Senaste kommentarerna i forumet

Det är inte så klokt att lova ”aldrig mer” har jag läst. Det blir så allvarligt då, och ingen kan sia om framtiden.

Det är inte heller så klokt att bestämma en fast tid, typ en månad. Då ligger alkoholdjävulen lågt hela månaden och hugger sen som en kobra. Har jag läst.

Det bästa, enligt dem som gått före i nykterheten, är att ta en dag i taget och sikta framåt en månad i taget och då ta ett nytt beslut. Eller att ta ett inom-överskådlig-tid-beslut.

För varje nykter månad upplever man mer och mer fördelar, så man förändrar sitt tänk helt enkelt.

Så är det för mig. I början fokuserade jag stenhårt på en dag i taget, gratulerade mig själv för varje nykter vecka. Sen övergick jag till att räkna månader och tog ett inom-överskådlig-tid-beslut.

Den 9/7 når jag nykter 5 månader, och jag planerar inte att börja dricka igen. Inom överskådlig tid tänker jag inte dricka alkohol.

Jag vet att jag inte kan dricka normalt. Det är hundra gånger lättare att avstå helt än att dricka lite. Jag vill inte dricka alkohol, lika lite som jag vill dricka bensin. Där har jag landat nu, och då blir den nyktra resan så mycket lättare.

Kram ?

Trillade också dit på midsommar. Inte lika illa som förut, drack betydligt mindre mängder och blev inte full / bakfull, förrän igår. Då var det dag 4 av dricka, och jävla måndag liksom - så det fanns ingen som helst anledning att ta ett glas vin, så jag känner verkligen igen mig i din nya tråd. Alla anledningar och ursäkter som man hittar på för sig själv. Lurade nästan mig själv att jag kunde hantera alkoholen som en vanlig person (det gjorde jag i tre av fyra dagar), men lyckades också visa för mig själv att det är galet lätt att halka in i gamla mönster, helt plötsligt, utan att man ens förstår det.

Bra att du stannar upp och stoppar. Det gör jag med. Kallar det inte för ruta 1, för jag har lärt mig en hel del, om mig själv och om mina problem, och det är faktiskt inte oviktigt.

Har läst genom din tråd. Känner igen en hel del. Trillade själv dit igen efter 23 dagars uppehåll. Drack inte lika mycket som innan, inte alls, men kändes ändå lite som ett misslyckande. Jag har jättesvårt att blicka framåt och ta ett långsiktigt beslut. Intalar mig själv att jag inte har så himla stora problem. Men om jag inte hade det, så skulle det ju inte vara ett problem att avstå?

Hur som. en dag i taget. Idag ska jag ut och kånka ved och plantera. Skörda spenat. Gräva ett nytt trädgårdsland. Ingen alkohol. En dag i taget.

Jag inser att du kopplat ur dig just nu från detta forum. Ibland behöver man söka sina egna vägar. Vill bara du ska veta att jag tänker på dig och hoppas att du hittar vägen ur det svarta hålet min vän. Du försvann härifrån och så blir det ibland... det har jag också gjort.
Varm kram till dig min vän. Jag hoppas innerligt att din frånvaro här innebär att du har fullt upp med livet åt rätt håll... men om inte.... om det är svart nu... så finns jag / vi här... KRAM ta hand om dig. Kommer inte skriva mer nu här. Jag kikar in och ser framöver om du skriver. Om du behöver mig så är jag här. Ta hand om dig. Livet går verkligen inte i repris har jag insett. VI måste LEVA.... inte bara GENOMFÖRA livet min vän. Kram / Odette

Jaha. då var man här igen. Blev ett par glas på midsommar. Ingen big deal egentligen, blev varken full eller bakfull. Men sen slirade det på riktigt och det slutade med vin 4 dagar på rad. Först bara 1-2 glas till maten, men igår blev det 4 glas. På en måndag (varför?). Idag är jag således trött. Inte superbakis, men seg. Och torr i munnen. Och lite ångerfull. Helt onödigt att dricka, när det hade gått så himla bra att avstå. Till och med sömnen började funka bättre.

Nu är jag tillbaka på ruta 1. Lärt mig en sak; att jag kan dricka måttligt. Men att det är fruktansvärt lätt att trilla tillbaka i gamla, mindre bra mönster. Jaja. Nu blir det nya tag igen. Kan känna viss stolthet i att jag under en period nu haft betydligt fler nyktra dagar än onyktra. Och att jag druckit betydligt mindre, de dagar jag slirat. Det är ju alltid nåt.

