Senaste kommentarerna i forumet

100 dagar jag klarade dom denna gång!! Känns som jag har vunnit storvinsten . Jag fick sådan fin hjälp och bra stöd från beroende centrum . Nu är siktet inställt på hundra dagar till.

@Flarran tack för du delar med dig din historia. tkr sånt är givande på nåt sätt . dag 8 för mig imorrn. brukar väl ske vid 11-14 dar som ja dricker igen . blir födelsedagsfirande i helgen . kan bli svårt. vi får se hur allt går. d e egentligen mest maggrejen som oroar o stressar, i högersidan. hade ja inte haft de hade ja väl kanske kännt mig lugnare o dricka vart andra vecka. men de är ju nåt kroppen ej gillar iaf. får försöka ta tag i o gå till doktor. mentalt jobbigt o tänka saker.

@Vinägermamman Det gör vi! 🤗

Det är nätterna jag är rädd för...

Mardrömmarna tar ibland knäcken på mig, de förtär mig.
I helgen for jag tillbaka i tiden till högstadiet, en obesvarad kärlek till en tjej i klassen hade den stora rollen.
Inte den snyggaste, inte den ballaste, tvärsom den som höll sig i bakgrunden av alla de andra tuffa brudarna.
Men hon hade karaktär, inte alls som de andra tjejerna som mest brydde sig om sitt utseende, nej hon var bara som hon var, på ett ärligt sätt.
Rak lugg och ett långt svart hår.
Mest fastnade jag för hennes djurintresse, hon hade en golden retriever som hon gick sina rundor med.
Tillbringade helgerna vid stallet, och jag hade också en anledning till att ta en sväng förbi med moppen, ganska ofta.
Men hon såg mig aldrig, jag var som luft för henne, vad jag än gjorde för att imponera på henne, inget bet.

Hursomhelst i drömmen hade jag tjatat till mig en dejt, vi gick på en vernissage (!!!) Och jag sken upp som en sol, hennes gensvar var allt annat än varmt inte ens ljummet.
Jag sa till henne att jag går inte iväg förrän vi hade bokat ytterligare en dejt.
Hon kunde inte ge mig ett enda datum.
Och när vi skildes åt tiggde jag mig till en kram med hennes slaka armar utefter hennes sida, hon kändes helt kall.

Jag vaknade alldeles genomsvettig och andfådd, pulsen gick stenhårt genom mina halsvener och jag kände varje dunk i hela huvudet.
Kände mig avskydd och värdelös, låg i sängen och vred mig fram och tillbaka.
Till slut måste jag göra något, något som man kan göra som en man i min ålder, gå upp och kissa på toaletten i mörkret, famlandes runt med händerna utefter väggarna, lite stelbent som också hör åldern till.
Sitter på muggen och svär tyst för mig själv, varför återupplever jag 45 år gamla ångestkänslor för?
Varför plågar mitt sinne mig med känslor som får mig att känna mig värdelös?
Varför kan jag inte styra mina drömmar?
Kissar klart, stänger dörren till toaletten så att inte det ska väcka frugan som snusar gott i sin säng när jag spolar.
Famlar mig tillbaka, f-n klockan är 03:23 en vardagsnatt, det här kommer att straffa sig när jag ska kliva upp tänker jag.
Jag snurrar runt fram till 04:15 då jag ger upp och sätter på mig lurarna och lyssnar på streamade musik, livrädd för att återuppta samma dröm igen.
Jag har inte sovit gott och har blivit väckt mitt i natten, behöver jag säga att den dagen inte kommer att bli min bästa.

Jo jag är en romantiker i sinnet, men många drömmar plågar mig genom nätterna, ofta över tonårsdrömmar, drömmar som borde vara goda.

Till saken hör att just denna flicka hade en crusch på en av klassens clowner som jag hade noll respekt för, en som alltid ville göra sig märkvärdig aldrig aldrig kunde tala sanning och alltid alltid hitta på en massa jävelskap.
Vad såg hon hos honom?
Just han träffade jag runt 20-årsåldern vid en fisketur på en gemensam väns båt.
Hon hade dött som en 19 åring, svultit sig till döds i anorexia.
Det kom som en chock för mig, jag som kunde ha gjort allt för henne, varför?
Kanske det förklarade varför hon alltid var lite mindre utvecklad än de andra tjejerna i klassen.

