Senaste kommentarerna i forumet

Hej Rosa! Att du skriver här på forumet nu betyder att du har läget under kontroll.Och du
har ju dina nyktra dagar kvar. Ta en funderare på vad det vad som gjorde att du drack.
Hade du tråkigt? var du orolig för något? passade på när du var själv? Då är du
förbered på att agera på ett annat sätt nästa gång de tankarna dyker upp.
Jag vet att du inte vill tillbaka till hur det var förr med att gömma, smussla, ljuga mm.
En gång är ingen gång, det här kommer gå bra!?

Kram

En hel dag gick det utan att jag lyckades skriva ett enda inlägg i min tråd. Får inte bli för slapphänt när det gäller den biten för vips så är man inte kvar på sidan och sen går det några veckor/månader och risken är att man tar dåliga beslut.

Gårdagen började åtminstone med en lång promenad på två timmar med en kamrat. Därefter var det så mycket fokus jag kunde på V86 och travet. Det nöje jag har och som börjar komma tillbaka så smått vilket känns skönt. Har inte ens brytt mig om trav eller annat de senaste månaderna pga måendet, men det kanske börjar vända så smått nu. Efteråt kändes det dock som en tomhet då jag inte visste vad jag skulle göra när klockan slagit 22. Blev lite Netflix och sen somnade jag väl...

Enda problemet nu är ju att jag äter en massa onyttiga saker. Glass trycker jag i mig mängder av och det här hemska mönstret måste upphöra. Om kvällen är det enkelt att tänka att i morgon slutar jag men vips är man där med fingrarna i glassburken igen. Trots att jag har god mat och kan köpa ännu mer god mat och verkligen försöka njuta av det istället samt komma i form för att skippa alla dessa jävla kolhydrater.

Får ändå vara nöjd överlag med gårdagen. I dag ska jag planera det hela bättre och möjligen blir det lite onyttigt även denna dag. Men jag ska åtminstone börja äta bra om jag så ska äta dåligt också. För nu är det mest ölkorv, glass, lite godis på det och sen kanske lite köttbitar som kallas "fläsksvålar". Balkansnacks åtminstone!

Vad dagen annars har att erbjuda vet jag inte. Ligger kvar i sängen och funderar på vad jag borde göra. Känns som jag gjort det nödvändiga och inte har några måsten här hemma. Det är väl mest planering av mat. Möjligen städa ur kylskåpet. Det får bli dagens projekt. Annars har jag ringt F-kassan och allt var i sin ordning men hon hade glömt knappa in utbetalningen bara så det var tur jag ringde sa hon :) Så det lugnar mig! Ser fram emot nästa tisdag då jag kanske äntligen ska få hjälp med min psykiska ohälsa igen - det kan behövas även om jag har lite bättre dagar ibland.

Känsloschemat nu är trött, lugn och lite förhoppningsfull!

Växter borde jag kanske köpa lite i dag! Vill egentligen köpa ett akvarium men det kan jag inte ha här :( Så växter är det som jag använder som komplement kanske? Borde köpa lite underkläder också. Usch, nu blev det helt plötsligt mycket. Nöjer mig med att ta dagen som den kommer och går på känsla fullt ut. I dag ska jag inte ha några måsten!

Alkoholdjävulen är verkligen en tuff motståndare. Du måste mata dig själv med fakta, fakta, fakta om vilket gift alkohol faktiskt är, och sen repetera, repetera, repetera. Hjärntvätta dig själv.

Först då kan du ta beslutet att vara nykter med hela hjärnan, även ditt undermedvetna.

Sök på ”alkohol hjärnan återfallsprevention” på Yotube så hittar du en massa bra klipp!

Kram ?

Beroendeakuten på St Görans sjukhus borde väl inte kunna neka dig vård akut om du kommer upp med enorm abstinens!

Bara gå ut till plattan eller något område i Stockholm så är det bara att fråga random människor så är det alltid någon som säljer. Via Flashback kommer du inte hitta någon! I Malmö är det t ex bara att röra sig kring möllan och fråga runt så hittar man någon.

Men är du i Stockholm är det bara att bege dig till beroendecentrum väl? Så får de göra en bedömning och så borde du kunna få en PKA att du hämtar benso för det du behöver närmaste dygnet och så får du gå dit några dagar.

Och det är så konstigt att det ska vara svårt att få hjälp även för er som bor här. De borde vilja hjälpa. Alkohol-missbruk kostar ju samhället enorma summor.

Ja, jag måste klara det Vaken 2020 för mitt äldsta barn har börjat förstå och hon är så arg på mig. Så när jag är tillbaka i Spanien igen får jag inte vara inne i drickandet.

