Senaste kommentarerna i forumet

När jag läser ditt inlägg om din träff m din vän och bebisen så rinner tårarna. Du är ju helt suverän och jag känner mig så glad och rörd för din skull❤️ Du inspirerar och är en ledstjärna?Det är liksom inga krusiduller utan så här fint kan det bli...i livets enkelhet..det som är det viktigaste i livet??

Kram t dig?

Vi finns här. Forumskompisarna ??

? Ja jag tänker bara framåt nu, jag vet oxå att med varje bra dag så ökar välbefinnandet och självkänslan.

Peter på landet, tråkigt att höra att du inte känner dig pepp och frisk idag! Men det är en lärdom precis som du skriver, vem vill förakta sig själv, känna ångest och pinsamhet? Det är så dumt när man vet hur man ska må bra! Du vet vad du ska göra för att må bra igen ?? Det blir bra, jag tror på dig! Hästen står sadlad och klar. Bara att hoppa upp på den och börja rida, om och om igen. Ta lärdom, du vet vad som krävs för att du ska känna dig stolt över dig själv igen, jag vet att du kan! ???

Självrespekten får sig en rejäl törn när man tappat det igen trots att man lovat sig själv att inte hamna i ångest och misär igen. Sen hjälper inte alla förnedrande sms, pinsamt beteende heller direkt. Men det enda man kan göra är att resa sig och jobba hårdare. Det driver mig framåt, löpträning och bevisa för mig själv att jag har styrkan. Jag har gjort det förut i andra sammanhang.

Jättebra att du klarade av att vara nykter. Bra kämpat även om det kändes som en jobbig dag i början, skönt att det vände sen! Låter gott med lösgodis, jag har unnat mig en stor kulglass idag igen, det har blivit mitt nya beroende, men glassen gör mig glad ? imorgon är du en vecka nykter, passar på att säga grattis i förskott, för dit kommer du komma, det hör ju jag ???

Jättebra kämpat olycklig1978, snart kan du ändra ditt nick till lycklig1978, för det är mot det målet varje dag nykter tar dig ????

....men det väldigt bra ändå! Ska på mitt första aa möte imorgon. Inne på mitt sjätte dygn som nykter nu....
?????????????

Tack andrahalvlek! Det blev så bra idag! Jag är så nöjd över att jag var 100% närvarande, glad och gungade hur länge som helst med den lilla i min famn. Så underbart när jag jämför med min förra träff med dessa två, och idag var det ju egentligen bara precis så som det ska vara en vardagseftermiddag. En helt vanlig normal träff. Livet i sin enklaste med bästa form ???

Oj nu har det nästan gått en vecka! ?

Exakt, Onkel F, Beviplex comp brukar fyllskallarna få, om det inte behövs tiamininjektioner ?

Den här dagen har varit sådär. Vaknade ett par gånger på natten som vanligt men gick upp tidigt och gav mig faktiskt ut och sprang igen, men lite längre denna gång så jag varvade att gå och springa. Kändes bra.

Sedan gick luften ur mig på något sätt, då jag inte genast fick svar på ett meddelande jag skrev. Att det behövs så lite! Kände mig så ensam och ledsen. Kunde inte ta itu med det jag hade tänkt göra i hemmet. Åkte runt på olika affärer för att leta efter ett parasoll till uteplatsen. Hittade inget och blev jättetrött, gillar inte att gå i affärer... Köpte en stor påse lösgodis som jag sedan tryckte i mig hemma. Försökte ta till maten istället för alkoholen... Det funkade inte så bra, blev bara väldigt illamående. Har aldrig varit någon godisråtta. Fick huvudvärk också.

Sedan blev det bättre. Fick svar på mitt meddelande och så kom dottern hem. Har så svårt för att vara ensam ibland. Jag har ju vänner, människor som bryr sig om mig. Men har så svårt att se det ibland.

Lyssnade lite på ett avsnitt av Alkispodden. De pratade om tre problem: 1. Att man är "allergisk" mot alkohol och inte kan sluta dricka när man börjat. 2. Att man blir besatt av alkohol. 3. Att man inte kan hantera känslor eftersom man vant sig vid att bedöva dem med alkohol.

De två första punkterna kan lösa sig genom att sluta dricka - att inte ta det första glaset. Men den tredje, att lära sig hantera sina känslor - den finns kvar. Det känns så svårt! Hur ska det gå till? Känslor är läskigt...

@Andrahalvlek, idag känner jag mig faltiskt stolt som en pudel ?

Jag försöker att göra mitt bästa för att komma till roten med anledningarna till att jag har svårt att hantera alkohol. Jag är inte klar än men tror det hänger ihop med stress. I år har varit ett stressande år på många sätt, både på jobbet och privat. Alkoholen har helt enkelt blivit ett sätt att glömma bort det jobbiga, ett sätt att koppla av. Jag försöker därför hitta andra sätt att göra det på.