En massa konstiga minnen väcks till liv i min hjärna, jag känner mig helt lost in space och får jobba hårt för att få ordning på dem igen.
Fattar inte varför dessa väcks till liv efter så pass lång tid, jag var inte beredd.
Flera dagar efter funderar jag på min starka reaktion och varför jag lever mig in så i mina drömmar emotionellt.
Inte undra på varför jag är så rädd för att somna in, jag vet inte vart jag hamnar mina drömmars värld.

Samtidigt känner jag mig "otrogen" mot min fru när jag drömmer om andra tjejer, men hallå jag kan inte rå för mina drömmar, dom styr mig.
Jo jag drömmer goda drömmar också men de är betydligt mer sällan förekommande, dessvärre.

Läget en söndagskväll som denna, jo hemma sjuk i soffan med täcke.
Jag har precis fått min andra covida're, full pott på testen dubbelt upp.
Missade årets höjdpunkt på jobbet med 3 ynka timmar, julfesten.
Tycker jag lite synd om mig själv, jo lite...
Förr skulle jag nog mest varit bedrövad över att missa ett perfekt fylletillfälle.
Men det bekommer mig inte det minsta.

Glad över att se att Dee är tillbaka.

Varafrisk, ja det kostar på att vara frispråkig, alltid finns det några ömma tår att trampa på, jag ber om ursäkt men du vet att jag aldrig är personlig.

Berra

@Rehacer Här är en till som har svårt att hålla i just nu. Men vi tar nya tag och stöttar varandra. Vi fixar det här. 🥰💪

@Vinägermamman Tittar in och hoppas du har en fin söndagskväll. Själv har jag det lite jobbigt just nu och mycket ångest men ingen a. Jag tror inte du kommer uppfattas som en mammut utan tror att du är någon med erfarenhet som kan göra skillnad. Heja dig💪👍! Kram

@vår2022 Jag ger inte upp, vet att jag måste förändra mitt liv. ❤️ Men hur vet jag inte. Jag har försökt så många ggr och mina tidigare strategier har tydligen funkat sisådär. Men skam den som ger sig!
@Ny dag Allt känns bättre idag och nya tag är tagna! ☺️
Tack för att Ni tittar in. Kram 🤗

@Rehacer styrkekramar till dig! Hoppas 🙏 att allt är bättre idag och att du tar nya tag! 🥰 Läste vad Vår skrev och kan bara instämma (även fast jag ännu inte känner mig helt hundra på att jag kommer klara detta för alltid men en dag i taget)….

@Rehacer Ja, dagen efter är ett bevis på det. Kanske ska du kolla igenom dina strategier, vad gick fel och varför. Vad kan du göra annorlunda nästa gång? Hur vill du att ditt liv ska se ut och vad behöver du göra för att komma dit? Bra att du inte ger upp!💪. Kämpa på! Kram❤️

@Majaella Åh, så jobbigt du har det😔. Du resonerar klokt i att situationen är ohållbar. Träffar du någon professionell för samtal? Jag tänker psykolog eller terapeut? Det känns som du skulle behöva det. Har du någon hobby? Som innefattar social samvaro? Skulle det kännas bättre om du kom igång med något du tycker är roligt? Att du gör något som ger lite positiv energi!
Du kommer att fixa det. Att göra de förändringar som du tycker behövs. Klart att du är i en jättejobbigt situation. Men jag undrar om du inte skulle tänka annorlunda om alkoholen. Om du blir fri från missbruket och får bort de negativa konsekvenserna alkohol gör med hjärnan står du starkare.
Skriv mycket här inne. Det brukar vara hjälpsamt och en del i den terapeutiska processen att sätta ord på sina tankar. Vi finns här och stöttar dig så gott vi kan.
Stor styrkekram❤️

@Em och nykterheten Beklagar sorgen❤️. Min pappa dog för ca 6 veckor sedan, även han gammal och sjuk sedan ett tag. Den sorgen är kantad av många känslor, besvikelse, ilska, men även minnen av kärlek och glädje. Det blev ett fint och känslosamt farväl vid begravningen. En lättnad när det var över på något sätt. Sorgen nu är annorlunda, men när den knackar på min dörr ska jag ta emot den och inte stänga den ute.