Det är märkligt för jag har aldrig haft problem med alkohol. Snarare tvärtom - har druckit lite och sällan. Men när vi flyttade till Spanien för 4 år sedan (Jag var då 38) så gick det relativt snabbt utför. Det är en sådan drick-kultur där. Dricka till lunchen, dricka varje dag i princip är inget konstigt.
Och inte blir det lättare att vin inte kostar någonting (en liter för 9kr om man väljer det billigaste och det gjorde jag till slut) och står vid kassan i mataffären.

Tack för svar ❤️

Jag är i Stockholm med många sjukhus att välja på, men jag har ringt runt och detta är beskedet. På psykakuten sa de att jag bara kunde komma om jag tänkte på/ville skada mig, men inte ska jag väl behöva ljuga om det för att få vård. Men om ångesten kvarstår blir det väl så.

Nej, fri sjukvård gäller inte i EU om jag inte är skriven i Sverige.

Tro mig jag har jag har tänkt på att försöka hitta någon som säljer svart, typ på Flashback. Men det känns ju helt galet att göra det.

Tycker också det var så märkligt att jag inte fick med mig Benso hem, har ju läst på detta forum att det är standard. Iaf så att det räcker en vecka eller så. Jag bad flera gånger.

Att dricka fyra öl klarar jag inte, tanken har slagit mig gång på gång bara för att slippa darrningar och ångest (de två saker jag tycker är värst), men jag vet att då kommer jag dricka igen imorgon och i övermorgon och så är det igång igen.

Tack för svar. Känner mig mindre ensam då.

Sänder en stor dos "kärlek" till dig som är under djup abstinens, darrningar som leder till kramper och till sist ligger man ner i fosterställning och flämtar efter luft. Kan inte prata, hela kroppen spänner sig, det kalla epileptiskt anfall.

Jag har varit där. Det här dj-ävla sjukvårdssystemet som vi har i Sverige idag år 2020 är käpprätt åt h-vete. Ingen hjälp fast man tigger och ber på sina bara ben, vädjade blick och med skammen i kroppen är förnedrande.

Jag ska kriga mot systemet, när jag blir tillräckligt stark att slå tillbaks, få dom att känna det jag och du utsätts för. Tänker jag (i mitt flödande tillstånd som jag är i nu) och samtidigt tänker jag, vad hjälper det om jag krigar och slår tillbaks? LIder med dig men du klarar det, tro mig. Klarar jag klarar även du.

Du borde kunna söka akut igen - åtminstone i en av de större städerna vad gäller beroendecentrum, alternativt psykakuten. Märkligt att du inte fick med dig några lugnande benso då det är standard. Inom EU ska du väl kunna få vård där du befinner dig? Se om du kan få tag i någon som säljer svart. Då borde du kunna få tag i benso i någon form. Värsta fall får du köpa fyra starköl och sen ha enorm disciplin att dricka en varannan timme och absolut inte oftare. Så klarar du dig ett tag med lite mindre skakningar antar jag... :(

Igår kväll..
Var precis som att jag inte ens tänkte, som att jag tryckte undan varje impuls till att stoppa mig själv innan den ens hann dyka upp i huvudet - för jag förtjänade/behövde trösta mig, försvinna en stund.
Körde till jobbet i morse med panik hela vägen, övertygad om att om jag skulle bli stoppad och få blåsa hade jag blivit av med körkortet, soc hade blivit kontaktade, jag hade blivit av med mina barn, jobbet, familjen, vänner hade fått reda på hur det står till osv.
Jag hatar mig själv, jag ångrar mig. Nu börjar jag om på noll, fortsätter kämpa.. Fan..

Under din återhämtningen, vila i lugnet, sänk alla måsten, känn efter, finns lusten att göra något vad som helst kvar? Om inte, gör nått nytt idag, nått som du aldrig gjort förut.

Jag har börjat handla till mina föräldrar som tillhör riskgruppen. Igår fick jag ett jäkla uppdrag. Skulle handla 3 liter mjölk, Proviva, Yougurt, Färskpressad Äppeljuice osv. tunga grejer som inte ryms i min ryggsäck. Miljömedveten som jag är köper jag aldrig plastpåsar utan bär hem maten i ryggsäck.

Hur som helst mina föräldrar är pensionärer och har en sån där vagn som man drar efter sig och som dom ibland när dom storhandlar brukar använda. Morsan/mamma, min kära mor så till mig ta vagnen. Jag tittade på den och tänkte "ska jag gå till centrum med en sån där pensionärsvagn? Skammen kom krypande. I vanliga fall hade jag vägrat och sagt. Jag vill inte släpa omkring med en sån där vagn, då går jag hellre två gånger och handlar med min ryggsäck. Sen tänkte jag efter. Jag tar vagnen som hon erbjuder mig så att det blir lättare att bära och gör nått nytt, för mig själv, känslan när jag hade handlat klart och återvände till mina föräldrar kan jag inte beskriva i ord, men det har stärkt mig.

