skrev Andrahalvlek i Dags för förändring

Jag tänker nästan aldrig på det längre, mer än när jag skriver och läser här. Känner inget sug, mer än efter choklad ?

Nu är ju det här är en vår/sommar då typ allt ställs in. Inga kalas och liknande att utsättas för frestelse. Hittills.

I början våndades jag massor över vad jag skulle säga till folk. Nu har jag mer och mer landat i att jag har ingen redovisningsplikt alls faktiskt.

Så min plan är helt enkelt att helt lugnt säga nej tack och be om ett alkoholfritt alternativ. Inget mer.

Står folk på sig och undrar varför jag inte dricker så berättar jag valda delar - om jag har lust, eller så svarar jag nog ”det har du faktiskt inte med att göra”. Då blir de nog tysta i alla fall ?

Kram ?


skrev Lilleman i Dags för förändring

Wow! 100 dagar, sjukt imponerande ? Funderar faktiskt på hur man ska må efter 100 dagar, det kan ju inte vara sämre iaf ?

Ja tiden går verkligen fort ibland ?


skrev Andrahalvlek i Dags för förändring

Otroligt glad för din skull! Jag mår också riktigt bra. På måndag har jag varit nykter i 100 dagar ? Vart tog tiden vägen liksom?

Kram ?


skrev Lilleman i Dags för förändring

Kan jag gott säga, känns inte direkt som något kämpande ?
Eftersom jag sysselsätter mig mer o mer för att orken kommit tillbaka en del ?
Otroligt bra knep till att inte falla ner i tankar om alkohol, givetvis måste man ha lite lugn stund i soffan oxå med tv eller böcker eller bara vila helt enkelt ?

Dagarna flyter på, motionerar, lagar god mat och fikar med vänner men fortfarande snorig o jäklig. Tror man får ta o hålla sig inne ett tag, äter allergimedicin o vitaminer osv men den vill inte riktigt försvinna.
Även om jag har mer ork så kommer dom där dalarna när man blir nästan helt utslagen. Givetvis skönt när man ska sova men trist när det är mitt på dagen o man kanske sitter i en konversation med någon. Väldigt svårt att koncentrera sig o man börjar bara tänka på att åka hem o vila en stund.

Annars ska jag inte klaga, Det är länge sen man tog så här bra hand om sig själv.


skrev Stor-Babs i Behandling: utreds barnen, tar de mina sömntabletter?

Om jag söker hjälp hos läkaren eller speciell klinik och ber om behandling. Kommer de då att göra anmälan till soc? Blir barnen inblandade? Och blir jag av med min medicin för sömnen (imovane och theralen)? Dessa tankar avhåller mig från att ringa...


skrev skilla i Orolig och skamsen

Tack för ditt svar - skriv gärna om hur det går!
Jag hoppas du har rätt, jag fick bara hem mina provsvar på papper så får se vad läkaren säger vid nästa möte.
Det är blandade känslor inför de vita månaderna. Jag känner mig fast besluten att inte dricka, att bli sund igen, men bävar för nästa läkartid (fick förklarat att jag även borde ta kontakt med beroendecentrum för stöd men det vill jag inte, jag vill försöka klara det själv), och bävar för att förklara för släkt och vänner varför jag inte tar ett glas bubbel eller ett glas vin till middagen och liknande. Men jag tar en dag i taget och känner mig optimistisk. Ser fram emot att komma i form och motionera som jag förut gjorde, att ha tid och energi till att ta hand om hemmet och sådant.
Har du något/några mål? Kram!


skrev Odette i Landet Sverige

jag tror nyckeln tyvärr ligger i att vi måste acceptera att livet måste gå vidare även är det e skit.. låter så klyschigt.. men jag tror det är så.,,, både det bra och dåliga måste tyvärr omfamnas på nått knasigt sätt... inte så att jag själv e så himla bra på detta men det e mina tankar :) ...
bor din dotter med din ex man ? bara så jag får lite grepp om vart hur när osv... :) vill inte du ska säga mer än du vill.. jag undrar mest så jag kan förstå bättre situationen du sitter i.. och om jag kan så ska jag försöka råda dig... KRAM... nu är lasagnen snart igång :) .... det tog emot lite för det tar sån tid men nu är jag igång och glad för det :) haha..


skrev Andrahalvlek i Mitt första försök till hjälp.