Vad bra att du är fortsatt nykter och det är A och O för att kunna hantera livet och inte köra i diket. Förstår din besvikelse över att du inte fått uppmärksamhet från din kille när du så behöver honom. Du förstår också varför att han är så upptagen. Av egen erfarenhet så kan jag känna igen mig, jag behövde uppmärksamhet men jag hade så svårt för att be om det. Min man kan vara fullt upptagen i sitt och om jag inte säger att jag behöver hans uppmärksamhet, hans tid en stund, så vet han inte om det. Jag har lärt mig att be om lite tid när jag behöver. Tidigare slöt jag mig och blev avvisande och till och med ignorerade honom, för att han inte kunde läsa mina tankar. Han förstod inte vad som var fel. Att han inte kunde fatta att jag behövde honom! Som van att inte uttrycka mina behov kunde jag heller inte riktigt se vad som pågick, hur jag betedde mig. Det drack jag på. Det har startat så många bråk tidigare och där det handlat om allt annat än att jag behövde lite av hans tid och uppmärksamhet, för att uttrycka mina behov. För jag kunde själv inte se det, då.

Ibland krockar våra olika behov, det viktigaste är att vi lär oss att prata med varandra om våra behov och därefter kommer fram till något som kan passa oss båda. Sköt om dig❤️

Ta dig en rejäl funderare på varför di dricker. Mitt drickande började som ditt. Jag var SÅ trött och drack av den anledningen du beskriver, för att få fokus och slappna av. Det funkar inte riktigt då att planera in en massa aktiviteter istället. Man får jobba på lite olika lösningar tror jag OM det är så att man tar ett stort logistiskt ansvar.
I övrigt så har du fått bra tips från AmandaL. Det är bra (och kanske nödvändigt) med en längre nykter period. Jag ägnade mig också åt smygdrickande. Blev tillslut påkommen… väldigt pinsamt. Det är dessutom oerhört stressande i sig att smussla, gömma återställa… och när man en gång blivit påkommen måste man låtsas vara nykter. Då överpresterade jag även hemma. Ännu jobbigare. Det låter som om du brutit nu? Passa på att gå till läkare också och ta lite blodprover. Min trötthet berodde på järnbrist. Väldigt onödigt att börja med självmedicinering istället för att gå på orsaken till varför jag behövde något som gav bättre fokus.

@christina81 . Du skriver att du behöver alkohol för att känna och för att varva ner. Alkohol ger en hel del negativa effekter utöver de positiva som man vill åt. Just det där med att få kontakt med känslor kan jag inte relatera till. För mig funkade det helt tvärt om. Jag minns att det var någon annan som jag tror fick Naltrexom för att minska suget och som då upplevde ett lugn i hjärnan. Jag tror att det finns betydligt bättre mediciner för att hitta lugn och fokus än just alkohol. Alkohol har för många negativa bieffekter och det är kanske därför du skriver här, för att du på sett och vis förstår att du behöver sluta, men inte riktigt vet hur du ska må bra då?
Hoppas du hittar din väg i det här

Hej igen! @aldro,

Tycker att du kämpar på bra. Det är jobbigt med depression, ångest, oro och stress och tror att det är sånt som gör att man dricker en massa som man ändå vet bara gör att man mår än sämre av liksom. Man vill sluta dricka, men samtidigt ändå inte riktigt, vill väl vara fri att kunna dricka som man vill när man känner bara liksom. För det är väl ens egen ensak liksom. Man tänker inte normalt när man varit berusad mer eller mindre konstant tillräckligt länge. Hjärnan förändras av långvarig alkoholförgiftning. Men brukar ofta rätta till sig efter några nyktra månader.

Varför ska det vara så märkvärdigt att ta sig en fylla när man vill kan man känna. Men när kroppen konstrar blir man förbannad på att det ska vara så. Minns för nåt år sen när jag vari riktigt nere i skiten och drack 10 procents öl samt en massa vin i ofantliga fria mängder som bara den, och magen var i uppror mest varje dag, kunde knappt gå utanför dörren av rädsla för att skita på mig.

Hände ibland en sommar att man vissa dagar fick sätta sig i någon skogsdunge i kvarteret efter nåra starköl och skita som en gris, det bara spruta, ren diarré' alltså, jävligt jobbigt då det hade kunnat komma nån förbipasserande med en hund eller nåt, jäkligt jobbigt och pinsamt kändes det. Såg då sen till att ha en massa sprit öl och vin hemma för fri ”medicinering” i ensamhet vid behov.

