Senaste kommentarerna i forumet

Kram!

Tack för ännu ett underbart inlägg, och tack för låttips ? Jag ska nog påbörja en ny låtlista på Spotify som får spegla min nyktra resa.

Kram ?

Ja-a....hur mycket behöver barnen veta egentligen? Våra barn är ju ungfär lika gamla och jag tänker att de nog inte skulle "förstå FÖRSTÅ" även om man berättade, just för att de ändå är ganska unga. De vet att alkohol inte är bra. Att det skadar. De vet/anar att mamma/pappa intagit mycket/för mycket av det. De får höra att föräldern har beslutat att helt sluta.
Det tror jag räcker för deras möjlighet att ta in och acceptera och förstå...för nu. Där de befinner sig idag.

Jag tänker att barnen, när de kommer upp i myndighetsålder och samlat på sig egen erfarenhet av kanske ambivalens, känsla av kluvenhet inför olika saker, förståelse för att tanke och känsla kanske inte alltid hänger ihop etc., bättre kan hantera det fördjupade samtalet som detta i så fall kräver. Kanske har de då egna frågor kring sig själv, arv-miljö, situationer de har minnen av och som de nu känner att de då behöver reda i.

Så tänker jag i alla fall. Vartåt lutar du? Berätta om beroende, hinta lite, eller inte berätta alls?

Ha en fin måndag!

Kram

- - ?

Tycker som FinaLisa skrev. Gör något helt annat efter jobbet, och vad du än gör, åk INTE till Systembolaget i dag.

Kram

och det är nog dags att välja..Mina barn är större och jag har insett att kämpar man när barnen är små så är det ännu mer när de är större. Jag har aldrig gillat uttrycket "små barn små bekymmer, stora barn större bekymmer". Det hjälper inte när man är "i det" oavsett ålder, det är inte bekymren jag ser utan när barnen blir större så blir krockarna större om man samtidigt dricker. Kraven på mig som förälder är självklart detsamma oavsett ålder men att bli synad och misstänkt av kritiska tonåsögon tar hårt.
Bra av dig att stoppa a-intaget och se fördelarna med att inte dricka. Jag förstår om det är svårt att även ta ställning till ett positivt grav.test..Det finns trots allt lite tid att fundera kring det. Fortsätt skriv så finns vi här! Kram!

Först när jag till hundra procent förstod att det är alkoholen som faktiskt skapar min ångest och dåliga mående så kunde jag välja bort alkoholen helt. Intellektuellt och känslomässigt.

Styrkekramar i massor ?

och bra att du skriver ner det så att du kan gå tillbaka och läsa....Vi behöver påminna oss om varför vi inte ska dricka! Ha en fin måndag! Kram!

Att dricka för att orka, den känner jag igen. Det kände jag faktiskt av också i helgen. Jag var trött på lördags eftermiddagen och jag hade påbörjat massa småprojekt i hemmet men orken tog slut. Jag hann tänka: Om det hade varit som innan så hade jag blandat mig en vodka cola och sen hade energin bara sprutat...Men det lyckliga ruset stannar inte där, det vet jag, det har jag lärt mig...
Sen fortsätter drickandet och jag är tillbaka och promenera på stigen som leder mot ångest, bakfylla och kontrollförlust.
Jag går hellre på den stigen jag går nu, det är kanske inte så mycket att titta på hela tiden, där jag promenerar, men med jämna mellanrum dyker det upp något väldigt vackert som jag får studera och vara med om. Det jag ser är äkta, jag kan ta på det och mina känslor är närvarande! Kram på dig Soffi!

Stresshantering=vin. Känns igen.
Jag hittade yoga, meditation. Meditation med mantra då det är lättare att fokusera och hindra tankarna från att fara iväg åt alla håll. Enklare yogaövningar anpassade efter min kropps rörlighet :)
5 minuter eller en halvtimme spelar ingen roll , bara ge sig själv lite tid och omtanke varje dag.
Ta hand om dig, en dag i taget så klarar du det
Kram

Stort grattis till den frihet du känner efter tre veckor som nykter.

Kram ?

