Senaste kommentarerna i forumet

Ja, en stund i taget låter klokt.
Jag tar emot allt stöd jag kan få.
Funderar på både medicin
( campral ) och regelbunden provtagning på Hälsocentralen för att öka min förmåga att fullfölja utan fusk.
Försök många gånger tidigare.
Testat Naltrexone men upplevde biverkningar. Aldrig tidigare stödsamtal, det blev enklare nu när samtalen erbjuds per telefon.
( nåt bra med Corona iaf)
Testat även Campral tidigare och var nöjd, men ifjol fanns det plötsligt inte längre att hämta ut.
Min nya förändring är att jag vill gå till botten och hitta mina egna mönster och orsaker som gör att jag faller tillbaka om och om igen

Tack, det är skönt att få höra uppmuntrande ord och just det här om mina barn värmer extra mycket. ❤️

Jag hoppas också att jag kan komma tillbaka till träningen, just nu känns det omöjligt att ens förstå hur det ska ske, men jag hoppas.

Tack igen!

Tack.
Jag har så enormt svårt att koncentrera mig när jag mår så här. Men idag har jag lagat mat, städat lite (med betoning på lite), lagt ett pussel-spel på mobilen, försökt läsa - gick inte, och jag som älskar att läsa, lagt patiens, tittat på tv...ja du hör ju...jag försöker allt för att stå ut.

Det enda som funkat lite är patiensen och en serie på Netflix som heter Working Moms, som jag kan rekommendera om man vill ha något lätt där man inte behöver tänka. Jag är på säsong tre ☺️

Kan du inte sägs typ ”vin idag igen?” ”Men oj vad mycket vi dricker, jag vill inte ha idag igen, mår inte bra av det”. Så att hon inte tar det som en pik mot endast sig själv, mer att det gäller er alla. Det kanske kan öppna upp för ett samtal om det...Jag kan själv bli sur på personer som inte vill dricka (pga mina egna problem) men din svärmor verkar ha STORA problem om hon blir sur för en sådan sak om ni dricker varje dag, det är ju helt accepterat att kunna tacka nej till vin om det dricks så ofta. Såklart okej att tacka nej ändå, men du förstår vad jag menar

Idag har jag varit på lunchandakt. Det blir trots allt en liten utflykt och en stund att stanna upp i vardagen för att hämta kraft. ?

Nu sitter jag här dag två efter en AW som spårade ur, igår var jag hemskt bakis hela dagen, kräktes och helt paralyserad av ångest. Gjorde inget pinsamt men ångrar jättemycket att jag drack så mycket. Min stackars sambo fick ta hand om mig när jag kom hem och jag minns knappt någonting efter att jag kom hem. Svaga minnesbilder av att jag vingligt promenerat hem från bussen och gått omvägar för att försöka nyktra till utan framgång. Idag jobbar jag men har fortfarande inte återhämtat mig, mosig, trött och orolig mage. Vill verkligen inte dricka på det här sättet. Hur kan jag utsätta personer jag älskar för den stressen? Jag har inget bra svar på det. Vill inte skylla ifrån mig men de vänner jag har vill alla dricka-ofta och mycket. Riktig bubbel och rosé kärringar är vad vi är. De tycker inte att mitt beteende är så allvarligt och tänker att alla blir för fulla då och då och gör ingen stor sak av det. Min käre sambo är av en annan åsikt... tyvärr vill mina vänner knappt umgås på annat sätt än att dricka vin. Om jag föreslår en fika eller lunch vill de hellre ta ”ett” glas vin.... har hamnat lite i dåligt sällskap kanske man kan säga. Samtidigt kan jag inte skylla på det, det är ju ingen som tvingar mig att hälla i mig 6-7 glas på några timmar. Det är jag själv som väljer att dricka. Önskar att jag hade fler vänner, vänner som vill göra andra saker än bara dricka vin och hänga på krogen när vi ses.

All respekt och värme för dig och din kamp. Jag tror att sett ur dina barns perspektiv så kommer den konstiga perioden oktober-maj 2019/2020 att bli en parentes de kommer glömma, bara du håller fast vid ditt beslut att inte dricka mer. Du kommer finnas där för dem precis som du gjorde tidigare och det är vad de kommer att komma ihåg, inte krisen. Du låter längtansfull när du pratar om hur du tränade förut, kanske kan det ge dig glädje i framtiden? Orkar du promenera som du mår nu så ger ju det ett lugn som kanske kan lindra ångesten. Styrka och hopp till dig!

