Senaste kommentarerna i forumet

Läs och skriv mycket här på forumet. Det funkar som självterapi, man tvingas sätta ord på vad man tycker, tänker och känner. Och vi ska peppa, stötta och råda dig allt vi kan.

Just nu ska du bara stå ut en timme i taget, sen en dag i taget, och sen ska du snart märka fördelarna med nykterheten - och då är det fullt fokus på fördelarna!

Kram ? (nykter 15 veckor)

Skitdagar kommer och går. Hoppas din oro för flickan är obefogad.
Stor kram!

Vädret var trist idag så jag valde att åka till en plantträdgård istället för att åka ut i naturen. Jag kan gå runt där i evigheter och bara njuta av växtprakten.

Jag fick också möjlighet att hälsa på Julius, den ”hyrgran” som jag hade i julas och som jag ska hyra kommande jular också. Han stod där i en hörna med sina kompisar och de hade fått små späda ljusgröna skott.

Tur att jag har ett nummer nedskrivet, för riktigt säker är jag inte på vilken gran det var ? Totalt hyrde de ut cirka 120 små julgranar i kruka i julas.

Min balkong har tyvärr sina begränsningar så blå hortensia, japansk lönn, japansk lärk och hallonbuskar fick tyvärr inte följa med hem. Men det fick tre små plantor med smulgubbar. Ett mellanting mellan smultron och jordgubbar tydligen.

När jag kom hem väntade plantering av smulgubbarna och omplantering av några krukväxter.

Och det behövdes verkligen. Clivian hade fyllt sin lerkruka med sina enorma rötter. Moderplantan separerades från två dotterplantor och 3/4 av rötterna slängdes.

Jag har långa relationer med flera av mina krukväxter. Jag har tidigare berättat om porslinsblomman, där moderplantan var en stickling som jag snodde för cirka 30 år sedan.

Clivian låmnade min ex-sambo kvar när han flyttade i augusti 2017 och ursprungligen kommer den från hans syster tror jag. (Inte barnens pappa, en senare relation.)

Sen planterade jag om en liten planta av ”hjärtan på tråd” som jag fick av min bästa kompis när vår yngsta dottern föddes för 21 år sedan i juli. Den kom med blomsterbud till sjukhuset i Lund där vi var inlagda.

När vi kom hem från sjukhuset planterade jag ett paradisträd till dottern, som också fick större kruka och ny jord idag. Den står i hennes rum och ska följa med henne till hennes eget boende.

Känner mig väldigt nöjd med dagen trots att den inte har innehållit varken motion eller naturutflykt. God mat krönte dagen.

Hoppas på lite bättre väder imorgon, även om det funkar utmärkt att cykla i regn också.

Kram ?

starka du.
Vad bra att du bearbetar och jobbar så mycket med dig själv. Jag förstår att tårarna måste strömma när du har så mycket att känna ikapp med.
Tänker på dig och dottern, hoppas du kan släppa orostankarna lite och få vila.

Jag startade en tråd i början av året där jag lyckades vara nykter i fjorton dagar... sedan började det igen och blev värre och värre. Jag har nu varit sjukskriven två månader och drickandet har bara eskalerat och jag dricker nu varje dag, I princip från morgon till kväll och flera liter vin om dagen. Jag drack senast i torsdags, i stort sett hela dagen så snart 48 timmar sedan som har varit helt fruktansvärda. Jag har mått otroligt illa och kräkts i två dygn men det börjar ge med sig lite nu. Har som tur är ett par Oxascand att ta till... och sömntabletter men han ändå inte kunnat sova, vänder och vrider mig och kallsvettas. Antar att jag är så van vid alkohols-månen och att abstinensbesvären stör... När jag mådde så illa mådde jag även illa på tanken på alkohol men det suget börjar komma igen nu... förstår inte hur jag ska klara detta denna gång. Är så rädd att jag har sabbat mina organ, min lever t ex...

