Senaste kommentarerna i forumet

Ja, jag vet att jag är enerverande aktiv på forumet. Det är inte för att skapa uppmärksamhet runt mig själv eller ta utrymme ifrån er andra. Men idag har jag fullt sjå att hålla ordning på apan och inte tänka på alkohol. Och jag har märkt att apan är barnsligt förtjust i berättelser. Så ni får ursäkta mig. Säkert blir det några inlägg till innan dagen är slut.

@Adde Kommer du ihåg att du rådde mig att bli "kompis med apan"? Jag har försökt titta lite närmare på det. Tänker ofta i bilder som jag sedan kan sätta ord på. Apflickan som var medberoende, var en sån där liten stackars circusapa med vippkjol och hårband. Med rött läppstift påmålat på apmunnen för att se mer betagande ut. Gjorde sig till med sina konster för att få aplåder och göra domptören nöjd. Den apan har tack och lov sluppit ifrån det livet.

@Adde Jaha, ja. Klockrent!! Så där såg det ut för mig när jag fortfarande kämpade på i relationen med min exman. Samtidigt som jag ömsom smög och ömsom slamrade runt på Beroendekurvan enligt Jelinek. Jag är så glad att jag tagit mig ur Medberoendekurvan och nu bara ägnar mig åt mig själv och alkoholen. Ibland är en bild mer klar och verksam än långa rader med text. I alla fall för mig.

@Kennie God Morgon/ förmiddag!
Fick mig ett litet leende efter din vänliga respons på min ilska. Ja, just så kände jag mig; Som en galen ko som far runt på ängen utan styrsel och sans. Liksom för dig är Gud och Naturen (fast det är ju egentligen samma sak) en stor källa till återhämtning och tillförsikt.
Tack för att du och andra finns här på forum för att ge stöd.

@Adde Du skriver så med sådan klarhet och ett sådant lugn, vilket ger mig tillförsikt. Märkligt sammanträffande att jag just igår kväll kollade på Jelineks Kurva. Känner till den sedan tidigare och visste redan då att det låg mycket sanning däri.
Tänkte också på det du skrev om hur man ska fira olika tillfällen, när jag var ute och gick idag. Tänkte på dig och hoppades att du kände dig tillfreds i stunden av att ha uppnått något/ att ditt liv blivit behagligare. För mig blir det mer och mer tydligt att mänsklig kontakt är det jag uppskattar mest med firanden. Att få glädja mig tillsammans med dem jag älskar eller tycker om.
Tack för dina ord. Jag önskar dig en bra dag.

Så är det söndag igen och det har gått över en vecka som nykter. Veckan har varit hemsk då en nära anhörig dog plötsligt. Men nykter har jag varit. Livet känns lite allmänt tufft just nu men jag tänker fortsätta vara nykter en dag i taget. Inget hade blivit bättre nu av att jag drack. Är knappt sugen heller men tänker på alkohol till sommaren eller andra sammanhang men tänker inte ta den frågan om hur jag ska göra sen nu. Nu ska jag ivf vara nykter. Ta hand om er där ute, livet är verkligen skört ❤️

God morgon,
Här är det lite senare start på dagen. Njuter av tredje påtåren kaffe. Tänker på ilskan du skriver om. Har sett flera här inne som haft perioder med ilska i samband med att de slutar dricka. Kanske är det så att vi dövat en massa känslor med alkohol så att de när de släpps fria beter de sig som korna när de släpps ut efter en vinter i ladugården? Hoppar runt och lever rövare ett tag innan de lugnar ned sig och börjar beta.. Promenader är även min bästa medicin mot jobbiga känslor. Läste också ditt inlägg om besöket i kapellet. Jag upplever att det ger mig lugn och hopp att be. Utan att behöva definiera vad jag riktigt ber till, det handlar ju om att tro, inte veta. Var på Katarina- mässan på Södermalm för en tid sen. Väldigt fin. Önskar dig en fin söndag.

