Senaste kommentarerna i forumet

Hej!
Har bestämt mig för att vara helvit i 3 veckor och påbörjat programmet här.
Är bara så sjukt rädd för att misslyckas igen då det inte är första gången som jag försöker ta tag i min alkoholism.
Jag vet att jag är beroende och att jag aldrig kommer att kunna dricka normalt.
Vill så gärna få tips och trix för hur ni hanterar det när hjärnan börjar förhandla....
Dag 1 idag men jag vet att på onsdag kommer det bli en utmaning.. första veckan är värst...

Tacksam för tips

Idag har vädret gått från sommar till vår till höst, och tidig vinter. Ungefär lika växlande som humöret under den tidiga vita tiden, men även en bit in i detta så växlar molnigheten.
Idag har jag som så ofta på helgen dragit mig för att jobba istället för att få vara ledig, dvs allt löser sig inte organiskt av att låta bli vin.
Dåliga samveten släpar som en klumpfot i gruset efter mig och jag funderar över varför jag måste iscensätta lägen där det känns just så, och vilka alternativen skulle kunna vara. Det besvärar mig. Som att jag ”hittar på” sätt att skapa missnöje, inte räcka till för mina egna förväntningar.
Det gamla vanliga. På jakt efter nån sorts frihet. Och visst hade två glas vin givit mig vila och tillfällig känsla av att kunna skjuta alla måsten- åt sidan. Jag kämpar med det här. Se mig själv med nykter blick och vad jag åstadkommer. Framåt, med ganska bra takt i ny verksamhet med massor av utmaningar.
Ändå. Inte. Nog.
Pausar nu efter den mindre anstormning av nära, små och stora, matlagning och fix.
Jag och min man pratade om hur svårt det var de första åren, att vänja sig vid ”bara vi” men hur vi vant oss och nu är detta liv både meningsfullt och bra. Jag har nytta av att mitt liv växlat under åren. Vet att det inte alltid blir bra från början, men så småningom. Huvudsaken är att vara i rörelse brukar min man säga och det är jag, och var och en av oss här. Önskar er en fin kväll!

Mår bättre nu

Nystart

Känner igen din situation som man i ett förhållande med barn. Det har tagit mig nästan 40 år att komma fram till att Kung Alkohol styr mig och är större än min egen kontroll över mig själv. Jag drack ett par öl första gången tillsammans med äldre vänner som barn när jag var 12 år. När jag var i 17/18 års åldern var jag redan alkoholist och identifierades av socialen som ville tvångsomhänderta mig men mina föräldrar sa nej.

Lobbar och fylleceller har det blivit genom åren. Fyra provtagningsperioder med blod och urinprov för att få behålla körkortet blev det. Vid det femte tillfället sa jag nej och förlorade körkortet och jobbet som Bussförare.

Mitt problem är inte att sluta tvärt för jag har varit nykter i långa perioder med eller utan tvång och provtagning. Problemet som jag har haft är att jag alltid börjar om att dricka igen, så kallat återfall eftersom jag älskar alkohol och har kämpat i hela mitt liv för att få behålla alkoholen som min enda snuttefilt som jag äger själv.

Nu har jag varit nykter i 17 dagar (fortfarande skakig/fladdrig) men kommit till insikt att jag aldrig mer kan dricka. Det är stort för mig och det krävdes tre fall där jag skadade huvudet, rygg, axlar och ett knä tillsammans med tre "skyddsänglar" som sa dom rätta orden till mig vid rätt tillfälle för att jag skulle inse och vakna upp.

Jag klarar inte det här själv utan stöd och hjälp av andra. Tidigare var jag för stolt för att söka hjälp, tyvärr.

Det är bra att du inte ger upp och bara går utan att du gör det du kan för att ni ska förstå varandra. Sluta kalla henne kärring är ett tips. Vi är trots allt bara människor oavsett vilket kön vi har. Tror på dig.

Just att inte sopa problemet under mattan, utan fundera och komma på lösningar är nycklar till en nykterhet som är hållbar..Att inte din fru säger till dig, kan väl vara att hon tycker du ska ta eget ansvar över ditt drickande? Bra att du tänker kring dina barns uppväxt och hemmiljö..Bra jobbat..?Grattis även till din tid som nykter Andrahalvlek..??

Tack för din kommentar. Det har blivit bättre hemma faktist, men det beror mest på att jag satt ner foten och varje gång hon beter sig illa påpekar jag det och låter henne gå undan istället. Tanken är väl att ge mig tillräckligt länge för att både nyktra till från alkholen men också hitta mig själv. Om jag bestämmer mig för att vägen fram efter det är utan henne så blir det så, kommer inte ta några beslut på ett bra tag (om nu inge oförutsett händer som tippar vågskålen åt endera hållet). Idag är det iallafall 3 veckor sen jag drack sist, det känns helt okej faktist.

