Senaste kommentarerna i forumet

Du ska bli nykter för din egen skull, och du har kraften inom dig om du bara bestämmer dig.

Jag tror på varje individs inneboende kraft i kombination med kunskap och vilja.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kan jag så kan du!

Kram ?

Jag har listan i skallen med mina topp 5-fyllesynder. Händelser som delvis sträcker sig långt tillbaka i tiden, men ändå i vuxen ålder.

Händelser som jag knappt vill tänka på, men som just därför är nyttiga att tänka på. Vi alkisar har en förmåga att sticka huvudet i sanden. Om man inte tänker på det, eller pratar om det, så har det knappt hänt. Jo, det har det!

Tack och lov har jag varit förskonad från svårt sug. Tankar fick jag ofta i början ”den här känslan brukar jag dricka vin på”. Men de tankarna har jag snabbt kunnat sopa undan genom att tänka ”okej, men nu dricker jag inte vin längre så då får jag hantera den här känslan på annat sätt”. Det har funkat bra. I snart 5 månader.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Har inga kloka råd alls till dig, har tack och lov noll erfarenhet av just psykopater och narcissister.

Men jag lider verkligen med dig. Något måste du göra. Vad som helst - men inte dricka!

Kram ?

I mitt barndomshem hade vi sommarbarn under 15 somrar...så mina tankar förs tillbaka t den tiden då jag läser ditt nickname.

Välkommen hit till forumet! När jag skriver det känns det som om man måste ha lyckats hålla sig nykter för att välkomna någon vilket jag inte har. Fast jag har varit här ett tag så jag tycker faktiskt att jag kan det.
Anledningen t att jag inte fixat det t 100% beror nog t stor del på att jag inte bestämt mig t 100% och/eller att jag inte nått botten helt och hållet. Vad jag vet till 100% är att jag behöver en förändring t 100% i mitt beteende viket innebär att jag ska bli nykter. Så det beror inte helt och hållet på okunskap. Men det är svajigt å jag behöver fortsätta med nyktra dagar. Det blir en dag, ibland två dagar och ibland tre dagar.

När det gäller katten så låter det ju gott att ni hade planerat köpa en katt t hösten för då kommer hen få stanna hos er??

Å gott att du berättade för din man??

Heja dig??

Kram?

Ja, det är riktigt sorgligt Andrahalvlek?ibland känns det inte riktigt verkligt....som om...hur kunde det bli så?

Det kändes så knepigt att bli äldsta generationen när jag var 48 år...och att två av tre syskon redan hade dött innan jag var 51 år?
Samtidigt så otroligt sorgligt för mina barn där min man och jag är deras enda familj. De har ju redan mist sina biologiska familjer då de är adopterade.

Men jag försöker gå vidare...men ibland blir känslan av ensamhet för stark. Den blev dessutom så påtaglig när min man blev sjuk i matstrupscancer. Det är en cancersjukdom som är ovanlig och inte den bästa prognosen men i oktober är det fem år sedan han opererade bort tumören. En operation på tio timmar. Så jag är ju dum på riktigt som inte håller mig nykter och tar tillvara på livet...det är ju bara SÅ märkligt. Men det är så enkelt att dämpa det som pågår för stunden...så otroligt dumt!!

Tack för era svar igen. För att förtydliga så har jag inga planer på att dricka under tiden jag tar medicin. Min 30-årsdag är i december, och jag har inte ens bestämt ännu om jag ska det eller ej. Jag känner just nu att jag säkert kan klara en festkväll, men som sagt har inte bestämt mig. Kan mycket väl välja att dra ut och käka en god middag utan alkohol istället. Har inga planer på att underskatta hur alkoholen kan påverka en igen och kommer inte låta mig hamna i den sitsen igen.

Jag har inget sug att dricka i nuläget och mår bättre än på länge, fysiskt och psykiskt. :).

