Senaste kommentarerna i forumet

Oj, vad jag känner igen mig i din story... mer än du kan ana. Alltså dricka tills man inte vet vart man är, vakna av att man spyr... barnen, ja herre gud barnen. Hade huset börjat brinna då hade det varit kört. Jag har somnat med ljus tända, helt oansvarig. På ett sätt är det kanske ändå det som krävs, att nå botten och sen nånstans inse det och börja simma uppåt. Jag tror på dig, du kommer klara det här! Nu kör vi på varsitt håll men ändå tillsammans ??❤️

Alltså kväll igen, det går fort nu, morgon och kväll mest hela tiden och samtidigt går det så långsamt. Mystiskt.

Idag har jag två dips angående ? alltså av bara lite kontakt så rasar alla murar? Va?! Bygg upp dom snabbt som tusan igen. Har gått en pw i kväll och det har hjälpt, men bäst är ändå skogen med vovvis. ❤️

Jag ska nu kolla Vikings och sen sova. Alltså det är otroligt mycket mysigare att krypa ner i sängen och mysa ner mig med en serie än att sitta och pimpla vin.

Lyssnade på alkis-podden när jag pw:ade, en sjukt rolig kille som de intervjuade. Kunde inte hålla mig utan skrattade högt flera gånger... haha. Så otroligt hög igenkänning på mycket, till exempel när det är påsk och en röd dag mitt i allt, systemet är stängt och man bunkrar redan på måndagen för att vara säker på att man verkligen har så att man klarar sig, åka ut till en stuga, se till att ta med ordentligt så att man inte riskerar att gå tom och ändå känna en stress... kommer det att räcka? ? När man trycker på knappen första gången i en ny bib och det sprutar ut vin och bildar en skumkrans i glaset... vilken känsla. En bib är antingen ny och tung som en tegelsten eller lätt som en fjäder... sällan nåt mitt emellan. Mycket tankar som han beskrev har cirkulerat i mitt eget huvud. Den ego-centreringen som bildas, ilskan mot omgivningen om man tvingas till att vara nykter när man vill dricka. Usch och fy. Men kille berättade allt med glimten i ögat och på ett riktigt rolig sätt, så fick mig ett gott skratt. ?

Även idag har jobbet flutit på som tusan och de problem som jag stöter på känns inte så oövervinnerliga som de brukar. Nu känns de hanterbara. ?

Tack för pepp Svalan77, jag skriver massor just nu och det känns bra. Känns bra att ha något att gå tillbaka till, läsa om och känna känslan på nytt. Bra att du oxå skriver och att du gör det för dig själv. Lycka till med din kamp! ?

VaknaVacker, ja det är nog så att jag vaknar normalt och att jag sover normalt. Känns ändå såååå skönt när jag väl kvicknat till. ? Att stå emot ? är nästan en större kamp än mot ?... och allt är i mitt huvud, de stigar som mina tankar trampat upp under flera år, de är sååå lätt att falla in på på nytt. Men jag kämpar och tar en dag i taget mot båda mina monster! ?? Tack och kram till dig med. ❤️

Se klart, precis som du beskriver det - en dimma men när den lättar då är det fri sikt! ? Får väl försöka leva och acceptera att varje morgon är en slow start ett tag framåt. Tusen tack för att du peppar mig och att du är en bra förebild! ?