Vaknade utvilad och med en härlig känsla av lättnad. Lättad över att jag lyckats ta ett beslut , jag ska inte dricka alkohol. Jag kan inte dricka ett glas eller två och vara nöjd, jag vill tömma hela flaskan. Jag kan inte begränsa drickandet till , vad det verkar vara det allmänt vedertagna fredag-lördagsdrickandet, jag vill dricka om inte varje dag så i varje fall betydligt oftare. Det går inte.
Försöker minnas vad det var som gjorde att jag gav upp där i maj efter dryga 3 veckor. Men vet inte.Tristess och leda , depression, den förbannade coronan som begränsar mitt liv????Ja inte bara mitt, allas våra liv.
Inte kunde jag hantera livet i detta bättre med hjälp av vinet, förutom de timmar när vinet lugnade, slätade ut och jag lät mig omfamnas av dess falska ro. För att sen vakna upp till verkligheten, med dunkande hjärta, torr i munnen och med en äcklig eftersmak av gårdagen, ånger och självförakt. Vad fan håller jag på med?
Jag sätter inte upp ett mål, ett slutdatum eller lovar evig nykterhet.Är jag inte ärlig då i mitt försök att förändra, feg? Är jag svag och ynklig som inte "med heder och samvete" lovar att avhålla mig från alkohol åtminstone i 3 månader? Har jag då bakdörren öppen att smita ut igenom? (den läste jag om i en tråd någonstans.) Jag vet inte.
Just nu tar jag bara en dag i taget.

J

Jaa vad ska man säga...
Vilken effekt det har när man kliver av alkoholen.

Hy, ork, energi och framförallt träningen.

Har nu snart gått under 17% kroppsfett och är starkare än någonsin och lyfter tyngre än i 25 årsåldern.

Så fruktansvärt kul att behandla sin kropp som en produkt. Endast det bästa kommer in i min kropp.

Fett... smör och alkohol och annat skit får stopp redan vid tanken.

Blir liksom en kul hobby/livsstil istället för ett mål att nå på 12 veckor.

Viva las nolltolerans!

Lunch på jobbet nu, ätit och sitter nu för mig själv ett tag. Är väldigt social i mitt jobb och därför så känner jag att jag behöver lite tid för mig själv ibland. Rensa tankarna lite och läsa igenom alla medkämpars dagar här på forumet.

Jag passade även på att byta namn på min tråd idag, känner att det passar för det är just det det är, min väg framåt. Vissa dagar är stegen jätteenkla och ibland känns det som jag får dra fötterna med mig. Men mitt fokus och min vilja är glasklar, jag SKA framåt! Dag 28 nu och jag mår bra. Sömnen har varit lite sådär ett tag nu, spänningar i ryggen som ger lite hudvudvärk som letar sig in i sömnen. Tror att det fortfarande är allt nytt på jobbet som spelar in. Försöker hålla mig aktiv och röra på mig och hoppas att det ger med sig ?

Jag vet inte vart mitt tidigare kommentar tog vägen, så jag försöker kopiera den hit.
Det är inte så lätt
Inte lätt att sluta. Definitivt inte. Jag blev akut inlagt med ambulans när jag försökte sluta. Fick några konstiga skakningar i varje kroppsdel. Kunde inte ens prata för munnen och tungan ville inte röra sig. Min man ringde ambulans. Jag ville inte erkänna till dem i ambulansen först att jag var alkoholist. Så de lade mig in till lungavdelningen. Men efter en nyckter vecka där kröp jag till korset och talade om till läkaren att jag var alkoholist. Så de flyttade mig till psyket. Det gick utmärkt att ligga där en vecka för mina abstinenssymtom slutade när jag fick lugnande och sömnmedicin. När jag kom hem var jag nyckter 3 månader. Jag saknade inte alls alkohol men nånstans kom den alkoholjä,,,,n fram igen. Nu måste jag börja igen på ruta ett

Inte lätt att sluta. Definitivt inte. Jag blev akut inlagt med ambulans när jag försökte sluta. Fick några konstiga skakningar i varje kroppsdel. Kunde inte ens prata för munnen och tungan ville inte röra sig. Min man ringde ambulans. Jag ville inte erkänna till dem i ambulansen först att jag var alkoholist. Så de lade mig in till lungavdelningen. Men efter en nyckter vecka där kröp jag till korset och talade om till läkaren att jag var alkoholist. Så de flyttade mig till psyket. Det gick utmärkt att ligga där en vecka för mina abstinenssymtom slutade när jag fick lugnande och sömnmedicin. När jag kom hem var jag nyckter 3 månader. Jag saknade inte alls alkohol men nånstans kom den alkoholjä,,,,n fram igen. Nu måste jag börja igen på ruta ett?

