Senaste kommentarerna i forumet

Att hitta på ett standardsvar när maken är full och vill diskutera, så smart!!
Ja, jag vet precis var min frizon ska vara.
Den otrevlighet som finns när han är onykter vill jag inte umgås med.
Jag ska fundera...på mitt standardsvar.
Jag är mån om att ge honom uppskattning när han är nykter. Just ikväll är han det, så överraskad Jag blir!
Så nu kan vi småprata och ha trevligt ?
Tack också ensam84 och se klart. Fint med respons! ?

Vi är så många här med den problematiken. Växla mellan hyper och självdestruktion har varit mitt liv. Lärt mig ganska mycket om det. Alkohol vänder ofta hyperaktiviteten och håller mig sedan kvar i de låga perioderna. Tills jag fick något nytt maniskt infall, ofta t.ex börja tokträna, tokstäda, m.m och drickandet upphörde tillfälligt. Älskade också hyperenergin, man känner sig som en ostoppbar maskin.
Problemet med det, enligt min psykolog är att ett sånt levande aldrig kan fungera. Pga att vårt sinne fungerar ungefär som en pendel. Ju högre och längre toppar vi når ju fortare och djupare blir bakslaget och utmattningen. Det går inte att få balans med alkohol till vardags om man har dessa problemen. Jag närmar mig mirakulöst ett mer och mer normalt liv nu. Minimalt med alkohol, träning och avkoppling. Avkopplingen är a och o och med träning så får du avkopplingen nästan per automatik efteråt. Problemet med hyper/depressiv är att när man är hyper kopplar man aldrig av och när man faller ner gör man plötsligt ingenting och det är inte avkoppling utan ett högt stresspåslag för vardagen faller samman på ett kick.
Bromsa i tid, hitta nya njutningar att koppla av med (ofta tyvärr ett av de större och första problemet för en missbrukare då all njutning är kopplat till drogen under väldigt lång tid, men det går om man öppnar sina ramar igen!) Sen gasa lite lagom igen när energin är påfylld.

Har aldrig heller kunnat prata med mina föräldrar om dessa problem, du är långt från ensam där också. Det är nog nån typ av skam att uppleva sina barns "misslyckanden" tror jag, kanske därför många lossas som det inte finns. Funderingar...

Klart du ska. Klart du vågar. Det gjorde jag. Vad du *inte* ska våga, det är att inte göra allt, absolut allt för att räta upp ditt drickande och din psykiska ohälsa.

Du förtjänar att må bra !

Styrkekramar

?
Ikväll har jag varit på ett underbart möte, fullt av sinnesro. Ibland är vi många och det är roligt men idag var vi bara 10 och den lugna, stilla stämningen genomsyrade hela mötet. Det var så rogivande och andaktsfullt att man kunde känna att Gud var med oss. ?

Känt mig som ev Zombie hela dagen. Inte vanlig trötthet, det är mer en slags tung känsla och energilöshet. Som att jag släpar tegelstenar efter mig när jag går, fötterna som av bly. Riktigt obehaglig känsla, haft den många gånger förut och HATAR att känna mig så här. Föredrar att vara hyper, det är den bästa känsla jag vet. Växlar ofta mellan de två lägena.

Lyssnat på Alkispodden, hängt med min dotter som har sommarlov och min mamma (på behörigt avstånd utomhus). Önskar jag vågade tala med min mamma. Tror att hon vet, min kille har ringt henne några gånger. Senast i mars då jag fick ett riktigt psykbryt efter att jag druckit, bråkat och han hotade att lämna mig. Högg mig själv i låren med en kökskniv jag vet inte hur många gånger. Jag vaknade helt blodig i sängen med stora öppna sår på benen och väldigt vaga minnen - extremt obehagligt och skrämmande. Var i chock.

Jag pratade själv med henne häromveckan då jag var bakis och hade ångest - sa att jag tror att jag dricker för mycket. Hon sa att det tror hon med.
Ändå säger hon inget mer, frågar inget mer! Hon är så medberoende redan, trots att min pappa gått bort (söp ihjäl sig) och min lillebror numera är ”ren” sedan iaf två år efter ett långvarigt missbruk av både alkohol och droger.

