Senaste kommentarerna i forumet

...men visst kan också jag sakna att förflytta mig och sväva lite ovanför marken ibland.
Som nykter lever man i verkligheten nonstop. Som alkoholist lever man ju i en berg och dalbana där topparna blir allt lägre och botten allt djupare....
Om jag ska vara alldeles ärlig så kan jag berätta att jag ngn gång tänkt tanken att jag kanske skulle röka lite gräs - för att få den där stunden av dimmig ro.
Jag som aldrig rökt en endaste vanlig cigarett i hela mitt liv eller tagit ett halsbloss.
Och inte varit nära en drog.
Sedan kan jag också tänka att när/om jag fyller 80 så kan jag kanske fira med ngt dyrt vin. Måste vara ofarligt att dricka lite då ( men vem vet)
Obs - att detta är mkt hastiga sekundsnabba tankar som jag kan skratta åt - och inte en strategi!
Värmen drar över landet. Några dagar kvar att jobba.
Otrolig aktivitet i detta fora och så många som kämpar och har det svårt.
En dag i taget.
??

Så glad för din skull! Det går ju hur bra som helst för dig. Inspirerande!

Tack Charlie70!

För din förståelse och alltid för pepp❤️❤️

Det låter som ett mycket bra beslut med en spontan semesterdag! Sådana dagar blir ofta väldigt bra har jag märkt. Man har liksom inte planerat in dem sedan tidigare, och då ger dom extra mycket.?

Fasen, alkoholdjävulen har inte den minsta chans mot dig numera.?
Njut Av kvällen och morgondagen med dina döttrar!

Kram

Båda vikarierna stod på plats kl 9 utanför jobbet. Sen körde jag introduktionen med båda två så det rök om det i några timmar.

En sak har jag verkligen lärt mig på jobbet. Hur stressad och pressad jag än känner mig så tar jag mig alltid gott om tid med nya medarbetare. Deras första intryck av vår arbetsplats ska vara hundra procent bra.

När jag gick hem idag kändes det som om båda två var på banan. Jag gjorde en sista check med dem innan jag gick hem. Sa till dem uttryckligen att fråga vem som helst om vad som helst när som helst. Fråga, fråga, fråga är det enda sättet att lära sig.

Sen bestämde jag mig för att ta en spontan semesterdag imorgon. Det är min sista chans att hänga med äldsta dottern innan hon åker hem till Gbg på torsdag och jobbar resten av sommaren.

Nu har vi precis ätit. Äldsta och yngsta dottern har kört till Willys för att köpa glass. Själv ligger jag i badet och njuter av att veta att jag har en ledig kväll och en ledig morgondag. Med bästa sällskapet dessutom ❤️

Inget vin i världen slår den belöningen efter några dagars hårt jobb. Jag är inte alls sugen på vin, även om tanken ”den här känslan brukar jag dricka vin på” förstås dök upp en kort stund i bilen.

Jag viftade bort tanken med den medvetna tanken ”jag får hitta känslan av belöning på annat sätt, för vin ska jag inte dricka”.

Kram ?

I morse kom jag på att jag ska testa att "experimentera" med mig själv. Det kanske låter konstigare än vad det är, men ändå rätt spännande (tycker jag ?).

Något som vi alla möts av i ganska stor utsträckning är förvalda alternativ som ska göra det enklare för oss att välja rätt, köpa mer saker eller få oss att göra något. Tack vare alla dessa förvalda alternativ så prenumererar jag på sjukt många nyhetsbrev och har skänkt många slantar till olika välgörande ändamål samtidigt som jag köpt kläder. För jag vill ju inte vara den som bockar ur den redan ifyllda rutan där det står att man kan få fina erbjudanden via nyhetsbrevet eller rutan där de undrar om jag kan avvara fem kronor till någon som behöver min hjälp.

Summan av det hela är att när man vill få någon att göra rätt val är att göra det önskade beteendet till ”default”. Då måste man göra ett aktivt val om man inte vill hålla sig till det förvalda.

Så till experimentet: om jag vill göra rätt val att inte dricka alkohol så ska jag ha ett förvalt alternativ färdigt tills den tiden suget kommer. När jag kom hem från jobbet idag tog jag därför fram ett glas och fyllde det med saft. Glaset står och väntar på mig i köket. Dessutom tog jag av mig jobbkläderna och hoppade rätt in i träningskläder.

