Senaste kommentarerna i forumet

Har du en läkare inom psykiatrin bakom dig i detta så är du nog i goda händer. Och om medicinen inte ens hjälper så är det förstås viktigt att trappa ut den.

På mig hjälper medicinen, och att då trappa ut just nu vore väldigt oklokt. Nu när jag mår bra.

Jag vill också trappa ut men har ingen läkare att bolla det med ens ? Företagshälsans läkare skriver ut recepten, men deras kunskap är urusel.

En av läkarna där sa till mig när sömnstörningarna var som värst: ”Kan du inte sova på natten så kan du ju gå upp och stryka eller städa skafferiet.”

Jag höll på att nita henne, men var för trött för det. Jag svarade henne istället: ”Har du NÅGON som helst erfarenhet av den här typen av diagnoser?”

Sen anlitade jag inte henne mer och jag klagade hos hennes chef. Och eftersom jag representerar arbetsgivaren också, så ser jag till att ingen av våra medarbetare hamnar hos just henne.

Kram ?

Den enda person du kan ändra på är dig själv. Du är viktig. Du har integritet. Låt ingen annan tro att de har rätten att fatta beslut åt dig. Läs Sinnesrobönen:

Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan och
Förstånd att inse skillnaden. ?

Vad bra att du tar hjälp och att du hittat hit! Det är första steget i rätt riktning. ?

Det är jobbigt i början, lite ovant, man vacklar och känner sig rädd för att mista sin krycka, alkoholen, men om du bara tar det lugnt, fokuserar på en stund i taget, så kommer det bli bra. Fortsätt skriv här. Vi stöttar dig! ?

Hur mår du idag? ??

Det där med skiftarbete och att sova på olika tider är skit rent ut sagt för så många, vad det gäller sömnen.

Rutinerna rubbas och hjärnan är inte skapt för att sova ”på kommando”. Och alkoholen förvärrar förstås problematiken.

Det förvärras med åren dessutom, den ”inre klockan” blir starkare och starkare. Se på mig. Kl 6.47 en ledig lördag ”ping*. I morse vaknade jag två min innan larmet skulle väcka mig.

En kompis till mig har typ alltid jobbat nätter. Nu försöker hon jobba dagtid, men det är ett elände att få till sömnen. Natt efter natt ligger hon sömnlös, hon har ENORMT stora problem. Tveksamt om hon reder ut det faktiskt.

På förmiddagen däremot sover hon svinbra, det är hon så van vid. Men de som jobbar nätter får aldrig ihop samma mängd sömn, och det är också skadligt. Fyra timmar på förmiddagen får de i bästa fall ihop, ofta mindre än så.

Min poäng är att det är just växlandet mellan olika ”sovtider” som kan vara skadligt, men man är som sagt olika känslig för det.

Jag har som sagt haft SVÅRA problem med sömnen. Under de två tillfällena då jag var utmattningsdeprimerad (2007, 2018) kunde jag inte sova på flera veckor, ens efter att jag blev sjukskriven. Varken nattetid eller dagtid.

Jag betedde mig bokstavligt talat som en zombie. Jag vill ALDRIG hamna där.

Den här typen av inlägg är svinbra för mig att skriva. Huvudsyftet till att jag har slutat dricka är just min psykiska hälsa. Jag behöver påminna mig om hur dålig jag faktiskt har varit.

Tack och lov så fungerar det mänskliga psyket så att allt jobbigt tenderar att blekna ur minnet snabbt. Ren överlevnadsinstinkt tror jag faktiskt. Annars hade ingen kvinna fött mer än en ett barn ?

Därför är det svinbra för mig att skriva ner, tvinga mig att komma ihåg. Repetera, repetera, repetera.

Tack Torn ❤️ För att din fråga fick mig att dra ifrån ännu ett draperi i minnenas paviljong.

Kram ?

Så många gånger som jag har försökt dricka måttligt slutar alltid med för MYCKET.
Nu häller jag ut det som finns kvar efter gårdagens sista fylla. Bra att vakna upp bakis, det motiverar ännu mer.
Men nu börjar mitt arbete, att lära känna mitt eget mönster, mina egna tankar, beteende.
Den här gången tar jag stöd av alkoholterapeut.
Kanske behöver jag även stöd från er i gruppen.
Det känns tungt - men jag är motiverad

Jag säger nu godmorgon på dag 11! Magiskt! Sovit så gott. Njuter av att vakna upp avslappnad, nästan utvilad och inte må illa, utan att känna den fadda smaken i munnen... Ingen ångest... Underbart!

