Senaste kommentarerna i forumet

Fina rader som berörde mig väldigt mycket . Du får gärna finna tröst i att jag känner samma problem som du ... för det är när någon verkligen förstår !!!! Hur det känns ... det e DÅ man kan börja känna att det finns hopp.. så känner jag i alla fall... att man inte e knäpp .. för man är inte ensam ❤️ Vi hjälper varandra ❤️.. kvällen blev ok jag åt en massa ?❤️ Mycket framtida prat med maken och vad vi behöver fixa i livet osv.. nu utslagna framför Netflix . Skriver mer utförligt imorgon till dig ?. Jag hoppas du e ok och att sömnen blir riktigt bra för oss båda . Stor varm kram ❤️

Det funkar inte alls....
Dricker allt jag kommer över, bara typ 3 glas än så länge
Planerar inköp imorron
Ingen motivation alls

Tack Andrahalvlek, jag tittade på videon. Gillar honom verkligen och jag håller med honom i mycket. Ska titta på hans andra videor också. Det jag har svårt att förstå är att om vi inte är våra tankar, vad är vi? Eller menar han bara de negativa tankar relaterade till ångest. Om vi inte är våra tankar, hur kan jag då tänka annorlunda för att minska ångesten? Han säger: sitt med ångesten. Okej, det kan jag göra men det betyder inte att ångesten minskar. Sen får jag ångest över att jag ska tänka på fel sätt så att ångesten blir värre. My brain is a mess. Det här är anledningen till att jag drack. Minska ångest, sakta ner tankarna, vara i nuet, inte behöva tänka innan jag ska säga något. Absolut den största anledningen. Det hjälpte i stunden, det måste jag ge skiten.

Sen är det såklart inte hållbart i längden och det är ju därför jag har slutat. Men ja, jag känner ingen direkt förändring i ångesten. Den håller i sig. Nu är ju det här en konstig tid och vi kan inte göra normala saker osv. kanske blir det bättre när saker bli mer normala och jag kan samla på mig mer nyktra erfarenheter och situationer. Ibland blir jag bara så trött på att inte kunna slappna av i huvudet. Då tar man ju till andra saker som alkohol, droger osv. Jag får väl erkänna här att jag har rökt en del weed de senaste två månaderna. Lagligt här. Jag började alltså göra det när jag slutade dricka. Har bara gjort det ett par ggr innan. Jag skulle inte säga att det har ersatt alkoholen för det är inte alls samma sak, men det finns väl en anledning till att jag började med det när jag slutade dricka. Att ha någon sorts escape från racing thoughts. Sen spelar jag mycket videospel också. En annan sorts flykt, det funkar rätt bra men jag kan inte sitta och spela varje dag i flera timmar. Så vill jag inte leva heller...

Lite flummigt men kändes skönt att skriva ner i alla fall. Tack igen AH, uppskattar det verkligen!

Idag är jag nykter - 65 dagar.

Verkar vara rätt grym, men det kan ju inte jag veta. Du är inte trasig men föreställningen om vad som är normalt (dricka) är skev.
Jag fattar verkligen det sociala och dejtinglivet, men vi dricker ju sällan Festis på tetra ? cola eller a-fria alternativ finns ju många och ursäkta för att låta som en gammal farmor men även a-fria drinkar är goda och ser ju likadana ut även om jag inte vill förespråka att man måste vara som alla andra. Och precis som du skriver, behöver du inte mörka om någon frågar.
Hör gärna av dig och berätta hur det går.