Det går i vågor... upp och ner som ett bombslag.. känner igen det väl... jag tror inte du ska fundera och analysera så mycket kring att du mådde bättre innan... lägg din kraft nu på att försöka lugna tankarna kring att det känns hemskt just nu... det är KÄNSLOR.... och känslor är inte alltid samma sak som verklighet har jag insett... ( min egen åsikt).. kan du försöka att distrahera dig på nått sätt? kan du hitta nått som gör att du tänker på annat? vad som helst? en bok ? TV? precis vad som helst? skriva ner dina tankar till din dotter kanske? ... någonting som lättar på trycket? KRAMAR Ps ) Har du börjat titta lite på privatläkare? så att du får gå till nån som verkligen hjälper dig?

Ja, det är ju så...jag dricker framförallt av två anledningar och det är ångest, men det är inte lika stark som anledning nummer två som är just tristessen och att allt känns meningslöst och precis som du säger, det är du man pimplar bort en hel eftermiddag och kväll...

Jag har inget stort sug idag, är bara extremt ledsen. Fm gick ok. Nu känns allt hemskt igen.
Jag tror dock det var falskt att jag mådde ok. Jag mår alltid så dagen efter immovane, iaf just på förmiddagen.

Hej andrahalvlek!
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver om psykiskt mående och medicin... jag tror det är väldigt bra att inte dricka när man medicinerar mot deppigheten, utan att serotoninet ska kunna finnas kvar utan påverkan av a.
Jag har börjat för 3e gången med ssri och denna gången tänker jag att jag äter dom en lång tid framöver så att det inte slår tillbaka igen.
Kämpa på :-)

Vi finns för varandra och det är underbart. Åh känner igen mig... att få tiden att gå samtidigt som man inte orkar vara social eller ta sig för nått... i sånna situationer är oftast då jag öppnar vinet.. och ibland kan jag då vina bort en eftermiddag... vilket leder till överätande på kvällen... och så mår jag skit dagen efter... vill det sig illa så blir det en massa FB inlägg och annat ångestladdat... detta tänker jag på varje gång jag av tristess känner för att okynnesdricka... då stoppar jag mig själv numera oftast :)... inte värt det.. jag tycker att du lever ditt liv just nu.. även om det e tråkigt och tungt.. för du är påväg... mot något ... din resa mot ett bättre liv har börjat... så du lever här och nu i allra högsta grad... jag tror det är farligt att tro att livet varje dag ska vara som en amerikansk romantisk komedi... där saker händer varje sekund och midjemåttet alltid är som Jennifer Anistons... verkliga livet är ju inte så.... jag har börjat inse långsamt.. att vardagen i sin enkelhet.. är det vackra... sen älskar jag äventyr passion höga berg av euforisk lycka osv som alla andra... men att leva i eufori konstant .. tror jag inte e nyttigt faktiskt... jag brukar likna det vid första veckorna när man är nyförälskad... man e HÖG, man sover inte, äter inte, kan inte tänka klart utan går runt i ett konstant och rätt stressande moln av " galen " lycka.... VEM orkar det i längden :)??? egentligen ? ingen... endast i de amerikanska filmerna ;)... detta var bara ett exempel på en tanke men det är nått jag funderar på rätt ofta :) och ville dela med mig. När det kommer till din dotter och hur detta ska lösas så tror jag tålamod nu är en dygd.. tålamod och ett vaket sinne... när du tänker på att döva med vin... tänk på allt du vinner av att låta bli... sakta kommer hennes förtroende för dig komma tillbaka.. om du kan visa hennes att hon kan lita på dig. Nu försöker inte jag tala om för dig hur saker ska vara .. eller vara nått form av proffs.. jag går på min magkänsla och egna erfarenheter då jag som du vet.. varit i hennes sits... sen väljer du själv kära Spegel.. vilka tankar du vill ta till dig och inte... stor kram. Kom ihåg återigen... du är inte ensam... långt ifrån. :)