Ja det är fantastiskt att slippa det jag var i. Torsdag, fredag och lördag kände jag befrielse. Idag lite förvirring. Orkar inte ta mig ut eller mig för något mer än tvätt, mat och titta på serier. Jag behöver däremot ha ett schema för mina dagar. Väntar på svar ang en tjänst jag varit på intervju för, har planer på lite arbete i ett eget företag och knyter kontakter.
Jag gissar att min energi kommer när jag väl börjar träna igen.

Hur är din situation? Hur var helgen?

Idag var jag på en fin gudstjänst igen. ?

Bakade muffins som vi tog med hem till svärmor på fika. Hon känner sig ensam nu så vi får göra vad vi kan för att underlätta och pigga upp henne lite. ☕?

Alla positiva inlägg mottages tacksamt. Tack!

Kram

Blir så glad av att läsa dina positiva inlägg. Behöver det så mycket just nu. Tack för att du finns här och sprider glädje.

Poppa fram och rekord i positivitet, det är inte dåligt. ?

Kram

Grattis till tre veckor och en massa nya insikter. Du gör det så bra. Dina reflektioner över hur det var hjälper säkert till. Påminnelser om hur vi inte vill ha det är bra och nyttiga. Sorgligt är ett bra sammanfattande ord, oerhört sorgligt har det varit.

Kram

Inte bara till snart 40 dagar, utan kanske främst till känslan av "vill inte". Ett måste kanske när din man sitter bredvid och dricker öl. Jag vet att var och en måste ta ett eget beslut, men tror aldrig att jag skulle fixa det. Inte som det knns nu i alla fall. Så respekt till dig.

Har ju skrivit det förr, det är en annan ton i dina inlägg nu. Är så glad för din skull.

Keep up the good work. ?

Kram

Du utstrålar mera lugn nu och dina inlägg andas hoppfullhet. Hoppas att det får fortsätta så. ?

Kram

Bra att ringa in din värsta trigger. Förebyggande strategier är det allra bästa. Mota Olle i grind, så att säga.

Starkt att stå emot ett rejält sug. Nu vet du att du kan.

Kram

Fint att du är på gång igen. Trött får man vara, så länge det inte beror på A-intag kommer man ju i gång snabbare i alla fall. Bra jobbat.

Ha en fin vecka!

Kram

Vilken fin kärleksförklaring/-beskrivning till din dotter. Hon verkar minst sagt vara en klok tjej. Just för att hon är medveten om varför hon väljer att göra som hon gör.

Mina två äldsta har i övrigt inte mycket gemensamt med din dotter, men de älskar att hjälpa till. Ställer alltid upp och jag är säker på att de verkligen vill göra det. Lite praktiskt ibland när de virvlar in i huset och grejar med lite allt möjligt... ? Dessutom får de alltid i gång oss andra också. Nu är jag sådan att jag själv vill ha ordning, men det finns alltid något som går att finslipa.

Skönt att du känner glädje igen. Besvikelse är helt ok att känna, oavsett vad den beror på. Vara man inte fastnar i den - och det gör du ju inte.

Hoppas att ni får en fin stund tillsammans i dag. ?

Kram

Håller med, musik är underbart, renande, humörshöjande, allt beroende på stämning och låtar, förstås.

Själv faller jag för särskilda låtar, från olika genrer. Sällan många låtar från samma grupp/artist med några få undantag. Konstigt nog gillar jag repetitiva låtar, tjatiga skulle nog andra kalla dem, fråga mig inte varför. Kanske finns det något lugnande i upprepningarna.

Kommer från en musikalisk släkt, mycket stämsång på kalasen. Allt var inte så bra som det verkade utåt, men musiken förenade i stunden.

Ha en fin söndag. Nu ska jag lyssna på Bittersweet Symphony med The Verve. En av mina absoluta favoriter. Musikvideon är suverän, en enda tagning.

Kram

Vill bara säga att jag är imponerad av dina nyktra veckor. Även om det inte blivit lugnt hemma vet du ju att du i alla fall har gjort vad du kunnat. Och det brukar barnen märka också. Kan vara bra om det i framtiden blir aktuellt att låta dem berätta om er livssituation.

Jag håller på dig.

