Senaste kommentarerna i forumet

vad är det för fel på svensk sjukvård.... fattar ingenting. Jag hade turen för länge sen ( när jag gick in i väggen ).. att träffa en helt underbar läkare. Hon var inte privat då den är det nu och jag har bestämt mig för att behålla henne.. även om det svider i kassan just nu så är det SÅ värt att ha en läkare som verkligen tar hand om mig. Hon finns i Stockholm. vet inte om man får tipsa kring läkare här på forumet... men jag vet att hon tar emot nya patienter och har mycket tider. kanske kan hon hjälpa dig.
ledsen för så dålig återkoppling. Lite rörigt här nu med vissa saker men det är livet och man måste lära sig att klara av även strul. Alla har ju strul :).
Jag är så stolt över dig att du kämpar som du gör... det är väldigt beundransvärt. Du har det i dig helt klart... och skönt att slippa suget efter A. Andas... ta allt här och nu... ett steg i taget... imorse fick jag göra en längre andnings-övning... för mycket i huvudet och saker som irriterar mig kring vissa familjemedlemmar som är självupptagna och väljer att se saker på sitt sätt... men jag accepterar och andas.. :) vet inte vad jag hade gjort utan mina andningsövningar.. det hjälper såååå mycket.
Ska iväg till stan nu och gör lite ärenden. Skicka lite svenskt godis och lite annat som min älskade pappa behöver och längtar efter nere i Spanien där han sitter i karantän. Det känns fint att kunna glädja honom. Men jag är tillbaka snart igen. Hoppas du får svar snart av läkaren... om inte så får vi ta det vidare därifrån. Allt löser sig. Du är inte ensam. Här har du en ( och många) vänner. KRAM ... PS.. NOTERADE ATT DU PRATAT MED DIN DOTTER... underbart. !!! FORTSÄTT PRATA MED HENNE OM DET GÅR.. så att du hon noterar att mamma kämpar och är nykter... tro mig... detta går åt rätt håll min vän. Hejja dig!!!

Du är en av mina idoler här på forumet. Jag traskar ödmjukt efter i dina fotspår på den nyktra stigen.

Kram ?

Jag har blivit helt anti alkohol som gåva sen jag blev nykter. Vad vet jag om mottagarens status vad det gäller alkohol? Jag hade blivit jätteledsen om jag fick alkohol i gåva just när jag var nynykter.

Och dricka några glas? Nono! Det är bara alkoholdjävulen som testar dig. Aldrig ta första glaset.

Grattis till två nyktra veckor - inte sabba detta nu!

Kram ?

Jag tänker fira min 100 dagars-dag med att få ner på pränt vilka farhågor jag hade inför beslutet att sluta dricka - och beskriva hur jag känner inför det just idag.

Farhåga: Ska jag aldrig mer få dricka alkohol?

Jag har inte lovat någon, eller mig själv, att aldrig någonsin dricka alkohol igen. Jag vill inte dricka just nu, eftersom jag upplever att jag mår mycket bättre när jag inte dricker. Jag sover bättre. Min psykiska hälsa är stabilare. Jag är lugnare inombords och inte lika rastlös. Mina känslor även för små saker i vardagen är mycket starkare och känns mer genuina. Varje dag är lika värdefull. Tidigare kändes det som många av veckans dagar var transportsträckor till nästa dag som jag ”fick” dricka. Varje morgon tar jag ett beslut - idag ska jag inte dricka. Vad som sker i framtiden står i stjärnorna.

Farhåga: Hur ska jag kunna gå på kalas utan att dricka?

I dessa coronatider har jag inte fått träna så mycket på just detta. Vid ett tillfälle, på en jobbmiddag, avstod jag medvetet vin till maten och bad att få en alkoholfri öl istället. No big deal för någon. Ingen påpekade det, ingen verkade ens notera det. Några middagar har jag varit bjuden på, men då har jag kört bil och sluppit ta diskussionen. Till sommaren kommer jag att bli bjuden på kalas där jag brukar dricka. Jag tänker nu att båda mina döttrar (21 och 23 år) går på kalas, oftast samma kalas som jag, och de dricker inte alkohol. Självklart kan jag avstå också. Vatten finns alltid att välja på om inget annat gott alkoholfritt alternativ finns. Jag tänker också att jag bara ska svara ”nej tack, har du något alkoholfritt alternativ?” Jag har ingen redovisningsplikt för någon. Har jag lust att berätta om någon frågar så gör jag det. Har jag inte lust så svarar jag nog bara det ”ursäkta mig, men jag har inte lust att prata om det just nu.”