@Adde Intressant med Jellinek kurvan för alkoholister och för medberoende. Har kollat i den första kurvan tidigare och idag igen. Kan enligt den kurvan se att jag inte riktigt hade nått min botten, den kroniska fasen, som tur är, men var på fler punkter i den kritiska fasen. Känns läskigt med hur det lätt skulle kunna ha blivit så mycket värre och att jag lyckades båda kraft och energi till att få stopp. För mig hade jag nått min botten där jag var och förstod att det kan bara gå åt ett håll och bli värre om jag inte slutar att dricka helt. Det måttliga hade med tiden blivit omåttligt beroende.

@Denlillamänniskan Tack för de vänliga orden! Glad om jag kan bidra till det viktiga samtal som pågår här på alkoholhjälpen.

Hemkommen från en längre morgonpromenad.
Tänker att våra föräldrar har gjort det bästa de kunnat utifrån sin situation. Att det finns en genetisk sårbarhet också. Vi har alla fått en släng av sleven vad gäller uppväxt och genetik. Jag skärskådar mig själv och vet att det enda jag kan göra är att odla min medkänsla med mig själv och med andra. Sen är jag den jag är och andra människor är på sitt sätt.

Har också funderat en del på det här med att deltaga i detta forum. Dagens tanke är hur man ska hantera nykterheten och vara i den.

Här rekommenderas 3 månaders nykterhet innan man kan ta ställning till alkoholintaget. Annie Grace har en 30 Days Challenge som man kan deltaga i. Anna Lembke säger också att man borde vara någotsånär återställd i hjärnan på en månads nykterhet. Själv har jag ingen aning hur det förhåller sig eftersom när jag var nykter en månad sist, så var alkohol inte det stora numret som det sedan utvecklat sig till.

Efter några kilometers gående nu på morgonen så kändes det som att jag ville köpa en box vin och bara sitta och dricka för mig själv i lugn och ro. En liten tröst är att det är söndag, så det går inte. Nödraketer från ICA skulle inte göra den tillräckliga effekten. Och jag behöver inga nödraketer. Sansade mig snabbt och ägnade mig åt det jag brukar. Bara vara i nuet. Andas och se på himlen. Hörde att talgoxen börjat sjunga så smått och såg att naturen omgav mig tyst och stilla. Förstår att mitt återfall kommer att se ut såhär. Lugnt och städat köpa en box och i största medvetenhet om vad jag pysslar med dricka på ett metodiskt sätt. Men just idag lockar inte det. Har redan ritat ett hjärta på kalendern i köket och tar inte bara en dag i taget utan även varje ögonblick i taget.

Känns som att jag befinner mig i en simhall. Den heter Nykterhetens Paradis.
Där kan man glida ned i bassängen och simma sitt 30-dagars eller 3-måndares märke. På kanten av bassängen går väldigt vältränade och entusiastiska personer som är personal på simhallen. De hejar på och ger lite råd om effektivare simtag och att stå ut även om det är kallt, man får kallsupar eller nästan domnar av ansträngning.
Vi är några som simmar runt där. Vi sneglar lite på den som simmar i fållan bredvid..... Ser han trött ut? Undrar om hon simmar bättre än jag?.... Tycker dom andra att jag simmar på ett töntigt sätt? Har jag inte en väldigt snygg baddräkt och balla simglajor? Allt för att framstå som en rätt proffsig simmare som personalen ska heja lite extra på.

En del slutar simma och häver sig upp på kanten av bassängen igen. De orkade inte, de stod inte ut, eller så var det inte viktigt för dem att ta det där märket. Vi ropar mellan simtagen till dem; Det går bättre nästa gång! Bra kämpat. Sen tar vi ett nytt andetag och ett nytt simtag. Och ett till.

Och då tänker jag; Vad fan gör jag i den här bassängen och i den här simhallen? Vad är det för märke jag försöker ta. Jag vet inte ens det. Jag har bara börjat simma. Jag tar en längd i taget och hoppas på att själva Badmästaren ska träda fram till bassängkantens kortsida och säga; Nu är du klar, lilla vän. Kom upp och vila nu. Det finns egentligen inga märken att ta, men folk får gärna tro det så att de hittar motivationen att simma.

Först : Tack Andrahalvlek och Denlillamänniskan för gratulationerna <3

Sen......ÄNTLIGEN har har jag hittat Medberoendekurvan som motsvarar vår beroendekurva av Jellinek !!!! Jag har den på papper men inte fixat att lägga upp den här men NU !!!