Det blev bara mer och mer och som du säger så kom det också konstiga kroppsliga symptom. Nervryckningar i benen och jobbigt ryck i ena ögat, konstigt ryggskott som kunde hålla i sig i flera dar samt feberkänsla fast tempen var helt normal. Nån underlig form av lättare lunginflammation med konstig hosta som jag fick nån penicillin mot i flera veckor. Kollade blodtryck med egen mätare och då värdet var onormalt högt, och man oroade sig för stroke eller nåt, så blev det att man då bara tog en till blodtryckstablett och några lugnade piller extra för att kunna fortsätta dricka fritt som man ville och kände var behov till mot ofta mörk eskalerande depression och svår ångest.

Man fattade ju att det var idioti att hålla på som man gjorde och då blev det nån alkoholfri dag bara för att få ordning på kroppen igen ett tag. Detta så att man kunde fortsätta som vanligt igen så snart man bara kunde och kände behov av att slippa känna sig allmänt nere och värdelös. En ond spiral eller korkad loop liksom.

Jag har i över 35 år missbrukat alkohol som självmedicinering i varierade mängder och styrka mot det mesta som stress, oro för framtiden, och oro för hälsa, kort sagt druckit som en svamp tills jag till sist söp upp varenda krona och det stod mellan att sälja sitt eget guldhalssmycke som var ett av det sista av värd man hade tänkt använda för att kunna köpa ett nåra helor sprit och ett gäng starköl och bara gå och dränka sig i nån närbelägen sjö en mörk kväll.

Men samtidigt då ville man ju att det skulle vara fint väder och varmt i vattnet den dagen också, att man slapp att frysa när man till sist kanske vågade göra slut på skiten och bara då skulle simma rakt ut i natten tills man väl av utmattning sjönk som en sten. För kunde inte då se nån mening med nåt alls. Under den tidsperioden försökte man till och med hänga sig i badrummet, och detta trots att man den dagen då varit helt nykter i några dar innan liksom.

Tyckte att inget spelade nån roll liksom. Minns att man väl var på väg att glida in i dödens rike, drömde en jäkligt konstig dröm och såg ljusblixtar och vaknade med ett ryck med världens värsta sprängvärk i huvet. Kunde inte stå på benen eller ställa mig upp alls, blev stående på knäna som i en darrig chock och drog efter luft en fyra timmar minst. Hade ett rött skavsår på halsen i flera dar.

Var den dagen mest förbannad på att repet inte hade gjort sitt job. Sedan gick man ut i köket och fortsatte att dricka det som var kvar på bänken i form av starkvin och öl. Lärde man sig något av detta då... Kanske att man skulle göra sitt eget vin och ha en egen hembränningsmaskin – visst kan man vara smart... Sedan i somras satte kroppen igång att konstra igen med ryggvärk och det gick inte ens att pissa som en normal människa, blev tvungen att uppsöka vårdcentral som tömde urinblåsan manuellt.

Men berättade man hur man mådde egentligen. Nej, skyllde så klart detta symptom bara på mitt höga blodtryck, för vem vill väl frivilligt stämplas som som nån jäkla alkis och kanske bli av med sitt körkort. Bestämde mig ändå för att försöka att vara nykter så länge som bara möjligt.

Har nu varit nykterkvist i över 1 månad, och två veckor nu och mår psykiskt och fysiskt rätt så skapligt, inget konstigt levervärde eller blodtryck med rätt medicinering. Men mitt psykiska nedstämda mående och låga energinivå jag haft sedan tidiga ungdomsår innan alkoholdebut är detsamma.

Det är nog något som jag får leva med då ingen sorts medicin mot ångest och depression som sjukvården har låtit mig prova har hjälpt mig det minsta. Jag tar nu en dag i taget och undviker allt vad negativ stress heter. Varje dag som helt nykter ser jag som en liten seger liksom.

Det här med julhelger och sånt känns verkligen som en utmaning, men ska försöka att stå över känslan som då och då finns för att köpa alkohol av alla de slag inför helgerna. Detta för att bevisa för mig själv att jag kan klara av att ta mig nykter in i år 2024 vilket blir en hård prövning även om jag nu i skrivande stund inte känner något alkoholsug.

Vill självklart vara herre över mig själv när det kommer till drickande. Vill inte gå som i nån slags jävla trans till bolaget för att sen på närmsta offentliga toalett supa mig till den grad packad att jag knappt kanske kan ta mig hem för egen maskin. Har gjort sånt så det räcker tidigare tycker jag.

Håller på dig och tycker du ska försöka att vara alkoholfri så länge det bara är möjligt. Varför inte testa alkoholfrihet året ut. Ta det hela timme för timme om det så krävs, för du är värd att få må bra eller åtminstone slippa att må så jäklig dåligt som du verkar må efter att läst din historia här på detta eminenta forum.