Farhåga: Ska jag aldrig mer få sitta på en uteservering och njuta?

Även här har corona gjort att antalet tillfällen till just besök på uteserveringar är noll hittills i år. Jag lever inte ett ”festande” liv annars heller, så antalet tillfällen i normala fall är minimalt också. 4-5 gg/år kanske tillfälle ges. Antalet tillfällen sittande i kvällssolen på ett trädäck med grillos omkring sig är desto fler i mitt liv, och jag tror att känslan är ungefär densamma. Att sitta på trädäck i kvällssolen har jag hunnit prova, med en alkoholfri öl i glaset. Känslan av njutning var exakt densamma. Kanske ännu bättre faktiskt eftersom jag blev så glad över att jag kunde sitta där och njuta utan alkohol i mitt glas. På uteserveringar måste det funka lika bra. Många uteställen är duktiga på att göra alkoholfria drinkar, så det känns inte som ett problem alls längre faktiskt.

Farhåga: Hur ska jag nu kunna somna?

Nu har jag lärt mig att det är alkoholen som fördärvar sömnen. Man sover inte riktigt, man blir typ halvt medvetslös. Under sömnen har hjärnan normalt fullt upp med att sortera och katalogisera intryck vi fått under dagen. Ibland drömmer man, eller rättare sagt drömmer gör man oftast men ibland kommer man ihåg det när man vaknar. Allt detta förstör alkoholen. Efter en vecka som nykter började jag sova bättre. Somnar snabbare, vaknar oftast inte för toabesök. Är mer naturligt kvällstrött, och vaknar kl 6-7 naturligt när jag är ledig. Och då blir de lediga dagarna mycket längre ?

Farhåga: Hur ska jag nu gå ner i varv?

Här har jag inte hittat något som funkar lika snabbt som vin. Än. Men jag fortsätter att ta med mig temuggen till tv-soffan istället för ett glas vin och jag hoppas och tror att det kommer funka precis lika bra på sikt. Kanske ska jag kombinera det med en kortare andningsmeditation också? Ja, det ska jag bannemej göra. Precis när jag sätter mig ner i soffan efter en lång arbetsdag, innan jag ens sätter på tv:n. Andas lugnt in och ut. Jag kommer ju ner i varv till slut även utan alkohol, och jag märker att tröttheten känns tydligare. Jag går och lägger mig tidigare och tidigare på kvällarna, vardag som helg. För att jag känner mig trött och behöver sova. Och bättre avkoppling än sömn finns ju faktiskt inte.

Farhåga: Ska jag bli en tråkmåns nu?

Tråkmåns har jag kanske blivit i bemärkelsen att jag inte har lust att ränna på krogen. Men det var många år sedan som jag hade behållning av det. Annars är jag lika babblig och skrattig som vanligt. Tillfällena är ju tyvärr få att få tjöta och skratta med folk IRL just nu, men när jag får chansen så tar jag den verkligen! Ser faktiskt fram emot nästa brakfest, för jag tror verkligen att jag får lika roligt. Kanske ännu roligare. Jag brukar alltid framhålla att de två roligaste personalfesterna minns jag väldigt tydligt - och jag hade verkligen jätteroligt. Jag var nämligen gravid och därför spik nykter. Alla andra personalfester minns jag som ett töcken. Jo, på en personalfest minns jag hemresan. Jag fick nämligen be min sambo att stanna flera gånger för att jag behövde spy. Mindre trevligt minne alltså. Något från festen minns jag inte.

Kram ?

PS. I 100 dagars-present köpte jag mig ett Mi Fit-band för 499 kr på Kjell & Company nu på lunchrasten. Redan installerad och igång. 12.000 steg per dag är målsättningen. Hemifrånarbetet har gjort att jag har slarvat med vardagsmotionen.

Dag 4 som nykter idag, inga konstigheter egentligen. Är ofta nykter 1-3 veckor ”naturligt” innan jag faller dit igen. Men idag skiner solen, känner mig lite lätt stressad så det hade varit så skönt att glömma allt för en stund och dricka en flaska bubbel... ”tyvärr” har jag åtaganden idag och min sambo skulle typ döda mig om han kom hem i kväll och upptäckte att jag druckit. Funderar på att ge mig ut och springa en sväng, eller promenera kanske snarare... dövar min tristess med nätshopping och surfar runt på mobilen... att skriva här i forumet hjälper, men samtidigt gör det mig besatt av alkohol på ett annat sätt, besatt av nykterheten. Önskar att jag kunde vara mer neutralt inställd till alkohol och slippa fundera så mycket över det.