Tack för er omtanke och era visa ord! :)

4 dagar klarade hon innan hon tappade fattningen. I normala fall hade jog nog redan gjort mig redo för att korka upp för att glömma de elakheter hon plötsligt kastade ur sig. Utan att gå in på detaljer så är detta spiken i kistan för mig, finns ingen återvändå nu. Hon började smått igår och nu försöker hon vända ena barnet emot mig. Jag har lovat mig själv att aldrig mer acceptera att bli behandlad så här så nu har hon förbrukat sista chansen. Det kommer ta hus i helvete när hon inser att jag menade allvar. Få se hur det artar sig bara, hon har inga problem att stå och spy ut skit och försöka förnedra mig inför barnen. Vill verkligen inte lämna barnen ensamma med henne men funderar på om det bästa bara är att packa väskan och åka till närmsta hotell. Problemet med det är att jag tror hon byter ut låsen direkt och aldigt kommer låta mig hämta de saker som är mina.

Hur fan hamnade jag här med en psykopat?

Så gott att du är här på forumet!

Ibland när man läser olika trådar här på forumet så kan det ju ibland låta enkelt att klara av att hålla nyktra dagar/veckor/månader men vi alla är ju här av samma anledning...beroendet t alkoholen. Och...vi blev ju inte beroende bara sisådär utan...det tog ju också ett tag...så jag tänker att vägen ut ur beroendet på väg t nykterheten är lång. Vilket innebär att trötthet finns kvar...tunga dagar kommer och tunga dagar går för att ge plats åt fler bättre och lättare dagar??

Jag själv har det riktigt tungt...klarar en dag...kanske två dagar och någon enstaka gång tre dagar. Är inte där t 100% att jag vill men vet och är införstådd t 100% att jag måste sluta till 100% för att min hälsa både fysiskt och psykiskt ska bli bra...och att jag vill leva??❤️

Drick inte m gästerna.

Heja heja dig??

Kram❤️

Så fint! Härligt med tvåsiffrigt. Att må bra är guld värt?
Heja dig???

Att äta typ Omeprazol och forsätta dricka är inte bra. Den hämmar bara magsyran och maten förblir osmält och åker upp igen med halsbränna som följd. Den ger även andra sjukdomar. Googla.

Välj att må bra! Kram

Känner så igen mig i det du skriver! Du sätter verkligen ord på exakt så som det är för mig också, allting! Försök tänka att du inte är ensam om att känna så här och att suget faktiskt går över. Man ångrar ju aldrig en nykter dag men många gånger har man ångrat att man druckit, den tanken hjälper mig litegrann. Och precis som du skriver- en dag i taget. Det är det viktigaste, att tänk för långt framåt blir övermäktigt. Det är du och ingen annan som för glaset till munnen, det är vara du själv som kan förhindra det. Lite klyschigt men så är det ju... ?

Ta lärdom av de du varit med om och försök att inte tänka allt för långt framåt, en dag i taget. Om det känns fullkomligt omöjligt att lova dig själv att inte dricka på din 30-årsdag så bestäm inget nu. Du ska inte dricka Idag, nästa dag får du ta när den kommer osv. Det kommer ju troligen komma en dag när det inte känns lika självklart att vara nykter (tror det är så för nästintill alla), försök ha det i åtanke hela tiden, det gäller att vara realistisk. Det gör det lättare att hantera dom känslorna när de kommer, tycker jag i alla fall.

och du skriver väldigt mycket bra med hög igenkänningsfaktor ?? (tagit fram paddan nu så det kan bli emoijis?)

För mig funkar det också väldigt bra med fakta i mängder! Läser en del på nätet och skall beställa en bok jag hittat ”Tänka klart och ta kontrollen över alkoholen”. Sen är det jäkligt skönt att titta in här och läsa trådar.

Åh, vad kul att få köpa sig en ny klänning! Hoppas du hittar något riktigt snyggt om du inte redan tittat ut någon.

Kram? och där satt den?

Otroligt sorgligt med alla personer som har försvunnit ur ert liv ?

Kram ?

Ja. Dag ett är det nu. "Idag väljer jag att vara nykter"... Läste mina senaste inlägg men det är som att jag inte ens ser allvaret i det. Det är liksom vardag för mig. Jag har vant mig. Blir så ledsen när jag tänker på mina barn dock. Vad är det för mamma de har. De är värda något bättre! Jag skickade ett sms till mannen idag. "Bjud mig inte på öl just nu. Jag vill vara vit på obestämd tid". Han svarade inte. Troligen för att han "hört det förr". Men jag kommer peppa mig att tacka nej om han erbjuder.