Idag är det en riktig skitdag....men nu kommer i alla fall tårarna...har lätt för att gråta men idag har de bara värkt bakom ögonlocken...tills nu...nu rinner dem nedför kinderna..å jag är ledsen, trött, uttråkad...lite huvudvärk. Har på något vis hamnat i Moment 22...jag tror verkligen att jag skulle behöva antabus nu för att få en lite längre period av nykterhet...men man vill inte ge mig det pga mina något förhöjda levervärden. Om man kan ta antabus behöver man gå till en beroendemottagning/rådgivningscentrum (som i min kommun) för att få medicinen...och är man då själv socionom...har jobbat i flera kommuner inom socialt arbete...ja då känner man väldigt många….Tänk om man såg till individen som behöver hjälp och inte att man nödvändigtvis ska följa gängse rutiner...Om det inte var så skamfyllt att söka hjälp för sitt alkoholmissbruk så skulle ju inte detta forum behöva finnas...jo...det skulle det för att har man sökt hjälp på en beroendemottagning så är det ändå gott att prata med andra i liknande situation...fast vi är så många som skriver här för att vårt missbruk är så skamfyllt....

Tror att detta inlägg kommer att bli långt men vill gärna skriva lite om ensamheten...

Som jag skrivit tidigare (tror jag) hade jag tre äldre syskon...numera har jag endast en bror kvar. Jag var väldigt beskyddad som barn, väldigt mörkrädd...och väldigt beroende av mina föräldrar. Min pappa dog hastigt för ca 9,5 år sedan och min mamma dog 1,5 år efteråt..men jag var med vid hennes dödsbädd. Min syster som var nästan åtta år äldre än mig dog för 6,5 år sedan. Hon var väldigt mycket storasyster...som en extramamma till mig...och det var helt ok när jag var liten men hon hade svårt att förstå att jag blev vuxen...och jag hamnade lätt att bli den "lilla" i hennes närvaro och även i hennes mans närvaro. Jag kunde bli så arg och ledsen på henne...men konstigt nog så när hon dog....så var det på något vis som jag saknade henne både som syster och extramamma. Det var först ett år innan hon dog som hon släppte på sin storasysterroll.
Som jag berättat tidigare har jag gått i terapi under ett antal år vilken jag nu när på väg att avsluta. Fast under terapin det var då som jag först förstod att jag hade inte klippt navelsträngen från min föräldrar förrän de dog. Min föräldrar ville mig absolut de bästa och jag har lärt mig massvis av saker av dem men kanske inte så mycket att tro på min egna förmåga, att lita på mig själv och att trivas i mitt egna sällskap. Det har nog alltid funnits en underliggande rädsla för att bli ensam/bli själv. Skulle kunna skriva väldigt mycket mer här men det blir så himla långt då.....så jag ska försöka runda av lite grann...fast jag kommer nog inte lyckas...när min man insjuknade i matstrupscancer för nästan exakt fem år sedan blev jag SÅ rädd att förlora honom och SÅ rädd att bli ensam...tack och lov så lever han...men den skräcken som jag kände då kan ibland väckas till liv...Vårt sociala nätverk är ganska sparsamt...och det är sällan som någon ringer el skriver ett sms...Så därför har min terapi handlar mycket om att bearbeta begravd sorg men även att stärka min självkänsla...att lyssna till mitt inre...tro på mitt jag...innan Covid-19 kom så hade jag påbörjat min målarkurs..börjat gå till Friskis & Svettis lite mer ...har fortfarande tankar om att bli funktionär där...och att jobba ideellt på ett konserthus i närheten ...att lyssna till vad jag vill. Men så kom Covid-19...och jag är på jobbet, hemma och i mataffären. Och jag har inte byggt upp känslan av att trivas med mig själv ….att välja att läsa en bok...att inte välja alkohol. Och idag..ikväll...är det något som inte stämmer med min dotter...hon behöver inte alls berätta var hon befinner sig...men hon brukar göra det..i synnerhet nu när Coronan kom..för då har hon varit ofta hos oss. Jag hade ju börjat att öva mig på att släppa taget..men jag vet att när hon inte hörs av så är det något som inte är helt ok. Hoppas på en bättre dag imorgon...nu ska min man och jag laga mat...utanför är det typ..åskregn.

Kram:)

”När allt det här är över” får flytta in på min AH-låtlista pronto! Passar perfekt i dessa coronatider dessutom.

Dyr alkoholfri dryck får det bli förstås ? Inget annat duger.

Kram ?

