Senaste kommentarerna i forumet

Just nu mår jag väldigt bra som sagt, tänker mindre och mindre på att dricka. Vet som sagt inte vilken relation jag kommer ha till alkohol i framtiden, men det är oväsentligt just nu. Min fru pendlar ju från toppar och dalar inom minutrar, men jag försöker hålla mig undan dom och om hon inte vill ta tag i hennes problem så är det upp till henne och hon får ta konsekvenserna när tiden väl är inne. Jag fortsätter att lägga nyktra dagar i banken iallafall.

Har också en fantastiskt husläkare, men har förstått att inte alla har haft samma tur.

Att mötas med respekt för sina känslor och få förståelse för en i längden ohållbar (arbets)situation är mycket värt.

Tycker att du gör det bra som våga ta tag i saker. Nödvändigt, javisst, men det är ändå ett stort steg att ta.

Håller med Se klart om att det är din arbetsgivare, chef och kollegor som ska nära skammen. Bedrövligt är bara förnamnet.

Önskar dig en fin helg och hoppas att allt detta leder fram till ett välförtjänt bättre mående - alla kategorier.

Kram

Ja du Sisyfos, om man inte kan motivera sig nu i tider med social distansiering när ska man göra det? Det finns liksom inga ursäkter när man bara sitter hemma, finns inga fester, sociala möten eller resor osv. Visst de flesta av oss här dricker mest själva hemma, men det är bara en sak att ta tag i - inga fler ursäkter.

Jag tror på dig!

Jag får dricka, men vill inte. Väljer självmant att avstå. Det är en sådan skillnad i det tankesättet mot att tvinga sig att låta bli. Så långt du har kommit. Flexa och bara göra saker som man vill låter underbart. Det ska jag också göra. Inget uträknat utan ta dagen/helgen som den kommer.

Ha det gott och hoppas att helgen blir precis som du önskar.

Kram

Skam är den klurigaste känsla vi har inom oss och den tar såna märkliga vägar.
För mig som läser ditt inlägg är det din chef och arbetsledare som ska bära skammen.
Under metoo upplevde jag att just det att placera skammen där den hör hemma- var det viktigaste.
Att berätta är ett sätt att börja.
Lite i taget kan du flytta den från dig.
Vi som dricker, tänker jag, är som skam-magneter, vi suger åt oss skam av bara farten för att vi dricker på skamligt vis.
Den skammen är över nu.
Så det är fritt fram att börja förlägga annan skam i rätt låda. Bra att din läkare sett och förstått. Det är gott nog som vittne. Kram.

Tack för tips. Har några förslag till som jag skriver ned innan jag glömmer bort dem ??:

Det mesta med Enya, men Orinoco Flow (Sail away sail away) är en favorit.

Även The Cranberries är fantastiska, främst kanske Zombie. Gillar skarpt Dolores O'Riordans speciella röst. Tyvärr avled hon för ett par år sedan.

Gladlåt är en av våra största one-hit-wonder "Born to be Alive" med Patrick Hernandez, från en svunnen tid. Passande titel dessutom. Break my Stride med Blue Lagoon tillhör också uppåtlåtarna.

Om man gillar stilen är Return to Innocence med Enigma en härlig låt.

Ha en fin dag.