och har älskat känslan av att vara bedövad av värktabletter ( hänt några få gånger i livet).
Och vid ett tillfälle gjorde jag slut med en man jag dejtade ...när jag var berusad. Det var sex/sju år sedan och en av de första gångerna jag drack och fick en minneslucka,
På morgonen vaknade jag och hade ö h inga minnen av kvällen. När jag pratade med mannen i fråga så sa han att jag uttryckt mig stringent och att han inte hade upplevt mig berusad.
Det var en väldigt omskakande upplevelse (jag hade inte riktigt erkänt för mig själv - då - att jag hade problem....och efter det tillfället så såg jag faktiskt till att inte bli lika berusad.Sedan dess har jag inte haft den typen av totala minnesluckor).
I vinet ligger inte sanningen - nej!
Nej - men det var samtidigt helt rätt att göra slut med den mannen:-) Det förstod reptilhjärnan ...och mitt stupfulla jag ...ett bra tag innan jag vågade erkänna och uttrycka det på nykter bas.
Och ibland tänker jag att alkoholen varit så viktig för mig eftersom jag i ngn mening är kontrollerad ...och Ibland har svårt för att låta känslorna styra ( samtidigt som jag upplevs extrovert och spontan ....det är komplext:-)
Tänker att detta med att sluta dricka alkohol är första och avgörande steget.
Och sedan finns det hur mkt utveckling som helst!

Hur är det med dig? säger jag till mig själv. Idag har jag haft ett par rätt tuffa möten som tagit mig väldigt personligt, hänger ihop med värderingar, hur vi ska arbeta och med vilket mått av kvalitet. Jag känner mig väldigt mån om att hålla mig professionell och liksom vuxen, men jag blir ledsen och känner mig överkörd. Är väldigt vilsen i att ta mig igenom detta utan någon bedövning. Det har inte främst med jobbet att göra utan diskussionen drabbar mig och jag har svårt att hitta lösningar. En MKT ovan känsla att vänta ut och ha tålamod istället för att snabbt åtgärda/lösa.
Idag tog jag helg lite tidigare och utan ett gram dåligt samvete. Jag är helklar med veckans timmar och min gräns för arbete i relation till vad företaget betalar mig är uppnådd med råge.
Haft vänner här på drinkar, jag dricker då ett a- fritt gott bubbel som jag tror Andra halvlek tipsat om, Odd bird, apropå känslor..
Men ovanpå allt, och så mycket viktigare - så känns det varje dag, är den investeringen och det jobb jag satsar på att vara nykter.
Samt min lilla unge som fått ett eget barn.
Dessa två saker utklassar jobbet såklart: känslorna kring konflikt och problem är dock inte jobb utan min egen utveckling som jag önskar komma vidare i.
Så allt är som det ska. Precis allt. Krånglig och bra, som i en god vetefläta. Nykter idag. Kram klokisar med flera.❣️

Har reflekterat mycket över det ni har sagt och det ligger faktiskt något i det. Visst ska jag inte anpassa mig för andra om jag tror det kan skada mig själv. Detta är något jag har klurat på ett tag nu, mina "dejtingproblem" är väl likt många andras. Det är väl att det känns som ett motsatt problem till drickandet, känns som att inte dricka styr mitt beteende och vilka jag träffar istället. Men att faktiskt kunna ha ett hälsosamt förhållande till alkohol är väl säkert något som är svårt att nå om man inte är väldigt disciplinerad person.
Jo men varför utmana ödet... Skulle ju verkligen suga om jag gick tillbaka till hur jag var innan. Känns bara som att man är "sönder" för att man inte kan vara som "alla andra" när det gäller alkohol. Det är väl det jag "saknar", inte alkohol för smaken, effekten eller dagen efter för den delen. För det jag är ute efter när det gäller alkohol är det sociala, inte alkoholen i sig. Har ju inte varit något problem alls med vänner och familj som jag har nu, vilket jag är så glad över att ha personer som verkligen bryr sig kring mig. Men är väl mer att när man är ute på en bar, klubb, en park eller en middag så inbillar jag mig själv att jag är den konstiga som inte dricker. Jag känner att det kan få mig att framstå som en odisciplinerad vekling eller liknande. Har kört att bortförklara det med ursäkter som: jag ska köra bil dagen efter, träning och jobb. Men det är något jag försöker undvika för jag tycker det är lite fult att försöka "dölja" det. Är väl därför jag har tänkt mycket på att försöka introducera alkohol i mitt liv igen. Men som alla ni säger så kanske det är bäst att inte göra det. Finns väl många fiskar i sjön :D Jag får nog arbete på min självkänsla istället för att börja dricka.

