Senaste kommentarerna i forumet

Shoppat kläder, ätit god lunch på uteservering och nu har jag nästan 16.000 steg i benen efter långpromenaden med en kompis. Solen sken på oss men det fläktade skönt ?

Nu en höneblund ? Varje bra ledig dag innehåller en höneblund!

Kram ?

Så klart, Se klart!
Nog kan jag gräva fram hantering av trotsiga barn och ja, varför inte använda mig av den erfarenheten på mig själv, ingen dum ide. Var ju också det Andra halvlek skrev i sitt inlägg. Man måste skydda dem som inte förstår sitt eget bästa, annars går det illa.
Mina val - mitt liv. Kan inte skylla på någon annan, det är jag som bestämmer vilken väg jag ska ta.
Sittta här och tycka synd om mig själv, älta gamla oförrätter hjälper mig inte att ändra riktning.
Gick ut i skogen med en vän, plockade lite blåbär och kantareller och blev nöjd och glad.

... alike blev alkis på autocorrect jag undrar om Google är inne i min hjärna.
Jo, Torn tack för omtanken som jag tolkar det- inte att lägga sig i. Jag tänker ju som du här ?
Landet ligger en dryg timme bort, så vi är ofta här på helger och så. Att sälja lägenhet och bo här är ett troligt alternativ lite längre fram, Men svårt när jag jobbar så mycket som jag gör och med mkt personalansvar... då behöver jag vara på plats om inte extrema fall som i vår.
Vi har bott i hus i många år, och få saker stressade mig så mkt som att ha två trädgårdar med 10 mils avstånd. Det blev inte så kul. Dock hade vi ju barnen hemma då, inklusive ja du vet vad det innebär.
Men trädgården får vara här, och du har helt rätt i att det betyder otroligt mycket för mig. En dag som idag då jag får vara ute hela dagen, med avbrott för kaffe och tvingar mig till att äta, det är min maximala avkoppling och förnöjsamhet. Lyssna på bra bok, pausa, jobba och bara driva omkring mellan mina hörn och pallkragar och smultron som jag skördar och fryser in till barnbarnen. Det är världens lyxliv. Min man frågade igår om att planera något imorgon. Jag säger bara absolut nej tack, inte en enda plan kommer att göras förutom en middag i helgen men den kommer jag planera när det närmar sig dvs inte nu. Tack för den digitala omsorgen, T. Så betydelsefullt för mig! Kram så länge ?

Inte glömt dig???
Kram

Tittar in här och ser att du har varit flitig med inlägg och kommentarer den sista tiden, i motsats till mig.? Så bra att du har tid och lust till det.
Jag har faktiskt länge funderat på hur du tänker om hur det ska bli när du flyttar ifrån trädgården. Har inte viljat ta upp ämnet med tanke på ditt ” en dag i taget tänk”. Men ser ju nu att du är mogen för det.

Ligger din bostad långt i från där du är nu? Brukar du vara på ” sommar stället ” varje helg i normala fall? Tänker att det kan bli en väldig omställning utan din trädgård.❤️ Kan ni inte sälja bostaden i stan och antingen bo på sommarstället permanent, eller köpa en ny bostad med en trädgård som du kan bygga upp från grunden.? Varför inte, det tycker jag ni borde göra. I stan är det bara en massa avgaser och ställen där det intas alkohol.?

Oj, det var väldans vad jag lägger mig i ditt liv, men jag vet ju hur viktig trädgården är för dig. ?

Jag är pigg nu efter en tupplur, i kväll stundar fiskepass 2, då i sällskap av min son.

Ha det så bra!

Kram ?

Fy fan, vad vi är bra! ?

Tack för era kommentarer!

Jag tycker det är svårt i början med alkoholfritt när andra dricker... men, sen går det såklart bra! Tänker att jag behöver 1-2 veckor innan det blir aktuellt (Hjälp- hur ska jag som är så social kunna vara ensam i två veckor.. och inte ens jobba!). Se klart, hur många kvällar blev det för dig innan du tog dig ut och drack alkoholfritt?

Rosa-vina, jag har liksom inte hunnit med forumet under våren- har haft det stressigt både på jobbet och privat. Men, nu är det dags att ta itu med det här igen.. Ja, yngre personer dricker mindre... men mina vänner är ju inte så unga;) Yogan har varit en "tillflyktsort" för mig och hade det inte varit för att jag nu har en skada så hade jag åkt på något retreat under min första nyktra tid. Tyvärr har jag nu för ont för att kunna yoga som vanligt.

