Senaste kommentarerna i forumet

Dag 11: Det har varit tuffare för mig än min man de här dagarna som gått. Jag har tänkt att jag är alkoholberoende medan han har ett riskbruk. Tankar att jag är sämre smyger sig på trots stöd, pepp och kärlek från maken. Idag hände en jobbig grej relaterad till hans arbete. Vi tog en promenad och då berättade han om sitt alkoholsug och hur överraskad han blev av det. Slutsatsen blev att även han gärna dricker för att lindra stress. En nyttig erfarenhet och en riktig ögonöppnare för honom!
Nu har jag skjutsat honom till jobbet och han blir borta några dagar. På vägen hem var min första impuls att stanna vid Systemet och köpa en BiB för helgen. Slutsats: Jag behöver sällskap, gillar inte en helt ensam helg och genast vill jag trösta mig med vin. Jag vill alltså dricka som substitut för ensamhet och tristess. Det blev glass från ICA i stället, men ganska jobbigt att stå emot suget idag.
Imorgon hoppas jag att förkylningen är över. Då ska jag ta en tur till gymmet för lite styrketräning. Kan ju även ta en fika och "ljuga" lite med mina träningskompisar.
Jag kämpar på.

Hej! @aldro,

Jag har tänkt lite på dig och det kändes bra att se att du fortsätter att kämpa för att få må bra liksom. Livet är inte det lättaste om man så säger. Det går upp och ned lite som med vädret på något sätt. Har nog tänkt som du rätt ofta genom åren att man vill reparera sig liksom.

Komma i bättre form på nåt sätt liksom. Har nog faktiskt velat att sluta att dricka alkohol i väldigt många år fast väl mest vinglat omkring i tanken och försökt att väl lura mig själv genom att kanske inte riktigt ta tag i saker och ting på ett medvetet och genomtänkt sätt.

När man ofta valt att berusa sig i stället för att arbeta med sig själv för att få må bra genom att förstå sig själv, sina tankar och känslor så har det oftast blivit helt fel och bara spårat ur. Du har insikt om att det inte är bra att dricka på ett sätt som riskerar hälsan. Din uttalade oro för hälsan är nog din kropps sätt att försöka att i tid få dig att lägga om stil till ett lite bättre och nyttigare sätt att leva på tror jag. Men du ska nog inte vara för hård mot dig själv och sluta med allting på en gång.

Har man fått mediciner utskrivet exempelvis mot psykiska prylar så bör man nog inte sluta direkt med sådant heller för då kan drickandet explodera rejält tror jag. När du kanske känner att du måste berusa dig, ta då hellre ett lugnade piller enligt recept om du har fått sånt utskrivet. Tala gärna med någon läkare om medicinen inte fungerar så bra som du känner att den borde. Ibland så klarar man inte av att stå emot känslan av att vilja dricka och då kan ett lugnade piller funka till viss del.

Mitt förslag är att du försöker att dricka högst hälften mot vad du kanske känner behov av. Ha inte mer alkohol hemma än högst häften mot tidigare, detsamma när det gäller inköp, alltså högst hälften mot tidigare så här i början. Det bästa är så klart att klippa bandet till alkohol direkt, men det kan vara jäkligt svårt. Jag själv får ofta tankar på att börja dricka igen, men jag försöker då att fokusera mina tankar på något annat i stället. Det är väl därför som jag skriver så mycket tok på detta forum kan jag tro.

Jag har en känsla av att du kommer att klara att bemästra alkoholsug på ditt eget sätt och kommer att lyckas med att bli nykterist, kanske inte så snabbt som du kanske önskar. Men ta det hela steg för steg dagligen och försök att vara medveten om hur du tänker, känner och gör. Tror att det bästa sättet att komma in i ett helt nyktert tänkande är att fokusera på sådant man är bra på och gillar. Ja, sådant som inte inbegriper något användande av alkohol liksom.

