det en vecka idag. ?

All energi går dock åt att försöka dämpa ångest, vila, försöka göra något varje dag. Jag känner mig ändå bättre än vad jag trodde jag skulle göra nu. Jag har varit hos min mamma i helgen och verkligen fått vila. Idag åker jag hem igen. 2,5 tim bilväg är nog precis vad jag orkar idag.

Jag har lyssnat mer på alkispodden och känner igen mycket...

Ålright... kämpar på med min nykterhet . Tycker att det går väldigt bra , undviker massor av tillfällen där jag kan bli sugen. Lever hälsosamt , tränar, solar o badar. Är med familjen. Tar långa promenader, lägger mig tidigt. Undviker människor som dricker . Går inte ut på krogar. Har börjat kunna gå restaurang nu och tycka att det är gott att äta utan att sitta och älta att " det skulle vara såååå gott med ett glas rött till"
Men nu kommer ett tillfälle i veckan då jag kommer vara helt ensam utan man o barn och då går min hjärna i spinn att jag kan köpa vin och sitta och dricka lite för mig själv. Jag vill inte men jag vill. Jag känner att jag borde passa på att dricka " när jag kan " men jag vet ju att det inte kommer vara värt det . MEN igen då så får jag känslan att det skulle vara pirrigt och kul o lite busigt liksom .. F* n va jobbigt att brottas med dessa tankar! Hjälp?

Ditt inlägg utstrålar verkligen hopp om livet ❤️ Om det innebär att du aldrig kan dricka ”normalt” så är det värt det. Om man lyckas förflytta tänket från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka” så går den nyktra resan så mycket lättare.

Du måste vara ärlig mot dina vänner direkt när de kommer - inte frestas och kämpa på egen hand. Är de dina vänner på riktigt kommer de att förstå och stötta dig i ditt beslut.

Kram ?

Som väldigt mycket den här våren/sommaren pga både Corona och nykterheten så känns det ovant att packa och åka iväg på mini-semestertripp självsam. Det känns ovant men bra.

Förra sommaren dejtade jag en kille. Vill inte ens säga att vi var ihop, men vi dejtade regelbundet från mars till augusti ungefär.

Jag hoppades hela tiden på mer, men han gjorde mig besviken gång på gång. Jag var beredd på att offra en hel del för tvåsamhet med honom, men det var inte han.

Mina barnfria veckor på semestern höll jag helt öppna, ifall vi skulle hitta på något. Jag hoppades och hoppades, men ville inte fråga mer än jag redan hade gjort eftersom han tyckte att jag var tjatig.

Det slutade inte lyckligt tyvärr, men jag ska inte trötta er med detaljer. Just idag minns jag hur jag mådde förra sommaren. Hur jag kände mig som en idiot tiggande efter uppmärksamhet, sällskap och kärlek. Hur jag nästan kunde anpassa mig in absurdum för att få just det.

Jag kunde till och med tänka mig att lära mig spela golf ? Som om han med superlågt handikapp hade haft något som helst intresse av att spela med mig? Herregud så dumt.

Nope, det är slut på sådan förnedring nu. Att hitta på saker självsam får bli min nya utmaning. Allt man övar på blir man bättre på.

Kram ?

Det ä nog olika , beroende på vilken person man är.

Återigen har jag samlat på mig nyktra dagar, dag 15 har precis sett dagens ljus. Att starta min nykterhet mitt i semestern är inte optimalt men är en desto större utmaning, som jag kan gilla. Prestation har ju alltid präglat mitt liv. Ibland på gott men oftast på ont. Nu klarade jag en lång helg med vänner där alkoholen fanns fritt och tillgänglig. Alla dricker måttligt och med förnuftet i behåll. Det kan tyvärr inte jag göra. Nu börjar en ny prövning i em. Då gamla, kära vänner kommer på besök i tre dagar till oss. Vi har alltid träffats med välfyllda alkohol förråd förut och så är det denna gången också. Fast denna gången kommer det finnas öl och vin över när de åker hem. ?
Jag har tidigare antytt mina problem för dem men har inte berättat om mitt senaste beslut och mina öden o äventyr i min resa mot nykterhet och insikt. De senaste två, tre åren har varit extremt turbulenta för mig rent psykiskt och inte minst fysiskt. Alla resor och krav i mina jobb. Konflikten men en arbetsgivare där jag blev anklagad för egenmäktigt förfarande och fick advokater på halsen som jagade mig nästan tills jag tog mitt liv. Alla ingredienser i en riktigt sorglig men ändå rätt tragikomisk dokumentär.
Efter att ha förlikats och jag blivit mycket fattigare på pengar så trodde jag livet skulle vända. Jag hoppade på ett liknande arbete och började resa till Asien igen. Full av energi men med allt för stort bagage och förflutet som jag inte klarat av att hantera eller bearbeta. Dyk rakt ner i skiten med huvudet före bara, nu glömmer vi allt som varit. Det gick inget vidare som alla med normal begåvning kan räkna ut.
Ganska snart blev arbetsbördan och drickandet övermäktigt. Jag föll handlöst in i en ny depression och inte kaos. I detta kaos hamnade jag på sjukhuset och har genom många olika instanser nu hamnat rätt till slut hos en psykolog som med hjälp av min egna kraft och vilja fått mig att se och förstå varför jag agerat som jag gjort och fortfarande gör. Det ligger massor av trauma från barndomen i mina gener och det är sorgligt i sig men det har jag alltid vetat om. Har dock saknar verktyg och förståelse hur jag ska hantera dem.
Nu är jag på väg men det kommer ta tid att läka och bli snäll mot mig själv.

