Senaste kommentarerna i forumet

Vill hälsa dig välkommen hit till forumet.Här kan du läsa och skriva om det du känner nu när du har en egen tråd.Bra gjort med 4 veckor i klar het ,redan.
Ville bara skriva lite till dig.?
Kram Pilla

Snart nykter i fyra veckor. Abstinensen / suget avtog först och har nu återkommit.
Håller ut och tränar, är i skog och mark, mm.
Min väg var akuten och sedan valde jag antabus (inget lugnande som är beroendeframkallande)
denna gång. Naltrexone tog jag förra vändan för sex år sedan.
Målet är att hålla minst året ut.
Är periodare.
Sista perioden varade i tre veckor med stadig konsumtion på
sex folköl och två flaskor vin per dag. Drack kl 15 - 22 / 23.

Vilka fina och peppiga inlägg blir så glad varje gång du kikar in här med din energi. Kram!

Lite lugnare dagar? Hoppas det och skriv skriv det hjälper!

Bättre humör och gladare idag.
Långhelg nu! Har målat fasad på huset! Så grymt att jobba tills sen kväll och vakna utvilad och pigg.

Försöker tänka aktivt på hur jag mådde sist när allt ballade ur och jag låg bakfull o spydde i en hink.

Varför? Varför i hela friden skulle jag vilja dit igen?

EN öl och bara stanna 20 min = hinken.

Ingen saknad av alkoholen. Upplever att jag mår bäst när jag har en syssla att göra. Bygga fasad, lägga trall i trädgården eller måla. Väldigt avkopplande och kreativt.

Drömmen är att bygga ett nytt hus själv! :) få se när den dagen kommer.

Ha de gött alla!

...och om jag inte har tid? Jag har ett jobb att sköta och massa annat. Jag måste fungera under tiden. Det gör jag inte om jag slutar självmedicinera.
Det finns ingen återvända. Det är kört. Jag måste fortsätta. Helvete också... jag inser det nu. Det är kört! Fan!
Jävla tur att man älskar livet så mycket som man gör annars hade man skjutit sig för länge sen.

Hoppas att ni får en riktigt fin och varm Kristi Himmelsfärdsdag! Själv ska jag dra till skogs och lyssna efter göken.

Kram ?

Jag tror inte bara att igenkänning gör att man svarar, även om det kanske är vanligast.

Ibland vill man nog bara bekräfta: ”Jag ser dig, hör dig, lider med dig” osv. Ibland vill man nog förstärka det positiva: ”Heja dig, du tänker/gör helt rätt, fortsätt så” osv.

Jag tror att man även kan svara för att man känner att man har något att tillföra ”diskussionen”.

Fakta, alternativa åsikter eller något som kan fördjupa tänket hos den som har skrivit inlägget. Vara ett ”bollplank” helt enkelt.

En riktigt fin Kristi himmelsfärdsdag önskar jag dig!

Kram ?

Alkoholen är ju ofta symtom på något annat, och det är nog viktigt att komma tillrätta med grundproblemen. Om det är möjligt på ett konstruktivt sätt och framåtsyftande.

Jag har själv bara gått i KBT-terapi. Passar mig som är så gräsligt lösningsorienterad.

Vet inte om jag hade haft nytta av psykodynamisk terapi. Jag kan ju inte göra så mycket åt min barndom och uppväxt i en dysfunktionell familj.

Förstår förstås att det har präglat mig massor - och till exempel gjort mig enormt lyhörd för andras känslor. Mer än mina egna känslor tror jag.

Ja, någon gång kanske jag provar den terapiformen också. Det är kanske det jag behöver?

Ha en riktigt fin Kristi himmelsfärd!

Kram ?

Tack för kramen, den behövde jag ❤️
Kram ?

Har inte glömt bort dig finaste .... skriver så fort jag e hemma och har lugn!