Kaffet smakar så gott idag med☕

Andrahalvlek, jag förstår att du tycker att jag dundrar på i en för snabb takt nu, men jag lovar att det är under kontroll. Jag har ett helt vårdteam som finns för mig. Jag gör detta i samförstånd med min psykiater, eftersom läkemedlet inte hade nån effekt och jag har trappat ner under en tid.
Imovane får ta lite längre tid...

Dag 11 utan alkohol
Dag 6 utan SSRI

Tycker själv att min livsresa är lite spännande..... ?

Men jag tar en dag i taget och minut för minut. Little by Little

Torn! Inatt kommer jag inte ihåg en enda dröm, bara några fladdriga bilder från dagen som varit....

VaknaVacker visst är det underbart när de små framstegen visar sig! ???

Jag vet också att det kan komma bakslag. Så många gånger jag har upplevt bakslag, när livet kraschar. Det är nog därför jag njuter av när det flyter på relativt smärtfritt, även om det rör sig om en dag, en timma eller en minut av lycka.. Jag fångar den...

Så idag ska jag fånga dagen, nykter!

Kram Saskij, klok som en ?

Ok, då är jag med, tack så mycket för ditt utförliga svar! Så det är nedtrappning som gäller. Fasen vad jobbigt du har haft det.❤️ Hoppas du blir av med allt nu i ”andrahalvlek” det vore du värd.

Svar på din fråga i min tråd.
Jag jobbar inga nätter men en typ av skift som innebär vissa veckor (som denna) 15.00-00.00. Har aldrig haft några problem med
sömnen förutom att alkoholen störde den, särskilt nu på slutet.

Ha en bra fredag!

Kram

Viktigast först - vara nykter! Att trappa ut SSRI just nu också kan sluta med katastrof.

Du kan inte ens stava till tålamod ?

Kram ?

Jag ligger också och avgiftar. Men jag är hemma hos en väninna. Hur det ska gå till när jag sen ska hem till mig själv igen vet jag inte. Det är svårt att veta vad som kan hjälpa.

Tack för omtanken Torn ? Jag har haft en riktigt bra jobbdag vid mitt köksbord. Ikväll har jag serie-smsat med äldsta dottern medan Sveriges Eurovisionomröstning pågick. Gemensamt intresse ? Rätt låt vann!

Angående SSRI så påverkar det serotoninet i hjärnan, dvs må-bra-hormonet - som också alkohol påverkar. Serotoninet stiger när vi dricker och störtdyker när vi slutar dricka. Och humöret störtdyker också och vi får ångest.

SSRI fungerar så att det serotonin som faktiskt cirkulerar i hjärnan ”återanvänds” fler gånger än det skulle ha gjort om man inte tog medicinen.

Men precis som med alkohol sker alltid en viss toleransökning. Efter ett tag funkar inte medicinen längre. Man får byta medicin eller öka dosen.

Den medicin jag började med 2007 hette Paraoxetin. Av den ökade jag MASSOR i vikt. Hjälpte dock bra mot ångesten, den är speciellt bra för just ångest och depression.

Men det tog lång tid, minst två månader, innan jag fick effekt på mitt mående och under den tiden mådde jag sämre än innan jag började ta medicinen pga biverkningar vid insättning. Vi snackar självmordstankar.

Tre gånger, under loppet av några år, slutade jag med medicinen när jag mådde bra. Varje gång blev jag deprimerad igen efter cirka tre månader.

Och att då uthärda samma helvete igen - med dubbelt så stark ångest under insättningen - är nästan övermänskligt svårt. I flera månader dessutom.

Jag klarar det på ren viljekraft och för att jag har tillit för att det blir bättre till slut. Mycket tv blir det då nästan dygnet runt ? Ingen sömn alls knappt.

