Senaste kommentarerna i forumet

Hej Honungsblomman. Läst igenom lite av dina senaste inlägg här och beundrades över din magnifika lista som du har jobbat fram för att se hur du smusslat och gömt undan för att kunna dricka i fred. Låter ju som ett heltidsjobb rakt av. Kan nog vara bra att ha sådana listor att gå tillbaka till för att se hur fan det ser ut svart på vitt.

Jag har nästan aldrig smusslat. Ett sexpack eller om det var fyrpack 3.5% som jag ville sova på hos syrran då hon inte vill jag dricker där (eller någon annanstans så klart). Bor ju ensam i ett kollektiv och jag vill mest inte träffa andra när jag druckit. Blir ohållbart i längden när man häller i sig och sen inte vill gå ut och träffa någon när man ska på toaletten. Så man använder en hel jävla drös PET-flaskor till det. Värre när man ska spy. Fram med plastpåsar - och de flesta läcker ju lite. Men har man en uppäten chipspåse funkar det bäst. Sen lever man i en annan värld i x antal dagar. Sen ska det städas.

Det är sådant jag borde skriva om i min dagbok för det är ett helvete när man ska "smussla" ut skiten från sitt rum, ner i soprummet. Dock är jag ju väldigt öppen med att jag är alkoholist så nu sist frågade jag jag stört någon och om det luktat något. Jo, jag hade spytt och hostat om natten och tydligen hade en påse läckt så det luktade lite. Hur fan kan man ha hållit på så :) Nu halvt uppstädat. Hoppas du kan stå emot varje dag framöver när alla möjliga tankar vill kidnappa oss. Finns ju en miljon ursäkter för att dricka. Men tror det finns ännu fler skäl till att inte dricka. Rekommenderar Per Holknekts bok. Väldigt intressant. Skildrar så mycket.

? ?

Sista dagen för sonens praktik. Nu har vi sovmorgon resten utav terminen. ?

Ikväll har jag varit på möte. Fin stämning och kloka delningar, som vanligt. Tänk att fredagsnöjet numera är möte med andra nyktra alkoholister... ???

Tack så mycket Honungsblomman med punktlistan. Det var supersnällt gjort.

Lånade Skål ta mig fan nu via E-tjänst. Väldigt smidigt och jag slipper läsa själv då jag kan ha koncentrationssvårigheter. Följer väl med till en ljudbok men ska lyssna på den även om den var 7-8 timmar lång. Lika bra att maxa alla tillfällen man kan hitta nu. Jag lyssnade igenom lite intervjuer med Per Holknekt och Robert Laul nyss. Ger en extra motivation - att kan dom så kan jag!

Jag känner igen mig i att jag är högpresterande. Åtminstone i tanken. Svårare i verkligheten då jag har svårt att passa in - antagligen på underliggande diagnoser som gör att jag alltid haft problem att en del människor ratar bort mig direkt medan andra ser, förstår och accepterar. Det har sen gjort mig rädd för människor. Men jag tror många alkisar är högpresterande även om alla kanske inte lyckas lika bra som Per Holknekt :)

Ja, det finns ju en fara med att gasa direkt efter ett återfall. Men kosten är nog A och O för mig och sen hjälp inom psykiatrin och behandling. Men är inte rummet städat så drar det ju ner en. Men man kan begränsa sig till ett fåtal saker per dag. Insatsen får ju inte överstiga belöningen. Jag får se hur jag ska balansera det hela. Min behandling är ju bara en gång om veckan på gott och ont, men jag tror jag ska kunna hantera det då jag är helt orkeslös stundtals. Sömnproblematik - inte enbart orsakad av alkoholen men har väl förstärks på slutet.

En annan viktig sak är att påminna sig att man är värd saker/kärlek etc. Har extremt låg självkänsla och det är en tuff kamp. Men jag har rest mig förr och det är jag fast besluten om nu också.

Planen är väl lite flytande om jag går tillbaka till punktlistan men har varit ute på två promenader i dag. I kväll vill jag unna mig lite Pepsi Max och en liten chipspåse. Rimmar illa med LCHF men detta är en process och inget pang bom på.