Har även druckit i min ensamhet för att koppla bort hjärnan, bli mer produktiv och orka ta tag i hushållssysslor. Det började när jag kände att jag för ofta blivit för full och skämt ut mig på krogen etc. Började oroa mig för att någon kan ha sett mig som inte borde ha gjort det, minns inte vad jag sagt etc. Då slutade jag gå ut och började dricka ibland hemma istället när jag varit ensam hemma etc. Nu har jag helt slutat slentriandricka hemma och ”passar istället på” när man träffar en väninna etc, lite som ett barn på julafton liksom, helt lyrisk! Dricker alltid något glas innan man möter upp vännerna ibland jag till och med lagt ner någon 1/2 vin i handväskan. På restaurangen går jag in på toaletten och halsar ur flaskan. Så sjukt. Men i stunden känner jag mig smart och fiffig på något vis, får nästan en kick av smusslandet även om jag skäms och är livrädd för att bli upptäckt. Har en sjukt romantiserad bild av alkohol, trots att det hänt 1000 dåliga saker i samband med att jag druckit kan jag liksom ändå bara minnas de bra stunderna, den där härliga känslan en solig dag när allt är perfekt och man fått i sig de första 1-2 glasen och allt känns underbart. Känner mig så patetisk. Läser boken ”jag som var så rolig att dricka vin med” och känner igen mig i typ allt- visst måste jag vara alkoholist då?

... men med lite olika variationer sett till livsstil ålder och sånt.
Jag tror att ca 98% av alla svar du kommer att få här är att hålla dig nykter. Det är dessvärre ett råd som låter tråkigt och icke förhandlingsbart men väl över den sorgen, så blir livet bra igen. Sant!
Läs här, skriv här, du är verkligen inte ensam, vi är många, vi hjälps åt. Kram ?

Tack Torn för att du håller räkningen på oss. Ja men vi ska ju följas åt, jag ser det som ett gott nog skäl att fortsätta vara nykter, vill inte förlora dig här och er som betyder så mycket, Glad att du har det så bra!
Jag njuter av FREDAG. Oj vad jag ska vara ledig i helgen. Det är som med allt annat/ tanken på fredag känns lite krånglig ibland, men väl här har jag inte en tanke på vin.
Min man dricker ju knappt nåt längre, men gärna en drink på fredagen, helt fine med mig.
Ha en fin eftermiddag allihop. Jag tar några minuters paus innan em-jobb som ska avslutas i tid, tänkte jag. Kram ?

Och Odette, jag är väldigt glad att du kommer hålla koll på mig ☺️?
Hoppas du kan komma att känna att jag kan vara ett stöd för dig också. ❤️

Dagar utan a. Över tre veckor. Det känns så bra. Mår helt okej fast ångesten kommer och går lite. Värst på fm och jag mår som bäst på em och kvällarna. Sover galet bra. Solen skiner lite mellan varven så passar på att ladda med mer d -vitaminer. Hoppas alla får en härlig helg. Min 4:e nyktra?? jag är fasiken ganska bra och får lära mig att klappa mig själv på axeln lite oftare. Kram

Ja, det är skönt att vi alla kan hjälpa varandra. ?

Skönt med promenad, det tycker jag var duktigt. Eller duktigt är fel ord, men bra av dig! Att göra något du kände för och som kändes lagom just idag.

Skulle gärna smaka din lasagne, blev jättesugen!
Matlagning är terapi även för mig, men just nu blir det enklare mat som omeletter med grönsaker, matiga sallader. På sin höjd gör jag en kyckling/grönsakswok. Men nyligen orkade jag bara koka pasta eller så drack jag vin ist för att äta - så det är ett steg framåt.

Jag tycker också det är viktigt att berömma sig själv, även för det lilla. Jag är en ”list-person” ☺️ Så jag skriver listor på vad jag vill göra den dagen och det är en liten vinst för varje sak jag bockar av. Men ingen oro, mina listor är mycket korta nu och jag pressar mig inte.

Det jobbigaste idag (och de flesta dagar) är att få tiden att gå. Och DET gör mig ledsen, för livet ska ju inte handla om att få livet att gå, utan att njuta av livet, vara i själva livet, närvarande.
Jag känner inte att jag har ett värdigt liv.

