Senaste kommentarerna i forumet

Men glädjs desto mer av att läsa i din härliga tråd! Det där mosiga beror mest på (för) mycket jobb men hoppas det lättar snart. Att avsluta kvällen här ger kraft och energi! Tack ??

Jag vill bara stryka under på Andrahalvleks råd här ovanför. Läs runt här och känn efter var du tror du befinner dig i livet utifrån alla olika berättelser. Jag har också ett bra jobb som jag skött och gjort karriär i. Fina blodprov. Ingen som ställt frågor eller haft synpunkter kring mina alkoholvanor. Men, jag har under många år inte trivts med min konsumtion. Om du läser i min tråd ser du att det gick utför under hösten och jag slutade strax före jul. Nykter nu i fyra månader och så ska det förbli. Jag vet inte var det skulle ha slutat annars.

Ett ganska bra sätt att slippa bära tunga historier i dagsljus är att hälla vin över dem, det tunga sjunker tillfälligt men kommer dessvärre upp till ytan igen.
Jag har upptäckt att sånt som har skrämt mig och som jag varit orolig för/ just i min historia. Har blivit mindre tungt att bära när jag är nykter. Bara ett tips.
Vi tampas alla på olika vis och med olika mål. Många sköter jobb, familj, hela liv- och dricker. Dessvärre har det visat sig att alkoholmissbruk är progressivt. Gemensamt här är att man vill varandra väl, det är ovanligt! Skriv och läs och kom underfund med vilka mål du behöver sätta upp!

Här är en som blir glad när du skriver, Varafrisk! Och precis som vi alla säger, det finns en gemenskap här som inte finns överallt annars. Den behöver vi ta tillvara på, inte skjuta ifrån oss. Det här med att vara ensam i sitt liv, med sina egna känslor i det man upplevt är så himla vanligt men så vanskligt. Jag vet när jag fick min flicka för snart 12 år sedan. Hon höll på att mista livet i samband med sin födsel. Vi var kvar på sjukhuset under tio dagar. Det var många som undrade och bekymrade sig - då när vi låg inne. När vi kom hem möttes vi av ett hav av blommor från när och fjärran. Men sedan blev det helt tyst. Det var fruktansvärt. Det var också fruktansvärt att träffa andra med sina normala bebisar och som pratade som om ingenting hänt när det inom mig bara skrek av ångest och "fattar ni inte vad jag har varit med om - hur KAN ni bara hålla på och prata om triviala ting när min flicka så alldeles nyss var nära att dö". Men det är ju så det är. För "de andra" fortsatte livet som om ingenting hade hänt. Det fanns självklart inte ett uns av illvilja hos någon när de inte ställde de frågor som jag hade önskat att få. Men, jag hade självklart önskat att få frågor om hur det var, hur jag mådde nu och om min oro. Det var precis lika som du beskriver upplevelsen kring din mans sjukdom. Människan är ett flockdjur, men samtidigt är vi ofta så himla ensamma med oss själva, våra tankar och känslor. Jag sitter inte inne på någon lösning mer än att man måste acceptera att det ofta är så det är. För min del har jag en förhoppning om att få möjlighet att ta hand om den perioden i mitt liv nu. För det är fortfarande en stor sorg som jag bär på och som jag tror hade kunnat vara mindre tung nu så här långt efter om jag hade fått frågorna som jag önskade då.

Kram!

Så olikt honom. Tung stämning hemma. Jag hr idiotmycket jobb men får inget gjort. Och tiden rinner ut på jobbet. Arbetslös nästa fredag och har sökt jobb som jag skulle kunna påverka. Men är bara ledsen. Ofokuserad. Har lämnat altandörren öppen. Vi har en stor skog nära oss, inga stora bilvägar. Många förråd. Har efterlyst honom och letat letat letat. Behöver verkligen skicka in en kompletterande uppgift för ett jobb. Min möjlighet till ett intressant jobb. Men hela själen lyssnar efter min gosiga katt. Älskar den där pälsen och vill ha honom i sängen som vanligt. Visste att utekatt är en risk men ändå. Han fyller ett år idag ? och vi har inte sett skymten av honom.
Men ingen alkohol. Är aldrig sugen på alkohol för att dämpa känslor på det viset. Mer för att förgylla sköna känslor och dämpa lite stress. Men det här är oro, sorg, uppgivenhet... tungt.

