Senaste kommentarerna i forumet

dag tre??

Bra kämpat! Och det blir bättre med sömnen. Jag sover som en stock nu efter två veckor.

Ha en skön kväll?

när barnen kommer på besök för några dagar, men underbart när de åker igen?

Nu gör jag precis som jag vill igen?Men har haft härliga dagar med min dotter! Shoppat, pratat, promenerat, pratat, plockat blåbär, pratat. Ja, ungefär så.

Vi har pratat en del om detta med alkohol också och dottern tycker att det är skönt att jag inte dricker. Hon har egentligen aldrig gillat att vi dricker. Det gör väl kanske aldrig barn, men vi som föräldrar lyssnar ju inte på barnen. Om man skulle fråga en gäng ungar så tror jag inte att någon skulle säga att det är ok att föräldrarna dricker.

Sen har jag slutat med Omeprazol också?Som jag ätit säkert i 10 år. Också väldigt skönt!

Andrahalvlek, det blir en text som betyder en hel del för mig. Och den skall sitta på insidan av handleden så att jag alltid kan se den och bli påmind om livets förgänglighet?

Nu skall jag bara försöka sluta äta godis också?Och DET kommer inte att bli lätt! Men en sak i taget??

Ha en härlig söndagskväll därute?

Ingen bra dag idag. Stod i badrummet när det gungade till i huvudet. Gick genast och la mig i sängen och där har jag blivit kvar. Vågade inte åka iväg på friluftsgudstjänsten som jag sett fram mot. ?

Jag blir även trött i högerarmen. Ju mer trött i huvudet, ju mer trött i armen. Det följs åt. Sen blir jag nedstämd, orolig och ledsen. Orkar varken läsa eller se på TV. Men det brukar lätta efter ett tag. Det är ovanligt att det hållet i sig hela dagen och jag kände mig ok innan jag stod där i badrummet.

Nåväl, jag ska inte överdriva nåt men jag blir liksom påmind om att det finns en anledning. Att jag inte ska skjuta upp viktiga saker för länge.

Men, jag tror jag sagt det förut. Jag är inte rädd för döden, bara för att bli sjuk som min pappa. Tyna bort sakta på ett vårdhem i rullstol och blöjor, inte kunna förmedla sig. Det skrämmer mig oerhört. Därav satte drickandet fart och det där självmordsförsöket som jag avbröt i tid när jag ångrade mig.

Jag är stolt över att ha ändrat mitt liv senaste året. Skulle jag inte hinna bli klar med stegarbetet så har jag ändå redan gjort det i mitt hjärta. Och jag förlitar mig på Guds vilja nu. Det känns bra!

Förlåt mitt sorgliga inlägg. Så skönt att få skriva av sig och dela med er. Jag litar på att ni orkar läsa. ?

Har själv nyss registrerat mig här och tycker att det finns väldigt mycket erfarenhet och bra tips och stöd.

Dricker precis som du, i min ensamhet utan att livet på något sätt är jäkligt längre.

Vi stöttar varandra ❤️

Har under eftermiddagen nu legat i sängen och registrerat mig på sidan och påbörjat kursen. Bra med alla tillfällen man får för att dels fundera över sin situation och dels tvingas att vara självkritisk. Även om jag är väldigt självkritisk och medveten redan, så var det bra för att man fick skriva ner saker och inte bara låta det stanna vid tanke och medvetenhet.

Så nu är jag här och det känns ganska spännande och tänkte mest bara säga hej, för jag tror att jag kommer återkomma hit till forumet ganska mycket och ofta. Det är liksom känslan nu (förutom smärtan i min vänstra fot som jag misstänker hör ihop med min alkoholkonsumtion).

Jag är en ganska glad, öppen och välmående ungkarl som strortrivs med det mesta. Under ett par år har stora positiva förändringar hänt i mitt liv och det efter flera års djup mental ohälsa då missbruket eskalerade rejält. Att jag ändå fortsätter som jag gör är märkligt, det har jag kommit fram till så många gånger men aldrig riktigt tagit tag i.

Det som jag tror kommer bli tuffast är också det som är mitt mål: att sluta dricka ensam hemma. Det är paradoxalt det där, för jag är allt som oftast ensam hemma och då i dubbel bemärkelse - ensam som känsla och rent fysiskt ensam. Jag får mina sociala kickar på jobbet fem dagar i veckan, men kvällar, helger och lov är oerhört ensamma och det har blivit rutin och vardag för mig att dämpa ensamheten med just alkohol. Tiden går liksom snabbare, jag dricker ofta tills jag somnar och när jag vaknar mår jag toppen och är utsövd och kan äntligen åka till jobbet igen.

