Senaste kommentarerna i forumet

Det är verkligen sorgligt att vara ett "fungerande fyllo på jobbet" och att gång på gång göra bort sig själv på fyllan. Jag skäms oerhört, även för saker som kan ha inträffat för 25 år sedan. Det blir en rätt tung ryggsäck att bära till slut. Att sörja är jag ganska van vid, har varit med om en del trauman i livet. Men samtidigt har jag haft mycket tur också. Din resa verkar ha varit betydligt tuffare! Jag tar till mig ditt råd om att byta terapeut, ska dock ge det en sista chans. Kram!

Jag läser din tråd då och då och beundrar din brutala ärlighet i allt du skriver, bästa Vinäger. Du inspirerar.
Det känns gott att du skriver till mig även om jag är under isen just nu. Tar du Naltrexone varje morgon eller kväll? Jag fick svårt att sova när jag tog en halv tablett på kvällen, vet inte om sömnlösheten var en inbillad bieffekt eller ej. Ska snart träffa min terapeut igen, får se om sessionen avlöper bättre än de tidigare. Annars måste jag definitivt byta.
När jag vaknar på morgonen är det alltid med en stark känsla av skuld och skam.
Har bestämt mig för att jag får lov att vila i stället för att avverka projekt som inte är nödvändiga. Då behöver jag inte dricka. Tack alla på forumet, inte minst finaste Vinäger, för att ni finns!
Kramar i massor! / Miss Hyde

Är aldrig är försent med förändring! Välkommen tillbaka. Själv har jag varir här från o till. Höll oxå januari vit sen dragit ner rejält efter det men jag orkar inte det heller. Så nu har jag gett upp ett bra tag framöver. Du fixar detta och så bra du kommer må igen?kram

Återfall
miss Hyde, jag är inte rädd för att bli beroende av hjälp från andra eller läkemedel som dämpar suget efter alkohol. Missbrukare har en tendens att byta ut ett beroende mot något annat, sex, spel, mat, godis, bli samlare, beroende av sin partner mm.

Jag har börjat bearbeta min skam över att vara ett fungerande fyllo på jobbet och att gång på gång göra bort mig själv inför andra på fyllan. Min sorg över att jag hamnade där (på botten igen) efter långa perioder av nykterhet är för mig större än skammen.

Vet inget om Naltrexon eftersom det enda som jag tagit som missbrukare är benso (torrsprit) och ADHD medicin (Amfetamin) och det funkar för stunden men inte i längden.

Såg ett intressant program på SVT igår "Älskade Alkohol) om att vi dricker mer och mer runt om i hela världen och att alkoholindustrin tjänar massor med pengar. Reklamen för alkohol är intensiv och budskapet är en romantisk syn och en fri livsstil, ohämmad kärlek. Så du kan välja att trycka bort reklamen som påverkar men budskapet som sprids för att tjäna pengar finns där, hela tiden.

Det har tagit mig 40 år av missbruk för att komma så långt som jag har gjort nu. Jag är 56 år och socialen ville tvångsomhänderta mig när jag var 16 år men mina föräldrar sa nej. Dom tyckte att det lät så hemskt med omhändertagning och tro mig, hade soc tagit hand om mig då hade jag garanterat fortsatt att missbruka efteråt.

För mig är tvång (som din terapeut håller på med) när hon säger att du måste vara vit för att komma igång med en riktig behandling verkningslöst, det funkar inte. Byt ut henne, du har rätt till behandling, du är sjuk.

har läst ifatt vad du skrivit de sista dagarna, wow jag är så imponerad av dig! Du skriver på ett så fint sätt dessutom! Jag är inte så tuff som du. Jag har valt att säga att jag satsar på min hälsa och då vill jag inte dricka någon a. Ingen här vet hur illa det var och jag klarar inte av att berätta.

Jag tog en långpromenad igår och passade på i min ensamhet att lyssna på alkis-podden. Avsnittet handlade lite om "den frälsta alkoholisten". Jag jobbar mycket med att "visa" min nykterhet genom olika handlingar, men det är främst jag själv som märker det (ha,ha)
Du är grymt stark! Kram på dig!

