Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Jag har ägnat större delen av den här fredagen mitt i sommaren till läsa trådar här. Så många fina och kloka saker som skrivits här! Anledningen till att jag skapade ett konto på alkoholhjälpen just idag är att jag sitter ensam hemma eftersom jag sa elaka saker till min man igår kväll. Saker som jag inte menar eller tycker men som trillar ur mig när jag är berusad. Just då tycker jag att jag säger vettiga saker och att jag vill lämna honom. Jag skrev fåniga fyllegrejer på sociala medier. Dagen efter ångrar jag mig som vanligt och skäms. Såhär har det varit i flera år nu och jag vill inte ha det så. Jag vill inte göra den man jag älskar illa och inte mig själv heller. Jag vill inte vara alkis! Jag är nykter just nu men vet inte om jag kan låta bli vinet hela dagen. Det är ju så skönt att glida in i lätt fylla...Nu startar jag en egen tråd och hoppas att någon/några av vill skriva något till mig.

Alla era kommentarer och grattis värmer så mycket! Och precis som du säger andrahalvlek har jag också insett hur viktigt det är att fortsätta att skriva här, det hjälper liksom till att inte glömma varför man tagit det viktiga beslutet ???

Fina allic! Jag tycker om att ha dig här på forumet. Du har blixtsnabbt blivit en av dom jag vill läsa om och kunna inspirera samt inspireras av. Jag kan inte annat än att säga grattis du starka medsyster i så många olika aspekter ??

Jag menade den träffen på vårdcentralen med provtagning som du tidigare skrivit att du skjutit på ? lycka till och härligt att höra att du väljer nykterheten idag, det gör mig glad att läsa, heja dig ???

Ångestmoln, det där med att du inte haft något tillfälle att dricka stämmer ju inte! Du var ju på aw igår, ett ypperligt tillfälle. Meningen med aws brukar ju vara att just dricka! Men du valde att vara nykter! Ett mega stort steg, du valde nykterheten vid ett tillfälle som mer eller mindre skriker alkohol. Så du ska ju vara mer än stolt och inse hur stark du är, du hade världens tillfälle till att dricka med valde att vara nykter! Nu sträcker du på dig och inser vad du har gjort för dig själv, det valet var starkt och modigt och du gjorde det helt själv i en farlig miljö ???? Grattis ???

DU bestämmer att du ska vara nykter idag. Och du visar vägen, oavsett vad vi har gjort fel eller ”bekänner” vad vi kunnat göra annorlunda är det verkningslöst så länge drickandet fortsätter. Nummer ett i relation till barn.
Endera dagen får du ändra namn på din tråd: NU kommer dag två. ?

Hej vänner!
I dag är en lat dag i regn men i morgon ger jag mig av igen ...inte särskilt långt denna gång - ut på landet.
Och vikt ?..har jag lyckats lägga på mig minst 10 kilo ...och fåfängan var en anledning till att jag blev nykter ...dock inte den centrala. Nu är jag rund på riktigt och fnyser lite åt alla de där åren då jag ojade mig över ett kilo hit eller dit...fastän jag var smal - jag var bra på att äta kontrollerat och bra på att dricka okontrollerat!
Jag försöker gå mina 10.000 steg varje dag ( Torn 32.000! ...det har jag uppnått några enstaka gånger och bara i stora städer).
Nu räcker det dock som projekt att hålla mig nykter ...nykterheten kommer först och är en förutsättning för allt annat.
Du skriver att jag inte är gammal Se Klart:-)
På vissa sätt är jag kanske ung...rastlösheten har gjort att jag inte stagnerat eller varit särskilt bekväm. Som ung var jag också orädd kring att flytta på mig geografiskt ( kunde fatta stora beslut mkt snabbt) och byta jobb.
Nu känner jag igen mig i tankarna kring att ta det mer försiktigt ...inte utmana tryggheten för mkt.
Jag har inte så mkt principer kring hur saker och ting ska vara eller hur livet ska levas och trivs med och kan förstå - tror jag - olika livsstilar och val.
Men jag börjar känna starkt att livet har ett slut ...och jag uppskattar andra saker i dag än tidigare ( och det har kommit starkt sista två åren).
Att vakna glad och utsövd. Att dricka kaffe. Att läsa en riktigt bra bok. Att gå i bokskog.
Det är enkla saker som nuförtiden är stora saker för mig ( kanske också för att alkoholen skymde sikten så mkt för dessa viktiga glädjeämnen vardagen kan ge om man är rädd om sig).
Jag tänker att det kanske inte är så dumt att bli lite äldre:-)
Sedan hoppas jag att jag inte mister nyfikenhet och öppenhet och förmågan att fatta ett snabbt beslut ...när/om den dagen kommer.
Så mycket lättare ( säkrare) att göra det på nykter fot!
??

