Senaste kommentarerna i forumet

Du nollställer dig aldrig. Har du gjort uppehåll tidigare, druckit lite och sen spårat ur så kommer du att göra det igen. Folk tar återfall och spårar ur efter tiotals nyktra år.

Grattis till nykter månad 1 och nu rullar det på månad för månad om du bara låter bli första glaset.

Kram ?

Är trött. Tidigare när jag gått in i nyktra perioder har det varit så i början. Vet att energin kommer. Just nu ligger jag bara o äter choklad....
en svårighet nu är att jag inte vet om min man tror på mig denna gång. Han har stöttat så många gånger men alla gånger jag brutit löften o druckit i smyg gör förstås något med honom o med tilliten. Känns tungt.

Snälla, kan ni förklara en sak för mig.. Okej, jag kan hålla med om att första klunken på en iskall Heineken på en uteservering, i solen, i gott sällskap är himla gott! Eller ett glas iskall rosé ute på en skärgårdsö med sin sambo.. Eller till och med en jäger då man kommer hem efter en skotertur!
MEN inte f-n är det gott med rumsvarmt vitt vin i ett dricksglas.. Eller vodka + saft (eftersom groggvirket är slut).. Konjak i ett snapsglas (eftersom sambon är på toaletten!)..

Kan någon förklara för mig hur f-n hjärnan är funtad då jag trots detta intar dessa drycker (och då menar jag alltså ljummet vin mm..)? Snacka om sjukligt drickande.. :(

Kom på lite mer!
-varit allmänt dryg och otrevlig
- en gång ljög jag och sa till en vakt på krogen att en kille försökt tafsa/varit hotfull. Killen blev utslängda direkt. Han hade inte gjort något men jag störde mig på honom av någon anledning...
- kontaktat folk och tagit intiativ till saker och erbjudit mig att hjälpa till med saker som jag i nyktert tillstånd inte alls kände för sen, typ vara barnvakt, hundvakt, tagit på mig extrasaker på jobbet etc. Även kontaktat typ föreningar och velat volontärarbeta eller gå med i saker. Sedan dragit mig ur för det var inte alls något jag ville. Försökt sköta det ”snyggt” men det har väl gått sådär haha
-shoppat massor,dyra och onödiga impulsköp

Norrvikens trädgårdar var verkligen en sagolik upplevelse. Helt otroligt vackert och välskött. Magiskt. Ligger ute på udden mellan Båstad och Torekov, med Hallandsåsen i ryggen.

I tre timmar traskade jag runt där och njöt till max ❤️ Yngsta dottern hade tröttnat efter en kvart ? Väldigt många hade med sig barn i varierade åldrar, och en del var riktigt upprörda. Barnen alltså. ”Varför skulle vi åka hit” skrek en tjej i yngre tonåren på sin mamma flera gånger. Kul semester. Not.

Sen blev det hit och dit lite till och sen hem. Totalt 80 mil på tre dagar, så mycket hit och dit blev det. Google-maps är spännande, den väljer nya vägar hela tiden. Har sett otroligt många småvägar, byar, skog och odlingar. Mycket majsodlingar.

Maten är enda missödet med resan. Hittade inga bra matställen alls! Pizzerior, hamburgerhak, McDonalds och mat/glass/godis från bensinmackar var vad jag hittade. Suck. Säger väl en del om den tid vi lever i kanske. Imorgon ska jag laga mat!

Nu ligger jag nybadad (badkaret), slapp, slö och trött i tv-soffan. Ska bli skönt att sova i egen säng. Tunna madrasser i våningssäng är verkligen tortyr för runda tanter ?

Kram ?

Hahaha så dråpliga historier! Tragiskt och hemskt! Känner igen mig i så mycket, vi verkar ha gjort likande saker! Ska fundera och se om jag kommer på mer...
Hopps vi lär oss av det som hänt, det är det enda konstruktiva vi kan göra!