Igår när administrationen här inne i forumet påminde mig att jag nog inte ska kommentera andra utan ägna mig i första hand på mig själv och mina egna problem tänkte jag, bra ide.

Idag är jag där igen, bryr mig om hur andra mår, kommenterar, faller in i gamla mönster, tyvärr men...kände en identifikation i dig Pennyh och då kan jag bara inte låta bli, sån är jag.

Jag kanske la detta under fel kategori, men jag är så dålig att jag inte vet vad som är in och ut. Har svårt att skriva pga att jag darrar så. Och jag vet att sådana kraftiga darrningar är precis det som kan leda till kramper.

Jag är på dag fem av ingen alkohol och mår fortfarande fruktansvärt. Så pass att jag sökte mig till avgiftning på dag två. Jag fick endast stanna i ett dygn fast jag bad om att få stanna längre. Detta pga av att jag är utskriven från Sverige och inte har rätt till sjukvård, förutom absolut akut sjukvård. Men när jag skrevs ut var det fortfarande akut. Jag darrade och hade alla de klassiska tecknen. Jag har slutat med alkohol två gånger tidigare och senaste gången fick jag kramper och bet nästan sönder tungan och var/är livrädd för att det ska hända igen. Men det ville inte läkaren lyssna på. Jag vill lägga in mig nu igen eftersom
symptomen fortfarande är så pass starka, men får alltså inte då det inte anses akut.

Jag bor i Spanien och blev fast här i Sverige under ett besök för tre månader sedan pga Corona. (Ingen inresa till Spanien är möjlig.) Medan resten av familjen är i Spanien. Bara det är en mardröm i sig då jag har små barn. Det var min ursäkt för att börja dricka, det varade ”bara” i 13 dagar innan jag tog mig i kragen och kände att jag kan inte gå ner den här vägen igen. Men jag drack ofantliga mängder, så abstinensen är väldigt stark likaså.

Jag bad om Sobril och Immovane - om jag blev tvingad att lämna sjukhuset ville jag iaf ha hjälp hemma, men läkaren vägrade även detta. Har även ringt vårdcentralen som inte heller vill hjälpa mig - de säger samma sak ”det är inte akut”. Jag har erbjudit mig att betala, men de följer sin byråkrati och det verkar viktigare än allt annat.

Jag är så otroligt ledsen och förtvivlad. Tankar om att gå till Systemet som ligger 100 meter bort är så starka, bara för att få slut på darrningar, kräkningar osv. Men mest få slut på ångesten. Hade jag haft medicin hade jag inte tänkt så, det vet jag sedan förut.
Jag har sovit fyra timmar på två dygn och det tär också enormt.

Jag är också ensam i en lånad lägenhet och har inga vänner i Sverige längre. Ensamheten gör ju inte saken bättre. Och jag är för dålig för att gå ut och promenera. Har svårt med balansen.

Min abstinens har de andra gångerna varat i tre dagar, men denna gång släpper det inte och jag är orolig, men ingen vill ju hjälpa mig.

Hej och välkommen hit?

Nej, du är inte tillbaka på ruta 1. Du har 70 nyktra dagar förhoppningsvis kommer dag 71 idag??Jag tänker att vi fastnar i att det blev ett misslyckande och då är det så lätt att fortsätta att dricka. Du har ju visat på en helt fantastisk styrka som fixat 70. Så heja heja dig!

Kram?

.., som det heter nuförtiden ?
Du vet såklart om gläntorna som bara kan hittas av de som går vilse, som Tranströmer skriver så fint om.
”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.
Gläntan är omsluten av en skog som kväver sig själv.
Svarta stammar med lavarnas askgrå skäggstubb.
De tätt sammanskruvade träden är döda ända upp i topparna där några enstaka gröna kvistar vidrör ljuset.
Därunder: skugga som ruvar på skugga, kärret som växer.
Men på den öppna platsen är gräset underligt grönt och levande.
Här ligger stora stenar, liksom ordnade. De måste vara grundstenarna i ett hus,
jag kanske tar fel.”
(Sen fortsätter den.)
Vilka är gläntorna och vad händer i skarvarna? Ett verkligt spännande uppdrag för de som gillar sådana, och det tror jag att du gör.
Nu tar vi dagen, duktiga på det bra sättet! ?

Tack för att du tog dig tid. Skulle gärna vara här mer men jag är inte kompis med forumet? tycker det är svårsorterat och knepigt att jag inte får nån blänkare om nån har skrivit nåt i min tråd....synd, för det finns otroligt mycket bra här!
Här fick jag tipset att lyssna på Alkispodden ? det har varit otroligt viktigt för mig i mitt tillfrisknande, jag har kunnat identifiera mig med dom. Just identifikation betyder jättemycket för mig.
Ledig dag idag☀️ Har jobbat för mycket i över två veckor så idag är det återhämtning som gäller ??