Har grovstädat undan det mesta i rummet. Fortsätter med det finstilta i morgon.
Tvättar just nu upp sjöblöta sängkläder. I morgon blir det kuddar etc, även om jag borde kört dem i dag också. Men har behov av lite rena underkläder som tagit slut så får prioritera. Märklig ordning men men :(
Imorgon blir det ytterligare en lång promenad, möjligen ner till havet även om det är hyfsat långt.
Söndag får det bli ett besök och köpa lite nya växter. Vissa kan nog repa sig men jag har ju övervattnat tidigare och fått kasta en del så. Växter gör alltid susen.
På måndag får det bli planering med någon nyttig lchf-middag.

Det är en liten mer strukturerar lista - förutom upp och hämta stesolid på BCM så man slipper svettas sönder igen.

Återigen supertack för ditt inlägg. Nu kämpar vi på som nynyktra och ska segra den här gången. Jag hejar på dig också och ska in och läsa i din tråd också.

Jag kom från ett piller och alkoholmissbruk.
Min fru har varit med på en resa med mig med parterapi och följt med mig på samtal i mina samtal för missbruk.
Var på rätt väg men något år tillbaka så har det vänt och dricker nästan dagligen.
Tar hand om familj, hus och jobb. Aldrig full men klart påverkad och dricker förstås inte för smakens skull.

Min fru vet om att jag dricker men jag köper ett par öl till helgen som är synliga, alkoholfria på veckan som fylls med 10.2:or.

Detta har nu uppdagats och jag skäms som fan. Den tilliten som tagit tid att byggas upp är Riven och trots att detta var igår så har jag köpt vodka idag som jag gömt.

Jag är så besviken på mig själv. Tristessen gör mig galen.

Detta blir ett långt och spretigt inlägg. Måste skriva av mig.

Min fru är företagare och jobbar mycket. Jag jobbar 75% och tar hand om allt hemma + att jag hjälper till på hennes bolag en hel del.
Jag blir sällan full, 30-50cl vodka, eller 1.5 vinare... Eller några öl med en "startraket" 10% öl. Jag "feelgood"-dricker bara.

Min fru har litat på mig men igår kom hon på mig och jag ljög vilket hon synade.
Jag har erkänt en del men sanningen är långt bort.

Får inte ihop meningar och ord, har mycket att skriva ig. men får återkomma. Jag känner mig som ett jävla as och hon känner sig så bedragen. Har ALLTID sagt att hon aldrig kan lite på mig om hon frågar. Men nu hade vi kommit långt. Jävlar vad livet som missbrukare handlar om att klättra på sin stege av tillit som man konstant får börja om i. Mitt fel.
Trevlig helg.

...och kul att se att du också är en "Loppis-loppa".
Hoppas att du hittade något fint.

Ha en mysig helg!

Kram

- - ?

...jag vill hälsa dig välkommen jag med!
Det låter jättebra att du tackat ja till fler samtal och att du även nämnt att det är utifrån ditt beroende.
Det här forumet är toppen och jag hoppas att du ska trivas här lika bra som jag gör. Här kan man få pepp och råd, få en kram och bli "lyssnad" till. Ibland är det så många känslor på en gång och då kan det vara så skönt att någon annan kan "reda" lite i vad som är rimligt eller inte. Ibland kan man liksom bli blind och ta på sig för mycket av skam och skuld.

Gällande att sluta så är det nog olika hur man känner rent fysiskt efteråt. Jag skulle säga att jag har haft ungefär samma alkoholintag som du beskriver, varje dag, men jag har inte känt av några direkta "biverkningar" av att sluta. Jag tror du fixar det.
Om du tycker att det skulle kännas jobbigt rent psykiskt, kom in här och skriv vetja. Sysselsätt dig med något.
Ta nu en dag i taget och trä upp länk för länk på din långa livskedja av nyktra dagar.

Kram

- - ?
Honungsblomman
Dag 12

Du låter verkligen motiverad att sluta dricka och det är toppen. Jag lyssnade precis på en del i "Skål ta mig fan!" av Torbjörn Åberg. Han beskrev att det ofta som vi alkisar inte är "underpresterare" och slöhögar på olika sätt, utan att vi har höga ambitioner och vill maxa på många olika områden i våra liv.
Känner du igen dig?
Det gjorde i alla fall jag.