Kram

Tror att det är mycket individuellt vad vi föredrar. Det är något som diskuterats en del genom åren här på forumet. En del törs inte alls, andra behöver substitutet.

Tycker att du ställer bra frågir till dig själv: Varför? För vems skull? Har nog själv inte tänkt så långt. Jag dricker gärna A-fri öl. Tycker att det är ett gott alternativ, som passar till flera maträtter. Öl är väl också den dryck som alltid har intagits även med låg alkoholhalt. Lättöl och folköl. Ingen dricker ju en A-fri vodka. Om det nu skulle finnas. Hua, bara tanken... ?

Som sagt, bra funderingar du har.

Kram

Starkt gjort att berätta för tonåringarna. Nu har du ju verkligen stängt dörren till alkoholen. Det låter som att framför allt sonen kommer att ha koll på dina glas framöver. Otroligt imponerande, framför allt på det sätt du gjorde det. Sedan ditt samtal med mannen också. Nu är du på gång.

Som sagt, imponerande.

Kram

Vilken fin stund du fick med dottern. Det betyder så mycket att få förtroende från dem. Tänk att du klarat helgen. Hoppas att du känner ett flyt nu. Det är du värd. ?

Kram till dig

Det låter ju helt hemskt, jag lider verkligen med dig. Men det är tyvärr så samhöllet verkar fungera, vid skiljsmässor och vårdnadstvister är det alltid mannen som är boven. Hade det varit tvärtom och jag varit kvinnan i vårt förhållande hade jag enkelt kunnat lämna och skyllt på misshandel och terror. Men eftersom jag är mannen kommer troligtvis alla hennes lögner (och sanningar) att köpas totalt och jag kommer stå ensam utan någonting. Därför kan jag inte bara gå.

Jag hoppas du mår bättre nu.

Och på återseende!

Kram ?

Det gäller att inte sträcka ut handen till det första glaset, bra kämpat?

Du ska ut

Skrek hon till mig och ringde polisen. Jag var nykter då och hade varit nykter i fem månader. Så började vår skilsmässa 2004 och vi är fortfarande inte vänner. Mitt ex var otrogen när jag veckopendlade för att få ett nytt arbetsliv och göra karriär. Det var då hon började djävlas med mig och tro mig hon utnyttjade sitt övertag som hon hade på mig alkisen som fick återfall på återfall. Ett övertag som socialtjänsten, polisen, myndigheter och hälso- och sjukvård gemensamt har över alkoholisten.

Det senaste hon sa till mig när vi träffades på stan och såg mitt tillstånd var "du håller på att straffa ut dig", "du är inte lojal mot arbetsgivarna och därför får du inte jobb". Jag svarade då "ja jag straffar ut mig och jag kommer att köra till botten".

Vilket jag gjorde. Nu har jag sökt hjälp för första gången i hela mitt vuxna liv, frivilligt av egen vilja. Tidigare hjälp har inte gått eftersom det har varit andra som sagt till mig och tvingat mig att sluta dricka.

Se upp. Kärringen som maler har rätten på sin sida. Hon kan kasta ut dig med hjälp av stöd från samhället och alla vänner hon har som stöttar henne inte dig.

Idag sov jag till tjugo över 10... obegripligt. Somnade framför den rätt så krävande och dessutom franska serien Okänd Identitet som jag snurrat bort mig i tidigare säsonger och känt mig intellektuellt handikappad men jag har väl helt enkelt varit någonstans på skalan full när jag har tittat. ?
Sol här, idag ska jag varva jobb i trädgården med jobb vid datorn, har en rätt tuff vecka framför mig. Kanske visste kroppen det och passade på att bunkra med extra sömn för att orka.
Några saker som väckts i mig i helgen:
* Komma igång med meditation. Eller min löpträning. Helst båda. Se till att serotonin och endorfiner får lite fart, naturens knark. Något fattas mig och det är inte vinet.
* Fråga: Sluta med a-fria ”alkoholliknande” drinkar när andra dricker bubbel/drink? Möjligen gör detta- i vissa lägen- mer skada än nytta. Triggar det kroppen, omedvetet? Och upplever kroppen- omedvetet en besvikelse när rus mm inte sätter in? För vems skull gör jag det? Behöver genomlysa! Är det gott? Vill jag passa in? Inte ge mitt a-fria liv någon uppmärksamhet? Ok i början, men nu?
Fyra månader nykter på onsdag, gissar att vi växer och utvecklas i vår nykterhet, därav nya tankar. Samma tanke som alla andra dagar kvarstår, idag är jag nykter. Känns så skönt att skriva det! Njut av dagen, alla stjärnor!
??✨