Samtidigt är det jobbigt att prata med någon, tänk om jag vill dricka igen? Då blir det ju svårare. Så tänker min sjuka del av hjärnan, försöker motarbeta mig själv.

Bara lite tankar en onsdagkväll i juni...

Kram på er alla!

...i år har nog många av oss ganska diffusa semesterplaner.
Även jag känner att återhämtning är prio ett.
Och vi rör oss alla i närområdet.
För egen del finns det också en ro i det.
Jag ska leva nykter i en lite oplanerad semester i närområdet:-)
Det viktiga först är självklart i år.

Mycket prat om midsommar nu på jobb och bland vänner. De sociala medierna svämmar över av kompisar som planerar midsommar, sitter på uteserveringar med mera. Jag kan bli avundsjuk på de som tar sig några glas och klarar av att hålla det där. Några vet jag har problem med alkoholen, inte för att personerna själva har sagt det men som dricker varje dag i stora mängder. Än så länge känner jag mig inte triggad av deras bilder. Jag känner mig just nu trygg i mig själv där jag befinner mig just nu. En dag i taget med medvetenhet ?

Sambon var på systemet idag inför midsommar. Bara alkoholfritt fick följa med hem, jag sa att han fick ta något alkoholhaltigt till sig själv om han ville men han avstod. Avundas honom lite, han har inga som helst problem utan kan take it or leave it när det kommer till alkohol. Han köpte i alla fall några flaskor alkoholfri öl och Oddbird Spumante (som han fick leta efter hur länge som helst med hjälp av 2 i personalen ?). Nu är vi laddade för en lugn och skön midsommar utan risk göra bort sig och bakisångest ??

Det är precis så vi ska göra allihop! Utsätta oss för svåra situationer, tänka efter, bita oss i tungan, och sen lugnt avstå. No big deal för någon, inte göra för stor affär av det liksom.

Hurra, vad bra gjort!

När du har sagt/gjort så tio gånger så är det ingen big deal för dig heller någonstans.

Kram ?

Skönt att det gick bra på jobbet!
Och 84 procent nykter hittills i år är svinbra! Smart att räkna på nykterheten på det sättet.

Tiden i karantän har rubbat alla rutiner. Kroppen och hjärnan hade glömt bort din gamla efter-jobbet-rutin. Ta inte upp den rutinen igen! Hänga i trädgården en stund är en mycket bättre efter-jobbet-rutin.

Kram ?

Nu är jag ledig i fyra dagar och på fredag är det midsommarafton.
Finns det en mer alkoholindränkt högtid?
Själv har jag aldrig riktigt brytt mig om högtider som midsommar och nyår - så det är inte en stor sak för mig att vara nykter i år.
Men i går träffade jag en gammal god vän som var på genomresa. Han och jag har hängt mkt genom åren - han är väldigt jazzintresserad och lagar grym mat. Vi har ätit och druckit gott och lyssnat på väldigt mkt bra musik.
Nu bestämde vi möte på ett av stadens fina torg. Han har inte en aning om mina alkoholproblem.
Vi gick en vända runt torget och diskuterade val av restaurang och valde till slut en fransk eftersom han var sugen på musslor.
Och så satte vi oss ner och i några sekunder rusade hjärnan iväg och jag köpslog jag med mig själv. Han började läsa vinlistan högt och gav olika förslag på vilket vin som bäst skulle gifta sig med musslorna.
Jag tackar detta forum och alla goda råd jag fått här för att jag ändå tämligen snabbt sa att jag hoppar över alkoholen.
Jag sa inte mer än så.
Han höjde inte ens på ögonbrynen och frågade inte - var inte ett dugg besviken ( tänkte på ngt idiotiskt sätt att jag behövde dricka för hans skull) . Han beställde sitt vin och jag beställde bubbelvatten . Vi åt goda vinkokta musslor ( all alkohol kokar bort:-) och fantastiska frittes och pratade tills l han behövde springa till tåget.
Minns inte i vilken tråd jag läste det men ngn här skrev - när tankarna på alkohol kommer - kom ihåg att de bara är just tankar och att du inte behöver agera på dem.
Just de raderna kom upp i mitt huvud i går och jag släppte tanken på att dricka på några sekunder.
Tack vänner för alla råd!