Ja, jag tror faktiskt att det är den enorma viljan och beslutsamheten som hjälper dig. Du har bestämt dig med hela hjärnan. Det finns inte plats för minsta lilla begär efter alkohol. Du har stängt och låst den dörren.

Svinbra kämpat!

Kram ?

PS. Apropå missfallet så är det nog så att kroppen ibland sköter det bäst själv. Blev själv mycket olämpligt gravid i unga år. Bokade abort, men det slutade med missfall innan det verkställdes.


skrev Spegel i Landet Sverige

Oj, jag har inte ens hört det där med P. Roberto. Tragiskt! Jag var på Tinder ett tag och han var där också. Tryckte bort honom - tycker han verkar så självgod b.la...

Så lustigt ändå. Jag har det sista året gått upp kraftigt. På ett sätt som inte är likt mig. Så idag gick jag med i ett program för viktnedgång och gjorde även en egen lista och ett schema i en anteckningsbok. För precis som du förstör det får mig det där med vikten, att man inte vill träffa folk...och så känner jag mig ohälsosam och allmänt bara ja blä!
Inte lustigt att vi gått upp alltså, men lustigt att det är målbilder vi just nu jobbar med.

Igår skrev jag upp andra målbilder i mobilen. Men en moodboard är en bra idé.
Går det att bli av med sin ex-man på den tavlan? Han hörde av sig idag och spydde galla och mer galla via text (kan inte prata med honom i telefon). Och jag lät det “get to me”. Tyvärr måste vi har viss kontakt pga barnen, men jag håller den begränsad. Men precis som imorse med min vän (det här är nog inte min dag) så det en sådan himla trigger. Han vet precis vilka knappar han ska trycka på för att få mig både arg och ledsen. Och känna mig ännu mer som skit än vad jag redan gör.
Jag vet att det där är hans issues, men jag är väldigt hudlös och har alltid varit, och har extremt svårt för att inte ta in saker människor säger och/eller tycker om mig.

Den här dagen är tung på alla sätt och vis. Jag vill bara att saker ska börja vända. Jag vet att man måste ha tålamod och vara här och nu - men det är svårt när allt känns hemskt. Så mycket lättare när man mår bra och livet går ens väg.


skrev Odette i Landet Sverige

Kära spegel.. jag fastnade på nyheterna om P.Robertos sexköp inatt så blev helt perplex och vart tvungen att läsa det som stod... finner inga ord... jösses vilken mardröm... anyway hur som... tillbaka till oss :)..
JO, detta med målbild...
Jag har börjat sätta upp visuella målbilder som jag skriver upp på ett form av mood board på min dator...
Jag listar de saker jag vill ändra på.. sen listar jag på om det är möjligt eller inte.. och det som ÄR möjligt.. gör jag en to do lista på...
till exempel: jag har gått upp 12 kilo som jag e missnöjd med... ( pga okynnesdrickande och tröstätande mm mm ) orsakerna e många MEN.. jag vet också att dessa kilon gör att jag inte vill klä mig fint... inte vill ut och träffa folk osv.. och det har även varit så att jag druckit för att DÖVA att jag gått upp dessa kilon.... vilket ju inte är att konstruktivt göra nått åt saken. utan jag blir bara större :) då gäller det att BRYTA den cirkeln och skriva upp HUR jag ska förändra detta... fråga sig själv.. KAN JAG förändra just denna sak?... så jag har gjort en to do lista på vad jag KONKRET behöver göra för att bli mig själv igen i kroppen... hinder, möjligheter... schema.. ja alltihop.. KONKRETA saker..
för om jag löser detta... så kommer jag må bättre i mig själv... och vilja göra mer saker... som nått så enkelt som att få på mig mina favoritbyxor... träffa folk lite mer... ja en hel massa saker :).. bryta den onda cirkeln..
nu är detta ett exempel... bara... jag har även andra målbilder...
jag har en relation med en person sen innan ( gammal chef) .. som är skadad och jag har mått skit över detta.. jag har satt upp ett mål att så småningom försöka läka den här relationen..
så även här finns en lista på hur jag kan göra... vilka steg JAG KAN TA.. och vad som är möjligt..
min lista på mål är nu uppe i ca 15 olika saker.. den ändras lite såklart från dag till dag... det kommer ta tid... men jag tycker att listan i sig är en bra start...
Jag tänker att du kanske kan börja filmar på en sådan lista själv? ... till exempel när det kommer till din dotter... vad du vill uppnå.. och börja sakta och lugnt titta på en to do lista..
Spegel detta är bara tips som jag skriver ner... ur mina egna tankar.. men jag ville ändå dela med mig då det kan ha en helande effekt att börja lista.. :) ... jag hoppas du e ok trots att jag vet hur tungt det är just nu... jag tänker på dig ska du veta... önskar jag kunde skicka över lite styrka till dig.... men jag gör det här via tråden i alla fall :) KRAMAR ... ( ps.... din dotter älskar dig... hon vill bara ha dig tillbaka... glöm inte det. )