Tack Vinäger!
För att inte förringa mitt problem, glömma hur det var känns det viktigt att ha det nedskrivet.
Planerandet, hetsandet smusslandet, ljugandet . Självföraktet. Så här var det, svart på vitt. Inga undanflykter
Rastlösheten smög sig på igår när planerat jobb var utfört. En tomhet, en saknad uppstod men inget sug. Mest saknar jag att få umgås och vara nära mina barn och barnbarn. Några av dem kan jag träffa utomhus, se och höra men inte röra . Andra bor långt ifrån.
Den saknaden, det tomrummet kan inte ens vinet fylla.

Två glas cava, på fest/mingel.
Drömde också att jag hittade vår-musseron vilket är en svamp jag aldrig sett. Två väldigt otillförlitliga drömmar alltså.
Nykter idag. Kan inte lova ngt beträffande svampen ?
Tror det var mitt cola-prat som aktualiserade drömmen, där jag helt enkelt av gammal vana tog bubbel. Var rätt förtvivlad när jag vaknade och det tog lång tid att sortera i verkligheten.
Jag fortsätter med cola. Jag vill komma ifrån de där illusionerna om förhöjning just precis där och då.
Förhöjningarna ska jag inrätta nya stunder för.
Nu drar dagen in och jag har ytterligare 6 minuter med mitt kaffe. Solen skiner, hästarna vakna här i hagen mittemot. Det är helt tyst. Och där gick en ängel genom rummet. Brukar ni använda det uttycket? Apropå förhöjning.
Ha en bra, framförallt nykter dag, de sakerna hänger liksom ihop för oss. Kram.

Tjihooo, idag firar jag tre veckor som alkoholfri och nykter! Kan inte fatta att det gått så lång tid! Och att jag upplevt det enbart som en positiv förändring som har berikat mitt liv så mycket. Jag gör mer saker nu, har ett mer aktivt liv, har så enormt mycket mer lugn och välbefinnande, är stolt över mig själv och mår bra över mig själv, tränar mer och sover bättre, är gladare och lättare i hjärtat. Så skönt att vara fri från de bojor alkoholen innebar, utan att jag förstod det. Jag är fri och det känns så fantastiskt bra!?

Skickar en virtuell kram till alla er därute!☀️

Sänder styrka att klara denna dag.

Äntligen vardag - äntligen jobb!!

Tack alla för ert stöd, tack för att ni tror på mig, att jag kan klara det här.

Nej, jag klarade inte helgen... inte utan "energidryck"... MEN, ja jag vill lägga in ett stort MEN här, jag tror att jag kan kravla mig upp och borsta av mig direkt den här gången. Jag tänker inte ligga kvar i leran, tycka synd om mig själv och fortsätta snutta på flaskan. Nej, jag är faktiskt redan på dag två igen :-) … :-S

Jag kan se ganska klart vad som hände och hoppas kunna dra lärdom av det.
Det är så tydligt - jag har inte problem med alkoholen!
Jag har problem att reglera mig själv, att inte speeda upp till svindlande hastigheter där jag både måste tanka alkohol för att orka och dricka lite till för att sedan koppla av. Alkohol är det enda lösningsmedel jag har.
Så, nu är det "bara" att fortsätta leta efter nya och sundare strategier för att hantera mig själv.

Jag vacklade ju redan på onsdagen för att jag var trött och stressad efter för mycket projektjobb och för lite sömn. Torsdag morgon tog det stopp och jag blev sittande flera timmar på morgonen …. sedan blev det bråttom igen … måste hinna fixa en del innan middagen och sedan fixa själva bjudningen …
Självklart var jag dödstrött när kvällen och gästerna kom och huvudet surrade av alla tankar så att jag inte kunde vare sig koncentrera mig på något samtal eller koppla av och bara vara. Några glas vin löste situationen, middagen blev lyckad, jag sov som en prinsessa på natten och kunde köra på med projektet från tidig morgon på fredag :-). Jobbade hela fredagen och sedan middag igen …. dödstrött, stressad … vin löste situationen, jag hade jättetrevligt och kunde sova gott för att kliva upp i ottan igen för att köra på -jag mådde så bra!!! Jobbade till sent lördag kväll, kopplade av med bara två glas och sov gott till klockan fyra söndag då jag hoppade upp och for iväg och jobbade igen.
Söndag kväll: Jag har hunnit allt jag vill! Själaglad! Kunde koppla av med te :-).
Nu är det måndag och jobbvecka igen - såå skönt! Eftersom jag ska jobba, ja på det jobb jag är anställd alltså och inte mitt eget projekt, så har jag inte planerat in något annat än just jobbet och min hobby. Hobbyn blev ju också åsidosatt när jag hade semester för att jag inte hann...