Så när barnen är nattade ska jag ut och springa (mannen stannar hemma med barnen) och sen hälla i mig saft. Mina val är redan gjorda. Det kommer däför att vara tuffare att ändra dessa val eftersom jag då behöver kliva ur träningskläderna och hälla ut saften innan jag kan landa i soffan med ett glas vin.

Får se hur det går.

Hej, jag har druckit väldigt mycket senaste månaderna av diverse anledningar. Varit mellan 50-60 centiliter sprit i 5-6 månader, med några dagars vila ibland. Jag spydde blod häromdagen och åkte till akuten. De kom fram till att mina levervärden var alldeles för höga. Blodtryck var okej. Jag har inte druckit på 6 dagar och testade mina levervärden idag igen och de har gått upp ännu mer. Alat är på 677 U/l och Asat ligger på 430 U/l, vilket är riktigt oroväckande. Jag ska göra en ultraljudsundersökning nästa vecka. Jag har inte några problem att avstå alkoholen nu, det har varit ett wake up call detta. Men jag är rädd att det är för sent. Är det någon som gått genom liknande och kan lugna en orolig själ? Känns jobbigt att behöva vänta till nästa vecka. Givetvis åker jag till akuten om något extremt skulle inträffa under tiden mellan. Men vad jag inte förstår är hur levervärdena kan ha ökat fast jag inte druckit samt endast ätit nyttig och hälsosam mat sen jag var inne hos akuten. Någon som vet varför det skett? Vad jag läst så ska levern kunna återhämta sig rätt "snabbt" så fort man slutar dricka. Så varför det stiger är ett mysterium för mig.

Jag fick rådet att göra uppehåll på 3 mån. Det lät vettigt eftersom jag är klart beroende. Klarade detta i fyra dagar. (Tidigare ej klarat mer än 2) Jag var fast besluten att avstå tre månader. Det händer dock alltid något jobbigt. Något som jag helt enkelt inte står ut med. Den enda lindring jag har är A. Har letat efter alternativ men har inte funnit någon. Det skulle vara en möjlig väg att tala med någon men det har jag inte. Vet inte vad jag skall göra.

Jag kan tänka mig att sommaren och speciellt midsommar är en svår tid för många. Så bra att även du stannade upp! Snyggt jobbat!

Det är sant det du skriver att man lär sig av sina felsteg. Nästa gång alkoholdjävulen börjar viska så kan vi sätta stopp direkt ??

Hej och välkommen hit. Det låter som du fått någon slags krampanfall. Full tid för eftertanke, kroppen mår inte bra. Läs, skriv och ta hjälp du kan få. Det finns ett bättre liv, jag lovar. Kram

?
Nu har jag flängt fram och tillbaka hela dagen, bl a har jag varit hos veterinären med Pelle. Han har en ögoninflammation, stackars liten. Så var det vaccinationsdags igen. Det är inte alltid lätt, här i livet! ??

Känns skönt med några nyktra dagar, idag blir dag 5 om allt går vägen. Är klarare i huvudet och ”tillbaka” liksom. Men hade lätt kunnat dricka under ”rätt” förutsättningar. Ärligt talat. Känner mig säker på att jag inte kommer göra det den närmsta framtiden men att tänka längre fram än någon månad känns omöjligt. Älskar berusningen, erkänner det. Hatar Däremot den avgrundslösa ångesten det innebär att vakna upp bakfull och återigen har sårat någon man älskar. Inte veta vad man har gjort eller sagt eller skrivit till folk. Vad ska bli mitt nya sätt att ladda ur kroppen och få guldkant på tillvaron? Kommer tids nog känns grått och trist att vara nykter. Försöker förbereda mig mentalt på när den känslan infinner sig, för det kommer den att göra.

Har läst boken ”jag som var så rolig att dricka vin med” och det är hög igenkänning i mycket, nästan allt förutom att hon drack betydligt oftare och mer än jag någonsin gjort. När hon blev nykter verkade det så lätt på något vis, hon verkade aldrig av vad som framkommer i boken börjat känna sig säker och försökt rättfärdiga att börja dricka igen. Hon var så stark från början och vacklar inte i sitt beslut. Min hjärna faller så lätt för frestelser och jag har ingen stark vilja på det sättet tyvärr.

