Senaste kommentarerna i forumet

Stort grattis till tre nyktra månader, men mest av allt grattis till att nykterheten gjort dig än mer medveten om vad du vill förändra.

Det är så tydligt att alkoholen bara är ett symtom, och efter viss tids nykterhet är det grundorsakerna man behöver jobba med.

Du är ett tydligt exempel på att den här nyktra processen kan ta lång tid, men förr eller senare kommer den till vägs ände. Förhoppningsvis förr.

Jag följer dig i din kamp och ser verkligen fram emot att gratulera dig den dag du har brutit dig loss från ditt destruktiva förhållande.

Kram ?

Det är tydligt att det är så jävla mycket svårare att förbli nykter om man har en partner som vill fortsätta dricka och som inte alls vill stötta en på vägen.

Du kämpar på bra tycker jag. Bra att du analyserar och reflekterar. Det här är en process som tar olika lång tid för alla, och det får ta den tid det tar.

Skam och dåligt samvete leder ingen vart alls, men det gör självrannsakelse och ärlighet.

Kram ?

...vad jag inte mår bra idag. Illamående, huvudvärk. Jag mår som jag förtjänar...?

Jag tänker dock inte skämmas ihjäl utan se det för vad det är. Ett bakslag. Jag vill inte tillbaka till mitt gamla liv. Jag tänker heller inte räkna om från noll. Det här är dag 7 på min guppiga resa.

Vad jag gjorde annorlunda igår var att jag gömde ingenting av det jag köpt. Brukade gömma så han inte skulle se hur mycket det var. Jag la det fullt synligt i hans ölkyl. Jag gömde heller inte undan de tomma vinflaskorna. Det står tre halva kvar. Gick inte ut med dem i förrådet direkt för att dölja som jag brukar. Jag drack heller inte upp allt, gjorde först som vanligt, ställde in i kylen. (Jag brukade hälla tillbaka från glaset också för att spara allt.) Men bestämde mig sen för att hälla ut allt som var kvar i glaset och flaskan. Det kändes bra. ?

Det som finns kvar ligger där än. Vi får se hur jag gör med det. Två suröl och en halv vinare. Kanske ikväll kanske inte. I veckan blir det absolut vitt, så jag kan koncentrera mig på min löpning. Till helgen åker jag och hälsar på min mamma. Hon dricker sällan nu för tiden så det blir nyktert för mig då tänker jag. Känns bra. Det bästa med att vara nykter är att vakna och känna sig normal i kroppen. Slippa det här illamåendet och huvudvärken.

Ja ja. Se det för vad det är och inte gräva ner mig djupare för då orkar jag inte kämpa. Mot målet. Ett nyktrare jag! ??

30+ familj jobb och företag. Nykter söndag till torsdag, fredag lördag är det ju helg och gott med ett glas vin eller en kall öl och gott käk. Problemet blir alltid att det blir okontrollerat. Börjar alltid trevligt med hacka lök och Spotify och härlig feeling och slutar med att man somnar tvärt mitt i ruset och vaknar upp sliten. Dessutom så har mängderna ökat. Igår 5 öl och 2 flaskor vin.. har pågått flera år så här och det måste få ett slut, har provat sluta flera gånger och ha vita perioder men när fredagen och feelingen kommer så spricker allt som vanligt...
nu har jag tänkt göra det på riktigt, även slutat snusa fr.o.m idag och använda det som ”icke svepskäl”

Jag vet inte om jag ska ta ett uppehåll eller sluta för alltid, min hjärna och kropp vill helst sluta för alltid men jag blir skräckslagen av tanken på det Sjukt nog... Men min dröm vore att aldrig någonsin ta ett glas igen för jag kommer nog aldrig att kunna kontrollera intaget igen som förr.