Fortfarande nykter, men det beror nog mest på att jag inte haft någon bra möjlighet till att dricka. Var på en liten aw igår och drack alkoholfritt. Sällskapet sa ingenting, vet inte om alla märke. Någon tittade lite men sa inget. Saknade inte vinet men det beror nog delvis på att jag omedvetet liksom tänker att ”jag kan vänta, nån dag ska jag dricka”. ??? mitt humör liksom sug/avskakande av sug går upp och ner hela tiden, någon timme Är jag glad och tillfreds. Sedan nedstämd, energilös och irriterad.

40 dagar, wow vad bra jobbat. Grattis

Började denna dag som många andra lediga dagar med en promenad med vår hund längs strandpromenaden. Det är helt fantastiskt att se skiftningarna i vädret...nu på sommaren har jag ofta något av sommarprogrammen från P1 i mina hörlurar och idag var det specialistsjuksköterskan Eveline Jacobsson som berättar om sitt arbete med på intensiven men Covid-19 patienter. Jag tänker att där vill ingen ligga...och jag tänker att skulle jag hamnar där...då undrar jag om jag skulle överleva!! Man behöver ha en bra grundfysik för att ligga nedsövd länge samt allt annan behandling som kroppen utsätts för.

Jag har tidigare berättat om att min man har varit sjuk i matstrupscancer, det är fem år sedan. Det började med att han fick svårt att svälja när han åt och det bara eskalerade. Efter lite turer hit och dit gjordes en gastroskopiundersökning och han fick beskedet att han hade inflammation i matstrupen efter bara någon vecka slog det helt stopp..han fick inte ner ngt alls nästan bara vatten..lite näringsdrycker. På tre veckor rasade han elva kilo..vägde 74 kg till sina 181cm gjorde att han blev väldigt tunn. Vi sökte hjälp och till slut fick han diagnosen matstrupscancer. Det är en ovanlig cancerform. Behandlingen börjar med cytostatika, strålning och till sist operation. En operation som tog tio timmar. Det var nog en av de svåraste dagarna i mitt liv. Dagen efter fick jag besöka honom IVA. Så många slangar...överallt. Sköterskorna sa..vi ska flytta undan lite slangar så ni får pussas. Jag grät och skrattade om vartannat..som jag var nykär! Min älskade man klarade denna operation, denna sjukdom så bra tack vare hans goda fysik och inställning. Han har därefter fortsatt att ta hand om sig...och jobbar på att hålla sin vikt.

Vad vill jag ha sagt med det här?? Jo det där med grundfysiken så otroligt viktigt den är....innan jag började att plugga på högskolan tränade jag kontinuerligt. Hade ingen övervikt och hade god kondition. Så började jag högskolan...slutade med motion och körsång...all min tid la jag först och främst på familjen därefter studierna. Så här i efterhand ångrar jag verkligen att jag slutade med motionen och körsången...jag behövde ju det för att orka. Efter det har jag haft svårt för att få kontinuitet med motionen och det beror till stor del på alkoholen.

Jag är mycket tacksam för de svar som jag har fått efter mitt längre inlägg igår. Tårarna har runnit och jag har tänkt. När jag tittade på mig själv i spegeln i morse så ser jag en lite plufsig, lite lätta röda toner i ansiktet, något veck som jag inte har sett tidigare, inte den allra piggaste men en kvinna befinner sig precis mellan 57 och 58 år. Som tycker om att få bli äldre eftersom då får jag fortsätta att leva....och tycker också om att bli äldre pga livserfarenheter. Blev ofta bemött av min syster och hennes man som mindre vetande därför är det så gott att få känna sig vuxen. Men det var då nu är det framåt som gäller!