Jag är kvinna i 30 årsåldern med sambo ännu inga barn. De senaste 6 åren har mitt förhållande till alkohol varit problematiskt. En större livskris med påföljande ångest, depression och sjukskrivning gjorde att jag började självmedicinera med vin. Var ett tag med väldigt mycket destruktivt festande, blackouts, fruktansvärda bakfyllor och pinsamheter som inträffade i samband med det. Senare året har det blivit betydligt bättre men jag faller hela tiden tillbaka. Hur får man till en hållbar, långsiktig lösning? I två omgångar har jag det senaste året lyckas vara helnykter 3 månader i sträck, sedan börjar jag tänka att det inte är så farligt och att jag minsann kan dricka 1-2 glas vin vid festliga tillfällen. Det brukar gå bra ett tag men sedan slår det plötsligt slint i huvudet och de där oskyldiga glasen utvecklas till en riktig karatefylla. Det är som att min egen hjärna lurar mig till att dricka. Den totala konsumtionen är inte speciellt hög men de tillfällen jag dricker då dricker jag som om det inte finns någon morgondag. Får sådan ångest över det och jag har verkligen haft änglavakt många gånger, hade lätt kunnat bli både rånad och våldtagen när man vinglar hem sent på kvällarna men jag har aldrig ens tappat bort mina nyklar. Känner mig som en riktig bedragare på något vis, min sambo känner till mina problem (och är väldigt trött på mig) men utomstående ser mig som präktig, försiktig och hälsosam. Sedan har jag så oerhört svårt att släppa saker, saker som hänt på fyllan för flera år sedan grämer mig fortfarande, egentligen har det inte varit så farlig saker men för mig känns det inte bra för det är saker som jag aldrig skulle ha gjort som nykter. Tillfälliga sexuella förbindelser, blivit utslängda från krogen, hemskjutsad av polisen, mm. Sådant kan jag fortfarande älta och skämmas över nu flera år senare.

Känner mig helt desperat- hur lär man sig att förstå att man inte kan börja dricka gång på gång? Eller kan man lära sig dricka normalt? Nu vill jag ta 3 nyktra månader igen, orkar inte tänka längre än så men är verkligen livrädd för att jag sedan ska falla tillbaka
Någon som känner igen sig?

Tack för snälla ord Torn ❤️ Ja, jag pysslar på lite här hemma. Försöker hålla ångesten i styr på så sätt.

Hur mår du idag?

tack för fina ord ... vi hjälper varandra och det tycker jag är så fint. Vägen må vara krokig men det är vår vilja att inte ge upp som jag beundrar hos oss alla. Det finns så mycket bra där ute och orkar man se de små positiva sakerna så brukar det kännas bättre i alla fall för mig. Jag tog en timmes promenad runt sjön där vi bor precis.. solen lös och fåglarna kvittrade.. sa hej till ett par hundar ( ÄLSKAR HUNDAR) och andades djupt... tog in naturen och accepterade inom mig att det var den träningen jag klarade idag. Himla bra! Inte mega prestation.. ingen mil på löpbandet.. bara en promenad.. men ack så skönt för själen och kroppen. Jag tycker man ska berömma sig själv för de små sakerna man klarar av en dag när man helst vill gömma sig under täcket ... eller tömma en BIB... att ta ut diskmaskinen kan vara en JÄTTEPRESTATION.. ibland.. och orkar man då göra det så är det nått man ska berömma sig själv för.. små saker.. det lilla i livet är viktigast.. inte att springa marathon varje dag och prestera konstant och vara hela universum till lags.. ringa alla vänner och engagera sig till tusen procent konstant... det e inte nyttigt. utan..... man gör en LITEN plan för dagen... kanske två tre saker som man känner att man kanske klarar av att uträtta.. så gör man dem i lugn takt.. och berömmer sig själv inombords. Det tror jag e nyckeln. Alla e olika och har olika förutsättningar mentalt och fysiskt. VI duger som vi ÄR.. här och nu.. en viktig sak till... Spegel du är inte fånig som pratar om diskmaskinen.. du är inte fånig ALLS... du är en jäkla kämpe som tagit dig igenom en FRUKTANSVÄRT TUNG TID... och att du står på benen idag ska BEUNDRAS. Jag är stolt över dig. Igår var jag orolig för dig.. faktiskt... i och med att du kände dig så förtvivlad... men idag tror jag faktist att du har lite mer luft i hjärta och själ... vägen kanske blir lång nu.. men en sak i taget... du kan och du vill. Döm inte dig själv alls.... allt kommer bli bra.. även med din dotter.. men en sak i taget... först ska du bli lite mer stabil själsligt och fysiskt.. så att du orkar ta de utmaningar som kommer nu... att du fixar det.. är jag bombsäker på... det läser jag mellan dina rader.. styrkan finns där hos dig... det e uppenbart... och du har stöd här inne från oss.. och jag kommer hålla koll på dig ;)... låter som du har en bra plan för dagen... blir tankarna för jobbiga så skriv..... skriv av dig... andas och försök att inte lägga alla problem i EN hög som du måste lösa IDAG.... det kommer inte gå... så släpp kontrollen där... e mitt råd... en sak i taget min vän... nu har jag kör en massa bär som ska sköljas och sen dags att göra köttfärssåsen till lasagnen... kommer ta tid men matlagning är min terapi :) ... kikar in här regelbundet.. Du är inte ensam... aldrig. Lovar dig. KRAM .. och ÄVEN KRAM till dig Torn.. jag hoppas även din dag blir till det bästa... :)

