Senaste kommentarerna i forumet

Jag hade en jättehärlig drickdröm (typ). Jag drack ingenting i drömmen men gick runt och letade efter en bar där jag kunde köpa en öl, men ingen av dem dög (haha, när man har hängt på de mest slöddriga ställena på riktigt men en drömbar når inte standarden). Det var för fullt med folk, det var för dyrt osv. Tillslut skulle jag gå och köpa något att dricka hemma men allt var stängt ?‍♀️ Jag var jättesugen på alkohol i drömmen. Vad säger ni drömtydare om den?

Idag den 22 maj 2020 är jag nykter.
?

Andrahalvlek - jamen precis, en sådan relation är den jag har med familjemedlemmen (min pappa handlar det om) och du har säkert rätt. Man får acceptera att det är så och vara tacksam för det. Tycker det är så tråkigt bara, att jag inte kan lära känna honom på djupet. Men det är nog bara så med vissa... blir bara trött av att prata om samma saker! Ibland säger jag: ”vi har pratat om det här 100 ggr” men det blir dålig stämning. Jag har precis som du dragit ner på tillfällen vi pratar. Det tråkiga är att jag kan inte se honom IRL för jag bor ju utomlands.

Tur att du klarade dig skapligt helskinnad efter vurpan med cykeln. Det är skrämmande vilken kraft alkoholdjävulen besitter. Som en blixt från klar himmel. Hoppas du är tillbaka på spår snart igen.

Kriga på!

....från jobbet. Tidig hemgång i dag och det är skönt.
Lyssnar på en biografi om Elin Wägner ...den besvärliga ( så är titeln).
Och tänker på forna tiders kvinnor - och på oss som lever nu. Att skammen över att dricka för mycket är så monumental...Nu tror jag inte just att Elin Wägner drack ...men hennes skyddsling Barbro Alving..gjorde det. Minns hur jag läste hennes dagböcker ...hur hon kämpade med drickandet och hur hon gjorde bort sig på fina middagar...och hur de egna prestationerna liksom aldrig någonsin räckte för att kompensera skammen. Hon skrev briljanta artiklar men tyckte nästan alltid att hon misslyckades.
Menar inte att namedroppa... och det spelar ju ingen roll vem just Barbro Alving var...men j tänker på alla människor ( för det är klart att det inte bara är kvinnor) som nästan dött av skam på grund av drickandet - då och nu. Och när man skäms så isolerar man sig. Att dricka problematiskt är vandring in i en allt större ensamhet...livet blir omöjligt att dela. De gömda glasen växer i antal och formerar sig som små svarta olyckliga bloss längs en avsmalnande stig..
Och jag förstår lite varför detta fora är så viktigt för mig.
Jag får berätta ...och känna lite mindre skam.
Tänker att det nästan inte går att bli nykter om skammen är för stor.

Ja, du har helt rätt pianisten. Alkoholstoppet tar otroligt mkt energi och det är inte läge att ”banta” samtidigt. Det är möjligt att det är fel tänkt av mig, men jag försöker hålla tillbaka kolhydraterna som en hjälp mot a-suget. Det gäller dock att äta tillräckligt, vilket jag nog inte gjorde igår. För mig verkar hunger och a-sug hänga ihop.

Men jag vet att jag kan vara för hård på mig själv när det gäller maten. Är bara så less på att ha gått upp 15 kilo senaste två åren och fått högt blodsocker på köpet. Min förra strategi i våras var att inte tänka på vad jag åt och unna mig god mat/ godis för att hålla undan a-suget. Med påföljd att jag gick upp ännu mer och skapade mer självhat som delvis la grunden för att återgå till drickandet. Ett beroende ersätter och tar över det andra, liksom. Kombinationen alkohol och kolhydrater är väldigt dåligt för mig. Men det verkar också som att det ena beroendet blir värre när jag tar bort det andra.

Så min strategi nu är att grunda med kolhydratsnål mat och inte gå hungrig. Idag Har jag ätit äggröra och kalkon. Känner mig mätt och inget sug varken efter kolhydrater eller alkohol för närvarande. Det känns bra?.