Jag känner också igen hur jag var här förra vändan och öste på med olika slags saker jag skulle göra för att må bra. Träna. Äta bättre. Läsa god bok. Lägga mig i tid...var det något mer...ja-a...just ja...sluta dricka.
Jag blev milt påmind av mina medlemmar att det kanske kan vara bra att ta en sak i taget och sedan smyga in det andra allteftersom. För min del gick det INTE bra den gången...så jag är här på en ny vända nu.

Du beskriver att du ska:
- skriva dagbok här varje dag
- gå på bedömning via allmänpsykatrin
- städa ditt rum
- köpa nya blommor
- (fortsätta få stöd av Beroendecentrum?)
- ta Stesolid
- tvätta
- promenera
- göra planeringar på din whiteboard
- ta reda på hur du hanterar dina känslor
- motarbeta tankar på att inte vilja leva
- göra en visuell avprickningslista för antal dagar som du är nykter
- gå på AA
- gå på behandling en gång i veckan
- äta LCHF

Och sist men inte minst - kurera ditt ryggskott

Jag skriver det som en punktlista lite för att du ska se vilka krav du ställer på dig själv.
Vad ska du prioritera först? Att kanske rent fysiskt röja rent i ditt rum så att du har det rent omkring dig. (Men akta ryggen) Tvätta lite
Imorgon? Planera att köpa några plantor
På söndag? En skön promenad (det ska tydligen bli fint väder i nästan hela Sverige då)
På eftermiddagen kanske planera någon måltid för måndagen och tisdagen för LCHF, kanske bara middagen till att börja med?

Lite så. Steg för steg..du måste hushålla med din energi nu. Annars är det så lätt att känslor och annat bara kokar över.

Jag är också nynykter och använder det här forumet till att skriva i varje dag. Använd oss till att skriva av dig lite känslor som pyser fram kring ex och annat. Det är också ett jättebra sätt att skriva dagbok här, för då kan du automatiskt uppdatera i inlägget vilken dag du är på och dessutom få lite glada tillrop av oss andra.

Den varmaste fredagskramen jag har får du av mig nu. Det här fixar du!

- - ?
Honungsblomman
Dag 12

Tack men dagen har gått som i limbo. Pigg och energisk till ångestfylld och deppig. Inte för jag saknar vinet så otroligt mycket men mer för att min ångest har generellt blivit värre sista tiden. Blir det inte bättre funderar jag på att prata med min läkare angående antidepp medicin.(min förväntansångest har liksom blivit lite värre igen.) Bara så man kommer lite mer ovanför vattenytan och kan börja våga mer. Kram??

Hösten gick helt okej och jag kände att det mesta var på väg att bli bättre. Sen har våren varit ett smärre helvete även om det blev en månads nykterhet samt två veckor här och där. Men totalt har det helt spårat ut och jag har även börjat dricka starksprit igen som jag inte gjort på länge (förutom utomlands för att kunna somna men det var på ett annat sätt).

Så i dag börjar jag skriva den här dagboken som ett sätt att hjälpa mig själv för nu känner jag faktiskt en vilja att sluta dricka vilket jag haft lite avsaknad ifrån under våren - märkligt nog.

Egentligen är det inte så intressant varför jag druckit en massa men ångest, blandat med svek och ensamhetskänslor kanske kan sammanfatta det så smått.

Förutom att skriva här varje dag ska jag även försöka ha en liten plan som jag ska följa. Både långsiktigt men även för morgondagen. Små steg för att skapa bättre rutiner är rätt väg att gå. Vidare så har jag även blivit kallad till allmänpsykiatrin för bedömning. Ett framsteg för att kunna få hjälp med underliggande problem som jag har svårt att hantera just nu med mina nycklar.

Jag bestämde mig för att sluta dricka när jag vaknade om torsdagsmorgonen. Då hade jag druckit i en vecka med varierande mängd och otaliga spyor. Rummet ser ut som ett bombnedslag och jag är så trött på att städa upp allt nu efter ännu ett fyllerace. Men det är bara att ta det steg för steg så får jag ett fridfullt rum igen.