Du skulle verkligen behöva framgång nu Varafrisk. Självklart ska du finnas här även om du inte lyckas med det du föresatt dig. Det tar tid, precis som du själv säger! Jag tänkte redan i 20-årsåldern på att jag hade ett problematiskt drickande. Till det alkoholism i släkten. Hade jag varit klok då hade jag slutat bums - eller aldrig börjat dricka. Nu, 30 år senare har jag lyckats vara nykter i 6 månader. Det är en startsträcka som vida överstiger din skulle jag tro! Häng i och håll ut!

Kram!

Jag förstår det som att tröttheten beror på att kroppen äntligen fr en chans att reparera sig. Lite som den utmattning som kan komma efter en lång period av stress. Alkoholen stressar kroppen enormt även om man inte känner det när man dricker.
Glömskan känner
Jag igen mig i enormt. Utan alltför stora mängder alkohol kunde jag ha jätteproblem med vad jag sagt och framför allt vad andra berättat. Hade svårt att hålla isär och koll på saker. Fruktansvärt ångestskapande.

Och jag säger som Så klart: ta en dag åt gången! Bara för idag ska du välja bort alkoholen. Tänk vad tacksam du kommer vara för det i morgon?

Det är ingen mening att tacka en högre makt. Äras den som äras bör. Jag tackar mig själv för att jag inte adderar alkohol till den här soppan. Jag tackar mig själv och mina 19 veckors nykterhet, som tydligen gett mig andra vanor att hantera motgångar. Nya vanor som gör att jag inte reflexmässigt tänker att vin är lösningen på allt.

Jag har sovit som en stock i sex timmar. Fortfarande aptrött, men jag står upp. Idag klistrar jag på smaljet och kopplar på charmen och tar emot två vikarier kl 9 och de kommer inte ha en susning om hur jag mår inombords.

Jag ser krönet, snart utförslöpan mot semester. Jobbar nästa vecka också och då ska jag mest rulla tummarna. Haha ? Det sista som överger en människa är hoppet.

En tanke slog mig i morse. Jag var som aktiv problemdrickare fullständigt livrädd att det skulle lukta bakfylla om mig. Att det trots dusch och parfym i lagom mängd skulle gå att avslöja mig på lukten. Fy fan för den skammen.

Det slipper jag helt att fundera över nu. Tur det, för jag har annat att tänka på.

Kram ?

Grattis, vilken kämpe du är ?

Den längtan efter förändring som du skriver om kan jag känna igen, även om det inte är vin för min del, utan öl. samma skit. bedövningsmedel mot livet. eller kanske snarare, bedrövningsmedel.

genom att du skrivit här så har du nog tagit första steget (igen kanske, eller första gången). läs här. det har gett mig lite insikter, och framförallt känslan att jag inte är ensam i den bedrövliga situation jag själv satt mig i.

Jag hoppas du kan finna något annat att slappna av med - om det så är knyppling, bonsaiodling, snabba promenader. hysteriskt roliga kattklipp...

*kram*

Jag håller med Se klart, tveka inte att vända dig till oss om det är något du behöver hjälp med. Råd, tips eller pepp. Det är garanterat någon här som har något att tillföra.

Svintrött, spränghuvudvärk och tinnitus på samma gång låter hemskt.? Det är inte värt att riskera hälsan för ditt jobb. Din kropp skriker ju NEJ jag pallar inte. Jag vill inte skrämma dig, men vi har haft två st på mitt jobb med liknande symtom. Den ena fick en hjärnblödning och är i dag en ”grönsak” Den andra gick i väggen och var sjukskriven i två år. Han har ett annat mycket lugnare jobb nu.

Ta hand om dig/kram

Förstår att du är matt och trött.
Otroligt att du lyckades lösa allt.
Och inte minst; vilken framgång att inte ens känna sug en sån dag.
Din tråds rubrik överensstämmer nog inte med bilden jag tror de flesta av oss har av dig. Men jag hoppas att du känner och förstår att du kan få all hjälp vi har att ge- när och om du behöver.
Håll ut, snart semester! Kram.