God förmiddag!
Har betat av denna morgon med full fart (inte full då, men det fattar ni ju) och med en jäkla energi. Igår låg och så genomtrött av att jobba med förändringsprocesser på distans.
Men det gör vi ju allihop, med oss själva.
Förändring 1: värdet av att ha ett nytt intresse. I mitt fall mina jäkla frön och tusen byttor som ska ses till varje dag, vattnas och både glädjas och oroa mig över lite lagom.
Det betyder MYCKET för min känsla av att se fram emot viktiga saker som inte inkluderar alkohol.
Förändring 2: Helt skippat alkoholfria substitut denna vecka, skönt. Det finns något i det där (fina) glaset etc som triggar mina tankar i onödan- och hör inte vardagen till. Ikväll ska jag äta lite chips, ta ett glas a-fritt bubbel för att det signaler helg och ledigt. Det är okej.
Förändring 3: sker i helgen med att komma igång också springa. Förlåt att jag tjatar. Jag har i många många år sprungit varannan dag, 6 kilometer. I ur och skur. Mitt senaste år, med för mycket av allt, skapade ett djupt avbrott i många goda rutiner och släppte fram de dåliga.
Tanke för dagen; läste en artikel om nya rön kring att/om det går att dricka ”lagom” svar ja om motivationen är hög och man genomgår program och medicinerar.
Min egen motivation att dricka lagom är noll procent och noll promille. Jag har stängt dörren om alkoholen. Lagom låter som en pina för livet. Och allt jag upplever, helt nykter, skulle gå förlorat i en lagom dimma. Idag är jag nykter. Tacksam för den möjligheten att upptäcka så mycket nytt i livet, inte minst detta forum.
Kram och fin fredag tillönskas er!

Tack Andrahalvlek, honungsblomma och Vinis, jag bär med mig era kloka tankar, vi måste prata när det inte är irriterat, så är det bara!

Tänk att man nu kan se fram emot helg och ledighet utan att tänka -stackars mig, det är så synd om mig som inte FÅR dricka.....
Nä, jag vill inte dricka!! Jag älskar mina lediga dagar, mina nyktra morgnar och min närvaro på kvällarna. Ikväll ska vi grilla och jag har en kall a-fri öl på kylning, det passar mig perfekt!
I eftermiddag ska jag flexa och bara göra saker jag vill, har hittat en loppis i närheten som definitivt ska besökas.. Ha en fin helg! Kram Rosa

Förstår att du är nervös, jag blev nästan sjuk av oro när jag slutade dricka a. Allt gick bra, du kan hitta mycket här att läsa om hur vi haft det. Det kan verka svårt att sluta men det finns så många positiva sidor..och du....livet blir inte grått och tråkigt utan alkohol!! Skriv, skriv skriv!
Kram Rosa!

Vill börja med att tacka för dina fina inlägg på min tråd och jag hoppas att jag inte drar ner er när jag "älter" runt i mina känslor. Jag tänker som du, mycket skriver jag för att också kunna påminna mig om hur det var och vad som måste förändras. Dina anteckningar "så farligt var det inte" kan jag bocka av nästan rätt upp och ner..Ska klura på den och lägga in en dag. Jag mår faktiskt bra av att läsa det du beskrev, då förstår jag att vi är många som delar detta mönster...

Ang din arbetssituation så har du ju helt klart blivit bortmanövrerad av chef och medarbetare. Svagt ledarskap att inte följa "linjen" och låta medarbetarna få gå runt dig, bedrövligt!!

Jag hade för många år sedan en väldigt stark medarbetargrupp, alla hade jobbat där alltid (typ) och många av dem umgicks även privat. Du vet, mindre stad, där alla känner alla..Jag gick från medarbetare till chef, inget att rekommendera...

Gruppen var stark och det pågick mycket tissel och tassel, under en period undvek jag fikarummet och lunchade aldrig på jobbet för jag blev uppäten..
Det är inte lätt hålla sig stark när förutsättningarna inte finns, min erfarenhet säger bara -LÄMNA... Läkaren som du träffade, det finns inte så många av den sorten! Grattis till mötet!
Fortsätt vårda dig själv så kämpar vi vidare tillsammans! Kram Rosa!

Blir så otroligt inspirerad av dig. Känner igen mig i så mycket i det du skriver. Tack

Dag 12

Behöver skriva några rader om det jag skäms för...fast jag inte borde.

