Senaste kommentarerna i forumet

..., blir ju, inte konstigt alls, majdag på autocorrect. ?
Igår lyssnade jag på Lana Del Ray samt gamla Bowie-låtar bla a Five Years med den för mig betydelsefulla strofen, I never thought I’d need so many people.
Människorna finns kvar, dem har inte vinet tagit med sig. Och musiken. Nu har jag lyssnat på Mayday vilket är ny musik för mig (”mamma, lyssnar du på P2?”.) så denna dag fick en ny och oväntad silver lining, ett uttryck jag inte vet om det är töntigt eller bra, så jag testar.
Ha en bra kväll K, och tack för tips och vilken tur att just du är här och hänger med oss ?

Perfektionisten är ensam och jag vill iaf inte tro att jag närmat mig martyrskap, Ah, men det vet man kanske inte själv, men om jag gjorde det så är jag påväg åt ett annat håll nu. Att dra ner på krav är enkelt i skallen men om det sitter i vårt dna att kräva mer av oss själva än av andra för att vara bra nog. Så är det inte utan viss möda.
De halva glasen. Tack för påminnelsen och tack för att slippa vakna till dem.
Jag får då och då minnesbilder från november 2019 som verkligen var min värsta månad. Mörkt. Dystert. Regn och nästan varje dag skulle jag dessutom plocka upp något helvetes paket jag betställt (julklappar eller nån antik julgrej) och minns att jag faktiskt kunde se mig själv utifrån och hur eländigt det här var. Jag var inte stupfull varenda kväll, det är inte grejen men hela min genomtrötta, stressiga dag tog slut när jag äntligen fick hälla upp det för glaset vin. Som blev 2,3,4,5 tillräckligt för att slockna och sedan samma lika nästa dag. Jag vet att jag redan då längtade till den 1 januari (som blev den 6:e) för att jag skulle få vila. Den där nåden jag längtade efter hade flyttat från vinglaset. Nåden var att slippa.
Jag behöver påminna mig då och då och om någon tycker att jag tjatar så välkommen till omtagets tråd. Ta om. Argument och minnen. Igen, och igen.
Men inget är tjatigare än förhoppningen om vilan i det där glaset.
En mittemellandag. Lördag är inte som tidigare, finns ingen förhöjning när kvällen närmar sig, inget räkna ner, inget ”snart”, ingen belöning och ingen lång utandning. Flödet i livet rinner jämnare. Veckodagarna mer lika ändå. Kvällarna kortare, där slutar dagen istället för att börja om. Och huruvida jag föredrar det ena eller andra är en icke-fråga, för jag har för avsikt att fortsätt vara nykter och inte en enda dag ångrar jag mig.
Igår gick jag och la mig samtidigt som en liten 6-åring som hade fått stanna uppe sent. Ett litet filosofiskt samtal innan vi båda somnade var min belöning om jag nu behövde någon. Ha en fin kväll alla som kämpar. Jag är nykter idag, utan att tveka.

Ja separationen från barnen är smärtsam, mina är numer stadgade och har ett eget liv, där jag får glädjen att delta ibland. Lyckan är mina barnbarn som är den äldstas. Där får jag utlopp för mitt pysslande och kärleken är enorm. Ha en fin kväll

Ha en fin lördagskväll du me, tänkte följa dig en bit på vägen. Tycker att känslorna blir mer intensiva den första tiden. Man går liksom igång på det mesta, åtminstone jag. Kram jullan

Skickar här en liten lördagshälsning till er alla med förhoppningen att ni är rädda om er och tar hand om varandra. ?

Idag kommer dag nummer två??

Så himla skönt att jag inte har köpt alkohol fastän det är lördag.
Vaknade tidigt men långtifrån utvilad som många beskriver här utan jättetrött i hela kroppen ...tror det beror på spänningar i kroppen samt snarkning...hade väckt min man? Jag tänkte några gånger på alkohol men det blir en likadan natt igen så blir den definitivt inte bättre m alkohol.

Tog en promenad m vår hund.. satte mig en liten stund vid vattnet. Så underbart! Hem och drack kaffe och åt äggmacka. Ut på cykeltur .. det blev två mil...härligt att orka??
När jag kom hem var dottern hemma en liten sväng, problem m kedjan på cykeln. Alltid så mysigt att sitta och prata m henne ....hon berättar mycket om relationer m vänner och killar...jag är så glad att hon ger mig det förtroendet. Det har ju funnits perioder då hon har dragit iväg och varit arg. Sen skjutsade min man henne hem och jag satt ute i solen. Köksrenoveringen pågår. Jag klippte gräset ..vi har ingen stor gräsmatta men gräset var så tjockt! Nu blir det duschen och ikväll blir det grillning för vi har jättefint väder här hemma hos mig☀️?