- Borttagen länk pga försäljning -

Att bli arg är ingen bra lösning men det vet du redan :-))

Det är så många som försöker förminska sin egen alkoholkonsumtion för att kunna fortsätta dricka. Så gjorde jag med på den tiden när Systembolaget hade nåt som hette "Alkoholsnurra" (tror jag det hette ??) och där jag skulle ange hur mycket jag drack. "Märkligt" nog så "glömde" jag rätt så mycket av alla flaskor som jag senare bar till pantmaskinen ! (Ja, på den tiden fick man pant för liken och ibland kändes det som en extra lön !)
Efter åren här på Alkoholhjälpen så ser jag 2 olika typer människor (förutom anhöriga) :
1) De som verkligen är färdiga med drickandet och som är villiga att göra allt för att slippa den destruktiva livsstilen.
2) De som skriver här för avlasta sitt samvete men inte är nere i sin botten än utan vill fortsätta fast lite mindre..... Man kan inte vara lite gravid....

Jag själv har ju en historia på ca 10 år (innan jag hittade "hem") med olika soc-tanter som inte kunde ett jävla dugg om beroende men som gu'bevars gått på högskola för att lära sig att "hjälpa" oss alkisar. Hela tiden kände jag, med facit i handen, att jag gick till dem för att få tyst på tjatet hemma. Jag gick inte dit för min egen skull ! Det var inte förrän jag seriöst, på egen hand, började leta efter en utväg för jag var så otroligt trött på krökandet som jag ärligt erkände för mig själv att jag drack alldelse för mycket och att det hela tiden ökade. Det var en process på kanske 7-8 månader med återigen bråk med okunniga soc-tanter innan jag själv hittade en väg ut mha ett behandlinsghem som jag minsann fick betala själv. "Sånt betalar inte vi för" var beskedet från den sista soc-tanten. Egentligen var det nog en chef på alkoholmottagningen som drog igång mitt sökande då hon menade på att jag inte var alkis utan hade familjeproblem !!! Undrar hur många liv den nöten har förstört ??

Det är många som inte vill se att vi beroende har samma sjukdom med samma beteende och vandrar samma väg till undergången. Bra info om det är att kolla på Jellinek-kurvan (googla !) och där se hur vår sjukdom beter sig.

Du skriver så bra och nu gillar jag definitvt "offerkoftornas finklänning" :D :D

Kram <3

@Em och nykterheten Hej! Ja, det är så skönt att vakna upp från en mardröm och inse att den inte är sann. För mig var också sorgen över att inte dricka mer ganska snabbt över när jag såg och fick ta del av alla goda effekter som nykterheten förde med sig. Så här i backspegeln så var det ingen större förlust som vid en riktig sorg, för den man allra mest i början saknade och förlorade var en sämre och alkoholberoende version av sig själv. Det är skönt och befriande att den versionen är borta. Jag är också så tacksam för den nya friska, fräscha och balanserade versionen av mig själv.

Skönt att ditt liv känns stabilt och vad härligt att bara kunna fokusera på vad du ska ha på dig😁

Ha det fortsatt gott!❤️

Har inte skrivit på ett tag, vardagen rullar på. Strax är det två månader sedan jag slutade dricka. Känns just nu väldigt okomplicerat. Har inget sug alls. Eller jo, en gång var jag i en bar med min kille och innan vi hade beställt var det ett annat par som beställt champagne och jag kände doften och kände att jag verkligen skulle ha velat ha ett glas. Men det var ett glas, inte bälga i mig en flaska eller fler. Det försvann snabbt också.
Inser att folk kanske inte vet hur de ska bete sig runt mig, var hemma på middag hos goda vänner som jag berättat för. De drack också alkoholfritt och även om det var skönt så behövs det inte. Men väldigt omtänksamt. Jag ska vid tillfälle säga att de förstås kan ta ett glas vin, även om jag inte kan.
Hade en mardröm häromnatten. Att jag övertygade mig själv om att jag kunde prova dricka. Vilket jag ju förstås inte kunde, eller egentligen kommer jag inte exakt ihåg vad som hände i drömmen men jag kommer ihåg ångesten. Först när jag vaknade så hade jag sjuk ångest över att jag druckit men sen insåg jag att det bara var en dröm. Den lättnaden!!!
Börjar vänja mig vid tanken att jag aldrig mer kommer att dricka och den fyller mig mer och mer sällan med sorg. Jag skänker tacksamhet till allt annat jag får. På nyårsafton, exempelvis, kunde jag köra hela familjen till fyrverkerierna, jag vaknar alla morgnar och är fräsch, jag slipper ljuga, jag slipper oro, jag slipper ångest. Livet är stabilt och mina relationer mår väldigt bra av detta. Nu under våren när det minst två 50 årsfester på gång. Jag ser fram emot dessa, känner mig stabil, funderar mest på vad jag ska ha på mig.