Om det inte blir vin vid ett mysigt tillfälle när man ska fira eller likande känns det inte som att man firar, känns som att man går miste om något då... utomlands har jag lättare att avstå alkohol och kan faktiskt vara den som inte tar ett glas på lunchen eller på stranden för då är det så mycket annat som är härligt och trevliga intryck... men den grå vardagen gör mig sugen på att dricka

Det enda som är positivt med morgonens motgång är att jag inte känner mig sugen på A, trots stressen och ångesten som uppstått.
Lite tvärtom t.o.m., känner mig äcklad av tanken. Just nu iaf, och det är ju det som räknas.

Dag 9.

Har vilda funderingar.. Börja jogga! ?... Isåfall köpa springskor... Börja spela ukulele.... Köpa en ukulele? ??Plantera om mina växter... I så fall köpa jord? ??Röja ur förråd.. Sortera... I så fall köpa förvaringslådor... Hmmm... Var ska jag börja.......

Kram Saskij ?

Jag ringde vårdcentralen igen och pratade med samma sköterska som sa nej förra veckan. Men nu bara grät jag och sa det är ju helt absurt att ingen tar emot mig/vet om de kan ta emot mig, och hon tyckte väl synd om mig och skulle den här gången iaf prata med läkaren och se om de kunde göra ett undantag. De skulle återkomma senare. Så nu får ni hålla tummarna...

Du skrev om att köpa ett par nya skor, det låter som en strålande ide'?

Kram

Det är så fånigt allt ihop. Jag blir så himla ledsen! De visste inte om de kunde ta emot mig ”för dem hade inte erfarenhet av utskrivna patienter sedan tidigare” !!!! De skulle återkomma om 1-3 dagar.
Jag menar om jag är villig att betala samt att jag har ett svenskt personnummer (hon fick upp mig på datorn) vad är då problemet?!?!

Och om jag får komma så måste man först göra en utredning och sedan komma tillbaka igen för att få mediciner. Oavsett om man har medicinerna sedan tidigare. Det är löjligt tycker jag. Det är ju bara ett sätt att få mer pengar. Jag behöver ju de här medicinerna nu.

Jag var helt övertygad om att de skulle ta emot mig idag. På sin drop in i eftermiddag.
Känner mig helt nedslagen.

Jag förstår inte vad som är fel på det här systemet?! Men fel är det! ?

Grattis till 2 veckor! Köp något annat i gåva. Totalt onödigt att testa om du klarar att gå till bolaget i nuläget. Och om du klarar ett par glas själv nu vet du nog svaret på själv. Eller hur? Extremt onödigt att testa. Inte sabba allt nu när du kommit såpass långt.

Försök att hitta på något att göra som du vet att du tycker är kul. Det ger mersmak.

Kram

Ingen fara!
Det låter som det blev en trasslig dag för dig. Hoppas att det blir bättre idag. Det blir det. ❤️

Jag hade en ganska ok dag igår tycker jag.
Och har fått sova i natt! Säkert 7-8 timmar om än inte i sträck. Så skönt, känner mig tacksam. Hela dagen igår kände jag att ikväll kommer jag få sova, ist för ikväll kommer jag inte få sova som vanligt och det var nog det som gjorde skillnaden.

Dras med den här himla huvudvärken - som är riktigt intensiv när jag vaknar, men sedan brukar klinga av under dagen. Är inte van att ha huvudvärk. Men förutom det känns det ok att vakna idag. Har gjort omelett och väntar nu på att klockan ska bli 09, så jag kan ringa och se om den där mottagningen jag hittade nära här kan ta emot mig. Ser inte varför de inte skulle det om jag är villig att betala... Blir säkert svindyrt utan FK bidrag, men värt det.

Kram! ?

God morgon på er. Nu har jag klarat hela 2 veckor. En hel del funderingar i mitt huvud. En nära vän fyller 50 år...är det ok att köpa en liten flaska champagne i gåva? Klarar jag att gå till systemet utan att köpa med något till mig själv? Är det så farligt om jag skulle ta bara ett eller två glas ikväll? Tankarna snurrar. ...

Känner att jag behöver lite råd och tips gällande detta.