Är det 4 veckor sedan jag drack. Känner mig stolt! Idag kom ett litet sug smygande. Ett glas rött i kvällssolen. Nej jag tog alkoholfritt bubbel som mannen hade köpt. Ganska gott men efter 3:e glaset blev det lite väl sliskigt så bytade till citronvatten. Vi grillade och sen tog jag bilen på en lång tur. Jag körde även ut hela familjen till stranden nu för 30min sen för att se hur solen började gå ner. Magiskt vackert. En av fördelarna att inte dricka är just att man kan göra dessa spontana härliga saker!i Hoppas ni har en fin kväll? kram

När jag har mina ensamveckor är jag helt oinspirerad vad det gäller mat. Och jag gillar egentligen att laga mat, men inte enbart till mig själv.

Lagar fortfarande mat för minst fyra, det sitter i ryggmärgen, så det blir alltid matlådor. Då räcker det att laga mat en-två gg på en vecka, perfekt!

Ha en toppenhelg, och jag hoppas att vi båda hör göken i väster ?

Kram ?

Jag förstår att det måste kännas jobbigt och att du blir ledsen. Sedan att du själv har bott i det huset i 14 år måste ju väcka gamla minnen och känslor.
Hoppas du får sova gott och kanske lite längre än vanligt i natt.

Kram

Nu känner jag att jag blottar mig helt otroligt men....jag undrar vad är det som gör att ngn svarar på ens inlägg/kommentarer?

För egen del så är det kanske ngt som liknar min egen historia..

Kram?

Hittade just din tråd och läste igenom den. Känner igen mig i en del av det du skriver! Om urladdningen, att bli besatt också av nykterheten, att vara en allt-eller-inget person... Sen verkar vi ha lite olika typ av beteende vad gäller själva alkoholkonsumerandet (jag blir inte akut-full då och då utan är mer av en varje-dag-slentrian-drickare). Jobbigt med din sambos besvikelse och pressen som kommer därifrån. Kanske bra som motivation också, jag lever ensam och då är det ju fritt fram.. Men tycker han också låter för hård och kontrollerande, som är inne och rotar i ditt privata? Dock verkligen inte min ensak.

Varför känner du att du inte kommer förbli nykter i helgen? Och har du satt som mål att ha 3 månader nyktert eller hur planerar du? Skriv gärna om du vill :)

Tack för omtanken, den värmde ❤️

Kram ?

Vissa kvällar är det värre än andra att lämna den yngsta dottern hos sin pappa och åka hem till en ensam lägenhet efter den gemensamma middagen.

De gångerna sammanträffar ofta med att äldsta dottern är där också. 3/4 av ursprungsfamiljen är samlad och den sista 1/4 åker hem till sitt hem.

Förnuftet säger mig att jag är löjlig. Storasyster har sitt ursprungliga rum kvar hos sin pappa i huset. Här hos mig får hon sova på soffan eftersom Lillasyster har ärvt hennes rum. (Jag bor i en trea och tidigare delade jag och yngsta dottern rum).

Jag vill inte ens visa den äldsta att jag blir ledsen när jag ska åka därifrån. Jag vill inte lasta henne med mina känslor. Istället åker jag hem och gråter i min ensamhet.

Det känns nästan som hon är längre ifrån mig när hon är två mil bort i huset (som också var mitt hem i 14 år) än när hon är 30 mil bort. Saknaden blir liksom mer påtaglig när hon är så nära geografiskt.

Hon flyttade direkt efter studenten och jag har tydligen inte bearbetat det ordentligt än. Saknaden första hösten var så enorm att det kändes som hjärtat slets ur kroppen.

Sannolikt ännu en känsla som jag sen har supit bort. Nu som nykter kommer den tillbaka med en oerhörd kraft.

Det är något speciellt med den förstfödda tror jag. Jag minns så oerhört väl hur lycklig jag var den första tiden. En känsla som var så stark att jag fortfarande älskar förhösten (hon är född i september).

Snart 24 år senare minns jag den oerhörda kärlek som drabbade mig nästan direkt, inom bara några timmar efter födseln. En kärlek som går utanpå allt. Hon är någon jag skulle offra mitt eget liv för.

En kärlek som inte mattas av med åren, tvärtom nästan. Hon är som en förlängning av min egen kropp nästan, som en extra arm. Som jag saknar. Som fantomkänslor.

