Senaste kommentarerna i forumet

Idag är det den 25 maj år 2020. Jag är oerhört ledsen och svag och rädd. Men jag har inatt tagit ett väldigt stort beslut. Jag har bestämt mig att sluta helt med alkohol. Aldrig mer. Alla mina tidigare försök har inte varit helhjärtade. Men nu vet jag inom mig är enda sättet ... är att ge upp kampen.Jag vill inte mer. Jag orkar inte dividera mer om när hur kanske ...det räcker nu. Jag är klar.
Min tråd kommer numera handla om hur mitt liv kommer bli efter detta beslut. Det kommer inte bli lätt men det finns endast ett alternativ annars kommer mitt liv och relation och hela jag rasa ihop. Det räcker nu. Jag är klar. Ska söka hjälp för att underlätta övergången men beslutet är taget. Jag vet att jag kommer klara det. Jag ska klara det. Jag ska hitta mig själv.Kommer inte räkna dagar. Kommer känna efter hur mitt liv påverkas av att jag är nykterist. För det är jag. jag är NYKTERIST. Den 25 maj 2020 är första dagen på resten ev mitt liv. Aldrig mer ska jag skada mig själv såhär. Aldrig mer ska jag låta mig själv må såhär. Aldrig mer det här eländet. Aldrig aldrig mer. NU kör jag... mot livet. Kram till er alla där ute.

Supergrattis ?

lite körigt här just nu därav att ja inte skrivit så mycket. Jag har tagit ett stort beslut efter att ha lipat hela natten. Ska skriva mer sen måste bara samla mig lite. Tack för dina fina tips min vän . Hoppas du e ok. KRAMAR

Otroligt bra jobbat!

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

??

De kommer och går. Kanske blev det en till skitdag eftersom du inte kunde sova ordentligt p.g.a. din dotter? Hoppas det känns bättre i dag. Jag skilde mig för ett par år sedan och det blev väldigt tydligt att vänkretsen minskade snabbt. Får inga inbjudningar till familjemiddagar längre. Flickan har ju också satt käppar i hjulet när jag bjudit hem till mig. Men då får man ta egna initiativ på annat sätt. Nu har jag ett ganska aktivt liv med lunchpromenader t.ex. Många som arbetar hemma och eftersom jag också är hemma så passar det ju bra! Det blir tillfälle för lite avstämning med ett naturligt avslut när promenaden är avklarad. Jag har också vågat mig på att höra av mig lite på telefon till några som jag tycker mycket om. Jag har varit rädd för att känna mig som en belastning, men alla har ju sitt och jag är självklart lika intresserad av deras liv som de av mitt. Lite upplivande mitt i allt. Kanske du också ska börja tänka lite så, ta tag i någon som du gillar och som finns i din närhet? Sällskapslivet behöver ju inte alltid betyda arrangerade middagar tillsammans med hela familjen (och vin). Det finns enklare sätt att umgås på.

Bara lite tankar från min horisont! Inget du behöver bry dig om om du känner annorlunda.

Kram!

Hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra!

Kram ?

Idag firar jag dag 100! ✨?

Och vad underbart med barnen. Hoppas ni får en fin vecka!

Kram!

Din glädje mitt i kaoset är så påtaglig att den känns ända hit ❤️

Kram ?

Grattis till tre veckor!???

Så härligt med barnen. Nu är du dubbelt stolt när du är nykter och finns till 100% för dem eller hur? Tänkte förut när du skrev att pappan har bättre förutsättningar att ta hand om dem. Du kan ge närvaro, kärlek och omsorg. Det är så viktigt!
Kram!

Så glad jag blir att mitt boktips hjälpte dig att komma till skott att på allvar överväga att sluta dricka ?? Berätta gärna mer om hur det går för dig framöver!

Kram ?

Har börjat lyssna på Torbjörn Åberg. Känns som att jag kan få stöd att helt sluta dricka alkohol. Tack för tipset och lycka till med ditt liv

Tjohoo! 3 veckor nykter! Underbart! Barnen är underbara... Stolt mor!