Den lilla löpturer igår kändes skön men tror inte fysisk aktivitet helt kan ersätta vinet... det är som att jag tappat all karaktär när jag gång på gång misslyckats med att hålla mig helt nykter. Det gör något med självkänslan liksom... och nu tycker jag synd om mig själv som vanligt och försöker få det till att det är något utanför mig själv som bestämmer om jag ska dricka eller inte. Det är ju jag och ingen annan som bestämmer det- det är som om att jag hela tiden glömmer det ?

Igår såg jag på ”The making of an alcoholic” (youtube) som handlar om nyhetankarets Elizabeth Vargas kamp mot alkoholen. Det var naturligtvis sorgligt att se en människa som har ”allt” låta alkoholen ta sig in och dominera/förstöra hennes liv. Det var dock en kort sekvens som kom som en fullkomlig käftsmäll för mig och golvade mig totalt.

Hon pratade om att de åkt på semestern och att hon vaknade i sängen av att ett av hennes barn står och drar i henne och undrar när hon ska komma upp. Barnet är varmt och sandigt och doftar solcreme eftersom hen varit på stranden hela förmiddagen, medan hon själv har legat och sovit ruset av sig. Det skulle varit deras tid, men hon hade alltså valt alkoholen före barnen.

Plötsligt fick jag flashbacks till när vi för många år sedan (vi bodde inte i Sverige då) skulle åka till eurodisney. Barnen hade sett jättemycket fram emot det. Jag vaknar med en kraftig baksmälla och genomlider hela första dagen, istället för att glädjas med deras stora dag. På midsommar spelade vi kubb med kusinerna. Jag råkade säga att jag inte var säker på att jag hade spelat tidigare. Mina barn och kusinerna tittade förvånat på mig ”eftersom det spelar vi ju jättemycket hos mormor och morfar varje sommar”, men sen konstaterar de att jag alltid ställer upp och är kvar i köket och tar disken. Så jag har haft sommardate med A i köket istället för att ha ”riktiga sommarkvällar” med mina barn.

Mina tre barn är nu 17-20 år. Jag inser att jag aldrig kan få tillbaka den tiden och uppmärksamhet som jag faktiskt valde att ge till A istället för till dem. Det ger mig fruktansvärd ångest.

Det är inte så klokt att lova ”aldrig mer” har jag läst. Det blir så allvarligt då, och ingen kan sia om framtiden.

Det är inte heller så klokt att bestämma en fast tid, typ en månad. Då ligger alkoholdjävulen lågt hela månaden och hugger sen som en kobra. Har jag läst.

Det bästa, enligt dem som gått före i nykterheten, är att ta en dag i taget och sikta framåt en månad i taget och då ta ett nytt beslut. Eller att ta ett inom-överskådlig-tid-beslut.

För varje nykter månad upplever man mer och mer fördelar, så man förändrar sitt tänk helt enkelt.

Så är det för mig. I början fokuserade jag stenhårt på en dag i taget, gratulerade mig själv för varje nykter vecka. Sen övergick jag till att räkna månader och tog ett inom-överskådlig-tid-beslut.

Den 9/7 når jag nykter 5 månader, och jag planerar inte att börja dricka igen. Inom överskådlig tid tänker jag inte dricka alkohol.

Jag vet att jag inte kan dricka normalt. Det är hundra gånger lättare att avstå helt än att dricka lite. Jag vill inte dricka alkohol, lika lite som jag vill dricka bensin. Där har jag landat nu, och då blir den nyktra resan så mycket lättare.

Kram ?

Trillade också dit på midsommar. Inte lika illa som förut, drack betydligt mindre mängder och blev inte full / bakfull, förrän igår. Då var det dag 4 av dricka, och jävla måndag liksom - så det fanns ingen som helst anledning att ta ett glas vin, så jag känner verkligen igen mig i din nya tråd. Alla anledningar och ursäkter som man hittar på för sig själv. Lurade nästan mig själv att jag kunde hantera alkoholen som en vanlig person (det gjorde jag i tre av fyra dagar), men lyckades också visa för mig själv att det är galet lätt att halka in i gamla mönster, helt plötsligt, utan att man ens förstår det.