Dagen har gått på i sin vanliga lilla takt. Sista veckan innan semester, äntligen! Jag brukar vara ledig den här vecka men tog några dagar i påskas så nu får jag köra på en vecka till. Jag är så in i helsike trött! Somnar nästan ståendes! Funderar massor på mig och min stackars kropp. Jag börjar nästan tycka lite synd om den. Vet att jag hade såna känslor när jag blev utmattad och då gick det lättare att ta hand om mig och lyssna på vad kroppen behövde.

Det jag är mest fundersam över är hur jag ska kunna göra saker nykter. Hur ska jag orka? Jag har ju gjort allt lite halvlullig. Strukit, städat, jobbat i trädgården, tvättat... Nu orkar jag ju ingenting! Sov helt ok i natt men vaknade som om jag sovit tre timmar. Gäspat mig igenom dagen. Jag jobbar med små barn så det finns liksom ingen chans att vila eller ta det extra lugnt. Det är full rulle trots att det är få barn nu på sommaren. Tog en kaffe när jag kom hem. Ska snart åka och handla. Sen mat och sen till IKEA en sväng med mannen. Jag lär väl somna ovaggad ikväll.

I går var jag ändå ute och sprang i regnet. Tänkte träna idag men väljer att lyssna på min utmattade kropp. Jag ska ta hand om den nu. Kanske orkar den en tur i morgon istället.

...Gäsp...

Har också svårt för det där med gud hos AA, även om de vill tona ner just den biten. Därför har inte AA varit mitt val på den här resan.

Jag tror på det jag kallar ”faktametoden” och att sakta men säkert påverka mitt undermedvetna i rätt riktning.

I min ösregnslånga tråd finns en massa tips på böcker, Youtube-klipp och annat som hjälpt mig på vägen.

Fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera. Jag tror på varje individs inneboende kraft i kombination med kunskap och vilja.

Min femmånadersdag ska jag fira med att köpa mig en ny klänning tror jag!

Kram ?

Det går snabbare än du tror till 6 månader. Swish! Heja dig och tack för grattis! ?

till din sexmånadersdag! Även om jag är ny här så måste jag få gratulera till otroligt bra jobbat! Längtar till min sexmånaders också, men en dag i taget!

Ha en underbar fortsättning på dagen!

Kram

Torn för pepp och stöd! Idag på dag tre känns det lite sådär pirrigt och fjärilligt i magen. Sysselsätter mig och dricker inget kaffe på efter lunch! En påse Gott och Blandat håller mig sällskap istället.

Underbart att få skriva av sig tankar och känslor och känna att människor i samma sits VET precis vad man går genom.

Ha en fortsatt bra dag!

Kram

låter som en alldeles utmärkt idé! Läste också Persbrandts bok och berördes väldigt mycket av den. Tror nog att mitt senaste köp är det allra mest utmärkande för mig i alla fall. En liten levande varelse! Och maken fattade ingenting."Men vi skulle ju vänta till i höst?"

Nu håller jag på med "Och jag som var så rolig att dricka vin med". Just nu handlar det väldigt mycket om tro på gud och där är inte jag så den är lite tradig, men med en hel del igenkänning.

Behovet av avkoppling hoppas jag att jag kan hantera med att ta upp mina promenader, som jag älskar och testa, igen, meditation. Har funkat ok tidigare. Den stora utmaningen kommer helt klart att bli detta med kontrollbehovet! Djupt rotat och nedärvt i rakt nedstigande led från tidigare generation. Liksom svagheten för alkohol....

Hur planerar du att fira din femmånadersdag? Jag tänker fira min tredagars med Tonic Water zero med massa is och citron, igen.

Och TACK, för uppmuntran och härliga ord!

Kram (kan tyvärr inte lägga till min emoji på jag i skrivande stund knattrar på datorn:-) )

Det blir nog mycket...så är det som oftast när jag skriver vare sig det är här på forumet, på mail eller på sms. Tycker egentligen väldigt mycket om att skriva.

Vill berätta lite....