En jobbig del av att bli nykter är insikten att aldrig mer kunna dricka normalt tycker jag. Det kommer över mig när vi träffar vänner, reser, käkar, ja nästan överallt och ofta. Så är det alltid i början av nykterhet. Idag på morgonen fanns dock inte denna sorg och saknad närvarande på samma sätt som förut. Jag tyckte mig se en strimma glädje över att slippa giftet och långsamt bygga upp min mentala kraft och se livet som det egentligen är, utan skygglappar.
Min inre energi och rastlösa läggning har alltid gjort mig kreativ. Tyvärr med ganska mycket ångest som driv. Självklart kommer jag använda min energi till positiva händelser och skapande. Det jobbiga är dock att jag ständigt söker mening och tänker för mycket på projekt och livsupplevelser som ibland är allt för stora eller utmanande. Jag försöker lära mig leva nu, vara snäll mot mig själv, ta mig själv på allvar och att duga precis som jag är.

Kram till er alla där ute.
Sköt om er och njut av dagen som den kommer.
Tillsammans.
GP

Jag älskar att vakna och inte vara bakfull. Har fått livet tillbaka.
Ha det bra därute.
Nu påväg på den dagliga långpromenaden längst stranden.
Ingen A för mig idag?

Wow.
Det låter som det var en riktigt härlig dag du fick i går, skogen är verkligen fantastisk, ger perspektiv och förundran. De första dagarna av nykterhet tyckte jag var långa, nästan omöjligt det skulle kunna gå, så gick en vecka, en till, och det känns lättare.

Hoppas du hittar mer kantareller senare i sommar :)

Dagarna bara tickar på och det känns både bra och lite jobbigt att leva i full medvetenhet hela min vakna tid. Jag stalkade ? på insta igår. ? Dumt, jättedumt, nu rördes de känslorna helt onödigt upp på nytt. ? Det bästa hade varit om jag hade fått känslor för nån annan, börjat små-spana på nån.... men hur lätt är det i Corona-tider?? Hade varit jättesvårt även utan Corona... men nu... i princip omöjligt. Jaja, får låta tiden ha sin gång och läka mina själsliga sår. Just den här delen skulle kunna vara den som tippar mig över kanten och bjuda in ? igen. Men! Jag ska inte... jag vill inte, jag vill ”rida ut” mina känslor, hantera dom och låta dom klinga av. ?

Nu är det dags för morgon-prommis, så skönt att vakna helt nykter och fräsch. Dag 23 du är välkommen! ?