Stort grattis till din nykterhet, du ska veta att jag är djupt imponerad! Då jag lämnat ett sånt förhållande som du lever i bakom mig, så ryser jag varje gång du beskriver hur din fru är och beter sig... det är som om du beskriver mitt x. ? Att du lyckas bli nykter medan du fortfarande lever med henne är extra beundransvärt. Jag lyckades inte... jag försökte lämna relationen många gånger och de gånger jag ”lämnade” är de gånger jag lyckats vara nykter en stund. Nu har jag lyckats lämna på nytt och nykterheten är lätt plötsligt. Jag vet att han är min största drog i livet och han är väldigt svår att motstå när han väl bestämt sig för att han vill ha mig tillbaks... men den här gången har jag varit stark. ?? Du skrev till mig när jag var här i april och öppnade mina ögon ordentligt, jag började läsa på och även om jag hade ett kortare återfall i maj så har jag stått stadigt i kampen mot ? som jag kallar honom. Jag önskar dig stort lycka till med din skilsmässa, även om det kommer bli tufft så ska du se att 100 kg extra vikt lyfts från dina axlar. Grattis till fina resultat i din nykterhet!! Jag läser hos dig varje dag och jag hejar på dig. ??

Jag önskar dig en fin vit söndag utan bråk och lögner! ?

känner igen mig så väl i det där att antingen ställa in saker jag planerat eller att må skit om jag orkar genomföra dem pga att jag druckit på tok för mycket kvällen innan.

Förstår frihetskänslan du känner nu när du kan göra allt du vill ? njut av det nyktra livet
?

Igår var det en typisk yngsta-dottern-dag för oss. Hennes första dag hos mig på två veckor. Hon vill gärna veta saker innan, förbereda sig. Gärna är en underdrift. Hon kräver att få veta innan, och hon mår allra bäst av det.

”Vad gör vi imorgon?” Hon vill veta vad vi ska äta också och så vidare. Och det mår hon förstås bäst av, även om vi föräldrar ibland suckar och säger att hon är ”särskoleskadad”.

Hon vill ha planering och struktur. Hon behöver det för att må så bra som möjligt. Det kolliderar ofta med mitt behov av att bara vara om man säger så.

Jag får säga till henne ”nu ska jag vila till kl 12.00” och då kan hon titta på sina filmer under tiden. Hon kollar på youtube (mest Astrid Lindgrens värld och The Swedish family), Cmore, Netflix, svtplay/Öppet arkiv på telefon, iPad och tv via chromecast.

Hon kan sysselsätta sig i timmar. Dygnet runt tror jag om vi föräldrar inte satte gränser och sysselsatte henne med annat.

Samtidigt som hon tittar på sina filmer kan hon spela candycrush eller kommunicera med släkt och vänner på sms, fejjan, Messenger, hangout, whatsapp. (Snapchat är för krångligt för henne, men vi får förfrågningar från henne hela tiden så hon försöker verkligen.)

Trots sin utvecklingsstörning är hon väldigt läraktig på vissa områden. Hon läser och skriver hyfsat obehindrat, men hennes tal är svårt att förstå om man inte känner henne väl.

Hon har inget konsekvenstänk heller, så vi föräldrar måste ha lite koll så hon inte råkar illa ut. Jag går ibland igenom hennes mobil på natten när hon sover. Blockar okända, raderar olämplig konversation.

Jag har raderat dejtingappar och rätt så avancerad korrenspondens. En kille på särskolan var vi nära att polisanmäla, men skolan agerade kraftfullt så vi gjorde aldrig det. Nu senast var det en gubbe 60+ som jag blockade och raderade konversationen ?

Det känns lite som ett övergrepp mot hennes integritet, men jag gör det ju för hennes eget bästa. Att folk kan ha baktankar förstår hon inte, hon är otroligt naiv. Hon är snart 21 år och kärlekstörstande, men naiv som en femåring. Hon ser att alla andra har killar, hon vill också. Svintufft för alla parter.

Jag vill inte att hon ska råka illa ut, eller själv bete sig direkt olämpligt utan att förstå det. Jag tänker också att jag faktiskt är god man till henne, och ska ”sörja för hennes bästa”. Och hon vet ju inte om att jag går igenom telefonen.