Kram Saskij

Någonstans tänker jag att de där samtalen du nu har med nära och kära kanske är viktigare för dig än alla behandlingar i världen. Självklart behöver du mer, men jag bara vill peka på att du nu gör ett jättestort jobb på egen hand. Sonen verkar ha fått lite att fundera över så när han återkommer med frågor får du en ny chans att prata om det som har varit. Potentiella fallgropar är ju något som är högaktuellt för mig. Att bli nykter är helt enkelt inget dagsverke utan en pågående process under låååång tid. Kanske resten av livet.

Kram!

är en bra strategi. Vi finns här. Jag hejar på dig!
Kram!

Kram!

Digitala kramar suger, eller rättare sagt de är bättre än ingenting. Som så mycket annat denna våren.

Önskar i alla fall att jag kunde ge dig en riktig kram och viska i ditt öra: ”Ha tålamod, det blir bättre. Det blir till och med riktigt bra.”

Jag firar min dag 100 som nykter idag, tjoho! Du kan komma dit också, bara du bestämmer dig.

Sök på Craig Beck på Youtube. Han har en massa visdomsord att dela med sig av. Du klarar detta!

Kram ?

God morgon! Vacknat vacker och stark som en björn idag med??
Heja oss alla, nykterheten gör sådan otrolig skillnad! Aldrig ge upp?
Kram!?

Måndag 29 april 2019
På lunchen idag (restaurang utanför jobbet) satt en kvinna och drack vin kl 11 på förmiddagen i båset bredvid oss. Jag såg att hon kände skam då vi fick ögonkontakt. Hon trodde nog att hon såg förakt i mina ögon, att jag satt och dömde henne där och då, men hur skulle hon kunna veta att det var avundsjuka hon såg. Hon hade sett törsten i mina ögon. Hon hade sett min svaghet. Mitt allt.
____________________________________

Fröken Alkohol,
Ja du,
Ni har mig allt! Ni har mig allt!
Så säg mig, hur känns det?
Hur känns det att ha all min fokus,
All min plikt,
All min tillit,
Hur känns det att ha en älskare så trogen att han skulle göra allt för dig,
Gå genom eld, svika vänner, förtroenden och löften,
Säg mig Fröken Alkohol, hur känns det att din älskare skulle dö för dig, med dig, genom dig?
Säg mig Fröken Alkohol, hur känns det?

/Din för alltid

Fröken Alkohol,
Säg mig, läker ni alla sår?

Det har blivit alldeles för mycket senaste tiden. Får så konstiga symptom då jag försöker sluta. Sökte hjälp på akuten för några veckor sedan då jag trodde att jag hade en hjärtinfarkt. EKG såg bra ut och dom kunde inte se något akut skadligt. Levervärderna var lätt förhöjda men inget alarmerande.
Har svårt att sova.
Om jag inte kunde sluta tidigare, utan dessa konstiga symptom. Hur ska jag då kunna sluta nu? Känns som att jag kommer att dö varje kväll när jag är nykter.
Hjärtat slår extra hårt och jag tycker mig känna av blodet pumpa i artärerna vid hals och bröst/armhåla. Jävligt olustig känsla.
Jag är så in i helvete rädd för att komma ut med mina alkoholproblem offentligt.
Jag dricker mer och mer och det grundar sig i självmedicinering mot ångest, depression och oro, panikkänslor, dålig självkänsla. Men även nu för att jag inte vågar sluta då jag får dessa symptom.
Får även ekonomiska problem av detta.
Spelar för mer än jag borde varje månad och köper skit jag inte hade gjort annars.
Har en stadig inkomst så jag överlever detta men borde ju spara dessa pengar istället för att bränna dom på skit.
Men det är det materiella.
Jag är rädd att jag skadat min kropp bortom räddning.
Förlåt om texten är osammanhängande. Hinner inte läsa igenom den.