Åkte på kalaset, de var lungt med alkoholen drack bara 1 liter över flera timmar, men hade köpt 2 liter så nu dricker jag upp de sista. Nätterna är värst för mig tankarna snurrar i 180, har sömnproblem sen inan men de har jag kunnat hantera för då har ju inte tankeverksamheten varit i gång så oftast somnat runt 1/2 tiden nu somnar jag aldrig före kl 4/5 tiden på morgonen pga går inte stänga av huvudet, ångesten eskalerar och vet inte hur många nätter jag gråtit mig igenom. Och läkarna skriver bara ut propavan el ännu svagare medicin jag kan inte somna på det tro mig har testat mer än en gång. De ända jag somnar på är sömntabletter som är narkotikaklassade men de skrivs inte ut av förklarliga själ förstår jag men om en patient testat allt och litevtill så kan jag tycka att ta 1-3 tabl i veckan måste ju va bättre än patienten sover knappt nåt. Jag är arbetslös i höst ska jag ut och komma igång med arbete men de går inte. Kan inte ta ett jobb där man börjar kl 7, 8 el 9 10 skulle kunna funka men jag vill kunna jobba 100 procent dagtid och dessutom ha fungerande sömn. Och inte äta sömnmedicin utan lösa grundproblemet. Men de är alltid symptomen som ska tas bort och när symptomen försvinner av medicin då är grundproblemet löst enligt vården. Samma med alkoholen ta bort alkoholen så är alla grundproblem borta. Inte för mig för mig är alkoholen lösning på problem alltså måste jag lösa problemet och då kommer alkoholen inte längre va en lösning. Men har tappat hoppet på få den vård/hjälp jag behöver. Funderar allvarligt på hora ihop pengar så jag kan ha råd vända mig privat och be soc dra åt helvete. Är så arg på sociala just nu som bara drar ut på utredningen och under tiden eskalerar mitt missbruk och de ända råd är lägg in dig på avgiftning jag ha men sen då? Kommer ju ut till samma verklighet ingen hjälp el stöd men de kanske är deras plan att de ska gå så långt så man tillslut ger upp och tar sitt liv så har dom sparat massa pengar. Ser inte fram emot soc mötet på tisdag känner jag kommer explodera på soc de är inte min socialsssitents fel hon följer ju bara de regler/lagar som hon måste och vet hon verkligen försökt skynda på processen så mycket hon kunnat och jag är ju inte den ända klienten hon har. Men de ovanför som styr skulle jag vilja ha ett snack med. Att de fick ett ansikte se på som lider av deras regler mm. Att de finns människor som far illa under tiden deras regler/lagar ska följas finns till och med något som heter skyndsamhetskravet de har uppkommit för att man inte ska fara mer illa när man kontaktar soc vid tex missbruk. Nä nu ska jag inte elda upp mig här då lär jag definitivt inte kunna somna.

Ja, det blev lite kantareller, inte så hemskt mkt färdigt än men det är ju en lång säsong. Jag älskar också att plocka svamp, det är faktiskt inget som hindrat mig från det. Och att få gå i skogen. Skogen här i närheten är som en kyrka, tänkte jag idag? en katedral med mjukt golv av mossa. Och med fullt skafferi ?
Har även lyckats skörda zucchini sockerärter och brytbönor. Stort för mig och min lilla odling, även om jag inte direkt fick ryggskott av ansträngningen.
Idag har varit en fantastisk dag inklusive tupplur och springtur.
Inte så mycket mer behövs för mig.
Att livet räcker till, varje dag är en annan av nykterhetens storheter.
Kram och godnatt och om någon dag 1-14 kikar in här och blir avskräckt för att det har tagit en halv evighet att komma hit. Så jag ni både rätt och fel. Snart sju månader har det tagit mig. Att bli nykter tar tid, jobb, svett och lite tårar. Men det är något mycket stort att få vara med om. Sov gott forumkompisar. ?

Tack för ditt meddelande Jullan. Jag var nog lite snabb att radera mitt negativa inlägg innan. Skrev av mig om en massa saker om henne, men raderade det och bestämde mig för att ge det en sista chans. Vi hade en OK dag, bra skulle vara att ta i men vi bråkade inte. Dock kände jag direkt när jag tog beslutet att försöka att jag direkt kände mig deprimerad. Började dessutom direkt tänka på att dricka för att ha något kul att göra. Skulle sen laga mat och hon börjar komma och lägga sig i och berätta hur man gör pommes i ugnen, sen påpekar hur bacon ska grillas. Smågrejer egentligen men när någon konstant kommer och säger att man gör något fel eller ska göra på ett annat sätt, jag är alltså en medelålders man och hon tror inte jag vet hur man gör pommes? Sen lite senare säger jag att det skulle vara skönt med en promenad och frågot om hon vill med, vilket hon svarar ja på, då frågar jag barnen också om dom vill med på en kort promenad, och hon tappar humöret och stormar ut ur köket. Jag och ungarna står som fågelholkar om vad som sker, när jag väl lyckas få kontakt med henne handlar det om att hon bara vill gå ut och gå med mig och inte hela familjen. Där och då dog mitt sista hopp på att fortsätta ihop. Tog promenaden själv och har suttit och kollat på tv sedan dess. Barnen överga hon också, så fort hon är på humör existerar inget annat än hon själv. Nu har hon lagt sig och jag och barnen är uppe fortfarande, de spelar dator och jag skriver här. Ingen brådska att gå och lägga sig.

Nu kommer jag säga till henne att det här är över och hon får välja vem som ska flytta ut innan vi säljer huset. Jag har kommit till vägs ände och vill inte slänga bort några fler dagar av mitt liv.