Nåväl, det var en lång start på det här inlägget som skulle handla om helgen. Sannolikt eftersom min älskade yngsta dotter också är en grundorsak till mitt drickande, och därför behöver luftas lite efterhand.

Schemat för gårdagen var leta efter fem hittaut-kontroller, äta räkmacka på en mysig restaurang, sola och bada en timme (bara jag som badade), besöka en kompis till mig som nyligen flyttat, och slutligen äta middag på McDonalds. Pust.

Räkmacka och McDonalds var bäst enligt dottern. Men vi fick in lite rörelse, lite mys i solen, ett iskallt bad för mamma och lite socialt umgänge också - så jag är också supernöjd med lördagen.

Idag finns det också ett schema, även om det bara är kommunicerat verbalt (typ tio gånger sen igår kväll och i morse). Vi ska promenera till en närliggande restaurang tillsammans med min mamma och äta lunch, ta en promenad i parken, promenera hem och tvätta, dammsuga, bädda rent och våttorka golv, handla på Maxi, laga fläskpannkaka, och ta ett kvällsdopp i en närliggande sjö.

Dammsuga, bädda rent och våttorka golv ska hon själv göra på sitt rum, och fläskpannkakan ska hon tillaga med mig som enbart muntlig coach. Vi tränar inför att hon ska flytta till eget boende nästa vår.

Även sådant trist måste finnas med på schemat. Rättelse: Det är extra viktigt att sådant trist finns med på schemat, så att hon kan förbereda sig mentalt i god tid.

Just nu halvligger jag i sängen och äter min frukost och dricker kaffe. Hon sitter vid tv:n och äter sin frukost. Jag hör att hon tittar på ”Karlsson på taket”.

Kl 12 är nästa hålltid. Då ska vi gå och möta upp min mamma. Just nu är det rast och vila för den här mamman.

Kram ?

Alltså jag ser en sån förbättring i mitt ansikte. Klarare hy, piggare ögon, nog gått ner något kilo. Det mentala är också med, sover som en stock, sugen på att träna, mat smakar mer & bättre.
Åker till Linköping nu med väskan packad med Fun Light & Tonic Zero (tack alla för tips!)!

Du är den som verkligen inspirerar mig att varje dag sätta en fot framför den andra och se ut genom framrutan i stället för att hela tiden vara fast vid att titta i backspegeln. Tack själv för att du finns här inne ??

Ja just nu är det verkligen klackarna i taket och jag njuter! ? Tack fina du, jag önskar även dig en fin och skön söndag ?

Godmorgon härliga söndag! Jag kollade Vikings igår till sent på natten. Busigt ? Men jag kände att jag ville det bara för att jag kunde liksom. Förut hade jag varit as-packad och sovit redan vid 22 förmodligen, kanske tidigare eftersom jag förmodligen börjat dricka senast vid 16.... kanske lunch om det varit fint väder. ? Oj oj oj... så skönt att slippa vakna med ångest och må skit.

Nu skiner solen och jag ska som vanligt ut i skogen, sen ska jag njuta av en kopp kaffe på altanen i solen. ? Idag fortsätter mitt städ och röj-projekt. Barnen kommer på måndag och då ska det va tipptopp. Normalt så orkar jag inte städa på helgen, fokus har gått till att dricka... kanske att jag klarar av att vara nykter söndagkväll framför allt om det är slut på ?. Då städar jag ev på måndag. Men den här gången kommer allt vara klart när de kommer. ?

Det kändes som att starten på mina nyktra dagar var trög... inte svår men trög. Nu rullar dagarna på och det känns lättare, även om jag fortfarande lever verkligen dag för dag så känner jag mig ännu starkare nu när jag klarat en hel helg där jag haft all möjlighet att dricka. Jag har ju till och med en bubbel och en rosé hemma. MEN jag har aktivt valt bort att dricka och jag har haft noll sug! Bra och skön känsla! ?

Nu kör vi en framgångsrik söndag! Även idag väljer jag att vara nykter ??❤️

Jag är sjukskriven för annat och har under tiden kontakt med beroendeklinik. Min sjukskrivning har inte blivit ifrågasatt för det. Inte heller har soc blivit kontaktad för mina barns skull som jag läste att Hillary hamnat i. Fattar inte att vi blir så olika behandlade....