Nu stänger jag den tolfte dagen i mitt nya nyktra liv. Även idag valde jag att vara nykter och det är så sjukt bra gjort!! ??❤️

Hej nyststart, tänker på mina tidigare destruktiva relationer och känner igen mig i en hel del. Jag blev som en svamp som sög i mig alla stämningslägen och anpassade mig därefter för att få så mycket lugn och ro som möjligt. Jag var medberoende till missbrukare, men vad jag förstår så liknar dom destruktiva förhållandena till ungefär samma kategori. Jag gick i flera år på alanons anhörigmöten och även i kognitiv terapi. Där fick jag lära mig en del hur man tar sig ur medberoendet. Kanske samtal med någon utomstående, terapeut eller liknande, kan vara till hjälp för dig oxå. Jag tror inte längre att allt ”hänger” på mig, utan att alla har ett eget ansvar för sitt liv, och oxå ansvar gentemot den man lever med. Hoppas iallafall att du inte tar till flaskan, det löser ju inga problem. Lycka till Jullan

Grattis Se Klart - stort grattis till din långa nykterhet.
Läst i kapp din tråd nu ( skrivit i min egen tråd om min resa bortom wi-fi och mobiler)
Och tack för listan över de förändringar du upplever.... de är inte få!
Det är ju delvis ett annat liv du ritar och jag funderar på om det ’bara’ handlar om nykterhet ( nykterheten var/är förstås en förutsättning) . Men fanns allt det du beskriver som positivt innan du började dricka problematiskt? eller är det en utveckling som kommer av själva resan/ insikterna som följer av att dricka problematiskt och klara av att sluta/ komma vidare?
Det är fråga jag funderar en del på själv .
??

Välkomna in i värmen igen, jag är här för tredje gången, så kämpa på du är inte ensam.

Tc du har fiskat upp en gammal tråd?

Uj uj. Hm, har väl inte gjort så mycket utåt. Drack mest hemma. Men har somnat på krogen och blivit utvisat av vakterna.
En gång var jag så på lyset sent på kvällen när alla sov att benen inte bar och jag åkte ner för en trappa liksom på ena låret. Aj. Minns känslan...Det blåmärket var typ en halvmeter långt. Minst?

Tänker lite nu och då på sånt jag gjort, det skall man aldrig glömma!

Heja oss med nyktra dagar. Kram?

Så härligt att du hade en bra tur t Ullared??

Du är så strong och medveten??

Kram?

Mår bättre efter att ha varit på kvällens möte (nyduschad). ?

Såg en mycket intressant dokumentär på Youtube om Bill W., en utav AAs grundare. ?

Vad fint Andrahalvlek.
Det var också intressant att läsa om dina erfarenheter av att känna sig ensam.
Jag känner igen mig även om min verklighet sett/ser delvis annorlunda ut. För egen del tror jag att just drickandet gjorde mig ensam ...och jag var på väg in i ett liv där jag valde ensamhet ( =alkohol) framför umgänge. Inte alltid förstås men det hände.
Jag tänker också att de kontakter du tar nu som säkert på lite sikt kommer att leda till ett mindre ensamt liv ..inte skett om du fortsatt dricka.
Det finns också en så tröttsam föreställning om att tvåsamhet är enda vägen....

Jag har flera gånger trakasserat kompisar sexuellt.

Legat med gifta män, män dubbelt så gamla som jag och folk jag inte egentligen velat ligga med.

Varit rent elak mot kompisar.

Låter som en helt underbar resa. Vandra, tälta, inga mobiler, bara ni två - och även möjlighet att tänka.

Visst är det en sorg att tänka på all tid man har druckit bort, men det är bara ett friskhetstecken att du tänker så. Då vill du inte dricka bort ännu mer tid.

Kram ?

Försöker göra programmet, men får inga svar av rådgivare. Det jag skriver in sparas inte. Teknikstrul är ännu en sak jag inte orkar hålla på med

för era svar. Jag fortsätter fundera mkt på hur jag ska göra mentalt.. får dagligen kritik för det jag missat. Ingen uppskattning alls för allt det jag faktiskt gjort. Fixar allt ensam.. tydligen inte tillräckligt ? vet ännu inget annat sätt att koppla av..

Eller jo, det som skulle hjälpa mig vore en medmänniska som är på min sida. Finns ingen.