Hej igen,
Vill bara svara på din uppriktiga beskrivning, att vara till besvär och ta plats kan verkligen vara en jobbig känsla, jag håller med.
Det som är bra på forumet (tycker jag iaf) är att här får man ta plats, med långa eller korta inlägg, ofta eller sällan. Det blir ju inte som att ses och prata i verkligheten men det kan vara ganska likt. Och här är ingen till besvär. Hoppas att du mår bättre nu och har en bra helg. Kanske finns det något som vi kan hjälpa till med här, bara att säga till! Kram.

Jag kan komma på mig själv med att komma att tänka på vissa saker eller något jag ”borde” göra och per automatik tänka ”det tar jag efter ett par glas”. Så var det också med meddelande jag kunde skicka berusad, men jag slogs också av hur jäkla skärpt jag kunde verka i skrift fast jag knappt kom ihåg varken att eller vad jag hade skrivit. Tänker att det kan vara en förklaring varför man (jag) inte heller upplevts berusad särskilt ofta. Vilket också är så sjukt att tänka på.
Jag funderar över den där dimman och längtan dit och hur det kommer sig. De ytterst få gånger jag varit sövd eller bedövad av tabletter har jag tyckt att det har varit så otroligt- ja avkopplande. Vilsamt.
Jag njuter för det mesta uttryckligen av att vara nykter. Ändå kan tanken på att få försvinna, som sömn, vara så lockande. Och ändå är livet jag lever verkligen inte dåligt på något sätt. Ibland tycker jag bara att själva levandet är så mycket att förhålla sig till. Min hjärna vilar liksom inte naturligt.
Tack för att du delar med dig, hjälpas åt har verkligen fått en ny innebörd för mig här. Önskar dig en skön kväll! Kram ?

På min 4-månadersdag den 9/6 ska jag dricka Oddbirds prosecco ? Lite konstigt känns det dock att besöka bolaget.

Kram ?

Den boken var verkligen en ögonöppnare för mig. Läste två kapitel per kväll, och läste boken två gånger. Repetera, repetera, repetera.

Kram ?

Känner mig så låg...har inte klarat av vad jag vill..inget som jag har önskat...å då blir jag sådär skamfylld igen?Vet att jag inte behöver men så är det....

Blev så ledsen igår av en väns sms igår ...att hon inte längre kan vara min vän...å jag kan förstå ...jag har inte skickat trevliga sms..men i en relation är man ju två...

Igår cyklade jag med ett par kollegor fastän jag egentligen inte ville...

Blir så trött på mig själv att jag inte säger VAD jag behöver VAD jag ivill...att lyssna på mig själv...
Är så oerhört trött..

Imorgon...ledig hela dagen...då vill jag läsa igenom pdf-filerna fr internetbehandlingen..det är det viktigaste..därefter plantera blommor...

Fasen...57 år ...å lyssnar inte t mig själv?

Kram❤️ha en fin fredagskväll❤️

Min hjärna loggade också ut idag. Trött och liksom ”klar” med förpliktelser ett par dagar nu.
Sitter ute och njuter av lugnet. Som kommer att fortsätta denna kväll.
Ha en mysig middag med dina nära, minns hur det växlade från noll till hundra. Härligt men intensivt. Kram! ?

Blandad dag... Sov så dåligt inatt.. Stress och oro... Men efter en långpromenad och frukost somnade jag om och sov i 2 timmar. Då kom barnen från skolan. Lite vimmelkantig och nyvaken... Kaffe på balkongen gjorde susen...

Nu pysslar vi med att göra hemgjord pizza.. Allt från grunden...

Dag 25 snart till ända!
Läser boken: Tänka klart nu.... Snart klar med den. Fantastiskt bra!

Kram Saskij, klok som en ?

Varsågod! Ja, det låter bra. Du ger mycket tillbaka genom att kommentera på andras trådar.

Ps. Jag ser inte denna tråd som min tråd, utan det har blivit vår tråd - och det är jag sååå glad för. Så tänk aldrig så - tvärtom, jag blir alltid glad när du skriver.