Håller med Andrahalvlek till 100 procent. Tiden är en avgörande faktor här, utan tvekan.

Edit, Rosa, du har väl inte missat att det är fyndläge på börsen i dag, eller jobbar du??

Kram

Tänker på dig i dag och hoppas att du klarar utmaningen att inte svänga förbi Systemet i dag.

Jag tror på dig.

Varm kram

Det löser sig med tiden. Tanken på nykter midsommar, semester etc känns betydligt mer avslappnad nu vid snart tre månader än vid snart två månader nykter.

Man samlar på sig nyktra erfarenheter och nya nyktra vanor efterhand. De gamla onyktra vanorna blir mer perifera för varje månad som går.

Kram ?

Har tänkt på dig ibland. Det var inte längesedan jag tänkte leta upp din tråd och skicka en hälsning.

Vad ledsamt att läsa att ditt drickande har eskalerat. Minns hur stolt du var över dina hundra (eller fler) dagar. Men vet ju själv hur fort det kan vända.

Förstår att det känns jobbigt att inte kunna få hjälp på det sätt du behöver. Kan du få en annan terapeut? Det är svårt när det inte klickar.

Jag har Naltrexone som jag tar varje dag sedan ett och ett halvt år. Om de hjälper? Ingen aning egentligen. Har dock inte fallit lika djupt sedan jag fick dem. Så kanske de ändå gör att jag håller drickandet lite i schack. Just nu törs jag iaf inte sluta med dem.

Om du börjar med att släppa skammen och tillåter dig att sörja att det blev som det blev. Där känner vi nog rätt lika, de flesta av oss. Vad kan du göra sedan?

Om du orkar skriva här, försöka - om än med hjälp av knogarna - ta dig igenom de första dagarna så kanske du kan påbörja letandet efter orsaker. En del vet du redan svaret på, men det kan finnas annat som kommer fram.

Åh, finaste Miss Hyde, jag känner verkligen med dig. ? Bra att du är här igen i alla fall.

Många varma kramar

Hej,

Har inte varit inne här sedan i slutet på januari men nu är det dags igen. Klarade av att hålla januari helt vit vilket kändes fantastiskt bra och jag trodde jag hade kontroll på situationen men det har jag tyvärr inte. Har ökat på intaget sedan sportlovet och har jobbat hemifrån pga Corona sedan mitten på mars vilket gör att jag dricker ca 5 av 7 kvällar i veckan. Sover dåligt och går runt helt slut på dagarna just nu så jag behöver ta mig i kragen och komma tillbaka igen. Ångesten ska vi inte tala om och känslan av att man lite slutar bry sig känns obehaglig.
Men jag tänker att det är inte försent att få till en förändring igen för att hålla på såhär kommer inte sluta bra.

min egen skull. Det verkar som om du lite har lagt fokusen på dig själv nu, inte på att "mannen bestämde". Bra pytteliten.o.trasig -härligt att läsa!! Kram!

Helgen har passerat utan några större utsvävningar. Vi hade vänner över på middag i fredags kväll. Gamla tankar kring alkohol svävade runt i huvudet. Innan hade jag boostat mig med a innan de kom, varit lite lagom mjuk så jag kunde dricka bara något glas till middagen...och vara nöjd. Jag hade känt en frustration över att alla dricker sååå lite. Efter maten är vännerna aldrig intresserade av att dricka något mer. Nu kunde jag släppa de stress-tankarna, sätta mig i soffan och bara sitta och prata med ett glas pepsi i handen.

Jag försöker fylla på kroppen med endorfiner varje dag, promenera, jogga eller gå på ngt träningspass. Det finns ingen bättre medicin just nu. Jag har inget direkt sug efter alkohol, det flyger inte över att jag måste få dricka...Men jag har heller inte utsatt mig för något jättejobbigt heller.