Kram till er!

Kommer även klara makens födelsedag.
Tackade nej till vinet han tänkte köpa för kvällen.
I morse var det ok. Han lovade att vara nykter vid middagen som jag ska fixa.
Nu vid 14.tiden är han irriterad. Menar att jag har kontrollbehov över honom...osv.
Jag säger, inte alls. Du väljer själv när och hur mycket du dricker.
Men vi är inte på samma våglängd om du dricker en 1/2 dunk vin.
Då tycker jag att det är obehagligt och jag ser att du förändras.
Fortsättning följer gissar jag...han har en egen dunk vin ( ett billigt äckligt, inte frestande)
?

Har alla på Admin tagit semester samtidigt? ?
Ingen verkar ha uppmärksammat att vi är nu en bra bit in på juli månad... ?

Jag är i din ålder och känner igen mig i allt från den självkritiska blicken och piskandet, till att ändå känna mig stolt över sånt jag har haft kraft att åstadkomma. Såklart hör dessa saker ihop. På något vis. Jag tänkte idag att så mycket otillräcklighet jag läser om här så tycks det ingjutet i vårt DNA, jag vet inte. Har också gått mina vändor i terapi, förlåtit det ena och andra (oklart om det gäller mig själv) Men en sak som är ny för mig i denna relativt nya nykterhet, nu 6 månader, är att jag är mycket pragmatisk kring min tid. Som därmed smittar min känsla för mig själv och mitt liv. Jag vet nu, eftersom jag ser barnbarn fylla 3,6 år. Och eftersom mina barn är vuxna och en bit in i olika karriärer, att jag bevisligen är vuxen, medelålders. Övre? Kanske.
Jag orkar inte och vill inte spendera en enda minut till, bakfylla eller fokuserad på alkohol.
För mig som vanligen vänder och vrider på allt, finns här inget att vända och vrida på. Att leva mitt liv, den enklaste meningen i världen, har blivit ett uppdrag som jag försöker ta på allra största allvar.
Jag håller på dig!

Igår tackade jag nej till alkohol, var jobbigt men helt okej ändå. Tror inte att någon i sällskapet brydde sig nämnvärt. Och alla andra drack inte heller, någon körde bil, någon annan drack inte av oklar anledning, eller jag vet inte varför i alla fall. Idag är jag tacksamt nog inte alls sugen på vin, känner mig mer ångerfull än på länge över mitt tidigare drickande. Tänker på vad jag utsatt min närmaste för, förstår inte hur han han vara kvar.

Försöker röra på mig varje jag och äta sunt och regelbundet. Har börjat titta på ”the wethouse” som någon tipsade om, så oerhört tragiskt och skrämmande. Det är långt ifrån hur mitt liv ser ut men jag känner mig ärligt talat ändå ödmjuk inför att vem som helst kan hamna där. Såg även domumentären ”drinkers like me” men den var en smula triggande, de dricker ju så operatör mycket mer än jag gjort och verkar ändå ha okej fungerande liv, han ser visserligen lite fet och sliten ut men i övrigt stabil och välfungerande. Tycker Rebecka Åhlunds bok är väldigt bra också, känner igen mig i typ allt, hur hon tänkte och resonerade med sig själv etc men även hon drack betydligt mer än mig. Hon drack 2 flaskor vin per dag varje dag u stort sätt. Om jag skulle dricka så mycket under en dag skulle jag ligga halvdäckad i sängen (det har hänt några gånger) och det vore omöjligt att hämta barn i skolan, sköta ett jobb ens någorlunda eller ge sig ut bland vänner och bekanta utan att de skulle se att jag var dyngrak. MEN jag har ändå problem får jag komma ihåg. Jag ska inte tro att jag inte har det bara för att andra eventuellt är värre.

Så bra jobbat..⭐️..Och så fantastiskt gjort av dig att peppa så många andra här på Forumet..Tack❤️

Viljan står ju bara du för, även om jag själv stundtals känt mig hjälpt av en högre makt när jag väl bestämt mig. Det gör jag varje dag. Utan undantag. Mellan mig och ett glas är en mil- och ca 40 centimeter.
Bara viljan emellan.
Så hur din lördag utvecklar sig handlar ju om ditt beslut. Jag tycker du låter grymt stark och peppad och skulle lugnt våga säga: jag ska inte dricka, och vara säker på att hålla fast vid det. Heja dig!