@aldro skrev:" lite avig i skallen kanske" 🤣🙃! Vilken beskrivning! Spot On! Känner igen känslan!
Håll i nu, det bli bättre! En dag i taget!

dag 4 de onda försvann och precis när de försvinner blir ja människa igen. kroppens balanser normalare . inga symptom som tidigare beskrivits. så konstigt. medan man har trycket på högersida o stickningar o allt så mår man helt galet . så fort de släpper blir man normal. sov bra oxo. drog o träna lekte me sonen osv. va bra dag. lite avig i skallen kanske. man e ju känslomässigt framåt tillbaka . magen har börjat jobba som fan . käka en del fibrer oxo. magen beter sig som en alien efter allt. den har inte haft de lätt. men den verkar försöka bearbeta allt. blir bättre. dag 5 imorrn. ska hålla hårt att inte dricka varenda dag nu. gå o träna om de blir jobbigt sug.

Dag 12: Efter en inte jättebra natt har dagen ändå gått bra. Det är säkert över 15 år sedan jag hade en så här lång nykter period. I oktober samlade jag ihop 17 nyktra dagar och i november hade jag en svit på 10 dagar. Sen gick det åt skogen. Att jag höll mig nykter då var för att jag behövde träffa en ny läkare och var otroligt orolig för att hen skulle ta blodprover och avslöja min alkoholkonsumtion som jag alltid har lyckats hålla under radarn. När det hotet var över fortsatte jag på gammalt destruktivt vis. Att det går så mycket bättre nu tror jag är för att jag gör det för min egen skull. Dessutom har jag fått insikter i hur hjärnan funkar och hur alkoholen påverkar hormoner och signalsubstanser.
Jag och min man har lovat varann nykterhet en vecka i taget. Det har känts som ett alldeles för stort steg att lova 30 dagar från början. Nu är snart vecka två genomförd och jag är nog redo att lova nykterhet fram tills 30 dagar.
Idag känner jag mig stark!

@Philia Tackar allra ödmjukast för pepp och berömm!
Önskar dig en fortsatt fin helg!💕

@Kennie Även om råden inte är riktade till mig och jag nu kastar mig in i Grävlings tråd, så tycker jag du gör en fantastisk insats genom att förklara och hjälpa.
@vår2022. Fint beskrivet och du ger ett bra stöd för mig och många andra.
@Grävling Så där känns det också för mig. Fast det har varit mer Berg och Dalbana i känslolivet. Men jag känner igen den där gråtonen då man undrar när utdelningen äntligen ska komma? Men vi får väl lyssna på dem som vet och tro på att det kommer att kännas bättre snart.

@Kennie Även om råden inte är riktade till mig och jag nu kastar mig in i Grävlings tråd, så tycker jag du gör en fantastisk insats genom att förklara och hjälpa.
@vår2022. Fint beskrivet och du ger ett bra stöd för mig och många andra.
@Grävling Så där känns det också för mig. Fast det har varit mer Berg och Dalbana i känslolivet. Men jag känner igen den där gråtonen då man undrar när utdelningen äntligen ska komma? Men vi får väl lyssna på dem som vet och tro på att det kommer att kännas bättre snart.