Jag har alltså framför allt två stora problem:
Jag måste lära mig hitta farthållare och broms för att inte driva mig själv till utmattningens gräns - där flaskan står som "hjälp" att köra på lite till.
Det andra problemet är att jag återigen fått uppleva att alkoholen får mig att må bra... Det lärde jag ju mig dock i februari-mars att det sitter inte i speciellt länge om jag fortsätter att dricka.

Kan jag dra lärdom av veckans erfarenheter? Hoppas det.

Nu ser jag i alla fall fram emot en "lugn" jobbvecka. Den kommer jag att klara nykter, fast bara en dag i taget ;-).

Kram!

Välkommen hit! Berätta mer om dig själv. Det är många här som också önskar sig ett annat liv, förändring vad det gäller drickandet. Det går att ändra! Kram?

Känner att du behöver mycket kraft och energi för att klara denna måndag utan alkohol!
Har läst ditt inlägg nu på morgonen och det är varken ryckigt eller rörigt.
Jag förstår ganska väl hur och varför du hamnat i utmattning och tagit till alkohol som lugnande medicin.

Men på det viset du skrev igår kväll så verkar du redan ha kapitulerat eftersom du redan i tanken planerar att dricka idag..
För det är när du kommer till jobbet som det händer något.
Och då är det kört menar du?
Men det behöver det absolut inte vara!
Du måste bara hitta din inre kraft och välja att INTE dricka!
Kan du ta denna dagen och tänka:
Klarar jag denna dagen då är det fyra dagar, sedan får vi se...
Hur länge sedan är det du höll fyra dagar?
Tänk att din kropp mår jättebra om du inte ger den alkohol utan något annat som är gott att dricka!
Bestäm dig för att göra något helt annat än du brukar efter jobbet.

Jag ska sända dig tankar hela dagen med mycket positiv energi och hålla tummarna för att du ska lyckas! ??
Kramar ???

Är faktiskt helt okej och jag tänker också att du nog inte hade gett uttryck för det om du hade druckit idag. Jag ser en strimma solljus från dig, och att det finns så mycket vilja, försök och önskan om att det ska bli bättre. Stora saker i rörelse.
Vi är ju här och vi är många som tror på dig. ?

Naä, ta det inte som du trodde, inte trött på helgen, trött efter helgen, mycket mer positivare än det första.

Vi firade svärsonens 30-årsdag vid stugan istället för hemma hos dem.
Coronan sätter käppar i hjulet för det mesta nu, allt fler trippade av inbjudan och det kändes tröttsamt för värdparet.
Skulle hela helgen sabbas av ett kalas?
Ja det kanske låter konstig, men nu när så många hoppade av, skulle vi då få sabba hela helgen med lite längre ledighet bara för att förbereda ett kalas där nästan inga kommer?
Nä, vi bestämde att de få som kom fick komma till stugan istället, kunde bli lite mysigare för alla.
Så blev det, och väldigt lyckat egentligen, under rådande omständigheter.

