Senaste kommentarerna i forumet

Ibland kan jag önska att jag varit så djupt ner i flaskan att en läkare hade sagt: om du inte slutar nu så dör du!!
Det hade på något vis varit enklare att förhålla sig till. Märkligt, nikotin som är så beroendeframkallande kunde jag utan problem bryta med, slängde snusdosan för 8 mån sen o har inte för en sekund sneglat dit igen

Även om jag kallar den skrikmås så har jag konstaterat att det är en skrattmås. Inte alls lik en fiskmås ens, mer smäcker i kroppen och har svart huvud. Inte så vanlig hemma på min gata i stan, där bor mest fiskmåsar.

Väldigt speciellt läte har den. Låter nästan lika illa som strandskata. De låter som pipleksaker när de kommer flygande ?

Jag har hittills bara varit vaken en timme och har redan sett/hört och studerat fiskmås, skrattmås, pilfink, hussvala, sädesärla, kanadagås, grågås och gräsand. Precis utanför stugdörren.

På en ö i havet här utanför kan jag se att skarvar har en bosättning. Jag borde ha tagit med mig min kikare.

Det jag kan konstatera utan kikare är att skrattmås är synnerligen skickliga fiskare. De sveper i stora bågar över vattnet och plötsligt störtdyker de rakt ner. Fascinerande.

Vad har detta med alkoholstopp att göra? Jo, hade jag druckit som jag brukade göra igår kväll så hade jag inte lagt märke till en enda jävla pippifågel nu på morgonen.

Kram ?

Det måste kännas fantastiskt att ni har kommit dit.
Jag har förstått att vi alla måste göra vår resa för att nå dit vi vill vara. Ja, att jag slår stopp är ju för att jag insett att det måste till förändring. Det jag slits mellan är ju att jag fortfarande tycker alkohol i rätt mängd är gott och inte ger mig bekymmer. Men å andra sidan, när det väl går över gränsen så är det VIDRIGT och inget jag nånsin vill gå igenom mer. Sen måste jag erkänna som så många andra beskriver det härinne: Livet är ju så trist o innehållslöst utan djävulsdrycken.

Jag kan inte ta ett glas vin och stoppa där. Autopiloten går på sen dricker jag mer än normalt
Problemet är att jag inte kan ha alkohol hemma. Vilket det alltid finns eftersom min make alltid handlar hem.

Problemdrickare eller alkoholist, samma elände i mitt tycke. Jag och Andrahalvlek blev lika glada av att ha slutat att dricka, även om jag var en klockren alkoholist. Och ingen av oss vill börja igen. Jag tycker att ditt drickande Peter ser minst sagt problematiskt ut och om du inte slutar så kommer du bli alkoholist. Det är väl bättre att sluta innan dess? Kanske lätt att säga för oss som upplever hur otroligt mycket bättre livet är som nykter. Varför vilja gå tillbaka och hälla i sig giftet. En bakfylla är en för mycket enligt mig. Och minnesluckor låter fruktansvärt.? Att sedan resten av livet lägga tid och energi på att planera hur mycket, hur ofta, när man ska dricka osv. Ofattbart jobbigt. När jag läser om personer här som vill kunna dricka kontrollera t, tänker jag, stackare, Varför?
Alla tänker olika, det respekterar jag, men detta är min åsikt nu med drygt 6 månaders nykterhet i ryggen.

Har varit med på den långa resan av olika benämningar och diagnoser som ändrats..Tycker att det går framåt..Och just att säga vad personen ”har för svårigheter” eller tänker annorlunda..Det känns väldigt bra för mig..Har sett att folk skriver ” min alkoholist” Vem vill vara det? Låter bättre och med mer framtidstro att skriva ” min partner med alkoholberoende”..Bara ord, ja..Men väldigt stigmatiserande..??..