Ha en fin lördagskväll?

...du hade sett fram emot en stund med dottern och så blev det som det blev.
Jag hade min fjortonåring sovandes borta i förrgår. "Messa mig någongång under kvällen, bara en kortis, så vi kan säga godnatt". Näerå....det blir visst jag som får messa henne vid 23.00, när jag själv ska lägga mig. DÅ svarar hon. "Godnatt älskade mamma, jag ska nog inte sova på många timmar än. Love you!". Klick.
Haha...

Alltså...ungar ibland!
Hoppas din besvikelse tunnas ut snart.

Ha en riktigt fin lördagskväll!

- - ?

Förstår din besvikelse ?

Å man får vara ledsen?när det ledsna har försvunnit hoppas då det positiva kan överväga hela dagen. Och, såsom jag känner dig här via forumet så kommer du plocka fram det??men först ledsen.

Ha en fin lördagskväll?

Ibland kommer det viktigaste i ett samtal först på slutet. Och han har helt rätt. Han är chockad och känner skuld och skam, förstås.

Ni kommer att ta er igenom det här. Bra att du initierar ett samtal, men han behöver kanske sova på saken lite, landa i sina känslor.

Du får ha tålamod med att processen tar den tid den tar, och du får ha tålamod med att han måste få en chans att hinna ifatt.

Kram ?

Bilturen med maken till återvinningscentralen idag.
ICA-kassen med de tömda vinflaskorna.
Kassen med tomma lådvinskartonger.
Annat bråte som skulle slängas, men det rituella i att själv få gå till glasåtervinningskuporna med den tunga kassen.
"Hej hej, tidigare granne"
"Hej hej, ordföranden i den gemensamma styrelsen"
"Hej, hej, mamma och pappa till sonens klasskamrat"
...här kommer jag och mina tunga glasflaskor. Ni får gärna undra, men ni kommer aldrig se detta igen.
Och baduns....där landade papppkassen med kartongvinerna i containern för wellpapp, ovanpå ett tomt emballage för en våg. Jag log åt damen som kom bakom mig, hon med lite för mycket make-up och den flackande blicken. Hon tittade hastigt bort och kastade sedan lika hastigt i sin egen kasse. Kanske var även den skamfylld för henne av någon anledning? Jag ville nästan krama om henne, ropa "VI ÄR INTE ENSAMMA. Känn ingen skam längre, det här var första steget!"

På vägen hem känner jag mig märkbart lättad. Vill prata med maken om hur de närmaste dagarna har varit.
Han är kort. Undvikande. Men jag pratar på, om att hur jag känner det, att jag beslutat att helt avstå från alkohol. För resten av livet!!
Då bemöter han mig nästan med motargument för varför jag inte skulle göra det och det gjorde mig upprörd.
Väl hemma på uppfarten så satt vi kvar i bilen och pratade..(nåååå...JAG pratade). Om hur viktigt det var att prata, att inte låta det tystna. Att jag varit så ensam, men att jag inte ville vara det längre.
När jag frågade honom om hur jobbigt han upplevde avslöjandet om alkholen var så benämner han det som 9 av 10 möjliga. Han undrade också hur han skulle förhålla sig till detta själv, att det är som i början när vi träffades, när han inte drack alls och jag drack pyttelite. Att det nu är han som är tvungen att förhålla sig till mig i detta. "Jag är ju också indirekt tvungen att sluta dricka helt nu, även om jag inte dricker mycket alls". "Är det DET som gör att du tycker att det är jobbigt?" frågade jag. "Att DU också är tvungen att förhålla dig på ett annat sätt till alkohol?". Det höll han väl lite med om, men ändå inte. Jag sade att det är detta vi måste ta ställning till från gång till gång. Fråga mig, så löser vi det därifrån. Idag skulle det vara ok om du knäckte en öl bredvid mig, för jag känner mig stabil och stark. Efter måndagens jobbiga eftermiddagsmöte hade det kanske var mer utmanande, men då kanske du hade kunnat avstå eller att jag eller du går till annan plats om det känns viktigt med ölen". Då såg han bara ledsen ut.