Idag gav jag mig själv en ”mellandag” på hemmaplan, med jobb från köksbordet. Om jag igår jobbade i tempo 150 så jobbade jag i 50 idag.

Jag måste tillåta mig själv dagar då jag inte presterar på topp, annars går det åt bahia fullständigt.

Vecka 28 går jag på semester. Det är 2,5 vecka dit. Kämpa! Jag har ingenting planerat.

Jag har alltid så fullt upp den här tiden på året med att planera för mina kollegors semester och alla vikarier, så jag orkar knappt tänka på min egen semester.

Så det blir sällan storslagna äventyr utan mest utflykter i närområdet och besök hos släkt och vänner. Så blir det i år också. Yngsta dottern är väldigt hemmakär också och det påverkar förstås.

Jag behöver framför allt återhämtning under min semester. Att sönderplanera semestern skulle jag aldrig få för mig. Det mår jag inte bra av.

Om varje semesterdag blir som en oplanerad lördag, med något litet oväntat och roligt möjligen, så blir jag supernöjd.

Ikväll är jag galet sugen på choklad. Men det har jag inte hemma - och det är medvetet att jag inte har köpt hem någon choklad. Det är skit...
...bra, förstås. Eller inte.

Kram ?

Själv jobbar jag en vecka till och sedan börjar en längre ledighet.
Det låter skönt med lättja....och du kan väl också kalla det vila - ett mindre stigmatiserande ord. Och det krävs faktiskt viss harmoni och sinnesro för att kunna uppskatta sin vila. Tycker du ska se det som en talang och en fin prestation att du nu njuter så av gos med bebis och matlagning:-)
Bra jobbat Se Klart! ?
På tal om vikt och vad som är viktigt så är jag själv lite förundrad över hur jag hanterar min övervikt ( som inte är helt ringa nu...efter det eskalerande drickandet - innan jag satte stopp).
Jag är fåfäng tyvärr...och tycker att det är väldigt roligt med kläder. Nu kommer jag inte i majoriteten av min garderob ( och ska ta tag i vikten så småningom - inte minst av det skälet ...gillar mina klänningar och jeans).
Men från att ha vägt mig varje morgon och oroat mig rejält om jag ökat ett kilo...så ser jag nu på mina många extrakilon med lite överseende. Världen går inte under. Människor runtomkring mig verkar inte gilla mig mindre. Min särbo säger att jag är fin.
Min mormor var model på 20-talet. Hon var lång och slank och när jag bodde hos henne på loven så brukade hon väga in mig på morgnarna. Jag minns hennes våg som var allt annat än digital och hur den lilla visaren liksom darrade till innan den stannade på en siffra. Och hur jag stod på den där vågen och försökte göra mig så lätt som möjligt. Mormor antecknande min vikt och så lite bekymrad ut..
Det är väl ett under att jag inte blev ätstörd på riktigt...
Många av oss här vittnar ju om att alkoholen varit en kemisk befrielse från den där inre kritiska rösten och ’strängheten’.
Och vi har svårt med gränser ...gränsen för hur mkt man ska jobba, gränsen för vad man bör klara på egen hand, gränsen för vad man är skyldig....skammen står liksom alltid beredd.
Så denna lite mer kärleksfulla blick på min egen ofullkomlighet är jag faktiskt gränslöst glad över.

Sen januari har jag fyllt i en kalender - grönt för en nykter dag och rött för en dag då jag har druckit alkohol. Räknade ihop det idag och jag har 142 nyktra dagar och 27 alkoholdagar. 142/169 = 0.84. Så jag har varit nykter 84% av året so far. Det känns väldigt bra ?

Jobbet gick bra, jag kommer bara jobba 2 dagar i veckan just nu. Känns rätt lite, jag bad om mer, men med ångesten jag har känns det ändå skönt såklart. Jag kommer ge 110% de dagar jag jobbar.

Att komma hem från jobbet har varit en av de största triggers för mig. Jag är hungrig, trött (mentalt och fysiskt), törstig osv. Allt på en gång. Har ofta börjat dricka direkt då - klockan 3 på eftermiddagen. Ni kan ju föreställa er kvällen och dagen efter, krävs inte mycket fantasi.