Ja det är otroligt jobbigt det där att inte minnas vad människor (familjemedlemmar) sagt. Man känner sig lite bakom. Jag har ibland oroat mig för mitt minne/hjärna men kan säga att det jag blivit så mycket bättre!
Tröttheten höll i sig ett bra tag för mig. Tänk inte på evighet och stora beslut nu. Bordlägg till ett senare möte med dig själv.
Bra och starkt jobbat. ?

Åh, blev glad av att läsa om att låta måndagar få vara tråkiga. Så rätt och exakt vad jag behövde idag.
Vi håller på halva livet och ”piggar upp” de tråkiga stunderna så till slut står vi inte ut med minsta lilla raksträcka. Nu nöjer vi oss med en okej måndag, bra rentav pga nykter. Kram.

Jag har funderat på dessa ord idag och de hänger ihop. Kapitulation är ju inget vackert ord men det är inte alkis heller och kanske behöver man förlika sig med dem båda. Att kapitulera har jag tidigare sett som enbart förminskande, som om man inte själv har kontroll- men det är ju just det man inte har.
Acceptera är att bli vän med sitt liv, sina förutsättningar. Inte alls enkelt. Att acceptera skitdagar eller trötthet. Står nästan inte ut.
Jag tror att Svart lådan innehåller något som heter färdskrivare.
Ett. Himla. Bra. Ord.
Idag registrerar min färdskrivare flera tillfällen av ”och?”
Och nu då och sen då,
och nästa år då?
Ska jag bara hålla på och ha slutat med vin i all evig tid?
Really?
Nä, idag har jag önskat lite sprak i livet. Som i känslor.
Ja, jag är nöjd och glad med nykterheten och ja, jag vet att jag varken kan eller vill, men kan man få ha lite kul?
Men också; promenad med barnvagn i kvällssol, dopp med en som just lärt sig simma och så avslutade jag kvällen med att strejka från vattningen.
Revolutionären ska sova nu.
God natt alla kämpar, arga på omständigheterna eller ej, så dricker vi inte. Kram.

Tack för riktigt bra svar!
Fyra dagar är bättre än inga nyktra dagar, det går fort när man kommer i gång ?
Jo när man stoppar, så är dom första dagarna illa. Det beror ju lite på hur man dricker, men jag dricker lätt morgon till kväll och då blir det rätt så svettigt och jobbigt att sluta. Ingen sömn, svettas som en gris på natten.
( varför inte på dagen ? ?‍♂️)
Man kanske inte märker det då..
Å panikångest, som jag dragit på mig på senaste. Eller enbart dom första dagarna när man nyktrar till. Det är absolut värst, hemskt är det. Det dyker endast upp när jag möter folk, sitter jag i soffan så är det inga problem. Nu är den som bortblåst, när jag varit nykter rätt så länge.
Ja gift är det och vem fan tål gift ? Inte jag iaf..
Det har faktiskt varit ganska lätt att hålla sig nykter på senaste, midsommar va inga problem alls. Dock hade jag en måndag, av alla dagar då jag va riktigt nära att köpa hem öl.
Vi kämpar på tillsammans ?

Måndag. Dag 1. Känt mig trött och sliten. Kroppen värker både på in- och utsidan. Men har haft annat än mig själv att tänka på idag.
Tack för välkomnande pepp.

Jag håller med Andrahalvlek, och att du dessutom samtidigt lyckats gå ner en massa i vikt är riktigt imponerande!

Haha, du verkar inte få en chans att glömma den... Men drack en a-fri öl ikväll och upptäckte att det stod 0,5 på flaskan, så skulle jag då börja på dag ett imorgon, istället för typ dag 160, det tror jag inte du skulle råda mig? Nu glömmer vi cidern för all framtid!

AmandaL...

Jag tänker att många alkoholfria dagar i rad är viktiga men varje dag som är alkoholfri men som inte hamnar i rad är också oerhörd viktig. Glöm inte det! Det är inte bara dagarna i rad som räknas utan alla alkoholfria dagar. Förändringen räknas! Hur sjutton skulle man annars fixa det?? Se alla dina förändringar som du gör! Det är fantastiskt⭐️⭐️⭐️

Kram❤️❤️