Särskilt som att du nu varit nykter ett bra tag och fortsatt känner av en låg sinnesstämning. Jag tycker verkligen att du ska ta upp frågan med läkare. Vi är många som tar dessa preparat under en eller flera perioder i våra liv och blir hjälpta av dem. Viktigt att DU tar hand om dig själv!

Kram!

Andra i det här fallet innebär för mig; gå till doktorn när man behöver, återhämta sig, söka hjälp för yrsel, overkligherskänslor eller överdriven rädsla/panik.
Jag skriver det för att jag tänker det liknar din känsla av att ”sjukskriven är inte för mig”. Och läser också om många som tänkt just så med marschsteg in i väggen.
Jag fick en bra läkare på min husläkarmottagning. För snart två åt sedan sökte hjälp för min oro samt ohållbarhet i livet, (deprimerat barn med suicidrisk, mm)
Jag har ätit antidepp sedan dess och det hjälpte mig långsamt tillbaka till ett liv i balans. Kanske.
Det är allt annat än lyckopiller för mig. En krycka i ett svårt passage i livet. Jag har gått upp i vikt några kg men det kan jag gå ner. Det har INTE påverkat sex/lust som tidigare generationers ssri.
Jag är som du en person med en moll-ton i botten, som använt jobbet just som medicin.
Om jag vore du skulle jag inte tveka ett ögonblick att testa. Fråga gärna om du undrar något kring detta. Kram Kaveldun. ?
Ps. Förmätet nej, men det är ensamt att inte tro man är som andra.

Tack, Varafrisk för förtydligandet om din relation till din dotter. Jag fattar! Vilken härlig familj du har. Var rädd om den och fortsätt satsa på de fina stunder ni har tillsammans. Värt allt.
Hälsar en som tyvärr var nödgad att skilja sig från den.
Kram från Charlie

Grattis Amanda till alla dina nya upptäckter. Jag upplever att frihetskänslan kommer i många nya skepnader, hela tiden. Livet blir spännande igen! Kram.

När jag skapade kontot tänkte jag att jag ville ha ett nick som jag associerar positivt till?
Tänkte det är trevligare än att tänka på typ dåligt samvete och hopplöshet och dåligt mående som verkligen var ens signatur innan man slutade dricka... Och det var ju rätt val, för det negativa tänker jag rätt ofta på ändå för det är ju så förebyggande!

Det är så uppmuntrande du skriver som du gör, är ju väldigt anonym. Skriver inte mycket om mig själv här på ah?

Vill bevara min nykterhet och fortsätta vakna vacker tillsammans med dig och andra här??

Du gör det så bra Allic?Heja oss!! Kraam?

2 beroendesjukdomar !

På första plats kommer alkoholismen som jag varit aktiv i i minst 20 år innan jag fattade bättre. Sjukdom är ju verkligen dödlig om jag inte gör nåt åt den och när jag väl förstod det så var ju lösningen "enkel" : Ta inte första glaset !!

På andra plats kommer mitt sockerberoende som tillsammans med min diabetes 2 ; sockersjuka, är lika dödlig MEN sker mer i smyg och drabbar enbart mig själv.

De här 2 beroenden jag har är så identiskt lika med varandra och beteendet är alltså helt lika. MEN... jag har mycket enklare att kontrollera min alkoholism då det enda jag behöver göra är att låta bli att dricka och inse det ! Sockerberoendet har jag mycket svårare med då socker ingår i mängder med olika maträtter på ett eller annat sätt eller ombildas till socker när jag äter det. Och suget överträffar det jag hade som aktiv alkis, åtminstone vad jag kan komma ihåg.

Återfallen är exakt lika : Jag ska bara ta det här lilla !! Sen är det kört och jag får börja om igen. Och för varje återfall kommer jag ett steg närmare döden och är alltså inte att leka med.