Efter några år bytte jag till Venlafaxin pga viktökningen, som då tack och lov avstannade även om kilona blev kvar. Övergången var smärtfri, sannolikt för att det var i en period då jag mådde bra.

För två år sedan blev jag utmattningsdeprimerad igen. Trots att jag tog medicinen. Då fick jag höja dosen. Och sen dess har jag inte trappat ut den höjda dosen. Vågar inte riktigt.

Men om åren bara fortsätter att gå så måste jag kanske höja ytterligare pga toleransökning, eller byta medicinsort igen. Oavsett så kommer jag att må väldigt dåligt.

Min tanke nu är att nykterheten ska balansera upp kroppens eget serotoninsystem bättre, nu när inte alkoholen påverkar det negativt längre.

Och för att serotoninsystemet ska fungera optimalt så vore ju det allra bästa om inte medicinen påverkade systemet heller liksom.

Så tänker jag, men tyvärr har jag ingen läkare att bolla mina tankar med. Hon som sjukskrev mig första gången 2007 på Företagshälsan har slutat. Henne hade jag stort förtroende för.

Hon sa då, för många år sedan: ”En del behöver insulin och du behöver serotonin. Fortsätt med medicinen.”

Så jag måste kanske hitta en ny läkare att bolla detta med. Att ens trappa ut medicinen utan att ha en läkares ordination på det känns riskabelt. Men de läkare som finns på Företagshälsan nu har jag inte samma förtroende för tyvärr.

Allra bäst kunskap om detta har man förstås på psykiatrin, men dit kan jag ju bara drömma om att få komma. Det är jag för frisk för helt enkelt.

Jag har mått så jävla dåligt psykiskt alldeles för många år av mitt liv. Jag hoppas och tror att nykterheten är en viktig pusselbit för att jag ska få må bra stabilt över tid.

Ingenting får vara enkelt här i livet.

Kram ?

Men nödvändigt, har svårt att tro att de orkar sura dag ut och dag in, vinet muntrar väl upp ?
Om någon sa till dej att nu kräver vi att du ska skada dej själv, varje dag, annars blir vi sura !!!
Skulle du göra det då ?
Nä det tror jag inte. Inte ens människor som har ett självskade beteende kräver det av sin omgivning.
Snarare tror jag att de vill ha honom med i drickandet för att det känns mindre fel för dem att dricka själva. Han blir deras dåliga samvete och det är jobbigt.
Så han ska stå på sej hoppas jag ? för din egen och hälsans skull.
Sen håller jag med om att det måste vara jobbigt med en svärmor som springer ner dörrarna ? Och det kan jag förstå kan vara väldigt svåt att hanskas med på rätt sätt. Sätta ner foten, Ja så att ingen blir illa sårad.

Välkommen, skriv lite mer om du orkar? Kram.

Nu kom det en tår. Underbart att höra om din vän som fått sin dotter tillbaka!

Jag fokuserar på henne enormt mycket - alla barnen - men mest henne, då hon lider mest. Utåt iaf. Fast visst finns dagar när jag inte står ut att knappt tänka på henne. För det gör för ont.
Men då är dealen att jag definitivt fokuserar på henne imorgon då ❤️

Nu checkar jag ut för ikväll. Klockan är 23. Klarade dagen och kvällen. Rädd att jag inte ska få sova trots trötthet och medicin (lite immun mot Immovane pga att jag tagit de i för många år.) Men jag fokuserar på andningen så ska det nog gå bra.

Tack igen för idag, vi hörs igen imorgon - ovärderligt ?

Kramar! ?

Jag ligger inne på avgiftning nu. Har druckit alldeles för mycket under en tid. Min fråga är, tog ni hjälp efter det eller klarar alla ni som är här inne det på egen hand? Kram