Bra att du stannar upp och stoppar. Det gör jag med. Kallar det inte för ruta 1, för jag har lärt mig en hel del, om mig själv och om mina problem, och det är faktiskt inte oviktigt.

Har läst genom din tråd. Känner igen en hel del. Trillade själv dit igen efter 23 dagars uppehåll. Drack inte lika mycket som innan, inte alls, men kändes ändå lite som ett misslyckande. Jag har jättesvårt att blicka framåt och ta ett långsiktigt beslut. Intalar mig själv att jag inte har så himla stora problem. Men om jag inte hade det, så skulle det ju inte vara ett problem att avstå?

Hur som. en dag i taget. Idag ska jag ut och kånka ved och plantera. Skörda spenat. Gräva ett nytt trädgårdsland. Ingen alkohol. En dag i taget.

Jag inser att du kopplat ur dig just nu från detta forum. Ibland behöver man söka sina egna vägar. Vill bara du ska veta att jag tänker på dig och hoppas att du hittar vägen ur det svarta hålet min vän. Du försvann härifrån och så blir det ibland... det har jag också gjort.
Varm kram till dig min vän. Jag hoppas innerligt att din frånvaro här innebär att du har fullt upp med livet åt rätt håll... men om inte.... om det är svart nu... så finns jag / vi här... KRAM ta hand om dig. Kommer inte skriva mer nu här. Jag kikar in och ser framöver om du skriver. Om du behöver mig så är jag här. Ta hand om dig. Livet går verkligen inte i repris har jag insett. VI måste LEVA.... inte bara GENOMFÖRA livet min vän. Kram / Odette

Jaha. då var man här igen. Blev ett par glas på midsommar. Ingen big deal egentligen, blev varken full eller bakfull. Men sen slirade det på riktigt och det slutade med vin 4 dagar på rad. Först bara 1-2 glas till maten, men igår blev det 4 glas. På en måndag (varför?). Idag är jag således trött. Inte superbakis, men seg. Och torr i munnen. Och lite ångerfull. Helt onödigt att dricka, när det hade gått så himla bra att avstå. Till och med sömnen började funka bättre.

Nu är jag tillbaka på ruta 1. Lärt mig en sak; att jag kan dricka måttligt. Men att det är fruktansvärt lätt att trilla tillbaka i gamla, mindre bra mönster. Jaja. Nu blir det nya tag igen. Kan känna viss stolthet i att jag under en period nu haft betydligt fler nyktra dagar än onyktra. Och att jag druckit betydligt mindre, de dagar jag slirat. Det är ju alltid nåt.

Vaknade utvilad och med en härlig känsla av lättnad. Lättad över att jag lyckats ta ett beslut , jag ska inte dricka alkohol. Jag kan inte dricka ett glas eller två och vara nöjd, jag vill tömma hela flaskan. Jag kan inte begränsa drickandet till , vad det verkar vara det allmänt vedertagna fredag-lördagsdrickandet, jag vill dricka om inte varje dag så i varje fall betydligt oftare. Det går inte.
Försöker minnas vad det var som gjorde att jag gav upp där i maj efter dryga 3 veckor. Men vet inte.Tristess och leda , depression, den förbannade coronan som begränsar mitt liv????Ja inte bara mitt, allas våra liv.
Inte kunde jag hantera livet i detta bättre med hjälp av vinet, förutom de timmar när vinet lugnade, slätade ut och jag lät mig omfamnas av dess falska ro. För att sen vakna upp till verkligheten, med dunkande hjärta, torr i munnen och med en äcklig eftersmak av gårdagen, ånger och självförakt. Vad fan håller jag på med?
Jag sätter inte upp ett mål, ett slutdatum eller lovar evig nykterhet.Är jag inte ärlig då i mitt försök att förändra, feg? Är jag svag och ynklig som inte "med heder och samvete" lovar att avhålla mig från alkohol åtminstone i 3 månader? Har jag då bakdörren öppen att smita ut igenom? (den läste jag om i en tråd någonstans.) Jag vet inte.
Just nu tar jag bara en dag i taget.

J

Jaa vad ska man säga...
Vilken effekt det har när man kliver av alkoholen.

Hy, ork, energi och framförallt träningen.