Jag gör återkommande försök med att äta enl LCHF och stundtals går det bra men så kommer suget efter vanlig normal husmanskost och ni vet hur det blir.......gör inget om jag testar lite ! JO DET GÖR DET !!! Det spårar ur direkt och sockertrollet tar genast kommandot ! Senast var det isterband (ok) rödbetor (inte ok) och potatismos (kvadratfel!! ) och sen tog det en vecka att komma upp på banan igen :-((

Jag har försökt att analysera varför jag har så förb-de svårt med att inse att jag dealar med en dödlig sjukdom som kan ha oerhört otäcka följder innan jag får somna in. Jag har sjukdomen i släkten så det borde ju inte vara en överraskning men som med alkoholen resonerade jag : Det drabbar inte mig. Min mormor fick kallbrand i fötterna och på den tiden, 50-tal, så var kunskapen lika med noll om hur sjukdomen fungerade. Jag var liten då men kan fortfarande känna stanken från hennes fötter i näsan och det borde vara en varningssignal. En kraftig sådan !!
Men precis som med alkoholen väljer jag bort att se konsekvenserna fast det finns en lösning.

Jag kan skylla på att det är svårt att lära gamla hundar sitta men det går faktiskt om man vill. Sååå....vill jag tillräckligt ? Nej, det är ju det som är mitt problem. Inser jag vad som sker ? Nej, inte det heller.
Visst känns det igen när man är aktiv alkis ?

Liksom med att börja ta de första stapplande stegen som nykter då jag hade enorm hjälp av andra människor med samma sjukdom, i mitt fall AA, så har jag idag hjälp av div diabetesforum på nätet. Men så länge jag inte accepterar att jag är maktlös inför sockermonstret så går det illa. Den där klassiska gyllene halvmetern mellan att rent tekniskt förstå problemet i hjärnan tills jag får ner förståelsen i hjärtat har liksom fått hack i vägen när det gäller sockret.

Jag märker ju att jag plockar fram en massa olika undanflykter som tex att jag är för gammal för förändring, det är liksom kört ändå. Men, vem vill ruttna nerifrån ? Bli blind ? Återigen....beteendet är exakt lika som när jag var aktiv alkis !! Vaf-n......jag kan ju det här !!! Men har inte accepterat sjukdomen fullt ut.

Jag travesterar AA's första steg : Vi erkände att vi var maktlösa inför sockret – att våra liv hade blivit ohanterliga.

Inte så svårt att fatta kan jag tycka men ändå....

Fortsätt skriva om dina nyktra dagar- det inspirerar! Det är bra att påminnas om alla fördelar med att vara nykter:). Jag känner igen det där med att längta hem för att bara få vila.... och sen ta ett (eller flera) glas vin på kvällen. Det är inte livskvalitet.

Önskar dig en fin söndag ❤️

Så bra gjort. Heja dig. Bara att fortsätta och njuta av alla födelar?

Nog är det så att det händer mycket under resan, man granskar sig själv och sin relation till sin partner. Tufft men nyttigt, så man får livet åter.

Skickar styrka, kram?