Idag var det återigen en heldag på jobbet och sen hem till familjen och allt vad det innebär med två småbarn. För att hinna stanna upp och varva ner så promenerade jag hem och satte mig på en bänk vid en äng. Satt där i en kvart och bara var. Kändes riktigt skönt. ?

Ditt inlägg sprudlar verkligen av energi ? Du har verkligen fått ett helt annat liv! Och din familj måste också vara överlycklig ❤️

Du borde användas som affischnamn i den nyktra kampen! Stort grattis till snart 13 nyktra veckor.

Kram ?

Hej där ute (här inne)! :-)

Jag fortsätter tuffa framåt på min vita linje. 13 veckor utan alkohol på söndag (tror jag...har ju verkligen slutat räkna). Det har farit förbi födelsedagar och halva semestern har gått, men inget sug efter alkohol ALLS! Jag känner verkligen att detta är för alltid. Maken hade glömt en Breezer i hallen. När jag städade ställde jag resolut in den i skafferiet och påminde honom om att ta bort den sedan. Han såg skamsen ut. "Försökte du pröva mig, eller?" frågade jag. Jag har sagt till tonåringarna att de kan vara lugna - att ALLT som de ser i mina glas framöver är helt alkoholfritt - att det är det - även om det ser ut att vara annat. (Som att jag vid någon grillkväll tagit en alkoholfri öl till maten). Det känns i hjärtat att det är så.

Meeeeeen...jag ska verkligen inte helt skönskriva mig själv. Något konstigt, ja-a....nästan fascinerande, hände för någon vecka sedan som fick mig att förstå att alkoholisten i mig inte är borta - även om hen inte är närvarande i mitt liv längre. Maken grillade på altanen. Jag var i köket och plockade med en sallad eller något. Jag hade ett glas alkoholfri öl på bänken. Han hade, tillfälligt, ställt ett likadant med starköl en bit bort från min. Jag hade inget sug, men något inom mig fick mig att snegla mot hans glas och instinkten att ta en klunk från hans var stark. Det var ju så jag brukade göra - när jag var alkoholist. En klunk av hans, ett av mitt. Sedan när han var tillbaka så fyllde han då på mitt och därefter ev. sitt. Jag sträckte mig aldrig, men mentalt hann jag göra det - innan insikten slog mig och jag skrattade högt åt mig själv där i köket. "Jasåååå du, du tror att du är så långt ifrån detta nu, men beteenden tar lång tid att ändra. Ta med dig detta nu, minns det och påminn dig själv om att du aldrig någonsin kan börja dricka igen".
Jag är tacksam över den insikten jag fick där och då i köket. Jag kan inte hantera alkoholen, vi är inte vänner, och därför ska jag hålla mig ifrån. Punkt slut.

I övrigt fortsätter jag med mitt kost- och träningsprogram. Jag sedan jag började för fyra veckor sedan minskat i mag- och midjemått, gått ner 3 kilo i vikt, fått ner min vilopuls, byggt musklerna på armar och lår genom att lyfta mina vikter och gå mina powerwalks. Min kost består av råvaror såsom fisk, kyckling, skaldjur - råris, quinoa, fullkornspasta, enorma mängder med frukt, bär och grönsaker varje dag. Kvarg, kefir, keso, lax, nyttiga nötter, bra oljor. Drycken är kombucha som jag gör själv, eller rent vatten.
Min hud är slätare och renare än den varit på flera år, jag är återfuktad då inte alkoholen suger ut allt från mig längre. Jag är slankare, starkare och har mer energi.

Jag somnar inte, vin-trött, på soffan längre, utan ser på dokumentärer, läser böcker, lär mig sticka krånglig mönsterstickning som kräver fokus. Jag har fått ett nydanat intresse för antikvitieter och åker på loppisar (kan ju köra själv nu, när som helst, när andan faller på) och igår ordnade jag fiskekort och ska åka iväg ikväll och fiska för första gången på länge. Jag ska packa en liten matsäck till mig och tonårssonen och så ska vi se om vi inte kan stå på en solvarm sten vid vår put-and-take sjö och kasta efter den inplanterade regnbågsforellen.

Allt går, nu när alkoholen inte styr mitt liv längre.

Ta hand om er!

Kram
- - ?

Nu har jag kommit hem till min vän och brutit ihop. Vågade känna känslor för första gången på länge. Jag får stöd och värme, och jag har hittat strategier.

Jag väljer att ta striden mot alkoholen. Jag väljer också att inte ta alla strider på en gång.

Men nu jävlar, försök ta mig då alkoholjävel!

