Senaste kommentarerna i forumet

En låt av andy grammer. Jag gillar den. Den är både peppande och aningens sorglig. Lyssna med hög volym. Den heter Don't give up on me. Ha en fin tisdag alla? kram

Vilken bedrift! Fantastiskt! Vilka underbara förebilder jag har nu! En av dem är du VaknaVacker!

Kram Saskij ?

Droppar för känslomässig stagnation som bokstavligt talat öppnar tårkanalerna vidöppna som vattenfall. Mäktigt!

Och det är inte farligt att gråta. Tvärtom. Under många, många år har jag helt tappat förmågan att gråta. Och det är svinjobbbigt för då vänds liksom gråten inåt. Den behöver komma ut.

Alkohol och musik har hjälpt mig att gråta de senaste åren när trycket inombords har blivit lite för påtagligt. Jag kanske ska gå till en homeopat och be att få ”gråtdroppar” istället ?

Kram ?

Jag lider verkligen med dig ska du veta... men jag tror att ditt budskap också är oerhört viktigt för det är verkligen inte svartvitt. Det finns så mycket underliggande orsaker till att vi mår som vi gör. Jag har ju själv en tendens till depression och när jag fick diagnosen utmattningssyndrom för flera år sen.... såg jag ALLT svart... under väldigt lång tid... jag får jobba med detta oerhört mycket... sen blir det värre med alkohol såklart.. MEN... jag måste gå till botten med varför jag känner som jag gör. Du är ingen DOWNER... du är bara människa och en fin sådan... din kamp är äkta och ska kunna få ta lika stor plats här som nån annan. Finns det några saker i livet.. som du känner glädje för? dina barn såklart men på det stora hela? Om du fick välja ... hur skulle du vilja att livet ... såg ut... ? vad är din dröm så att säga.. drömscenariot ? ibland kan det vara bra att visualisera ... för att se vart man skulle vilja landa.. ? vad tror du skulle kunna ge dig livsglädje igen? om du orkar så testa... ? bara ett tips.. jag finns här om du behöver stöd.. KRAMAR till dig från mig.

Hej :)

I mitt fall vet jag ju att depression är det underliggande eftersom jag lidit av den i över 25 år. Till och från. De senaste åren 32-42 år nästan bara till. Och jag började ju inte dricka alls förrän jag var 39.

Eftersom jag har provat varje strategi i boken för depression inkl alla anti-depp preparat som finns, terapi, träning osv under alla dessa år, men inte blivit bättre - bara mycket sämre för varje år - så är det svårt att hitta meningen med att inte dricka.
För jag upplever ju inte den där kärleken till livet som så otroligt många gör på ”andra sidan” av alkoholen på det här forumet. Förut kändes det inspirerade att läsa, nu känns det mest tufft och jag blir mer ledsen. Det låter ju elakt mot alla de som mår bra. Men jag är ju inte ledsen för att det går bra för dem. Jag är ledsen över att jag inte kan känna något sådant - eller ens i närheten.

Och jag vet att det inte är pga att det gått kort tid utan A. Förra året hade jag ju 3 1/2 månader utan A, och kände aldrig att det vände. Snarare tvärtom. Tristessen och sorgen blev bara ännu mer tydlig. När jag inte begravde den med A.

Tack för stödet Odette. Ledsen att jag är en sådan ”downer”, men jag vet inte hur jag ska kunna skriva något annat än vad som känns.

10 dagar är starkt som sjutton. Ibland är det svårt... jag håller med... att veta om A är orsaken till att man är deprimerad.. eller om det faktiskt är så att man har en underliggande problematik.. många skriver ju att dom blir så glada och uppåt efter en längre tid utan alkohol och det är ju underbart... men för oss som upplever att problemet med depression och meningslöshet funnits redan innan... och att det kanske inte BARA är alkoholen som skapat det...
Jag fattar vad du menar... tror ändå dock att det är bra att du är här... som jag sagt innan vi har alla olika typer av beroenden, historia och anledningar ... olika mönster... i ditt fall ( och även mitt) tror jag vi behöver hitta ett sätt att få bukt på det underliggande... innerst inne så tror jag inte du tycker att allt är meningslöst... inte längst inne... men om du har en underliggande depression... som du " dövar" med alkoholen.. så är det ju främst depressionen som ska hanteras... och då kanske behovet att " falla dit" inte ens kommer uppstå....
det är bara mina tankar... det e det jag vet att jag måste fixa inom mig själv med.. jag önskar och hoppas att du stannar kvar här... så att vi kan prata.. och tillsammans försöka hitta en väg ut...
Hur tycker du ? Stor KRAM till dig.

