Senaste kommentarerna i forumet

Hur du gör är ditt beslut, och det kommer att mogna fram under din nykterhet. Fokusera på fördelarna med nykterheten så går resan lättare.

Jag förespråkar själv nolltolerans. Min fasta övertygelse, efter fem månader som nykter, är att man aldrig kan dricka ”normalt” efter att man väl har druckit sig till ett missbruk.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Grattis till dina 3 månader, vilken bedrift. Jag är imponerad. När man återfår sitt sans o förnuft börjar man se sig omkring på ett nytt sätt. Ett riktigt och bättre sätt för en själv. Och som ringar på vattnet brukar det oxå bli bättre för ens nära och kära. Kram o styrka till dig

Så skönt att följa din dagbok, livet som det är , humöret som det är , känslorna, som det är. Jag blir lugnad av dina rader och oxå inspirerad. Att ha löst allt med en enda sak... alkohol, ja det är verkligen brist på kreativitet och fantasi. Önskar dig en fin resa

Och det förespråkar jag också ?

Kram ?

Tack, Jullan65!

Hej!
Ny på forumet, och på första dagen med Antabus. Har flera diagnoser och har självmedicinerat med vin ett bra tag. Men det senaste året satt jag fast i en ohållbar situation, och är nu 15 kilo tyngre och full av självförakt. Men nu spräckte jag någon slags vall och drack alla dagar förra veckan. Sköterskan har pratat om Antabus ett tag, så idag tog jag beslutet. Massor av frågor snurrar runt i huvudet nu.

Hur många av er försöker dra ner, och hur många siktar på absolutism?
Hur hanterar ni tristessen, all ledig tid som en måste ta sig an nykter nu?
Finns det helt ateistiska AA-möten någonstans? Eller ett alternativ? Gärna för endast kvinnor.

Tack på förhand!

Hej kattsingen, fråga på o välkommen

Nej, jag mår verkligen inte bra just att bara gå runt vänta på behandlingen känns så jädra segt. Jag ser mitt liv och mående raseras i fullfart och inget händer och jag klarar inte själv stoppa framfarten just nu. Fast de händer saker men tar sån jädra tid, tid jag känner jag inte har. Jag vill inte hamna där jag hamnade sist med massa inläggningar på psyk som typ bara ledde till sämre mående och massa avgiftningar. Vill verkligen inte hamna där igen men känner de är inte långt borta nu. Då avslutar jag allt hellre än utsätta mig för de igen. De stället jag skulle börja gå på öppnar först igen 15 aug de är hel månad bort känns som en hel evighet just nu. Nej har jättesvårt för be om hjälp rädd för man inte ska ta mig på allvar el inte förstå och då är de bättre dölja ens mående förr skydda mig mot känna att jag blivit sviken. Skulle hålla mig nykter idag men inte ens ett halvt dygn klarade jag dricker iofs långsammare nu och inte lika hetsigt utan mer bara hålla ångesten borta får göra nytt försök i morgon.

Kollat honom lite, men förespråkar inte han nolltolerans?! Vet inte om jag landar där i långa loppet, jag måste bearbeta detta under en lång vit period...

Du har startat en tråd här med titeln "orkar inte mer". Alkoholen har verkligen tagit en för stor plats och du mår inte alls bra av den. Du har vänt dig hit som ett sätt att sätta ord på detta och hur du mår, bra och modigt gjort!

Det är inte alltid så lätt att formulera hur en mår, söka stöd utåt och du gör det bra. Utifrån det du berättar låter det som du mår mycket dåligt, till och med tankar om att inte vilja leva som dyker upp, bra att du skriver och att du tar dig själv och ditt mående på allvar. Även om du vet att det är så att du kommer må annorlunda, alltså mindre dåligt så är det bra att du skriver. Då kan vi ge dig stöd härifrån.

Du funderar på om du ska berätta för en nära vän, något som kanske känns svårt när du är en person som inte har så lätt för att söka stöd om jag förstod dig rätt. Det låter lite här som att du laddar inför att ta det steget också genom att skriva här om jag förstår rätt. Du känner ju dig själv och vad du vill göra men det låter som en god idé att berätta för någon mer om hur du har det.

Du har fått flera svar här och hoppas något känns hjälpsamt och att du fortsätter att skriva och berätta. Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har redan varit här ett tag nu, skrivit en hel del och fått flera fina svar men vill ändå titta in och skicka ett litet extra välkommen hit!