Är fortfarande nykter iallafall.

Hoppas du hittade lite svamp, kantareller antar jag? Jag älskar att plocka svamp, svamp är jag också självförsörjande på, liksom fisk.?
Det var en av de få sakerna jag hade motivation till i höstas, att gå ut i skogen och plocka svamp.

Ha en bra uppladdning inför semestertrippen!
Kram?

Alltså när jag ser alla dessa fulla människor som beter sig som förvuxna barn, ibland värre... så skäms jag, skäms över alla tillfällen när jag varit likadan. ?

Jag är så nöjd med vart jag tagit mig på dessa tre veckor... men dessa tankar och känslor som dyker upp när jag minst anar är sjukt jobbiga.

Nu ska jag borsta tänderna, krypa ner och hoppas jag kan somna... det har dykt upp nya grannar idag och de har inga planer på att sova direkt. ??

Natti dag 22 även idag har jag valt att vara nykter... även om jag inte kunde låta bli att kika vad ett glas vin kostade, 69 kr... hmm köpte fyra kulor glass åt barnen för samma peng. Kändes bra. ?

Hej, om du var en pärla för bara några år sen så kan det inte vara helt hopplöst för den gamla feta kärringen du upplever se dig själv som! Jag tror det bara kan bli bättre för dig.

Jullan & Andra har skrivit så bra om det här med självkänsla och självhat, jag nickar bara instämmande till deras inlägg.

☺️☺️

Vår självkänsla tar så mycket stryk när vi skadar oss själva år efter år. Och våra kroppar också. Det är med sorg och bedrövelse man ser sanningen i spegeln.

Men du är värd att må bra oavsett hur din spegelbild ser ut. Om du är självsnäll så kommer du att må bättre, lite bättre för varje dag.

Och då kommer spegelbilden bli först okej och senare kanske helt okej. Ingen av oss kan leva på gamla meriter.

Kram ?

Denna bok utav Bjarne Selin och Jan Henrik Swahn säljs på SCAAs webbshop men jag lånade den från biblioteket. Den handlar om Minnesotamodellen och är också läsvärd. ?

Idag började jag med möte i min väns grupp. Nu har vi återgått till, i princip, daglig kontakt via sms igen... Tredje gången gillt. ?

Känner mig ofta trött i huvudet. Jag har skjutit upp det här med en framtidsfullmakt alltför länge. Känner att det är dags att ta tag i det nu. Jag har frågat min syster om hon kan tänka sig ställa upp och bett henne överväga saken noggrant. Henne litar jag på. Ett tag funderade jag på min dotter, som är 20 år, men jag tror det blir för betungande för henne. Dessutom kan det skapa konfliktsituationer med hennes pappa, min man, ifall hon tvingas ta beslut för mitt bästa som han inte delar. Jag tror nog syrran säger "ja" för jag har verkligen ingen annan att fråga. ?

Men kattsingen, vi har nog alla varit på ungefär samma ställe... jag tänker på självföraktet. Jag har oxå varit där, med skammen och ångern. Plufsigheten som gör att man känner sig sprickfärdig. Ingen vacker syn direkt. Lite depression och tycka synd om sig självkänslor brukar oxå dyka upp som ett brev på posten, iallafall hos mig. Men när dag läggs på dag nykter, ser man saker ur ett annat perspektiv. Du kanske känner att du är värd bättre, det bästa och gör då små steg för att förbättra din situation och ditt levnadssätt. Kanske äter lite bättre, promenerar, talar med en vän, tar hjälp utifrån, du kommer kanske märka att den där plufsigheten försvunnit, att du skrattar, ler och är allmänt pigg. Först bara som en liten glimt, sedan lite längre stunder. Du kanske får tillbaka ditt liv kattsingen. Det är värt ett försök, ett riktigt försök. Du har inget att förlora. Jag tycker inte att jag är en pingla, och jag tycker att vissa dagar är verkligt grå, men tillbaka in i dimman vill jag inte , där är det som i helvetet självt. Vi kan gå tillsammans en bit om du vill. De är många med på promenaden och du är aldrig ensam. Det är du värd, en dag i taget. Jullan

Det gör du mig AmandaL!
Du är grym?! Vilken vinst?☺️!

Hoppas du haft en fin dag även idag och att solen fått lysa på dig☀️! Här inne strålar du ikapp med den✨!
Låt oss alltid komma ihåg anledningen till att vi mår så bra nu ☑️!

För egen del har jag det knöligt med sömnen, men är ändå tusenfalt gladare än vad jag skulle haft med 8 timmars "fejksömn"..
Kramar!
/Fibblan ?.