Måste verkligen försöka klara detta ensam. Men hur? När kroppen aldrig kan slappna av utan A, och rastlösheten, känslan att inte räcka till, sömnbristen är konstant närvarande.. hur gör man då?
Kram alla ❤️

Ja, du vet vad jag menar. ? Blev så glad när jag såg ditt nick i flödet. Härligt att du är på gång igen. Vi hjälps åt.

Let's be careful out there (om du minns...)

Kram

Det var många dagar sedan jag skrev i min tråd. Är på resa och har varit i obygden i ett par dygn och vandrat...långt från civilisation och nät. Det har varit fina dagar...nästan som meditation att vandra och slå upp tält och helt ägna sig åt överlevnad.
Jag har saknat mitt forum...och alla er som skriver här. Det har blivit en vana att läsa här varje dag och skriva ibland och jag har känt mig ensam i mina tankar kring alkohol och nykterhet ( man hinner tänka mkt när man vandrar). Min särbo vet ju att jag deltar här och att det betyder mkt för mig - och jag har varit öppen om mina problem - men inte så vidöppen och utförlig kring detaljer och skeenden som här.
Vi bestämde båda att lägga bort mobilerna under vandringen och nätet har som sagt varit uselt....men ikväll känns det tryggt att logga in här igen och läsa. Jag behöver det!
Längtan efter alkohol har dock varit nästan obefintlig under vandringen och jag är så tacksam över att kroppen håller.... trots allt den varit med om. Men jag klara att vandra ...med ryggsäck - många timmar. De första dagarna var jag ganska trött men det har lättat och ikväll känner jag mig stark.
Under vandringarna har jag tänkt en del på all den tid som jag druckit bort - att den inte kommer tillbaka...och att livet är kort.
Så är det bara - det kan jag inte ändra på. Vet inte varför sorgen över det under vissa stunder växte sig stark.... antagligen är det en sorg jag måste igenom och nu har den fått fritt utrymme.

Har återigen lyft mig själv ur askan och elden. Är så snabbt uppe på benen igen men hamnar dessvärre lika snabbt i framåtstupa sidoläge kvidande i mitt bisarra missbruk. Detta är i stort vad jag måste bryta och jag har en makalös förmåga att glömma allt det hemska runt och efter mina fyllor. Har gjort framsteg med terapi och det har inte varit gratis rent känslomässigt så att säga, men äntligen har jag fragment av förståelse och har små men skarpa verktyg att arbeta med. Förändring kommer inte över natten så att säga. Inte den personliga och mentala i alla fall. Jag har tidigare berättat om övergreppen och våldet jag växte upp i som liten parvel. Allt detta jagar mig fortfarande både medvetet och omedvetet. Dag som natt. Jag har i hela mitt liv flytt för mitt liv på ett eller annat vis. Allt för att överleva. Metoderna har inte fungerat eller varit de allra mest genomtänkta. Problemet är att det är först nu vid 56 års ålder och erfarenhet som jag börjar förstå varför och hur jag försökt lossa mina egna demoners grepp. Man är aldrig för gammal eller för sent att lära om, börja älska sig själv i stället för att slå på sig själv. Mitt liv har varit och är fortfarande väldigt prestationsbaserat, nedvärderande, självkritiskt, oförlåtligt och fullt av "skynda, skynda!"
Jag fick som liten aldrig trygghet eller ro utan var alltid jagad på ett eller annat vis. Det har gjort stora revor i min kropp och själ. Men på ett eller annat makalöst vis har jag faktiskt klarat av otroligt mycket bra saker här i livet ändå. Familjen är kvar, jobbet jag hatade har jag lämnat, jag bor precis där jag vill bo, jag har en aptit och nyfikenhet på människor, djur och natur. Älskar resor, träning och äventyr. I ärlighetens namn har jag inte mycket val om jag vill fortsätta livet. Alkoholen måste bort, de sista två åren har det eskalerat snabbt och mina nedturer har varit väldigt många och ofta. Nu tycker jag mig åter igen ha vaknat upp och poletten ramlat ner för 87 gången. Hissen har gått ända upp till övervåningen.
Dag 4 och jag känner mig lugn men samtidigt oroad, tankar och idéer runt alkohol och framtiden både skaver och gnager. Hur ska jag lyckas vara utan det som blivit en sådan extremt stor del av mitt liv?
En dag i taget, långsamt ska hjärnan och sinnet få sin ro, läka och utveckla nya mönster och tankar som inte inkluderar alkohol.
Tänk när jag kommit dit.
Mer berättelser kommer framöver.
Jag behöver er alla där ute.
Kram och kärlek till er.
GP