I måndags träffade jag min husläkare angående att jag haft ont i halsen och hosta. Coronaprovet visade negativt och han frågade hur jag mådde. Jag berättade om oron och ångesten jag har över mitt jobb. Över utanförskapet och missförstånden över mina arbetsuppgifter, att jag är anställd utifrån en viss sorts tjänst, men att tjänsten mer och mer kommit att utformas med något helt annat utifrån påtryckningar av medarbetare till chefen under två års tid. Att fler och fler drar sig undan mig, att man inte sätter sig bredvid mig i personalrummet. Att chefen nu inte längre är på min sida, ser inte på mig längre, att jag är luft. Att man haft möten utan mig där man beslutat om mina arbetsuppgifter - att de medarbetare jag är utbildad och anställd att coacha och handleda på organisationsnivå nu sitter i möten med chefen utan mig och går in och lägger in uppgifter i mitt schema. När jag ska göra saker, var, med vilka och på vilket sätt. När det egentligen ingår i den typen av tjänst som jag egentligen har - att vara den som ser över det för alla andra. I höstas blev jag otroligt kränkt, psykiskt och nästan fysiskt (stod för dörren när jag ville avlägsna mig från mitt rum då situationen var ohållbar) på min arbetsplats av en kollega. Det bevittnades av flera medarbetare och utreddes tillsammans med HR-supporten. Det resulterade i en skriftlig varning till den medarbetaren, men chefen tycker att det varit jobbigt med konflikthantering och nu har fler i denna kollegas arbetsgrupper alltså gått samman tillsammans med henne och utövar påtryckningar på chefen. Det har känts så otroligt jobbigt, men jag har velat lösa det.

"Kan vi ha gemensamma planeringsmöten på onsdagarna". "Absolut"
= resulterar i att de åtta medarbetarna har haft ett "förmöte" och kommer med en färdig önskelista över de arbetsuppgifter de anser att jag ska utföra nästa vecka.

"Kan vi mötas upp för kommunikation tillsammans med Personalavdelningen". "Javisst"
= jag får boka in mötet då chefen drog på det och som sedan resulterade i ett enda möte.

"Kan vi ha enskilda möten, medarbetaren och jag, så att vi får till en löpande kommunikation kring behov och blir mer gemensamt lösningsfokuserade". "Ja, svarar chefen"
= bokar upp mig på andra typer av random möten tillsammans med henne på de tider hon vet jag öronmärkt till dessa.

Alla på min arbetsplats bemöter mig inte som luft, jag har också fina och medkännande kollegor, men de arbetar jag inte närmast.
Det senaste året har det varit oerhört psykiskt påfrestande att gå till jobbet. Fast jag försöker att hålla huvudet högt, så TÄR det att inte bli hälsade på, bli behandlad som luft på möten där chefen inte ser på mig en endaste gång, tilltalar mig eller svarar. De gånger jag har sagt ifrån uppgifter som absolut inte är mina arbetsuppgfter, som mina medarbetare velat att jag ska ta på mig, så har jag kallats för oflexibel, så jag har börjat att foga mig i precis allt och det har börjat bli helt ohållbart då så många medarbetare alltid vill ha mer och mer förstås.

Jag räcker inte till och har ingen att återkoppla till. De senaste månaderna har jag undvikit att gå ut till personalrummet på rasterna. Jag har börjat att sova så troligt dåligt, jag har gråtit, haft ont i magen och druckit mer och mer för att döva alla tankar och känslor kring jobbet när jag kommit hem. Mitt hjärta har farit dåligt av detta, fått högt blodtryck, blodfetterna har barkat iväg, hjärtarytmi som resulterat i en ambulansfärd och två långtidsregistreringar som mäter mitt EKG under tre dagar i taget. (Och det har jag inte kopplat ihop med arbetssituationen förrän precis den senaste tiden).

I måndags lyssnade läkaren på mig. "Vad vill du att jag ska hjälpa dig med, sjukskrivning, eller ska vi hjälpa dig att finna andra arbetsuppgifter?". Han skrev direkt ut ett grymt ärligt sjukintyg och sjukskrev mig fram till sommaren. "Du ska inte arbeta kvar där. Och gällande kommunikationen har du försökt få till dialog länge nog nu. Om jag vore du så skulle jag skicka det här sjukintyget per post med en post-it lapp på med orden "Gäller tills vidare".