Igår kände jag inget sug alls. Drack citron vatten och hängde ute med min man och hund. Gick och la mig tidigt och idag mår jag bra. Jobbar igen imorgon. Känns skönt att ha första dagen efter karantänen avklarad.

Hoppas ni har en bra onsdag!

Jag tog själv kontakt med vårdcentralen i höstas för att följa upp mina provsvar på s-ferritin, dvs järndepåerna.

Mitt HB brukar alltid vara bra men tydligen inte järndepåerna, vilket upptäcktes av en slump för några år sedan. Det kan förklara min enorma trötthet och värk i musklerna, och myrkrypningarna. Lågt järn gör att blodet inte syresätts tillräckligt.

Alla prover (inklusive s-ferritin) var bra, förutom detta (som jag inte minns namnet på) som visade liten förhöjning (+0,2).

Läkaren hade inte ens sagt något om att det provet skulle tas, vi hade bara pratat om järn och b12, som också kan ge myrkrypningar.

Otroligt oproffsigt dessutom att bara skriva så ”sluta med alkohol”. Han borde ha kallat mig till ett återbesök och frågat om mina alkoholvanor. Och erbjudit mig hjälp att sluta dricka.

Eftersom jag är överviktig så vet jag att även det är en orsak till fettlever, och övervikt i kombo med alkohol är nog verkligen inte bra alls.

Levern blir som ett ihopgeggat filter i diskmaskinen typ. Inte konstigt att jag är konstant trött.

Tack för tipset om spenat och liknande! Det gillar jag ?

Kram ?

Jag ska inte heller dricka på midsommar, vi är några stycken här. ?
A-fria tips;
Oddbird och Nosecco
Prade (rödvin som iaf inte är äckligt)
Pom pom äppeldryck
A-fri torr fransk cider
Tycker du inte ska gå på systemet men jag förstod att du kunde få hjälp att handla?
Mycket finns ju även på Ica.
Att sluta dricka är ett megaprojekt och man inser inte vidden av det förrän det har gått en tid, låt tankarna vara som de är. Du kommer inte tänka på detta 24/7 livet ut.
Var tålmodig med dig själv! Kram.

Har flyttat in i mig. Vill helst inte göra något, bara läsa och lata mig och baka och laga mat och gosa med lilla bebisen. Regnet har dragit förbi och det klarnar upp.
Krävs ett och annat krafttag för att inte andra duktiga kollegor ska få för stressigt men känner verkligen i hela kroppen att det ska vara en annan växel nu, sommar! Vet inte hur mycket ledigt- ledigt det blir i år, men blir iaf inte möten från morgon till kväll och inga nya projekt som ska dras igång. Nästan overkligt.
Jag läste om någon som skrev om att tänka på nykterhet dygnet runt i början och jag känner verkligen igen det. Nu är det mer en positiv påminnelse lite då och då. Små glädjerus mest varje dag. Känsla av frihet och framtid.
Ska skriva lite mer ikväll, nu kallar latmasken... nykter idag iaf, ingen tvekan! ?

För det kan jag verkligen kalla er! Vilka människor. Ni finns här för mig och alla andra som behöver uppmuntran och stöttning, jag önskar jag kände er, eller är det precis anonymiteten som gör att man vågar vara sig själv och erkänna allt man tänker. Men som pilla skriver, otroligt vad många jag har här som stöttar mig, bryr sig om mig och min nykterhet. Och jag kan med stolthet berätta för er att jag imorgon firar två veckor utan substans i min kropp. Jag ser fram emot som andrahalvlek säger att suget blir mindre efter två veckor och som många av er skriver och bekräftar. Idag gick jag banans på min Ica order, jag beställde 9 flaskor alkoholfritt vin, massor med alkoholfria cider och öl ???‍♀️ Jag förstår ju att det inte är helt rätt väg att gå. Men jag saknar ju att få öppna en flaska vin. Eller ta en kall cider när jag ligger ute och solar. Jag testar lite olika alkoholfria alternativ och hoppas att jag med tiden inte behöver använda hälften av matbudgeten på alkoholfria alternativ ? men allt för att hålla mig nykter. Jag längtar till att få fira två veckor imorgon ✌?? tack snälla otroliga människor för omtanken och för att ni hjälper mig, ni hjälper verkligen mig, inte säkert att jag hade orkat kämpa mig igenom allt sug jag känt dem senaste kvällarna utan er, för evigt tacksam er ??

