Senaste kommentarerna i forumet

Jag förstår att du frågar angående din bror, och visst vet du att en del av forumet är avsett för just anhörig-frågor? Finns jättemånga kloka personer här, som du kan läsa och få nya insikter av, men vi har ofta inte anhörig-perspektivet.
Ha en fin dag!

Hej Vinis! Skummade igenom din tråd nu och jag ser att du har identifierat en jätteviktig trigger för dig själv. "Att passa på när mannen är borta". Om du gör en liten djupdykning i den frågan och tänker ut en bra strategi för nästa gång mannen är bortrest så kommer du att klara detta. Det är jag övertygad om. En av mina triggers har varit "solen skiner". Den är ju lite svår eftersom solen skiner ganska ofta, i bland varje dag. När jag nu har klarat av ett antal solskensdagar så märker jag att mitt beroendecentrum i hjärnan inte reagerar något mer på en skinande sol. Hjärnan har lärt om helt enkelt. Heja dig!

Kram!

Mina drömmar har mer handlat om stress, utsatthet, att mista kontrollen... Inget med alkohol alltså....

Men ändå otäckt. Högst verkliga....

Hjärnan behöver nog storstäda varje natt...

Puh...

Kram ?

Ge upp dina vänner och din mamma/syster - och satsa istället på sambo, bebis och att på sikt få nya vänner som kan dricka eller avstå. Ingen vänskap ska stå och falla med om man dricker eller inte.

Du är vinnare i detta - glöm aldrig det!

Själv tror jag att jag får svårt för fulla människor som inte kan bete sig nu när jag har blivit nykter.

Men då får jag göra som ni gjorde - avvika lite tidigare än jag tänkt.

Kram ?

Hoppas jag får fler sådana drömmar, så ska jag försöka golva hen då.?

Det var ett avancerat sätt av alkoholdjävulen att göra sig hörd - genom dina drömmar.

Hen har gett upp hoppet om att påverka ditt medvetna, nu försöker hen via ditt undermedvetna. Spännande!

Sant där Andrahalvlek, jag drömde verkligen att jag drack hejdlöst i natt, Jägermeister, massa öl mm. ? Men för tillfället känner jag mig längre i från ett återfall än någonsin .

Känner igen det. Har man druckit utan att någon annan vet om det så har det knappt hänt liksom.

Man måste hela tiden påminna sig om att man gör det här för sin egen skull. Allt annat är en bonus.

Här-och-nu-tänket är en förmåga som man kan boosta med mindfulness faktiskt. Ingen quick-fix, det kan ta månader innan det känns någon skillnad.

Ur stressynpunkt är det en förmåga som är sund att utveckla. Att kropp och skalle är på samma plats samtidigt sänker stressnivån oerhört mycket.

Det berikar också relationerna med andra. Mina medarbetare ska veta och känna att om det så stormar utanför så lyssnar jag på dig nu. Samma sak i närvaron med barnen. Nu är det det här som gäller och som får mitt fokus.

Kram ?

Inledningsvis drömde jag ingenting, senare drömde jag en del, och nu är det helt drömlöst igen.

Eller drömlöst är det inte förstås. Men jag är inte längre medveten om att jag drömmer.

Drömmer gör man i princip varje natt, men man är sällan medveten om det. Det är ens undermedvetna som ”städar upp”.

Just därför är nog drömmar med alkohol vanliga under nykterhetsresan. Men det är ofarligt. Du behöver inte oroa dig för att drömmar om alkohol innebär att du är nära ett återfall. Tvärtom tror jag.

Kram ?

Önskar dig en fin dag! Näpp, verkligen inte värt ruset att dricka. Man mår så dåligt på alla plan efteråt.
Kram?

Vaknade kl 6.45. *ping*

Funderar lite över att den här biologiska klockan, som jag tydligen utvecklat i nykterheten, måste ju vara oberoende av klockomställningen. När vintertid införs i höst kommer jag att vakna vid sextiden således. Hmm ?

Men det är som alltid bara att gilla läget. Därför har jag infört för-frukost i sängen. Kaffe och två kanelknäck med ost (smular lite men det kan man svepa ner på golvet sen om man smular på täcket enbart.)

Jag har fortfarande sovrumsdörren stängd några timmar. Dottern får fortsätta ostörd med sina morgonbestyr som hon brukar ha när jag har sovmorgon. (Hon är ytterst förvånad: ”Är du UPPE?”)

