Senaste kommentarerna i forumet

@Himmelellerhelvette Ja, du har alldeles rätt! Beroendedjävulen pratar ständigt med mig ständigt och jämt, och jag måste hela tiden påminna mig om att den är en förbannat bra säljare som bara försöker kränga på mig något som jag absolut inte vill ha till en kostnad som jag inte vill betala! För mig är det väldigt viktigt att bryta upp min resa i små steg, att bara sätta upp målet att bli nykter skulle vara helt överväldigande för mig och skulle säkerligen resultera i ett återfall ganska omgående. En månad i taget är min melodi. Naturligtvis har jag i bakhuvudet att jag förmodligen måste bli permanent nykter, men det målet får vänta ett tag till (länge). Att hitta sin egen strategi som passar tror jag kan vara en nyckel för många som försöker att bli nyktra, Idag är det dag 11 och jag känner mig helt ok just nu.

Och allt mörkande och ljugande om alkoholen.
Slutat köpa boxvin. Går till glasåtervinningen och kastar mina tomflaskor för att "göra mig av med bevisen". Förhandlat med mig själv om hur mycket och hur ofta jag får dricka. Och det har oftast gått bra, men all denna planering och ett ständigt bedömande om jag dricker på en "safe" nivå är en plåga.
Har jag druckit för mycket så "bötar" jag med nyktra dagar. Har jag gjort bort mig/ blivit för full så försöker jag bättra mig.
Jag vill inte ha det såhär. Jag vill inte att alkoholen ska vara en så viktig del i mitt liv.
Livet är svårt nog ändå.

@Andrahalvlek Tack för uppmuntran
Läste igenom min gamla tråd från 2019. Livet vände tyvärr inte mot det bättre.
Jag har sagt upp kontakten med min mor. Min bästa kompis slutade höra av sig och nu har jag inte sett henne på några år. Min exman ville ta upp en relation igen, men det blev bara dåligt och sedan dumpade han mig och gick vidare med nya kvinnor. Vi har haft fortsatt kontakt då han tar hand om hunden medan jag jobbar, men jag har mått jättedåligt varje gång jag hämtat eller lämnat hunden.
Jag har tappat mitt hopp och självförtroende. Jag har försökt kämpa vidare i livet men inte lyckats. Till slut har jag insett att alkoholen varit en stor anledning till att det gått som det gått. Jag har liksom gradvis sjunkit in i ensamhet och alkoholproblem. Hållit folk ifrån mig. Dragit mig undan och stött bort. Inte velat att någon ser mitt mörker, men ändå längtat efter medkänsla och tröst.
Min stora skräck har alltid varit att hamna där jag är nu. Men nu är jag i mörka hålan.
Jag är iallafall glad för att jag har mina yttre förmågor intakta. Jag har ett fint hem som är välstädat, jag har bra kontakt med mina barn. Jag har ett jobb där jag känner mig uppskattad.
Att skriva här känns tudelat; Jag ställer ut mig själv i ett tittskåp. Vet inte hur du som läser tänker:
-Åh, vad skönt att jag inte har det som hon. (Jag gläder mig att de finns de som lyckats bättre än jag).
- Om hon bara kunde göra som jag säger, så skulle hon inte behöva vältra sig i självömkan. (Ja, varför är jag så barnsligt trotsig och vill gå min egen väg ?)
- Nej, usch!! Kan hon inte bara hålla käften istället för att skriva om sitt elände? (Jo, tanken har faktiskt slagit mig)

@Sluta2024 hur har det gått för dig?

@Stora Loppan Fick lite flashbacks av det du skriver om i min första tråd, att så såg det ut då och många år bakåt. Så mycket som har förändrats till det bättre, som all oro, veta mina behov, låga självkänslan, konflikter, skam, skuld, arbetslöshet och en grundorsak som tog ned mig var beroendet och alkoholen. Jag var vilse i livet. Och upptäckten av all glädje som kom tillbaka som nykter. Känns som ett annat och ett nytt liv idag, ett som jag kan hantera och trivs i. Jag är så tacksam över att vara där jag är idag. Bra att bli påmind ibland, det känns som så länge sedan nu. Det har varit och är en utvecklande och spännande process på många livsområden, när man nyfiket undersöker och vågar möta det. Minns att jag också läste ”gamlingars” trådar och det både inspirerade och motiverade mig. Kunde livet verkligen bli så bra som nykter som de sa? Ja, de hade rätt😁.