11 och 13 år är mina guldklimpar.. Men en del utmaningar ändå.. Massor av aktiviteter, matsäckar, olika kläder.. Scouter, fotboll... Konsertkläder när de sjunger och spelar in videos... Inga riktiga konserter i coronatider....

Plötsligt är dotterns skor försmå... När ska vi hinna köpa nya... Eller låna storebrorsan skor....

Puh.. Ovant men härligt..

Kram Saskij ?

Jag drömde en gång att jag drack tills jag kaskadspydde. Viktig påminnelse om vart jag inte vill tillbaka till ?

En gång på slutet hann jag knappt ut i badrummet och spydde sen ner hela badkaret. Tack och lov var jag ensam hemma.

Det var som om kroppen då ville säga mig: ”Idiot, sluta hälla i dig den här giftiga skiten som du inte mår bra av.”

Och drömmen påminde mig igen, ungefär två-tre månader in i nykterheten. Då minnena börjar blekna lagom mycket.

Kram ?

Alltid fascinerad av drömmar. Inte för att jag tror de betyder något särskilt, mer att det är rensning av hjärnan. Mycket märklig dröm du hade. En sån där man kommer ihåg ett tag. Mycket detaljer...

Har du drömt om alkohol någon gång sedan du slutade dricka? Jag har inte det, och det är på 5 månader på onsdag?

En härlig dag du hade igår. Hoppas du får en bra dag idag. Kram!???

Vad kul med barnen! Så motiverande i nykterheten. Ha en bra dag med dem o stor kram?

Dina inlägg är så vackert formulerade, iakttagande och fyllda med klokheter att jag blir helt varm inombords varje gång jag läser dem.

Igår tänkte jag faktiskt ”snart kommer Berras betraktelser” och såg verkligen fram emot det.

Kram ?

Jajjemen, det verkar vara vanligt. Jag var jättetrött i början av nykterheten. Brukar säga man är konvalecent. Man läker från missbruket både fysiskt och psykiskt. Det får ta lite tid. Hjärnan var som fyrkantig i mitt runda huvud...

Får också sug ibland. Det gör inget så länge det inte bygger bo i min hjärna. Våra hjärnor vill ju ha sina dopaminkickar och har möblerats om så det är inte undra på att man blir sugen. Huvudsaken man styr impulsen till den del av hjärnan som granskar viljan att dricka, så man inte dricker på känslan!

Heja dig! Ha en fin dag?

Jag minns sällan vad jag drömmer. Men den här drömmen var så konstig att jag bara måste skriva ner den nu när jag minns den.

Först lite bakgrund. Jag är väldigt hemmakär. Har inte tågluffat eller rest ”jorden runt” (som man gjorde med flyg under min ungdom istället för tåg). Charterresa var femte år kanske. Väldigt bekväm. Utedass och bajamajor är det knappt att jag fixar. Hellre en natt på hotell än en vecka i husvagn. Föredrar dagsutflykter, då får man sova i egen säng. Möjligen en-två övernattningar, sen längtar jag hem. Hemester är för mig inget nytt begrepp, det är standard.

I drömmen upplever jag en stor vänthall. Som på en flygplats men med typ indiska mått mätt. Mycket folk, nästan som ett flyktingläger men väldigt uppåt stämning. Det är jag som är väntad på, av en man.

Mannen är typ övervintrad hippie, dreadlocks, färgglada kläder, mycket smycken, lite rastatypen. Eller nästan lite åt shamanhållet faktiskt, men han har nordiskt ursprung. Norrman eller dansk tror jag faktiskt.

När vi väl träffas kan vi knappt hia oss där och då trots att det är fullt med folk överallt, ja ni fattar ?

Sen blir det plötsligt matprogram. Konstiga kryddor, ris, någon form av blad att rulla in maten i innan matlagning och maten tillagas på marken, i typ vildmarken.

Lite Sydamerika, Inkavibbar. Kulturellt gammal miljö, regnskog, mycket sand. Nästan lite Robinson över det. (Jag kollar inte ens på Robinson längre, har tröttnat.)