Förstår dig helt, jag har två barn. Skuldkänslorna för hur dålig man känner sig är hemska.. Att ja varje dag dricker öl eller vin ? Det måste få ett slut.. Man vågar ju inte be om hjälp heller när man har barn.. Grym är du som klarat av dessa dagar.. Hejja dig

Tänker oxå på dig idag?

Förstår din känsla så väl??

Heja dig och heja oss??

Kram?

Ät spenat och liknande mörka bladgrönsaker varje dag, det ska tydligen hjälpa. Men eftersom vi nu vet att fettlever inte bara orsakas av alkohol utan även socker, fett & vissa mediciner så måste jag säga att läkarens kommentar i brevet låter rent ut sagt oförskämt. Har hen ens frågat om dina alkoholvanor? ?

Fast det skadar ju inte att följa upp vad dina värden beror på naturligtvis.
Kram, ?

Jag ska handla en Oddbird Spumante på bolaget som jag ska ha till jordgubbarna ? Till sill och potatis blir det alkoholfri öl, Falcon Smakfull 6-pack för 35 kr. Då har jag att göra hela kvällen ?

Jag har också högt BMI. Alkoholstopp har inte hjälpt, tvärtom. För mycket choklad i tid och otid.

Har funderat på min levers status, om jag har sk fettlever. Då blir det som om filtret blir igengeggat liksom. Det påverkar ämnesomsättningen negativt.

Men nu får min lever en chans att pigga på sig, och chokladen ska jag nog lyckas trappa ut också så småningom.

Kram ?

Hej Amanda, hur känner du dig idag? Tänker på dig. Kram

Ge inte upp nu, stanna ett tag till i den här klara,fräscha, världen.
Det är många som skrivit och stöttar dig.
Du verkar ha en enorm kraft ,du behöver den själv nu och jag tror på dig Amanda.
Har läst här idag och vet hur det känns med sug.Det är inte lätt men håll ut och upplev att det blir lättare.
Kram Pilla

Min vän! Jag hoppas du har huvudet ovanför vattenytan ... ledsen jag inte skrivit på ett tag. Har haft det rätt tufft. Besök av en vän som jag älskar.. men som tar ENORMT mycket energi då HEN är som en MYCKET BORTSKÄMD 15 åring i många avseenden trots sina 41 år... all kärlek till hen... MEN ... en gång utbränd.. alltid utbränd... jag blir så hjärntrött att jag blir helt utslagen över sånna här besök.... jag lyssnar i två dygn.. stöttar.. lagar mat... hämtar.. lämnar... tar hand om... fixar...anpassar mig och trippar på tå... kärleken finns... det är en vän jag älskar mycket.. men det handlar mest om hen när vi ses och allt i hens liv... hen är mycket beroende av att få prata om sig och sitt... hon älskar mig det vet jag... men min kropp och hjärna VERKLIGEN SKRIKER efter bara några timmar.... måste få lugn och rooooooo.... måste få vila... hur som... det är därför jag inte hört av mig. Jag är ett slut. måste ändra på de krav som ställs på mig och fokusera på MIG.
Hur mår du ? vad händer med barnen? blev så orolig för dig senaste inläggen... jag hoppas det går åt rätt håll med barnen osv? fosterföräldrar? det är väl att ta i? du verkar vara en underbar mamma som hamnat snett bara.. det ska du inte straffas för hela livet ut... långt ifrån..
Anyway... jag finns här om du vill prata. Är hemma idag och e faktiskt gråtfärdig av mental trötthet... men jag kikar in här och ser om du svarar. Varm kram min vän. / Odette

Dag 12 tagning 4 - "Men en gång är den sista gången"

Har för mycket att göra för att hinna med att analysera. Kanske det som är problemet att jag inte stannar upp. Ger upp lite för lätt när jag inte mår bra. Behöver hitta den en järnvilja att inte dratta dit igen. Vägrar må dåligt, vägrar vara beroende av A. Ger mig inte, jag ska bli kvitt A.

Kram på er!