Idag är det lätt att vara nykter. Eller lättare.. har tänkt lite på öl men inget dividerande med mig själv. Det var så skönt att ligga brevid sonen och slippa försöka dölja alkoholdoft, ingen skam, han kändes glad ?? Ska köpa goda alkoholfria alternativ, dock ej öl tror det triggar i onödan. Typ Pommac ?
Återkommer om känslan förändras. Hoppas ni får en bra fredag

Förstår din känsla och känner igen mig i det ickeplanerade drickandet. Helt plötsligt, ur tomma intet, står man där med glaset i hand. Och det ger inte ens något. Senast hade jag hållit upp i ett antal veckor när jag plötsligt vaknade upp mitt i natten och som i sömnen gick ner till barskåpet och drack på stående fot. Som om det skulle räknas mindre om det skedde på natten kanske.

Jag tror att man måste respektera att detta är en sjukdom som man måste förhålla sig till. Min akilleshäl har varit familjens barskåp som fick mig att återuppta drickandet fast jag inte ville. Nu har jag bett sambon ta hand om nyckeln. Då kan iaf spontana återfall undvikas.

Ta hand om dig och slå inte på dig själv för detta. Ta nya tag?

Jag var på mitt andra aa-möte igår. Inte riktigt lika läskigt som det första men krävdes stort mod. Lite tråkigt att männen är så överrepresenterade på aa. Ingen annan kvinna där igår. Förra mötet en annan kvinna. Går väl bra ändå, men skulle vara skönt att hitta nån att identifiera sig mer med.

Det känns hudlöst att sitta i grupp och prata inför alla om sina alkoholproblem. Samtidigt en mäktig upplevelse att känna delaktighet med andra med samma sjukdom.

Det har varit svårt att prestera på jobbet denna vecka. Känner mig både fysiskt och känslomässigt trött. Ändå känner jag ett försiktigt hopp gro. Det kanske ändå finns en lösning för mig. Har de senaste månaderna varit så tungt att känna att jag inte förmår göra något åt min situation. Jag som i andra sammanhang klarar mycket och är ”duktiga flickan” som kan allt själv utan att be om hjälp. Men i detta är jag maktlös.

Idag är det fredag och födelsedagskalas. Men det blir ingen alkohol. Det känns inte svårt. Men jag förstår att detta kan vara ett bedrägligt lugn. Kommer att komma utmaningar från a-djävulen när jag minst anar det. Ångesten finns där och driver, men jag får bara låta den hållas.

Så skönt att det känns lite bättre för dig i dag Spegel, bra kämpat?, bra att du har lite saker att syssla med, det är viktigt i början. Och till Odette, du är ju underbart omtänksam.❤️ Du verkar också ha en bra plan för dagen, lagom
är bäst.

Kram

dagar är vi på i dag Se Klart, jag har kollat.? Mallgroda tycker jag mycket väl du kan kalla dig, det har du
gjort dig mer än förtjänt av att kalla dig.Angående veckodagar så tycker jag att alla dagar är lika bra nuförtiden.
Möjligtvis att lördag morgon är den allra bästa tidpunkten. Är ledig i dag och är på väldigt bra humör, inte för att jag är ledig eller för att det är fredag, utan för att jag är nykter. Hoppas du får en bra helg, trots lite kyligt och ruggigt väder. Men som man säger, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!?
Oj, vad positivt det blev här, men det är så jag känner mig.

Kram