Jag valde fel ord som valde förebild gällande min dotter. Naturligtvis ska hon inte vara en förebild för mig!! Men vad jag känner är att jag är så otroligt glad, stolt att hon får känna att hon äger den egenskapen att hon ger aldrig upp, att hon har ett stort mått utav tålamod. Jag hoppas, tror och tänker att jag har alltid försökt att visa henne vägen...likaså när det gäller min son. Det finns saker som jag skulle kunnat göra bättre...och det beror inte alltid på alkoholen utan på den dåliga självkänslan. Jag håller med dig i allt vad du skrev Charlie70 och du gav mig en eftertanke inte på så vis att jag inte älskar, stöttar och är stolt över min dotter, mina barn, min familj utan mer min roll i det hela. Du skrev i senaste inlägget något om att jag inte har insett min betydelse för min omgivning och det gäller nog både i positiv och negativ bemärkelse. Jag försöker prata med mina barn om saker som jag kunde gjort annorlunda gjort bättre...det är smärtsamt men jag vill att de ska veta att ansvaret var/är mitt.

Så åter igen jag är tacksam över era svar. Jag skulle behöva få antabus nu men det går som sagt var inte. Jag vet inte riktigt vad du menade för träff AmandaL. Men...jag ska gå till vårdcentralen om två veckor och ta blodprov för att kolla mitt levervärde samt kolla blodtrycket. Jag skriver in min veckoranson i internetbehandlingen. Jag tror inte att min botten är nådd men jag ska verkligen inte komma dit!

Idag kommer jag inte att dricka alkohol...idag väljer jag att vara nykter.

Kram:)

Tack för tipset, känner verkligen igen mig.

Nu har maken varit & handlat alkoholfritt åt mig OCH åt sig själv. Tror vi båda fick en tankeställare efter sprit-stjälar incidenten.

Känns super super super ?

Att dricka är mycket psykiskt beroende. Den invanda situationen triggar drickandet. Så har man vanan att komma hem dricka några glas varje dag behövs det motivation att bryta det. Men ju mer och oftare desto svårare tror jag.
Men självklart går det om man vill det?

Jag flyttade till egen lägenhet i december 2013. Efter 24 år som sambo med barnens pappa. Hela mitt vuxna liv. Jag hade bara bott själv cirka ett år kring 20-årsåldern.

Leva i tvåsamhet var det enda jag kunde. Att leva själv var jag rookie på. Varannan vecka med barn, varannan ensam. Första ensamveckan trodde jag att jag skulle brista i atomer, upplösas i tomma intet. Så ensam, jag längtade ihjäl mig efter barnen.

Man vänjer sig vid allt, så också ensamveckor. Men givetvis ville jag träffa någon. Någon att dela vardag och fest med. Någon att somna bredvid, någon att vakna bredvid.

Det var ju det livet jag hade haft i 24 år, även om min och barnens pappas relation var stendöd som kvinna och man de sista 5-7 åren.

Det var den stora orsaken till separationen också. Jag kunde inte tänka mig att leva resten av mitt liv utan kärlek. Vid 44 års ålder var jag övertygad om att det måste finnas kärlek till mig någonstans där ute i verkligheten.

Först två år senare var jag dock redo att släppa in någon ny man i mitt liv. Först då var jag redo att börja dejta. Starta ett helt nytt kapitel i mitt liv.

I december 2015 fick jag napp. Eller jag var bytet snarare - det var han som fick napp efter enträget arbete. En skön och charmig skåning som bodde 15 mil från mig. Han var öppen och social, väldigt förtjust i mig - och han var framför allt duktig på att visa det.

Kärleken var så omedelbar och drabbande. Jag minns att jag tänkte ”Varför har jag ont i magen? Jag är ju kär!” Jag hade helt glömt bort hur den känslan kändes ❤️ Jag var så svältfödd. Jag var helt såld! Passionen drabbade verkligen oss båda som en störtskur, fast på ett positivt sätt ?

Första dejterna avklarades på dagtid på neutral mark. Sen bjöd han mig på middag hemma, och jag minns att han hade köpt en flaska vin som vi skulle dela på. Lite snålt minns jag att jag tänkte.

I ungefär ett års tid fortsatte vi att veckopendla till varandra, och livet var verkligen toppen. Men slitsamt. Jag behöver vila på helgerna, inte resa 15 mil enkel resa och bo hemma hos någon annan.