skrev Pilla i Nu måste det gå

Välkommen hit till forumet.
Jag började skriva här i januari och innan det gjorde jag programmet här med rådgivare,det har fungerat bra för mig.
Hoppas du också ska finna stöd här.Jag känner som dig att det är viktigt att tänka och jobba med sig själv på resan.Och förändra.
Kram Pilla?


skrev Bestemor i Nu måste det gå

Ja, en stund i taget låter klokt.
Jag tar emot allt stöd jag kan få.
Funderar på både medicin
( campral ) och regelbunden provtagning på Hälsocentralen för att öka min förmåga att fullfölja utan fusk.
Försök många gånger tidigare.
Testat Naltrexone men upplevde biverkningar. Aldrig tidigare stödsamtal, det blev enklare nu när samtalen erbjuds per telefon.
( nåt bra med Corona iaf)
Testat även Campral tidigare och var nöjd, men ifjol fanns det plötsligt inte längre att hämta ut.
Min nya förändring är att jag vill gå till botten och hitta mina egna mönster och orsaker som gör att jag faller tillbaka om och om igen


skrev Spegel i Landet Sverige

Tack, det är skönt att få höra uppmuntrande ord och just det här om mina barn värmer extra mycket. ❤️

Jag hoppas också att jag kan komma tillbaka till träningen, just nu känns det omöjligt att ens förstå hur det ska ske, men jag hoppas.

Tack igen!


skrev Spegel i Landet Sverige

Tack.
Jag har så enormt svårt att koncentrera mig när jag mår så här. Men idag har jag lagat mat, städat lite (med betoning på lite), lagt ett pussel-spel på mobilen, försökt läsa - gick inte, och jag som älskar att läsa, lagt patiens, tittat på tv...ja du hör ju...jag försöker allt för att stå ut.

Det enda som funkat lite är patiensen och en serie på Netflix som heter Working Moms, som jag kan rekommendera om man vill ha något lätt där man inte behöver tänka. Jag är på säsong tre ☺️


skrev Ångestmoln i Hur ska jag göra?

Kan du inte sägs typ ”vin idag igen?” ”Men oj vad mycket vi dricker, jag vill inte ha idag igen, mår inte bra av det”. Så att hon inte tar det som en pik mot endast sig själv, mer att det gäller er alla. Det kanske kan öppna upp för ett samtal om det...Jag kan själv bli sur på personer som inte vill dricka (pga mina egna problem) men din svärmor verkar ha STORA problem om hon blir sur för en sådan sak om ni dricker varje dag, det är ju helt accepterat att kunna tacka nej till vin om det dricks så ofta. Såklart okej att tacka nej ändå, men du förstår vad jag menar


skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv

Idag har jag varit på lunchandakt. Det blir trots allt en liten utflykt och en stund att stanna upp i vardagen för att hämta kraft. ?