På er nationaldag, ni kan verkligen fira den, till skillnad mot vår 6:e Juni, då händer ....ingenting.
Kanske inte lika mycket i år som andra, då Coronan satt lite käppar i hjulet för er.
Vi har norska kompisar, när de bodde i Sverige så var det bara helt solklart, man jobbar inte på syttonde maj.
Man klär sig i sina finaste dräkt, oftast i folkdräkt eller en kostym, går i demonstrationståg, skriker hurra och viftar så mycket man bara orkar med den norska flaggan, äter sin kransekage som är som ett spetsigt torn.
Och vad gör vi svenskar på vår nationaldag, ingenting, viftar vi med vår flagga så är vi rädda att uppfattas som nationalister och ett rasismens skynke lägger sig tungt över oss...
Kanske vi ser den som ytterligare en dag att festa, men då som bakfulla, för ska vi fira något så är det alltid en -afton.
Julafton, nyårsafton, påskafton, midsommarafton, vi firar huvuddagen alltid dagen innan.
Huvuddagen blir alltid som bakfulla, en märklig svensk tradition.
Ja, jag är avundsjuk på baggarna, de firar något, men Sveriges lediga nationaldag är så pass ny, bara femton år gammal att vi inte har skapat någon tradition runt omkring den.
Om vi väntar en så där femhundra år så kanske vi har det, likt majstången på midsommar men som enligt sägen skall vara en fallossymbol, i jämlikhetens namn kanske vi skulle fira snippan, gräva en tunnel i marken som vi alla skulle krypa igenom och återfödas, en sorts reningsprocess?
Vad tror ni om det, har vi skapat en ny tradition?
Ytterligare en tråd som min stackars hjärna håller sig upptagen med, en söndagskväll.

I Berras livsforum ska jag fortsätta tråka ut er med lite friluftsliv från stugan, för det är där vi har varit.
Vi tänkte egentligen inte åka ut, men hade ingenting här hemma som måste göras, frugan ville gärna byta ut hemmet tillika arbetsplats till något annat, lätt att dagarna går in i varandra, och inget förändras.
Vi kom i regn, åkte hem i regn, däremellan blåst och kyla, och en gnutta sol i frysförpackning.
Nä inget man åkte ut för det fina vädret, utan för omväxlingen, frugan gick bara ut för sköta sina behov, dvs ettan och tvåan.
Jag och svärsonen däremot var ute i stort sett hela dagarna, påpälsade för vädret men svettas floder när vi tog i, för att sedan bli blötkalla när vi tog det lugnt igen, kläderna klibbade fast på kroppen, tröjan åkte upp och svetten på benen fick byxorna att sakta glida ner vi nästa böj, så där stod man med halva magen och halva röven blottlagd.
Kände mig som en polkagris, huvud och fötter grisrosa av värmen, magen kall och vit av kylan, ha!
Vad gjorde vi då?, tja fortsatte där vi slutade, skogshuggare hela lördagen.
Köpte mig en tigersåg för att kapa de lite tunnare stammarna, men efter någon timme eller två började det att ryka om maskinen och delar av den smalt ihop, jamensuckdåförihe..te.
Okey fram med den fullständigt livsfarliga sjärvmordsmaskinen, motorsågen, nötte mig igenom två stammar tills kedjan började...jomenvisst...ryka, den blev fullständigt blånerad och man kunde riktigt höra hur motorn suckade.
Jahaja, ska jag vässa den igen, eller mecka på en ny kedja, minsta lilla sten, en blixt och den blir lika vass som en smörkniv, då gäller det att hålla tungan i rätt mun.
Sagt och gjort, lite kärlek till motorsågen en stund och sedan...ja j.klar i min lilla låda, nu gick det undan.
På en timme kapade jag upp de fetaste stammarna så tjocka att bladet knappt gick igenom, lika fort som jag hade hållit på under hela förmiddagen, med en hand.
Det var som om den helt förnöjd tog stora tuggor och malde sig snabbt in i stammen, svosch!
Nu var hela slänten full av tjocka kubbar som skulle läggas upp för torkning, vem gillar inte björkved?
Bubba och släpa på tunga kubbar, i en slänt, höll på att bryta fötterna av mig, men det blev en bra workout.
Kläderna fulla av sågspån, man kunde tro att huvudet läckte klädde jag av mig och skakade ur kläderna.
In i bastun med svärson och svåger, men upptäckte snart, jamenvadfasen, jag har slut på svett!
Det blev bara en torrkokning, kroppen skrek åt mig...Ut och mata myggen!, NU!

