Senaste kommentarerna i forumet

@Qwer1 Såklart är det det. Men häng i nu… Har du ringt o pratat med ngn rådgivare på alkohollinjen här? Kanske kan det kännas bra att prata med någon?❤️🙏🏻

@Hoppfulle Kalle Ingen fara!
Jag läser också lite för snabbt ibland…😁

Jag vet inte om det är mitt beroende men saknar att vara påverkad

@Majaella Hej! Hur mår du? Jag är tillbaka! Vill du göra mig sällskap? Kram💝

Dag TRE. Skönt innerst-inne. Mående blir väl.bättre hoppas jag. Men vad gör man av uttråkheten. Hehe…

@aldro Heja dig! En månad!💪👍
OK, en dag i förväg, men jag tror inte att du kommer att rusa iväg till Bolaget dagen innan ett läkarbesök. 🙂

Du gör helt rätt i att använda alla till buds stående medel. Om du vill att det ska fungera kommer det att fungera!
Fortsätt på den inslagna vägen, du är på väg mot någonting bra!

Jag hoppas att du får lugnande besked om din hälsa! Det är skitjobbigt att gå omkring och oroa sig hela tiden.

dag 30 imorgon. o fick ett tidigare läkarbesök. läkare imorrn 14.30

@ångest000 hej och välkommen hit! Du skriver så modigt och öppet om dig och din relation, om din oro över att förlora personen du älskar och dina tvivel på dig själv efter den här händelsen. Tack för att du delar!

Jag tror det är många som kan känna igen sig i din situation, att ha druckit på ett sätt som gjort att en tappat kontrollen och agerat på ett sätt som en ångrar i efterhand. Lätt att hamna i ett ältande som tar mycket på krafterna och som kanske inte alltid blir så konstruktivt i längden?

Du skriver att det här är något som du inte önskar ska hända igen och du har börjat fundera över hur du vill ha det med alkoholen framöver. Det tycker jag tyder på att du vill ta ansvar för situationen och göra annorlunda.
Vad tror du att du skulle behöva för att komma framåt i de här funderingarna?

Det är också mänskligt att göra snedsteg, det betyder inte att du är en dålig människa som inte går att lita på. Tillit är något som går att bygga upp och alkoholvanor går att förändra!

Fortsätt gärna att skriva och dela dina tankar!

@Vinägermamman Åh vad gott att du är tillbaka❤️ Ta’t lugnt! En dag i taget! Lyssna t ditt hjärta❤️Du kommer komma framåt! Heja dig! Kramar❤️🙏🏻

@Blenda @Vinägermamman @HoppfulleKalle Nej vi är inte ensamma och vi kan följas och ta rygg på varandra. Igenkänningsfaktorn är fruktansvärt slående och tack vare forumet behöver vi inte känna oss ensammast/bedrövligast i världen. Jag har som sagt precis återhämtat mig från återfall och börjar må bättre. Dvs värsta ångesten och skammen etc har lagt sig och någon gång ska ju vara den sista. Önskar oss en nykter dag idag. 🥰

@Vinägermamman Känner en brutal igenkänning i ditt senaste inlägg. Du är inte ensam…

@Ny dag God Morgon Ny dag. Det låter som en utmärkt ide. From idag tar vi varandras ryggar och låter ingen eller inget stoppa oss. Idag på eftermiddagen kommer min fru tillbaks från en kortare resa. Skakig och nervös är jag men nu ska jag ut och skotta lite snö för det har kommit en del. Kram/Hoppfulle Kalle
PS. Ska absolut ladda ner böckerna. Ser fram emot att ha något vettigt att läsa. Tack återigen för tipset.

@Hoppfulle Kalle Vi tar rygg på varandra! Jag behöver all hjälp jag kan få och du med… Böckerna finns också på Storytel de brukar ha prövotid gratis så ladda ner en app och lyssna direkt. Vi får hjälpas åt här vi som fortfarande lider och sedan hoppas på fortsatt stöd från de som gått före. Kram till dig och idag sätter vi ytterligare en ✅ i kalendern!