Jättejobbigt...vad är det då?..
Det skulle kännas tungt att inte få dricka något på semestern, midsommar, inte på solsemestern utomlands. Det är nog min Akilles-häl. Jag väljer att inte tänka så mycket på det just nu. För två månader sedan hade jag haft en lång lista med olika tillfällen som jag skulle tycka det var svårt att inte få dricka på. Det kanske löser sig med tiden ändå..Jag är nykter idag och tar det där ifrån..Kram på er!

utan sug den med.
Jag gillar verkligen att vakna fräsch på helgerna.
Nästan hela söndagen spenderades utomhus. Underbart.
Emellanåt känner jag mig lite ifrågasatt av mannen. Men nu är vi ju igång med rådgivningen och jag tänker att det är då vi främst tar upp saker till ytan.. i vardagen försöker vi båda istället göra så gott vi kan för att bara ha det bra.
Jag läser omkring i trådarna här. Folk är så grymma. Dom ser det inte själva men dom är starka. Jag är så tacksam att jag stannade upp och drog i in handbroms. Annars hade jag säkerligen varit den som snart drack veckans alla dagar, för att hamna i det där sköna tillståndet. Som inte alls är så skönt.
Har även läst en del om hur ångest påverkas av a. Blir ju lite bakvänt då man dämpar sin ångest med a men så blir den värre.. Just det där med måendet är ju något jag landat i. Tror att vistas mycket i skogen och ett genuint sunt förhållningssätt till allt (mat, dryck, allt!) är en bra grund.
Har fokus på det. Och hoppas resten kommer på köpet sen.

Dag 8

Igår var en varm och solig dag. Jag kände mig rastlös, ville UT!
Tog med dottern och for till ett helt nyöppnat snabbköp här i stan. Vi handlade lite goda ingredienser till smoothies bland annat, hon en korsordstidning.

Sedan ville jag på riktigt utforska "dryckeshyllorna". Vad finns det för alkoholfria alternativ nu egentligen? Tidigare har jag bara gått dit för att på sin höjd plocka med ett par flaskor med tonic water. ?

Ujujuj vad energidrycker det finns i hyllorna, vad har liksom hänt? De går helt bort.
Och så allt som har någon form av "låg, men ändå lite högre, alkholhalt" i sig.
Bort går också det som har alltför mycket socker i sig, som olika typer av sockrade "måltidsdrycker" och stora "Festis".
Beslutade mig för att prova:
- Herrljunga Cider (päron)
- Nije Freeno (Zero Sugar - added vitamins, Strawberry & Lime)
- Coops Granatäpple och Lime, kolsyrat vatten
och
- Halmstad Crush" Kaktus och Lime" (Den provade jag igår, den var supergod).

Sedan ville jag gärna ha en Kombucha med Mangosmak från kyldisken.
Men...33,50:-? Var inte det lite dyrt? Jag började gå därifrån och sedan kom jag på det bisarra i tänket.
Dyrt? I förhållande til mängderna av sprit och vin jag brukade konsumera varje vecka?
Jag köpte flaskan, helt utan dåligt samvete och den smuttar jag på nu.

En helt "ny" upplevelse för mig detta, att utforska alkoholfria alternativ.
Det känns lite fånigt, men mest känns det fantastiskt då det liksom är ett rent konkret och fysiskt talande bevis på att jag faktiskt gör detta...på RIKTIGT!

Tar gärna emot tips på goda drycker, vilken är din favorit?

- - ?