Vi råhandlade allt vi behövde på onsdagen så vi kunde dra ut efter att ha tullat lite på flexen på torsdagen.
Men fredagen, viken skitdag, vi hann ut svärsonen och jag byggde om hundstaketet någon timme, sedan regnade det rått och kallt resten av dagen, jag gav upp efter några timmar och klev in i värmen, pallade inte kylan och vätan.
Någon timme senare kom svärsonen in, blöt kall och röd om näsan, huttrande sade han, jag har satt på bastun!
Det var en j.kla bra idé svarade jag, klädde av mig och hämtade två kalla i kylen, mot bastun.
Det var en konstig känsla vi fick i bastun, huden hettade men benmärgen var fortfarande frusen.
Vi gick ut för att svalka oss på bänken utanför för att suga på våra pilsner (jodå en av dem var väldigt alkoholfri)
Takdroppet dunkade iskallt på våra huvuden och ryggar, och det slog som en blixt genom våra nerver av rädsla för var skulle nästa iskalla droppe slå an våra heta kroppar.
Men bastun var befriande från våra frossor, inomhus i vår lilla stuga hängde kläder, mössor och arbetshandskar på tork precis överallt.
Plötslig slog det mig, tänk om det är likadant väder imorgon, det kommer inte funka alls med alla gäster.

Men så blev det inte, lördagen förblev molnig medan vi slog upp partytältet, torkade av utemöblerna och satte i stolsdynorna, tittade upp mot skyn och bara önskade.....inget regn nu, snälla!
Precis när gästerna började ringa in sig och vilja bli hämtade på närmaste ö med vägförbindelse så tittade den fram, solen, och det blev så där perfekt, som ett vykort med soldränkta bryggor och mörkblått vågskvalp.
Där satt jag i båten med dubbla tröjor och svettades, nä..man kan aldrig vara för säker ursäktade jag mig med...
Frugan och dottern hade bakat ända in inget sista och vi fick användning för vårat utekök vi byggde förra året.
Svärsonen hade gjort all mat från scratch i uteköket, kokat potatisen på lilla induktionshällen, blandat och skurit potatissalladen med alla ingredienser, och när gästerna steg upp för sista trappsteget smällde champagnekorkarna från både äkta skumpa och den alkoholfria.
Precis då ställde jag mig vid den inbyggda grillen medans gästerna hängde över bardisken och tittade nyfiket på medans herrarna finslipade det sista i köket, vi kände oss som kungar och det blev en perfekt mötesplats.
Musiken poppade i bakgrunden, bäbisarna lekte på gräsmattan och gästerna såg glada och nöjda med sina champagneglas bubblandes i händerna där reflexerna ifrån solen satte solkatter på deras kläder.
De kryddiga korvarna passade riktigt bra ihop med potatissalladen och den valfria måltidsdryck som stod till buds.
Till saken hör att det alkoholfria alternativen stod för två tredjedelar av utbudet och tillika förbrukningen.
Vi satt i tälten under kaffet och tårtorna och det började mulna på, kylan kom krypandes men inget regn.
Körde över några av gästerna med båten medans en familj stannade kvar, det var en förutsättning att de skulle komma, de vill njuta av skärgården så länge som möjligt.
Gubbarna ner i bastun igen med gästande gubbe, där märkte man lite av alkoholhetsen, två av dem tog med sig ölen in i bastun, och det är inte riktigt rätt tycker jag, man skyndar sig att dricka den innan man bränner läpparna på flaskhalsen, och på så sätt dricker de mycket mer än det var tänkt.
Och ja, där grundlade två av dem kvällens fylla, inget farligt men mycket märkbart för mig som är nykterist.
Man märkte snart att deras respektive mycket snabbt reagerade negativt på deras uppförande, de hyste taggarna utåt och gav föga vackra komplimanger åt de som var mer druckna än de andra.
Så man kan väl säga att det var fyllornas kärr..ersta som satte kvällens atmosfär, lite pikig.
Tråkigt egentligen, de behöver inte skämmas eller tillrättavisa sina män, det kan de druckna göra själva.
Men allt tog sin tid, grillen tog tid att få bra glöd i, så middagen serverades klockan halvelva i ljuset från en infravärmare i taket i tälten, det blev mysigt och alla var garanterat hungriga, helt slut i alla faten, och då hade vi inte varit snåla med maten, t.om gästande tonårsdotter som brukar vara lite svår med maten hade spår av revbensspjällen långt upp till öronen och fullständigt geggig om fingrarna, det var en god syn att se.
Man blir glad att se de som normalt inte äter så mycket fullständigt svulla så mycket de orkar.