Har klarat en nykter månad! Har inte varit några större problem! Känns länge samtidigt som väldigt kort på något vis. Idag är dag 33. Trots Semester och sociala aktiviteter har det känts okej. Konstigt nog har INGEN frågat varför jag inte dricker, hur kan det komma sig? Känns både bra och dåligt. Skulle kännas jobbigt att behöva komma med förklaringar och ursäkter gång på gång men att ingen sagt något känns också lite märkligt. Vet faktiskt inte om de inte vågat fråga, inte märkt det eller tyckt det är så normalt att de liksom inte ens funderat över det... hmm

Behöver nollställa mig gärna känner jag, ni som har erfarenhet, när känner man sig normal igen? Alltså slipper tankar på alkohol eller sug. Kan man kanske rent av någon gång i framtiden kunna dricka något liten glas vid speciella tillfällen. Jag har som jag skrivit i tråden varit nykter 3 månader i streck vid upprepade tillfällen senaste 1,5 åren men sedan fallit dit, först normalt drickande för att sedan bli snorfull och ställt till det massor... Nu satsar jag på minst 6 månader!

Det sägs att det är fullständigt onödigt och meningslöst. Men naturliga saker som citron o ingefära är ju super!! Bra jobbat, kämpa på!!

Plötsligt så är inte alkohol lika viktigt längre. Börjar känna en liten känsla, ”ska jag ta en öl till maten?” Men sen är jag inte ens sugen. Jag vill må bra för att kunna dricka. Jag vill vara pigg för att orka bli berusad. Så bra på ett sätt. Att jag är trött mest hela tiden.

Mannen frågade ifall jag tänkte dricka vin om han tar ett glas öl, (vi ska bort i helgen) för han vill i varje fall ta en öl om vi går på restaurang osv. Jag sa nej först. Sen sa jag kanske, men tror jag mest sa det för att hålla honom sällskap tänkte jag. Vi får se. Det är ju annars en väldigt bra tid för avhållsamhet just nu. ?

Idag gjorde jag tre saker. Innan har jag orkat en per dag, sen måste jag vila. Tänk att psykiskt sjuk alltid sätter sig fysiskt också på mig. Men det är klart, det hänger ju ihop... Jag bakade bullar med barnen, trodde aldrig jag skulle orka men segt gick det. Sen jobbade jag i trädgården lite och plockade vinbär. Sen var jag slut.

Det här blev en bättre dag än igår! Dagens bra saker: Har städat, tvättat och tagit en liten löprunda faktiskt. Jag hade anmält mig till ett Friskispass men kände ett väldigt starkt motstånd mot att gå dit. Och fick för mig att jag skulle springa lite istället, har inte gjort det på ett par år. Eller springa - lunka snarare. En lufsrunda ? Hur som helst så gick det bra och attans vad skönt det kändes efteråt! Så fick jag besök, det som blev inställt igår, av en kompis (inte den jag brukade dricka vin med). Det var trevligt. Även fast den här personen inte känner till min problematik så har hon mycket erfarenhet av att vara anhörig till en missbrukare.

Tack för tips Soffpotatis, Andrahalvlek och VillJuLevaOckså! Jag och den här vännen brukar göra andra saker också, utflykter och promenader. Men sedan blir det alltid mycket vin. Det låter som en bra idé att säga till henne att jag slutat dricka för att jag inte mår bra av det. Det känner jag att jag kan göra.

Har börjat dricka mycket citronvatten. Citron ska ju vara bra för levern! Ganska ironiskt... förr brukade jag ibland hälla vitvin i tomma 50-cl läskflaskor och säga att det var citronvatten ? Nu är det verkligen citronvatten och jag dricker minst en liter varje dag istället för minst en liter vin ? Jag äter också en liten bit ingefära dagligen, det ska stärka immunförsvaret. Och så har jag börjat ta beviplex comp och en c-vitamin brus. Tar ni några vitaminer eller tillskott? Har ingen aning huruvida jag egentligen behöver det eller om det har någon evidensbaserad effekt- det känns bra att ta det, som att jag försöker ta hand om mig själv och det är bra.