Dag 10 idag. Det känns inte ens svårt (nu ja...). Tänker på alkohol sällan. Ganska säker på att jag inte kommer dricka på ett bra tag. Men sen då?

Känner att det är så meningslöst att dricka. Problemet är att allt är meningslöst när jag inte dricker också.

Jag känner att jag har mer problem med depressionen, livet i övrigt, ångest och behov/beroende av medicin, än alkohol. Förvisso är de problemen väl roten till alkoholmissbruket, men känner ändå att jag nog hamnat i fel forum. Jag skriver ju i princip bara om andra saker än A, nu när avgiftningen är över.

OMG vilken vecka förra veckan. Känslorna var upp och ned. Jag grät så mycket hela veckan. Till slut en explosion. Sen gråt igen. Jag grät så mycket i helgen från djupet av mitt innersta. Tårarna flödade ut. Till slut kände jag bara lättnad. Jag grät utan att vara ledsen. Själen rensades. Kanske sen jag var hos homeopat och fick några småflaskor att droppa på tungan varje dag. Han sa att dropparna var för rensning av lever och känslomässig stagnation. Jag trodde väl inte att det på riktigt skulle visa sig, så starkt och så fort, om det nu är det som är anledningen till känslostormarna. Nån med erfarenhet av homeopati?
Nu efter mår jag bra. Känner mig lugn och helt himla OK!
(hjälp vad jag känner mig neurotisk)

Hej Nuigen! Jag har ingen egen erfarenhet men tänker att det absolut kan vara värt att prova i alla fall. Här på sidan finns några som arbetar för ett mer normalt drickande. Tex Obstinat.

Visst behöver sorgen få ta plats. Det som är förlorat.

Idag ska jag ta det lugnt och stilla. Behöver liksom hämta tillbaka min egen kraft det som är jag här och nu. Ha tillit till det som komma skall.

Säger som du Andrahalvlek, drömmer om... En ny kärlek, kanske nytt jobb... Ny bostad?

Är det en total omstart på livet som behövs?

Hur gör man det?

Nu ska jag äta lite frukost... Försöker få lite rutiner ändå i min ensamhet..

Kram Saskij ?

Viktigast först - vara nykter!

Det andra - att gilla sig själv, få nya vänner, trivas på jobbet och hitta ny kärlek - det kommer sen. Var sak har sin tid.

Var inte rädd för att hämta upp de där sorgliga minnena ur ditt inre. De behöver komma fram. De behöver sörjas och gråtas över.

Och du behöver också träna på ditt tålamod ??

Kram ?

Tack det var snällt av dig att fråga, men jag tror inte det finns så mycket att göra åt situationen.

Jag har sovit av och till. ??

Jag dricker för mycket. När max 3 glas/gång och max 7 under veckan blir en flaska åt gången några ggr i veckan är det tydligt för mig att jag har bristande impulskontroll. Hur kan jag träna upp det?

Tack för att du berättar att mitt inlägg berör dig - och att det får din beslutsamhet att fortsätta vara nykter ännu starkare.

Vi måste påminna varandra gång på gång om hur det har varit, och om hur det kan bli om vi inte är vaksamma mot alkoholdjävulens lockrop.

Kram ?

Grattis till den nya familjemedlemmen ?och varmt Lycka till❣️ / mt

Regnet faller utanför, befriande på något sätt, renande och stärkande.

Idag är jag lite sentimental. En förlorad familj.. Föräldrar döda, förlorat kontakten med syskon av olika anledningar bland annat alkoholism.

Sen skilsmässan från barnens far för 5 år sedan.

En del förlorade vänner efter att jag blivit utbränd och deprimerad....

Tyvärr har vinet tagit en större plats i mitt liv efter känslan av att bli utesluten ur gemenskapen.

Att skapa ett nytt socialt nätverk? Nya relationer? Nytt liv?

Just nu är jag rädd för att komma någon riktigt nära. Jag är så sårad. Rädd. Vill inte bli lämnad eller utesluten igen.

I barndomen var jag frekvent retad i skolan... Det satte nog djupa spår i det som skulle bli min självkänsla och självförtroende.

Samtidigt trivs jag inte alltid så bra i mitt eget sällskap heller.