Jag meddelade chefen att jag var sjukskriven för ångest, oro och känsla av utanförskap på arbetsplatsen. Att jag kommer att ta bort jobbmailen från min privata mobil. I förrgår och igår så SMS-ade hon. Hon vill ha överlämning av mina arbetsuppgifter och veta om jag kommer vara kvar i höst eller inte.

Jag pallar inte att prata med henne, men jag måste. Min läkare ringde igår och meddelade mig igen ett provsvar och frågade hur det var med mig. "Tog det hus i helvete?" "Ja-a.." Han tycker att jag idag ska kontakta facket och berätta för dem hur det ligger till med allt.

Så det borde jag göra. Känner mig bara så "liten" i detta. Jag som brukade känna mig så "kompetent" och "stark"...liksom lösningsfokuserad och flexibel. Nu går jag här hemma och grejjar och fokuserar på min nykterhet, men befinner mig liksom i min egen lilla bubbla.

Vet inte vad jag vill med detta...jag behövde nog bara glänta på locket till detta jobbiga som inte så många vet om mer än maken.
Idag är det en tuff dag mentalt känner jag.

- - ?

Ta din tid till vila, den gör gott för själen! Kram på Dig! Rosa

Tack Berra för dina fina inlägg och kloka tankar. Funderar också mycket kring att allt hårt arbete, allt man känner att man gjort bra alltid leder tankarna till att "nu är jag värd ett glas"...Vad är det för felprogrammering man har i huvudet egentligen??
Jag gör som du, arbetar på att känna njutning i annat än a, det är en nyttig skola det med!
Ha en fin helg! Rosa

Vissa dagar är jag såå utmattad.. Detta p g a att i princip hela dagarna går åt till att fundera kring detta med alkohol! Jag tänker i princip inte på något annat än det här jäkla giftet och det gör mig helt slut i både kropp och knopp! Och speciellt om jag har druckit dagen innan, då slår jag rätt hårt på sig själv..

Vi kämpar på tillsammans Saskij! Jag tänker som du, en minut, en timme, en dag i taget..

Nu ska jag ta en långpromenad och sätta på ljudboken "Skål ta mej fan".

Kram Emmy

Ska sluta dricka idag. Har förstått att jag är en slav under alkoholen. Är rätt nervös inte att inte dricka idag. Har druckit varje dag under ett par år, senaste året typ 6 starköl per dag. Kan det hände något farligt när man slutar.

Nu blir den nya utmaning sen våren och sommaren, då kan jag bli väldigt sugen på en kall i solen...tuffa månader väntar!

...alltså...imponerande tråd. 3804 inlägg! ?

Jag älskar vardagsreflektioner och har läst tillbaka på många av dina. Tänk...när du började skriva...att du var på dina trevande veckor då. Att det gick riktigt bra. Det är det som är så fantastiskt med att ta del av "äldre" dokumentation. Man vet ju redan "vad som hände sen". (Av den anledningen så njuter jag nu att av lyssna på gamla "Sommarpratare" från 2003 och framåt. Vilka blev nominerade till olika priser? Vilka blev anklagade för diverse brott? Vilka skilde sig, fick barn och gifte sig på nytt? Vilka gick bort samma år de sommarpratade och tänk om de vetat! Att liksom få med det perspektivet när de pratar om sin uppfattning av sin dåtid och nutid - att man också vet lite om hur deras framtid blev. Det mötet är intressant.

Jag leker med tanken hur jag också kommer att ha söndagsuppdateringar här om 11 år. Gud vad nice.

Ha riktigt fina, aktiva dagar nu och krya på dig!

