Senaste kommentarerna i forumet

Det är verkligen så att jag fastnat i tankarna på de destruktiva relationer. På ett sätt är det som att jag ältar de vänner och familjemedlemmar som lämnat mig eller som jag håller avstånd till pga av alkoholen istället för att lägga all min fokus och energi på de vänner och familjemedlemmar som inte dricker. Och det är ju så i mitt fall att det känns hårt att bli lämnad. Jag har under så lång tid "velat ställa allt till rätta" för att inte längre bli bortvald. Men jag borde kanske tänka om och lägga fokus på de vänner och de familjemedlemmar som faktiskt inte dricker.
Jag har 4 vänner som är helt nyktra, 2 st ganska nära och 2 st lite mer ytliga vänner... Alla 4 har jag fått en relation till under de senaste åren när jag själv avstått alkohol..
På ett sätt är det ju faktiskt jag som väljer bort alkoholen och därmed även vänner/familjemedlemmar som dricker... Det har jag jag inte tänkt på?..

Familjen lyssnade igår (men fixade inte av kommentatorsdelen de lagt in på SVT, så vi bytte över till spellista på Youtube istället).

Det var lite halvdåliga inslag, några bra (som Island och Danmark bland annat).

Däremot...den som verkligen gick IN i mig var Nederländernas bidrag.
Jag, som nynykter, kände HELT igen mig i de känslor han beskriver där.
Så lågmält och så mycket tankar som uttrycks i texten som jag tror många av oss här inne kan känna igen oss i.
Det kändes som att han beskrev livet som tillfrisknande alkoholist.

Faktum är...att i slutet på videon så sitter han på något som jag vill tolka som ett AA-möte!
Se videon och berätta gärna vad ni själva tänker om text och budskap.

- - - - - - - -

https://www.youtube.com/watch?v=sMcxWB90TTY

- - - - - - - -

Ännu en dag 4.. kom väl till dag 7-8 sist. Mår redan bättre men jag hittar inget fungerande sätt att hantera ångesten som jag vanligtvis hanterar med alkohol.

Varför kan det inte finnas ett mirakelpiller som tar bort ångesten? Utan att göra en apatisk, trött eller beroende.

Har haft problem med hög vilopuls och högt blodtryck. Redan dag 4 har det sänkts med 12%. Varför är inte det motivation nog?

Längtar efter att kunna leva normalt, dricka ett glas vin då och då men framförallt stanna på ett glas. Men så länge jag bär på en massa annan ångest och skit går nog inte det. Hur fan mår man bra i grunden? Tror aldrig jag har upplevt det i en medveten ålder.

Dag 14
- -

går kände jag mig så himla "låg" på något sätt. Det var skönt att vara ute i solen och pyssla i trädgården, men kände mig lättirriterad. Dottern reagerade på att jag och maken trätte som "tonåringar" mot varandra. Hon hade rätt och jag kunde inte låta bli att skratta när hon sade det. "Mummel, mummel...dessa jäkla plankor som ska ligga här på marken så att jag man inte kan gå mellan huset och garaget längre". "Mutter, mutter...var fasiken tog du vägen nu då. Gör du rent ölflaskorna? Du skulle ju koppla in vattenslangen så vi kan spola rent här under altantaket nu när vi har plockat undan alla saker där. Vi står ju bara här och väntar ju." "Och vart tog du vägen nu. Är du på TOA? I 25 minuter? Jag är så jäkla trött på att bara vänta hela tiden, jag orkar snart inte dra det här "projektet" längre" osv.

Idag var jag "ilsk" igen. Jag har gått upp varje morgon sedan i måndags och gjort "hotellfrukost" till familjen vid samma klockslag. Satt på "svenska sommarhits" och "Sven-Bertil Taube" och familjen har sjungit med.
I morse gjorde jag inte det och två timmar efter att vi brukar göra i ordning frukost så låg alla fortfarande och scrollade på telefonerna i sina sängar. När jag muttrar om detta för maken så säger han "Jag gjorde i ordning frukost igår"? (Ja-a...ställde fram brödkorgen och kokade kaffe). Jag stegar ner med ljudliga steg, slamrar och väsnas, torkar och fixar ilsket. Ingen musik här inte. Orkar inte bjuda till med varma kramar och leenden, "God morgon". Och alla går omkring surmulna utan att hälsa på varandra. Kink och gnäll.