Jag sade också att jag inte kan vara stark ÅT honom i detta. Han höll med om att det var jag som lyft möjligheter, sett framåt, alla fördelar gentemot familjen etc. i detta samtal. "Men...det är otroligt viktigt att du låtsas stark i detta, för jag behöver min energi och mitt fokus till att hålla alkoholen på avstånd, den kan jag inte använda till att trösta eller stötta dig i detta, förstår du det?"
Det gjorde han, men sade då något viktigt som jag verkligen tar med mig.

"Vet du, vi kommer från olika perspektiv i detta. Du, som har varit ensam i detta, känt skuld och skam, kan känna glädje nu när du kan ta stegen vidare till slut. Jag, som inte sett dig som beroende alls, känner dels skuld och skam för att det är jag som köpt åt dig, men också att jag är i chock och inte alls mår särskilt bra just nu. Jag tänker på detta nästan hela tiden".

Sedan gick vi runt i trädgården och konstaterade att vi behöver gräva om en av rabatterna.

- - ?

Och grillen är igång. Summer Lounge musiken på högtalarna. Står och gör sallad och tar en afri öl medans mannen dricker sina "riktiga". Kan ibland bli avundsjuk och nästan lite förbannad på att han aldrig har ångest oavsett hur mycket eller ofta han dricker. Nu dricker han ju inte så mycket men ändå. Jaja ännu en nykter Lördag väntar. Ska vakna ytterligare en dag och må så bra jag bara kan:) även om detta är andra helgen nykter så mådde jag för dåligt förra så därför känns denna mer på något sätt. Men jag vill inte ha. Älskar att sjunka ner i sängen och slötitta tv innan jag somnar. Ha en fin Lördagskväll? kram

Vilken fin reflektion du har gjort, verkligen spot on.

Kram ?

Viss musik går rätt in i mig - och kan locka fram känslor.

I samband med vår separation hösten 2013 var jag väldigt lösningsorienterad. Från att vi började prata om separation tills jag flyttade till lägenhet tog det 1,5 månad.

Visst var separationen sorglig. Vi skulle ju bli gamla ihop ? Men det var något som jag bara sa till alla, jag kunde inte känna det riktigt.

Tills jag efter några månader spelade ”Its must have been love” med Roxette, den låt som var ”vår” låt när vi blev ihop 24 år tidigare. Då fulgrät jag i flera timmar och kunde riktigt frossa i känslan av hur sorgligt det var att vi inte lyckades hålla ihop.

Sen spelade jag den låten då och då under ett halvår kanske, och grät varje gång, och sen kunde jag gå vidare. Vi har byggt upp en helt ny relation, nu är vi mer som syskon.

Skönt att din tystnad på forumet betyder att allt rullar på som det ska.

Ja, corona påverkar oss alla på många sätt. Jag hoppas inte att de avbokade besöken ställer till det för dig alltför mycket. Använd oss som samtalshjälp i så fall!

Kram ?

En skogsrunda med sju incheckade Hitta ut-kontroller och sen fika på ett supermysigt kafé satte guldkant på den här lördagen ?

Lite besviken blir jag för att äldsta dottern inte ska sova här i natt. Hon hade ju tänkt göra det, eftersom hennes pappa skulle resa bort idag. Men när han flyttade fram sin resa en dag så gjorde hon detsamma med sin övernattning hos mig. Utan att okeja det med mig först.

Och det gör mig faktiskt lite ledsen. Jag ligger alltid på minus ändå liksom, eftersom hon har sitt rum kvar i huset och det har hon inte hos mig i lägenheten. Det rummet fick lillasyster ärva, som tidigare delade rum med mig.

Så fort äldsta kommer hem tillbringar hon således 75-80 procent av tiden med sin pappa jämfört med mig. Men det passade dem alla bra att jag betalade fikan för samtliga idag.

Jag vet att det är mest praktiskt, och hennes pojkvän bor där dessutom så de behöver en stor säng och eget rum. Här hos mig sover hon över på soffan.

Jag tillåter mig att vara lite ledsen över hennes ändrade planer, men det går nog snart över.

Att komma till VILL INTE dricka är så viktigt för att nykterheten ska hålla i längden. Då är minsta lilla begär efter alkohol raderat ur hjärnan.

Hur är det med den sociala ångesten? Bättre, sämre, oförändrat?

Kram ?

Välkommen in i värmen

Så glad att det går bra för dig också ? alkodrömmar är så intressanta! Måste vara för att vi tänker så mycket på det just nu. Pustar ut när jag vaknar...