Med yngsta dottern var känslorna helt annorlunda inledningsvis eftersom hon föddes svårt sjuk och tillbringade sina fyra första månader inlagd på sjukhus.

Det tog minst ett halvår innan kärleken växte sig riktigt stark. Den känslan fick liksom inte plats bland all skräck, oro och vanmakt. Beskyddarinstinkt kände jag, men den villkorslösa kärleken lät vänta på sig.

Den kärleken är också enormt stark, men på ett annat sätt liksom eftersom hon alltid kommer att behöva mig på ett helt annat sätt. Yngsta kommer alltid att vara en stor del av mitt liv.

Men som sagt, alla känslor är okej. Mer än okej. Känslor är bara känslor. Att jag är trött och sliten förstärker nog ledsenheten också.

Men jag känner inget sug efter vin så L i HALT (ledsen, lonely) tillhör inte mina värsta triggers.

Kram ?

Jag klarade över 100 nyktra dagar med start för nästan ett år sedan. Det var då när jag kände mig trygg i nykterheten som jag valde att "dricka måttfullt" i sällskap. Gick galant några gånger, sedan åkte jag dit igen. Långsamt men säkert. Och nu står jag här igen, med hjärtat i handen och ångrar mig djupt. I dag var jag hos min terapeut. Jag hade stålsatt mig inför att bryta kontakten. Men så skedde något. Han förstod att jag inte klarar av krav och måsten just nu. Mitt mål är att landa i mig själv, vara närvarande och våga känna utan att agera på känslor som kommer. Vara snäll mot mig själv och fylla på med sådant jag behöver och mår bra av. Det gäller nog för många av oss. Det är så lätt att låta invanda, självdestruktiva beteenden ta över. Jag åkte med mina tonårsbarn på en utflykt. Vi hade det mysigt tillsammans. Jag väljer att inte dricka vin i dag, har inte köpt något. Kärleken vågar jag inte riktigt prata med om mitt beroende än, det känns just nu för skam- och skuldfyllt. Men jag vet att han kommer att stötta mig helhjärtat och att vår relation kommer att fördjupas när jag väl tar steget och blottar mig. Att visa svaghet är bland det modigaste man kan göra, tycker jag generellt. Men det är svårt, så svårt att genomföra i praktiken.
Kramar i massor till alla som kämpar?

Godkväll,
Vill bara meddela från säker källa att det alltid finns de som har det värre, men trots det så är det okej att bli både besviken, ledsen och arg. Alla känslor tar vägen nånstans om de inte får komma ut. Nej, såklart ska man inte slåss eller skälla ut människor för att man har pms, men sånt där som är viktigt för en själv. Att liksom ge sig rätten att känna efter och att det är okej. I all välmening förstås.
Önskar dig en fin dag imorgon och att det inte blir alltför tuff jobbdag på fredag. Kram ?

Hej vänner?

Så lättlurad jag är...spelar ingen roll vad jag skriver här utan det handlar om känslor?att hantera dessa känslor??

Haft ett bra samtal m läkare idag på internetbehandlingen även om det tekniska var lite struligt?Till slut fick vi ha ett vanligt telefonsamtal??
Läkaren tänker att jag ska kunna påbörja internetbehandlingen??
Kändes verkligen skönt??
Fast verkligheten är ju att det är precis lika svårt men jag måste tro på detta????

Under den här rubriken som jag/vi skriver ”Förändra sitt drickande” så de trådar där jag har läst i förutom ngn enstaka så är många inne på ganska många månader som nykter tom kanske upp emot tio år som nykter...jag undrar hur kom du dit??
För mig funkar det inte med...jag har bestämt mig...har läst massvis av böcker... lyssnat på poddar..för det är ngt mer...tänker jag som gör att man slutar..Vill du berätta? El har du berättat i din tråd?

Nu ska jag försöka vila från allt vad den digitala världen erbjuder... märk väl jag sa...ska försöka ??

Önskar er alla en fin helg och en helg som du önskar?❤️

Kram??