Dagarna flyger förbi men så får det väl vara. Min tanke om att skriva varje dag får jag ge upp.< Oftast är det ju när man mår lite bättre och liknande som man slappnar av med kanske "viktiga saker". Får hoppas att så inte är fallet och några inlägg i veckan kanske räcker.

Fram till söndagen så var det ju rätt piss tyckte jag. Sen började jag fasta i söndags kväll och är nu inne på femte hela dagen och ska köra fem dagar till tänkte jag så på onsdag lunch eller eftermiddag så blir det nomnom igen :D

Mår bättre den här veckan än på länge. Visst, inte perfekt men det är ett steg i rätt riktning. Kan vara att jag känner att jag nu kommer att få lite hjälp med mitt psykiska mående samt är det bättre väder och jag fastar dessutom så allt detta har gjort att jag fått lite hopp om mitt mående på sikt.

I tisdags var jag ju och träffade en överläkare inom psykiatrin och kommer nu bli erbjuden 25 samtal med valfri psykolog i Malmö. Frågan är ju bara vem jag ska välja, vet ju inte vilka som eventuellt är riktigt bra. Har ju min förra specialistpsykolog som var enormt bra. Lär väl aldrig hitta någon som ens är i närheten av honom och då kommer det ju inte hjälpa så jäkla mycket. Har ju snackat två gånger med en psykolog på vårdcentralen men det kändes mest som att sitta av tid och lyssna på en undervisning, gav mig inget! Sen kan det bli aktuellt med någon utredning på sikt också, för jag har fan svårigheter att fungera i samhället. När jag får köra mitt race fullt ut så kan jag fungera skapligt men annars blir det en jävla massa krockar!

Varit ute och promenerat över en timme både i måndags och onsdags, samt så blev det nästan två och en halv timme i går torsdags. Så det är jag nöjd med. Dock märker jag extra mycket av fastan när jag går i trappor eller typ anstränger mig med städning eller liknande. Knappt jag kan stå upp efter det, men promenaderna sliter inte så mycket som tur är. Har hänt att det gjort under tidigare fastor dock.

Nej, finns inte mycket att klaga på just nu. Får vara nöjd med livet för tillfället även om det kollektiva boendet kan skapa viss oordning i mitt huvud. Köket ser mer ut som en krigszon ibland. Det skapar enorma stresspåslag varpå jag blir irriterad och sen kan en hel dag bli förstörd, ja en vecka t o m. Funderade att lösa det genom att rengöra själv innan jag lagar mat och det funkar ju om det bara är lite stök, men som den här senaste veckan. Det är fan inte okej någonstans och de fattar det inte! Bo själva så jävla hillbillygäng jag bor med. Nu under fastan bryr jag mig dock mindre men det kommer ju en vardag sen igen när jag tänker laga mat. Vet inte hur jag ska lösa det här i mitt huvud alltså. Det är som att ständigt bli misshandlad :(

Nu ska jag vara glad, hålla huvudet högt och göra bra saker för mig själv. Lägga minimalt fokus på andra i huset.

Fått lite tankar om alkohol under veckan dock. Ska jag verkligen lägga ner det helt? En öl på en uteservering är ju rätt gott när solen skiner och man är lite sliten. Jaja, får ta en dag i taget och så får jag se vad framtiden har att erbjuda helt enkelt!

Det är så mänskligt att göra fel ibland. Huvudsaken är att man lär sig av misstagen. Och det kommer du att göra, men först måste du få må bättre.

Det är det luriga med alkoholen. Det kan gå bra och bra och bra och sen går det åt helvete. Och man vet inte när det sker. Som rysk roulette.

Det är tusen gånger lättare att avstå helt från alkohol än att dricka kontrollerat. Tycker jag.

Kram ?

En fredagstradition som jag har anammat är att lyssna på Alkispodden. Dagens avsnitt med Anna som gäst var riktigt bra!

Jag plågas ju inte av sug speciellt ofta, men om man känner sig lite orolig inför helgen så är det perfekt att genom Alkispodden få ta del av nyktra vittnesmål som påminner en om vad man håller på med.

Kram ?

Tuff erfarenhet. Jag känner med dig och det är läskigt när allt som tycks stabilt kan ändras på en eftermiddag utan att man själv har kontroll.
Jag har druckit kontrollerat för det mesta men det har ändå nött ner tilliten till mig själv. Otryggt.
Hoppas det känns lite bättre framåt eftermiddagen!