Ta en dag i taget, allt är så stort att ta in i början. Processen få ha sin gång och ta sin tid. Inget behöver beslutas nu, det växer fram hur du vill göra. Kanske är det blandat av både förkylning och kemisk obalans som du känner. Det positiva är att det kommer att gå över så småningom. Du jobbar på så bra! Imorgon tvåsiffrigt! Krya på dig och sköt om dig❤️

Ja precis! Jag hoppas jag ger mig själv en spark där bak och tar tag i det. Vill ju lära mig ett normalt drickande och få bort den till vardags! Man blir bra sliten och ser inte så pigg ut heller tyvärr.

Dag 9: Fortfarande förkyld. Så trött och orkeslös. Vet inte vad som beror på förkylningen och vad som beror på kemisk obalans i hjärnan. Kanske inte spelar så stor roll. Jag tar det lugnt oavsett. Försöker uppbåda tålamod och ta en dag i taget. Imorgon är jag tvåsiffrig!

@vår2022 Har läst mycket i din första tråd idag. SÅ mycket igenkänning: Dålig självkänsla med rädsla för att "tycka fel", Lära sig att se till sina egna behöv, glädjen i träningen, lågkolhydratkost, oro över ett barn, konflikter som äter en, arbetslösheten och mycket mer. Jag är fortfarande inte redo för ett beslut om total nykterhet, men läser mycket på forumet och tänker att det kanske måste bli så.

@Denlillamänniskan Annie Grace säger bland annat: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen.”

Själv är jag mer grundglad, grundnöjd som nykter men kan också bli så sprallig att jag mentalt gör hoppsasteg. Så till den grad att jag ofta tänkt: ” Hmm, har jag fått i mig någon alkohol av misstag?” Det har jag inte.

Som nynykter kände jag mig också låg, och förbannat trött. Märkte en tydlig vändning i måendet efter 2-3 månader. Tålamod. Det är inte vår bästa gren, men allt man övar på blir man bättre på.

Kram 🐘

@Ullabulla.
Jag känner att jag kunde finna lite tröst och tillförsikt i det du skrev;
Att du känner igen dig och att det kanske blir svårare ett tag innan ljuset strålar mjukt och värmande på mig igen.
Tack.

@Flarran Tack. Jag värmdes av dina vänliga ord.
Jag hoppas att det går bra med cykeldäcket nästa gång du ger dig på det!

@Grävling Grattis till tvåsiffrigt!🥳 Jag var också trött som fan och ofta kände jag mig bakis när jag vaknade och ont i skallen av och till av abstinensen, den första tiden. Det är utrensningen av alkohol som pågår och återhämtning för att få balans i hjärnan. Det är individuellt och tar lite olika tid för återhämtning och balans samt beroende på hur mycket man hällt i sig. Så det tar lite tid men det blir bättre ju längre tid som nykter.

Kämpa på!

@Polerad Som jag minns det tog det några månader innan jag var i balans. Det tog lite tid innan jag sov bra och sen hade jag en huvudvärk av och till ett tag. Ibland kändes det som jag var bakis när jag vaknade, men blev alltid så lättad när jag kom på att jag var nykter. Men tänkte hela tiden att det var avgiftning på gång och att det blir bättre och det blev det. Jobbade nästan helt hemifrån och kunde styra min tid så det gick bra att hantera det. Promenaderna på lunchen i skogen med mina hundar gjorde också gott. Den första alkoholrelaterade ångesten minskade ganska snabbt.

När jag tänker efter har jag ju faktiskt haft alkohol i kroppen typ dygnet runt tidigare. Först natten alkoholpåverkad, på morgonen bakis efter em/kvällens drickande, dagen bakis, påfyllning igen på em/kväll och påverkad och på repeat. Då nådde jag inte mina riktiga känslor och det som skavde bara skavde. Fick inte riktigt rätsida på dem i lullet och det blev också lätt förvridet, förstorat, förminskat eller bortträngt. Jag mindes knappt hur det kändes att vara helt nykter, en längre sammanhållen tid, utan någon som helst alkohol i kroppen längre.

Jag hade börjat gå hos en psykolog innan jag slutade dricka, tänkte att det skulle hjälpa mig må bättre, men det var först när jag slutade dricka, på den tredje träffen, som det gav något. Berättade då om alkoholproblemet, vilket jag hela tiden rundat. Som nykter hade jag kontakt med mig själv och kunde bolla detta med psykologen. Det har hjälpt mig att komma i psykisk balans. Och det är en härlig känsla att vara nykter, en lång sammanhållen tid. Vill aldrig mer tillbaka till hur det var. Gillar skarpt min nya nyktra livsstil med hjärnan i balans.