skrev Ångestmoln i Långsiktig förändring

Nu sitter jag här dag två efter en AW som spårade ur, igår var jag hemskt bakis hela dagen, kräktes och helt paralyserad av ångest. Gjorde inget pinsamt men ångrar jättemycket att jag drack så mycket. Min stackars sambo fick ta hand om mig när jag kom hem och jag minns knappt någonting efter att jag kom hem. Svaga minnesbilder av att jag vingligt promenerat hem från bussen och gått omvägar för att försöka nyktra till utan framgång. Idag jobbar jag men har fortfarande inte återhämtat mig, mosig, trött och orolig mage. Vill verkligen inte dricka på det här sättet. Hur kan jag utsätta personer jag älskar för den stressen? Jag har inget bra svar på det. Vill inte skylla ifrån mig men de vänner jag har vill alla dricka-ofta och mycket. Riktig bubbel och rosé kärringar är vad vi är. De tycker inte att mitt beteende är så allvarligt och tänker att alla blir för fulla då och då och gör ingen stor sak av det. Min käre sambo är av en annan åsikt... tyvärr vill mina vänner knappt umgås på annat sätt än att dricka vin. Om jag föreslår en fika eller lunch vill de hellre ta ”ett” glas vin.... har hamnat lite i dåligt sällskap kanske man kan säga. Samtidigt kan jag inte skylla på det, det är ju ingen som tvingar mig att hälla i mig 6-7 glas på några timmar. Det är jag själv som väljer att dricka. Önskar att jag hade fler vänner, vänner som vill göra andra saker än bara dricka vin och hänga på krogen när vi ses.


skrev Kennie i Landet Sverige

All respekt och värme för dig och din kamp. Jag tror att sett ur dina barns perspektiv så kommer den konstiga perioden oktober-maj 2019/2020 att bli en parentes de kommer glömma, bara du håller fast vid ditt beslut att inte dricka mer. Du kommer finnas där för dem precis som du gjorde tidigare och det är vad de kommer att komma ihåg, inte krisen. Du låter längtansfull när du pratar om hur du tränade förut, kanske kan det ge dig glädje i framtiden? Orkar du promenera som du mår nu så ger ju det ett lugn som kanske kan lindra ångesten. Styrka och hopp till dig!


skrev Odette i Landet Sverige

Det går i vågor... upp och ner som ett bombslag.. känner igen det väl... jag tror inte du ska fundera och analysera så mycket kring att du mådde bättre innan... lägg din kraft nu på att försöka lugna tankarna kring att det känns hemskt just nu... det är KÄNSLOR.... och känslor är inte alltid samma sak som verklighet har jag insett... ( min egen åsikt).. kan du försöka att distrahera dig på nått sätt? kan du hitta nått som gör att du tänker på annat? vad som helst? en bok ? TV? precis vad som helst? skriva ner dina tankar till din dotter kanske? ... någonting som lättar på trycket? KRAMAR Ps ) Har du börjat titta lite på privatläkare? så att du får gå till nån som verkligen hjälper dig?


skrev Spegel i Landet Sverige

Ja, det är ju så...jag dricker framförallt av två anledningar och det är ångest, men det är inte lika stark som anledning nummer två som är just tristessen och att allt känns meningslöst och precis som du säger, det är du man pimplar bort en hel eftermiddag och kväll...

Jag har inget stort sug idag, är bara extremt ledsen. Fm gick ok. Nu känns allt hemskt igen.
Jag tror dock det var falskt att jag mådde ok. Jag mår alltid så dagen efter immovane, iaf just på förmiddagen.


skrev boink i Behöver all hjälp jag kan få

Hej andrahalvlek!
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver om psykiskt mående och medicin... jag tror det är väldigt bra att inte dricka när man medicinerar mot deppigheten, utan att serotoninet ska kunna finnas kvar utan påverkan av a.
Jag har börjat för 3e gången med ssri och denna gången tänker jag att jag äter dom en lång tid framöver så att det inte slår tillbaka igen.
Kämpa på :-)