Jag har testat alkoholfri öl en gång, aldrig igen. Det var ju inte smaken jag ville åt, utan fyllan. So what’s the point? Dricker hellre vatten.

Grattis till 38 dagar Wasabi! Härligt att du har fått den där äkta ”vill inte” känslan, att man får avsmak. För egen del gillar jag inte ens smaken av alkoholfri öl numera. Ha-ha! Drömmar om alkohol har jag också haft massor, men dom är ju ofarliga, man kan ju inte bli full av att drömma?

Kram

Igår köpte min man öl till sig själv. Han frågade om det var okej och jag sa ja.

Jag blev lite orolig att det skulle trigga något men det gjorde det inte. Jag vågade knappt titta på ölflaskan på bordet de första 15 minuterna, haha.

Jag kände mig helt neutral faktiskt. Jaha, här sitter han och dricker öl och jag dricker vatten. Så ska det vara nu och det känns helt okej. Jag VILL INTE dricka. Där är skillnaden. Jag får dricka hur mycket som helst men jag vill inte.

Drömde att jag drack inatt också, och var besviken på mig själv. Svepte i mig en massa shot av whisky. Tur att det inte var på riktigt. Bara att tänka på smaken och lukten gör mig äcklad ärlig talkat.

?

Tackar för intresse Andrahalvlek. Det går på rätt sida om den smala vägen.Jag är en person som är mest verbal i dom fysiska sammanhangen, är imponerad av er som "orkar" hålla ångan uppe i att skriva hela tiden. Känner ett visst mått av avundsjuka i att orka hålla igång skriftens kraft, det kan göra att jag känner mig lite handikappad i dessa bloggar och sociala medier tider. Gör mig mer rättvis i talet och den fysiska närvaron bättre.

Annars har mitt liv i nykterhet varit en hyfsad positiv förändring. Kan däremot inte känna gemenskap i det som många upplever att allt blir så bra. Givetvis känner jag till alla upp och nedgångar gällande att välja bort alkoholen.
Det beslutet är en av mina mest viktiga,positiva och avgörande på många vis. Jag har ett lugn i det beslutet och känner en stor trygghet i att göra slut med alkoholen. Absolut har jag ett sug då och då, men det kommer som någon skrev att alkoholdjävulen och jag håller på att kompromissar. Det är väldigt sant, men i mitt fall så får alkoholgubben en fet pungspark så fort han visar nyllet. Så våra möten blir väldigt korta.

Corona har gjort för min del att både läkarmöten och kuratorer har avbokat vid flera tillfällen så allt hamnar lite i bakvattnet på något vis. Stora förändringar och händelser har ofta gått lite stick i stäv för mig många gånger. Samtidigt som Corona dyker upp i våra medvetanden så väljer jag att lägga alkoholen på sophögen, tillfälligheter? ja givetvis, men så har mitt liv sett ut många gånger, fast detta tillfälle givetvis är det mest utmärkande.
Nä, nu önskar jag att Corona försvinner och den får mer än gärna ta med sig alkoholgubben och försvinna för min del...

Ha det bäst!

Härlig läsning, heja dig?

Kämpa vidare, tillsammans är vi starka.

...ja djupfryst. Och det finns ju inte ngn mikrovågsugn för själen.så det tar sin tid att tina upp.
Känner igen det där med att vara praktiskt och lösningsfokuserad och låta resten vara.....
Har också en del ganska svåra saker bakom mig - där jag handlade och var rationell ( mest).
Ett litet ( kanske beskäftigt) tips är musik. För mig fungerar musiken sådär ..direkt ut i blodomloppet - som alkohol. Musiken kan på några ögonblick få mig i olika sinnesstämningar ....och hjälper mig ofta - på jobbet - att klara perioder av stress. Jag tar två minuter och lyssnar på ngt ...och det fungerar som en lugnande tablett ( som jag aldrig tar) eller som ngt som ger perspektiv- ganska omedelbart.
I morse lyssnade jag på Göteborgs Kammarkör ( lyssnade mkt på dem som ung) och en låt där May-Day ...var som ett glas vin intravenöst:-)
( har ni Spotify så får man söka på
- May-Day göt - av ngn konstig anledning. Det är Lars Gullin ...en svensk jazzmusiker som jag tror hade en del problem med spriten:-)
Slut på goda råd ?

Så härligt att höra Saskij! Vi kämpar på du och jag! ??