Jag tror det är ett bra mål som jag har, att sluta dricka ensam hemma. Jag har nämligen ingen stor umgängeskrets, en liten skara ytliga bekanta och så kolleger, men det sker oerhört sällan att jag blir bjuden på fest eller middag och kanske ett par gånger per halvår träffar jag några av dem för en middag och ett par öl på krogen. Tänker också att jag behöver hitta andra saker att göra på kvällar och helger istället för att fylla dem med alkohol och jag hoppas hitta tillbaka till den aktiva person jag än gång i tiden har varit med träning, körsång, musik och engagemang i föreningar.

Hur kommer det här gå, tänker jag. Jag tror det kommer att gå bra. Det har varit mitt val att dricka och vad händer om jag väljer att inte dricka, för jag har gjort det i perioder utan att egentligen haft några besvär, känt abstinens eller mått sämre. Jag har förstås mått bättre och därför är det så konstigt att jag fortsätter att välja dricka ensam hemma. Kanske är jag lite i förnekelse, kanske är det beroende för missbruk är det ju med säkerhet.

Nåja, nu kör jag!

Vänligen,

Jag är så tacksam för responsen och stödet jag får härinne!
Idag är det skammen och belöningen efter att ha varit duktig (ställt undan en massa lådor, och gjort fint) som spökar. Och faktum att alkoholen har varit mitt bästa sällskap så länge. Sorgligt men sant. Saknar delar av exet (men inte andra delar). Skammen är starkt bunden till att jag lunchade med föräldrarna igår. Att föräldrar kan få en att känna sig som en tonåring igen - varje gång! Jo, jag är minstingen och svarta fåret - men jag är ju fan medelålders nu...Tänker mycket på alkohol, mer än jag trodde att jag skulle göra. Och det skäms jag också över. Ska träffa terapeuten och Antabus-sköterskan imorgon. Jobbigt men nödvändigt.

Om du verkligen vill hålla dig nykter, så passa på att planera in en riktig ta-hand-om-dig-själv-dag. Inget du "borde" göra utan något lyxigt som pedikyr eller massage kanske. Lägg alkoholpengarna på något du kommer minnas med tacksamhet och glädje istället.

men väldigt ofta ångrar man en dag med a.... Om du vill ha ett råd så tänk på dagen efter- hur du kommer att må om du dricker jämfört med om du låter bli. Jag kan precis förstå din lockelse till att få vara hemma ifred och dricka.. men håll ut!! Det är inte så glamoröst som det låter ;) Och det tror jag att du vet innerst inne...

Kram och lycka till!!!

Jag blir vansinnig, jar har nog aldrig tidigare i mitt liv stångat mig blodigare än nu. Vårt äktenskap är över, det finns inget kvar att kämpa för, jag försöker säga vad jag tycker men hon vänder det hela tiden till att handla om henne. Jag säger till henne att jag håller inte med och det är så här jag tycker och känner och att om hon inte kan acceptera det så är det slut. Hon kan inte acceptera det och maler på om vad hon tycker. Hon tycker just nu att det viktigaste är att köpa ett nytt köksbord. Jag tycker att familjen och hur vi alla mår är viktigare.

Jag önskar dig en härlig dag i trädgården. Ett bad på det låter toppen ?

.. och laddade ner ”skål ta mig fan”. Så nu har jag en aktivitet för dagen ?

Hej
Så bra att du skriver av dig innan, för det hade ju varit enkelt håll de där tankarna helt för dig själv och riktigt låta dem växa.

Du måste inte agera om du inte vill, utan kan säga nej. Svårt när det lockar så, men det går.

Jag snubblade i en likande situation för ett par veckor sen, eller jag la nog krokben på mig som inte sa nej. Lärde mig efter det att vara tydligare med mig själv att inte leka med tanken.

Jag tror på dig. Stå på dig och låt bli !

?

Tack för era uppmuntrande inlägg!

Det hjälper verkligen! Har lite problem med att somna på kvällarna men har läst på flestas forum att alla verkar ha samma problem i början!
Idag ska jag sysselsätta mig med å röja lite här hemma å åka handla lite Loka, stillar suget faktiskt! ???

Hva ja där har jag varit mer än en gång. Vet bara att när jag gått all in dessa gånger har det tagit mycket kraft , energi och tid att mobilisera sig igen. Helt klart adjävulen som spökar. Gör nåt handfast blir mitt råd. Åk hem till någon som inte dricker, svälj en antabus om du har, åk till föräldrar. Gör nåt INNAN. Du är förvarnad och kan välja. Svårt men fullt möjligt. Lycka till