skrev Odette i Landet Sverige

Vi finns för varandra och det är underbart. Åh känner igen mig... att få tiden att gå samtidigt som man inte orkar vara social eller ta sig för nått... i sånna situationer är oftast då jag öppnar vinet.. och ibland kan jag då vina bort en eftermiddag... vilket leder till överätande på kvällen... och så mår jag skit dagen efter... vill det sig illa så blir det en massa FB inlägg och annat ångestladdat... detta tänker jag på varje gång jag av tristess känner för att okynnesdricka... då stoppar jag mig själv numera oftast :)... inte värt det.. jag tycker att du lever ditt liv just nu.. även om det e tråkigt och tungt.. för du är påväg... mot något ... din resa mot ett bättre liv har börjat... så du lever här och nu i allra högsta grad... jag tror det är farligt att tro att livet varje dag ska vara som en amerikansk romantisk komedi... där saker händer varje sekund och midjemåttet alltid är som Jennifer Anistons... verkliga livet är ju inte så.... jag har börjat inse långsamt.. att vardagen i sin enkelhet.. är det vackra... sen älskar jag äventyr passion höga berg av euforisk lycka osv som alla andra... men att leva i eufori konstant .. tror jag inte e nyttigt faktiskt... jag brukar likna det vid första veckorna när man är nyförälskad... man e HÖG, man sover inte, äter inte, kan inte tänka klart utan går runt i ett konstant och rätt stressande moln av " galen " lycka.... VEM orkar det i längden :)??? egentligen ? ingen... endast i de amerikanska filmerna ;)... detta var bara ett exempel på en tanke men det är nått jag funderar på rätt ofta :) och ville dela med mig. När det kommer till din dotter och hur detta ska lösas så tror jag tålamod nu är en dygd.. tålamod och ett vaket sinne... när du tänker på att döva med vin... tänk på allt du vinner av att låta bli... sakta kommer hennes förtroende för dig komma tillbaka.. om du kan visa hennes att hon kan lita på dig. Nu försöker inte jag tala om för dig hur saker ska vara .. eller vara nått form av proffs.. jag går på min magkänsla och egna erfarenheter då jag som du vet.. varit i hennes sits... sen väljer du själv kära Spegel.. vilka tankar du vill ta till dig och inte... stor kram. Kom ihåg återigen... du är inte ensam... långt ifrån. :)


skrev Ångestmoln i Långsiktig förändring

Har även druckit i min ensamhet för att koppla bort hjärnan, bli mer produktiv och orka ta tag i hushållssysslor. Det började när jag kände att jag för ofta blivit för full och skämt ut mig på krogen etc. Började oroa mig för att någon kan ha sett mig som inte borde ha gjort det, minns inte vad jag sagt etc. Då slutade jag gå ut och började dricka ibland hemma istället när jag varit ensam hemma etc. Nu har jag helt slutat slentriandricka hemma och ”passar istället på” när man träffar en väninna etc, lite som ett barn på julafton liksom, helt lyrisk! Dricker alltid något glas innan man möter upp vännerna ibland jag till och med lagt ner någon 1/2 vin i handväskan. På restaurangen går jag in på toaletten och halsar ur flaskan. Så sjukt. Men i stunden känner jag mig smart och fiffig på något vis, får nästan en kick av smusslandet även om jag skäms och är livrädd för att bli upptäckt. Har en sjukt romantiserad bild av alkohol, trots att det hänt 1000 dåliga saker i samband med att jag druckit kan jag liksom ändå bara minnas de bra stunderna, den där härliga känslan en solig dag när allt är perfekt och man fått i sig de första 1-2 glasen och allt känns underbart. Känner mig så patetisk. Läser boken ”jag som var så rolig att dricka vin med” och känner igen mig i typ allt- visst måste jag vara alkoholist då?


skrev Se klart i Långsiktig förändring

... men med lite olika variationer sett till livsstil ålder och sånt.
Jag tror att ca 98% av alla svar du kommer att få här är att hålla dig nykter. Det är dessvärre ett råd som låter tråkigt och icke förhandlingsbart men väl över den sorgen, så blir livet bra igen. Sant!
Läs här, skriv här, du är verkligen inte ensam, vi är många, vi hjälps åt. Kram ?


skrev Se klart i Knyttets sång

Tack Torn för att du håller räkningen på oss. Ja men vi ska ju följas åt, jag ser det som ett gott nog skäl att fortsätta vara nykter, vill inte förlora dig här och er som betyder så mycket, Glad att du har det så bra!
Jag njuter av FREDAG. Oj vad jag ska vara ledig i helgen. Det är som med allt annat/ tanken på fredag känns lite krånglig ibland, men väl här har jag inte en tanke på vin.
Min man dricker ju knappt nåt längre, men gärna en drink på fredagen, helt fine med mig.
Ha en fin eftermiddag allihop. Jag tar några minuters paus innan em-jobb som ska avslutas i tid, tänkte jag. Kram ?