Efter bastun körde grabbarna bojs hårt i uteköket, jag hade hand om de två fläskfiléerna som låg på grillen.
Svärsonen testade att steka rårakor på den lösa induktiva stekplattan, det blåste kallt men ute skulle vi vara, trots ett och annat barr som hamnade i maten, en liten extra krydda.
Hundarna stod bredvid och hoppades på att vi skulle tappa något ätbart på marken, men förgäves.
Vi åt inne och det smakade oerhört gott efter att ha slitit hårt under dagen, men fick snart svallningar, vi män klarade inte att sitta inne i stugvärmen, det blev för kvavt, och för kallt ute, vart skulle vi vara?
Somnade sött framför teven och vaknade helt ensam i den trånga soffan klockan två på natten, kolsvart ute och tv’n visade en stillbild på senaste streamade film, alldeles tyst i stugan klädde jag av mig längs den korta sträckan från soffan till sängen, kläderna visade vägen, på min sängsida låg två trötta hundar som mycket illvilligt ville flytta på sig.
Men hittade en hörna av täcket som jag kunde krypa in under och underifrån knuffa bort hundarna, de ställde sig upp och snurrade två varv motsols innan de fann en ny kall spot att lägga sig på.
Min kropp visste inte vad den skulle tycka om sängen, kallt om skulderbladen, varmt om ryggen, kallt om rumpan, varmt om benen, kallt om fötterna, omväxlande skulle man kunna säga.
Det är alltid lika j.kligt att försöka somna om när man tvingats byta sovplats på natten, kroppen har startat om och motorn går med choken ute, lite extra fet blandning för att inte stanna, men det är ju precis det jag vill, stanna!
Söndagen går lite i pysslandets era, inga stora grejer utan lite småtrevande i sakta mak.
Söndagarna är alltid lite sörjande, inget mer kul kan hända med mer att man måste åka hem till slut.
Medans vi packar ihop en massa grejer som ska med hem, efter att ha rensat lite i garderoberna så växte berget med kassar utanför stugan, hur ska vi få med allt i ett svep?
Då kom regnet, vi chansar vi sätter oss alla fem i båten med all packning för att slippa åka två gånger i regnet, snabbt ska det gå...
När vi lämpar upp allt på fastlandsbryggan upptäcker svärsonen, vart f-n är lilljyckens koppel, den ligger kvar på solstolen när vi fick så bråttom, så det blir till att åka en sväng till...
Vi andra kör fram bilarna och packar dem innan allt blir dyngsurt, och hinner lagom klart till svärsonen kommer tillbaka med båten, snabbt förtöjer vi och låser alla kättingar, sätter oss i bilarna, tar ett svep med torkarbladen och sedan....inget mer regn, jamen är det inte typiskt, svensk sommar, nej inte det ens en gång, svensk vår.
Dropparna rinner ner från pannan till kinderna och imman hamnar på insidan av rutorna innan ac’n till slut får bort den, tittar på frugan i sätet bredvid, stripigt blött hår och kinder som ser gråtna ut, vi brister ut i ett skratt medans bilen skvätter i grusvägens alla pölar på väg mot färjan.
Det kurrar lite i magen och vi upptäcker att vi inte har ätit något sedan frukost, och då kommer nästa fundering, vad ska vi ha för mat till middag, vi tävlar om att komma på all sorts hämtmat vi kan, för ingen av oss vill ställa oss vid spisen när vi kommer hem.
Väl hemma står dottern med familj utanför med bilen som vi precis har lämnat vid båten, de har samma tanke som oss, de tänker inte heller ställa sig vid spisen, och hoppas på att slippa betala för hämtmaten.
Vi äter gott, samlas vid teven och låter en actionrulle avsluta en perfekt helg, trötta går alla till sängs, förutom jag som har ett kall, forumet...

Det blev väldigt lite runt alkoholen idag, men en kul grej är att svärsonen käkar antibiotika och kan inte dricka något med alkohol i, det skulle få samma effekt som antabus säger han.
Så gissa om mina alkoholfria öler plötsligt funkar alldeles utmärkt nu, jag hade fem i kylen, han hade en och en halv back, gissa vilka som tog slut?

På något sätt så känns det som om nykterheten alltid vinner, i alla lägen.
Jag behöver inte ändra på mitt levnadssätt om jag skulle behöva käka medicin.

Nykterheten, ett-noll, igen!

Berra

Hur har det gått, Gift88?

Gråter och tycker synd om mig själv, jag är så jävla patetisk. Har kräkts och ångrar att jag drack

blir jag av din hälsning! Kul att vi träffas igen, även om omständigheterna är tråkiga... Går det bra för dig?

Att dricka på antabus kan leda till att du mår fruktansvärt illa men det är inte i sig farligt. Dock sliter det oerhört på levern att dricka samtidigt som man tar antabus. Antabus i sig sliter också mer på levern än vad alkohol gör.

Sikta på ett nyktert leverne men jag förstår att man inte orkar. Själv haft en "pissig helg" och mest känt för att försvinna bort i tankarna men gett mig fan på att inte dricka nu så ingen kan säga att det det är därför jag har psykisk ohälsa.

Hoppas det går bra för dig!