I tisdags följde jag sambon till jobbet på cykeln. På väg hem sedan fick jag se skymten av systembolagskylten och tänkte att jag går in och köper några bärs å sätter mig och solar. Köpte 4 öl och det blev nästan att man bara hävde i sig dem. Stoppade inte där. Cyklade vidare till en krog och drack två öl där och sen vidare till systemet igen och köpte två öl till. Redan här var jag ju kanonfull men sen hörde en vän av sig till mig och jag cyklade iväg och mötte honom på ett hotell och blev ännu fullare sedan antagligen utslängd och på vägen hem lyckades jag cykla omkull och fick skrapsår runt ögat och en blåtira samt lite skrapsår på knän å handleder. Varit på botten sedan dess och sambon var inte glad kan jag säga och skammen inom mig har fullkomligen ätit upp mig de senaste dagarna. Imorse ville jag verkligen inte gå upp ur sängen men var till slut tvungen. Fick en självmordsönskan i mig när jag jag mig själv i spegeln. Första gången ska tilläggas. Berättade för min sambo hur jag kände och det gick nog upp för henne hur fruktansvärt dåligt jag mått och hon tyckte hon kanske varit hård mot mig men att hon blev rädd och besviken. Hon ville att jag skulle flytta härifrån och allt möjligt dagen efter det här hände. Hon sa till mig att jag måste försöka börja ta mig upp igen nu. Hjälps inte att ligga och älta det som redan hänt. Så ja, nu är jag här igen och mår piss men ska försöka analysera vad som hände egentligen. Tappade kontrollen totalt, kontrollen som jag trodde att jag fått tillbaka det senaste halvåret. Det största misstaget var nog att jag fick för mig att dricka när jag var själv. Att jag inte liksom hajade till där. Skönt att skriva av sig lite här nu. Dags att börja kriga på igen. Sånt här får inte hända framöver igen

Jag har läst någonstans att definitionen av lycka är att vara nöjd med det man har just nu. Fint tänk tycker jag.

Ser väldigt många i min omgivning som jagar lyckan i form av prylar och likes. Jag tror inte personligen att lyckan finns där alls.

Kram ?

Helt rätt taktik att ge alkoholdjävulen på käften ?

Kram ?

Jag är så glad att du överlevt ditt hjärtstopp ?
Vilken erfarenhet!
Och nu gör du den här resan.Zero,Hero vakna vacker.
Glad att jag stött på dig här.Du behövs!

Kram Pilla

Så har en vecka till gått sen senast jag skrev. Den har överlag gått bra, men jag fick en stor lust att dricka några öl i solen ett par dagar. Jag körde en förhalningstaktik med mig själv och sa att vänta en timme och se om jag fortfarande är sugen. Sedan tänkte jag hur jag kommer reagera dagen efter, kommer jag fortsätta med att ta ett par öl igen och igen och sen tillbaks där jag var eller klarar jag av att bara göra avbräck en dag och sedan avstå igen. Jag tänkte även på hur gott jag sover och hur bra jag mår, hur vikten rasar osv. Det slutade med att jag bestämde mig för att det inte var värt allt för ett par ynkliga öl.

Så, nykterheten består och jag mår riktigt bra av att vara nykter.

I övrigt fick vi besked från flygbolaget idag att barnens resa är uppskjuten från den 12:e juni till den 16:e juni, och det kanske inte är så många dagar, men just i detta sammanhang är det det. Men det som eg är jobbigt med uppskjutandet är att det som börjar som 4 dagar kan lika gärna sluta med 40 dagar.
Det är svårt att känna sig stark då. Inget ligger i ens egna händer, utan det är bara att rätta sig efter läget.

Så gott det gick så bra igår. Låter som en fin dag!?
Grattis i förskott till en månad? Så bra på alla sätt och vis. Kram?

Allt det du skriver stämmer; det är inte värt det och det är inte mig värdigt. Jag håller fast vid de orden.

