Senaste kommentarerna i forumet

Ja vad gör vi med denna ensamhet,
Som Karl Vennberg skriver:
Vad som helst av blod på händer
Lommens skri och/kniv mot öppet öga/vad som helst blott icke samma/ensamhet på nytt.
Fast egentligen är det Kristina Lugn som ska reciteras dessa dagar, alla dagar.
Tack Torn och Kaveldun.
Att låna barnbarn är verkligen plåster på alla sår som blöder, så sant. Men det är ju just lån.
Att brottas med sin duglighet, som jag ju berört här, och stränghet.
Är några av mina svårigheter.
Jag undrar om det finns någon väg ut ur den, duktighet och stark i alla lägen, obs ej ngt skryt utan snarare tvärtom ett sorts handikapp.
Tror inte det men är inte säker på att vi kan ändra allt, men bli medvetna. Kunskap om oss är någonting. Och känslor, väcka dem som sover.
Jag har en väldigt fin mamma. Dessvärre inte så emotionellt ”kapabel” när det kommer till oss barn. Där har snarare jag och min syster som axlat den vuxna.
Ibland tror jag mitt drickande varit det enda sättet att slippa just det, vara den vuxna i rummet.
Mycket gränslösheter har kommit av detta, varav en del jag inte är det minsta stolt över, men som hör till mitt liv. Jag ångrar inget ?
Tack för fina inlägg och detta lite rörigt dels pga jag började min arbetsdag väldigt tidigt idag, så nu känns det dags för 11-kaffe., kram på er, jag är nykter idag.
Ps. Kaveldun. Ska fundera på möjligheten att dela detta med några som står mig nära. Känns lika svårt som att säga något på kinesiska men ska bekanta mig med tanken. Tack för påminnelsen att det som är möjligt för alla andra, är möjligt för mig! ❤️

Sök på ”återfallsprevention alkohol” på Yotube. När jag gör det just nu så listas 12 långa och korta klipp. Jag har sett allihop. En del är riktigt bra. En del är väldigt amatörmässiga, men budskapet är bra.

Mata skallen med fakta, fakta, fakta - och sen repetera, repetera, repetera. Hjärntvätt är absolut nödvändigt för att även ditt omedvetna ska påverkas.

Det är ditt omedvetna som får dig att plötsligt dricka - fast du egentligen inte vill.

Se på det omedvetna som en rastlös tonåring som verkligen måste förstå för att göra rätt. Som måste lära sig vad som är rätt och fel. Som verkligen måste få det inbakat i sina grundläggande värderingar.

Tonåringar har inget konsekvenstänk. Den delen av hjärnan växer klart först i 20-21 års ålder. Samma del av hjärnan skadas när vi dricker alkohol.

Du skulle aldrig ge upp hoppet om din tonåring. På samma sätt ska du inte ge upp hoppet om dig själv.

Kram ?

Vilka fina morgonrutiner du har skaffat dig. Du börjar dagen med eftertänksamhet och reflektion. Lägger grunden för en fin dag helt enkelt.

Fina Femina, du har alltid ett fint ord att säga till alla ❤️

Kram ?

Ett tips i all välmening: Sök på ”återfallsprevention alkohol” på Yotube. Där pratar de om hur man kan förbereda sig mentalt på sådana förfrågningar.

Upp på hästryggen igen!

Kram ?

Det är mer regel än undantag att vackla i början av nykterheten. Vi snubblar, faller, reser oss upp och börjar om... En dag har vi fått nog, överbevisade av oss själva. Ge inte upp! En dag i taget. Jag tror på dig. ?

Nu kan du släppa taget och vila ut efter avslöjandet. Ta hjälp av AA. Jag har aldrig träffat så många underbara människor i hela mitt liv. Bara gå dit, lyssna och lär. Det kommer att bli bra. ?

Grattis till en vecka! Visst är det underbart att vakna nykter, utan ångest. Nu blir det bara bättre! ?

Stor grattis till första veckan som nyktra! Nu går resten som en dans ? Lite hoppig dans förvisso ?

Kram ?