Du har verkligen bestämt dig nu och har redan tagit flera steg i din förändring. Delmål nu en vit vecka, lga mat och dricka vatten nu. Du är verkligen igång, hejja dig! Om du inte sett det finns också ett självhjälpsprogram här med olika uppdrag/ övningar och en logg för konsumtion/sug, om du vill.

Fortsätt såklart läsa och skriva här, det som är hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Craig Beck vänder sig just till problemdrickare. (Massor av bra klipp på tuben.) Såna som du och jag! Allt annat kan du glo på i avskräckande syfte. Alkoholism är en progressiv sjukdom.

Kram ?

Ännu en anledning att hålla sig nykter... ?

.... kan nog vara att erkänna för omgivningen att du planerar att sluta, för mig är sociala sammanhang bekymmersamt. I ensamhet får du ta dag för dag, inte vara för hård när du trillar dit, men snabbt upp på spåret igen. En dag i sänder och ta hjälp av omgivningen

Hej,
Det låter ju som väldigt klokt att avstå en period, för att kunna få tid och ro att fundera ut hur du vill ha det framöver!

Lycka till :)

Nu har jag tragglat på i ett par år med att försöka dricka mindre.det har gått si sådär tills jag blev svårt sjuk i corona.
Det blev mitt längsta upphehåll på 6 v.
Tyvärr så så började jag igen med ca 1-2 glas till maten och vips så blev det många fler då vänner kom på middag.
Nu efter en ninneslucka blev jag riktigt rädd.
Jag förstår nu att jag inte kommer att klara detta med bara viljan.men vart srsrtar man om man verkligen vill sluta dricka. För mig finns det nog inget "dricka lagom"alternativ

Lovade mig själv i natt att nu är de slut på drickandet förvdenna gång försöka åtminstone hålla i till på onsdag både för mitt egna bästa men även ur ekonomisk synpunkt. Pengarna sinar lite väl fort nu och vill inte hamna i en sits där jag börjarvfundera på andra sätt att få tillgång till alkohol el,pengar, been there Done that. Men vad gör jag jo jag marschera in på bolaget och nu korkat upp. Men bara druckit några klunkar. De är vid sådana här tillfällen jag fullständigt hatar mig själv och helst bara vill lägga mig ner att dö. De är bara min absolut bästa vän som vet att jag återfallit med mitt drickande, min familj vet inget de vet knappt något om mitt liv i övrigt heller. Har en vän till men inte vågat berätta för henne, har så svårt för att säga till vänner när jag tex mår dåligt utan sätter alltid på ett glatt ansikte och är den som hjälper andra må bra. Men mitt egna dåliga mående förtränger jag. Jag är inte rädd min vän ska säga upp bekantskapen utan hon skulle förstå och hon vet hur mitt liv sett ut och vet jag har mycket i bagaget. Men ändå drar jag mig för vara ärlig mot henne ang drickandet. Hon är en bra vän och vet jag kan lita på henne. De har jag fått bevis på förr.

Hur jag ska förhålla mig till A just nu har jag fått massor av fina råd av er här på forumet. Jag kommer att sträva efter en längre sammanhängande vit period (som längst 5-6v sen jag började dricka 1986) minst 3 mån är målet, under den tiden måste jag komma fram till hur jag vill saker ska se ut i framtiden.

Nu på dag fem- inget sug efter alkohol, bara efter sällskap :). Och visst kan man umgås utan alkohol, men det har inte varit så för mig på sistone. Vi umgås inte och dricker mycket (det sköter jag själv hemma i soffan ;)). Men, det är alltid ett eller två glas vin till maten eller på en bar och det är inget jag vill göra nu.

Önskar er alla en fin måndag!