Än så länge går det ju bra. Dag 13. Förutom de helvetiska fem första dagarna av fysisk abstinens (jag var för sjuk för att känna psykisk abstinens, kände snarare avsmak), så har inte dessa dagar varit så svåra (när det kommer till A åtminstone.)
Alkohol-sug har kommit få gånger, långt ifrån varje dag, men framförallt är de korta. Jag har aldrig suttit i timmar och våndats, inte ens en timme. Utan det är flyktiga tankar som försvinner lika snabbt som de kommit. Och det är jag iaf tacksam över.

Tanken på ett återfall är ännu inte ett riktigt sug, utan mer en önskan om ett avbrott från det som jag under en längre tid upplevt som ett helvete, både med och utan A. (Fast det kanske är just ett sug...)
Men jag vet att det inte är värt det.

Ang dessa snart två veckor är ju dock inte det något att skryta med - för mig alltså - En kortare tid utan A har aldrig varit en utmaning för mig. Det är när veckorna blir till månader som jag inte lyckas. Det är det som är jobbigt att tänka på och jag vet att man inte ska tänka framåt på det viset, men ändå så gör jag det.

Jag borde gå ut. Men jag orkar fortfarande inte. Jag ser hur vackert vädret är, men jag klarar det inte.

Hej!
Jag ska putsa fönster, sy gardiner, ta fotbad, klippa tånaglar och mjölksyra rödkål, för promenader är jag lite mätt på.
Är på andra dagen utan vin och jag mår jättedåligt.
Tack på en bra för slags lista!
Den ska jag titta på fler ggr!

Ja men det är ju klart att det betyder ultraljud??Tänkte inte så långt...

Kram?

Vad skönt att du slapp skiten. Är glad för din skull?? gårdagen gick superbra. Bilresan dit inga som helst konstigheter. Vi var där i 3 timmar och åt och snackade en massa. Det serverades bubbel både med a och utan. Hemresan gick lika bra. Ingen ångest,ingen känsla av att kommer det komma. Sååå lycklig för det. Sen åkte jag ut med barnen o åkte inlines. Var inte igår och kände mig som 20igen även om jag fortfarande är relativt ung? idag jobbdag hemma i lugn o ro sen ut o åka inlines igen. Fick en liten kick av det! Imorgon 1mån utan a. Gött. Ha en fin helg alla kämpar. Kram?

...i dag men det är mer stillsamt än vanligt. Vi är färre på plan och jag dricker kaffe och hinner kika in här.
Det där med att aldrig vara nöjd och kämpa mot strömmen och bryta upp upp....för att den nya dagen gryr ( tror man) har också ställt till det i mitt liv.
Jag kan inte leva om mitt liv men jag kan ( med viss ömhet och ganska många suckar) se vad rastlösheten ställt till med.
Varför kunde jag inte lita lite mer på att livet nog är ganska bra ändå....varför behövde jag så mkt ’frihet’ hela tiden....och var det frihet egentligen..eller var det ett garnnystan av höga krav och olika rädslor - och för all del frihetslängtan - som gjorde att jag ständigt skulle dra vidare...
Är det ngt som är gott med att bli äldre så är det förmågan att glädja sig åt det lilla. Kaffekoppen, solen, en bild av dottern och hennes kille som köper rislampor på IKEA till första lägenheten....
Och mina dagdrömmar...de har alltid dånat inne i huvudet...en slags ständig parallellvärld. Det gör att jag sällan har tråkigt ..det är likdom full volym ...olika röster, scenarier. Men ibland vill ha ha tyst...eller lite mer närvaro.
Minns att jag läste en fantastisk blogg som hette Torrdockan...för några år sedan. När jag insåg att mitt drickande var problematiskt började jag googla och hamnade där ( tyvärr är bloggen borttagen).
Det var en kvinna i min ålder...kanske några år äldre som klokt och humoristiskt och med stor sårbarhet beskrev resan in i ett nyktert liv.
Minns så väl en post där hon skrev att hon numera faktiskt var nöjd med att vara den där lilla myran i stacken..som drog sitt strå ( lite lagom strävsamt) och hann njuta av solen. Och även klarade av att göra det som ’över-myrorna’ sa åt henne att göra.
Hon hade slutat revoltera mot allt och gå mot strömmen och vara en ilsken och överpresterande rödmyra som nödvändigtvis skulle lägga sitt strå ’på ett annat sätt än alla andra’.
Hon beskrev också hur hon aktivt kunde välja bort strider....inte gå in i konflikter som det faktiskt var lika bra att lämna därhän.
Till viss del tycker jag att jag utvecklats år detta håll...trots mitt drickande. Men drickandet har absolut bromsat utvecklingen och lagt ut mängder av krokben.
Och när jag vaknat bakfull och svettig så har rödmyrorna sprungit galopp genom kroppen...
Jag vill såklart stå upp för det jag tror på och ta konflikter när det är viktigt. Jag vill vara modig.
Men jag vill också bejaka den sidan som är nöjd ....nöjd i just den mätta dagen. Och jag har så få år kvar i livet att jag verkligen inte kan låta fler dagar försvinna in i kamper som inte är mina...och flykt som inte leder till ngt bättre.
Nu har jag brett ut mig här igen.
Nu ska jag in i myrstacken och dra mitt strå några timmar till.
??