Minska ner och fasa ut, så gjorde jag innan jag började arbeta med mig själv och mitt tänkande på att ständigt dricka en massa onyttigheter. Nog kan man ofta få känslan av att vilja berusa sig utan att man riktigt förstår varför. Då kan det hjälpa att dricka kanske en söt läsk av ciderkaraktär som jag gör just nu. Träning i rimliga proportioner kan också fungera bra, och du gillar ju att träna vad jag förstår sedan tidigare. Hur som helst, gör ditt bästa för att få må någorlunda bra rent naturligt.

Kämpa på kompis!

Åh jag fattar exakt vad du menar med garnet- en himla bra liknelse faktiskt och därför också lite lurig. Beskedligt.
Jag hade sällskap av Gud mest varje dag i början av min nykterhet och det var viktigt för jag kände; något mer än jag vill min läkning. Kerstin Ekman har skrivit så fint om detta i boken Knivkastarens kvinna. ”Ensamma mäktar vi inte läkningen”.

Härom dagen hamnade jag i en utmanade och klurig sits, då kom de här orden flaxande in i huvudet ”Gud är med mig alla dagar”. Och då kändes allt stilla och vetskapen om det gjorde mig på ett märkligt vis så lugn.
Man får öppna upp sig för allt möjligt tror jag, treåringar, små stenar i fickorna och ljusets återkomst. Ha en bra fredag

@aldro Lite igenkänning där! Druckit lite av och på och det har ju inte lett till större förbättringar för mig heller. Jag tror som du att tiden är en stor faktor för att må bättre.

har en hel del saker som ja gillar o göra som ja har slutat med pga A. saker har gått i fel riktning. de här är inte jag. visst ja säger att ja är nykter 2 veckor o sen super hårt osv. men i slutändan slutar de ju med att dessa två veckor är återhämtning med ett lidande. för att ja igen ska pajja kroppen. så har egentligen inte fått smaka på hur riktig nykterhet är . måste ge de mer tid

ja ska börja titta in på forumet regelbundet om de blir jobbigt . de brukar ja aldrig göra annars

@Onkel F mena mer om d e. för sent för hälsan e bortom räddning. men ja ska kämpa på nu. ja klarar ju alltid 10 dagar nykter inga problem. så dag 3 osv inga problem. bara de att man lider så jävligt . mitt största test är efter 10 dar när den långvariga absen spelar ut i adhd. men ja e redo o ta dag för dag o kasta bort de här skitlivet o sikta mot bättre liv. ja vet inte vilka metoder ja kmr snvända mej av när de blir jobbigt. men enda ja vet är att de får räcka ett tag nu iaf . måste repaperas nu.

Nej, det heter inte absolation. Det heter absolution. Förlåtelse för synderna.

Just kommit tillbaka från min morgonpromenad som blev en längre tur.
Hade nån diffus tanke att det skulle göra mig gott att gå förbi kyrkan på min väg idag.
När jag närmade mig så kändes det att det tog emot att gå in på den vackra kyrkogården (Den är som en park).
Insåg att det var apan som spjärnade emot. Tack vare introspektion och många månaders förberedelser för nykterhet, förstod jag att det är så jag fungerar: När jag är stabil och på gott humör så ska det ju gå bra att dricka. Hann inte ens känna något sug, utan kände bara igen symptomen på upptakten till en blöt kväll.
Apan är lugn och beskedlig, det är då riskerna byggs upp.
Jag började gråta. Jag gick mot Stillhetens kapell. Det var öppet och det brann ljus där.
Kapellet är väldigt avskalat och fritt från bilder och kors med Jesusen uppspikad därpå. Men det finns en inskription;
Genom stillhet och förtröstan varden I starka.
Jag satte mig ned och grät lite till, eftersom det inte var någon annan där.
Så föll det mig in; Kan jag ta in Apan (Alkoholdjävulen) i mig själv så kan jag lika bra internalisera Gud (Eller den Högre Makten).
En märklig tanke. Men i dessa dagar är jag öppen för allt.
Det här kan ju låta som en väckelsesaga. Jag drar inte så stora växlar.
För att sluta dricka så förberedde jag mig ju noga då jag var fullt övertygad om att det krävdes en enorm sinnesnärvaro, disciplin och styrka för att det skulle gå. Jag såg framför mig hur man bestiger berg, hoppar över enorma avgrunder och utkämpar en strid med sig själv. När det sen hände så var det som att kliva över en bit garn som låg på gatan. Jag vet att det är lika lätt att börja dricka igen; bara en bit garn att backa över. Konsten är väl att lägga så stor distans till garnet att det blir en längre vandring för att kunna backa över den. Och där är inte jag. Jag är bara ett steg från garngränsen.
Hur många gånger har jag inte suttit bakfull och glåmig på morgonen och tänkt; Nä, nu får det vara slut med alkoholen? Altt för att få snabb absolation.
Så småningom när jag satt där bakfull och glåmig och tänkte att nu räcker det, så kunde jag direkt säga till mig själv;
Vilket skitsnack! Du vet mycket väl att du snart är igång igen så fort du mår bra.
Nu ska Gud och jag göra lite tråkigt måstegöra. Mest för att hålla apan sysselsatt än för att känna mig duktig.