Jag har inte vaknat senare än 08 sedan mars.. idag sov jag till 10. Istället för det sedvanliga dåliga samvetet över sjusovning försöker jag känna att det är just vad jag behöver. När jag drack brukade jag sätta en ”ära” i att gå upp tidigt, helst på helgerna. Det skulle ju inte märkas att jag drack. Idag försöker jag lära om och sätta en ära i att hålla örat mot mig själv och vad jag behöver på djupet.
Sova länge efter en helnykter helg måste vara ett verkligt behov, knappast lathet.
Ja jäklar vad vi får lära, och lära nytt. Tänkte skriva att man iaf aldrig har tråkigt som nykter- konstigt nog min värsta farhåga inför detta skifte i livet. ? Hjärtar mig själv idag för att jag har vågat och orkat.
Ser fram emot en hel dag i trädgården med avbrott för lite matfix. Planerar för springtur ikväll med efterföljande kvällsbad.
Och så kommer mitt yngsta (vuxna) barn och ser fram emot att träffa och ta hand om henne lite.
Jag är nykter idag och ödmjuk inför att det är ett beslut som ska fattas- och vårdas- varje dag!
@villjulevaockså tack för inkik här, ja igår var en ljuvlig dag, håller med om att den första tiden verkligen sniglar sig fram. Usch det är jobbigt. Men som du skriver, lite i taget blir det bättre- sedan kommer man över en bergstopp och kan se hur långt som helst! ?

Det är alkoholdjävulen som börjat viska i ditt öra. Säg ”nej, jag ska inte dricka” direkt när hen börjar. Börja inte förhandla!

Skriv ner dina värsta fylleminnen. Spela filmen till slut... ett glas, två glas osv...

Aldrig glömma. Aldrig ta först glaset. Du gör det här för DIN skull!

Kram ?

Hej louise
Det låter jobbigt, samtidigt som det låter som du ju lever ett väldigt bra liv som nykter.
Men någonting i det du skriver (chansar bara här som jag tänker att det är ok att göra på forumet) får mig att fundera över för vems skull du kämpar med nykterheten?
Jag är en förespråkare av att göra saker för andras skull, åtminstone då och då. Jag funderar dock över ett så megastor projekt som nykterheten är, att det liksom måste vara ”för min skull”
Och att tankar kring återfallet får landa där. Oavsett om du är ensam hemma så är ju detta för din skull.
Om du inte vill ta det där återfallet; planera för vad du ska göra istället! Önskar dig all styrka. ?

Varför dricker du den a-fria ölen?
Är det för att det är gott? Helt OK.
Kanske för att "smälta in" olika sammanhang? Kan vara ett bra sätt att slippa jobbiga frågor om varför du inte dricker. Helt OK det också.
Om du, som jag, dricker för rusets skull kan du nog känna frustration över att det aldrig kickar in. Då finns det nog en risk att det uppstår ett sug. I så fall är det du själv som avgör hur du skall agera, ge efter eller stå emot.
Känner du dig osäker kanske det är bättre att avstå?

Grattis till 4 veckor!

Onkel F

Kom på idag att om jag börjar om och räknar alkofritt från början så är det en vecka idag. ?

All energi går dock åt att försöka dämpa ångest, vila, försöka göra något varje dag. Jag känner mig ändå bättre än vad jag trodde jag skulle göra nu. Jag har varit hos min mamma i helgen och verkligen fått vila. Idag åker jag hem igen. 2,5 tim bilväg är nog precis vad jag orkar idag.

Jag har lyssnat mer på alkispodden och känner igen mycket...

Ålright... kämpar på med min nykterhet . Tycker att det går väldigt bra , undviker massor av tillfällen där jag kan bli sugen. Lever hälsosamt , tränar, solar o badar. Är med familjen. Tar långa promenader, lägger mig tidigt. Undviker människor som dricker . Går inte ut på krogar. Har börjat kunna gå restaurang nu och tycka att det är gott att äta utan att sitta och älta att " det skulle vara såååå gott med ett glas rött till"
Men nu kommer ett tillfälle i veckan då jag kommer vara helt ensam utan man o barn och då går min hjärna i spinn att jag kan köpa vin och sitta och dricka lite för mig själv. Jag vill inte men jag vill. Jag känner att jag borde passa på att dricka " när jag kan " men jag vet ju att det inte kommer vara värt det . MEN igen då så får jag känslan att det skulle vara pirrigt och kul o lite busigt liksom .. F* n va jobbigt att brottas med dessa tankar! Hjälp?

Ditt inlägg utstrålar verkligen hopp om livet ❤️ Om det innebär att du aldrig kan dricka ”normalt” så är det värt det. Om man lyckas förflytta tänket från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka” så går den nyktra resan så mycket lättare.

Du måste vara ärlig mot dina vänner direkt när de kommer - inte frestas och kämpa på egen hand. Är de dina vänner på riktigt kommer de att förstå och stötta dig i ditt beslut.

Kram ?

Som väldigt mycket den här våren/sommaren pga både Corona och nykterheten så känns det ovant att packa och åka iväg på mini-semestertripp självsam. Det känns ovant men bra.