Jag tror du behöver rota lite där - identifiera dina triggers, så att du kan hitta sätt att undvika dem.

Kram ?

Varför??

Vet inte...kanske gammal vana ?
Kanske välja det lätta istället för det som kräver mer...

Kram?

Om du läser runt här på forumet så märker du snabbt att vi är många här som inte vill kalla oss alkoholister, vi har ”bara” problem med att dricka.

Och de flesta av oss har jobb och sköter oss (tror vi) och ytterst få i vår omgivning vet hur illa det faktiskt är/har varit med drickandet, och därför kan vi knappt prata om det med någon IRL.

Du har med andra ord hamnat helt rätt - välkommen hit!

Jag försökte seriöst att begränsa mitt drickande i höstas. Det gick åt helvete. Nu har jag varit nykter i tio veckor, tjoho!

Det är tusen gånger lättare att avstå helt än att dricka ”lite”, tycker jag.

Skriv mycket här på forumet så ska vi peppa och stötta dig ?

Hej VaknaVacker
Det har varit en jobbig dag. Drack 3 glas vin igår inte alls så mycket som jag gjort tidigare men jag har inte mått så bra idag. Kan ju ha olika orsaker. Har oro för framtiden och mina barn bland annat. Ibland blir livet för mycket. Vet inte hur mycket jag ska skriva här... Lite ovan ännu med detta forum.

Det är så otroligt mycket att läsa här i forumet. Vilka människoöden.

Ha nu en skön kväll! ☀️

Hej!
Idag är dag nummer 2 för mig. Jag är inte alkoholist, men jag har ett skevt förhållningssätt till alkohol. Den får mig att må skit men ändå kan jag inte hålla mig ifrån den.

Jag är 32 år gammal och som längst har jag hällt upp i 3 månader. Det var för 10 år sedan. Jag dricker inte mängder och jag kan sköta mitt hem, jobb & vanliga liv, trots det är det någonting som inte känns rätt. I perioder festar jag på lite mer & är på krogen 1-3 dagar i veckan eller dricker 1 flaska vin i soffan. Jag går alltid till jobbet dagen efter & har nog det som lite mask att då kan det inte vara något som är fel.

Jag vill inte sluta dricka helt och hållet, det är väl det som gör att jag inte kan lösa det, dvs jag håller upp ett par dagar för att sen dricka igen. Det ger i sin tur mig ångest för jag VET att jag inte mår bra av det och så är cirkeln igång.

Jag vet inte vad jag vill komma fram till eller vad jag letar efter. Jag vill nog bara lätta mitt hjärta för någon & få ut allt det jag känner för min historia är så lång och tung att bära.

Lakrits var 7 år när han kom till mig och han skulle bli 11 år när jag pga tumör var tvungen att låta avliva honom. Det var en chock minst sagt, en pudel kan lätt bli 14-15 år.

Sorgen och saknaden var så stark och överväldigande att jag nog aldrig har upplevt något liknande tidigare - och det var bara att ta sig igenom.

Det tog en månad innan jag plockade bort hans bädd bredvid sängen. Då tänkte jag inte ”han är död” varje morgon längre när jag såg bädden.

Det tog nog två månader innan jag kunde öppna ytterdörren utan att tänka på att jag inte skulle få ett översvallande välkomnande.

Men hur stor sorgen än är så var det lätt värt det - för varje minut som vi fick ihop var så värdefull.

Vi två var en match in heaven ❤️

Just därför kändes det extra fint i morse att jag helt utan sorg faktiskt nästan såg honom i ögonvrån. Som om han följer mig på den här nyktra resan också. Min pappa och min hund har slagit följe ?

Vad fint du skriver om morgonpromenaden och ?-pojken. Jag saknar fortfarande min barndomshund, växte upp med honom. Får ont i magen av att tänka på att min lilla hund vi har nu inte kommer leva för alltid. Men det är värt det ❤️ älskar hundar mer än människor.