Jahapp då var det fredag och man är bjuden på AW. Meddelade att jag inte tänker dyka upp, egentligen inte för att jag är rätt för lockelsen att dricka . Mer för att det känns på riktigt skittråkigt att sitta med och dricka Loranga eller nått. Iofs kunde man väl tagit en alkoholfri öl eller två men DÅ är jag rädd att det glider över till vanlig bärs. Och det vill jag inte. Inte idag. För idag ska jag inte dricka.

@Se klart Tack för ditt inlägg. Det väcker hopp och tacksamhet att forum och dess medlemmar finns här.
Har stigit upp tidigt som vanligt. Sovit gott; Inga uppvaknanden och inga jobbiga drömmar. Druckit kaffe och känner mig idag lite grundglad. Tänkte först att det var en tillfällighet, men är övertygad om att jag kan tacka nykterheten för det. Hjärtat är redan ritat i kalendern. Så jag gör som du; en dag i taget.
Tänker på när jag hämtat mitt lilla barnbarn som fyller tre år i dagarna. Hon brukar få välja vilken väg vi ska gå och gillar att gå uppför backar och kliva upp på stenar. Då brukar hon och jag säga; Ett steg i taget så kommer vi upp!!
Det är gulligt att tänka på för mig.
Jag önskar dig en fin dag och tackar igen för att du vill hjälpa oss som är "Nybörjare".

@aldro Det finns bara en enda sak du behöver förstå: Det ALDRIG för sent. Något jag inte riktigt förstår, skall du försöka sluta med medicin mot ångest också? Gör inte det utan ha rådgjort med den som skrivit ut medicinen i så fall. Även om du känner dig redo att sluta med medicinen kan det faktiskt vara den som gör att du känner dig ok i det avseendet!
Har du ett blandmissbruk? Oavsett kan jag tipsa om att AA, CA och NA finns om du vill ha stöd i din vardag utan någon dömer.

Nu skall jag vara lite elak: Vi missbrukare är världsmästare på att tycka synd om oss själva. Vi ser oss gärna som offer för omständigheter vi inte rår på.
Vi själva, och bara vi själva kan förändra vår sätt att leva. Vi kan behöva hjälp av vården, det här forumet eller en grupp med andra som har samma problem som vi själva har.

Sluta upp med att försöka bryta helt, ta all hjälp du behöver för att göra det! En beroendemottagning kan hjälpa dig.
Du skall inte försöka skapa ett nytt levnadssätt!, du skall göra det! De grupper jag nämnt kan hjälpa dig att förändra ditt liv OM du ger dem chansen!

Though love, men jag vill dig väl.