Hade faktiskt inte bett dig kontakta vården utan bett dig söka privat om du nu haft den möjligheten. Tyvärr kostar privat vård och jag önskade jag hade ekonomisk möjlighet men nu är de som de är. Och ang AA hade jag bett dig gånditbförbbilda dig en egen uppfattaning bara för de inte passar mig så betyder de ju inte du kan ha utbyte av ha kontakt med AA. Ska få hjälp via soc men inget bestämt än vart el hur den vården kommer se ut men är i slutet av utredning så förhoppningsvis kommer de fatta beslut denna vecka. Sen är de ju tyvärr semestertider och de kan ju inte de på sociala påverka. Men har tack och lov fått en bra kontakt på soc så de är bra. Blivit så illa behandlad inom psyk för 10 år sen sa tex en läkare till mig att de är ingen idé lägga resurser på dig för du kommer bli ett psykfall som kommer åka in och ut på psyk och aldrig få ett bra liv. Tog 2 år i privat terapi så gick jag från psykfall till arbetsträna 8 timmar 5 dar i veckan, Som levde bra ångestfritt liv klarade mig själv mm. Tack vare intensiv terapin och folk som trodde på mig och som aldrig svek visst de fanns tillfällen under dessa två år de fick köra in mig akut till psyk men de gjorde de på ett respektfulltsätt och de pratade med mig och fick mig förstå att detta är de bästa för dig nu även om de känns oerhört jobbigt. Och de stöttade mig under hela tiden jag låg inne, kom besökte mig och la timmar på försöka förklara för personal hur jag är och fungerar och att hota mig mm inte skulle leda till något bra. Och ibland fick de även tala,om för personal vilka regler som gäller när man är inlagd och hota medvanmälan. Sånt händer inte inom vården. Där är de bara men så är de nu och så går de inte ens diskutera med dom och allt blir bara fel och man känner sig kränkt och illa behandlad. Så jag vågar inte lita på psykiatri vården har aldrig känt de någon gång sett mig och frågat mig vad kan vi göra för dig vad behöver du för hjälp, hur kan vi göra så att vården blir så bra som möjligt för dig utan här får du en massa piller sen så skickar vi en remiss som de tar upp till 6 månader innan man ens blir kallad till bedönmingsamtal. Sen säger dom ok du missbrukar men då ska du till beroende så kommer man till beroende ja ha du har även psykiska problem men då ska du till psykiatrin.
Fattar inte att vården inte ser att missbruk och psykiskohälsa går hand i hand utan särskiljer det.
Så nej råder faktiskt inte folk söka offentlig vård om de gäller psykiatriska problem sett och upplevt för mycket negativt

Jo vet känslor är ju bara känslor dessutom förändras dom ju så de jag känner just nu kommer jag ju inte känna 24/7 resten av mitt liv försöker tänka så. Vet min mamma hade sina egna demoner att hantera hennes barndom var inte heller bra och med facit i hand så skulle hon inte valt skaffa barn men just där och då när hon träffade pappa så visste hon nog inte ens själv hur de skulle sluta jag tror ju inte hon valde skaffa barn för sen sabba det utan hennes intention var säkert att vara en bra mamma. Men sen pga hennes liv mm kom ikapp henne så blev det som de blev. Jag är inte längre arg på henne vi har till och med snackat ut och jag fick då möjlighet förklara hur de känns för mig hur de påverkat mig och jag är tacksam för hon lyssnade på mig och satt kvar och inte skyllde ifrån sig fast de måste varit jobbigt samtal för henne. Idag har vi ingen kontakt men de gör mig inget jag saknar inte att inte ha en mamma, den platsen tog min farmor istället och även lite min stora syster. Och så klart pappa så gott han kunde. Men de där såret att jag är oälskad och övergiven de är som ett varigt jävla sår som aldrig vill läka. Jag måste få läka de såret så de blir ett ärr som inte går upp hela tiden. Jag måste lära mig acceptera att de blev så här och de går ju inte göra ogjort.

Något jag funderat på mkt är att ju mer jag lyssnar på poddar, ser dok, läser om A desto mindre känner jag igen mig! Alkoholhjälpen har givit mig massor däremot!
Men jag har ju aldrig varit en alkoholist, jag ser mig mer som en problemdrickare. För mig är en Alkoholist en människa som dricker Alkohol i stort sett varje dag. Jag dricker inte ens varje vecka, o när jag dricker så går det lika ofta bra som åt skogen.
Men när det går åt skogen så är scenariot alltid likadant: kan inte sluta i tid, minnesluckor, pratar dumheter, svår ångest dagen efter.
Hur ska jag förhålla mig?! Känns som allt handlar om råd till fullfjädrade A,

Tack för pepp?

När jag som idag går ut på stan utan att duscha innan behöver jag inte vara ett dugg orolig över att jag luktar bakfylla. Yeah!

Kram ?

Du visar honom bokstavligt talat att det finns ett alternativ till hans misär. Nu ligger bollen hos honom.

Kram ?