Kram

- - ?
Honungsblomman
Dag 12

Du sammanfattar det så bra - den där stressen. Tänk vad energi vi lagt på detta - att införskaffa, fylla oss, smussla, gömma och ljuga. Och så punkten där vi fick nog. Det är faktiskt ett mirakel.

Jo, jag känner igen den där skräcken du beskriver. Att det måste ta ett slut. Såg hur jag vid jul postade ett hickande skrämt inlägg här om att maken snart skulle finna den tomma ginflaskan. Och något inom mig VILLE att han skulle göra det, det ser jag så här i efterhand.
Jag vet också hur jag, den kvällen som blev min vändpunkt, klirrade och skallrade med spritflaskorna längst inne i skafferiet. Att jag högaktligen sket i om maken hörde mig...för...jag var nog redo då. To come clean.

Tänker att det är viktigt att vi vågar stanna upp i den tacksamheten också - fokusera på den - istället för skulden och skammen. Fy fasiken vad starka vi är!

- - ?

...ja-adu Andrahalvlek. Hon var speciell, född under andra världskriget, så stark och bestämd fast samtidigt med så stort hjärta. Hon var som den mamma jag inte hade och jag fick ha henne i mitt liv i 21 år innan hon dramatiskt gick bort, alldeles för tidigt.

Angående listan så tror jag absolut att den fungerar som avskräckande exempel, pallar inte ens nu att läsa igenom den och vet att det finns fler situationer som kommer att krypa fram allteftersom. Hua!

Kram

- - ?

Då slapp man vänta till söndagen.
Gillar dina inlägg Berra, just den där blandningen av vanligt vardagsliv och vedermödor, reflektioner som man gör om att dottern låter helt annorlunda i sin yrkesroll etc. Sånt gör man inte när man dricker då ligger fokus någon annanstans. Det känns ofta som att du har nyckeln till ett lyckligt liv. Kanske inte känns så nu när du är fylld med snor, men även då... även då är det lyckan i de små små vardagstingen som du hittar och beskriver.

Trevligt att följa din tråd. Och Honungsblomman, du är klok som en bok.

Känner igen det där med att hålla upp länge flera veckor, månader om än det var några år sedan... Så är det tristess och ensamhet som triggar mitt sug mest.

Det är så bra att vara medveten. Jag har ingen annan att berätta för eftersom jag lever mestadels ensam.

Så jag får vara min egen starka soldat.

Vinis, jag beundrar ditt mod och din styrka. Ta hand om dig idag!

Kram Saskij

Dag 15. Genuint glad. Sovit hela 8timmar. Idag jobbar jag hemifrån. Ska baka mellan varven tänkte jag. Drog ut massa goda recept igår på jobb. Mums även ett gott lantbröd står på schemat. Fredag ,solen skiner o så även imorgon. Bådar gott för en härlig helg. Kram alla och ha en bra helg där vi vaknar pigga och fräscha ????

Det jag bär med mig idag är att ”jobba” sig till känslan av belöning. Den känslan är nästan bättre än den belöningskänslan som vinet ger. Man får mer energi som nykter dessutom.

Spännande att du så ofta tänker ”javisst ja, jag dricker inte alkohol längre”.

Jag har varit nykter i tre månader imorgon och så tänker jag bara när jag blir riktigt upprörd och direkt tänker ”jag vill ha vin, NU”. Då får jag korrigera mig själv.

Annars tänker jag inte så, möjligen om jag blir bortbjuden på kalas kanske. Det har jag inte blivit än i dessa coronatider.

Kram ?

God morgon på er.
Idag vaknade jag efter att ha sovit tungt i ca 9 timmar... Känner mig nästan groggy..

Så jag tror att återhämtning och läkning pågår.

Min plan idag är att vara nykter. Äta bra mat. Vila. Liten promenad. Samtal med mina terapeuter via video eller telefon.

Sen får jag se vad det blir.

Känner att min kropp är helt utmattad. Musklerna är stela, trötta och möra. Magen är lite ur lag.

En minut i taget.

Kram Saskij ??