Onkel F

ps
Starkt med dag 2, du fixar dag tre om du ger dig fan på det. Jag säger inte att det blir lätt, men du kan fixa det.
DS

Sent inlägg på alla möjliga vis. Jag har läst din tråd och jag blir berörd och önskar och hoppas att det ska gå bra, en dag i taget- som är mitt mantra- eller som var mitt mantra iaf det första året. Jag läste något inlägg där du skrev om hur vi/andra på forumet löser eller tolkar inlägg. Och jag vill bara flika in att efter fyra års medverkan här- ibland ofta och med långa inlägg- ibland mer sällan och kort. Så är min erfarenhet att - jag tror jag kan säga alla- läser inlägg här med utgångspunkten ”finns det något jag kan tillföra eller nån rad som kan göra någon liten skillnad för den här personen”
Det kan vara bara ett kort kort eller långt-långt men jag tror att vi intuitivt känner var vi kanske kan göra någon liten skillnad. Många av oss som hängt här flera år försöker välkomna nya, bara för att det ska vara välkomnande att kliva in här.
Forumet är snällt och jag tror inte någon. Föefasar sig eller tycker att andra medlemmar är tröttsamma. Även om vi är olika så har vi en gemensam kamp att klara av och allra jobbigast under det första året. Jag hejar på dig, det kommer att bli både bättre och enklare när det gått ännu lite tid. 😊

fallit dit en del senaste . jul nyår efter nyår. samma symptom , lidande, allt ja beskrivit förr , samma visa. idag har ja bestämt o försöka bryta helt. även medicin mot ångest. jag ska försöka skapa ett nytt levnadssätt och rutin. och anpassa mig till det. jag är dock rädd det är för sent. men känner att ja bestämt mig idag. vi lär väl märka om de är kört eller ej. dag 2 idag dag 3 imorrn.

@Andrahalvlek. Har tillbringat kvällen med att lyssna på Anna Lembke som är psykiatriprofessor med beroende inriktning. Hon ger väldigt bra och handfasta råd hur man kan balansera hjärnan när man slutar med substanser och hjärnan blir deppig. Fysisk ansträngning, inga förströelser, inga belöningar. Tala sanning, gör nytta för andra och ta emot tristess och deppiga känslor (alltså ungefär det jag gör när jag "bötar").
Därför tog jag en längre och raskare promenad med vovven ikväll. Kände faktiskt att lite av modet och dådkraften återvände. Tar däremot ingen kall dusch för då blir jag för pigg för att varva ned inför läggdags.
Tack för ditt stöd och att du försöker hjälpa oss som stapplar sig framåt i nykterheten.

@Stora Loppan Härligt! Lyckokänslor kommer i små doser. Minns första året när jag fick en så otrolig härlig känsla när jag åkte skidor. Har tyckt att jag mest bara stakar och kämpar när jag åker skidor, men den gången riktigt njöt jag. Kände mig så fri. Som nykter njuter jag mer av det lilla i det stora, det behövs inte så mycket och längtar inte efter det stora heller på samma sätt. Lite mer här och nu och uppmärksamma det lilla.

Ja, dopaminet ska komma från livet i sig istället för ifrån alkoholen. Det är fint att kunna känna en gemenskap fast det är i en tråd, man öppnar sig på ett annat sätt. Uppskattar också våra samtal💕

@vår2022 Det hade varit spännande att träffa dig live. Tror vi har mycket gemensamt. Uppskattar samtalet vi har här i tråden!💕

Dag 10: Lite bättre i förkylningen. "Gått" fyra kilometer på skidorna. Skönt! Har haft ett par korta stunder med en lättare känsla i kroppen. Det är som ett fönster på glänt som visar hur man kan må. Har glömt bort hur det känns att ha energi och må bra. Var nästan lite glad en stund. Idag vet jag inte om jag ens skulle vilja dricka vin. Jag tänker att mitt dopamin ska komma från motion, utevistelse, umgänge med barn och barnbarn, god mat, resor och sex. Idag känner jag mig lite hoppfull!

@Polerad Jag visste inte heller riktigt vad som väntade i nykterhetsprocessen, att det skulle kännas på så många plan att rensa ut alkoholen och få balans. Så här i backspegeln ser jag så tydligt hur himla beroende jag var och även att mina tankar då var rätt annorlunda, ofta så blandade med rädsla, ångest och oro.