Hej, hur har du det ikväll?
Ge inte upp! Kram?

Du behöver absolut inte be om ursäkt. Du behöver bara vara ärlig, och aldrig ge upp att försöka sluta dricka.

Vet du vad som fick dig att dricka igår och idag? Gammal vana? Kunde du ha gjort på annat sätt?

Kram ?

Torn, åh vad du är omtänksam? Tack snälla! Härligt du också mår bra. Och vilken fin dag det varit??? Kram!

Saskij, det finns andra dagar att Vakna vacker på så satsa på det? Har hittat dikten så jag skall dela den här snart. Ta tag i nykterheten för det är ju det du vill eller hur? Ge dig inte?Kram

Mimolino, tack och vilket mysigt nick du har?
Ja livet ändrar verkligen sig när man slutar dricka och det utan tankar om att dricka igen! Man får livet tillbaks! Så skönt. Skall kika in hos dig o kolla din story. Kram

Hej:)

Nu var jag där igen att inte skriva...att inte skriva förrän jag lyckas att vara nykter...tja typ fyra, fem dagar ...då skulle jag skriva...och jag tänker att det handlar om...återigen bekräftelse. Men nu skriver jag ändå...det blev inte bra igår...och inte idag...men den här gången vill jag inte ge mig...
Idag var jag och tog blodprov...leverprov...hade bokat en tidig tid 7.40 före jobbet..för att kunna vara tillbaka i tid på jobbet..på tisdagar har vi alltid "team"...dvs vi lyfter de patienter som är aktuella för oss...men på vårdcentralen hade man missat mig så jag var tillbaka på jobbet 8.40...fast nu har jag tagit leverprovet och nästa vecka ska jag träffa läkare...Så himla skönt!
Då kan jag även diskutera om läkaren tycker att jag ska arbeta el inte pga att jag är en riskzonspatient...för budskapet är att jag ska jobba....och jag vill jobba!
Onsdagar är de dagar då jag väger in mig på nytt hos Viktväktarna...fast nu väger jag mig hemma och följer workshopen via mobilen..hemma!..Absolut inte lika bra som träffarna och att väga sig tillsammans med ledaren..men det funkar! Onsdagar känns alltid som en "nystartsdag" ...så jag tänker att det ska vara så imorgon.
Köpte fyra nya böcker igår på Åhléns som jag vill börja läsa...och det funkar allra bäst utan att ha druckit alkohol..fick tips av en kund som stod bredvid mig och tittade på böcker!

När jag tänker att jag inte dricker alkohol...äter bra..gör saker som jag tycker om ...då känner jag ett lugn inom mig...

Jag måste säga att det känns gott med att skriva här...att som du skrev Andrahalvlek...att tillhöra gemenskapen...för vem kan jag dela min berättelse med om inte med er?? Har berättat för tre vänner..å de frågar aldrig...å jag tänker att de förstår inte. När min man blev sjuk i matstrupscancer för fem år sedan (är frisk idag)...då när all behandling och operation var över...när alla trodde att det var över...så kände jag att då behövde jag en samtalskontakt...för alla i min närhet tänkte att det var bra men jag tyckte att det var så tufft!! Jag träffade en kurator då och jag berättade om mina känslor..om att det var få som hörde av sig..och jag var så förvånad..för jag tyckte att jag var tydlig med att jag behövde stöd av vänner...då sa kuratorn..."nej...det förstår inte...för de har aldrig varit där"...och jag tänker samma sak med mina vänner nu...de har inte en susning om hur det är när alkoholen styr ens liv!!

Det känns nästan som om jag vill be om ursäkt för att jag inte klarade av måndag och tisdag...men jag gör inte det...jag tar ett nytt tag imorgon... och jag vill bli nykter!!

Stor stor kram till er alla:)

Ännu en fantastisk dag i välmåendets tecken. Jag flyger, jag svävar fram Låt det aldrig ta slut.........