Jag har ju tidigare berättat en del om min ryggsäck....orkar inte gå tillbaka för att titta vad jag har skrivit om den så det blir kanske lite upprepningar....men vill berätta lite om uppväxt, förluster av släkt/vänner och om ensamhet.

Jag var yngst av fyra syskon. Min äldste bror var elva år äldre, min andre bror är nio år äldre och min syster var nästan åtta år äldre än mig. Min äldste bror blev pappa när han var 19 år vilket gjorde att jag blev faster när jag var åtta år gammal. Han var ung när han träffade sin fru. Fick ytterligare två barn med henne med sju års mellanrum. Han levde med henne till sin död då han var 46 år och 6 månader. Tror att hans fru hade borderline el något liknande. Han och hans familj bröt kontakten med mina syskon och mig tio år före hans död. Vi fick aldrig komma till sjukhuset där han låg medvetslös en vecka innan han dog. Som tur var fick mina föräldrar besöka honom. Han dog av lunginflammation som utvecklades till blodförgiftning och hjärhinneinflammation. Jag var väldigt ledsen när han bröt kontakten med oss syskon för det innebar att jag inte fick träffa mina syskonbarn.

Min andre bror som är det syskon som jag har kvar. Lever tillsammans med sin fru efter snart 40 år. De fick två döttrar med 12 års mellanrum. Jag vara 22 år när äldsta dottern föddes. Min syster levde tillsammans med sin man i 30 år innan hon dog. Hon var 58 år och åtta månader. Fick två söner med tre års mellanrum. Jag var 19 år och respektive 22 år när de föddes. Hennes man såg mig alltid som den "lilla"....och min syster var så mycket storasyster. Hon tog hand om mig när jag var barn men hon fortsatte att bemöta mig som den lilla tills kanske ett år innan sin död då kunde hon släppa på storasysterrollen. Min syster och även hennes man hade en benägenhet att lägga sig i min mans och min uppfostran av våra barn i synnerhet vår son (som var en strulig grabb under högstadietiden). Ca fyra månader före min systers död bröt min son kontakten med min syster. Hon blev väldigt arg så även min svåger och i synnerhet blev de arga på mig. De tyckte nog att jag skulle säga till honom. Han var 19 år då och jag kunde förstå honom. Han var så oerhört trött att alla skulle klaga på honom, kommentera honom. Min syster fick bältros i ansiktet vilket bidrog till hennes död eftersom hon var så nedsatt pga sin äggstockscancer, cellgifter mm. Hon låg dock tre veckor på sjukhuset. Den första veckan var jag och min man och hälsade på henne vid tre tillfällen. Varje gång var min svåger otrevlig. Sista gången sa han så otrevliga saker så jag blev otroligt ledsen. Hon levde ytterligare två veckor men jag fick aldrig komma till henne. Det var knappt att jag fick ta avsked när hon hade dött. Så min svåger bröt kontakten med mig och min familj. Jag trodde kanske inte att vi skulle ha så mycket kontakt efter hennes död mer än ev på kalas osv fast så blev det inte. Träffar aldrig min systers söner eller min systers barnbarn vilket smärtar men jag förtränger känslan. Tänker att de är vuxna och gör sina val. Det här resulterade även i att kontakten med min bror även den är minimal så även med döttrarna. Under min systers söner och min äldsta brorsdotters uppväxt har jag funnits där...har funnits när de har pluggat, jobbat och träffat flick- och pojkvänner. Så det har varit en stor sorg för mig att det blev så här...och det blev ensamt.

Till en annan berättelse....i december 2007 blev jag sjukskriven jag hamnade inte helt och hållet i utmattning men var väldigt väldigt vidbränd....var åter på jobbet igen i september 2008. Gick från att vara 100% sjukskriven, 75, 25 och därefter tillbaka. Jag arbetade dock inte heltid. Är sedan dess stresskänslig. Under denna tid försvann flera vänner...-07 dog min svärfar, -09 dog min pappa och min svärmor, -11 dog min mamma, -13 dog min syster och min man var sjuk från maj - 15 till februari -16. Under dessa år var det väldigt mycket strul med våra älskade ungar...mycket oro...aggressivitet....ungdomar som försvann bort...kom tillbaka...familjebehandling...massvis av möten i skolan...eller vårdplaneringar för gamla föräldrar...eller behandling för min man. Det fanns inte många vänner då...utan jag/min man och jag klarade det själva. Men, jag medicinerade, lugnade mig med alkoholen. När min mamma hade dött hade jag inga föräldrar kvar i livet...och det var ett antal år efteråt som jag förstod att då klipptes navelsträngen av. Mina föräldrar hade alltid funnits...kanske inte alltid så pushande...men de fanns där..så jag behövde inte öva så mycket på att stå ut i min ensamhetskänsla.