Jag tog sonen till hjälp och röjde ut hela linneskåpet och stod sedan och strök igenom allt igenom till två timmars poddlyssnande. Nu känns det bättre. Och jag inser att det handlar väldigt mycket om dessa jäkla hormoner nu som rusar i min kropp. Jag har aldrig "loggat" mina cykler på något sätt, men inser nu, när jag är så smått på väg in i menopausen, att jag måste börja göra det. Måste hitta någon smart "app" på något sätt.
Sedan...familjen är great och gör precis allt som jag ber om (men det är just kanske det....att det ska stå på en lista eller att jag ska be dem göra det, för att det ska bli av. Faktiskt.

Känner mig så jäkla OTÅLIG hela tiden. Livet är liksom för kort, om ni förstår vad jag menar (och det vet jag att ni gör då de flesta av er känner samma sak).

Hua...vad det kliar i hela mig idag...fortfarande.... Tur jag har en stor garderob också som jag kan slita tag i...haha.

Ha en fin dag, även fast den kanske är lika regngrå hos er, som hos mig!

- - ?

Tänker ibland att även själen kan vara lite mer lik vår fysiska kropp. När vi tränat ett träningspass vi inte kört förut, så svarar kroppen med träningsvärk dagen efter. När vi inte har sovit och givit oss den återhämtning vi behöver, så blir den trött. När den har en infektion och behöver återhämta sig så reagerar den med feber.

Att vi kan tänka att vi får lite "psykisk träningsvärk" när vi gjort saker vi inte brukar.
Att vi blir mentalt trötta när vi inte givit oss återhämtning, själen "gäspar" och vill bara slumra en stund.
Att vi behöver ge oss själv vila när psyket har fått "feber".

Att ha samma respekt för vårt psyke som för vår kropp är jag ute efter.

Bli inte rädd för att du inte känner mer, vill mer, har mer energi. Det kommer, så småningom. Inget du kan forcera fram. Var snäll mot dig själv. "Nu känner jag inte för att göra något alls. Gött så. "

Jag kan relatera till din känsla. Jag har varit väldigt aktiv under cirka fem års tid. Heltidsjobb, parallellt med halvfartsstudier och eget företag som medfört att jag de två senaste åren deltagit offentligt i P3, TV4, Kanal5, SvD etc. Liksom wow vilken fart. Det gick bra.
Men...så tog jag examen från min halvfartsutbildning förra våren. Beslutade att lägga mitt företag på "hold" och "bara vara". Plötsligt kom jag hem efter jobbet på kvällen och "hade inget att göra". Jag satte mig i princip vid köksbordet och "väntade" på lust att göra något. Jag försökte att inte forcera mig till något utan att i tystnaden se vad som började "pocka på". Det första blev att börja lära mig sticka, så det gjorde jag under de kalla höstmånaderna. När jag inte kände lust längre, så avbröt jag. Sedan blev det lite "tyst" igen. Ville inte läsa. Inte lyssna på något. Ingenting.
Det fick vara så, försökte att inte oroa mig. Och nu...i takt med att vårsolen kommer så dök trädgårdsintresset upp igen, med stormande kraft. Jag är inte säker på hur lång tid jag kommer att känna denna lust, men jag njuter av denna "surf-våg" så länge det bara går. Sedan väntar jag på nästa höga våg jag kan surfa iväg på).

Sååå...tillåt dig att sitta tyst och "höra klockan ticka" lite. Njut av lugnet. Snart nog så kommer något att börja glöda inom dig, även fast det kanske kan ta tid och då har du samlat kraft och energi att engagera dig i det.

Ha en fantastiskt fin söndag! (Blir det tvätt idag?)