På den tredje semesterdagen klev hon upp ur sängen och gjorde lite nytta. För att hon hade lust att göra nytta.

Idag har jag dammtorkat, dammsugat, diskat, planterat om två blommor, städat badrum och rensat ut det allra värsta ur klädkammaren så att jag åtminstone kommer in.

Jag har också hjälpt min mamma att betala räkningar på internetbanken för första gången. Fram till nu har hon envisats med att fylla i privatgiroblanketter. Det tog ”bara” ett år att övertala henne.

Det tog mig fem år att övertala henne att flytta 30 mil, till min hemort. Det är 4 år sedan. Ett av de bästa beslut som hon har tagit i sitt liv med facit i hand. Hon har ju bara mig.

Allt jag har gjort idag har jag gjort för att jag har haft lust. Inget måste någonstans. Man måste ytterst lite faktiskt har jag kommit på. Och allt blir skönare om lusten är drivkraften.

Ja, det där med mamma hade jag ju lovat förstås. Hon är en sådan som vill ha en exakt tid med några dagars varsel. Redan i lördags bestämde vi att på onsdag kl 16 skulle jag hjälpa henne med räkningarna.

Och det gick bra. Över förväntan bra. Nästa gång vill hon prova själv, och det är klart att hon ska göra det. Tänker att det är bra för framtiden också. Om hon blir dement eller rejält krasslig på annat sätt, då kan jag fortfarande betala hennes räkningar medan hon tittar på. Jag är god man till min yngsta dotter, det räcker bra.

Skulle precis skriva att det varit en lugn dag, att det inte har hänt så mycket. Men det har det ju ? Även om jag gjort en hel del är den spontana känslan att jag inte har gjort så mycket.

Torsdag-fredag ska jag tjöta i några timmar med två fina vänner, och det ser jag verkligen fram emot. På fredag ska jag hämta yngsta dottern hos hennes pappa också.

På söndag har jag bokat in lunch med mamma på en restaurang på promenadavstånd. Semestern rullar på i maklig takt. Nyktert. Och det känns självklart.

Kram ?

Ikväll är det regn, jag är trött och less.
Uppgiven eftersom jag inte orkar hitta på nåt alternativ att göra eller uppleva.
Trötthet och lätt nedstämd ,det är nog en trigger för mej.
Jag vill helst sova, så fort som möjligt Zzzzzz

Hur funkar det?

Kram ?

Du behöver bara nå din botten. Känna inifrån och ut ”jag orkar inte mer”. Då kan resan upp mot ytan börja ? Klokt att köra ikväll!

Kram ?

Det lider jag fortfarande av, vaknar långsamt med mitt kaffe, men när dimman klarnar är det banne mig fri sikt! Och som du säger, pigg om dagarna, härligt! Lycka till nu och framåt, det blir BARA bättre!

Det är verkligen ett intressant ämne, finns mkt på engelska, om man söker på Self Compassion. Agneta Lagercrantz (psykolog/författare) har skrivit en bok om detta, med titeln Självmedkänsla- hur du kan stoppa självkritik mot dig själv och andra.
Tror den är bra! Hon har också intervjuats i ämnet vid flera tillfällen som ju går att hitta.
Tycker medkänsla egentligen är bättre än snäll, då det ju handlar om empati för självet på samma sätt som man är empatisk med andra. Vi är ofta ganska bra på det ju... oss själva behandlar vi som galärslavar, aldrig nöjd, alltid orka mer. Nyttigt att fundera på!