❤️❤️

jag förstår ditt resonemang... samtidigt så vet ju även du att om du tar ett återfall.. så börjar allt om... ångesten förvärras.. skammen gentemot dina barn ökar... ny veva med hemska abstinensbesvär... sorgen ökar... allt blir värre... jag önskar inte min värsta fiende detta... och allra minst dig :( ... jag hoppas innerligt att du försöker tänka om... det är ditt val såklart.. men jag tycker du kommit en så bra bit på vägen att nu backa bandet igen känns inte värdigt dig.. du är för fin och din relation med dina barn är så pass skör att det vore att leka med elden... men det e bara min åsikt. jag fattar hur du känner tro mig... jag förstår !! Men försök att tänka om här... om du tar ett återfall nu.. så tänder du elden som du nu försökt släcka.. och du kommer ångra dig min vän.... du kommer ångra dig... tänk på din dotter... hon vill kunna känna att mamma kan jag lita på... även om hon inte kommer märka ditt återfall.. så kommer DU veta inom dig.... kära Spegel.. försök att inte göra detta.. om du kan... hjälper dig gärna att komma på andra saker som du kan göra för att få tankarna bort från alkoholdjävulen... den vill dig ENBART ILLA.. och det är inte vet de få minuterna av glädje och lugn som det skänker... det e en falsk farlig jävel vi har att göra med... och jag hoppas du håller dig så långt bort som du kan nu... i detta känsliga läge... jag vill dig bara väl Spegel... jag vill så gärna att du ska hitta en annan väg... sänder dig styrka och varm kram. Idag är det 18 grader varmt snart och strålande sol... kanske ska du försöka ta dig ut en stund.,, inte i stan men en promenad på gärdet eller annat naturområde... om du orkar.. sitta hemma med dina tankar är nog inte bra just nu.. KRAMAR .. Du är värd mer än detta här... Du ÄR det!!

Tar du typ gaviscon istället då? Min äldsta dotter har haft sådana problem sen tonåren.

Hon dricker inte kaffe eller alkohol, men går ändå på ständig underhållsdos omeprazol och toppar med gaviscon när hon ätit fet mat eller ätit sig proppmätt.

Hon har sex-sju kuddar så hon halvsitter och sover. Ingen operation är aktuell så länge omeprazol hjälper säger läkarna. Tack och lov har hon inte hjärtproblem.

Jag hade halsbränna när jag var gravid, det är överjävligt jobbigt ?

Kram ?

Älskar kaffet här på jobbet men det är lite struligt dricka det nu för var på läkarbesök och doktorn sade till mig att sluta med den medicin jag ätit i typ 10 år.
Det är en protonpumpshämmare som minskar magsyran. Skall inte äta den då det konstaterats att den inte är bra om man har hjärtproblem.
Den kan orsaka hjärtinfarkt vilket jag haft (med hjärtstopp dessutom), så jag måste sluta.
Det konstiga var att läkaren inte talade om att den fasas ut sakta. Det blir en väldig rebound när man slutar tvärt, magen producerar massor med syra?Och då är ju inte kaffe bra alls.

När jag tittar i backspegeln är det bedrövligt hur jag misskött min hälsa och gömt huvudet i sanden angående den.
Är skyldig min familj och mig själv att ta hand om mig. Inte stått överst på priolistan. Har varit i alkoholträsket hela jag.

Men nu så!?
Kram?