Kram

- - ?

Hejsan! Jag är bra mör i kroppen i dag, och det spöregnar här också, men det är ju bra för växterna med lite regn.? Jag fick den där klockan när jag fyllde år och tycker den är rätt käck faktiskt. Bra att den loggar allt, och så håller den ju koll på pulsen och så. Det blir en slappardag för min del i dag, men det är rätt skönt det också.

Ha det gott!

Kram

...satt och mumlade irriterat för mig själv tillsammans med maken igår. Lästa tidningar via "Readly"appen och var och varannan tidning jag läste, oavsett genre (inredning, matlagning, trädgård) så var där alkohol i olika former.
Familjen satt också och såg Eurovisionbidragen tillsammans (nååå...vi fixade inte att se den som visades av SVT på grund av kommentarupplägget de hade, men på spellista på Youtube. Var femte video ungefär hade alkoholinslag:) Zappar sedan på teven ihop med maken efter att barnen gått och lagt sig. Alkohol här, alkohol där.
Jag blir liksom inte sugen, bara provocerad över detta. Här försöker jag "nyktra till mig själv", men hela jäkla världen går omkring i en rusdimmma.
(Ytterligare ett tillägg, scrollade igenom ett fantastiskt instakonto i sin helhet idag också, med start 2012. Bakverk och husmanskost med mjölk eller mineralvatten. Flytt till ett hus på landet. Höns. Egen odling. En fantastisk tjej på alla sätt och vis som det tycks. Men från att ha reagerat just på att det var ett "alkoholbefriat konto", så tog det absolut över med början 2018 eller så. Vart och vartannat foto är på ett immigt glas i något sammanhang. Tänker att det är så vi liksom tänker att våra konton ska se ut, eller? Att det liksom speglar en "avslappnad attityd till livet", eller?)

Ha en fin söndag, Rosa!

Kram

- - ?

Det är något så gött med att rycka ett ogräs här och där, hitta nya växtvänner som gömmer sig under det man rensat bort och sedan mata på med ny näring och känna sig "givmild" och förväntansfull. Tack för dina hejarop!
Ha en fin söndag (lördag höll jag på att skriva, dagvill verkligen)

Kram

- - ?

Kånkat steg till stenmur låter som ett rejält styrkepass för både kropp och hjärna. Hur känns kroppen idag tro?
Jag har en FitbitCharge3 som jag inte haft på mig på ett tag, blev lite påmind nu om att kanske ta på mig den (Får ju för mig att jag inte rör på mig så mycket = promenader, men steg får jag ju definitivt i trädgården med ju).

Idag blir det mindre av trädgårdsarbete här - det regnar här. Såg att det snöat i flera delar av landet. Hur ser det ut hos dig?

Kram

- - ?

Nyss hemkommen från dagens gudstjänst där en barnkör var med och sjöng. "Den blomstertid nu kommer" fyller mig numera med en stor portion nostalgi! ??

Helgen har snart passerat och den har varit fin. Började fredagen med lite loppis för att sedan packa om och bege mig till fredagspasset. Ett intensivt träningspass på 30 min som är som balsam för själen. Hur "slut" man vill vara efter 30 min beror ju dels på en själv men också på den som leder passet. Det finns de som bara går dit och leder och sen finns det de som peppar, vrålar och pushar på. I fredags var det den gastande typen, vilket jag i och för sig gillar...det pressar en lite mer..

Det var då hon sa det...Kom igen nu!!! Ge nu allt de sista minuterna, kom igen nu det är fredag!!!Sen kan ni åka hem och riktigt njuta och förtjäna ett stort glas vin!!!

Va???? Va sa hon???....Fasen va jag tappade glöden. Där ser man så inpräntat det är: belöning = alkohol...Hade jag inte haft de problemen som jag har så hade jag nog inte reagerat men nu retar det mig..

Hur som helst så var det bara att skaka av sig, det blev god grillad lax och pepsi max! Mannen drack cider men det berör mig inte ett dugg! Ha en fin söndag alla! Kram Rosa

Det kan hända oss alla och det är bara att kämpa på, vi finns här! Kram!