Det kommer en tid då du kommer att tänka på avslöjandet med tacksamhet ❤️

Du har ett bra stöd i din sambo, och garanterat också i dina barn. Det kommer att gå bra. Ha tillit för det.

Kram ?

Har inte sovit många timmar inatt, känns tungt att jobba idag, men får bara ta mig igenom dagen. Jag vill berätta för mina barn ikväll, helst samlade så det blir förstahandsinformation. Mina barn är i princip vuxna. Min sambo är fantastisk. Han säger att vi är en familj och ska stötta varandra i allt som är svårt. Den som läst min tråd tidigare vet att han mått väldigt dåligt för nåt år sen i svår depression. Det tog ett drygt år och ett självmordsförsök och tvångsvård innan han blev bra. Det var en väldigt tung tid och det är väl egentligen självklart att han är mitt stöd nu, men jag har ändå inte varit säker på att han inte skulle fördöma mig. Jag har en fin familj. Det tänker jag nu på morgonen. Jag förstår att jag behöver hjälp om jag ska klara detta. Har väl vetat länge, men varit svårt när man lever i en lögn.
Tror att aa skulle kunna funka för mig. Måste iaf ge det en chans. Nu kan jag gå på möten utan att smyga. Nåt alternativ till att sluta dricka finns inte.

God morgon alla ni fina här inne?

När jag vaknar ber jag en kort bön, tackar Gud för att jag får vakna upp denna dag och ber om hjälp att hålla mig nykter, närmaste dygnet, vad som än händer i mitt liv. ?

Sedan tittar jag på min nykterhetsapp som påminner mig om hur många dagar som har gått. ?

Efter det läser jag dagens text ur mina fyra små böcker:
"Just idag, 365 tankar för sinnesro" av Olle Carlsson
"Ett dygn i taget" & "Var morgon ny" från SCAA
"En dag i taget i Al-Anon" ?

Hittills har det fungerat! ?

Ha en fin dag! ?

Har inte skrivit på ett tag ...jag har druckit i helgen skäms såklart för det. En kompis ville bjuda på bubbel och då kunde jag inte stå emot och självklart så va jag tvungen att handla på bolaget också så ja tyvärr blev det en hel del vin i helgen ..usch ! Varför ska det va så himla svårt ???? Men nu tar jag nya tag igen...jag hoppas jag klarar denna helgen
Jag har börjat lyssna på alkispodden ,,,den är bra peppande och gud va man känner igen sig!!
Hoppas ni andra mår bra och haft en nykter helg

Igenkänning ....förstås.
Detta med att göra saker och ting ensam - särskilt de svåra.
Därför att jag nog alltid upplevde - även om jag hade en kärleksfull mamma - att hon ville se mig stark och kapabel och osårbar.
Det är det idealet jag kämpar med...och sedan vet jag - med huvudet - att det är ett befängt ideal!
Läser just nu Rebecka Åhlunds bok ’Jag som var så rolig att dricka vin med’ ....efter en vecka som nykter så skriver hon på Facebook att hon är alkoholist.
Det är så långt ifrån mig som det går att komma......och det är inte ngt jag vill eller kommer att göra.
Men det finns en kraft i det - och en kraft och ärlighet som genomsyrar hela boken. Hon bjuder ju in....hon blottar sig - och möjliggör ju också för andra att komma nära.
Att skriva på Facebook är inte mitt sätt...men det finns ju andra.
Ibland tänker jag att jag drack ensam ....och blev nykter ( som jag ju hoppas på) ensam...( här delar jag....och det betyder enormt mkt..och ändå prioriterar jag ner det för jobb .,,eller om jag tycker att jag inte har ngt positivt att säga. Ändå tänker jag på detta fora VARJE dag när jag inte skriver...)
Jag tror inte att jag kan ropa ut detta ....inte än i alla fall. Men behöver hitta sätt att vara/bli mer öppen....kanske är det AA...eller prata med några vänner.
Se Klart - du verkar ju omgiven av barn och barnbarn, kollegor och vänner ...( ja - det är Corona-tider såklart - men ändå). Jag är säker på att du är en människa som många tycker mycket om. Det är du ju även här.
Kan du berätta för någon/några ..vad du går igenom? Det kan ju vara så att de verkligen vill finnas för dig i detta. Så tror jag att det är:-)
Så lätt att säga sådana saker till någon annan. Men jag säger det både till dig och mig.
Stig in och säg goddag så att de ser att du är här ❤️

Samma för mig... också 7 dagar och drömmarna är väldigt konstiga. Men det är skönt att vakna och kunna andas ?.