Trodde att botten var nådd i mars. Men eländet har bara fortsatt, med återfall på återfall. Ena stunden är jag helt övertygad om att jag måste sluta helt. I nästa tar autopiloten över och jag kastar in handduken; dricker tills jag stupar. Det konstiga är att jag inbillar mig att jag behöver alkoholen för att orka prestera när det egentligen är precis tvärtom. Visst gör jag saker i ensamhet på fyllan; städar, tvättar, diskar, rensar källare, fixar trädgården osv. Men det sker på ett tvångsmässigt, maniskt och självdestruktivt sätt. Efteråt måste jag äta och sova i många timmar. Hade jag gjort en sak i taget, i lugn och ro, hade jag åstadkommit betydligt mer med ett bättre resultat - och utan den förlamande ångesten efteråt.
Började med KBT för några månader sedan. Men terapeuten känns lite grund. Jag är osäker på om en sådan personlighet verkligen kan hjälpa mig. För att kunna komma igång med en riktig behandling måste jag vara vit. Annars är det ingen idé, enligt hen. Det blir ett moment 22. Hur ska jag lyckas bryta beroendet utan att gå till botten med varför jag dricker?
För min del har corona inte gjort någon större skillnad när det gäller social distansering. Jag umgås inte så mycket med folk annars heller, förutom med min kärlek som får mig att glömma min oro och ångest när vi ses. Har ännu inte pratat med honom om mina alkoholproblem. Det värsta med att jobba hemifrån under corona är att jag kan dricka även då. Jag har klarat av jobbet trots att jag ibland har varit alkoholpåverkad. Skammen över att "dricka vin/öl på jobbet" är enormt jobbig.
Så, jag har allt att vinna på att sluta dricka. Just nu är jag nykter och vill så förbli. Har Naltrexon hemma som jag bara har vågat testa någon gång, utan resultat. Finns det någon med erfarenhet av det? För-/ nackdelar?
Tänk om det bara gick att trycka på en knapp och radera vetskapen om att alkohol finns öht, slippa det förrädiska suget som lurar hjärnan gång på gång...
Jag har insett att detta kommer att vara en kamp för mig resten av livet och sörjer över att ha sjunkit så lågt. Men samtidigt ser jag att många här i forumet är smarta, duktiga och ambitiösa människor - vi är inga losers för att vi blev beroende av alkohol.
Lycka till alla som kämpar. Ni är bäst!
Kram från miss Hyde

Tre veckor! Fantastiskt!
Kram!

Fortsätt skriva här. Vi finns för varandra. Läser tillbaka och ser att du gjort ett antal "omstarter". Du skriver att du är livrädd för att inte orka, att inte leverera och att blottas. Så har de flesta av oss känt här. Jag själv i högsta grad.

Godmorgon Andrahalvlek! Skönt att söndagen blev lyckad. Har full förståelse för att du inte orkade kommentera andras trådar. Förutom mycket fysisk aktivitet i helgen så har du ju haft en massa huvudbry rörande dina barn. Och det viktigaste är ju dig själv och dina barn.❤️ Så är det bara.

Där ser man hur mycket generna betyder. Men att alla sju syskonen trillat dit var egendomligt, man tycker att någon borde ha klarat sig.
Själv har jag ingen i närmast rakt nedgående släktled som är/var alkoholist, men det går tydligen att bli alkoholist ändå. Om det inte visar sig vara ” brevbäraren” som är min pappa?

Ha en bra dag!

Kram

Åhhh...jag känner verkligen med dig i den situation du beskriver där. Och din son.
Han är nöjd att du beslutat dig för att inte dricka mer. Han visar inget behov av att samtala om det. Men..i och med att du faktiskt försökt, så har du visat honom att DU är beredd att samtala, närhelst HAN känner sig redo. Då finns det ju ingen "outtalad konversation" som ligger där och inflammerar mellan er. Du har visat att du är redo, när HAN är redo. Så fint!

Och du kommer absolut bidra med att visa att alla kan göra misstag, men att alla även har ansvaret och möjligheterna att ändra kurs i livet.

Ha en fin måndag!

Kram

- - ?

Läser ditt inlägg från i natt. Du är inte ett dugg rörig eller ostrukturerad. Förstår mycket väl. Både det du skriver och varför du hamnat där du är. Jag sällar mig till de andra och hoppas innerligt att du kan ta det som en utmaning att INTE gå till Systembolaget i dag. Du behöver bara bestämma dig för i dag. I dag går du inte dit. I dag dricker du inget. I morgon tar du ett nytt beslut. STYRKA till dig!

Kram!