Ta avstånd är till drickande vänner är ganska lätt faktiskt för mig.
Jag vill inte dricka o bli bakis, min hälsa är viktigare. O i värsta fall om dom inte ger sig så slänger jag mitt hälsotillstånd i ansiktet på dom så dom får lite dåligt samvete samtidigt.
Senast igår hade jag en vän som tjatade om att vi skulle dricka öl! Vet du, jag for till mina nyktra vänner istället, vi tog en promenad med vovvarna o det var magiskt ?

Återigen, tänk på ditt eget bästa o ditt barns bästa! Finns ingen anledning att blanda in alkohol o dåliga vänner i det ?

Men undrar ändå om du inte har någon vän som INTE dricker?

Klok reflektion Nystart. Tror att det finns två orsaker till att jag inte skrivit så mycket hos mig själv, dels att det känns som att det blir samma, samma hela tiden, dels att det är jobbigt att rannsaka sig själv och sina val. Nu känner jag mig mer redo för det igen. Har egentligen vetat så länge vad jag behöver och borde göra. Så dags för lite fokus på mig själv! Om än lite motvilligt!

Så igenkännande...

Ger dig en styrkekram där under täcket.

Det kommer att bli bra. Men jag vet hur det är efter ett nederlag... Tro mig

Men vi finns här

Du är starkare än du tror!

Stoor kram från Saskij ??

För det mesta känner jag mig som en vinnare i detta. Men ibland tryter modet och jag känner mig både utanför och ensam när helgen kommer, alla ska dricka och man ser på sociala medier att ens tidigare kompisar börjat umgås med andra för att dricka istället för att träffa mig. Likaså är det så svårt att se positivt på livet och nykterheten när ens mamma väljer alkoholen framför mig, mitt barn och mitt liv. Helgerna är tuffast för min del. Inte för att jag känner ett stort sug efter alkohol. Utan för att jag känner ett tomrum och ett utanförskap utan dess like.. Jag vet att det enda rätta är att fortsätta vara nykter och att bli nykterist. För jag, likt min mamma, min storasyster och min moster kan inte hantera alkoholen. Jag är en beroende människa men just nu utan ett aktivt beroende. Jag kan längta efter alkohol bara för att "få må bra", "känna lugn och harmoni i kroppen".. Men jag vet samtidigt att det har sitt pris. Och därför behöver jag ta steget och bli nykter för alltid. För den dagen jag låter alkoholen komma in i mitt liv så vet jag oxå att jag är fast... Men hur tar man avstånd och släpper alla vänner och sin familj till alkoholen utan att känna bitterhet?

Vi människor har många val att göra här i livet som slutar lika för alla med döden. Jag har valt strategin en dag i taget och den funkar bra för mig. Jag får dricka hur mycket jag vill. Jag vet dock att jag kommer att må dåligt om jag väljer att göra det för ofta. Jag har lärt mig att jag mår bäst av att inte välja att dricka. Jag har ingen tidsgräns för mina val. Jag dricker ibland men tycker det sällan är värt ångest som kommer som ett brev på posten. Den här strategin kommer jag att använda mig av resten av livet. Kan man klara av att dricka lagom och må bra av det behöver man ju inte avstå helt. Det svåra är att hitta balansen och hålla sig till den strategi man valt. Förbud och pekpinnar skapar ej någon bra känsla hos mig. För mig gäller det nog just nu att välja att prioritera hälsan. Det innebär att jag får försöka välja den mest hälsosamma vägen dvs ännu mindre alkohol.

Välkommen till detta fina forum .
Här finns alltid någon som bryr sig?
Vill bara säga att jag läst ditt inlägg och tänker som de andra som skrivit här.Tänk på dig och din familj i första hand.
Det är ju ändå inte äkta och ärligt när det är vin vänner och ölvänner.
Du vill väl som oss andra ha fina och rena och ärliga relationer i ditt liv.Det är inte skön känsla att bli bortvald.
Det finns riktiga vänner för dig ?men så länge destruktiva relationer tar tid och plats så....
Tack för att du delar här?
Kram Pilla?