Vem vet Jullan65...

Drömmar kan verkligen vara udda, konstiga, hemska, underbara, verkliga, kontrollerande.. Skrämmande...

Skulle verkligen vilja förstå mer hur det fungerar!

Men det är så skönt att inte vakna upp i bakfyllans dimmiga ångest... Så skönt att slippa...

Tack för peppen!

En dag i taget!

Kram Saskij ?

Har saknat dig!

Visst får du låna mitt mantra!

Tillsammans är vi starka!

Kram Saskij ?

Ny dag och jag känner mig fortfarande låg. Vet att detta kommer bli bättre när jag kommer till jobbet. Sambon kom hem igår och var på dåligt humör. Jag vet inte varför frågade honom men han sa att han inte var på dåligt humör. Direkt tror jag det är för att jag druckit men han kan inte veta det för jag pratade aldrig med honom när jag druckit. Min sambo är nästan aldrig på dåligt humör det brukar vara han som piggar upp mig så är inte riktigt van vid detta. Oron gnager i mig.
Jaja jag kan bara se framåt nu en dag i taget. Idag ska jag inte dricka!

Dataspelet i drömmen kanske är alkoholen... grattis till dina 7 dagar och kämpa på, jag följer med. En dag i taget.

Grattis till 7 dagar! Jag lånar ditt mantra och använder det själv, hoppas det är ok?
Då kör vi ännu en nykter dag!

Dag 7! Jag är stolt!

Inatt har jag sovit lite oroligt igen.. Drömmar... Om att jag var inuti ett dataspel där någon annan styrde mig... Lite läskigt.. Nåt mer kommer jag inte ihåg nu.

Men idag är en otroligt vacker morgon och kaffet smakar underbart. Vaknar väldigt tidigt.. Typ strax efter 04...

Men då kan jag följa soluppgången och lyssna på morgonens ljud, känna morgonens friska och mättade dofter genom mitt öppna fönster...sämre kan man ha det☀️?

Mitt mantra idag

Idag är jag nykter.
Idag är jag vacker.
Idag är jag tålmodig med mig själv.
Idag är jag stark.

Kram från Saskij, klok som en ?

Jag har läst lite mellan raderna i dina inlägg den senaste tiden att du i bland kan få ett sug efter vin, men det är ju ingen fara eftersom du inte dricker.? Jag har ju absolut noll sug och känner tvärtom avsmak.

Jag har också sett att det är något du saknar, det där lilla extra som ger livet lite mer mening. En skillnad mellan oss är ju att jag har mina barn här hemma medans dina är utflugna. Jag tror att det kan ligga något där. Har själv funderat på hur det blir när barnen flyttar. Rätt ensamt. Jag har mitt fiske och min son har verkligen fått upp sitt fiskeintresse den senaste tiden. Jag stormtrivs nu och är det något som ger mitt liv mening nu så är det att vara delaktig i hans växande fiskeintresse. Perfekt tajming med mitt avslutade drickande. Dessutom har jag och min dotter en helt annan relation nu när jag orkar och vill följa med på hennes aktiviteter.

Fast du har ju barnbarn, nu vet jag ju inte hur gamla dom är och hur långt bort dom bor osv. Men hade det inte varit kul att ”låna” ett barnbarn en hel dag och hitta på något roligt? Jag vet i alla fall att min morfar betydde oerhört mycket för mig, och jag betydde väldigt mycket för honom.
Det kanske är något du redan gör eller så är det inget du längtar efter, men ett litet tips bara i all välmening.?