Att jag inte ens lyckas sköta om mina blommor som jag verkligen trivs med är ett under. Så jag får väl bara bege mig ut och inhandla lite nytt friskt liv till mitt rum.

I alla fall drog jag till Beroendecentrum i går torsdag (för vilken gång i ordningen vet jag inte) efter att ha hittat en öl och svept den om morgonen. Jag är så trött på det BCM nu. Ångesten att sitta och vänta där är hemsk. Men jag hoppas innerligt att det var sista gången nu. Jag känner mig motiverad och börjar få hjälp på olika håll och då ska banne jag dra mitt strå till stacken.

I dag var jag där och hämtade lite stesolid igen för att slippa den värsta abstinensen och det blir väl hyfsat mycket bättre i morgon tror jag. På söndag borde det mesta vara normalt igen men tiden går så jävla sakta i väntan på att saker ska bli bra igen. Men nu gäller det att jäkta långsamt.

I dag har jag på dagordningen att jag ska städa upp rummet, tvätta sängkläder och sen förhoppningsvis ta en promenad till i kväll. Sen får jag tvätta mina normala kläder i morgon. Jag måste bli bättre att använda min whiteboard dessutom på sikt. Annars håller jag allt i huvudet och då finns risk för överladdning.

Senaste återfallet, varför tog jag det? Om måndagen drabbades jag av värsta ryggskottet och kunde knappt ta mig ur sängen på tre dagar och efter det har jag haft svårigheter att börja mig ner till golvet. Här kämpade jag emot men när jag drömde om mitt ex sen om torsdagen och jag fick några enorma känslostormar var det som jag inte brydde mig. Jag kände mig gammal, misslyckad, ensam utan trygghet med en enorm dödsångest. Hur ska jag stoppa mig från alkoholen ifall något sådant svämmar upp igen? Jag saknade lust att leva och brydde mig inte. Här måste jag hitta en lösning.

Jag brukar inte slå på mig själv och känna besvikelse eller skam och skuld men nu efter senaste återfallet så blir jag besviken på mig själv. Det skulle ju inte hända. Pinsamt med ett rum som halvt stinker och som drabbar övriga jag bor med. Jag kan bara be om ursäkt här och visa för mig själv att det inte ska bli så framöver. De är åtminstone bra de jag bor med även om jag är den hårdaste mot mig.

Så långsiktig plan är att skriva dagligen här i min dagbok. Även att jag ska sätta upp ett streck på något synligt papper för varje nykter dag framöver. Då får jag åtminstone återkommande påminnelser om den här alkoholen. Även AA är inplanerade nu. Jag har gått dit tidigare och det har fungerat bra. Jag får upp på den hästen igen och lägga mig platt. Vidare så har jag en behandling som är en timme i veckan - då det är lite vad jag orkar med att boka upp mig på tror jag. Det skulle öka chansen att inte misslyckas men två dagar efter första samtalet så kraschade jag. På nästa tisdag så skulle vi snacka mycket om återfallsprevention och vad man kan göra etc.

Jag känner mig motiverad men det är enklast när man mår skit. Jag ska fixa detta nu! 24 timmar åt gången eller kanske bara en timme åt gången. I dag ska jag inte dricka oavsett.

Viktiga saker som jag också tror kommer hjälpa mig är att äta enligt LCHF. Det triggar mindre i hjärnan samt så mår jag 30-50% bättre av den kosten vilket kommer få mitt välmående i snabbare balans.

Just nu känner jag mig lite ledsen, men även motiverad och till en viss bit av besvikelse. Sen finns det väl en miljon andra känslor dessutom.

Du har nu tagit sig en bit på vägen som skriver, det finns för dig som för oss andra ett genuint intresse för förändring till något bättre, ett erkännande att man har problem!

Det kan verka svårt många gånger men helt plötsligt är det så lätt, olika för oss alla vad som är lösningen.

För mig har problemet varit hälsan som gett ångest, vilken jag dämpat med alkohol. Det är länge sen jag såg problemet så klart o nu gör jag något åt det.