Onsdag morgon. Sov 11 timmar i sträck utan drömmar och utan att vakna. Det är otroligt kroppens kraft att läka sig själv. Medan jag sover sätter den igång.... rensar , vilar upp, återställer , smälter maten , rensar ut gifter , låter hjärnan få vila .... oavsett vad jag har utsatt den för.. så finns den där för mig... den förlåter mig för vad jag gjort... den återställer mina krafter och min hjärnfunktion...den motar bort resterna från alkoholen... trots att den borde ge mig en jäkla spark i arslet för alla gånger jag proppat den full med flytande gift.. ordet tacksamhet kommer till mig... ännu en gång har den hjälpt mig återvända från mörkret.. och det enda tack den verkar vilja ha nu... är mat och dryck ( alltså VATTEN) ... det ska jag ge den idag.. vet inte om jag orkar träna idag.. kanske får det vänta... men jag är nykter.... jag har sovit.. livets problem och orosmoment kvarstår... men chansen är högre att jag löser allt om jag är vid mina sinnes fulla bruk. Inget sug just nu.... mår illa av tanken... nerverna är väl sisådär...... dåliga nerver är min last... men inte i närheten av igår... jag tar en timme i taget idag och prickar av min to do lista... ska blunda och säga TACK till min kropp nu igen..... att den orkar och förlåter mig. Min kropp är en hjälte helt klart! Idag ska den få nyttig mat och vatten.... inget mer. Hoppas vara ännu ett steg piggare imorgon.... dag för dag nu.... lugnt och sansat.. !

..för hård kram.
Jag känner den och den värmer.
Detta rum är ett bra rum för mig att vara i.
Blir nästan lite tårögd.
Och jag dricker inte på den känslan ...utan låter den få finnas och sprida sig i kroppen. Utanför fönstret regntung grönska och grå himmel med små små skiftningar.
??

Kan verkligen rekommendera Rebecka Åhlunds bok "Jag som var så rolig att dricka vin med" - hon skriver på ett självutmanade humoristiskt sätt, kände igen mig i mycket av det hon beskriver i situationer och tankar!

Jag kände mej så ensam igår!
Tänkte att alla andra verkar ju lämna sina fullgubbar....men inte jag.
Då ser jag alla andra som starka och beslutsamma, medans jag bara surar och tiger.
Därför är det en tröst att du hör av dej! TACK ?

Hej alla och Se Klart!
Läst ikapp din tråd nu.
Mina ( vuxna) ungar och deras partners är ute och springer ( de stiger upp tidigt och springer innan frukost .. vad hände? Det känns som yesterday ...när man i bästa fall fick upp dem vid 12.00 och sedan möjligen lyckades tjata med dem på en utflykt). De badar plötsligt i alla väder också ( det gör inte jag! )
Vi turas också om att laga mat på kvällarna...det är fint.
Det går alltså ingen nöd på mig här på landet.
Att springa är tyvärr inte för mig...har för dåliga leder ( inte ngt som kommit nu utan det har jag haft mkt länge...ngt ärftligt - däremot har jag kommit igång med promenader och ökat upp till 15.000 steg per dag - känner effekt i både kropp och huvud).
Tänker på det du skrev Se Klart om det fantasilösa i att välja samma lösning och angreppssätt på livets olika lägen....sorg, vemod, förväntan, trötthet, förälskelse, besvikelse, oro, leda - nämligen alkohol. Och varje gång tänka/tro att det är rätt lösning ( fast man har hundratals erfarenheter av att alkoholen fick glädjen att falla över i bakfylla och tröttheten/oron att även bli kemisk trötthet/oro osv)
Fantasilöst? Japp.
Du har många roliga liknelser och det är verkligen som att livets konstnär skulle välja en färg och täcka över hela tavlan med...varje gång ett motiv skymtade fram.
Solnedgång ....ja då fläskar vi på med mörkblått.
Och bakfyllan känns ju ungefär likadan oavsett om man drack på glädje eller sorg.
Jag har en del tidiga minnen av glädjefyllda bakfyllor när jag var yngre och man vaknade efter en fest eller samvaro som varit verkligt inspirerande och härlig.
Men under mina sista typ åtta år som alkis så var det ju inte de glädjefyllda samtalen jag mindes utan just hur den där kladdiga mörkblå alkoholen liksom smetades ut över hela kvällen och färgade alla samtal ...och gjorde att jag glömde de finkalibrerade ....och hur slutade kvällen egentligen?
Var det någon som märkte?
Och så samma visa nästa fest, kväll eller helg.
Till slut var det ju inte ens ett val utan ett tvång. Det fria valet var en fingerborg i världens hav ( tror Bodil Malmsten formulerat sig så kring den fria viljan:-)
Men vi kämpar ju alla här för att få tillbaka privilegiet att välja - inte minst de som vill lära sig dricka normalt igen ( jag respekterar olika vägar förstås ...men den vägen är stängd för mig..om jag väljer att verkligen lyssna på mina erfarenheter) .
En fin dag med fria val önskar jag er ( och hoppas att jag inte låter som en liberal på valturné:-)
??

