Senaste kommentarerna i forumet

Hej.
Var är du ? Saknar dig och dina inlägg .
Kram 💕

@Onkel F ja man e fan lite avig ett tag. blev så sjukt klar i skallen senast ja va nykter 2 mån. tror ja glömt hur det känns o klarna till. återhämtningsprocessen e ju ganska lång me sånt här. ja brukar ju känna mig ganska bra efter 2 veckor men även där så äre inte optimalt. kommer blir ännu bättre. just nu har ja rätt svårt o känna mig nöjd rent allmänt. ser de här som cleanse. min egna rehab. ska köra på nu .

@Denlillamänniskan Och tilläggas är att det har varit både motgångar och medgångar och många tråkiga men också många roliga händelser i livet under tiden. Framförallt motgångarna har varit lättare att hantera som nykter och jag har inte fastnat i dem.

@Denlillamänniskan Ok, får se om jag uppfattat dig rätt. Här kommer en personlig beskrivning av din undran om hur länge jag kände att jag behövde vara nykter för att känna mig stabil i det. Någonstans visste jag att alkoholen var en stor orsak och som låg bakom att jag inte riktigt kunde hantera mitt liv. Jag ville bara inte skippa alkoholen och hade blivit beroende, så det var alkoholdjävulen som styrde mitt liv. Jag duckade att läsa om alkoholberoende, det gav bara ångest. Jag visste att jag troligtvis var beroende, men jag ville inte göra något åt det, ville inte prata om det, kände skam. Ville inte relatera till att jag hade alkoholproblem. Kunde inte föreställa mig ett liv utan alkohol, såg hur allt skulle bli ännu gråare och tristare. Var skulle jag kunna få den bortdomnande och lulliga känslan utan alkohol? Det som jag behövde för att orka stå ut. Trodde inte på att jag skulle fixa att bli nykter, det kändes oöverkomligt.

Det var på något sätt ett mirakel att jag ville sätta helt stopp och att jag lyckades. Något jag trodde i princip var oöverkomligt. Jag tilltalas också av det andliga och tänker ibland att det var därifrån jag fick min starka kraft, när jag behövde den som mest på något sätt. Dag 4 vågade jag bestämma mig för att aldrig mer dricka, när den värsta abstinens var över. Jag ville aldrig mer gå igenom en bakfylla eller en abstinens, det skulle jag inte palla. Jag hade bestämt mig och var tvärsäker över beslutet. Så i det beslutet var jag orubblig och stabil tidigt. Jag hade stark tilltro till min egna förmåga att klara det. Som jag minns det tog det någon månad innan jag sov bra och att en huvudvärk som kom av och till försvann. Ångest och oro som alkoholen medfört försvann första veckan, sedan blev jag allt stabilare psykiskt och kunde börja jobba med mitt inre, med det som där störde mitt liv. Så det var en process, men några månader tog det för att vara återhämtad och i balans i hjärnan. Jag såg tidigt på processen som spännande och utvecklande och var nyfiken på den. Människans psykologi har alltid intresserat mig. Jag började även läsa på om alkoholberoende och hjärnan och processen blev ännu intressantare. Jag blev så taggad och motiverad för att skapa mig en ny nykter livsstil. Det här skulle jag vinna! Allt var möjligt! Livet skulle kunna bli bra eller till och bättre. Det som varit det viktigaste för mig är att jag har kommit i kontakt med mig själv på ett annat sätt som nykter och det har fått mig att känna mig mer trygg och mindre ensam. Att jag blivit vän med mig själv och att jag duger som jag är. Att jag har medkänsla med mig själv och försonats med mig själv och med andra.

Det var en lång beskrivning om hur det varit för mig. Jag önskar att du får en fin kväll och en bra dag imorgon!