Hej!
Jag är en tjej som varit tillsammans med min pojkvän i tio år och vi har det bra tillsammans, älskar varandra och är bästa kompisar. Han är mitt allt i livet. Jag har varit bortrest på arbete i snart 5 månader och det börjar lida mot sitt slut. Jag har inte ens tittat åt en annan kille/ tjejs håll eller varit intresserad av någon annan än min pojkvän. Men i helgen följde jag med en tjejkompis på fest och jag blev så full så jag hånglade upp henne. Jag ringde min pojkvän dagen efter och berätta, har under mina yngre år gjort det på fyllan med tjejkompisar, men inte gjort det under flera år då jag inte alls har någon önskan att göra de och min pojkvän gillar det inte. Jag spelar upp allt som hände i mitt huvud om och om igen och kan inte förstå varför. Det känns som att jag inte är samma person som var där på festen som jag är i mitt nyktra tillstånd. Min sambo är sårad och saknar tillit vilket jag accepterar och förstår! Jag känner mig så säker på att det är han och jag för alltid och att jag aldrig skulle göra en sådan sak i nyktert tillstånd. Nu är jag både orolig att förlora honom samt att jag känner ingen tillit till mig själv för jag är rädd vad jag kan göra när jag tappar kontrollen.
Ska jag sluta dricka alkohol, känner att jag inte kan låsa in mig och inte göra saker för att vara rädd för att jag ska göra bort mig tappa kontroll och göra saker som jag ångrar. Jag är en person som i nyktert tillstånd får ångest av de mista små saker jag gör fel, kan grubbla om jag sant något dumt osv. Försöker alltid vara ödmjuk men så tappa jag allt det för lite för mycket alkohol. Kan man verkligen bli en bättre människa, jag vågar inte lita på mig själv längre.

@Amanda L . Förlåt Amanda. Jag menade naturligtvis ett gratts till ditt nyktra år om 20 dagar. Jag får skylla på min extrema trötthet. Hoppfulle Kalle.

@Ny dag tack snälla ny dag för dina boktips. De ska inhandlas snarast. Tack för ditt välkomnade tillbaka till forumet också.
@Amanda L snart 20 dagar som alkoholfri. Det låter underbart. Ett jättegrattis. Vad härligt att du mår så mycket bättre efter så lång nykterhet. Jag får ta rygg på er bägge om ni inte har något emot det förstås. Jag är så tacksam för alla kommentarer jag kan få. Fortsätt snälla ni.....
Vaknade för vilken i ordningen som helst. Usch vad jag hatar ensamma och mörka nätter. Senare idag kommer min fru och jag är orolig för väglaget. Nu ska jag försöka få mig någon vilotimme till om det låter sig göras . Jag håller er uppdaterad vart efter om det finns något intresse. Kram från Hoppfulle Kalle.

@Hoppfulle Kalle Jadå. Om 20 dagar fyller jag ett år som nykter.
(Efter många års försök att dra ner, dricka måttligt etc).
Men då jag vaknade upp med ångest och minnesluckor för snart ett år sedan kände jag att det var nog. Och aldrig ångrat det.
Livet blir så mycket bättre, jag är mindre stressad, jag har kul och kan se fram emot saker. Även självkänslan, som även här varit låg, känns bättre. Jag har ju klarat mig ur ett beroende…
Så kämpa på Kalle, du har mycket att vinna och lite att förlora..❤️🤗

@Stora Loppan Ja, det där med att dricka måttligt när man väl blivit alkoholberoende upplevde jag som mest plågsamt. Att hela tiden ha koll på hur mycket, när osv. Tar enormt mycket tid och energi av livet. Det sög musten ur mig när jag har försökt. Det för att det skett ett förändring i hjärnans belöningssystem. Att hjärnan vill bli belönad med alkohol och skickar signaler om det pga förändringen. Att bli bakis är abstinenssymptom, kroppen mår inte riktigt som den ska och vill göra sig av med alkoholen i kroppen. Det låter jobbigt med att du måste kämpa på med att hålla suget borta och en önskan om att trösta med vin när du är ensam. Kämpa på!❤️

@Polerad Härligt och grattis till godkänt prov! Ja, det kan vara lite gambling med att bara smaka, jag har inte vågat. Minns att jag luktade på vin i början en gång och det blev lite stopp i huvudet på något sätt. Lite självplågeri för det satte igång tankar som jag hade noll koll på, men till slut lyckades jag sansa mig. Det gjorde att jag blev lite rädd och osäker så jag höll mig långt borta då det fanns i min närhet. Nu har jag varit nykter så länge och vet precis vad jag vill så alkohol omkring mig bekommer mig inte mer. Det har fått mig att förstå hur kidnappad och beroende min hjärna var av alkohol och att måttlighet inte är något för mig. Jag skulle åka dit på ruta 1 så småningom. Det tar sin tid att komma loss och bli fri. Men fan vad härligt och värt det är att vara fri! Man får ett helt annat perspektiv på livet och där alkohol inte längre är värt ett skit😂.