en nära vän till mig... höll på att supa bort sin fru och sin 10 åriga dotter... han höll på i åratal.. och hans dotter såg sin pappa nästan gå under.... det var KATASTROF och ungen var rädd arg ledsen förtvivlad allt du vill.... men så en dag.... bestämde han sig för att förändras.... han var LÅNGT nere... och det fanns nästan inget hopp... detta är 1.5 år sedan.... en dag bara var det stopp... han har fått kämpa ... absolut... inte lätt... men... idag... har han en underbar relation med sin dotter... dom pratar ofta om pappas " sjukdom".. och hon får fråga vad hon vill.. hon är nu 12 år... och älskar sin pappa över allt annat.... han är fri... och det kan du också bli.. det tror jag stenhårt på... och som du säger... din dotter.. vill BARA ha sin riktiga mamma tillbaka... den människan du är innerst inne... imorgon önskar jag att du fokuserar på henne .... jag kommer titta in regelbundet och peppa dig om du vill.. du är inte ensam... nu har jag dig på tråden och jag känner att det är viktigt att stötta dig igenom det här... varmaste kramen till dig. Detta kommer bli bra.

Ja, precis så försöker jag tänka att hon är liten och ledsen eg, inte arg. Och saknar mitt gamla jag.
Inte för att jag vill att hon ska känna sig ledsen och liten heller, men ja du förstår nog vad jag menar. Jag menar att hon hatar inte mig, innerst inne älskar hon mig och vill bara ha sin mamma tillbaka. Vi var extremt nära fram tills det här började. Då var hon 10 och hon hade i princip aldrig sett mig dricka. Kanske på nyårsafton - så det blev ju en chock också. För alla barnen.

Jag bävar redan för imorgon. Jag vet att jag inte ska tänka så, utan vara här och nu. Och ändå kan jag inte låta bli. Jag har alltid varit värdelös på mindfulness...

Jag lyssnar på världens längsta bok- och inte jättebra- Shantaram, när jag är i trädgården på helgen... men den är trivsam! Imorgon är det fredag och Alex och Sigges podd som jag lyssnar på varje vecka.
Ska hitta nån bra bok i helgen, har tyvärr varit så mkt jobb nu att jag inte orkat läsa så mkt, ska bli ändring! Kram och godnatt ?

din dotter älskar dig. hon är arg utåt.. men innerst inne är hon bara oerhört ledsen och liten.. och hon vill bara ha sin mamma. Det lovar jag dig. Men hon är besviken och sårad visst det hör jag ju. Men ge inte upp. Jag känner igen detta såååå väl för jag hade samma sits när jag var 12 som din dotter har... och jag var också arg ... vansinnigt arg.. utåt sett.. men inom mig var jag bara förtvivlad och sårad.. och ville bara en sak... att få vara nära min mamma och att min mamma skulle må bra. Jag förlät min mamma.. trots att hon till och med valde att åka till himlen... så förlät jag henne.... och det kommer din dotter göra med.. jag är övertygad om det.... kanske kommer de ta tid min vän... men du har tagit ett steg nu.... ett stort steg... idag är du nykter och du har tagit dig igenom en vidrig dag... utan att dricka.. starkt!!

Det är inte så lätt som du får det hela att låta! Om han inte tillmötesgår sin fru och svärmor så måste han ju stå ut med dålig stämning, sura miner, och kanske även tjafs och tjat! Och vem orkar ha det så dagarna i ända? Hur han än gör blir det negativt! Låter inte klokt att svärmor kommer dit (varenda dag?) med flera dunkar vin som hon insisterar på att du och din fru ska vara med och dricka av! Hon har väl ett eget hem? Tycker din fru att allt är i sin ordning, eller vågar hon inte gå emot sin mamma? Vem står på huset/lägenheten? Det är lätt att säga hur andra ska göra, jag får nästan lust att skriva: "Men släng ut kärringen och byt lås!" ... men jag tycker det är för j****t att hon- i ditt/ert hem bestämmer över dig och tvingar dig att dricka, och det har nu gått ut över din träning & kost.. Går det att prata med henne när hon är nykter? Skulle det funka att vänligt men bestämt tala om att: "Här i huset gäller mina/våra regler, och det är inte okej att du kommer hit hela tiden med en massa vindunkar och sitter här och super och blir på dåligt humör när jag tackar nej! Min hälsa och träning är viktig för mig, och för att den ska fungera kan jag inte sitta och dricka vin med dig X kvällar i veckan! Jag och min fru har ett eget liv, och det är inte okej att du använder vårt hem som ett hotell"... Nåt i den stilen. Är din svärmor någorlunda socialt kompetent så lyssnar hon och tar till sig. Tyvärr finns det ju folk som inte lyssnar eller respekterar andras regler & gränser, har själv det problemet i min tillvaro.