Dag 14 var en bättre dag. Fuskade lite och mjölkade belöningssystemet genom att göra roliga saker hela dagen. Lite kort i humöret innan middag men i övrigt har allt gått fint. Inte en tanke på alkohol. Jo iofs alldeles nyss när jag försökte styra om en middagsbjudning till helgen för att jag inte är sugen på att sitta med när andra dricker vin. Då skiter jag nog hellre i det. Hoppas jag kommer dithän där jag inte hellre skiter i det utan kan tycka att det är roligt sitta med ändå.

@Denlillamänniskan Jag tänker att det är lite med den inre apan som med små barn. Om man säger gör si, gör så kan de sätta sig på tvären. Om man förklarar VARFÖR är de mycket enklare att motivera både barn och apor att göra rätt saker.

Kram 🐘

Är det inte så att apflickan i själva verket är du Denlillamänniskan ?
Att bli vän med sig själv är nog ett av de viktigaste stegen mot en nykterhet med sinnesro. Och att uppskatta sig själv för den jag är. När jag skulle lämna behandlingen fick jag med mig att jag ska stå naken framför spegeln varje morgon och säga åt mig själv att jag duger precis som jag är. På så sätt sakta bygga upp min självkänsla och lära mig att lita på mig själv.

Många pratar om det lilla barnet inombords som vill ha uppmärksamhet långt upp i vuxen ålder och jag tror att vi beroende har det barnet undanstoppat nånstans och som behöver släppas ut.

Snart är det vår och då ska våra små instängda barn ut och leka !

@Polerad Så bra att du känner dig i balans❤️ Jag håller med @Vår2022 till 100% att det är en fantastisk resa att nyfiken undersöka sig själv i nykterhet, visst är det väldigt tufft ibland men det är så häftigt att lära känna hur man fungerar, känner och tänker och hur man kan ändra sitt sätt för att må bättre. Jag håller också med henne om att det viktigaste först är att hålla sig nykter, allt har sin tid och har man tillit till processen kommer pusselbit efter pusselbit falla på plats. När jag hade nästlat mig in under massor av mina lager och fann grundorsaken till varför jag blev beroende av alkohol var det en lättnad och befrielse. Livet öppnar sig mer och mer för mig som nykter, jag finner nya intressen med jämna mellanrum att fylla mina dagar med och mitt liv blir innehållsrikt. När jag tänker tillbaka på att jag trodde livet skulle bli trist och grått utan alkohol förstår jag nu att det endast var beroendedelen av mig som ville få mig att tro det för att jag skulle fortsätta dricka. Jag är så tacksam över att jag litade på de som gick före mig i nykterheten när de sa att jag skulle ha tålamod och tillit till processen, tänka HALT, spela hela filmen och allt det där. Jag litade på dom och var nyfiken, ville hela tiden ha det där att efter tre månader mår du bättre, efter sex månader ännu bättre, efter nio månader, efter ett år och nu är mitt nästa mål, efter två år. Och det har varit sant hela tiden och jag har fått nya insikter hela tiden, jag har växt i inre styrka och stabilitet och tyckt mer och mer om mig själv hela tiden. Hoppas du hänger på hela vägen ❤️

@vår2022 Eftersom jag inte vill orsaka ytterligare skav hos dig, så vill jag förtydliga mig:
Jag skäms rätt mycket för att jag trots min kunskaper om beroende, har slutat som en äldre kvinna som sitter ensam och dricker vin. Som inte vill att någon som känner mig ska veta eller se. Tack Gode Gud att jag lever själv och kan ta tag i detta med stödet från forum.
Jag tycker om fakta. Jag suger vetgirigt i mig kunskaper. Nu har jag fördjupat mig i forskningen. Tycket att beroendeläkarna och Annie Grace säger bra saker, men jag vill hellre gå ad Fontes (direkt till källan) när det gäller fakta.
Vad jag söker här är den mänskliga kontakten med andra som vet hur det KÄNNS med alkoholproblem. Som fattar att man inte är dum i huvudet och sinnessvag och borde rycka upp sig.
Jag ser också mycket till de andliga aspekterna i nykterheten. Jag är nämligen övertygad om att människan är större än sitt missbruk och därför hungrar efter mänsklig värme. Inte bara råd och fakta.
Ännu en gång; Ha en fin kväll och hoppas att din dag imorgon känns tillfredsställande.