Förra sommaren dejtade jag en kille. Vill inte ens säga att vi var ihop, men vi dejtade regelbundet från mars till augusti ungefär.

Jag hoppades hela tiden på mer, men han gjorde mig besviken gång på gång. Jag var beredd på att offra en hel del för tvåsamhet med honom, men det var inte han.

Mina barnfria veckor på semestern höll jag helt öppna, ifall vi skulle hitta på något. Jag hoppades och hoppades, men ville inte fråga mer än jag redan hade gjort eftersom han tyckte att jag var tjatig.

Det slutade inte lyckligt tyvärr, men jag ska inte trötta er med detaljer. Just idag minns jag hur jag mådde förra sommaren. Hur jag kände mig som en idiot tiggande efter uppmärksamhet, sällskap och kärlek. Hur jag nästan kunde anpassa mig in absurdum för att få just det.

Jag kunde till och med tänka mig att lära mig spela golf ? Som om han med superlågt handikapp hade haft något som helst intresse av att spela med mig? Herregud så dumt.

Nope, det är slut på sådan förnedring nu. Att hitta på saker självsam får bli min nya utmaning. Allt man övar på blir man bättre på.

Kram ?

Det ä nog olika , beroende på vilken person man är.

Återigen har jag samlat på mig nyktra dagar, dag 15 har precis sett dagens ljus. Att starta min nykterhet mitt i semestern är inte optimalt men är en desto större utmaning, som jag kan gilla. Prestation har ju alltid präglat mitt liv. Ibland på gott men oftast på ont. Nu klarade jag en lång helg med vänner där alkoholen fanns fritt och tillgänglig. Alla dricker måttligt och med förnuftet i behåll. Det kan tyvärr inte jag göra. Nu börjar en ny prövning i em. Då gamla, kära vänner kommer på besök i tre dagar till oss. Vi har alltid träffats med välfyllda alkohol förråd förut och så är det denna gången också. Fast denna gången kommer det finnas öl och vin över när de åker hem. ?
Jag har tidigare antytt mina problem för dem men har inte berättat om mitt senaste beslut och mina öden o äventyr i min resa mot nykterhet och insikt. De senaste två, tre åren har varit extremt turbulenta för mig rent psykiskt och inte minst fysiskt. Alla resor och krav i mina jobb. Konflikten men en arbetsgivare där jag blev anklagad för egenmäktigt förfarande och fick advokater på halsen som jagade mig nästan tills jag tog mitt liv. Alla ingredienser i en riktigt sorglig men ändå rätt tragikomisk dokumentär.
Efter att ha förlikats och jag blivit mycket fattigare på pengar så trodde jag livet skulle vända. Jag hoppade på ett liknande arbete och började resa till Asien igen. Full av energi men med allt för stort bagage och förflutet som jag inte klarat av att hantera eller bearbeta. Dyk rakt ner i skiten med huvudet före bara, nu glömmer vi allt som varit. Det gick inget vidare som alla med normal begåvning kan räkna ut.
Ganska snart blev arbetsbördan och drickandet övermäktigt. Jag föll handlöst in i en ny depression och inte kaos. I detta kaos hamnade jag på sjukhuset och har genom många olika instanser nu hamnat rätt till slut hos en psykolog som med hjälp av min egna kraft och vilja fått mig att se och förstå varför jag agerat som jag gjort och fortfarande gör. Det ligger massor av trauma från barndomen i mina gener och det är sorgligt i sig men det har jag alltid vetat om. Har dock saknar verktyg och förståelse hur jag ska hantera dem.
Nu är jag på väg men det kommer ta tid att läka och bli snäll mot mig själv.

En jobbig del av att bli nykter är insikten att aldrig mer kunna dricka normalt tycker jag. Det kommer över mig när vi träffar vänner, reser, käkar, ja nästan överallt och ofta. Så är det alltid i början av nykterhet. Idag på morgonen fanns dock inte denna sorg och saknad närvarande på samma sätt som förut. Jag tyckte mig se en strimma glädje över att slippa giftet och långsamt bygga upp min mentala kraft och se livet som det egentligen är, utan skygglappar.
Min inre energi och rastlösa läggning har alltid gjort mig kreativ. Tyvärr med ganska mycket ångest som driv. Självklart kommer jag använda min energi till positiva händelser och skapande. Det jobbiga är dock att jag ständigt söker mening och tänker för mycket på projekt och livsupplevelser som ibland är allt för stora eller utmanande. Jag försöker lära mig leva nu, vara snäll mot mig själv, ta mig själv på allvar och att duga precis som jag är.

Kram till er alla där ute.
Sköt om er och njut av dagen som den kommer.
Tillsammans.
GP

Jag älskar att vakna och inte vara bakfull. Har fått livet tillbaka.
Ha det bra därute.
Nu påväg på den dagliga långpromenaden längst stranden.
Ingen A för mig idag?