Jag tog mig i kragen och tänkte att det bästa är att söka hjälp. Jag hade ju rekommenderat en polare det så då får jag själv göra det. Snurrigt i huvudet då jag inte trodde det var i går jag uppdaterade. Men så var det tydligen.

Är inlagd och mår okej. Men nu måste det vara 100% fokus på drickandet. Måste prioritera att vara nykter oavsett.

Fått två stesolid för att lugna ner abstinensen. Blåste 0.78 för en timme sen. Drack väl senast vid 10-11 i morse. Minns inte. Mest sömn jag måste ta igen nu och sen får det bli promenader.

Men förstår inte hur det kan vara så fel i huvudet på en att man ska på skiten igen. Kram på er alla där ute och lite extra till er som kommenterat.

?
Idag åkte jag iväg på andakt i samma kyrka som förra tisdagen. Kände ett "sug" efter kyrkan när jag inte kunde gå i söndags. Vid denna kyrka finns en minneslund där min pappas aska ligger. Satt där en stund i lugn & ro också.

Lilla pappa... Du kämpade mot din sjukdom men det hjälpte ju inte. Vi såg dig förvandlas från en frisk man i sina bästa år till total hjälplöshet. Du rökte aldrig, drack oerhört måttligt, höll kroppen igång och hade varken högt blodtryck eller andra hälsobesvär förutom migrän, vid enstaka tillfällen.

När du kände en konstig känsla i ena handen/armen gick du till läkare och fick huvudet röntgat. Då såg dom förändringarna i den vita hjärnsubstansen som inte skulle vara där. De hade aldrig träffat en såpass ung och frisk man med din diagnos. Det var helt obegripligt. Att det kunde vara ärftligt fanns inte på kartan på den tiden. Och ändå var det inte så länge sen. Stackars dig. Jag känner mig lite ledsen idag. ?

Vart på soc i idag gick rätt fort va bara några få frågor hon hade. För kunna slutföra utredningen. Hennes plan är att jag ska så fort de är tillbaka från semester att börja gå hos rådgivning som jag besökt en gång och fick bra intryck av. Sen har de tydligen traumabehandling fast de kallade delförklaring ett annat ord safe and nånting. De lät i alla fall något som skulle kunna vara något för mig. Så hon skulle ligga på dem så de tar kontakt med mig Sanford de kan. Sen vill hon jag ska ha kontakt med beroendeenheten de är jag inte speciellt intresserad av men motsatte mig inte helt utan gick med på ett möte i alla fall för vad de ev kan hjälpa mig med, bla annat behöver jag ju något att sova på som är lite starkare än propavan och de har inan hjälpt mig med det. Så får se vad den kontakten ev leder till dock tar de ju alltid flera månader inan man får tid där så blir väl först i höst någon gång. De bra är att soc är lite som mig om något inte funkar/känns bra då är de ingen idé fortsätta utan bättre då titta på andra alternativ de ska kännas bra för mig och fungera. Deras egna behandlingar är bara gruppbehandlingar och de funkar inte för mig. Kan inte sitta i grupp och prata om jobbiga saker blir bara tyst och är faktiskt totalt ointresserad av andras problem, de få ggr jag varit i sådana grupper är de alltid jag den dom förstört gruppdynamiken genom dra mig undan, inte dela med mig. Sucka mm när andra delar. Så då är de bättre inte gå på sånt. Efter mötet blev jag helt nedstämd och ledsen, var nedstämd redan inan lite men blev värre efter och under mötet. Kände bara hur jag ville gråta på mötet men att visa känslor av de slaget för någon de klarar jag inte. Gick runt lite i stan efteråt men fick panik av allt folk. Efter som jag lovat mig själv att i mån dvs i dag får jag dricka så tja, de blev systemet ochså orkade inte stå emot. Så här blir de alltid vid svår sömnbrist jag tappar all energi och kraft och har noll motståndskraft mot dumma tankar. Ja ja försöker inte slå ner på mig själv i tanke på jag just nu har noll stöd och hjälp så kan jag inte lägga ribban för högt. Men är så trött på leva så här, de är inget värdigt liv

Många av oss hör på samma resa och lär sig sina läxor

Vad härligt!