@Philia Bra tänkt där att Du skall vara snällare mot dej själv, vi är båda offer för en sjukdom som kallas alkoholism. Nu tar vi tag i detta och löser det 💪💪

God eftermiddag.
Efter att det arkaiska raseriet hade fått sitt utlopp har jag nu sansat mig. Förstår att det inte blev så mycket stringens i mitt arga inlägg ovan.
Har tagit ut mig fysiskt med drygt elva km på fötterna. Ägnat mig åt kroppsarbete tillsammans med fina människor och just kommit hem från Shinrin-yoku. (Skogsbad på japanska, för den som vill fördjupa sig). Det tog hela dagen att komma i balans igen.
Men nu tänker jag förtydliga vad som gjorde mig så förbannad här på forum:

Läser en hel del av vad ni andra skriver och har vart efter tiden gått sett inlägg från Kaffestugan.
Kaffestugan handlar om deras ständiga alkohol supande. Det är inget kafferep, inte. Fast de kallar det för "överskrida budget" och de dricker inte alkohol utan "intar enheter". Det är en solig och kvittrande stämning där.
Det är dem jag skulle vilja sparka på där de gömmer sitt alkoholberoende under Osynlighetsmanteln.

Jag hyser stor medkänsla med alla er som verkligen försöker ta tag i alkoholen och kör i diket ibland, eller att livet mellan varven kan kännas övermäktigt varför det blir återfall eller återgång.
Jag har själv fått ta tag i bagatelliserande och ständigt brutna ansatser till att sluta dricka. Så jag förstår att det är en process att ta sig igenom det stadiet. Men i Kaffestugan känns det som att man legitimerar, förskönar och håller fast vid att vägra ta ansvar eller åtminstone sluta ljuga så förbannat.

Sen har vi det som retar upp mig moraliskt allra mest;
Här ägnar sig fina och sanna människor, som är nyktra sedan länge, stödja oss nybörjare. Det gör de för att hjälpa oss, vilket jag tycker är väldigt fint och beundransvärt. Jag tycker det är respektlöst att inte visa mer ödmjukhet och tacksamhet för det. För där kan det brista rejält i Kaffestugan. Inte ens när moderatorer har försökt gå in för att vända tankegångarna så tar de till sig. Det är bara läpparnas bekännelse innan man fuktar samma läppar med mer alkohol.

Så. Nu kanske ni förstår mig bättre. Sen finns det säkert andra djupare grunder till att jag reagerar som att det brunnit i proppskåpet. Men det tar jag med psykologen.

Med allra största förnöjsamhet fortsätter jag nu min nyktra dag.
Ha det gott alla ni som jag gärna kramar om och absolut inte vill sparka på.

@Grävling Hej, skrev just ett inlägg i en annan tråd om den där missnöjda känslan. Kopierar in en del av det här. Missnöjet du upplever har en kemisk förklaring -hjärnan har vant sig vid onormalt höga nivåer av dopamin och endorfiner. Alkohol gör att det frisätts mer dopamin och endorfiner än vid naturlig stimulans av belöningssystemet, och när vi tar bort alkoholen tar det ett tag att vänja sig vid de normala nivåerna igen. Men hjärnan läker och efter en tid kan vi uppleva njutning och nöjdhet av vanliga, ofarliga belöningar, som god mat, musik, natur, läsning, filmer eller vad man nu har för intressen. Det finns läkemedel som kan hjälpa, så kontakta vården om det känns svajigt. Men håll ut och påminn dig själv om varför du inte vill dricka.

@Grävling Ja, skitdagar kommer och går i processen. Innan det vänder så gäller det att ha tålamod och stå ut. Vi vill gärna ha snabb utdelning på effekter för att det ska vara värt, typ det man får när man dricker, en snabb fylla. Men vi vet ju vilken utdelning det i sin tur ger efter en stund och den är inte värd. Mitt sätt att hantera färglösa dagar i början var att försöka skifta fokus. Tittade lite längre fram i tiden och tänka på hur bra jag kommer att må då, när längre tid gått som nykter. När hjärnan fått återhämta sig och kommit i balans igen. Det påverkade mina känslor och det kändes bättre inom mig. Bra att du bestämt dig för att inte dricka idag, du kommer att vara tacksam imorgon för det😁.

Håll ut, det blir bättre!💪💕

@Stora Loppan Snyggt jobbat! 💪 Både med att inte dricka och med träningen!