Jag tänker att de här morgontimmarna har jag fått ”gratis” och de är lämpliga att använda för analys och reflektion.

Nästan allt jag gör riskerar att spåra ur om jag inte tar mig tid att analysera och reflektera. Jag behöver även regelbunden input, ny kunskap, som håller uppe motivationen.

Så de här morgontimmarna kan bli en riktigt fin gåva. Från mig själv - till mig själv ❤️

Kram ?

Jag är så gärna en hjälpande hand för en medsyster eller medbroder, precis som jag har fått en hjälpande hand av många här, som gått före mig ❤️

Kram ?

Godmorgon! I dag är en nykter dag, perfekt morgonfras där Saskij?. Jag hade en hel del konstiga drömmar till och från. Jag minns att det två första veckorna var värst. Men efter två veckor började jag plötslig sova mycket bättre, och då blev drömmarna klart färre.

I natt drömde jag dock att jag drack en massa alkohol, en riktig mardröm alltså.?

Ha en bra dag!

Kram

Påbörjade ett inlägg för ett par dagar sedan men blev så trött så jag orkade inte skriva klart.
Jag är fortsatt nykter.

Hade samtal i tisdags. Får sedan läxor att utföra till nästa möte. Den här gången var läxan att sugsurfa. Att om man tänker på att dricka försöka känna efter var i kroppen det känns och i vilka sammanhang. Har ju just nu inget direkt sug, men tankar och planerande av inköp är inte helt borta. Läste i Vinägers tråd om hur tankarna på att det går att passa på kommer när mannen säger att han ska åka bort. Lite så är det för mig också. Det finns något med det där att jag kan komma undan och smyga som är lite kittlande och som ger en kick i sig. För alla er som dricker öppet låter jag säkert helt dum i huvudet, men ni andra kanske känner igen er. Känslan när det finns på plats i säkert (säkert?) förvar det är nog den som är det enda sköna när jag tänker efter... för sedan infinner sig ”måstedrickaupputanattdetmärks” och vissa gånger när det blivit för mycket ”varsjuttongömdejagflaskan” och lite lätt panik tills den är hittad.
Att sugsurfa är såklart lite svårt om man inte har nåt direkt sug, men tankarna finns där när jag vet att jag kan handla obemärkt, det var mest det som jag drabbades av de senaste dagarna. Att jag hade kunnat smita iväg och komma hem med min guldklimp...
sen tänkte jag lite mer på lugnet och vilan som jag får när jag inte måste putsa guldklimpen i smyg på kvällen och då kändes det inte längre lockande. En av de absolut bästa upplevelserna för mig när jag inte dricker är att jag är mer ”här och nu”. Jag är en person som organiserar och planerar... inte så att jag blir störd om nåt ändras, men jag gillar att ha planerat så att det inte blir så jobbigt sen. Det är ibland bra och ibland ett lite tråkigt sätt att leva. Tillbringade lördagen i trädgården. Skönt! Visste att jag kunnat smita iväg o handla, men hade inte bestämt mig, glömde tiden och sen var klockan för mycket. Det är en sån skön känsla på sätt och vis när det är ”kört”. Systemet är stängt och kvällen blir avkopplande istället för a-fixerad.
Nog om detta. De saker jag gör för mig själv i övrigt just nu är att träna, stretcha, slappna av, lägga bort mobilen (nåja). Och läsa hos er andra kloka människor. Har hamnat i ”kommenteraallthosalla”-träsket tidigare så jag kommenterar inte så ofta. Kämpa på allihop!

Så otroligt glad jag blir att mina inlägg inte bara berikar mitt liv utan också andras liv ❤️

Ibland tänker jag att jag enbart svamlar och blir långrandig, skriver för mycket - tar för mycket plats, som jag alltid tycker att jag gör i perioder. Nykter såväl som onykter.

Jag har alltid fått höra att jag tar mycket plats. Att jag aldrig kan hålla tyst, alltid måste säga vad jag tycker. I alla sammanhang. Från skolan och vidare till yrkeslivet, och även privat.

Och det är inte elakt menat som folk påpekar det, utan i all välmening. De ogillar det inte, men det kan bli lite to much som sagt. Det har inneburit att jag på senare år alltid försöker att vara medveten om det.