(Och självklart är det inte bara vår tråd, utan jag uppskattar även om andra vill ”hoppa in” - men det verkar inte bli så ? Men det är också okej. Jag är mer än tacksam som det är nu också.)

Tack #Andrahalvlek för tipset om bubblet Oddbird. Har druckit det nu och det var riktigt gott! Det köper jag gärna igen! ?

Tack ni andra också för era gratulationer! Det värmer i hjärtat!?

Dotterns f d jobb hörde av sig idag och frågade om hon kunde komma ett par timmar imorgon. Underbart! Jag vet inte vem som är gladast, hon eller jag! ?
Då får jag förmånen att agera chaufför igen. Det var länge sen sist. Jag får ställa väckarklockan! ⏰

Gjorde det jag absolut måste göra idag. Allt annat får vänta till nästa vecka. Mot slutet hade jag knappt fixat att summera 2+2 typ. Min hjärna tar tidigare helg än jag gör ?

Snart är det byte av hem för yngsta dottern. Snart ramlar hon, hennes pappa, storasyster och hennes pojkvän in genom dörren. Med kinamat (som dom hämtar men jag betalar). Från total tystnad till full rulle på en sekund.

Sitter på balkongen en stund och njuter av fågelsången.

Kram ?

Börjar nästan att gråta. Det är som om jag själv skrivit dina ord. Verkligen ord för ord. Precis så.
Och precis som du säger, har man inte varit där, så är det omöjligt att förstå.

Jag har väl själv en liten dipp så här nu på eftermiddagen efter en ok dag. Meningslösheten. Ensamheten. Ja, det jag alltid skriver om känns det som. Så jag är med dig känslomässigt. Och även om jag absolut inte önskar dig några av dessa känslor, så finner jag själviskt nog tröst i att dela dessa tankar och känslor.

Njut av dina chips. Precis som jag proppade mig full av godis i veckan. Det är alltid bättre än A iaf! Och dessutom måste vi, som vi varit inne på tidigare, vara försiktiga med att ställa för höga krav på oss själva.
Det är bra för oss att ta tag i mående/kost (utöver A), men det är ju ändå sekundärt i jämförelse med den resa vi gör när det gäller A.

Jag hoppas och tror att din kväll trots allt kommer att ljusna. Sol, grillade kräftor... Men jag förstår såklart också att när man är där du och jag ofta är, så spelar ingen sol/god mat/bra sällskap någon roll - man vill ändå bara försvinna/sova/dra täcket över huvudet.
Och om du trots allt väljer att göra det, så förstår ju din man, jag har ju förstått vilken klippa han är!
Känn dig inte taskig isåfall, nu är din hälsa, fysiskt och psykiskt, viktigare än något. Och det kommer även att gynna din man i längden.

Tänker på dig. ???

I början är man helt skräckslagen inför vad man ska svara. Då kan man skylla på att man ska köra, tidig morgon, satsning på träning osv.

När du blir starkare i din nykterhet räcker det att bara säga ”nej tack”. Du har ingen redovisningsskyldighet. Om du vill berätta för någon så gör du det. Allt det där landar i dig efter tag.

Viktigast först - vara nykter! En dag i taget. Tänk inte längre än ”idag ska jag vara nykter”.

Kram ?

Kristina78 under Det vidare livet vet jag har fått behandling via kommunen. Det har gått bra för Kristina! Kolla med henne!