Om du undrar varför jag skriver ” mitt i natten” så ska jag jobba sent i veckan och behöver vända lite på dygnet.

Ha en bra måndag!

Kram

Nä, du lever i en krigszon. Alltid svårt att ta ställning när man bara hör ena sidan men hon verkar verkligen helt förfärlig. Börja inte dricka nu, då har du ingen tankeförmåga kvar sen. Du kan i allla fall fatta bättre beslut om du är nykter.

Å mitt i din mysiga berättelse läser man följande:

”Upptäcker sedan att hua så hemskt, där står en massa läskiga människor och glor på mig.”
Min första tanke var att du kanske inte var lämpligt klädd för en presentation för vilsna gäster sådär på morgonkvisten, min andra tanke var mer ”living dead” å det blev ju verkligen läskigt så där ute på en ö.. sen kom jag på att du menade ?. Lite komiskt vilka bilder man kan få.

..för era inlägg i tråden.

Jo andrahalvlek, jag har upptäckt att mitt sätt att belöna mig själv är att kunna njuta av någonting där jag har ”duktig” på att göra någonting som jag egentligen inte vill göra, typ städa, göra räkningar, rensa avloppen, m.m.

Sysifos, ja i den enkla vardagen finns smultrona att upptäcka, de finns där i diket, men inte förrän man tar sig tid att titta där kan man upptäcka dem.
När fyrverkerierna har slutat smälla får man lägga blicken på tomteblossen, och glädjas åt dem.

Honungsblomman, ja jag brukar också tycka om att backa i tiden, hamna en tid före en händelse och vis av tiden tänka att det där visst du inte om då, en siare av framtid men redan i dåtid.

Precis Kennie, jag hade bara timmarna innan jag skrev senaste inlägget sett just den dokumentären och tänkte att den måste jag nämna, men har ju minne som en guldfisk i en glasskål, har jag varit här förr, har jag varit här förr?

Så tillbaka i gängse rutiner, en söndagskrönika i vanlig ordning, men en ovanlig vecka med att vara hemma från jobbet, inte för att jag saknar det, ooonej, men har svårt att stänga av tankarna på det, det är som en strömbrytare som ska släcka ljuset och göra det svart, hela tiden flippar tillbaka efter en liten stund och sätter ljus och tankarna på det,.
Det är som om mitt undermedvetna aldrig vill att jag ska få ett lugn, täcker grabbarna upp för mig, eller kommer jag ha en helvetiskt hög av jobb när jag kommer tillbaka?

Jag messade chefen och berättade att jag är ”nästan” frisk, bara lite hosta och lite snuva kvar, och resultatet blev som jag misstänkte, nej, stanna hemma imorgon också....tack ...tänkte jag.
Så slapp jag ta det beslutet, skönt, nästa huvudbry, vad ska jag göra imorgon för att få tillfredsställelse?

För precis lika viktigt som att göra ingenting är att göra någonting, en utled hjärna är minst lika farlig till en fylla som en som är stressad, man dricker lika lätt för att stressa av som man är uttråkad.
Att lägga ut lagomt med planer är för mig livsviktigt, precis lika viktigt att ha ett utrymme för improvisation.
Hela livet går ut på att prioritera saker i samma sekund som de dyker upp, ska jag hålla mig till agendan eller falla för ett impulsivt drag, ibland faller jag för ett impulsivt drag, trots att jag vet att det är fel, men hjärnan behöver omväxling.
Att blanda och överraska sig själv är nyttigt så att inte allt går i samma kuggkrans, om och om igen utan att känslorna får svalla lite, både upp och ner.
Om jag tar en omväg med bilen hem ifrån jobbet någon gång då och då och tvingas stanna för en präktig älgtjur som sakta lunkar över länsvägen så tänker jag, om jag inte fallit för lite förändring så hade jag aldrig fått uppleva detta.
Att bjussa på lite tacksamhet till sig själv har en undermedveten positiv påverkan på sikt.
Lite ungefär som om jag säger en sak till mig själv som jag inte tror på, men gör det ändå, så påverka det en.