Fint att du vill förändring. Angående jobbet så vill jag bara nämna att för mig blev jobbet så mycket lättare att hantera när jag slutade dricka. Dels blir hjärnan klarare, och så får man ju också riktig återhämtning och vila på helgen. Och i takt med att alkoholen försvann ur mitt system så försvann också en massa stress och ångest som jag trodde kom av livet, men som till största delen orsakades av alkoholen. Så ge dig själv en chans att bli nykter, jag tror du kommer må mycket bättre.

Nu förflyttar vi oss tillbaka till Nykterhetens Paradis! Apan har bett om att få veta när de som simmar är klara och vart de kan ta vägen sen!!

I simhallen är vi många som simmar bredvid varandra i varsin fålla, så att vi inte ska simma på varandra. Där ser man mig!! En mager tant i en alldaglig baddräkt simmar med det långa gråa håret böljande bakom sig. Varje gång jag skjuter ifrån för att påbörja en ny längd i bassängen tänker jag "Mind is a Razorblade". Det blir rätt enahanda så jag växlar med att tänka; Truth shall set me free. Lite larvigt, men jag försöker peppa mig själv.

Vid den sida av bassängen där de som inte mäktar med, häver sig upp, skvalpar några hjärnor i formalinglas. Det är beroendehjärnorna! Personalen håller lite extra koll så ingen häller ned innehållet ur glasburkarna i bassängen. För då skulle det bli ohygieniskt och ohälsosamt för de tappra simmarna som rör sig målmedvetet framåt i vattnet.

Utanför glaspartiet på samma långsida av bassängen kan man se de två jönsarna Alkoholdjävulen och the Evil Clown. Alkoholdjävulen tar då och då några danssteg och Clownen ler brett mest hela tiden. De har kassar stående och försöker vinka till sig de som stigit ur bassängen. De är inte välkomna in i simhallen, för Badmästaren tycker att de bara ställer till det. Väsnas, springer runt bassängen och stör personalen nåt alldeles oerhört. Alltså är de portade.

Apan fick däremot följa med in. Hon sitter också vid bassängkanten och försöker plocka obefintliga loppor på de som stigit ur. Men mest är hon intresserad av dem som simmar. Personalen tycker egentligen inte att det passar sig med apor i simhallen, men hon får vara där så länge hon håller sig lugn. Kan inte låta henne vara utanför med jönsarna, för det har förfärligt dåligt inflytande på alla de umgås med.

Apan undrar sen när jag är klar någongång? Kan jag inte bara stiga ur och gå och vara lite rolig istället?
Jo, visst kan jag det. De som fortfarande simmar kanske ropar "Starkt jobbat! Det lyckas säkert bättre nästa gång!!" Personalen kommer att tacka mig för min insats och säga; Du vet vart du kan gå om du behöver simma igen!!
Men jag vill ju vänta på det ögonblick när Badmästaren närmar sig kortsidan av bassängen och tittar noga på var och en av oss. Tittar på min lilla kropp, ser mig i ögonen och säger; Du är klar nu, ser jag. Kom upp och vila.

Det är då det egentligen händer!! Hela meningen med simningen blir glasklar.
För nästa sak Badmästaren frågar är;
Vill du fortsätta in på Relaxen eller väljer du att gå ut genom glasdörrarna?

Väljer jag att gå nu, så gäller det att jag kan ta mig förbi både Clownen och Djävulen. Kan jag inte det så väntar ytterligare förnedring och förtvivlan efter en tids partajande med jönsarna. Ännu är jag inte stark nog för det. Så jag tar några längder till. Det blir nog bäst, bara jag orkar.