@Polerad Du behöver inte tänka för långt framåt i tiden, jag tyckte det var lättare att lova mig tre månader i taget, några tar en dag i taget, det finns jättemånga olika strategier. Det luriga med beroendet är att det är som en liten jävul som ljuger och ljuger, kommer på mängder av olika osanningar om att vi kan dricka. Vi vet att vi inte kan eller borde, vi vet att det är farligt och att vi mår skit av det men det hjälper inte om beroendedelen är tillräckligt listig. Man får vara på sin vakt hela tiden. Kram

Jag som inte dricker alkohol(bara små mängder) men ändå har en beroendehjärna,i mitt fall medberoennde och arbetsmarkomani känner igen mig.

Avsaknaden av kickar och det hål man kan känna att man faller ner i.
Att vara i det är tungt men var för mig en väg till tillfrisknande.

Alla vi som skriver härinne har vår egen väg,ibland spikrak men för det mesta väldigt krokig.

Jag säger som det läses på alanonmöten.
Ta till dig det du tycker om och låt resten vara.
Alla bär vi vårt eget ok och måste hitta vår egen väg.
Det enda vi kan göra härinne som ibland hjälper någon annan är att berätta vår egen historia.
Pyttesteg,myrsteg och ibland jättekliv sån var min resa.
Först mot en allt mörkare plats när jag släppte taget,men sen en sakta återhämtning på en ny stig som passade mig.
Jag och många med mig har varit i liknande situation som din.
Det kommer förhoppningsvis att lätta för dig.

Blev en hel del tårar när de berättade om "min" krasch.....vi är så lika i vår sjukdom !

Hej! @Denlillamänniskan,
Du är duktig och bra ska du veta.
Kämpa på kompis!

Jag behöver tröst.

Jag har inte så bra kunskaper om hur man bara lever, istället för att snurra runt i ekorrhjulet av prestation och belöning.

@Obelix Jag förstår att du också slutade vid nyår. Visst är det jobbigt, men man måste fokusera på allt bra som det innebär att skippa alkoholen. Fortsätt att skriva här, det är många som är i samma situation som du. Tillsammans hjälps vi åt att bli nyktra!

Jag kom på att jag borde göra en liten dagboksanteckning för eventuellt framtida bruk.

1. Jobbet funkar inte idag. Jag skjuter upp surdegarna och det jag faktiskt gör blir inte gjort med den kvalitén som jag brukar leverera. Jag har ett möte om mindre än en timme som jag inte speciellt road av, jag funderar på om det är det som spökar. Å andra sidan känner jag rätt så mycket abstinens idag och det påverkar definitivt.

2. Jag har haft problem med sömnen de sista dagarna, och jag kom precis på varför! När jag känner ett kraftigt sug har jag druckit kaffe. Det har blivit mycket kaffe de senaste dagarna, inte konstigt att jag har svårt med sömnen! Jag ska inte ersätta ett beroende med ett annat, även om kaffe är mycket bättre än alkohol. Jag ska prova med varannan kopp te istället och se om jag sover bättre.

3. En liten oroande sak hände idag. Jag var ute och skottade snö. Det är en aktivitet som jag normalt sett inte har några som helst problem med, men idag blev jag alldeles skakig och nästan lite illamående. Ungefär som man tagit i för mycket på motionscykeln eller i löpspåret. Inte för att jag motionerar överdrivet mycket, faktum är att jag helst undviker alla former av motion, men ni förstår vad jag menar.

Även idag ska jag vara nykter. Bara idag.
Jag söker nu min tillflykt till en högre makt, eftersom jag inte kan tänka ut något smart.