Sen blir det riktigt konstigt. Då snackas det om att det är viktigt att man har en noga utmärkt ”ruta” i skogen. Inom den rutan har man ett system för hur man gräver så att man inte gräver upp ”för färska högar”.

Mannen med dreadlocksen påtalar, som inför en tv-kamera, att nu är vi ju två som ska dela på samma ruta och då måste vi ju ha samma system så att vi inte gräver upp varandras ”högar”. Snusförnuftigt resonemang om det, så långt från sexobjekt man kan komma är han just då.

Och jag tänker att man får väl bara dela rutan på mitten, ungefär som man gör med en dubbelsäng - din sida och min sida. Alltid lösningsorienterad.

Plötsligt är det mycket folk omkring mig igen och det går förbi en äldre man och berömmer mig för att jag har hittat ett bra ”system”. Det säger han när jag sitter på huk.

Varför det blir så detaljerat om just toalettbesök fattar jag inte. Det hade gärna fått vara mer detaljerat om vårt återförenande, om jag nu fick välja. Men det får man ju inte.

Vad säger den drömmen? Sannolikt en del om karantän, semester, sova ute, tillbaka i utvecklingen, längtan efter en man (vem som helst duger tydligen) och samboskap som kräver gemensamma rutiner osv.

Inte ett dugg om alkohol i alla fall och det är ju skönt ?

Kram ?

Ja kan man kanske tro, har funderat mycket på det...
Är det det?
Njaäe, jag skriver faktiskt frivilligt, men varför?
Jag behöver ständigt påminna mig vem jag är, och jag är en nykter alkoholist.

Men varför då skriva på forumet?
Jodå, jag skulle kunna skriva för skrivbordslådan, bara arkivera det och sedan glömmas bort, aldrig gå tillbaka i min historia, aldrig känna ett igenkännande om hur det kändes just då, guuud så tråkigt.
Dessutom skulle ni inte kunna få ta del av det, hur intressant ni nu tycker det är?
Jag skriver för mig själv till mig själv, min rannsakning kommer bäst i skriven form, när jag tar mig tid att bokstavera det så rabblas det inte bara ur mig i en hast, dessutom korrekturläser jag varje mening innan jag påbörjar nästa.
Och ibland förändrar jag innehållet, för det kändes inte rätt, tankar och skriftform är inte alltid detsamma.
När jag läser min mening högt i mitt huvud så märker jag, det där lät inte bra, det måste omformuleras.
Jag skriver på känslor, för det är det enda sanna tror jag, jag upplever samma känsla när jag läser tillbaka i ett gammalt inlägg.

Oftast så får man bäst respons ifrån andra när man har något jobbigt eller sorgligt att berätta.
Men om man inte har något tråkigt att berätta då, när livet bara travar på och man inte snubblar så ofta då?
För om livet inte är jobbigt, är det då automatiskt lyckligt då.
Om problemen lyser med sin frånvaro, är livet trist då?
I motgång föds kreativiteten, eller?

Men varför just söndagar?
Det var min värsta dag i veckan, fylld av fylleånger så pass att jag bara ville kravla ur min egna kropp och byta med vem som helst, bara jag slapp all ångest, den gröpte ur mitt inre och slog ned mig, vecka efter vecka.
Ändå valde jag bara några dagar senare fylla på den med mer alkohol, det gick emot all sunt förnuft egentligen.

Det blev så mycket enklare utan alkoholen, mitt sätt att hylla nykterheten är att betala tillbaka den med forumet.
Så här är jag, lycklig eller inte, men problemfri, åja inte helt, men inget som äter upp mig inifrån i alla fall.
Söndagar är inte längre min sämsta dag, men en dag då jag summerar veckan, och värderar den.
Att känna tacksamhet har jag varit dålig på, alltid velat haft mer utan att tänka på det jag redan har.
Kanske var det alkoholens fel, mycket vill ha mer, det ligger lite i dess natur.