Så jobbigt att ta tag i. Ett knep som funkar för hjärnan är att ta en mini-bit i taget, då kan dopaminet luras att komma fram. Ungefär som jag gjort med nykterheten i sex månader nu. En dag, en timme, ibland en kvart i taget (främst i början.)
Livet BLIR rörigare med alkoholen, men precis som andra halvlek skriver så måste man prova själv. Kring det finns inte en enda genväg. Önskar dig kraft och styrka. ?

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!
Grattis till fem månader.???

Jag var nog lite trött i morse trots allt, då jag glömde av att det var din femmånadersdag.?

Ha en underbar dag!

Kram!

Bag-in-boxat? Nä, förstås inte. Kasst verb, får inte plats på min nyordslista ?

Kram ?

Inget kaos blir bättre för att man häller vin på det. Tvärtom.

Jag förstår att du inte tror mig, så du måste prova själv ?

Kram ?

Hej & välkommen hit!
Vi kämpar & stöttar varandra. Själv är jag på dag fyra :P

Ha en fin dag!

Tack alla ni (jag TS har bytt användarnamn)

Jag har plöjt väldigt mycket litteratur och film. Om ni orkar läsa/ lyssna på engelska rekommenderar jag verkligen:
”Guts”
”This naked mind”som verkligen går igenom allt kring kemin kring alkoholen, våra belöningssystem, negativa effekter av alkoholen osv.

Ingen alkohol idag heller!!!!! Dag fyra, inte mkt kanske men känns så bra ändå. Lördag åker vi till Linköping för att besöka vänner... vill inte dricka. Ska prata med min man.
Bokat rådgivning på beroendemott. Funderar på aa, någon som kan rekommendera något annat?

Kramar ❤️

Men kan vara bra på både kärlek och omsorg ändå.
Men för att behålla fokus, vilket är nödvändigt och svårt, så är det ditt hanterande av 3-åring och tonåring som är centralt här.
Har du erfarenhet av det som förälder så tycker jag det går att gräva fram ur dammet. Samma attityd av; jag hör vad du säger men nu blir det som jag har bestämt.
Någon annan väg än att inte dricka är inte framkomlig. Allt annat kommer efter det.
Att inte duga brottas vi med, jag börjar tro att det gör till människans DNA. Men vi ska igenom den skogen också. En dag i taget funkar bra för mig. Heja!

Så bra du gjort det. Tack för att du delar med dej. Här finns mycket styrka och klokskap.
Ha en fantastisk dag! ?

Tack för ditt instick, flaskan tänker jag inte ta till iallafall.

Jag har nog kört något slags självterapi senaste åren då jag faktist mår mycket bättre och kan slå ifrån mig på ett annat sätt nu jämfört med ett par år sedan. Förut kretsade allt runt att min fru skulle vara glad och varje gång hon var missnöjd med något så gjorde jag allt för att få henne på bättre humör. Hade vi ett bråk gjorde jag allt för att vi skulle försonas. Jag försökte vara ett steg före henne hela tiden för att röja undan eventuella problem, jag krattade manegen för att se till så inte det minsta lilla fel var där och kunde trigga henne att få ett utbrott. Jag har varit alldeles för hård mot mina barn då jag hela tiden försökt få dem att inte irritera min fru. Numera har jag släppt detta, jag orkar inte och faktist så bryr jag mig inte längre, på sätt och vis vill jag att hon ska tycka att jag är elak så hon lämnar mig. Just nu försöker vi lappa ihop vad vi har för att se om vi kan gå vidare ihop, tycker inte mig se att hon försöker ändra sig märkbart och jag vet faktist inte ens om jag älskar henne som en partner längre. Jag har lovat mig själv nu att jag ska ge henne en chans, men på sätt och vis vet jag inte riktigt varför då jag vet att hon kommer att tappa humöret någon gång och gå loss igen. Allt jag egentligen vill med mitt liv är att kunna gå upp på morgonen och i lugn och ro dricka mitt kaffe utan att oroa mig för om hon kommer explodera eller inte innan jag druckit upp koppen.