Jag är en sån som lagar mat, mycket, inte tjusigt eller dyrt men jag skulle ändå säga att det är ett intresse som jag övat mycket på (till skillnad från min frö-satsning... som vuxit mig över huvudet) Men jag är inte lika intresserad längre. Delvis kan det ha att göra med ett mer begränsat utbud här på landet, dessutom går det inte att varva matlagningen med äta-ute-kvällar. Så det blir mindre lust och mer ”nåt måste lagas”. I kombination med hemskt mycket jobb så har jag hamnat i att det går bra med en omelett, fil och hallon. Mkt olikt mig. Kanske har den där omsorgsfulla matlagningen delvis hängt ihop med vinglaset. Vill inte säga att det varit huvudsaken, men en kombination. Och utan kombinationen blir det något annat.
Jag skulle kunna säga att det är lite sorgligt men det är samma gamla sorg i ny skepnad. Det vill säga ett faktum att förhålla sig till. Snyft och ja, jag får hitta annat.
Nu har jag föst undan jobbtankarna med ett par timmars städning. Älskar att städa, fixa fint, hämta blommor, torka rent överallt, vattna vika, min egna terapi.
Imorgon kommer familjen, delar av. Längtar som till jul när jag var liten.
Skäms inte för jobbet utan är ganska stolt över det jag har orkat och baxat fram genom organisation och strukturer. Jag är innerst inne väldigt glad att få utvecklas och stolt att jag inte slarvar bort chansen. De tankarna känns klara, enkla. Kanske för att det är helg och ledigt nu ?
Önskar er alla här en fin kväll. Om du har en kämpar-kväll, ge inte upp. Allt jobbigt går över, blir bättre, tummis. Livet blir brokigare, mer allvar och mer känslor, och mer värdefullt. Jag är nykter idag men dricker ett glas a-fri vitt vin med is och citron. Gott. Middagen? Vi får se ? Kram alla.

Dag 6 som nykter idag. Solen skiner och det är långledigt nu i helgen. Känner att jag inte kommer förbli nykter, kommer inte dricka ikväll (mest för att det inte är något bra tillfälle) men längtar efter att göra det. Trycker i mig godis och läsk för att kompensera, känns lite bättre då. Älskar verkligen att dricka när man är själv, koppla av och känns ron i kroppen. Det är min egentid verkligen. Vet inte hur jag ska komma bort från dom tankarna, måste nollställa hjärnan känner jag. Men hur?

Lite så är det ju alltid, det finns alltid dem som har det värre. Men man måste ändå få vara lite ledsen och besviken för sin egen skull. Ibland. Är man trött förvärras känslan.

På något sätt är det ändå skönt att sätta ner foten och säga till sig själv på skarpen: ”Nej, den här glädjekalkylen håller inte - tänk om”. Jag får spara den semesterdagen tills jag har större glädje av den helt enkelt.

Ikväll åker jag och yngsta till huset och grillar och det ska jag njuta massor av. Imorgon blir det utflykt till skogen med en vän (social distansering krävs). Nytt naturreservat att pricka av blir det. Sen är jag nog pigg att jobba igen på fredag ?

Kram ?

...är det visst idag.

Hade mitt första samtal med en psykoterapeut på vårdcentralen idag utifrån sjukskrivningen. Hon var rar att samtala med och hon berörde att vi kanske skulle behöva prata om den känsla av utanförskap och ensamhet som följt mig genom livet. Det är faktiskt det jag i förhand kanske tänkte att jag skulle behöva stöttning med, längre fram, så där hade hon helt rätt.

Satt där och funderade på om hon var en person jag skulle lyfta det alkoholberoende jag haft och tillnyktrar ifrån, men kom fram till att jag i alla fall där och då inte kände behov överhuvudtaget. Jag tror inte att jag kommer att behöva lyfta detta med henne längre fram heller, men det jag däremot nog kommer att komma in på är själva tankarna som utlöst behovet tidigare. Min strävan efter något, rastlösheten och ensamheten. Nästa tid är några dagar in på juni så det tar ju en tid innan det är dags igen.

- - ?