Idag känner jag mig nyfiken på livet, hatar inte det längre.
Vill veta mer och känna mig kunnig på det mesta, inte bli världsbäst, det finns det redan tillräckligt många som påstår sig vara, och det får de gärna vara, tills man överlistar deras felaktiga attityd.
Man behöver inte övertyga mig om sin suveränitet, det läser jag redan av på sättet de säger det på.
Just nu läser jag förundersökningar på mord som finns att ladda ner på lite olika sajter på nätet.
Läser all övertygande bevisning och hur den misstänkte gärningsmannen lindar in sig i en massa lögner.
Oj, jag tror jag skulle bli den perfekta förundersökningsledaren, eller jobba på forensic centrum i Linköping och ta fram all DNA, fingeravtryck och vara med vid rättsläkarundersökningen.
Eller så har jag bara sett på för mycket deckare, GW är min stora idol.
Med så mycket dravel som jag har i min stackars hjärna, så skulle jag nog med lätthet kunna vara en som kunde tränga sig in i andras undermedvetna.

Men nog om elände, tillbaka till min vecka.
Fyra dagar ledig på raken, wow, har njutit vartenda sekund.
Jag och frugan drog iväg som en raket på onsdagen till stugan, utan vare sig barn, barnbarn, hundar eller måg.
Det var skönt att få vara själva en stund, okey stugan bredvid var belagd med svåger och svägerska, men det fina med dom är att man bara umgås när man själv vill, typ middagar och de å sånt.
Reparerade gräsmattan med nya frön och dressning, det funkar när inte hundarna gräver upp den, eller sladdar upp den i kurvorna, och sen....

Uppfyllde jag en tjugofem år gammal önskan, ja eller nästan, den föll på en grej, den enda som kunde sätta P för den.
Jag testade att sätta upp en linbana, upp för berget med ett femtio meter långt rep, mellan ett träd vid stranden och en Y-klyka mellan två träd högst upp på berget,
Monterade dit en talja och och hink som jag fyllde med ett vedklump på ca femton kilo.
Gick det då?
Nej inte då, hinken fastna halvvägs på en avsats och tappade sitt innehåll, repet fjongar för mycket och hänger ned pga repets töjning, det var det enda så stod emellan mig och ett lyckande.
Så nu letar jag efter en vajer som inte kan töjas, och måste bygga ett vajertorn högt nog för att klara av avsatsen på mitten, det kräver ett tänkande, men löser det nog tids nog.
Men vet nu att det finns en sträcka som fungerar, så principen finns där, nu är det bara det praktiska.
Vi åkte hem på fredagen efter en kanondag vädermässigt, låg någon timme i solen och lyckades bränna mig ordentligt, så är mer grisrosa än vinterblek i huden just nu, det kommer att bli bättre.
Men under tiden jag låg där så tänkte jag, ta in det här nu Berra, njut, eller åtminstone försök njuta.
Huden värmde gott i solen, minsta lilla vindpust fick mig att rysa till, ryggen som låg i skuggan kändes lite kall.
Hade svårt att komma till ro, antingen fullt aktiv eller så....somnar jag.
Men lyssnade på alla ljud, från havet, båtar och djur, skruvdragaren från grannen som bygger om sin brygga, han hade alltid samma rutin vid varje skruv, oii-oiii-oiiiink-drrr-drr, slutade räkna efter ca 200 skruv.
Vi for hem för att göra det som morföräldrar gör, vara barnvakt.
Dottern skulle iväg på möhippa, jo det börjar nu, sedan dop och vid vår ålder, bara begravningar.
Denna lilla illdåd tröt på vårat tålamod minsann, hon kan inte vara stilla en sekund, och rör och petar bara på det hon inte får, hon är så väl medveten vad man får och inte får göra, hon till och med hytter med fingret innan hon går bakom teven och rycker ut alla sladdar till morfars förtret.
När hon sover sitter jag och frugan i soffan och pustar ut, hur f-n orkar hon?, hur orkar vår dotter?
Okey det är några decennier sedan vi var där, men hallå, så hyperaktiva var inte de, då!