Bra jobbat med 37 dagar!🥳

@Hoppfulle Kalle Välkommen tillbaka till forumet! Har läst din tråd och känner igen det där med att vara periodare. Haft långa (enligt mig) perioder med nykterhet och sedan tagit återfall. Upplever att återhämtningen, den psykiska delen, blir tyngre och tyngre. Skammen och hur värdelös man känner sig är enorm. Om du inte läst boken Skål tamejfan så gör det. Just nu lyssnar jag på den återigen. Också Tänka klart av Annie Grace och Beroendepersonligheten av Craig Nakken kan rekommenderas. Nu 😴

@Vinägermamman Äntligen är du tillbaka ❤️! Och utan raketbränsle! Vi ger aldrig upp och det är ju en styrka i sig! Har själv haft det jobbigt och återfallit efter 70 nyktra dagar. Ångesten efteråt var fruktansvärd. Har precis fått näsan över vattenytan känns det som. Jag funderar också mycket vad f-n det ska bli av mig. Känner så igen mig att gå all in i perioder med högt tempo för att sedan i princip krascha. Hoppas du fortsätter skriva så vi kan växeldra varandra för visst vill vi ha ett hanterbart liv, känner att med a kommer mitt liv att bli ohanterligt. Stor kram 🥰

Nu har det bara gått två dagar. Jag känner mig gladare. (Dock lite tröttare).

@Andrahalvlek Tack snälla andra halvlek för pep och ditt tips. Ska kolla upp detta imorgon. Törs inte tänka i termer av att vara nykter i åratal men jag vet ju att för varje dag jag lägger bakom mig så kommer det en vacker dag att bli till år. Jag kan faktiskt inte önska mig något som är i viktigare för mig än livslång nykterhet. Inte ens för alla pengar i världen. Det är inte värt det. Jag har mått så otroligt mycket bättre när jag haft längre uppehåll. Jag är dödstrött på att vara kronisk periodare. Det är nästan ännu värre än att dricka dagligen. Man hinner liksom återhämta sig en hel del. åtminstone fysiskt, men smällen blir desto större när flaskan åker fram igen. Min kropp och knopp har nu fått nog. Jag är tacksam för att få fortsätta skriva här och jag ska kämpa på alla sätt jag kan. Nu måste jag alldeles straxt gå och lägga mig. Det har inte blivit många timmars sömn de sista tre-fyra dygnen. Allt gott och kram/Hoppfulle Kalle

@Polerad

Grattis till din nykterhet och grattis till provresultatet! 👊

Det där med att kunna dricka måttligt är något som också jag önskar mig. Har förstått att vi är många som vill kunna det, men något som bara få klarar av när man väl blivit alkoholberoende. Starkt av dej att ta tag i februari och fortsätta din nykterhet!

Heja dej!

Försöker mig på att skriva lite och sammanfatta den senaste tiden.
Jäklans! Det var så otroligt roligt att komma igång och jobba igen. Men det är svårt att få till en lagom belastning. Och rätt som det är befinner man sig där igen när man inser att orken inte finns för tempot som krävs…
Ska försöka förklara/analysera.
Oavsett A eller inte kan jag inte jobba som förr. Har inte orken/uthålligheten men saknar förmågan att bromsa/ta i lagom. Jag blir superengagerad och full med positiv energi och full fart och allt är toppen. Det är sådan jag är och alltid har varit. Jag kan inte jobba långsamt och halvengagerat. Då
Dessvärre tar energin slut for nu. Jag märker det inte när jag jobbar, men efteråt får jag numera en brutal mental baksmälla. Antar att det är en konsekvens av mina tidigare utmattningar, i kombination med att man blir äldre och att jag när jag jobbar fokuserat inte mäktar med att vara ordningsam med annat, typ bra mat och motion. Som uppenbarligen blir viktigare ju äldre man blir. Det i sig blir en enorm stress för mig, får nästan panik av det, fr a vad gäller mat, plocka undan mm. Nu tappade jag alla goda vanor totalt och helt plötsligt var det raketbränsle som gällde på eftermiddagen när jag jobbade hemifrån. Jag var mycket medveten om hur galet det var men kunde inte hantera det på något annat sätt. Visste att det rörde sig om en begränsad tid och att jag måste bryta snarast och för tillfället inte ta på mig något liknande. Så nu sitter jag här. Mår rätt OK nu. Men funderar vad F..n det ska bli av mig.
Hade de senaste veckorna alla möjliga känslor/upplevelser. Eufori, nyfikenhet, nöjdhet, nervositet inför mottagandet av mitt arbete när jag väl jobbade, blandat i en berg-och-dalbana med total utmattning, både mentalt och fysiskt. Ordentligt med oro, så där när man nästan låser sig kroppsligt. Förmådde inte gå utanför dörren på en vecka.
Nåväl, idag blev det en morgonpromenad med hunden. I och för sig har ju vädret den senaste tiden varit gräsligt (skyll på den du🤣).
Vet inte om jag blev klokare av det här inlägget, kontentan är väl att jag upplevde stora svängningar, vilket jag tyckte var obehagligt, och som den analytiker jag är vill jag förstå varför. Ålder, att det var ett mycket viktigt uppdrag, att alkoholens effekter blivit allvarligare, (som skrev tidigare, jag var inte ens nu i närheten av de nivåerna jag hade för 2 år sedan. )
Och nepp, inget raketbränsle idag heller✅