Tänker som så här om du skulle bli bjuden på fest med starka drycker, då kan du ju alltid skylla på att du är dålig eller sur i magen på grund av lite för mycket kaffedrickande den senaste tiden och då står över festande med alkoholhaltiga drycker. Hur som helst, önskar dig ett nyktert och fint liv.

Kämpa på!

Hej @Vinägermamman!
Jag har nog druckit en flaska vin nästan varje dag en längre period med några dippar . Förra helgen var ett lågvattenmärke där jag drack 7 flaskor vin på en helg . 7 flaskor ! Det är ju helt galet, dessutom tror jag inte att det märktes på mig , utspritt över dygnet .
Det var som om jag gjorde något i sömnen, min medvetna hjärna var inte med . Det var en svår start på arbetsveckan efter det , men klarade att hålla i möten och passa kusinbarnbarn, med .
Jag vet inte om det är en slags ventil när jag tar till alkohol i sådana mängder för att döva att min man inte älskar mig och åker iväg hela helger för jakt o och inte hör av sig under hela helgen och att han under veckan, som gått före har varit sur tyst och aggressiv Det tar så mycket energi från mig, jag har så svårt att ignorera en person som osar ilska och irritation. Han förpestar tillvaron helt enkelt. En del säger att det är en form av psykisk misshandel.
Jag fattar ju att jag inte kan ha det såhär , men det är inte så lätt att bryta sig loss . Jag har i alla fall gett upp hoppet som jag trodde att vi skulle kunna ha en kärleksfull relation, så antingen får jag leva känslokallt eller bryta upp. Såå jobbigt !!
Jag vill vara stark i mig själv och det blir man inte om man dricker för mycket . Mitt mål är total nykterhet men jag vill ett tag till försöka mig på måttligt. = dricka vid speciella tillfällen , god mat och så men inte på känslor. Hade en lång sådan period förra hösten och det kändes så bra . Jag vet bra inte om jag är tillräckligt stark att klara en separation. Men jag hoppas det. Jag skall försöka bygga upp lite relationer med nya vänner som inte vara är parvänner innan jag tar steget . Jag är rädd att jag kommer falla rätt djupt ett tag - rakt ut i rymden känns det som efter 30 år . Vill ju inte bli ensam hela livet, vill gärna ha många vänner och kanske en kärlek på avstånd .
Nu har jag anmält mig till den där forskningsstudie n som finns här på forumet Hoppas jag kommer med . Det handlar om att vända tankar. Hoppas inte man blir placebogruppen som inte får nån samtals hjälp ! 🙃

… men jag är fortfarande nykter och det är jag oerhört glad för.

Det har varit en konstig vecka. Jag har bott hos min kille denna vecka och det har varit så mycket känslor. Jag har pendlat mellan att vara glad, ledsen, sur och trött. Min kille har jobbat mycket och varit väldigt trött på kvällarna. Jag har känt mig osedd och lite ratad i veckan. Sen blev min pappa hastigt dålig, han hade trillat på sitt boende och brutit nacken på två ställen och det ledde till slut att han avled i fredags. Jag vet inte riktigt hur jag känner i allt detta. Han var gammal och behövde inte lida så jag är ändå glad för hans skull. Mamma dog i februari så nu har jag ingen av mina föräldrar kvar.
Känner mig otroligt skör och sårbar och hade behövt extra kärlek dessa dagar så jag känner mig sårad över att min kille inte haft utrymme för mig. Samtidigt förstår jag att han också har mycket, han är entreprenör och driver egen firma och har massor att göra innan jul.

Kan inte riktigt sortera alla känslor men nu sitter jag i alla fall här och kan inte sova… längtar hem. I morgon ska jag åka hem för det är min vecka med barnen, tror jag ska åka hem ganska tidigt i morgon. Tror jag behöver vara för mig själv och tänka.

@Himmelellerhelvette härligt att höra hur det funkade för dig. Och att det funkar så bra! Grattis till dig! Och mig också. Nu har jag ju lång tid kvar innan jag är där du är men jag känner mig på gång!