Efterhand som det året gick blev jag mer och mer oroad för hans sätt att dricka. Han drack sjukt snabbt och blev jättefull. Hemma, en vanlig fredag eller lördag.

Vi pratade om det massor, och jag visste att hans pappa hade varit alkoholist. Jag sa uttryckligen att jag INTE ville dra på mig en alkoholistrelation. What so ever never.

Han sa att så länge vi höll oss hemma och inte rörde oss bland folk så var det väl helt okej att bli apkalas. Jag höll inte med. Oron gnagde som fan i magen. Min magkänsla larmade och levde jävel minst sagt.

Sen skedde incidenten hemma hos hans bror, som jag tidigare har berättat om. En incident som slutade med att jag gick ensam hem till hans lägenhet kl 4 på natten ihop med min hund.

Utan koppel, för det hittade jag inte. Utan byxor, för de hittade jag inte heller. Jag knöt min jacka och hans jacka framifrån och bakifrån runt min midja och gick hem till honom. Måste varit en patetisk syn ?

Jag trodde att jag hade nycklar till lägenheten, men det visade sig att jag hade fått fel nycklar med mig. Han bodde med loftgång utanför och köksfönstret var satt på spärr. Jag bröt mig in i lägenheten den vägen, och fördärvade hela fönsterkarmen som senare fick bytas ut. Han sa till hyresvärden att han hade haft inbrott.

När han väl kom hem vid tiotiden nästa morgon kom han in i sovrummet och sa till mig ”Har du sett min plånbok?” Det var det enda han sa. Jag sa ingenting. Jag packade ihop och körde hem utan att yttra ett enda ord.

Det var knappt att relationen överlevde den incidenten. Med facit i hand förstår jag inte hur jag tänkte som fortsatte.

Några månader senare blev vi sambo. Han flyttade hem till mig. Sökte och fick jobb här, och vi kunde dela en vardag ihop. Mysigt.

Men det destruktiva drickandet eskalerade, vi pratade massor om det. Jag försökte få honom att förstå allvaret. Han förstod ingenting. Att bli skitfull hemma, när ingen såg, var helt okej i hans värld.

I sitt yrke jobbade han ibland helger, med brukare som behövde hans hjälp med typ allt. En lördag, då han skulle jobba, när jag går ut med hunden reagerar jag på en bil på parkeringen bredvid. Larmet går igång och stängs av, gång på gång. När jag kollar mer noga ser jag att det är hans bil.

När jag går närmare bilen raglar han ur bilen, och burkar med folköl ramlar ur bilen samtidigt. Han får syn på mig och säger ”hej”. Jag tror att jag ska få en hjärnblödning där och då.

Min första tanke är ”jag puttar in honom i bilen så får han sova ruset av sig där”. Sen tänker jag att han kanske kör iväg onykter, jag måste ta bilnycklarna. Sen skriker jag på honom så högt att jag kunde väckt döda. Mitt i hyresgästområdet. Skiter fullständigt i det. Har han övergett brukaren? Har han kört onykter? Får inte ett vettigt ord ur honom.

Till slut sansar jag mig, puttar honom hemåt, upp för trappan och in i sovrummet. Släpar honom stundtals. Han somnar som en gris direkt. Jag ställer en spann bredvid och hoppas på det bästa.

Ringer hans syrra, förklarar läget, och hon svarar ”så har han aldrig gjort förut”. Då förstår jag. Liknande saker har hänt förut. Många gånger. Allt hans snack om hans elaka före detta fru är bara bullshit.

Den här incidenten leder till alkoholstopp, läkarbesök och antabus. Och sen lever jag med risken för återfall i sex månader. Som min psykolog säger: ”Antingen bryter du upp nu, eller så lever du med risken för återfall.” Inte alls vad jag hade räknat med om man säger så. Men jag väljer det senare.

Han blir mer och mer deprimerad. Saknar Skåne, trivs inte med jobbet, trivs inte med stan, trivs inte med mig, trivs inte med sig själv. Ja, vår gemensamma tillvaro blir mer och mer odräglig helt enkelt.

Efter en helg i Göteborg hos min dotter kommer jag hem till en tom lägenhet. På skohyllan ligger en påse med uppdruckna ölburkar. Då vet jag vad klockan är slagen. Jag har haft mina misstankar. Sms-tystnad har uppstått sen 1,5 dygn tillbaka. Varningssignal.