Läskigt med alla känslor som jag bedövat. Gick till en terapeut och kände just ingenting, helt tom. Anade även en känsla av att om jag släpper masken så brister det.. har nu skrivit att jag vill fortsätta i samtal och att de handlar om att jag är en beroendeperson.. har försökt sluta så många gånger själv utan att lyckas, inser att jag behöver hjälp!
Tack för att ni hälsade mig välkommen, läser massor här och får insikter, kanske helst hur mitt missbruk påverkat/påverkar min familj.. ångest ångest..
men jag ska inte dricka idag det beslutet är taget

Nu puffar jag upp dig här ety vill inte leta efter dig på sida 2 ?
Vad hände sen, efter tåget och snart helg igen?
Massa jobb tror jag, men.
Här är vi. Och fredagen.
Drömde att det var torsdag (vad säger drömtydaren Freud) kanske att den ”vanliga” viniga fredagen inte finns mer?
Ser fram emot chips och sånt, papperstidning, dammsuga, samt promenad till sjön där nya bryggor bör läggas i till helgen. Vad har du för planer? Kram ?

Helt riktigt Andra halvlek
O Se klart ? bara börja motionera men kom ihåg små steg ? undvika skador o som för mig, energin borta i 2 dygn efter intervaller ?
Saskij detta gäller dig oxå, jättebra att möblera o röja men lägg det som ett litet längre projekt! Energin finns tyvärr inte där för att flytta berg ännu o viktigaste är att du mår bra o spar på energin med små steg ? själv sovit helt ok, vaknat rätt tidigt, käka frukost! inte gjort desto mer men ändå är energin slut vid lunch ??

Saskij. Det kan vi leva med, mycket kan vi leva med- bara vi håller oss nyktra. Jag skrev nån dag att det är stökigare hemma nu, och så städar jag och röjer ordentligt då och då. Det gör inget om nån knackar på och jag struntar i om disken inte är urplockad, för jag är nykter. Har inget att skämmas för! Det ÄR en minut i taget vi håller oss nyktra. Jag hejar på dig!
Tack vinäger för dina reflektioner. Vet inte med klokskap men jag känner att jag samlar ihop mig själv, som att min inre hönsmamma tar hem sina ungar till trygghet. Jag ansvarar för mig och ser till att jag mår bra. Det svåraste men allra viktigaste.
Andra Halvlek, du är super med din cykling! Jag ska börja lugnt- tack för påminnelsen.
Kram på er!

Vilket positivt inlägg. Du är sååå värd att få känna som du gör. Full av energi. Snart får du ändra ditt nick till Glad själ.

Önskar dig en underbar helg.

Kram kram

Det är så bra att du reflekterar över ditt liv och hur det har blivit som det har blivit.

Intressant att få ta del av din historia. Jag vidareutbildade mig också vid samma ålder som du och med småbarn hemma. Även om det var jobbigt ibland tror jag att vi hade nytta av vår livserfarenhet på högskolan/universitetet.

Tycker att du har varit klok som har fortsatt att söka stöd genom livet. Att inse att det finns hjälp att få är en styrka. Även om det kanske inte alltid känns så tycker jag att du har kommit långt. Och nu har du börjat investera i dig själv även i vardagen.

Önskar dig en fin helg och hoppas för din skull att du orkar stå emot ett eventuellt sug. Tänk på känslan att vakna utvilad och utan baksmälla. Att må så bra det går.

Kram till dig

Välkommen till nästa platsen om/när man vill förändra sitt förhållande till alkohol, vilket oftast innebär att sluta helt. De flesta väljer att ta en dag i taget: "I dag är jag nykter, oavsett vad som händer. I morgon tar jag ett nytt beslut."Ibland behöver man ta en minut i taget.

Svårt att råda andra medicinskt, men själv har jag slutat tvärt flera gånger utan att ha fått alltför jobbiga fysiska besvär. Men det är förstås individuellt. Jag tror att de flesta får det betydligt mera jobbigt psykiskt.

Hoppas att du får en hyfsad start på din nya resa. Nu kan allt bara bli bättre.

Och du, kom ihåg att man ångrar aldrig en nykter kväll.

Kram

Härligt att komma igång med löpningen igen. Tänk nu bara på att börja försiktigt, tyvärr kan man inte leva på gamla meriter.