Natten fortsatte med en brasa i eldstaden utomhus där vi satt runt elden och pratades vid medan glöden flög som eldflugor mot den stjärnbeströdda natthimlen, myggorna kalasade på alla öppna hudytor de kom åt.
Klockan blev runt halvtvå innan jag fann min för natten adresserade sovplats.
Sedan tio vuxna, en bebis och tre hundar på madrasser utspridda på hela 35 kvadratmeter, det blev ingen bra nattsömn, folk skulle ut och nattpinka på knarriga madrasser, bebisen pep i natten, tiken rev av en avhyvling när gästande hane skulle uppvakta henne på morgontimmarna, ja det blev allt förutom en välbehövlig nattvila.

Söndagen i strålande sol, vi tog frukosten vartefter folk vallfärdade ut från dörröppningen, tog stolarna och vred dem till solen och kisade mot värmen, alla var tysta och njöt, är det här samma helg, verkligen!
Ungarna gick barfota på berget lade sitt huvud på dåsande hundar och bara njöt, en försmak på svensk sommar.
En stämpel att sätta som ett minnesmärke idag, den bilden skall jag komma ihåg när livet känns tråkigt.
En regnskur kom när vi åt resterna i tältet, men när vi var färdiga kom solen fram igen, lika varm som tidigare.
Perfekt timing.

Svårt att bli av med gästerna som ville stanna så länge som möjligt, men vid middagstid kunde vi åka hem efter att ha råddat bort det mesta, det blev en gemensam pizza för oss och dotterns familj, ingen orkade laga mat.
Vi streamande en actionrulle och sedan var det läggdags för oss allihopa, duschade bort dagens smuts som satt sig på kroppens alla gömslen, hoppsan ett barr!
Plockade bort ett par fästingar innan vi släckte nattlampan, men på söndagsnatten så blir det traditionsenligt dags för Berra att plocka fram paddan och dokumentera veckan som gick i ett nyktert perspektiv.

I mina lurar har en låt gått på repeat under hela inlägget, ”Easier” med gruppen ”5 Seconds of summer”.
Nästan en perfekt summering av min helg.....fem sekunder av sommaren.
En verkligen underbar låt, missa inte att lyssna på den om ni har möjlighet, det är en bit av Berra.
Just nu, nästa vecka har jag nog en ny favorit, låtarna blir som en tidstämpel i mitt liv, en dagboksnotering.

En summering av helgen, som vanligt perfekt, jag sätter ribban så att den är uppnåeligt, så att jag kan gå nöjd ur den.
Men trötta är vi allihopa, slitna och samtidigt glada att vi har fått njuta av varandras samvaro.
Att var sliten kroppsligt är en dygd, i jämförelse att vara sliten i sinnet.
Ibland tänker jag att en fylla vore väl inte så farligt, men så tänker jag just på detta tillfälle.
Skulle jag vilja byta ut det här mot en nedbrytande bakfylleångest?

Nej inte jag, jag äger söndagarna och alla andra dagar som jag har kontrollen över.
Min lilla hemlis...

Berra

Ja, så är då dag tre över och imorgon hoppas jag på dag fyra men jag vet att det kommer att bli en prövning. Har ju märkt att det är något som händer när jag är på jobbet..som triggar igång mig.