Jag har också gått hos psykolog flertalet gånger under årens lopp, när jag inte drack så mycket som på senare tid, och fått bra verktyg. Utveckling och självkännedom har hela tiden kommit på vägen under åren, men även alkohol har ingått för att både mildra och förhöja känslor men även förvanska. Jag har tidigare inte förstått alkoholens effekt fullt ut på mig och som sedan ledde till ett beroende. Jag förstod inte att jag inte lyckades använda de verktyg jag fått fullt ut, för alkoholen skapade ofta status quo. Jag orkade inte riktigt genomföra det jag skulle behöva göra för att ta avgörande steg framåt. Fastnade i känslor av ilska, besvikelse, försummelse, skam, svartsjuka mm och hittade inte vägar ut för att hantera dem. Med de effekterna som jag fått av att vara nykter så har jag kunna använda verktygen mer fullt ut samt att jag fyllt på med nya verktyg i självkännedom under nykterhetsprocessen. Det är därför som jag tycker att det är en sådan häftig process, eller flera parallella processer som skett under min nykterhet. Jag har nu på riktigt förstått hur alkohol påverkar min hjärna och min kropp. Jag kan inte hantera alkohol, den bara förgiftar och förstör för mig. Som att vara allergisk mot nötter, men ändå äta dem och riskera livet.

Något som satt sig hos mig som jag läst är, ångesten är en signal om att mina verktyg inte räcker till för att hantera en given situation. Så när jag känner ångest så är det något som inte stämmer och jag vet inte hur jag ska hantera situationen. När jag nyfiket undersöker min ångest så kan jag upptäcka vad som skaver och nu som helt nykter kan jag bättre hitta mina verktyg och hantera situationen.

Det fina med detta forum är att vi finns för varandra och stöttar varandra till att skapa ett bättre liv för oss❤️

@Denlillamänniskan Bra att du skriver om det jobbiga. När man sätter ord på det som skaver så kommer det fram mer än man tänkt sig. En och annan aha-upplevelse får man hela tiden. Som nykter är jag mer grundad i mina värderingar, vågar yttra mina åsikter och står på mig. Mot alla. Man blir både mer chill och mer cool som nykter faktiskt. Fortsätt skriv!

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det känns skönt att någon skriver tillbaka. Det hjälper mig att tänka efter. Varför blev det såhär?
Innan jag träffade min exman tyckte jag att jag var väldigt okej. En kul och dådkraftig person som såg bra ut, var vältränad och hade fina barn. När jag träffade honom tänkte jag efter en kort tids bekantskap; Fan, hos honom är det ju party jämt!! Men till det yttre såg ju allt bra ut (villa, snygg bil, fint jobb). Fattade nog egentligen att han drack för mycket redan då. Men jag var förälskad och hoppfull och njöt av kvällar med romantik och rosevin. En god öl i bastun (fast jag tänkte att det var då märkligt att man måste dricka öl för att tvätta sig?) Såklart fina grillkvällar med rödvin och sen en lite cognac på det hela. Allt han gjorde skedde med alkohol som sällskap. Och dumma jag var med och ville inte se, fast jag egentligen gjorde det. Tänk dig själv; en härlig löptur som jag tog med honom på och efteråt hade jag förberett med en återhämtningsdryck; Tomatjuice som enligt forskning är bättre än sportdrycker enligt den forskning jag läst. Genast sprang han och hämtade vodka; för det är väl godare med en Bloody Mary? Åren gick. Jag försökte vara den perfekta frun. Jag hade överseende med hans elakheter, jag förlorade mina vänner. När vi var bortbjudna skämde han ut mig i fyllan så jag ville inte åka dit fler gånger på bjudning. För jag skämdes.
När jag tog upp saker han sade eller gjorde, så flinade han oförstående och tyckte att jag var jobbig eller överkänslig. Hade jag druckit, och då amper av alkoholen, inte gav mig så lätt, så hette det att jag förstörde hans hälsa genom nattliga diskussioner (klockan var väl sådär tio-halvelva på kvällen). Jag vill inte gå in på de mer smärtsamma saker han utsatt mig för. Jag insåg att jag for väldigt illa och att vi drack alldeles för mycket. Jag skilde mig, flyttade tillbaka till min lägenhet och försökte plocka ihop bitarna av mig själv och min överkonsumtion av alkohol. Men jag kunde inte släppa honom, för när det var bra, så var det ju bra. Tillslut dumpade han mig. Jag har förbannat mig själv många gånger att jag inte haft vett att ge honom fingret och gå. Inte så kul att vara medberoende och beroende i samma person.
Det är därför jag nu försöker bena ut min situation. Så jag för någon sorts trefronts rehab både mot alkoholen, ensamheten och psykiskt trauma. Det är väldigt svårt. Det geggar gärna ihop sig.
Men jag tror fortfarande att jag någonstans har lite självaktning och sundhet kvar.