Tack för fint stöd här, fantastiskt att få detta bemötande särskilt när det är första gången för mig. Känner att jag har hittat en trygg plats.

Jag är säker på att tant Amanda kommer att få en jättemysig stund med hundra procent närvaro och bebisgos ❤️

Kram ?

Fina Jasmine! Du har själv kommit till den insikten som behövs, du beskrev helt själv hur du mådde och hur du kände dig på din sjunde dag nykter och även hur du mådde och hur du kände dig på din sjunde dag med alkohol. Tänk på vilken dag nummer sju som du helst vill vara på. Jag vet att du klarar det igen, det är bara upp på hästen, ett återfall på sju dagar är inte särkilt länge, jag har haft återfall på över två år och jag är redo att kämpa mig vidare mot ett liv utan ångest varje dag, och för det krävs ett liv utan alkoholen. Jag tror verkligen på dig och på att du klarar det, med tanke på hur du beskriver dina dag sju på ett väldigt varmt och kärleksfullt sätt och ett på ett mindre upplyftande och trevligt sätt. Du är stark, du har insikten, dag ett idag blir en baggis för dig ??

Jag vill tala om för alla att jag mår bra. Jag vill lyfta dig som känner dig nere. Stärka dig som inte tror att det kan bli bättre. Motivera dig som inte känner dig stark. Idag firar jag 48 dagar som hel nykter. Idag ska jag träffa min allra bästa vän och hennes bebis, och jag längtar till vår träff. Vi träffades för 48 dagar sen, då dök jag upp, bakfull som ett svin, vi åt lunch, eller hon åt lunch medans jag gick och kräktes fem gånger efter varje försök jag gjorde att dölja hur jag mådde och äta ändå. Fem gånger gick jag alltså på toaletten. Ifrån min vän och hennes bebis. Låtsades att kaffet bara rann igenom mig, sen låg jag i själva verket och kräktes inne på en offentlig toalett, kranen rann med vatten då jag försökte dölja mina hulkningar. När min kompis sätter sin bebis i mitt knä är jag livrädd och känner mig som en sorglig varelse, jag orkar inte prata med henne, kan inte röra mig, minsta ansträngning skulle framkalla en kräkning där vid bordet. Det är exakt 48 dagar sedan, när jag kom hem från vår lunch klädde jag av mig, gick och la mig och sov två timmar. När jag vaknade skämdes jag, var ledsen och undrade om det hade märkts att jag var så otroligt bakis. Då skaffade jag ett konto här på alkoholhjälpen, och idag 48 dagar senare ska jag träffa samma vän och bebis utan att kräkas, utan att må dåligt, utan att vara rädd för att få en bebis i knät, jag ska vara den perfekta ”tant Amanda” som jag vill vara åt detta lilla barn. Jag ska prata med min vän, orka ställa frågor till henne och jag behöver inte skämmas! 48 dagar enbart har gjort mig till en lyckligare person, en person jag är stolt över. Jag skäms över vännen, personen och förebilden jag borde varit för 48 dagar sedan! Idag känner jag mig stark, frisk och leende inför mitt kompis och bebismys! Jag är evigt tacksam för all hjälp jag fått av er att ta mig hit ???

Ibland undrar jag om de inte är tvärtom på väg mot ett ovärdigt liv. Ramlade ner i ett riktigt mörkt hål i går och är kvar där, känner mig sviken, övergiven och hatad. Min vän vill inte veta av mig och jag kan inte hantera det. Är en jädrigt lång historia. Han har alltid funnits där för mig, och nu är de som jag inte existerar längre han vill inte ens prata med mig el se mig ens. Jag har ställt upp så mycket för honom mer än vad man kan begära av en vän och gör fortfarande men han bara skiter i mig. Vill bara dö just nu, skita i allt.

Det läget du är nu känns förfärligt..?. Jag vet.. men jag vet också att du liksom jag, vid många tillfällen förut lyckats vända skutan..⛵. Du har iaf bestämt dig för att detta är dag 1 igen vad jag förstår..?. Och just idag är nog det vinnande konceptet, som du är inne på, att ta möta den en kvart i taget..
Styrkekramar ?❣️
i massor???!
/Fibblan ?.

Otroligt fint och insiktsfullt inlägg, men givetvis har du många frågor också. Jag kan lova dig att varje nykter månad kommer att ge dig aha-upplevelser på löpande band. Vissa frågor får du svar på, andra frågor känns oviktiga efter ett tag.

Den största gåva du kan ge dig själv är att bli nykter- och drogfri. Att du hittade hit till forumet var meningen.

Det här var så fint uttryckt att du borde sätta in det inom glas och ram på väggen, väl synligt:

”Dags att sluta skylla på en trasig barndom och börja värna om mig själv som vuxen. Man kan ju faktiskt ta hand om barnet inom sig om någon glömde göra det när man faktiskt var liten.”