Tack! Jag har precis läst igenom hennes tråd och känner igen mig mycket.

Misstag gör alla. Huvudsaken är att man lär sig av dem, så man inte gör samma misstag gång på gång.

Vad lärde du dig nu senaste gången? Finns det situationer du ska undvika? Kan du göra något annat precis när tankarna på att dricka kommer?

Kram ?

Höll mig nykter i en vecka..sen var det dags igen.
Super ju bort mitt liv
Vad är det som händer i skallen? Jag vet ju att mitt beteende är fel ändå fortsätter jag dricka
Idag blir första dagen utan alkohol IGEN

Det här är en process. Man kan inte läsa sig till det. Det spelar ingen roll vad andra säger. Man måste själv ta sig igenom det - och på vägen vända på alla stenar.

Jag håller med om att det är stor skillnad på alkoholister och problemdrickare. Alkisar är fysiskt beroende av drogen, vi andra bara psykiskt. Fast det är inte så bara.

Sen är det lönlöst att jämföra sig med andra. En sak har den här resan lärt mig. Vi i västvärlden håller på att supa ihjäl oss. Folk super bort familj, jobb, sin hälsa. Vi åker in i detta som ett tåg rakt in i en bergvägg.

Kram ?

Jag har ibland jämfört mig med hur andra i min bekantskapskrets dricker. ”Hen hinkar ju i sig kopiösa mängder, då kan det ju inte skada att jag drar en vina o några burkar”

Likväl som man studerat o funderat hur mkt man tål och vad som händer och vilket fack man ska klassa sig själv. Jag vet att jag inte är alkoholist, utan problemdrickare. Läser om så många tragiska öden och om folk på Alkoholhjälpen som verkligen kämpar mer än mig.
Det skulle för mig lätt kunna bli ett kvitto på att jag inte har bekymmer, bara att dricka på!

Men här är fakta:
Dricker gärna ensam
Svårt att sluta, dricker ofta mer än vad jag tänkt
Minnesluckor varje gång sen slutet av okt förra året.
Hänt några ggr att jag inte kunnat skjutsat barnen på aktiviteter för bakfyllan.
Blir otrevlig och provocerande
Alla värde bra förutom ett blodfettsvärde, triglycerider skyhögt...

Hur ofta har jag druckit? I snitt 2/ggr i veckan. På semester: 4-5/ggr veckan.
1 Sjukdag från jobbet på 6 år
Motionerar
Det är minnesluckorna och graden, alltså jag blir riktigt jävla packad när det väl smäller till. Min fru har påpekat flera ggr.
Har flera ggr försökt att ”skjuta fram” drickandet, tar 3-4 öl till filmen efter 21. Det funkar utan problem, men tidig start runt 15-tiden slutar ofelbart i drängfylla och elände.

Jag skriver osammanhängande och upprepar mig mkt men jag håller på och försöker sammanfatta o koka ner en handlingsplan för mig själv, är splittrat o svårt känner jag....

till tid Femina❣️ / mt

Grattis till de fem månaderna, att du blivit fri från bojorna!
Fortsätt dag för dag på den vägen!

?

Vi är många här med olika bakgrunder som liksom du "helt plötsligt" har hamnat i ett alkoholberoende. Jag skulle rekommendera dig att särskilt titta in hos Obstinat här forumet. Jag tänker att ni har liknande erfarenheter i er relation till alkohol/mat.

Kram!

Känner mig som en vinnare idag!
Så tacksam! Firar 5 månaders nykterhet! Med Gud vid min sida. ?

Hej!

För fem-tio år sedan hade jag aldrig kunnat gissa att jag skulle sitta i ett sånt här forum. Hur kunde det bli såhär?