Ha en härlig och nykter fredagskväll ?

har tänkt mycket idag.. på det du skrivit om din depression ... jag har ju nått liknande.. och jösses så hämmande det är när det slår till... folk som inte lider av detta kan ALDRIG FÖRSTÅ hur det känns när allt blir förlamat och att resa på sig är större än att bestiga K2... när kroppen svullnar upp och magen blir en boll och man e TUNG I HELA KROPP OCH SJÄLEN..
För många år sen gick jag gravt in i väggen efter att ha arbetat mig totalt sönder och samman i en glamourös men som jag tyckte.. häftig bransch.. där du ALDRIG var bättre än din senaste leverans... festerna var många .. AW på jobbet osv... det var normen.. alla festade.. och jobbade... och det var inget konstigt med det.. men efter jag blev sjuk och fick vara hemma i 2 år... insåg jag att när man väl gått in i väggen blir det aldrig som förr igen... jag har testat allt som finns från lugnande till Depp medicin.. men inget tycks bita på de där vågorna som slår till... jag kan vara stark ena dagen.. föra tt nästa vara så nerkörd och ledsen och slut i kropp och själ att jag knappt kan andas... då... hjälper ju vinet... för att man ska orka prata med folk.. orka ringa en kompis som vill snacka... orka fixa.. orka jobba... orka le.. orka med sociala sammanhang och svärmor som vill prata av sig i telefon i 2 timmar.... då... när man mår så dåligt... så har i mitt fall.. vinet varit det som gjort att jag klarat av alla dessa saker... typ två glas vitt.. snabbt... och så känner man att ok nu kan jag ringa det där jävla samtalet som man hels inte vill ringa.. eller sitta på den där middagen och låtsas bry sig när man bara bara vill blunda och sova.. då hjälper ju vinet.. det tar bort udden av allt det där.. tunga.. så kanske inte så konstigt att man ( eller jag) självmedicinerat med det. Sen kommer jag ju från en familj som bor utomlands och e mycket kontinentala.. vinet är inget konstigt.. snarare mycket konstigt om man inte vill ha en drink när man har besök osv osv.. nu menar jag inte att mina familj super.. men det är liksom e. självklarhet med sin till maten... vin till lunchen i Spanien i solen.. osv... jag har inga problem i de sammanhangen att faktiskt ta ett glas vin och njuta av att det e gott... det är är jag behöver det för att ORKA.. som jag blir rädd... när kraven blir för höga... när ingen förstår att en person som lider av nån form av depression... ORKAR INTE...
jag tror du kanske känner igen dig i lite av det jag skriver.. hur som nu blev det en massa ord plötsligt i din tråd :).. men kände för att ventillera dessa tankar med dig då jag vet att du kanske har liknande som sagt.. just nu vill jag faktiskt bara gå och lägga mig och sova bort allt det vackra utanför.. solen lyser osv.. men det går ju inte för då e jag taskig mot min man som kommer hem snart.. han e dock förstående men ja... du fattar.. inte helt lätt . :) får tröstäta lite chips så jag får upp blodsockret tror jag :) ... hoppas du e ok såhär på fredagseftermiddagen.. STOR KRAM

Apropå socialt drickande så är jag bjuden på en grillfest hos min kusin imorgon. Men jag har tackat nej, dels för att jag inte orkar vara runt många människor, men framförallt för att jag redan vet att jag inte skulle klara att tacka nej till en drink eller rosé.
Det är bara att konstatera att jag inte är där ännu. Och inse sina begränsningar.

Jag har nu tagit kontakt med en psykiatriker för första gången i mitt liv. Vi har lagt upp en plan om att jag ska ta kontakt med kommunen för beroende och stöd. Sedan ska vi göra en fortsatt utredning för grunden till varför jag flyr min verklighet med alkohol och försöker dämpa min ångest med den.

Det känns tufft att jag hamnat här, det trodde jag aldrig.. Att jag skulle ha ett beroende. Känner mig nästan misslyckad. Vill inte att folk ska få veta något. Men hur tacklar man när folk kommer fråga varför jag tackar nej till alkohol, jag som aldrig annars har gjort det? Vad ska man svara?

Jag ska i alla fall försöka ta tag i att kontakta kommunen som hon bad mig om. Hon ska ringa upp mig nästa vecka och fråga hur det har gått och om jag klarade av att ta kontakten själv. Det känns jobbigt att ringa till kommunen, jag är så rädd att bli dömd för mitt beroende som jag fortfarande själv har svårt att acceptera. Jag kommer välja att skicka ett mejl.

Har någon av er gått någon behandling via kommunen? Har det hjälpt er?