Denna helg, precis som alla de andra, vi for till stugan med dotter och familj, tvekade lite för ibland kan det bli lite för mycket av allt med barnbarn, hundar, leksaker, barnskrik, pryttlar på golvet, oordning helt enkelt.
Vi drömmer lite frugan och jag att bara få åka ut själva, bara få bry oss varandra, fuska med maten, slappa.

Men så blev det inte, utan vi körde ända in i kaklet, full fart med allt.
Tänker ofta på hur stark förhoppningen är inför helgen, man packar bilen full med en massa prylar.
Handlar en massa god mat och dryck, köper blommor och en många säckar med blomjord,
Man stressar ut i bilköer för att enbart....ta det lugnt, löjligt egentligen.
När söndagen kommer så kommer den stor skälvan krypandes, när måste vi åka hem, hur blir vädret, är det inte lika bra att vi åker hem redan nu, hur mycket kvar har du att göra, vad ska vi äta för middag.
Ser ett mönster hur helgen kommer att bli, men på något sätt har man redan glömt den till nästa helg.
Okey, lördagen var något av i hästväg, kanonfint väder, jag och svärsonen tokstädade nere vid stranden.
Kapade de två träden som fallit vid båtrampen, gjorde en trave av ohuggen ved på torkning.
Krattade och eldade upp gammal uppdriven torr vass, stubbar och pinnar i ett gammalt rostigt oljefat, plockade lite ordning på vårat sopupplag av grejer medans solen stekte våra bringor, alldeles vindstilla.
Vi slet och sedan vilade vi i våra arbetsbyxor på bryggan med varsin kall öl i handen och passade på att njuta av det som naturen bjöd på, att min öl var alkoholfri gjorde absolut ingen skillnad, den var lika god för det.
Strålningsvärmen från oljefatet brände våra ben trots att vi satt mer än två meter ifrån det, vi slog på några hinkar på bryggan och det stod upp ånga ifrån den, den fick genast några hinkar till på sig.
Vartefter det brännbara sjönk i oljefatet fick vi en rejäl rad av tomflaskor på bryggan, grannarna som renoverade sin brygga bara ett tiotal meter ifrån oss tittande avundsjukt på vår brungröna rad av tomflaskor.
Men de hade lärt sig av sin läxa, grannen bjöd in några andra gubbar förra helgen för att hjälpa till med byggandet.
Efter en par timmars lunch kom de tillbaka, stärkta med mycket alkohol fortsatte de sitt arbete.
Musiken stod på högt och det skrålades en hel del därifrån, det blev så mycket fel byggt efter detta att han valde att göra det själv denna helg, nykter...
Så byggande blev nog roligare, men så mycket fel som fick rättas till i efterhand, inte värt det...

Vi luktade väldigt mycket brandrök så det blev ett bastubesök, och som traditionen bjuder att man luktar snart rök ifrån grillen istället, vi körde en hel köttbit med kötttermometer under lång tid under lock, kanongott.
Till detta en makalöst god potatisgratäng skapad av min käre hustru med ett täcke av parmesanost.

Tyvärr så blir våra middagar så sena att det är för kallt att sitta ute, men svärsonen tänder gärna en brasa utomhus efteråt och sitter och myser i mörkret, röker på en cigarr och tittar upp mot stjärnhimlen.
Han kan tydligen aldrig tillräckligt ofta säga hur häftigt han tycker att livet är ute vid stugan.
Tystnaden på natten, som avbryts då och då av hornugglans hoande ifrån någon grannö.
Stora hundens lågmälda ”groff” när hon tittar ut i mörkret och tror sig höra något men inte ser vad det är.
Jag gäspar stort och säger go’natt, tar nattpinken och kryper ner i sängen fylld av närhetssökande hundar.
Ser på klockan och upptäcker att den har inte ens slagit tolv ännu, skrattar lite för mig själv och tänker att om jag hade druckit så hade jag nog tänkt att den här kvällen hade varit en värdelös kväll, gå i säng så här tidigt!
Men så är det inte, jag har slitit tillräckligt mycket under dagen, har ont i muskelgrupper som jag inte ens visste att jag hade, det är helt okey att gå och lägga sig vid den här tiden, jag är mycket nöjd med den här dagen.
Att känna tacksamhet för att den här dagen inte bara runnit iväg till ingenting.