Hur gick det här till? 3 månader nykter. Börjar hitta tillbaka till mig själv, känner känslor jag inte känt på så många år. Hjärnan börjar så sakta vakna till liv, börjar se med öppna ögon och känner att jag lever igen. Så många år som jag flytt in i dimman för att slippa hantera allt jobbigt. Nu har jag tagit 2 steg bakåt och tittat på allt och gått igenom miit liv och kan se, jag kan verkligen se vad som hänt och vad som är verklighet. Jag älskar min fru, men jag kan inte leva med henne. Hennes kännslomässiga begochdalbana vill jag inte åka med i längre. Jag kopplade bort och ställde in mig på separation för kanske 2 månader sedan, sen dess mår jag bättre och bättre för varje dag - dels pga att jag slutat med alkohol men också för att jag slutat "knarka henne". Upptäckte igen igår en ny sida av henne, eller egentligen ingen ny men igpr var en uppenbarelse. Ljugandet, hon ljuger så bra att hon tror på sig själv. Hon kommer helt plötsligt upp med en lögn, t ex så kan hon hitta på att jag sagt att hon inte får äta en ostmacka. Detta ligger henens ätstörning varmt om hjärtat, att hitta på att jag eller barnen stoppar henne från att äta. Hur som, den här lögnen om ostmackan kan hon dra med sig och kasta på mig när som helst och gärna månader efter att hon kom upp med lögnen första gången. Hon har massor av sådana här små lögner som hon inbillat sig själv och stolt kastar på mig när hon vill känna sig överlägsen. Själv är jag så trött så jag vill spy när dessa lögner kommer upp och hur hon använder dem fast alla vet att hon ljuger. Jobbigt nu är att barnen får samma behandling, fast de verkar se vad som händer. Jag får mycket skit nu för att jag ställer mig på barnens sida och inte hennes, som föräldrar ska man väl egentligen ha enad front, men om den andra föräldrern har fel och är farlig för barnen? Jag orkar som sagt inte leva med någon som skruvar med verkligheten och det som var hennes sanning igår inte är sanningen idag. Vad jag vet dock är att jag törs inte dricka någon alkohol så länge jag är kvar med henne då jag inte vill grumla mitt omdöme, så jag fortsätter att inte dricka alkohol.

Tack för att du orkat läsa.

Åh, så himla fint! Vilken skillnad mot förut. Där fick du liksom hela kitet, alla fördelar av att vara nykter som i en liten ask!?

Just det där att njuta av livet, få livets goda på riktigt det är liksom grejen med att vara nykter. Heja dig, släpp inte det?

Stor kram???⚘

Hej och grattis till dag nio! Det låter farligt att ha så mycket alkohol inom räckhåll, särskilt om du är ensam på platsen. Det enda rätta vore att hälla ut skiten men du väljer själv.
Om du klarar att ha kvar den så gäller det att du absolut INTE får för dig att testa att ta ett endaste glas av det. Då är det kört, och det vore synd nu när du har klarat av den värsta perioden. Tänk på det.

Kram

Inne på dag nio och känner att jag mer och mer blir jag. Att jag mer och mer blir den jag är och vill vara. Inte den ljugande, smusslande jag utan den som är rakryggad och ärlig.

Igår kunde jag till och med gräla ordentligt med maken utan att känna ett sug. Alla för mig jobbiga situationer har dämpats med alkoholen. Och de fina och bra situationerna har förstärkts och till viss del förvridits av alkoholen.

Det är så skönt att vara helt klar i huvudet i ett gräl. Ingen kan sen komma och säga ”men SÅ sa du ju inte. Det var ju SÅ du sa” och jag kan inte säga emot för jag minns inte.

Vi har haft en hel del gräl när jag varit på fyllan. Maken inte lika full som jag utan mer lätt salongsberusad för jag har ju druckit i köket i smyg. Dessa gräl blir alltid till extrem ångest dagen efter för jag minns ju aldrig vad vi grälade om bara känslan av att vi faktiskt hade grälat. Usch, får ångest bara jag tänker på det nu.

I köket här på landet har vi två flaskor Prosecco, en flaska Mojito, en flaska Xante, en flaska whiskey, en flaska gin, en flaska vodka mm. Sen har vi cider och öl i kylen. Har inte ens tittat åt dessa flaskor och burkar under veckan som gått. Ikväll är jag ensam och då vet jag att faran är stor. Tänker köpa hem två flaskor Tonic Water och ett helt gäng citroner och bita ihop! För jag skall klara ensamheten också!

Tror att det är dags för lite yoga nu när jag så sakta sparkar igång dag nio??

Kram?

Dels att kasta ut honom och dels att skriva om det.

Det brukar kännas befriande att skriva när man vill bli av med något ur sin ”ryggsäck”. Och det positiva med det är att ryggsäcken blir lättare att bära och du blir rakare i ryggen??

Har skrivit en del i perioder i mitt liv och nu här?Ja, ja, var sak har sin tid.

Fortsätt rensa. Hemma och i huvudet.

Kram?