Kram ?

Du har fantastisk insikt om din situation och verkar ha kämpat länge och hårt! Men nu behöver du hjälp, duktiga flickan kan kanske inte fixa allt. Kanske räcker det med att läsa och skriva här? Eller ta kontakt med sjukvården. Varken tjack eller alkohol är ju särskilt busigt eller hjälper på djupet mot sorg och oro, det vet ju du. All värme till dig i din kamp. Ta vara på det fina liv du så klokt byggt upp.

Efter att ha skrivit kände jag mig stolt. Sedan självkritisk. Sedan ölsugen.

Det riktiga behovet precis nu är trygghet och värme. Beteendet säger att det hjälper med en öl.

Idag ska jag prova att medvetet ändra beteendet. Jag ska träffa en vän istället för att dricka öl.

Kärlek till dig!

Jag är uppvuxen i en dysfunktionell familj. Pappa drack och mamma var medberoende. Syskonet var väldigt våldsam. Som liten var jag duktiga flickan som förstod och tröstade. Jag var självdestruktiv i tonåren och självhatet slukade mig. Syskonet var sällan hemma. Jag och mamma flyttade ifrån pappa och syskonet flyttade hemifrån. Efter några år söp pappa ihjäl sig och syskonet insjuknade i drogrelaterad psykos.
Idag är jag snart 30 år. Det är 11 år sedan pappa dog och syskonet fick diagnosen paranoid schizofren. Det var ett tungt år.
Jag har spenderat mycket tid och energi för att hålla ihop mig själv. Limma ihop de små bitar som jag har kvar. Ibland lyckas jag faktiskt få ihop ett nästan helt Jag.
Nyligen har jag lyckats skapa ett liv jag trivs med. Jag är gift och har hund. Drömmen om lycka och kärlek till Jaget slog in. Jag började ta hand om Mig.
I våras fick jag och mamma kännedom om att syskonet har börjat bruka heroin. Jag förstår nu att min värld rasade samman. När man är så van vid kriser märker man sällan när krisen verkligen tär på en. Men den här gången gjorde den det. Jag såg inte mitt behov av omsorg och tröst. Jag orkade inte börja ta itu med allt igen, nu när jag faktiskt var lycklig. Så jag drack. Duktiga flickan i mig såg till att jag klarade av att hantera arbete, ekonomi och sociala relationer. Det tackar jag henne för. Men innerst inne sa något mig att det är vid kriser duktiga flickan kommer fram som räddaren i nöden, annars behövs hon ju inte. Och den här gången var det Jag som var krisen. Jag närmade mig krisen långsamt och gjorde mitt yttersta för att inte låta skammen ta över. Jag köpte Flodhästen i vardagsrummet. Jag blev frälst. Jag?! Jag som inte gillar när folk är frälsta och inte ser gråzonerna?! Det är ju i gråzonerna vi lever, menar jag.
Men jag insåg att mitt drickande är av problematisk karaktär.
Idag vaknade jag upp efter en timmes sömn, igår hade jag både druckit och tagit tjack så jag kunde inte sova. Det där med tjacket är nytt för mig. Känner mig busig. Testar gränser. Vill ha kul. Det är så omoget. Dagens vinst var att jag tog mig till mitt första anhörigstödssamtal. Heja mig, säger duktiga flickan.
Kvinnan jag hade samtalet med sa något intressant. Att det kanske är mamma som är flodhästen i vardagsrummet nu.

Men jag undrar om det inte egentligen finns tre flodhästar. Jag, mamma och syskonet.

Dags att sluta skylla på en trasig barndom och börja värna om mig själv som vuxen. Man kan ju faktiskt ta hand om barnet inom sig om någon glömde göra det när man faktiskt var liten.

Sakta, sakta börjar jag erkänna mina riktiga behov istället för att bedöva den gamla smärtan med alkohol. Jag behöver rörelse, omsorg och kärlek.

Härligt att ha hittat hit.

Om du klarat att sluta röka klarar du att sluta dricka. Nikotin är ju mer beroendeframkallande än alkohol. Jag tror att du behöver läsa på och liksom hjärntvätta dig själv till att tycka att även alkohol är äckligt. Boken Tänka klart av Annie Grace är bra för det, tycker jag. Finns en tråd med massa litteraturtips överst på Förändra sitt drickande. Och Iron Will skriver bra i sitt inlägg tycker jag - lyckan av alkohol blir mindre i samma takt som problemen och skadorna blir större. Och det kommer en ny glädje, när kroppen blir ren. Kan njuta på ett annat sätt nu av vind, träd, skog, blommor.
Ta hand om dig, och var glad och snäll mot dig själv för att att du tar tag i detta i tid!