För drygt ett år sedan kunde jag inte ens jobba. Föll ihop i en blöt hög och blev utbränd och deprimerad....
Ett misslyckande till.

Nu vill jag iallafall klara att vara nykter en dag till.

?

Att höra din fina beskrivning av din kamp, dina drömmar som skakar om dig, problemet med medberoende...

En tår trillar ner för min kind... Arg och ledsen på vad a-djävulen kan ställa till med. Själv har jag en bror som förlorat typ allt, fru, barn, barnbarn och mig.. Hans syster. Bara för att kunna supa. Så mycket sårande kommentarer, hur han hatat mig.... Hur han vill kontrollera mig, vill veta vem jag pratar med, vad jag pratar om osv... Till slut bröt jag kontakten med honom. Alkohol kan förändra människor till det sämre.... Jag vet. Det är detta som har fått mig att inse att jag också har problem. Men jag tar tag i problemet nu, innan allt har rasat....

Tack kära Andrahalvlek. Du berör mig.

Kram Saskij ?

?? e du ok ? Hoppas du fått sova inatt ? ?❤️

Fy i helvete vad jag har drömt i natt. Det känns som mitt undermedvetna liksom fick ett utbrott, eller kräktes kanske.

Det är mest en känsla från drömmen som jag kan förmedla nu i vaket tillstånd. En känsla som i sin tur väckte minnen.

Känslor som både får mig att rysa av obehag, krypa ihop i fosterställning - och skrika vrålhögt eftersom det känns som skallen ska spricka om jag inte lättar på trycket.

Jag drömde att jag hade levlat upp mitt alkoholmissbruk ytterligare en nivå. Till det stadiet då man inte dricker för att bli full utan för att ”bara bli normal”.

Det stadiet som får folk att köra bil onyktra och gå till jobbet onyktra. Det stadiet som de tror att ingen märker, inte ens familjen. Jo, tjena.

Jag har aldrig upplevt det stadiet i verkligheten tack och lov. Men jag har fått en försmak av det varje gång jag har tagit en återställare.

Jag har när jag tagit en återställare upplevt hur jag med hjälp av ett enda glas vin kan gå från kolmörker, illamående, ångest, rastlöshet och skakningar till att känna mig rätt chill. Ibland krävs två glas vin. Plättlätt.

Jag har upplevt förstadiet till det helvetet. Att inte kunna göra någonting ”normalt” utan att ha druckit litegrann.

Det minnet som drömmen väckte var när jag 20 år gammal skulle komma hem till föräldrarna en helg. De skulle få träffa min pojkvän första gången. Han som sedan blev barnens pappa.

Så fort jag kom in i hallen och min pappa sa ”hej” visste jag. Han hade druckit. Mitt humör störtdök. Jag blev taggig och fientlig. Min pojkvän märkte inte att min pappa hade druckit. Inte just då. Han undrade mest över mitt humör.

Jag minns att jag tänkte: ”Kunde han inte ha låtit bli att dricka denna enda helgen då vi skulle komma.” Det är klart att han inte kunde det. Det förstår jag nu.

Jag utvecklade en enorm lyhördhet och framför allt hörsel för onykterhet i mitt barndomshem. Det räckte med ett ”hej” på telefon för att jag skulle veta, och samtalet blev sen därefter.

Min mamma drack också för mycket i perioder, och jag utvecklade en lyhördhet för minsta tonfall som tydde på onykterhet även där. Direkt blev jag taggig och fientlig.

Jag förstår verkligen vad äldsta dottern menar när hon säger: ”Jag tycker om dig bättre som du är när du är nykter.”

Hon har aldrig varit tydligt taggig och fientlig mot mig då jag har varit full, så som jag var mot mina föräldrar, men det hade väl bara varit nästa steg i hennes medberoende.

Kram ?

Jag blev verkligen jätteglad för din hälsning ❤️ Vi började ju på samma dag du och jag ❤️

Din hälsning innebär indirekt också att du tillbringar lite mer tid på forumet - och det är också en av nycklarna tror jag.

Kram ?

Du är en så fin människa som erbjuder hjälp på det här viset Odette! ❤ Men det finns inget någon annan kan göra just nu och det värsta är att inte kunna göra något själv. Jag som alltid ska fixa allt oavsett hur omöjligt det verkar.. Det lyckas ju inte alltid men jag envisas och försöker göra något konstruktivt även om det är svårt.