Jag har försökt få till löpning i många år. Det är enkel och effektiv träningsform. Nu senast satte värk i hälsenorna stopp, så nu fokuserar jag på cykling istället.

Den bästa träningen är den som blir av!

Kram ?

Tycker att du personifierar det ordet. Lugnt och tryggt. Du blir mer och mer övertygad om vad du vill. Ändrar riktning efter nya insikter.

Ha en fin helg.

Kram

Det önskar jag dig. Du kämpar så bra, får nya insikter hela tiden. Märker att viljan till förändring finns och den är viktigast av allt.

Ta hand om dig nu så kommer du att fixa det här.

Kryakram

Heja dig Se klart!

Jag känner nu små energifyllda stunder och sätter då igång med diverse projekt som att möblera om eller röja i förrådet. Men... Sen tar energin slut och jag sitter där och flämtar i mitt kaos av ofärdiga projekt...

Så.. Nu drömmer jag om att kunna göra klart det jag håller på med innan jag påbörjar något nytt...

Sen är jag ju ganska upptagen med att vara nykter, hantera rastlöshet, trötthet och det där suget.

Men... En minut i taget. Och vad spelar det för roll att leva i ett konstruktivt kaos?

Jag är ju nykter nu och har inte baksmällans ångest.... Kaffet smakar gott på morgonen och jag njuter av våren och fågelkvitter...

Kram Saskij

Har också dubbla känslor vad gäller pandemin. Både jag och mannen sitter säkert både vad gäller jobb och ekonomi så då är det förstås lättare att kunna ha desssa lite förbjudna känslor.

Att ha en o(m)planerad sommar framför sig hände inte i går. Vi älskar att resa och upptäcka nya saker/länder, men det kan finnas en lätt stress i det, vilken förstås vägs upp av upplevelserna. Men nu är det som det är och just att inte kunna ha kontroll är förvånansvärt lugnt. Lite underligt, då jag är en av många här inne som vill ha full kontroll i vanliga fall.

Säger som du, hoppas att alla förstår hur vi menar. Självklart vill jag också att allt det otäcka snart ska ta slut. Men när vi ändå är mitt uppe i det och inte kan göra något åt det, kan vi hitta de små fördelarna istället för att bli ännu mer deprimerade.

Ha en fin helg. Jag tror på dig, stenhårt.

Kram

Fredagförmiddag och solen skiner...snart blir det en promenad med min hund längs stranden igen...där hämtar jag kraft..ibland sätter jag mig ner på en bänk och sänker axlarna..ser till att jag sitter på hela rumpan inte i luften...å det är ljuvligt oavsett väder!
På fredagar brukar det vara svårt att inte dricka alkohol eftersom då kommer "längtan-efter-fredagsmyskänslan" som är så förknippad med lite bubbel, lite vin...den känslan är på något vis nästan lika självklar som alla de där vanorna man har och gör rutinmässigt. Det är bara det att denna känsla har jag brottats med under så många år...så det blir ju aldrig det där myset..det är ju liksom kört för länge sedan. När jag dricker alkohol har jag alltid en begränsad mängd hemma för att jag ska kunna köra bil och arbeta dagen efteråt..när det är fredag och lördag brukar det finnas lite mer men ändå begränsat för då ska jag inte jobba dagen efter eller köra bil så tidigt. Förra fredagen drack jag ingen alkohol då var det även lättare eftersom systembolaget var stängt. Fast det var en himla go känsla att kunna se Let's dance och komma ihåg hela programmet efteråt..att kunna sitta och sticka ...och vara klar i knoppen. Jag ska köra på den banan även idag men det går inte utan ansträngning...måste fylla dagen med positiva saker. Är hemma från jobbet idag också..ska åka till handelsträdgården och köpa lite tomatplantor, ngn annan planta, fröer och blommor att sätta på bordet. Längtar tills vårt kök blir klart för nu är altanen fylld med skåp så jag kan inte göra den vårfin men tids nog så kommer jag kunna göra även det.