Ska strax iväg på ett ärende men snubblade över din tråd och ville bara av hela mitt hjärta säga .. att DU är fantastisk !!! Det är DERAS förlust ... blev väldigt rörd av din berättelse . Skriver mer sen måste rusa :) KRAM

Bra att du är inne i en lugn period. Jag reflekterade över att du skrev att du inte kommenterar ändras trådar så mycket nu. Jag har till och från skrivit mycket i andras trådar och satt mig in i andras situationer. Just nu försöker jag undvika detta och köra mitt eget race och lägga allt krut där. Läser förstås och kommenterar ibland, men fokus just nu är på mig själv.

Så glad att se att du är på rätt väg.

Idag tar jag med mig dessa visdomsord:

”Att bli nykter är att stå med vinterbleka ben på en brygga med bikinin från förra året som är för liten. Men inget, inget av det är värre än att börja dagen och undra när man får ta ett glas.”

Det är en välsignelse att få vakna pigg och nykter i arla morgonstund och få en stund av tacksamhet och reflektion. ?

Händer ibland fortfarande och känns högst orättvist. Kaffe hjälper.
Att se fram emot en ny dag är en stor och dramatisk skillnad i livet som helt nykter.
Att se dagen ligga framför mig och liksom för-njuta bara av den insikten är stort.
Tankar som inte finns längre:
hur ska jag klara dagen nykter.
Hur ska jag ta mig igenom dagen (bakis)
Jag har nästan glömt det förfärliga tunnelseende som plägar baksmällan och som bara handlar om att hitta ro för ångesten.
Att ha lämnat det bakom sig är stort, och inget jag nånsin hade kunnat förutspå i januari.
Läste någon som skrev om lättnaden att bli avslöjad, att det äntligen skulle vara över.
När vinet var slut på nyårsdagen upplevde jag något liknande.
Det finns alltså en verklighet där drickandet inte är ett möjligt alternativ. Där är jag nu.
Alla som kämpar/ bara fortsätt.
Ja, du får ägna tid och energi till att hantera diverse röror i livet, betala glömda räkningar, städa handväskor, återupprätta relationer, säga förlåt. Ta hand om skammen och bearbeta skuldkänslor. Traska ner dina vinkilon du tillskansat dig eftersom vardagsmotionen går ner till ett minimum för drinkare.
Se ditt liv i vitögat. Ringa jobbiga samtal du skjutit upp, kanske öppna några kuvert du undvikit eller tänkt att det är lättare efter ett par glas vin och sen glömde du. Att bli nykter är att stå med vinterbleka ben på en brygga med bikinin från förra året som är för liten.
Men inget, inget av det är värre än att börja dagen och undra när man får ta ett glas.
Kram på er alla. Jag möter dagen med mer kaffe till att börja med.
Nykter idag, enligt min vilja och mitt löfte till mig själv om att samla in mina spretiga känslor för natten och ta hand om mig, mest av allt. Inget är viktigare. Allt börjar där. ❤️

Visst är det så att jag passar på när mannen är borta. Som tur är händer det inte särskilt ofta. Nästa gång ska jag ha en strategi för det. Förhoppningsvis händer inte det på ett tag att han sover borta, brukar vara en gång per år och då har jag kommit längre i mitt nyktra jag. Vågar inte längre dricka när han är hemma för han märker det direkt. Innan smusslade jag runt hemma med vin men han vet nu att jag har problem vilket är skönt.
Känner mig enormt deppig idag vill bara lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet. Vill bara gråta.

När man blivit nykter själv inser man vilket fattigt liv man har när man dricker. Så länge man är nykter är man rik. De släktingar och vänner man har som dricker för mycket klarar man sig utan. Även om det kan kännas ensamt. Som Andrahalvlek säger, satsa på din egen lilla familj... och utöka vänkretsen genom att söka dig utåt?