Har nu snart gått under 17% kroppsfett och är starkare än någonsin och lyfter tyngre än i 25 årsåldern.

Så fruktansvärt kul att behandla sin kropp som en produkt. Endast det bästa kommer in i min kropp.

Fett... smör och alkohol och annat skit får stopp redan vid tanken.

Blir liksom en kul hobby/livsstil istället för ett mål att nå på 12 veckor.

Viva las nolltolerans!

Lunch på jobbet nu, ätit och sitter nu för mig själv ett tag. Är väldigt social i mitt jobb och därför så känner jag att jag behöver lite tid för mig själv ibland. Rensa tankarna lite och läsa igenom alla medkämpars dagar här på forumet.

Jag passade även på att byta namn på min tråd idag, känner att det passar för det är just det det är, min väg framåt. Vissa dagar är stegen jätteenkla och ibland känns det som jag får dra fötterna med mig. Men mitt fokus och min vilja är glasklar, jag SKA framåt! Dag 28 nu och jag mår bra. Sömnen har varit lite sådär ett tag nu, spänningar i ryggen som ger lite hudvudvärk som letar sig in i sömnen. Tror att det fortfarande är allt nytt på jobbet som spelar in. Försöker hålla mig aktiv och röra på mig och hoppas att det ger med sig ?

Jag vet inte vart mitt tidigare kommentar tog vägen, så jag försöker kopiera den hit.
Det är inte så lätt
Inte lätt att sluta. Definitivt inte. Jag blev akut inlagt med ambulans när jag försökte sluta. Fick några konstiga skakningar i varje kroppsdel. Kunde inte ens prata för munnen och tungan ville inte röra sig. Min man ringde ambulans. Jag ville inte erkänna till dem i ambulansen först att jag var alkoholist. Så de lade mig in till lungavdelningen. Men efter en nyckter vecka där kröp jag till korset och talade om till läkaren att jag var alkoholist. Så de flyttade mig till psyket. Det gick utmärkt att ligga där en vecka för mina abstinenssymtom slutade när jag fick lugnande och sömnmedicin. När jag kom hem var jag nyckter 3 månader. Jag saknade inte alls alkohol men nånstans kom den alkoholjä,,,,n fram igen. Nu måste jag börja igen på ruta ett

Inte lätt att sluta. Definitivt inte. Jag blev akut inlagt med ambulans när jag försökte sluta. Fick några konstiga skakningar i varje kroppsdel. Kunde inte ens prata för munnen och tungan ville inte röra sig. Min man ringde ambulans. Jag ville inte erkänna till dem i ambulansen först att jag var alkoholist. Så de lade mig in till lungavdelningen. Men efter en nyckter vecka där kröp jag till korset och talade om till läkaren att jag var alkoholist. Så de flyttade mig till psyket. Det gick utmärkt att ligga där en vecka för mina abstinenssymtom slutade när jag fick lugnande och sömnmedicin. När jag kom hem var jag nyckter 3 månader. Jag saknade inte alls alkohol men nånstans kom den alkoholjä,,,,n fram igen. Nu måste jag börja igen på ruta ett?

Du skulle verkligen behöva framgång nu Varafrisk. Självklart ska du finnas här även om du inte lyckas med det du föresatt dig. Det tar tid, precis som du själv säger! Jag tänkte redan i 20-årsåldern på att jag hade ett problematiskt drickande. Till det alkoholism i släkten. Hade jag varit klok då hade jag slutat bums - eller aldrig börjat dricka. Nu, 30 år senare har jag lyckats vara nykter i 6 månader. Det är en startsträcka som vida överstiger din skulle jag tro! Häng i och håll ut!

Kram!

Jag förstår det som att tröttheten beror på att kroppen äntligen fr en chans att reparera sig. Lite som den utmattning som kan komma efter en lång period av stress. Alkoholen stressar kroppen enormt även om man inte känner det när man dricker.
Glömskan känner
Jag igen mig i enormt. Utan alltför stora mängder alkohol kunde jag ha jätteproblem med vad jag sagt och framför allt vad andra berättat. Hade svårt att hålla isär och koll på saker. Fruktansvärt ångestskapande.

Och jag säger som Så klart: ta en dag åt gången! Bara för idag ska du välja bort alkoholen. Tänk vad tacksam du kommer vara för det i morgon?