För de som går vidare till Relaxen väntar inte de prövningarna. Där kan man vara lugn och koppla av. Man får lösa små problem som vilken av frottehanddukarna man ska välja och bredvid vem man vill sitta i bubbelbadet.

Nu känner jag att apan är lugn och tillfreds igen. Hon var lite ostyrig när vi för en stund sedan gick till gårdsbutiken för att handla yoghurt och mjölk från gårdens Jersykor. Det var därför vi gick dit, istället för att ta bilen till affären för att handla mjölk. Jag ska äta middag nu och sen ska apan och jag softa med kaka och glasstrut i soffan.
Den här dagen gick den med. Imorgon är en annan dag. En ny dag!

@vår2022 Tack för ditt fina och stöttande inlägg. Jag ska läsa mer på forumet och de resurser som finns här. Absolut är det nog så att jag behöver ett avbrott eller åtminstone dra ner väsentligt på hur mycket jag dricker. Jag förstår att det är hjärnan som inte vill släppa tanken på att ändå kunna få dricka något. Men all förbättring är bra i det här läget. Ja toleransen har stuckit iväg, när jag inte dricker så har jag ångestmedicin jag kan ta och den leder till korstolerans vilket gör att det krävs ännu mer för att känna något. När jag höll upp i några veckor för ett tag sen var det en wow känsla. På slutet där kände jag mig nästan konstant lite påverkad och hög. Då fattade jag att det var min hjärna som började återhämta sig och må bättre på egen hand. Vill gärna nå dit igen.

@vår2022 Hej! Nä, i den simhallen jag beskrev fanns det ju inga märken att ta. Det var ju bara något man sade för att få folk att börja simma. På samma sätt gör man på Riddargatan. Jag vet det, eftersom jag lyssnat på läkare och forskare därifrån. Man lockar med att börja med alkoholstopp, för att de som inte klarar det får göra den insikten själva. Det kan innebära ett oerhört lidande för den stackars alkisen som tror att "Jag kan lära mig att dricka lagom, för det säger doktorn att det går". Har inte träffat någon med beroendetillstånd som direkt och insiktsfullt klarar att tänka på att de kanske inte kan dricka som "vanligt folk". Sen finns det ju Capral och Naltrexon och andra finesser som kan vara till hjälp. Nå, Dr Wåhlin skriver på ett trevligt sätt och det har nog hjälpt många att våga prova på nykterheten. Men inte ens jag som har högskolepoäng i beroendekunskap har lyckats se på mitt eget drickande med full klarhet. Däremot kanske det har hjälpt mig att ana vart det håller på att barka iväg. Det är jag glad för.
Hur länge kände du själv att du behövde vara nykter för att känna dig stabil i det?
Ha en fin kväll du med!

@Andrahalvlek Jag kan känna igen mig i dig. Gillar också att lära mig nya saker och prova på nya erfarenheter och det tror jag kommer väl till pass i min situation.

@Polerad Ja, det är en bra tankemodell och hur viktigt det är att lära sig och lyssna på kroppens signaler, ångesten, om att något inte stämmer. När man börjar förminska, förstora eller förtränga så sker det för att verktygen för att hantera sina känslor inte finns/räcker till, det blir ett försvar och ett sätt att försöka motverka ångest. Det är då man lätt tar till alkohol, ångestdämpande.

Låter som du är något på spåret om vad som ligger där nere i djupet, känslor av otillräcklighet och som kan vara grunden till andra jobbiga känslor. Kan känna igen det med att prestera och hur man kompenserat med annat för att ”täcka” över och ett slags ständigt tryck. Man behöver inte ta itu med allt på en gång, bara att ha kommit i kontakt med något som skaver under ytan är ett stort steg. Viktigaste är att vara nykter och komma i balans och känna sig stadigare i det. Det finns ingen brådska, ge det tid, ha tålamod och ha tilltro till sin egna förmåga att klara av att vara nykter. Det sker mycket med tankarna och känslorna under processens gång och när man känner sig redo kan man börja nysta allteftersom. Det är faktiskt en häftig resa om man nyfiket undersöker sig själv, litar på och följer med i processen.