Jag är lyhörd för andras åsikter. Ger bokstavligt talat folk ordet i vissa sammanhang: ”Vad tycker du?” Det säger jag ofta till de tystaste. De som alltid deltar, men aldrig säger något spontant.

En del blir väldigt ställda då, men om man låter tystnaden hänga i luften en stund så börjar nästan alla att tala till slut. (Nästan alla. Ibland går jag bet, men då har de åtminstone fått chansen att yttra sig. Sannolikt har de då inga åsikter att leverera, varken nu eller senare.)

Jag har lärt mig att gilla den tystnaden, den representerar eftertänksamhet för mig. Något jag jobbar på att själv ha mer av i mitt liv.

Inte springa på alla bollar direkt. Inte lösa alla andras problem först, bara för att det ger omedelbar bekräftelse för mig. (Det här gör min chef gång på gång, oerhört frustrerande att se lite på avstånd.)

Det är förvånansvärt mycket som löser sig svinbra om jag inte är tillgänglig jämnt. Jag älskar när medarbetare tar egna initiativ och fixar problem. Vilket jag nogsamt creddar dem för. Översvallande. Inför andra. Flera gånger.

Jag tror nämligen på positiv förstärkning. Så har jag uppfostrat mina barn och så agerar jag mot mina kollegor. Varje gång de gör ”rätt” får de massor av beröm från mig. Om och om igen.

Till skillnad från till exempel barnens pappa som tycker att barnen ska göra rätt med automatik, det behövs inte ens uppmärksammas tycker han.

För honom är felen viktigare att uppmärksamma. Det är felen han uppmärksammar och tillrättavisar. Gång på gång på gång.

Vi två har haft många diskussioner om detta. Till viss del har han anammat mitt sätt att tänka, men ibland träder ryggmärgsreflexen in förstås. Barnen är vana sen många år, de ler milt överseende med honom.

Och jag tillrättavisar honom absolut inte i de lägena, inte ens i stridens hetta. Jag vänder på alltihop istället ”Men det HÄR gjorde hon jättebra, genom att göra si och så.” Då blir han paff, mumlar ”jo, det förstås.”

Jag försöker också alltid implementera tänket ”Det här blev fel, vad kan vi lära oss av det så att just det felet inte sker igen?”

Förvånansvärt många förstår inte att misstag ska man se som lärdomar. Gör om, gör bättre nästa gång. De tror att de är oförmögna att agera rätt bara för att de agerat fel så många gånger.

Långrandigt igen ? Förlåt. Det blir bara så när orden börjar resonera med sig själva, som jag skrev i Addes tråd häromdagen.

Kram ?

Med gott smakande kaffe. Natten har varit lite orolig med många inte så trevliga drömmar på efternatten. Skönt när morgonen kommer och en ny dag gör entré. Drömmarna bleknar i dagsljuset som tur är.

Är det många som har konstiga drömmar? Hur länge varar det i så fall?

Idag är det regn där ute.. Så förhoppningsvis ska hemmet få lite vård.

Hoppas få en liten promenad iaf mellan skurarna.

Idag är en nykter dag....

Kram Saskij ?

Tack snälla för era snälla och peppande kommentarer! Känns så bra att gå in här och vet att ni förstår. Idag vaknade jag och mådde bra. Fortfarande har jag dåligt samvete för att jag drack i fredags, men jag kan ju inte ändra något utan bara tänka framåt. Igår var det en jobbig dag. Kände att jag var mer irriterad än vanligt men jag gjorde allt jag kunde för att dölja det för min son.
Jag förstår verkligen inte varför jag dricker. Visst en härlig känsla just då men sedan mår jag skit flera dagar efteråt. Det är ju inte värt det. Måste bara tänka på det innan jag dricker nästa gång!

Jag har firat din tremånadersdag med att skumma igen din tråd. Har läst en del då och då tidigare. Inläggen i början när du skulle begränsa till 4 (!) glas vin på en kväll och den förändring i tankar och dina kloka reflektioner är ju toppen. Känner igen mig i en del av dina inlägg... mottaglig för andras måenden, i grunden positivt inställd till livet,.. å lite annat som också stämmer. Några av dina bästa reflektioner är ”den här känslan brukade jag dricka vin på”... Guld värt tror jag att analysera just det. Så enkelt att glömma bort.. och du det där med andningen som du skrev om har jag testat. Det fungerar så jäkla bra!
Sen tycker jag att du också är så fantastisk som sätter ord på dina känslor.., besvikelsen när dottern väljer pappa/sambo, strategierna inför möte med chefen osv. Intressant att läsa!