Den är klurig och ibland så tråkig. Men att se verkligheten så som den är, sorg över att inte dricka mer (har nu gått över helt för mig) rädslan att inte klara det (får vi nog leva med) det tror jag är bra när nykterheten ska etableras. Vi drinkare har varit duktiga på svart, vitt, rött! Starka känslor och stora penseldrag. Nu är det lite mer tuschteckningar... inte så bombastiskt men fint när man går nära. Njut lite av dagen också!

... Torns tråd idag vilken inte var meningen, det kom att handla om anonymitet här. Och hur man pratar om forum- medlemmar med andra (om man nu gör det). Jag gör inte det särskilt ofta men skulle av bara farten tänka att man ska behålla sin anonymitet. Det kan ju finnas andra och starkare skäl än att man skulle bry sig så mkt om vad grannen tycker om ens dryckesvanor, antagligen ingenting ?
Men det kan som sagt finnas andra skäl. Som att tex vara vd för Systembolaget (vilken jag inte tror att någon är, men vet ju inte)
Ja nog om det. Jag skriver ibland lite opersonligt av skäl som hänger ihop med att vara anonym. Lite tråkigt ibland men man vänjer sig.
Sovit som en stock men drömt massor, och obehagligt om djur (råtta, hund) Det är nog glappet mellan jobb och ledigt som bearbetas på något vis.
Idag fick jag en tanke som löd ”tänk om jag tröttnar på nykterheten”. Fanns inget som föranledde tanken och har knappast tröttnat på att må bättte än på många år.
Men ibland blir jag orolig av att läsa om återfall mm, som inte tycks gå att STYRA över. Så sorgligt. Gör mig också lite rädd som sagt.
Nu väntar projekt lunch som knappast är prioriterat i sommartid.
Sen en tur till bygghandel pga snickare som äntligen är här och jobbar! Jag är nykter idag utan att tveka. Kram.

Har börjat träna lite smått, kortare löprundor (inte för långt till en början för då kommer jag troligen tröttna), promenader och lite yoga. Man har så mycket tid, inte för att jag drack dagligen men om man dricker kanske 2 ggr på veckan så blir det 2 bakfyllor och dagen efter bakfyllan är man ju fortfarande ganska energilös och seg. Har börjat äta lunch, något som jag sällan hade tid eller lust med innan om jag inte var på jobbet. Regelbundna vanor är nog viktigt. Läser böcker och pysslar hemma, försöker att inte snöa in för mycket på bra saker heller så jag sen tröttnar eller att det blir för mycket liksom. Jag är lite allt eller inget, behöver träna på mig att vara lagom, ha lite tråkigt och inte Antingen hata eller älska saker. Det finns ju ett mittemellan. Har tackat nej till planer med mina vin-väninnor, skulle inte kunna träffa dem utan att dricka, skulle nog ärligt talat vilja dricka då. Skulle inte behöva övertalas.

Samtidigt tänker jag nog omedvetet att jag någon gång kommer tillåta mig själv att dricka, om tillfälle ges liksom. Nu vågar jag inte, vare sig för min egen eller andras skull. Kanske bra att jag är öppen för mig själv med den känslan, att jag inte ljuger för mig själv och tänker ”jag kommer aaaaldrig att dricka och det kommer aldrig komma en dag när jag vill det...” tänker egentligen bara att jag inte ska dricka idag. Ser alla trådar i forumet och känner igen mig i mångas lite dramatiska formuleringar om att hålla sig nyktra. Jag har själv utttyckt mig så och misslyckats (säger inte att dom ska misslyckas). Den här gången försöker jag vara mer realistisk och förutseende, hoppas på det bästa...