Tänker att jag måste förtydliga gällande min tjänst?
Det är ju inte så att jag har det lugnare pga Coronan el ngn annan dipp. Anledningen t att jag har det lugnare är att jag är övertalig. På den arbetsplats där jag arbetar ska det vara två kuratorer men nu är vi tre och jag är övertalig därför jobbar jag inte som kurator i den benämningen att jag har patienter. Så det kommer inte bli mer intensivt..
Jag tänker att så småningom kommer ngn sägas upp inom mitt område vilket innebär inte nödvändigtvis att det blir jag.

Kram?

Det är en bra tanke som jag ofta glömmer. Jag förlåter andra. Men inte mig själv.

Det jag ställt till med är just alkoholen de senaste två åren och de skador de har orsakat. Hos barnen främst och min mamma.

Det är som du skriver att jag bryr mig väldigt mycket om andra och det är därför sorgen är så stor för under två år brydde jag mig bara om mig själv pga drickandet. Jag var en annan person. Motsatsen till den jag anser att jag egentligen är.

Ska försöka att inte lösa alla problem ikväll och titta på Netflix en stund.

Ang nyheterna så sa min dotter härom dagen när jag ringde henne i Spanien och jag försökte förklara för henne (för tusende gången, för det är så viktigt att det går fram att det här inte är hennes fel etc) men att jag mår dåligt nu, men att det kommer bli bättre. Hon sa, ”det är inte synd om dig, tänk på människorna i Syrien, de skulle älska att ha ditt liv”... Det är dottern som är 12 och som är så arg på mig. Hon är en otroligt varm och fin tjej älskad av alla - men hon är så arg så arg på mig att hon är helt annorlunda mot mig än alla andra. Och hon har all rätt att vara det. Hon ska få börja i terapi när Corona lugnat ner sig och man får gå ut helt igen i Spanien.

att läsa? Hoppas du kan sova riktigt gott. Grattis till dina dagar! Kram?

du kunde räkna upp en hel mängd saker :) HURRA!!! Ps ) magkatarren e hemsk I know.. Novalucol eller gaviscon tycker jag brukar underlätta.. men det kanske du vet redan att det finns på apoteket ;). Och ikväll ska du få sova. Din moster... hon finns där. Underbart. Darrningarna borta.. MAGI... du ser.... det FINNS hopp... du är nykter... och så oerhört mycket starkare än du tror. Jag tror på dig! Fortsätt afirmera de positiva.. säg det högt för dig själv.. och glöm inte andningen... den e enormt viktig. KRAM. Ps Apropå mazarinen så ska jag äta rulltårta nu med en kopp te ;). Skit samma att klockan e mycket. Ibland måste man ha godsaker. ;).

Vet inte hur många gånger jag försökt sluta dricka.
Jag är 28 år och har aldrig kunnat hantera alkohol. Har brottats med psykisk ohälsa så gott som hela mitt liv, mobbning i grundskolan, oro, depressioner, ångest, självskadebeteende.
Bup hela tonåren, därefter sporadiska kuratorskontakter. Stått i kö hos öppenpsyk i ett antal år för jag vill ha psykologhjälp. Går där på samtal sen ett år tillbaka för mitt alkoholmissbruk. Kommer inte vara aktuellt med terapi förrän jag är nykter..
Jag tar antabuse, men har slarvat med den många gånger för att kunna dricka. Så idiotiskt. Min samtalskontakt har föreslagit AA flera gånger, men jag har dragit mig för att gå dit. Nu med corona så har jag ju iaf en legitim ursäkt.
Som det ser ut nu så började jag med antabuse förra veckan, på måndan. Tog på onsdan oxå, fredan sket jag i det och drack lördag och söndag. I måndags tog jag medicinen igen, och igår, och imorgon ska jag ta. Men hjärnan är så jävla fuckad. Jag tänker på öl hela jävla tiden. Får verkligen tvinga mig själv att blanda den där tabletten i vatten och svälja skiten. Allt får mig att tänka på alkohol, jag är van att dricka alkohol. Känner mig sur och förbannad och vill bara dricka!