Mycket skrivande om icke alkohol, men som jag skrivit förut så är hon min trigger. Jag fortsätter hur som helst mitt nyktra spår, iallafall ett tag till.

Mycket ovanligt med en dag helt för mig själv. Igår var vi på besök i närliggande stad, och passade på att besöka en mkt härlig restaurang, något vi är minst sagt svältfödda på, men har inte saknat så mycket.
Bland dessa sällskap som alla njöt vin och drinkar ihop med maten. Kändes lite ovant. Slogs av ”varför kan inte jag”. Och ”kan verkligen inte jag”. Nej, jag kan ju inte. Och vill inte.
Vi pratade mycket och på något annat sätt ändå än när man sitter hemma vid sitt vanliga köksbord. Om modiga val man gör som yngre och hur mer eftertänksam (feg?) man blir som äldre, 50+ alltså inte äldre-äldre än... Vi pratade om att göra en lång resa när det är möjligt. Jag pratade om min rädsla att någon av oss ska träffa någon annan- jag själv mer i riskgrupp här vilket inte har med mått av kärlek att göra utan impulsivitet, spjärna emot livets lunk. Så barnsligt.
Idag har jag köpt jord så det räcker en vecka. Tänker på det och alla dessa historier om att bunkra alkohol.? Samma känsla. Puh!
Vad ska det bli av mig när trädgården stänger? Jag gissar på träning. Iaf rymmer vårt hem i stan inga större rum för hobbies som skulptur... Ska börja lyssna på Peter Englunds nya bok nu som jag tror är bra. Jag är nykter idag. Kan inte föreställa mig något värre än att redan vid den här tiden börja småplanera för ett glas rosé till lunch och vara kontrollerad men lite yvig lagom till att min man kommer hem och därför lite tyst och kanske inåtvänd. Usch och usch.
Övar vidare på ledigheten, inte så enkelt för mig att ”bara vara” tvärtom jättesvårt. Njut av dagen! ?☀️?

Tack alla! ❤ tyvärr klarade jag inte av att stå emot. Jag tilloch med bad min man åka och handla och eftersom han har samma behov som jag så var han snabbt iväg.
Drack fredag- lördag- söndag. Sen då, blev jag gladare lyckligare, eller fick jag ångest över mitt beteende?
Ingenting. Lite trött och uppgiven bara.
Sätta mål? Det spelar ingen roll för jag kan lätt bryta när jag tror att jag inte orkar mer, som nu, för att det bor det en trotsig 3-åring + en obstinat tonåring i mig som fullständigt skiter i regler och förmaningar. och gör som de vill ....
Jag blir så jävla trött på mig själv. Varför kan jag inte bara lyssna till det kloka och starka jag som finns därinne, som vill mig väl, talar om att jag visst är värd ett bättre liv än detta.
Att jag visst kan om jag vill.
Gamla känslor av att inte duga finns ju här, vara den som i min mammas ögon bara var till besvär, alltid i underläge jämfört med mina "duktiga" syskon. Aldrig lyssnad till. När jag som mest behövt henne fanns hon inte där, tog avstånd för att skydda sig själv mot känslor hon inte kunde hantera.
Jag var inte värd att tas om hand, få stöd och hjälp när livet rasade.
Blir man aldrig fri från sån där gammal skit. (60+)Jag har gått i terapi och jag har bearbetat detta med hjälp av medium och jag lyckades då släppa och förlåta. Trodde jag.
Nu ett äktenskap där det inte heller går att prata. En man som tiger ihjäl mig och känslan av att inte vara värd att lyssna på finns ju här igen. Han är snäll omtänksam generös men han kan inte prata.....

Du har startat en tråd här och namnet på den antyder att du är mycket oroad just nu, berätta gärna mer så kan vi här försöka ge dig stöd på det sätt vi kan via internet. Om du vill såklart!

Jag har ändrat ditt alias då det innehöll ett för och et efternamn, oavsett om det är ditt eller inte vill vi värna om anonymiteten här och tar alltid bort sådant, så inget personligt mot dig, hoppas det var ok, skriv till oss under "frågor" om du vill ha hjälp att ändra ditt alias till något annat.

Varmt välkommen hit, hoppas du hittar mycket här som blir hjälpsamt för dig!

Vänligen
Rosette

Alkoholhälpen & Anhörigstödet