@vår2022 Tackar! Jo man får hoppas det ger sig med tiden för nu är jag mest trött. Igår kväll kändes det tydligt att jag brukar ta en fylla efter kvällsjobb, för det sög till ordentligt när jag kom hem. Rörde inget iaf, så det får man vara nöjd med. Och idag ska jag inte dricka. Just idag ska jag inte det.💪

@Denlillamänniskan Så sant. Du bestämmer i ditt liv. Inte alkoholen. Det är först när man har varit nykter en tid som man inser hur mycket tid som gått åt till att planera/göra inköp, dricka, vara bakfull och reda upp allt man ställt till med på fyllan. I början tyckte jag att helgerna var aplånga. Vad skulle jag göra med all denna tid? Jag blev dessutom kvällstrött och morgonpigg. Så jag fick börja odla andra intressen. Snart är det fyra år sedan, och det är verkligen ett helt annat liv. Jag mår tusen gånger bättre ❤️

Kram 🐘

Jag vet att många av er öppet räknar dagar och redogör för "enheter".
Jag har fört statistik över drickandet sedan sista veckan i november.
Så jag vet hur det står till.
Men att räkna nykterheten offentligt är som de dagar jag "bötat".
Jag sätter ett litet hjärta på köksalmanackan för varje nykter dag. Det viktiga är inte fokus på att jag inte dricker den här dagen heller. Det viktiga är innehållet och progressen dag för dag.
Har precis satt dit ett hjärta idag också. Det får räcka så.

@vår2022 Det där med förträngda, förminskade, förstorade eller bortträngda känslor kan jag tydligt relatera till. Det är mycket som bubblar upp till ytan just nu. Jag försöker omfamna mina känslor och förstå vad som faktiskt har bäring på mitt liv, och sortera bort det som inte har betydelse. Problemet är att den processen oundvikligen gör att ångesten knackar på dörren. När jag väl får ordning på mina känslor kan jag förstå om det är något som jag måste bearbeta eller bara kan slänga på livets skräphög.

För många år sedan drabbades jag av en utmattningsdepression och gick till en psykolog under nästan ett års tid. På den tiden drack jag kontrollerat, så alkoholen var av underordnad betydelse. I retroperspektiv undrar jag om jag inte borde tagit upp alkoholen redan då, men till mitt försvar såg jag inte alkoholen som ett problem. Om jag pratat om det då kanske jag inte hade haft de problemen som jag har idag. Det positiva från den resan var att psykologen gav mig en verktygslåda som jag har mycket nytta av än idag, inte minst just nu när jag brottas med känslor som jag inte är van vid att hantera.

Jag var inte beredd på vare sig de fysiologiska eller de mentala effekterna som avvänjningsprocessen skulle föra med sig. När det blåser full storm är det till stor hjälp att prata med er veteraner och läsa i trådarna här på AH. Bara att skriva av sig hjälper. Utan AH hade jag nog redan korkat upp en vinflaska.

Tack för att ni finns här för mig!