Ha en fin kväll!❤️

@X-Strong Hej och välkommen hit! Vad bra beslut du tagit för att få ordning på livet och må bra. Du har hittat områden du behöver göra en förändring i och att inte ta till alkohol när du mår dåligt. Ökad tolerans är ju en indikation på hög konsumtion och att du sedan 1 år tillbaka är åter i dåliga alkoholvanor med att döva stress och ångest som blir värre i längden. Att ha en längre nykter period rekommenderas för att få återhämtning i hjärnan och få balans. Det finns ett självhjälpsprogram här på forumet som kan vara en hjälp och ett stöd i hur du ska gå tillväga och att göra en planering. Nykterheten kommer att göra dig mer stabil i tankar och känslor och då kommer du att få bättre förutsättningar att hantera det som du vill få ordning på i ditt liv. Min räddning var nykterheten som gjorde att jag tydligare kunde se vad som skavde och hitta strategier för att hantera det. Nu mår jag riktigt bra och det är så skönt att slippa all ångest och oro som alkoholen orsakade.

Kämpa på och skriv här, det är fint med det stödet som finns på forumet😁

@vår2022 Att inte veta hur man ska hantera en situation kan definitivt leda till motstridiga känslor, vilket i sin tur kan skapa ångest. Det är en bra tankemodell att ångesten är en signal att man saknar verktygen för att hantera en given situation. Jag tänker mig att när de generella verktygen (förminska, förstora och förtränga) inte räcker till längre, eller ännu värre när de generella verktygen gör mer skada än nytta, det är då ångesten kommer krypande.

Det är jobbig process att så sakteliga faktiskt upptäcka vad det är som ligger trycker under ytan, speciellt när man förstår hur alkoholen har förvanskat bearbetandet av känslor till oigenkännlighet. En stor del abstinensen är ett behov att undertrycka det som kommer upp till ytan nu. Rent rationellt förstår jag att jag måste hantera det, men när det är som värst längtar jag bara efter att bedöva mig med alkohol.

Just nu är jag i hygglig balans och när jag gläntar på locket känner jag mest otillräcklighet. Otillräcklighet att ta tag i det som finns där nere, men också att det är mycket gammal otillräcklighet som ligger och pyser där nere. Det skulle kunna vara ingången till en djupare förståelse av mitt själsliv. Jag har alltid varit högpresterande och känslan av otillräcklighet skulle kunna vara det som är grunden för alla andra jobbiga känslor. Viljan och drivet att alltid leverera och nå de uppsatta målen är förvisso inte enbart positivt. Baksidan av att alltid tvinga sig till att leverera är att när man skjuter upp saker, eller levererar med en sämre kvalité, skapar det en olustkänsla. Jag tror att jag måste rota i detta när jag kommit längre fram, men just nu sopar jag det under mattan och skjuter det framför mig! :)

Glömde tillägga att jag tror att det också handlar om att det ska vara festligt och roligt på helgerna. Jag var rätt ensam i tonåren och aldrig bjuden på fester så när jag upptäckte alkoholen så tyckte jag att jag kunde ha roligt på egen hand. Men det är inte roligt längre. Jag får inte samma effekt som jag fick då vilket förmodligen beror på toleransen och att jag antagligen är deprimerad nu. Jag måste försöka sluta jaga den känslan för den kommer inte hur mycket jag än dricker.