Jag och svärsonen vaknar vid halvsextiden på morgonen att något låter utomhus, öppnar försiktig ytterdörren och upptäcker att en liten ekorre simmar runt helt utmattad i en av våra vattentunnor, den kommer inte över kanten då tunnan inte är helt fylld.
Jag lyfter upp den ur vattnet med en pinne och den sätter sig helt dyblöt på tunnans kant och flämtar.
Upptäcker sedan att hua så hemskt, där står en massa läskiga människor och glor på mig.
Den klättrar horisontellt utefter husväggen och gömmer sig under av planteringslådorna där den vilar en liten stund.
Jo det är den lille rackaren som bor i mellantaket, vi brukar höra den prassla om nätterna.
Vi har nästan alltid haft ett ekorrbo där under alla år, men tyvärr hittat många små ekorrbäbisar drunkna i vattentunnorna när de varit törstiga, så vi sätter alltid klätterpinnar i våra vattentunnor nuförtiden, men glömt denna.
Egentligen är jag lite arg på denna korre, som sitter och skalar kottar på min nyborstade trall, full av kottrester.
Men de är jättesöta och jag en inbiten djurvän, har inte hjärta att vilja skrämma dem, de bor ju där jämt, vi bara på helgerna...

Söndagen var solig men det började blåsa i byarna, vi blev fulländande skogsarbetare som tog med motorsågen och började röja bland de andra fem bamsiga träden som fallit på vägen upp för stranden.
Vi fick ge upp tidigt efter att ha slipat sågkedjan ett flertalet gånger och väderprognosen lovade regn mot sena eftermiddagen, och så blev det.
Det är alltid så moloket att behöva lämna denna ganska så enkla idyll, men det är vår idyll, något som vi uppskattar så hårt men ändå är så långt ifrån alla bekvämligheter som vi är vana med hemifrån.
Vi sitter nästan alltid helt tysta i bilen på väg hem, precis som om vi sörjer helgen som nu är slut, eller så är vi helt slutkörda efter en slitsam men helt underbar helg.
Ibland är enkelheten det bästa, och närheten till djur och natur.

Vem i helsifyr behöver alkohol för att berusa sig, det finns så mycket annat oupptäckt som bara väntar på att upptäckas, om man är villig att vilja se det...

Jag ser...

Berra

Nu kom kom dagen jag väntat eller förstått nog måste hända. Jag är avslöjad av min familj.

Efter att ha lyckats hålla mig från a i flera veckor körde jag i diket och har hållit mig där mer eller mindre med några få avbrott. Har inte orkat skriva här under den tiden , säkert två månader.

Jag har lyckats dölja mitt missbruk i flera år och skammen har varit för stor för att jag skulle berätta för min sambo. Ett av barnen (i princip vuxen) hittade flaskor i min ryggsäck och gick till min sambo. Han tog upp det ikväll och undrade varför jag hade flaskorna. Fanns ju ingen anledning att neka och jag sa som det är, att jag har ett alkoholproblem. Förutom en stark skamkänsla kände jag viss lättnad. Nu behöver jag inte mörka längre. Men kommer bli så jobbigt att vara ärlig med mina barn. Just nu stark ångest. Men finns inget annat att göra. Troligen det enda som kan få mig att sluta. Min sambo lägger ingen skuld på mig, vilket känns helt enormt bra.

Nu kan jag våga mig till ett aa-möte som jag tänkt så länge men känt en sån skräck för. Men jag behöver iaf inte mörka för min familj vad jag gör. Hoppas bara att inte Corona satt stopp för aa-mötena.

Kommer inte sova mkt inatt. Känner sån ångest och skam för mina barn. Varken dom eller min sambo har anat nåt förrän de hittat flaskorna. Men, som sagt, nu är dagen kommen.