Idag är det väldigt tomt på släkt och vänner. Har varit bitter, arg och ledsen. För att de försvann bort. För att de inte hörde av sig. Jag är oerhört glad att jag har min man, mina barn men det är väldigt tyst. Det är sällan som någon hör av sig. Då är det SÅ lätt att åka till systembolaget och köpa lite öl och lite vin...för att dämpa de där känslorna. Jag inser väl mer och mer att de där vännerna som inte finns kvar....att det är kanske inte de som jag saknar...för jag söker något annat något djupare. Jag kan dock sakna min bror...vi hörs ibland ..via sms....sakna någon att prata minnen med. Men, min plan är att bli nykter...för att kunna utöva mina intressen...som jag delvis vet vilka de är men som ligger djupt nerbäddade inom mig....för jag har inte trott mig om att kunna..hade börjat testa nya intressen...men Covid-19.

Så när jag skrev att jag inte skulle skriva här..var ju delvis för att jag vill visa att jag kommer att kunna fixa dagar av nykterhet men att min väg är så svajig. Jag känner även att jag hamnar lite i ett glapp här...för många som skriver här ...börjar att skriva när man har några dagar som nykter...och då hittar man någon annan som också är på den vägen. Så min känsla blir att man behöver vara nykter flera dagar eller helt och hållet ha bestämt sig...för att fortsätta att skriva...jag säger inte att det är så men min känsla är lite så. Jag är helt införstådd med att det är endast jag som jag göra så att jag blir nykter. Jag är också införstådd med att det skulle kunna vara enklare om jag hade bestämt mig till 100%. Jag förstår även att man behöver fakta. Så det är inte det att jag inte förstår och inte kan...utan att det är bara jäkligt svårt...och idag är en sådan där dag då det är svårt. Då jag känner rastlöshet...lite ensamhet...och det skulle kunna vara hur lätt som helst att åka till systembolaget för att köpa alkohol.....har sett dokumentären "Älskade alkohol"...har tagit en lång promenad med Bella i sol, blåst och regnskurar...nu ska jag värma lite Västerbottenostpaj och skiva upp lite gravad lax..för att äta tillsammans med min man.

Allt gott till er:)

Blev så glad att du hörde av dig och med dessa positiva nyheter dessutom??!
Hittade du några kantareller? Kan inte så mycket om detta skogens guld, men fick för mig att de kommer senare..?. Men beror kanske på vart man bor i landet också iofs☺️.

Ha en fortsatt härlig semester min vän??☀️?!!
Ser också fram emot lugn och ro och att använda energin man får av att inte dricka till annat trevligt?☺️!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Tack andra halvlek, en sådan lista borde jag också göra. Finns fruktansvärda saker som hänt haha, inte i närtid men för några år sedan hände en del saker som jag forfarnsde får ångest över att tänk på, saker som känns fullkomligt osannolikt att jag har gjort eller hamnat i. Har du en fysisk eller mental lista?

Mitt drickande ökade ju lavinartat i relationen med sociopaten, så jag var nog helnykter under en period på ca 6 månader. Då upphörde visserligen bråken, men bara för att jag gick undan, vilket aldrig hände onykter.
Så jag kom till den slutsatsen att det var han - och bara han - som var problemet. Visserligen VAR han också ett problem, men MITT drickande är MITT ansvar, något jag aldrig riktigt förstod då, men det gör jag nu. Jag är alkoholist, och enda alternativet är att bli helt nykter♥️

Jag gjorde en topp 5-lista med fyllesynder i skallen att ha i beredskap när alkoholdjävulen visade sitt fula tryne. Bra att drämma i skallen på hen.

Kram ?