@vår2022 hoppas du har en fin helg! Jag tror jag börjar landa i vad som är rätt för mig. Känner mig mindre sorgsen över att inte ha alkohol i mitt liv och att vänja mig vid tanken att alkohol inte är en del av mitt liv längre.

de känns som ja försökt förklara till nära osv hur illa de blir osv för mig o dricka men verkar inte förstå helt. känns ibland som många tkr de bara e dramatik. men d e ju påriktigt för mig alltså. blir verkligen ofunktionell en hel vecka efter ja druckit. kaputt totalt. blir långa perioder o lida . känner inte folk som får som jag riktigt. många e bakis en dag o mår lite otrevligt o sen är allt helt normalt. ja får en himlans madsa konstiga saker. kroppen är liksom rasande o straffar mej med symptom. de krävs heller inte så mycket alkohol för mig längre för att ja ska tappa minnet . förr så kanske man festade extremt hårt en kväll o hade minnesluckor. men de va sällan. nu känns de som att ja får minnesluckor varje gång . även om ja dragit ner styrka mängd o antal gånger. de är som att hjärnan ändrat sig med åren. nu är liksom minnesluckor standard. även om de bara är vanliga öl o inte lika många. har med tiden blivit omprogrammerad nästan. värre abstinens osv. allmänt svagare, känsligare kropp. blev precis 31. reagerar oxo konstigare på alkohol än tidigare. inget negativt alltid. ibland kan de bli negativt men ganska sällan. o när de är negativt ere inte super illa heller. lite som att man med åren fått en NY alkoholperspnlighet jämfört me förr. hjärnan kanske programmerat om sig efter alkoholproblematiken ja haft på senare år. 10 -12 dagar efter alkohol är ja ju oftasts en stel sten utan glädje. sen släpper de dock. som att alla endorfiner o ämnen man hade i kroppen kramats ur totalt. o de tar 10 dar för kroppen o skapa nytt. börjar om liksom. ja gillar inte riktigt att de blivit en sämre utveckling. känner mig ganska onormal. va ett år sen ja va nykter 2 månader. har ingen aning hur ja ens skulle känna efter en månad nu. abstinensen kanske är värre . vi får se hur allt går. eller så dör ja av brudtet magsår i tarmen lr nåt ingen aning . ja får kämpa på

@Flarran dag 6 idag, de vart riktigt illa där ett tag men allt vände plötsligt idag. har lite småkänningar i höger sida fortf som vanligt. men inte mkt. de försvinner oftasts efter några dagar nykter. humöret och oro o allt vände helt iaf till slut. ja vet inte vad som händer när ja mår sådär. de är yrsel stress ont o allt möjligt. kanske abstinens ingen aning. det är ju en extrem skillnad alltså. som två personer. går från kalabalik till normal. ja ja vet ja borde kolla hos doktorn. men måste försöka va nykter ett tag. vågar inte annars. men de är nåt på högersidan iaf som blir riktigt riktigt rasande när ja super. hade ju de förra året oxo o kollade blodvärden osv men allt va ju bra . dock maggrejer måste man nog göra andra typer av undersökningar. vet inte riktigt va som finns men en 10 meter lång slang me kamera i röven har man ju ingen lust med direkt… får kolla va de finns för alternativ om ja kyckas hålla mig ifrån ett tag. men tkr de är allmänt svårt då ja oftasts blir pushad av andra . tex jul nyår nu så kmr de ju garanterat förväntas av en på nåt sätt . ja vete fan. födelsedag o fira innan oxo.

Hej @Em och nykterheten! Ikväll fastnade jag i din tråd och läste igenom den, du tänker och resonerar så klokt! I det med att tänka en dag i taget eller aldrig mer så tror jag att olika passar för olika. För mig var det skönt att ha tremånadersperioder som jag förlängde när det var en månad kvar ända tills jag kände acceptans för att jag var beroende och inte varken kunde eller ville dricka mer samt känslan av lättnad när jag kom till insikt med att jag slipper. Nu har jag varit nykter i 16 månader🙏Kram

❌ igår.
Jag är bara en människa med svagheter. Men jag ger inte upp. Jag vet att jag mår bättre utan, dagen i dag är ett bevis på det.

@Wind För mig växte acceptansen sakta fram, det tog ca 9 månader innan jag verkligen kunde känna att jag aldrig mer vill dricka alkohol och att jag kände lättnaden av att slippa. Låt processen ha sin tid och ha tillit till processen ❤️ Kram

Världens längsta halvmeter, eller den gyllene halvmetern, är de mellan hjärnan och hjärtat.
När jag äntligen mentalt förstod att jag var alkoholist så öppnade sig alla spärrar mellan hjärna och hjärta och jag kände för första gången en kärlek till mig själv och mitt liv.
Då kom också friheten att leva mitt liv fullt ut utan alkoholen.