Under tiden har vi lejt en firma att lägga marksten på delar av vår framsida under helgen.
Duktiga killar som gjorde ett grundligt arbete, dotterns stora jycke som är väldigt vaktig av sig stod i vardagsrumsfönstret och nästan darrade av frustration under två dygn.
Det tråkiga var att de körde sönder släpet som de lånade och körde jord och grus med, den fick släpas iväg med en bärgare när hjulaxeln gått av, överlast, javisst.
Så frågan är väl vilket håll pengarna kommer att gå åt, vi för väl se när domen kommer ifrån verkstaden.
Men fint blev det, grabbens bil som stått delvis på en sönderkörd gräsmatta är nu all, men en del efterarbeten återstår för min del då de rev en bit av farstukvisten, suck!, ja jobben tar aldrig slut...

Hade jag fortfarande druckit alkoholen så hade jag nog sett det som världens ände, de hade sönder mina grejer!
Hur ska vi fixa detta, vem ska betala, den ska ju besiktas snart, vad kommer det att kosta, problem, problem...
Nu tar jag det lite lugnare, det kommer att lösa sig, så småningom, inget som inte går att lösa, och det kostar egentligen bara pengar, inte krossade lemmar, inte ett aggressivt anklagande mellan oss.
Utan det är som det är, bara lös det, lugnt och sansat, inget att riva upp en massa känslor för.
Försöker se lite positivt på det, gräsmattan där den brukar stå kommer kanske att återhämta sig.

Saker händer hela tiden, inget att brusa upp sig för, shit happens!
Tack för det nykterheten, vilken skillnad det har blivit....

På fyra dagar har det hänt en massa grejer, i en takt där jag har hängt med
Det går undan, men jag känner mig inte stressad.

Så till frågan, hur värderas denna vecka?
Jo tack, jag är nöjd, ser framtiden an...
Är jag tacksam?
Jodå, har haft tid för både framsteg och en del bakslag, vila och hårt arbete, klurigheter som sysselsatt hjärnan.

En femdagarsvecka, hur ska man orka, jag har ju fullt upp med att leva enbart för helgerna.

Berra

Ja jag förstår hur du menar att tröttheten är mer äkta o genuin, hjärnan har liksom arbetat hårdare med att suga åt sig alla intryck under dagen, inte varit blurrig av alkoholen.

Åh, det där med ljudbok. Jag har fortfarande inte insett tjusningen (som jag förstått på väldigt många att det faktiskt är), där är jag mer old school mina 34 år till trots ? Men Att läsa fysiska böcker älskar jag, när jag väl får tid till det. Så det ska jag definitivt ta upp igen! Tack för påminnelsen. Ska släppa mobilen för en gångs skull ? Så får det bli! Börjar imorgon för nu e klockan alldeles för mycket. Godnatt o kram ?

Stort grattis till tre nyktra veckor! Skönt att du börjat få energi. Den är verkligen påtaglig i början, sannolikt för att kontrasten är så stor.

Samtidigt är tröttheten också påtaglig så man får gasa och bromsa växelvis liksom.

Efter 15 veckor känner jag mig inte lika energisk. Borde dammsugat och putsat fönster, vikt och lagt in tvätt i garderoberna. Orka. Det springer inte ifrån mig tyvärr.

Samtidigt har jag planterat om x antal krukväxter och vandrat i tre timmar idag - det glömmer jag nästan bort. Vore nästan konstigt om jag orkade dammsuga också.

Keep up the good work!

Kram ?

Hoppas att ni får en riktigt bra vecka tillsammans ❤️

Kram ?

4 dagar må inte låta mycket för någon annan, men för oss är 4 dagar mycket bra jobbat! Så självklart ska du unna dig sushi! Och samtidigt gynnar du ju restaurangbranschen i deras kamp.

Ja visst är det underbart med en så förstående man? Min sa typ samma; "hur fixar vi detta på bästa tänkbara sätt?" Inga sura miner heller, och dessutom har han köpt hem lite extra lyxig dricka som han vet att jag gillar. Lemonad med grapesmak bland annat, mycket gott ? Nu kör vi kml!
Godnatt