@Jempa123 Beklagar sorgen❤️. Tänk vad bra att du håller dig fortsatt nykter trots den hemska händelsen. Det går att hantera på ett helt annat sätt än om man dricker och bedövar. Att tänka på sommaren kan skapa mer oro och sug, det är långt dit så du hinner med att ta ställning till det senare. Fokusera på mer här och nu och var stolt över varje dag som nykter. Bra jobbat! Sköt om dig❤️

Har läst här ett tag utan att skriva något. Jag har nog alltid varit medveten om att jag har svårt att hantera alkohol samt har alla möjliga slags riskbeteenden. Första gången jag var full var jag 17 år. Fastnade direkt, hade haft en svår uppväxt och det var så härligt att få må bra för en stund. Gömde alkohol hemma och drack i smyg. Drack också när jag var i skolan, hade otrolig tur att jag kom undan med det. Lärde mig tidigt hur man döljer tecknen på olika sätt från omvärlden. Höll på att sabba min skolgång men skärpte till mig och var helt nykter sista halvåret på gymnasiet.

Sen flyttade man hemifrån och drickandet kom och gick i perioder. Ofta vin eller öl, mer sällan starksprit. Ibland kunde jag klara att hålla det till några glas en fredag eller lördagskväll. Andra gånger tappade jag kontrollen och kunde dricka hur mycket som helst. En gång tror jag att jag var nära att dö. Var så berusad att jag började få svårt med andningen och kändes som jag skulle tuppa av. Tvingade mig själv att hålla mig vaken hela natten, der var hemskt men jag tog mig igenom det. Lät bli att dricka ett tag efter det.

I samband med att jag blev arbetslös fick jag väldiga svårigheter med social fobi. Har alltid varit lite obekväm bland folk men det gick så långt att jag inte ens tog mig utanför dörren om jag inte druckit några öl. Så började ännu en period av att dricka mer och oftare än jag borde. Träffade min nuvarande i samma veva och försökte skärpa mig för både hennes och vår del. Ändå blev det en del skåpsupande och det var inte ovanligt att hon var förvånad att jag blev så påverkad av "bara några öl". Fick i samma veva ett bra jobb - bra som i att det var ett stort steg i min karriär. Tyvärr också väldigt stressfyllt och ångestframkallande.

Sen lyckades jag hålla drickandet ganska minimalt under ett par år men sedan cirka 1 år tillbaka så är jag igång igen utifrån gamla rutiner. Håller mig nykter under jobbveckan men på helgerna så spårar det ur. Nu går det åt stora mängder då jag både dragit upp toleransen och lagt på mig en del vikt. Jag kan köpa en BIB på fredag efter jobbet och på lördag natt så är den slut. Dricker jag starköl ska det helst vara minst 7% och det krävs flera långburkar bara för att känna av något överhuvudtaget. Måste hela tiden planera för att ha tillräckligt hemma och får ofta åka till systemet igen på lördag eller i sämre fall, lassa på med folköl på ICA. Dricker mig ofta igenom bakfyllan på lördag och fortsätter vara lite lullig hela dagen. Sen blir söndag riktigt jobbig och känns som jag hela tiden håller på med att avgifta mig själv. Min partner har väl inte sagt så mycket och jag har iallafall slutat upp med att skåpsupa men jag förstår ju att det inte är roligt för henne. Jag blir inte aggressiv eller bråkig när jag är berusad men trött, sover mycket, har mindre sexlust osv.

Mitt problem är att jag gärna tar till alkohol när jag inte mår bra. Vilket jag inte gör just nu pga jobbet och att det varit en del privat också. Då försöker jag döva stressen och ångesten men det blir bara värre i längden. Jag måste verkligen ta tag i detta nu och minska ordentligt på drickandet. För jag kommer ta kål på mig själv i längden, det är inte bra för min kropp. Jag väger alldeles för mycket nu också och är rädd för komplikationer av fetman. Vill inte slösa bort mitt liv på alkoholen. Jag vill få vettiga saker gjorda på helgerna och skapa fina minnen med den jag älskar. Just nu är det bara slummigt och tragiskt här hemma och jag har varit skakig och haft ångest hela morgonen. Det är inte värt det.