Varit uppe tidigt som vanligt. Haft lite fysiskt pyssel utomhus och gick sedan en sväng med hunden.
Har igår kväll ytterligare informerat mig om beroende och dopamin, eftersom jag gillar att lära mig saker om människan och hjärnan. Försöker sedan koppla ihop det med mig själv så att det inte bara stannar vid ord, utan också blir en förankrad handling av det hela.
Blev klar över att jag dricker för att stärka och förbättra ett redan pågående dopaminpåslag. Så drömläget för en dryckeskväll är följande; Först fysisk aktivitet och/eller göra nytta. Nöjd och tillfreds gör jag sen en god middag och spar där inte på fina råvaror och vacker presentation. Till det hela goda drycker (alkoholhaltiga såklart).
Nästa dag vaknar jag avslagen och med obehag i kropp och själ. Men det gillar jag ju också!! Då är jag sträng mot mig själv; inget softande i soffan utan GÖRA NYTTA och ANSTRÄNGA sig. Det enda jag inte gör är att meditera, för det fungerar inte så bra när man är degig i huvudet. Har under hösten tänkt mig som jag helt enkelt måste "böta" för varje dryckestillfälle. Sen tar det minst en nykter dag, oftast tre, innan jag är i balans igen. När jag känner mig kompetent och tillfreds med tillvaron så är det dags igen!!
Jag förflyttar mig alltså ständigt mellan lycka och lidande och verkar gilla att guppa upp och ned. Lärde mig av gårdagens information att det är så hjärnan fungerar. Minsta lilla lyckopåslag följs av en dipp. Man har trevligt och pratar med folk, på väg hem infinner sig ett lätt vemod. Man äter en glass eller tar en smörgås.... Jaha? Dags för en lätt förnimbar melankoli en stund därefter. Dricker man vin är det likadant; Två glas och dopaminet surrar behagligt i hjärnan. Varför inte ett glas till? Sen är man så dum i huvudet så man bara vill ha ett till....en skvätt till.... Äsch varför inte ett litet glas till? Tills man är smått radiostyrd och tippar i säng. Duktigt som fan att tvätta ansiktet och borsta tänderna också. Ställa undan vinglaset för att slippa se det på morgonen. Det är väl därför jag aldrig lockats av återställare? För jag vill ju genomlida morgondagens plåga, känna att livet lyfter igen. Mitt på dagen säger man till sig själv; Ja, nu vänder det uppåt igen. Bara stånga sig vidare!! Och när du uppnått något eller är nöjd då kan du fira igen!
När jag var ute och gick och fick den insikten, stod livet helt plötsligt stilla. Jaha. Nu återstår tomheten. Jag dricker när jag är glad, för att bli gladare. För att sedan njuta av smärta och olycka....
Det var en insikt som gav total tomhet. Jag kunde inte ens famla efter något trösterikt. Det enda som föll mig in var Zenmunken Masunos favoritord; -I tomheten finns många möjligheter.
Men jag var så paralyserad att jag tyckte hela frasen var som en enda ödslig tomhet. För de av er som är bevandrade inom det buddistiska filosofiska systemet kan det beskrivas som att jag plötsligt stirrade in i såheten och sögs upp av den. Upplösning av jaget där känslor och tankar bara passerar förbi som moln. Stillheternas stillhet.
Ingen glädje i nykterheten. Ingen stolthet. Ingen strävan. Bara total känsla av tomhet.

@Himmelellerhelvette Tack för dina uppmuntrande ord, det hjälper mycket att prata med människor som faktiskt lyckats ta sig ur beroendet. Insikten att jag måste bli permanent nykter börjar så smått sjunka in, men jag är inte där än. Just nu tar jag en dag i taget, och målet är att klara att hålla mig nykter i januari. När månadsskiftet kommer ska jag utvärdera hur jag mår och kommer säkert att ta mig an februari också. Längre än så varken vågar eller vill jag tänka. Bara tanken på att sluta permanent får mig att känna ett kraftigt sug! Jag ser det som ett experiment och en utmaning just nu. Klarar jag att hålla mig nykter? Jag SKA klara av januari!

Vad det gäller läkaren har du helt rätt, men jag är fortfarande sur för att han ännu inte upplyst mig om att mina PEht-värden kan leda till indraget körkort. Jag bor bokstavligt talat där vägen slutar och är helt beroende av mitt körkort både för att klara vardagen och jobbet. Utan mitt körkort förlorar jag min inkomst och livet kommer att rasa samman. Till saken hör också att jag aldrig någonsin kört bil med alkohol i kroppen och skulle inte få för mig att göra det heller. Å andra sidan var PEht-testet det som fick mig att ta tag i min situation, och förhoppningsvis kommer jag att vara tacksam för det någon gång i framtiden.

Jag kan tänka mig att Trafikverkets regler om förmodat missbruk får många som verkligen behöver hjälp att inte ta steget och söka hjälp hos sjukvården. Det gör mig både ledsen och upprörd att man inte kan få installera ett alkolås i bilen vid ett förmodat missbruk. Istället dras bara körkortet in utan pardon. Tidigare funderade jag själv på att söka hjälp för mitt missbruk, men om jag hade känt till reglerna hade jag aldrig i livet tagit det steget. Nu löste det sig ändå tack vare att läkaren la in ett PEth-test utan min vetskap.

17 månaders nykterhet är fantastiskt, det är verkligen starkt av dig! Stödet här inne på AH är otroligt viktigt, att faktiskt få prata med människor som klarar av att hålla sig nykter hjälper väldigt mycket. Än en gång, tack för ditt stöd!

Jag hann inte se hela utan var tvungen att pausa precis när tjejen börjar prata om känslor.....
Ska se färdigt senare.
https://www.svtplay.se/video/KVAWqk4/lerin-pa-lofoten/1-kraschen?id=KVA…