Helt tomt är det inte i lägenheten. Min hund är hemma själv. Jag blir orolig för hur han har blivit skött under helgen, men han verkar okej och som alltid är han överlycklig att se mig ❤️

Efter en stund kommer sambon hem, helt asplakat. Kan knappt gå. Jag säger åt honom att sova ruset av sig. ”Och imorgon när min dotter kommer hit så har du packat och dragit härifrån.”

Nästa dag åker jag hem till barnens pappa för att hämta yngsta dottern. Jag berättar för båda två ”NN ska inte bo hos oss mer, han har flyttat.”

Från dottern kom ett avgrundsvrål: ”Nej, varför det? Du älskar ju honom! Han älskar dig.” Så smärtsamt. Hon och sambon klickade verkligen, de stortrivdes i varandras sällskap.

Samtidigt plågas jag massor av att jag har släppt in honom i hennes liv. Men jag får ta smällen nu, stå ut med hennes ilska. Hennes pappa tittar storögt på mig. Jag ser i hans blick: ”Vad fan har hänt?” Han får veta senare. Dottern får aldrig veta, det går inte att förklara på hennes nivå.

Men det gick bra. Sambon försvann ur mitt liv helt. Han har fortfarande viss kontakt via sms och fejjan med yngsta dottern, och det är okej.

Som slutkläm vill jag citera min kompis, samma kompis som jag ska brygghänga och bada med idag. När jag ringde och berättade om det som hänt hörde jag en lång suck av lättnad och sen sa hon:

”Fy fan vad jag är lättad över att du inte ringer från hans lägenhet i Skåne och berättar detta.”

Och hon har helt rätt. Mitt liv kunde fortsätta. I min lägenhet. Tusen ton lättare på alla sätt. Men med en självkänsla som var så skadad att den inte har återhämtat sig än. Det är drygt tre år sedan han flyttade.

Jo, han glömde också att berätta att han hade stora skulder hos kronofogden. Så när han flyttade hit slog kronofogden ihop våra inkomster och gjorde utmätning på hans lön. Han fick ut kaffepengar typ. Jag fick betala allt.

Så ja, jag har det bättre i självsamhet ❤️

Kram ?

Bra kämpat! Och visst är det skönt känna att kroppen mår o ser lite bättre ut. Ett kvitto på att det du/vi gör är bra.

Det här är ingen sprint, utan ett maraton, så du har all tid framåt att toksköta kosten och träna dig i superform :-)

?

Du har jobbat på jättebra, och det märks att du har valt livet ❤️

Jag behöver också ta tag i kost och motion, men var sak har sin tid. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Förena nytta med nöje är bästa sättet! Men just nu är latmasken det största problemet, hen är alldeles för förtjust i just soffpotatis.

Var sak har sin tid ? Idag blir det brygghäng och bad med en kompis och ikväll ”äta på stan” med yngsta dottern och hennes pappa. Nu stundar ”barnvecka” igen.

Kram ?

Idag är den redo att komma ut. Storyn om min ex-sambo. (Inte barnens pappa, han är min exex-sambo.)

Jag tror att den behöver luftas med tanke på mitt arbete med självsamhet och dejt-detox.

Blev minst sagt tagen när jag läste Dees inlägg igår också ? Det väckte minnen. Minnen om hur jag har blottat mitt innersta, men hur motparten helt utan att blinka både ljuger och bedrar. Framställer sig i en helt annan dager.

Jag har låtit mig luras eftersom jag aldrig själv hade kunnat tänka mig att ljuga om sådana saker. Och jag har lagt skulden på mig själv.

Förbannat mig själv för att jag har varit naiv och blåögd. Skammat mig själv, ansett att jag har varit en dålig människokännare. ”Skyll dig själv när du är så dum” typ.

Det är ju så otroligt fel och självdestruktivt. Lägg istället skulden där den hör hemma. I knät på idioten ?

Idioten som ljugit och bedragit, som framställt sig själv i en underbar dager. Som höjt dig till skyarna ena dagen för att sedan dumpa dig på sms nästa dag.