Går det lättare att inse alla fördelar utan alkohol. Våra vänner har precis åkt hem och alla är lite sega, sömniga efter tre dagars samvaro.
Jag är också ödmjukt avslappnad och skön efter att inte ha vacklat i min nykterhet. Jag får lyckorus utan att dricka och det är en underbar känsla.
Idag är en härlig dag då det passar fint att bara vara.
❤️?
GP

Risken om man slutar rakt av är att man kan få krampanfall och ramlar man då så man slår sig tex i huvudet så är ju de inte helt riskfritt men dessa krampanfall kan man även få om man tar mediciner som oxascand. Sett flera som fått medicin inne på avgiftningar som trots det ändå fått krampanfall. Själv slutat själv flera ggr efter både 2/3 veckors dygnet runt drickande och aldrig fått krampanfall. Vissa kan få delirium (alkohol psykos) men då har man oftast druckit extremt länge och mycket. Jag brukar fasa ut alkoholen jag går från dricka en bag in box per dygn till 1 1/2 l vin per dygn sen bryter jag helt försöker i alla fall ibland går de inte då bryter jag bara rakt av. Ser alltid tid jag bryter på kvällskvisten så jag somnar full sen får sova lite sen tar jag baksmällan och avgiftningen. Då har jag sovit mig igenom de värsta första timmarna

Ja tyvärr så kommer mamman få reda på en orosanmälan då ni har delad vårdnad, om de nu blir så de gör en orosanmälan de vet vi ju inte än, men förstår de stressar dig. Försök minska ännu mer på drickandet för ju mer du minskat på drickandet när du kommer till beroendecentrum desto bättre då ser ju dom att du verkligen vill sluta och att du kämpar och försöker.

Så var man tillbaks på jobbet efter semester. Det började bra, gick in i semestern med vita veckor bakom mig, tänkte att ”jag kan ta nåt glas” fungerade jättebra, till vi fick besök första helgen o det spårade ur. Sen var man bortbjuden helgen därefter, givetvis fylla. Sen avslutade jag grandiost i söndags med en sk ”dyngfylla” körde hela registret, med plågsamma sms, minnesluckor, grav ångest och inbillade incidenter. Vad var dikt? Vad var verklighet i måndags morse?!
Ok. Nu är det dag 2 och en uppförsbacke till 31 dec som är min första kontrollpunkt i nykterhetens tecken.
Min tröst är att ju mer jag läser runt här på forumet så verkar många ha liknande resor. Nu lär jag läxan!

Barnet bor växelvis. Jag är inte rädd för att hen skulle omhändertas då både jag och mamman har bra jobb och det inte finns någon misskötsel. Det är hur mamman kommer agera som skrämmer mig.

Men kan man sluta med 75cl whiskey om dagen utan bensodiazepiner? Är inte det typ livsfarligt?