Har varit nykter i 15 veckor imorgon, tjoho! Känns som ett av de bästa besluten som jag har tagit i mitt liv faktiskt.

Ingen behandling och inga mediciner, förutom SSRI sen tidigare.

Jag har blivit nykter med hjälp av det här forumet och mycket böcker, poddar, youtube-klipp om nykterhet. Mycket. Hjärntvätt i princip. Jag tror att man måste gå all in även vad det gäller nykterheten inledningsvis.

Kram ?

Vi kvinnor borde faktiskt få gå i pension, iallafall tillfälligt om man vill, vid klimakteriet.

"När allt det här är över" också jättebra låt. Och man kan dricka dyrt alkoholfritt vin. Kram

Mäns övergångsålder verkar inte komma förrän vid 65, och då kopplar man ihop att de blir deppiga av pensionen. Vid 50 ligger vi dock ganska jämt i hormoner. Män blir mesigare sägs det och kvinnor tuffare. Galet mycket det sägs egentligen.. Men om man ger kvinnor könshormoner måste man ge män i samma ålder Viagra. Annars kommer kvinnorna att dra sig till yngre män verkar det som, eller?

Du mår alltså bättre nu iallafall? Härligt! Vilken läkare har du? Någon som förstår? Tips på behandling? Stor kram till dig ?

Fungerar jag också ♥️♥️♥️

För att förstå att det är något man dövar när man överäter.

Du har helt rätt. Man har tydligen lagt ihop två och två när det gäller alkoholmissbruk och gastricbypass iallafall, även om man inte behöver vara Ei b

På sätt och vis kan övergångsåren bidra till en känsla av vemod och sorg. En fas i livet är slut och vi måste förhålla oss till vårt nya jag, såväl fysiskt som mentalt. Det är en process som fortgår under flera år och är helt naturlig men inte desto mindre smärtsam - eller befriande! ?

Kvinnliga könshormoner har en enorm påverkan på hjärnans kemi - och varför inte gyn, psykiatrin och beroendevården jobbar gemensamt med behandling av kvinnors mående och missbruk förstår jag faktiskt inte. Ingen tycks lägga ihop två och två liksom.

Trots att pms, graviditetshumör och klimakteriehumör är välkänt så tas det inte på tillräckligt stort allvar. Och man släpper ju bara ut en bråkdel av det dåliga måendet så att andra märker det. Det mesta håller man inom sig.

Har män samma negativa påverkan av svajiga könshormon? Jag har hört talas om ”övergångsålder” även för män, men inte förstått på vilket sätt det uttrycker sig.

Kram ?

Frågan ska snarare vara: Varför drack du?

Ja, inte var det för att hantera ångesten i alla fall. De två gånger som jag har varit sjukskriven för utmattningsdepression (2007, 2018) så slutade jag dricka alkohol helt i flera månader. Ren överlevnadsinstinkt tror jag.

Jag förstod nämligen direkt att även om ångesten lindrades ett kort tag av alkoholen så kom den tillbaka etter värre mitt i natten. Som om den ackumulerades och sen exploderade.

Då valde jag att hellre ha lite lindrigare ångest konstant, än att tvingas genomlida sådana explosioner.

Jag drack för att det var festligt, för att det gjorde mig avslappnad och för gemenskapens skull. Allt det gick om intet på slutet, så då drack jag för att jag var beroende.

Kram ?

Ja! Det är strålande att du märker sådana positiva saker redan. Otroligt bra jobbat. Och det kommer mer!?

Tänka klart är en toppenbok. Den gör liksom om ens synsätt på alkoholen. Inte klokt hur det funkar, att det är så centralt med alkohol i alla sammanhang?

Du har kommit en bra bit på väg. Håll envist fast vid detta nu. Heja dig Saskij???
Kram?