Några dikeskörningar gör alla tror jag. Väntar på min första. Hoppas slippa, men jag är beredd på det.

Upp på vägen igen bara! Bums.

Och se till att inte ha någon alkohol hemma. Tillfället gör tjuven.

Kram ?

Jag ska finnas med dig i tanken hela dagen ❤️

Kram ?

Hur en enda dag känns som man förstört allt men det har du verkligen inte. När jag ändå hållit mig på en bra nivå med bara ett glas ngn vecka så mådde jag lika dåligt som om jag druckit som förr. Märkligt det där. 70dagar är ju fantastiskt bra. Tänk 70-1 istället och kämpa vidare. Du har ju fixat det så långt. Inte trycka ner dig själv även om jag förstår känslan. Kram??

...om allt varit som det brukade vara.

Då hade jag varit sjukskriven som nu, fast ensam hemma. Ingen make som arbetar hemifrån. Ingen dotter som hostar lite och därför är hemma från skolan dit hon annars skulle ha tågat iväg.

För att släcka all den där oron och ångesten jag känner inför mötet 15.40 i eftermiddag, så hade jag säkert druckit mitt första glas vin vid 11.00 (och då hade jag ändå i tanken skjutit fram det flera gånger). Vid 13.30 ungefär hade jag nog druckit mig ett andra glas vin, lagom för att dämpa oron och ångesten. Ev. lite närmare inpå mötet, men jag hade inte druckit fler än så, inte riskerat att bli "upptäckt". Jag hade hällt i mig lagom mycket för att känna att oron och ångesten lagt sig lite, för att sedan glida vidare i rena farten trots att jag liksom nyktrat till in på mötet...lugnet hade fått liksom följa med en stund till - som en placeboeffekt av vinet.

Eftersom mötet är oerhört känslomässigt, mentalt betungande och jag kommer vara HELT slut efter det mötet i kväll, så hade maken serverat mig ett glas vin direkt jag kommit hem. Det glaset hade jag sedan fyllt på åtminstone två gånger - en hel gång och sedan kanske snabbt hävt ett halvt glas till i smyg.

Nu gör jag inte det. Det handlar inte alls om att jag nu på grund av Covid-19 inte är ensam hemma, utan för att jag bestämt mig för att inte göra det. Men...känslan av oro och ångest finns här som en klädesdräkt...som en dimma omkring mig. Trots att jag har kläder känns det som att jag går omkring naken. Jag är som ett litet barn som tappat bort sina föräldrar, sin trygghet och inte vet om det ska gråta, skrika eller bara krypa ihop apatisk på golvet och suga på tummen.

- - ?

Dag 18

Det som inte skulle hända! Jag kunde inte stå emot. Mannen åkte iväg på aktivitet med sonen och jag stod där och fixade maten. Det första infallet klarade jag av, jag gick och la mig i sängen och tittade på en film. Nästa sug var värre, jag kunde inte stå emot..

Det fanns inget euforiskt alls i att dricka något. Jag kände mig inte ens lycklig i det lilla ruset utan bara misslyckad och tankarna attackerade mig..
-Nu har du pajjat dina 70 dagar, nu är du tillbaka på ruta 1!!!
Kram från liten Rosa

En så fin dag? Vaknat riktigt vacker. Inte ett uns av tveksam till nykterheten.

Upplevde sug för några dagar sedan, då jag klarat av något jag var riktigt stressad över. En typisk trigger för mig.

Drack i regel inte när jag var ledsen, utan mer som belöning när jag kunde koppla av... Suget är en känsla bara, som en saknad. Inget jag fäster större uppmärksamhet vid, det kan komma och det går bort. Jag behöver inte alkohol, den skadar mig bara, no big deal. Betraktar suget som en nödvändig del för mitt tillfrisknande... som värkar när man föder barn.

Stärker mig regelbundet med alkoholpodden och info från nätet. Så viktigt för mig. Min livlina förutom detta forum. Alla ni här är guld värda?

Detta är min favorit och hjälpte mig så mycket tidigare i nykterheten när jag inte mådde så bra på alla plan. Den ger så många svar!
https://youtu.be/OqUg9ehXiYw

Rutinerna har satt sig, vanorna ändrats. Men tänker verkligen inte slappna av i nykterheten. Då går det åt pipsvängen, eller till systemet skall jag ju skriva...?
Men så SKÖNT att vara nykter.

Tack Saskij och Femina. Var rädda om er o kram???

Bara för att du tackat ja har du all rätt att ångra dig.

Skicka dit skyddsombudet ensam. Meddela din chef via mail att skyddsombudet får föra din talan eftersom du kan inte delta pga ditt mående.

Det är ju dessutom helt sant.

Kram ?