Beroendevården är skyldiga att inte bara ge stöd till missbrukaren utan även missbrukarens barn och ibland händer de att de gör orosanmälan till socialtjänsten. Många tror att en orosanmäan dit är lika med omhändertagna barn. Ska sociala in och omhänderta barn ska de finnas våld/övergrepp med i bilden. El grova missbruksproblem vi talar tex förälder som hämtat barn sketfull på dagis, förälder som tar sprutor mitt framför barn. Om en orosanmälan kommer in så blir den andre föräldern informerad. De som händer vid en orosanmälan är att socialtjänsten måste inom 24 timmar se om de behöver ta ett beslut om omhändertagande omg, om de inte föreligger omedelbar risk för barnet så kallas vårdnadshavare och barnet för mötet hos soc då gör soc en förstahandsbedömning. Denna bedömning ska gå ut på se om de föreligger behöva för hjälp till er föräldrar men även barnet. Därefter bestämmer de om att nej här finns inget hjälpbehov och ingen utredning startas. El så tycker de att jo här behövs hjälp och då startar de en utredning för kunna titta på hur de bäst kan hjälpa dig el barnet el båda. Vet devär läskigt med orosanmälan mm men de måste anmäla till soc om de misstänker barn far illa vilket många ggr barn gör när föräldrar missbrukar så devär för att se till barnets bästa, för skydda och hjälpa barnet om de behövs. Alla som jobbar inom vården/dagis/skola är skyldiga enligt lag anmäla till soc om de så bara misstänker att ett barn kan fara illa. Bor barnet stadigvarande hos dig el mamman? Så länge de anser du inte är en fara för dig själv el andra kan de inte tvinga in dig på avgiftning. Vet inte vart du bor men i större städer finns oftast fler aktörer än beroendecentrum där man kan få hjälp, bor du i Gbg kan jag rekommendera nordhem el stigbergskliniken i stället för beroendecentrum. De har även egna avgiftningskliniker.
Få ställen kommer skriva ut oxascand då de tillhör gruppen bensodiazepiner och är lika beroendeframkallande som alkohol och alkohol och bensodiazepiner är dessutom korsberoende så risken du blir beroende av bensodiazepiner istället är stor därför skriver inte gärna läkare ut sådana tabletter längre och definitivt inte om de vet man är el har varit missbrukare.

Galet svårt att svara på. Jag fick en orosanmälan senast jag var på beroendecentrum. Det kändes inte bra. Det ökar ju risken att dricka enligt mig. Ringde dem nyss för att se vilken läkare som jobbade men den infon fick jag inte. Just för att jag också behöver benso. Stesolid gäller för mig. Senast fick jag therelen och det funkar typ inte.

Det är svårt att bli inlagd då de vill att man fixar det själv hemma. Det är min erfarenhet iaf.

Vad gäller barn och orosanmälan vet jag inte men det ökar nog risken. Jag har ju inga barn och har inte fått någon tidigare.

När jag ringde nyss snackade de mer om en LVM-anmälan. :( Det gör ju inte en mer sugen på att söka hjälp!

Men oftast är de bra på beroendecentrum. Jag bor i Malmö och det är dit jag går.

Välkommen och grattis till att hittat hit. Ta en dag i taget och skriv o läs här. Kram

Hej.

Är ny här på forumet och har lite frågor. Panikångest och coronaångest har fått mig att dricka mer och mer och ligger nu på strax under en flaska Whiskey per dag. Har lyckats minska lite, men det har pågått i två månader. Jag tror att jag skulle klara att sluta på egen hand om jag bara fick tillräckligt med Oxascand, har gjort det en gång tidigare för länge sedan. Men min läkare vill inte lyssna på det örat utan skicka mig till Beroendecentrum och det skrämmer mig.

Framförallt är jag orolig för om det skulle leda till en orosanmälan, och i så fall i vilken utsträckning min före detta fru informeras, vi har barn med delad vårdnad.

Eller kommer de vilja lägga in mig på avgiftning?

Kämpa Allic! Starkt av dig att inte dricka.

Gör som Andrahalvlek skriver, blocka honom. Har ni gemensamma vänner? Kanske värt att blocka dom också så han inte kan spionera på dig genom dem. Jag är nära att blocka min fru och vi bor ändå (än så länge) i samma hus, hon vet precis vilka knappar hon ska trycka på och gör det gärna genom meddelanden med emojis om krossade hjärtan och annat skit som jag vet bara är propaganda för att få mig att må skit.

Fortsätt nykter, det gör jag. Kram!

Idag behövs det pepp! Så väl medveten om att jag måste ta mig genom detta och lära mig hantera dessa dippar, men även topparna (för att undvika”belöningen”).

Nej, nu tar jag på mig gummistövlarna och travar ut i skogen med hunden??

Kram??