Är glad över mina tre dagar. Helgen har varit sisådär. Det som har varit positivt har varit vädret igår och idag. Strålande solsken. Två långa cykelturer - 20 km igår och 24 km idag. Mysig pratstund med dottern igår. Idag hämtade jag henne och vi tog en biltur ut till ett sommaröppet café och fikade. Hon körde tillbaka, vi köpte korv och sen grillade vi när vi kom hem. Min man skjutsade hem henne till sig. Vår son kom i em och hämtade sin såg. Vi skulle prata lite grann om vad som hade hänt han och jag. Det brukar ofta gå bra men inte denna gången...mycket av det han säger har han rätt i...men det som gjorde mig så ledsen var att han sa att de senaste åren efter allt det tuffa som har hänt (som han tycker att jag ältar hela tiden)så har jag haft ångest, varit ledsen och arg hela tiden och att min man och jag bråkar. Jag tror att han sa det när jag frågade hur han mådde för jag har upplevt att han är annorlunda på något vis. Det finns väldigt mycket som jag inte berättar nu som man egentligen behöver veta för att förstå sammanhanget men som jag inte vill berätta om. Efter att han hade sagt det blev det så svårt att prata..för jag kände att det skulle behövt vara på ett annorlunda vis för att jag skulle kunna berätta att det stämmer. När jag var ute och åkte med min dotter var jag tvungen att fråga henne om också upplevde mig sådan och hon svarade ja...fast kanske inte att jag var sådan hela tiden. Och, visst har det varit så...arg och ledsen..ångest...allt vad vi har gått igenom min man och jag har starkt påverkat vår relation...och detta har jag ju dämpat med alkohol...och inte sjutton blev det bättre!!! Det har funnits perioder som jag känt att jag kan inte leva längre med min man...men jag har varit rädd för att bli ensam. Min terapeut sa till mig att man får välja, antingen får man gå skilda vägar eller så får man stanna kvar men inte bli bitter. Det är en lång historia det här om min man och min relation...men som det är nu vill jag leva med honom..givetvis är jag även rädd att bli ensam...men min förhoppning är att när jag har levt en längre tid utan alkohol...när jag kommer mer i balans..att jag ska bli mindre arg, mindre ledsen och inte ha ångest så ofta. Men, det gjorde mig väldigt ledsen iaf när min son sa så...det gjorde ont...och något som jag inte kan göra ogjort. Hade jag haft alkohol hemma el systemet hade varit öppet jag hade åkt och köpt alkohol.

Till en annan grej som inte riktigt hör ihop med vad jag skrivit ovan men som jag skriver mer utifrån vad som kan trigga att dricka alkohol...Min man och jag har haft en relativt ..ja..kanske inte stor umgängeskrets men det har funnits ett regelbundet umgänge med vänner. I december 2007 gick jag i väggen kanske inte helt och hållet, jag brukar säga att jag blev rejält vidbränd. Jobbade då som skolkurator och fick fem skolor på min tjänst...hade inte massa ärenden men hade alltid en känsla att jag borde vara någon annanstans. Min svärfar dog och min son började högstadiet. En tid då min son inte mådde så bra..och vi var på mängder av möten i skolan. Var vi inte på möten i skolan, så var det vårdplaneringar med våra föräldrar, besök på vårdcentraler/sjukhus med föräldrar samt mina egna besök. Orken att umgås men vänner tröt, helgerna blev efter några år mer inriktade på att leta tonåringar ute på stan..som vi kanske ändå inte hittade....så umgänget med vännerna blev mindre..vi orkade inte hänga med på partyn, konserter..och än mindre bjuda hem några...så därför är nätverket idag tämligen litet...det är inte så att vännerna försvunnit men vi ses nästan aldrig...och numera kanske det inte bara beror på dem utan att vi..eller åtminstone jag känner att vi har inte så mycket gemensamt. De här vännerna som jag nämner här har varit min mans och mina gemensamma vänner. Sedan är det de vännerna som endast jag umgås med...där relationen har blivit lite sisådär pga att jag har backat för det har alltid varit jag som tagit kontakten eller att jag har varit mer i behov av vår kontakt än vad de har varit därför att de har andra vänner som är de närmare än vad jag är. Det innebär att det blir inte en jämbördig relation..jag tycker om dem...men jag vill inte vara ett andrahands val. Så därför försöker jag backa för att inte bli så sårbar..det innebär att det blir ganska tyst...och lite ensamt...och det är även då som jag gärna har tagit till alkohol. Det här är även något som min terapeut och jag pratat om att stå ut i ensamheten utan att skicka sms utan att dricka alkohol. Jag började därför min målarkurs, gick på viktväktargrupperna, gick till Friskis...men nu finns ju inget att detta pga Coronan.