Som lekt med dina känslor som ett jävla tidsfördriv, ett avancerat tv-spel typ, men som sen tappat intresset och gått vidare mot andra villebråd. Andra intressanta kvinnor. Nya jakttroféer att jaga.

Ja, lägg skulden där den hör hemma - i idiotens knä ?

Återkommer strax med storyn om ex-sambon, ska bara kolla upp hur ni andra mår först ?

Kram ?

Godmorgon mina blivande pumavänner.? Man märker ju när man börjar lida av att man väger för mycket. Själv har jag en bra indikator och det är när det börjar bli lite jobbigt att knyta skorna eller att ta på strumpor stående på en fot.? Just nu ligger jag på gränsen, men lite fler dagar som i går, så ska det nog bli bra. Förena nytta med nöje är en bra metod tycker jag.

Ha en fin semesterdag!

Kram

Och för mig kommer det också en dag då jag kan köpa lite nytt☺️ Märker redan hur kroppen ändras. Plufsighet och svullnade försvinner. Och nu när energin återvänder kommer också orken att förändra.

Tidigare varit smal, men i och med alkoholens övertag så kommer kilo efter kilo krypandes när ork och energi försvinner. Men nya tider kommer?Ska bara ha tålamod?

Kram?

Och för mig kommer det också en dag då jag kan köpa lite nytt☺️ Märker redan hur kroppen ändras. Plufsighet och svullnade försvinner. Och nu när energin återvänder kommer också orken att förändra.

Tidigare varit smal, men i och med alkoholens övertag så kommer kilo efter kilo krypandes när ork och energi försvinner. Men nya tider kommer?Ska bara ha tålamod?

Hej igen Varafrisk! Min exsvärmor och min exmake hade en himla skruvad relation i början när vi träffades. Jag kunde komma hem när svärmor var på besök och möttes av att exmaken skrubbade sin mamma på ryggen i badet. Jag gillade det inte. Hon sa senare själv att deras relation inte var riktigt bra, mycket p.g.a.henne själv. För henne var sonen inte bara en son utan också en pappa och en make. Skruvat enligt mig.

Där tänker jag att du har en hel del att fundera över i ditt mind set Varafrisk. Din dotter ska inte vara en förebild för dig. Henne ska du älska, stötta och vara stolt över. DU ska visa vägen och vara den kärleksfulla, starka och sunda förebilden. Den kan du inte vara så länge du fortsätter vara lillasystern som dricker. Jag tror du har förberett dig färdigt nu helt enkelt. Nu är det dags för dig att skruva på korken, trava ut - först i ledet i din familj och visa var skåpet ska stå. För din egen skull. För din familjs skull.

Kram!

Och här samlas det dagar!! Grattis till fem månader??? Så gött o heja dig??

Shoppade online så det blev en klänning, en baddräkt, två shorts och två toppar. Det var jag värd!

Kram ?

Hej Varafrisk! Du efterfrågade hur vi andras bottnar såg ut och jag vet att du har läst om min botten. Du är inte där ännu, men om du fortsätter att dricka kommer du hamna där, och det kan gå fort. Mycket fortare än vad man tror. Du verkar vara i det stadiet där det fysiska beroendet ökar och det är hemskt svårt att bryta, jag vet. På slutet kunde jag inte knappa in min pinkod eller skriva på en dator pga darrningar. Efter två snabba öl gick det bra. Så jag säger som Charlie, välj livet för tusan Varafrisk! Innan det är försent. Detta skriver jag i all välmening för jag vill att du inte ska hamna där jag var. Jag vill att du ska sluta innan det blir ännu svårare att sluta. Du skriver att du inte vill sluta till 100 procent, varför vill du inte det?

Kunde jag sluta, trots djävulska fysiska och psykiska abstinensbesvär, så kan du sluta.

Därför tror jag på dig.❤️ Kram

att just du tittade in till mig.

Precis som du så är detta det enda ställe jag skriver om detta. Just för att vi alla här är i ungefär samma situation och det finns så mycket igenkänning. Läser på många trådar, men är lite dålig på att skriva i andras?Men man får så mycket av att bara läsa här och ännu mer av att skriva av sig! Läste en artikel att man bearbetar bättre när man skriver. Och på mig stämmer det väldigt bra. Hoppas du hittar samma känsla☺️

Önskar dig lycka till på din resa vart den än för dig?

Kram?