Behöver verkligen hjälp! Känns som att jag tappat bort mig själv totalt. Vill fly från allt. Orkar inget. Vill inget. Vågar inget.
Måste imorgon lämna besked till min arbetsgivare om hur jag ska göra med min framtid. Gå tillbaka till jobbet eller säga upp mig. Livrädd för att gå tillbaka. Livrädd för att inte orka, att inte leverera och att blottas. Min hjärna är så trött av allt drickande. Jag känner mig helt slut! Har inte haft fyra nyktra dagar i sträck på över ett år.. Kommer inte kunna jobba med något om jag fortsätter så här. Vill inte fortsätta så här! Jag vill ha tillbaka mitt liv!!!!!

Härligt jämförelse med "blommor-och-bin". ?

Tror du har helt rätt där, att ta det lite pö om pö, när det känns naturligt. Imorse stod min dotter och såg så lycklig och söt ut i hallen innan hon skulle åka till skolan. När jag kramade henne hejdå så viskade hon snabbt i mitt öra "Vi är tillsammans nu". Och så ler hon stort från öra till öra. Då "outade" hon precis att hon och den pojke hon "bara är kompis med", promenerat några gånger med och pratar dagarna i enda med på Snapchat, att de tagit steget vidare att säga att de är tillsammans.

Hon kände att det bubblade upp, hon tog chansen att berätta. Lite så tror jag nog att det kommer bli med detta också.

Det finns en grundtillit i vår familj som jag tror (hoppas) inte skadats av mitt beteende. Vi har alla gått igenom olika tuffa saker, men vi har alltid kommunicerat kring de svårigheter som dykt upp. Tror även detta kommer bli ett sånt, i sinom tid.

Kram

- - ?

Mitt crescendo bestod i att jag stod asplakat framför min då 14-åring tillsammans med en för oss båda okänd man som hjälpt mig hem. Detta var en mycket sen lördag/söndagnatt i december förra året. Efter det har jag inte druckit en droppe. Jag gjorde mycket snabbt upp en projektplan för hur jag skulle bli nykter. Jag tänkte att jag ville kunna presentera den för mitt barn så att han verkligen skulle förstå att jag menade allvar när jag sa att jag inte skulle dricka mer.

Numera 15-åringen är inte ett dugg intresserad av min projektplan. Jag har försökt men han vill inte prata om det öht. Däremot är jag fullständigt övertygad om att han tycker det är jätteskönt att jag inte dricker mer och jag tror att han känner sig trygg med att det kommer att förbli så. Nykterheten får liksom vara mitt privata projekt som han INTE vill dela med mig.

Men, som du säger Honungsblomman, har vi ju denna gemensamma erfarenhet med oss för framtiden. Om några år kanske det är dags för ett samtal. Och oavsett så tänker jag att jag nu bevisar att misstag KAN rättas till. Även grova sådana. Misstagen kan handla om alkohol men även vad som helst i livet egentligen. Det samtalet kanske vi har i framtiden. Och då tänker jag att jag kan bidra.

Kram!

Som

Ja, det känns faktiskt som en fantastisk lättnad. Jag inser nu hur mycket den dagliga skammen och smusslandet tyngt ner mig. Just nu känns det som att jag aldrig, aldrig kommer att återfalla till att dricka alkohol (men jag vet att det är lätt att vara kaxig så här i på dag 8).
Men sviker jag mig själv nu så sviker jag även de tre personer jag älskar mest i hela världen, mer än mig själv, mer än livet...och DET känns i dagsläget som att inget vin i världen är värt att göra dem besvikna för.

Visst känns det som en lättnad, att man inte längre är ensam?

- - ?

Så tänker jag i alla fall. Det är lite som med blommor-och-bin-snacket. Man börjar på väldigt plain nivå och avancerar efterhand som de blir äldre ?

Men man kan med enkla ord ändå beskriva varför man har slutat dricka, och framför allt om det är något som bekymrat dem med ens beteende.

Man måste hjälpa dem på vägen att uttrycka det tror jag. Barn är väldigt lojala mot sina föräldrar, och de är också medberoende i allra högsta grad.

Man får ”fiska” lite som jag brukar säga. Ställa öppna frågor. Be dem beskriva hur de tänkt och känt om ens drickande.

Även om det är smärtsamt som förälder att höra tror jag att det är viktigt för tilliten.

Kram ?