Känner att jag har skrivit väldigt ryckigt, rörigt men nu orkar jag inte skriva om ..hoppas att ni hänger med för det jag vill komma fram till att med detta i mitt bagage...att mitt arbete inte kommer vara som tidigare (kommer inte arbeta som kurator men är anställd på habiliteringen har dock titeln kurator) att fritiden är som den är ..det bidrar till att jag känner mig ensam och uttråkad...och det är då tufft att även sluta dricka alkohol i allt detta...så det är ju inte konstigt om man är ledsen...idag har jag tänkt flera gånger att jag ska köpa alkohol imorgon...men jag vill inte det för det är inget som kommer bli bättre av det...och jag har många saker inplanerade med läkare och psykolog som ska hjälpa mig att klara av det här...så det gäller verkligen att hålla sig över ytan.

Det här blev långt...osammanhängande kanske...men så får det bli..klockan är ändå 23.40 och om sex timmar ska jag upp igen.

Tack för att ni finns...jag behöver er:)

Ja, det känns riktigt bra på många sätt ikväll. Dödstrött dock, orkar inte kommentera hos andra ens. Då är jag trött ?

Jag och äldsta dottern har fortsatt prata litegrann om min nykterhet och vägen till beslut. Jag har också berättat en del riktigt hemska minnen om min pappa.

Den diskussionen kommer nog att pågå i små portioner under lång tid. Återigen poängterade hon att orsaken till att hon inte dricker alkohol är just ”taskiga gener” på min sida.

Känns ju sådär, men jag förstår henne verkligen. Det är ju inget jag kan förneka heller, det är ju sant.

Min farfar var alkoholist. Pappa var ett av sju syskon - alla sju missbrukade eller missbrukar alkohol, knark eller tabletter. Endast två lever fortfarande.

Vi är sex kusiner, varav fyra gått i samma fotspår. Två är helt under isen. (Två är väldigt unga än, och vi träffas aldrig så jag har noll koll på statusen där.)

Taskiga gener minst sagt.

Så härligt att höra om din dag??

Tänker att det känns gott i ditt hjärta.. och stort Grattis t alla dina dagar??

Ja hörni tror jag kör på cola zero ett tag, i helgen blev jag just fundersam över de där a-fria glasen. Att det på något sätt blev viktigt att ”passa in”, eller att det inte skulle märkas/skava på något sätt att jag inte drack.
Något som jag inte tror är riktigt sant men som ändå är nån sorts sanning är att jag varit sjukt noga med att hålla mig (mer än) nykter under tex högtider, födelsedagar etc när barnen har varit med. Mitt drickande har främst eskalerat sedan de flyttade hemifrån, och som jag tidigare skrivit, ofta i ensamhet. Sen har jag ju haft ett knäppt förhållande till alkohol även när de var yngre men samtidigt kontrollerat. Alltså inte ett dugg avslappnat... Men när barnen frågar tex hur länge jag ska ha ”vit månad” så tror jag det finns underliggande oro kring någonting de faktiskt inte haft koll på, eller vetat så mkt om.
Så på något vis hänger det ihop, att jag heller inte vill ha varken ”beröm” eller att de ska känna oro kring mitt beslut. Nu blir det cola och säkert nån a-fri öl men skippar handling på systemet för att känna mig som ”alla andra”. Lång dags färd mot dagens slut.
Det är inte franska underrättelsetjänsten imorgon men väl genomgång av medarbetarundersökningar...

Detta ska jag på din inrådan använda mig mer av, har då och då känt glädjeruset genom någon eller annan låt de senaste månaderna men metoden ska sättas i system. Och att du sjungit i band, vad kul. Jag är Sveriges minst musikaliska, när det kommer till utövande, men har tröstat mig och väckt och sövt mig med musik hela livet. Du får gärna tipsa.??
Ja, suget kommer och går. Men jag tänker nu, att oavsett det, och alla andra bekymmer som kommer med detta stora och modiga steg i livet, så bara gör vi det. Nu gör vi det, och hjälps åt som det finns så många som är så bra på, just här. Och jag tänker att något riktigt coolt ska man väl ha kvar att göra som 55+ och jag kan inte komma på något större eller coolare heller för den delen, än det här. Faktiskt. Det är ju inget för veklingar, men vi är ju helt klart inte heller veklingar.
Känner mig helt säker på att vi fixar det här. Kram!

Hej! Det låter härligt med en takterrass där man kan plantera så mycket växter. Perfekt när man är lite låg eller rastlös också.

Kram