Egentligen kanske det inte är helt otippat om man ser till min historik. Jag led av depression i tidiga tonåren och det utvecklade sig sedan till anorexi. Jag led av den sjukdomen i nästan tio år. På den tiden höll jag mig mest för mig själv och undvek sociala situationer (för att slippa äta). Jag drömde då om det livet jag lever idag. "Ett liv i frihet". Ett bra och välbetalt jobb och ett rikt socialt liv. Träffa vänner och ta ett glas vin en tisdag. Inga regler.

Men idag, 37 år gammal, funderar jag på om jag har alkoholproblem. Eller snarare, jag VET att jag har alkoholproblem. Problematiken började för ungefär tre år sedan. Efter min skilsmässa. Jag hade inte längre någon vid min sida som såg vad jag gjorde och jag kunde göra precis vad jag ville för första gången i mitt liv. Det var befriande till en början. Jag bor i Stockholm och arbetar på ett företag med stark AW-kultur och de flesta av mina vänner har inte heller ett problemfritt förhållande till alkohol, om man säger så. Så jag har inte stuckit ut på något sätt, med mitt beteende. Det syns heller inte på mig än så länge. Jag ser bra ut och jag ser hälsosam ut. Sköter mitt jobb perfekt. Men det händer att jag dricker en flaska vin hemma i min ensamhet eller ännu större mängder tillsammans med mina vänner.

Problemet för mig som jag ser det är inte alkoholen i sig. Skulle jag ta bort alkoholen skulle jag hitta något annat destruktivt. Kanske skulle jag falla tillbaka i anorexin, bli träningsnarkoman eller något annat? Och det skrämmer mig. Tanken på att förlora det här livet som jag skapat åt mig själv. Mina vänner, tex. Skulle vi ses på en kaffe istället för ett glas vin (massa glas)? Det finns inte på kartan.

Undrar så om det finns någon som känner igen sig i det jag skriver. Och om någon vet hur man kan förändra sitt liv utan att förlora sitt liv? Jag drömmer om ett liv där jag bara kan vara. Slippa känna ångest/tristess över att öht finnas till. När jag har så mycket att vara tacksam för.

Precis som jag funderat över tidigare. Att säga: Jag är alkoholist. Det ger en helt annan bild än att säga: Jag har ett alkoholberoende. ?

Igenkännande faktor där. Hur mycket tid har bara runnit bort.... helt i onödan.... A har ju gjort att livet/utvecklingen stannat av. Men nu är det dags att ta vara på kvällar, helger och göra vettiga saker.

Ja, livet är fint trots allt!

Tänker på alla kvällar jag druckit vin, gjort helt meningslösa saker och somnat i soffan... När jag hade kunnat umgås med barnen (aktivt), läsa en bok, yoga eller göra något annat vettigt (städa?). Jag får väl trösta mig med att jag aldrig har druckit på dagtid, då har fokus varit på jobb eller barn så det är väl bara "halva" tiden som försvunnit de dagar jag druckit vin.

Nu njuter jag av en kopp kaffe i mitt perfekt städade hem (sådant man orkar när man inte dricker vin) och ser fram emot ett pass på gymmet. Ingen huvudvärk, inget svullet ansikte, inget magont. Livet är rätt fint ändå :)

Kram till er alla där ute- önskar er en fin dag!

Inte pga alkoholen, men pga min kroniska sjukdom som kan ställa till det ibland. Inget allvarligt. Har legat med dropp 1 dygn nu.
Min dag 3 slutade på akuten och nu, natten mellan dag 4 och 5, ligger jag på vanlig avdelning.

Kanske var det tur att det hände just nu? Har mått så dåligt så jag inte haft en tanke på vin. 2 dagar ”gratis” uppehåll från A i de första dagarnas kamp ?
AmandaL, stort tack för dina ord och pepp! ❤️ Det hjälper verkligen.

Imorgon får jag troligtvis åka hem från sjukhuset. Det blir min dag 5.
Ska njuta av popcorn och läsk när jag kommer hem. INGET vin!

Kram alla kämpar och Grattis alla ni som slutat, även fast det bara rör sig om några dagar så är det ett stort steg ?