Du är en sann förebild!

Men jag håller med föregående talare.. Det är så fantastiskt bra jobbat! Och att sen vara ett stöd för oss nybörjare som vacklar fram emot ett nyktert liv. Ibland hamnar vi i diket och då behövs en hand att hålla i för att ta sig upp igen.

Tack Andrahalvlek och alla andra!

Ha en underbar söndag.

Kram ?

Låter som att du ska skaffa nya vänner! Lägg relationen på is med din mor, sluta dricka om du inte kan hantera det!

För det kanske slutar att du som mor din, hellre fyllnar till än att ta tid med barnbarnen.
Alkoholen slår för oss i slutändan saker i spillror! Familj, hälsa, ekonomi. Risken är stor att den gör dig även ensam. Inte för att du vill, men för att alla flyr från dig.

Fråga dig själv vad som är viktigast, att dina vänner är lyckliga för att du super med dom?
Eller att din man o erat barn, men framför allt att du själv är lycklig, frisk o nykter?

Du har förlorat din moster pga A, förlora inte dig själv o det du byggt upp...

Igenkänningsfaktor

Jag kommer från en familj med beroendeproblematik. Min moster gick bort för 2 år sedan endast 50 år gammal i sviterna av ett långvarigt alkoholberoende. Min mamma och storasyster är alkoholister. Själv har jag haft problem till och från i livet med alkohol och jag känner att det finns en viss "dragning" till alkohol även när jag är nykter. Ibland känns det inte som att jag kan vara lycklig utan alkohol.
Sedan 3 år tillbaka träffade jag en underbar man och sedan dess har jag inte druckit något alls. Saken är den att jag förlorat en hel del vänner för att jag slutat dricka. De vill inte längre träffas eftersom jag inte vill dricka vin eller öl. Jag har frågat flera gånger om vi inte kan ta en kopp kaffe eller ses och göra annat. De svarar alltid "jo absolut!" men sen händer det aldrig. Jag känner mig lämnad och ensam. En annan sak som gör det "nyktra livet" väldigt ensamt och jobbigt är att jag i princip inte vill träffa min mamma längre. I helgen träffade vi mamma och hennes kille för att grilla på lördagen. Det tog inte lång tid innan de hade korkat upp och satt och drack i rasslade tempo ute i solen. Jag och min man har för tre månader sedan blivit föräldrar så vi fick hålla oss mycket inomhus med Lillen. När vi skulle fika efter maten var de berusade, upprepade sig och var allmänt dryga av den alkohol de fått i sig. Hon hade inte ägnat en minut åt vårt barn på hela kvällen och inte engagerat sig i att umgås med oss för den delen heller. Istället låg all hennes fokus på att sitta ute i solen och dricka med sin kille. Det hela slutade med att vi tackade för oss och åkte hem direkt efter fikat.
Jag känner en stor sorg och ett tomt hål inom mig av alla människor som väljer bort mig för alkoholen. Jag känner mig så ointressant och så ensam i denna nyktra värld. Med tanke på att vi har beroendeproblematik i familjen och att jag känner av de tendenserna själv har jag tänkt på att bli nykterist. Men ibland känns det inte som att det är värt det. Jag känner mig så övergiven av flera i familjen och av så kallade vänner. Jag vet att jag skulle bli betydligt mer accepterad bara jag drack.... Och det är sorgligt...
Hur ska jag tänka? Vad ska jag göra?

Lördagen passerar utan alkohol. Inget sug alls. Frugan fortsatte ignorera oss hela dagen så vi struntade i henne och hade väldigt kul utan henne. Ena barnet frågade om vi kunde ha hela dagen imorgon likadan. Jag mår bra och börjar se saker tydligare.

Svinbra kämpat! Häll ut ölen!

Kram ?

Ja, det känns stort att fira tre månader som nykter. Och att försöka stötta andra gör jag så gärna. Jag tror på konceptet få hjälp - och sen ge hjälp, som ringar på vattnet sprider det sig vidare.

Kram ?