Jag vill inte pressa mig själv att avlägga löften jag kanske inte kan hålla. Men jag ska verkligen försöka att dra ner på min konsumtion. Jag måste helt enkelt. Jag behöver inte åka till systemet varje fredag och jag behöver inte välja att alltid knäppa den där första bärsen. Jag kan låta bli och har klarat av det i tidigare perioder av mitt liv. Sen behöver jag göra förändringar och kanske byta jobb samt börja äta bättre och gå ner i vikt. Försöka hitta ett välmående så jag inte har behovet att ta till flaskan. Min pappa har alltid druckit för mycket och flera i min omgivning har supit ihjäl sig. Jag ska inte hamna där jag också. 2024 får bli en nystart för mig. Tack för att du läst.

@Denlillamänniskan Jag funderade en hel del ang vilken tiden det tar för återhämtning i början gällande organen. Hittade denna pdf skriven av Sven Wåhlin, överläkare på Beroendecentrum på Riddargatan. Jag tyckte den var intressant. Det finns på sidan 8 en lista på hur lång tid det tar för olika funktioner i kroppen att återhämta sig.

Han skriver att den medicinska återhämtningen är beroende på hur man druckit, genetisk sårbarhet i organen, vår känslighet för alkohol mm. Han säger att grovt generellt så torde de flest funktioner återhämtat sig på 1-2 veckor för en med lågriskkonsumtion. För en som druckit regelbundet men med bara måttlig högt riskbruk tar det någon månad och vid högre konsumtion tar det längre tid för vissa organ. På sidan 9 pratar han om psykologisk läkning.

http://dok.slso.sll.se/BeroendeC/Alkohol/alkoholpaus_varför_och_hur.pdf

Så på så sätt det kan finnas mål med att ta ett simmärke i form av tid, för att få återhämtning i hjärnan som tar tid. Jag har mer en syn på en livsstilsförändring för livet och då finns inte något mål jag ska nå. Utan det är en riktning framåt, mot och i samklang mina värderingar som jag strävar efter, inte ett mål i sig. Mål hade jag på vägen i början, mina dagar som nykter, att de skulle bli fler. Sen har jag olika mål för andra uppgifter som ska lösas i livet.

Ha det gott!

@Jempa123 Beklagar sorgen ❤️ Vilken chock. Vid starka känslor gör sig suget påmint, då gäller det att än hårdare bevaka sina intressen. Som nykter har man bättre förutsättningar att klara av allt.

Kram 🐘

@Denlillamänniskan Jag älskade din liknelse med simhallen! Och tänk att alla är inte ens lockade av simmärket, en del vill lära sig simma för att de älskar att lära sig nya saker. Man behöver inte ens bli bäst, att bara lära sig nya saker är en seger i sig.

Sådan är jag, och det har varit en enorm fördel i mitt yrkesliv. Jag kan inte ens gissa hur många programvaror jag har lärt mig under mina 31 år på samma arbetsplats. Och den viljan att lära sig smittar av sig även på mitt privatliv. Nya hobbies - bring it on! En del blir långlivade, en del blirdagsländor, men de berikar alla mitt liv.

Kram 🐘

Ja, jag vet att jag är enerverande aktiv på forumet. Det är inte för att skapa uppmärksamhet runt mig själv eller ta utrymme ifrån er andra. Men idag har jag fullt sjå att hålla ordning på apan och inte tänka på alkohol. Och jag har märkt att apan är barnsligt förtjust i berättelser. Så ni får ursäkta mig. Säkert blir det några inlägg till innan dagen är slut.

@Adde Kommer du ihåg att du rådde mig att bli "kompis med apan"? Jag har försökt titta lite närmare på det. Tänker ofta i bilder som jag sedan kan sätta ord på. Apflickan som var medberoende, var en sån där liten stackars circusapa med vippkjol och hårband. Med rött läppstift påmålat på apmunnen för att se mer betagande ut. Gjorde sig till med sina konster för att få aplåder och göra domptören nöjd. Den apan har tack och lov sluppit ifrån det livet.