Nu har jag vänt ut och in på allt och befinner mig mitt i en orkan, en total shitstorm rent ut sagt där allt är på väg att gå åt helvete. Jobbet/firman, mitt äktenskap, ekonomi, hälsa, allt. Jag ser ingen ljusning på någon punkt och det är som att stå på ett sjunkande skepp utan att kunna simma. Trodde aldrig någonsin att jag skulle uppleva något dylikt och här är man. Tycker någonstans att det får vara nog med elände från alla dödsfall och sorger man gått igenom och nu när livet skulle plana ut och kunna börja levas, rasar ALLT!

Det är sån tur att man inte vet vad som sker i framtiden med tanke på hösten som var... Hade jag vetat detta i förväg så vill jag inte ens tänka på vad som hade skett. Nu ser jag på de nyktra månaderna emellan som nån slags återhämtning eller uppladdning för det här helvetet. Hade jag inte haft barn så hade allt kunnat hanteras annorlunda. Det är nattsvart och så ofattbart tungt. Men jag skriver här och det betyder väl att jag inte gett upp hoppet helt, det är här jag såg/ser min framtid, -min nyktra framtid så som jag vill ha den.

Jag önskar var och en av er all lycka, stöd och kärlek i era liv! Ta INGENTING förgivet!

Den har jag skrivit om förr, minns ni slaven på Triumvagnen? Med den kanske enda uppgiften att viska i kejsaren öra när de rullade in i Rom till ljudet av folkets jubel just detta: Memento mori.
Kom ihåg att du är dödlig.
I dagens liksom schwung av självhävdelse och dito förhärligande, tänker jag att slaven haft ett viktigt jobb, här och där.
Förutom det faktum att slaveri av uppenbara skäl inte är att rekommendera.
För mig, som har med mig detta i nykterheten, (men faktiskt också i jobb och ibland skickar jag en sån slav till motståndarens öra.)
Men viktigast; när de nyktra stegen blir alltför lätta, när jag tappar linan till hen som jag kallar Gud, då blir jag lite rotlös och vet att jag behöver grotta ner mig i en bok kring detta, några små egna böner/samtal, en påminnelse om dödligheten som samtidigt är ett sjungande samtal om att jag lever. Och om vad som krävs av mig för att få fortsätta leva- gott och utan skam över att finnas till.
(Något som leder oss till förfärliga beslut och liv utan markkontakt, där det också är möjligt att begå våld på andra människor.)
Min egen rutin för att inte lätta från marken, från min inslagna väg, eller från er allihop.❤️

Jag tycker bestämt det låter som namn på två väsen jag skulle kunna berätta en saga om, för mina barnbarn.
Därmed inte sagt att ni är små utan tvärtom är det stort att kika in här när andetagen hämtat sig efter hela långa dagen,och somn på soffan innan klockan slog 21,
Kan det vara nån karma eller rätt och slätt människor med intuition som förstår att just idag när man själv inte kunde bidra med något, så kunde ni. Tacksam för det ??

Kan man lägga bakom sig nykter ?
Det är väldigt skönt att bara kunna ta sig upp tidigt o fånga dagen eller vad man ska säga. Iaf ha möjligheten att ta sig ut o göra saker utan alkohol kvar i kroppen.

Men börjar tänka på en sak, denna trötthet ligger kvar, lite yrsel, ljudkänslighet, koncentrationssvårighet börjar va lite väl jobbig.
Kanske man gått och blivit lite utmattad? Efter år av lite sömn mycket arbete! O alkohol varje gång kroppen egentligen skulle behövt vila ?

För vill minnas att man kände sig väldigt normal eller bra med någon öl innanför västen.
Lite skrämmande tanke men det är ju sant.

Men har gett mig fan på att nykter ska vara mitt normaltillstånd, då ska jag må absolut bäst. Men just nu är man lite uppgiven. Får hoppas det kommer snart.

För detta är en av orsakerna att man börjat dricka igen förr! Det har gått 2 veckor o tålamodet har tagit slut plus att ångesten funnits där...

Men denna gång har jag ingen ångest ?

Fortsätt enligt din kloka plan och slira inte iväg med alkohol nu... Och jag vet att det låter klyschigt, men hitta något annat som får dig att varva ned. Nåt som inte samtidigt bryter ned... Det finns ju andra vägar, det vet du helt säkert.
Du har resonerat så insiktsfullt i den här tråden, gå tillbaks och läs dina egna tankar och lyssna på dig själv, är mitt bästa råd...