Hej Boink! Såg att du hade varit inne i min tråd och kommenterat, så jag hälsar på här i din. Grattis till dag 38, Det är ju bra! Jag startade min tråd här just när jag var på dag 38, hade läst massor innan, men var inte riktigt redo för en egen tråd förrän då. Jobbigt med panikattacker, hoppas det blir bättre. Det är ju skit att ens jobb kan vara orsak till en massa elände. För min del var jobbet en stor orsak till att jag började dricka, men min anledning var att jag tyckte jobbet var för tråkigt. Nu trivs jag med mitt jobb, men är noga med att inte låta mig stressas pga jobbet. Har sett så många som gått i väggen, blivit utmattade, börjat dricka mm pga jobbet.
För mig är jobbet mest en anledning till inkomst. Såklart viktigt att man trivs, men det ska inte få förstöra mitt liv igen. Därför håller jag mig cool, och tar bara på mig lagom mycket. Går endast kurser mm som ger mervärde osv. Kanske kan du försöka att inte ta jobbet på riktigt lika stort allvar? Folk är olika, jag vet det, så jag talar bara om vad som funkar bäst för mig. Och det är lagom eller tom helt ok när det gäller mitt jobb, men det får inte vara tråkigt.

Ha det bra!

Har du startat en egen tråd? Gör det annars.

Det är bra att skriva dagbok. När man skriver tvingas man sätta ord på det man tänker och känner.

Och vi andra kan peppa och stötta och gratta!

Hur kunde jag vara så fruktansvärt rädd för att ”tvingas” sluta dricka? Som om livet skulle ta slut då typ, så kändes det.

Och jag förstår min nyktra äldsta dotter till fullo när hon säger: ”Jag föredrar dig som du är när du inte har druckit.” Det gör jag också.

Hennes diplomatiska skills är verkligen enorma, liksom hennes hjärta ?

Tack.. ❤️

Tack för era pepp!?
Härligt att du dansar nykter Seklart??
Vi surfar på! Skönt väder dessutom!
????‍♀️?

Har tänkt mycket på det senaste dagarna, kanske för att jag läser många inlägg från nya medlemmar där detta ofta finns med, centralt liksom att hitta ett sätt att ”överlista” beroendet så att det SKA gå att dricka de där två glasen vin, champagne, drinkar.
Ju längre jag är nykter, ju mindre tänker jag på det och är så o-sugen på att dricka ö h t, känns som cigaretter som jag slutade med för ca 20 år sedan.
Dricka lagom kommer inte tillbaka, ens om man bemästrat det en gång i tiden. Jag har det, har inte alltid druckit för mycket. Ofta klarat balansen. Men:
Att köpa igen vin jag druckit upp hemma.
Att ramla i en trappa.
Att somna i soffan utan att borsta tänderna.
Att skära mig på en glasbit när jag diskade.
Att glömma vad min man och jag bråkat om.
5 sätt att passera gränsen för dricka lagom. Och den gränsen går aldrig att dra tillbaka, tror jag.
Idag fattar jag inte att min största skräck i livet (typ) var att dricka mig tlll ett beroende som skulle tvinga mig att bli nykter. Vad har jag trott om nyktra människor? Och hur ”rolig” har jag trott att jag själv varit- berusad? Skäms. Och är stolt. Lagom mycket.
Hoppas ni njuter av denna helt ljuvliga första riktiga vårdag!

Jag har ADHD och det är verkligen ingen superkraft! Snarare en supersnabb väg ner i graven! Jag har Aspergers och ADHD och kan inte kontrollera mina impulser. "Sök hjälp då" säger alla, men jag har nästan inte gjort annat sen jag var 16-17 år! Är så less på att söka hjälp och bli avsnäst med: "Du har ju ett EGET ansvar!" Vad är det tänkt att jag ska göra? Kan inte leva varken med eller utan droger! Hur ska man klara av att leva när man har ADHD??

Upplevde lite jobbiga automatiska tankar här, det är superfint väder i Stockholm där jag bor, och min automatiska tanke som blixtrade förbi snabbare än fasen var alkohol. Rosévin, en kall öl. Fest, dricka. Jobbigt, första gången sedan jag slutade dricka som jag känt sug på riktigt. Men det går bra, ringer kanske en kontakt på aa för att ventilera lite. Sjukt hur betingad man är.