Jag tänker att det är olika vägar som har bidragit till att vi som är här på forumet har hamnat i ett missbruk/beroende och det är även olika faktorer som bidrar till att vi kommer ur det här.
Som jag har skrivit tidigare har jag gått i terapi under flera år...och först vid 57 års ålder har jag kunnat säga högt att jag har aldrig haft en grundtrygghet inom mig...jag har varit medveten om det under flera år men att säga det högt...alldeles för tufft för då är det liksom sanningen. Jag har haft en massa samtalskontakter under åren och jag förstår ju nu varför...en otroligt sökande på bekräftelse...att duga. Jag förstår också att jag genom åren haft kortare anställningar, inte hittat rätt...det har funnits och finns en stor rädsla för ensamheten. Men vid nästan 39 år började jag på socionomprogrammet..mina barn var tre och sju år..jag pendlade två, tre dagar i veckan till högskolan. Det tog drygt fyra timmar sammanlagt..först åkte jag buss en halvtimma för att byta till nästa buss en halv timma och sedan tåget 45 minuter. Jag slutade motionera och jag slutade sjunga i kör. Jag prioriterade först familjen och därefter studierna. Satt varenda helg och pluggade. När jag var 42 år var jag färdig socionom och jag var väldigt stolt över mig själv! Att jag vågade satsa på utbildningen berodde på en fantastisk studievägledare på Komvux där jag hade läst under några år för att få upp betygen. Det var han som pushade mig för jag hade aldrig trott att jag skulle klara det. Flera i bekantskapskretsen sa "kvinnor i medelåldern som utbildar sig och lämnar sina män", "ska du bli akademiker nu?"...min syster tyckte att jag svek mina barn men faktum var att jag var nog hemma mer med barnen när jag pluggade än om jag hade arbetat. Och jag hade ett fantastiskt stöd av min man.

Jag har aldrig satt mig särskilt högt..aldrig trott att jag är förmer än någon annan men jag är mycket insiktsfull när det gäller mitt alkoholmissbruk. Jag tänker att hade jag haft en grundtrygghet inom mig och en tro på mig själv...så hade jag kanske klarat de tuffa åren (dryga tio år) utan att ta till alkohol...men man vet inte och det är ingen idé att spekulera i det. Då fanns det ångest före alkoholen hade blivit ett problem men jag lärde mig dämpa ångesten med alkohol. Idag ser situationen helt annorlunda ut och jag vet att det är alkoholen som står bakom de jobbiga känslorna, bakom ångesten...men likväl är det en kamp kring det här med att sluta...för jag har ju utvecklat ett starkt beroende...men jag har inte gett upp och jag kommer att klara det!

Pratade med en sköterska på sömnmedicin och jag berättade om allt vad jag håller på med kring tandläkarbesök, läkarebesök och internetbehandling...Hon sa..."var inte hård mot dig själv...se dig i spegeln och säg fasen vad jag är bra". Jag tänker inte på att jag är hård mot mig själv, att jag dömer mig själv men det är många som säger till mig att inte vara hård mot mig själv...så jag får väl se till att var lite mer varsam. Om jag inte hade velat bli nykter så hade jag inte blottat mig för så många som jag gör då tänker jag på professionella kontakter..att ta blodprover...prover som visar vilken alkoholkonsumtion man har, fylla i dessa formulär. Man känner sig väldigt liten när man gör detta...fast egentligen är man ju så stark...ska försöka behålla den känslan inom mig!

Till er alla så önskar jag en fin fredag:)

Blir så glad varje gång du skriver om bättre mående och nyktra dagar - vilka hör ihop förstås. Trots att din hemsituation är allt annat än på topp. Ju flera dagar/veckor/månader du får ihop, desto lättare att bryta upp (om inte allt förändras) och ha alla fördelar på sin sida. Tänkte på detta med barnen.

I övrigt spelar det mindre roll vem som gjort vad i ett destruktivt förhållande, så länge man vet sin egen roll. Kan man undvika pajkastning är det förstås det bästa, inte minst för barnens skull.
Om man inte gillar varandra som partners längre är en sak, men att kunna fortsätta vara fungerande föräldrar trots osämja är viktigt. Därmed inte sagt att det är enkelt.

Ha en fin helg!

Kram

Bra jobbat!