Jag kom i klimakteriet redan vid 26 år. Efter en abort som jag helst inte ville genomgå, men omgivningen och speciellt min mamma tjatade om att jag verkligen inte borde skaffa barn så ung. Fy fan. Fick aldrig fler chanser. Jag är helt utmattad varje gång det "pöser" runt gravidmagar på jobbet och hur folk SKRYTER om sina ungar. Tröttsamt. Har aldrig fått någon som helst bra hjälp från vården angående detta. Nu har jag bytt till företagshälsovården och fått lägre halt östrogen via plåster så jag iallafall slipper gå runt med muffinsmage och hormonstinna bröst. Jag har varit konstant deprimerad sedan jag var 26 år. Nu 45. Undrar hur jag har klarat mig från att

Vad är anledningen till att du dricker? Jag har en ångestsjukdom i grunden, vilken ger mig psykogen smärta och väldigt mycket oro. Jag dricker cirka en gång per månad för att stå ut och få några timmar utan smärta och oro. Men det kanske blir en ond cirkel. Nu tänker jag iallafall ge mig själv ett vitt år så inga läkare kan skylla på alkoholvanor när jag ber om hjälp. Sedan behöver jag byta arbete också. Stressen efter varje arbetsvecka är brutal. Kram Sarah

Med musik... Musik för olika stämningslägen är så skönt att förlora sig i....

Kram Saskij ???

Tack! Underbart att jag kan inspirera andra.... Har just avnjutit en god lunch på min balkong, dessförinnan en långpromenad med barnens pappa, liten fika hos honom...

Satt och läste 3 timmar imorse.... Rekord!

Nu ska jag sätta mig och öva på ukulelen lite....

Vilken härlig morgon och vilken härlig dag! ?️?‍♀️??

Kram Saskij, klok som en ?

Tack! Underbart att jag kan inspirera andra.... Har just avnjutit en god lunch på min balkong, dessförinnan en långpromenad med barnens pappa, liten fika hos honom...

Satt och läste 3 timmar imorse.... Rekord!

Nu ska jag sätta mig och öva på ukulelen lite....

Vilken härlig morgon och vilken härlig dag! ?️?‍♀️??

Kram Saskij, klok som en ?

Haha tre gånger har jag påbörjat inlägg som sedan dissolverats i ingenting, inte så många lugna stunder här.
Lycka @andrahalvlek är väl den mest komplexa känslan och tillståndet som kan dyka upp i så många skepnader och med åren blir det mer ett uppsamlingsheat av diverse trådar som blir ett förhoppningsvis gott liv, där utveckling är en för mig avgörande del. Sen kan en morgon, en kvällsstund eller godnattprat med en sexåring vara kondenserad lycka...
Har ju delar av familjen här och lycka är också att säga godnatt till vuxna barn spik nykter, dra sig tillbaka för lite egen läs-tid och känna att det är helt okej. Att det går allt bättre med ”drinktillfällen” och att jag stressar mindre och lämnar över mer till andra. Är inte lika petig med ordning och mat och vilket klockslag utan övar verkligen aktivt på att släppa lite. Det sjuka är ju att jag varit som en fuhrer på ett plan, (hur det ska vara, serveras, dukas) och sen fullständigt mörk på något vis vad gäller drickandet och så ofta väldigt väldigt lagom, och sen kunnat dricka på helt på egen hand. Usch så jobbigt det har varit att vakna och inte vilja gå upp men göra det såklart, te och fruktsallad, vispa yogurt och värma frallor.
@kaveldun om du nu orkat läsa såhär långt så har även jag lidit mkt av rastlösheten och kanske inte så mkt frihet eftersom den begränsats av att jag fick barn mkt tidigt. Men krångligheter och utflykter och känslan av att vara en häst som står och stångas i sin trånga spilta. Så icke- fantasifullt det är att dricka då. Så förutsägbart att myrornas stretande är nästan revolutionärt.
Jag bryr mig allt mindre om hur mina livsspår ser ut från skyn, jag är helnöjd med mina förutsägbara utsvävningar, idag har jag köpt jord, fiberduk och lavendel jag gissar som ca övriga kvinnor i min ålder den här dagen. Ju äldre jag blir ju mer är jag helt ok med att ingå i myrstacken och världsalltet, tids nog blir vi jord och sand, den är så försvinnande kort, tiden och livet och jag har många saker att hinna med, kaffe ska drickas, snart ska ett litet nytt barnbarn välkomnas.
Allt är vidunderligt och smått på samma gång, Det har tagit mig tid att hitta hit.
Hoppas ni njuter av dagen, det regnar här. Jag är nykter idag, för jag har inte tid med annat. Kram ❤️