Senaste kommentarerna i forumet

idag ? "höneblunden" ???
Tack för den ?

...av vikt ( nä men allt som bidrar till nyktert leverne - inklusive fåfänga - måste bejakas).
Höll samma vikt i 25 år - inte smal men helt ok vad gäller BMI och hälsa - och brukade tänka ( lite självgott) att jag var bra på måttlighet.
Jo jo...
Men med eskalerande dryckesvanor slank hamburgare och chips och allt möjligt ner ( främst sista året). Med många glas innanför västen märkte jag inte vad jag åt..och dagen efter är ju hungern enorm ( när illamåendet lagt sig).
Gick upp 10 kilo på kort tid och det är en viktig faktor för mig - när jag ser mina tre månader framför mig - att gå ner dem.
Kör en kaloriapp nu.
Det har jag gjort förr ( såklart) ..men när vinet vissa dagar stod för typ hela det tillåtna kaloriintaget var det så mkt som släpade efter ( ja, hela livet släpade efter) ....att jag släppte allt och gav upp.
Vikten är inte det viktiga ( såklart)
Men att kunna genomföra det man vill är viktigt - och att känna sig bra och bekväm i kroppen.
Nä...nu har jag ( igen) brett ut mig mer än vad som är rimligt utifrån performance!
Nu ska jag ut i naturen
Kram!

”Jättefint skrivet ❤️ hoppas du fortsätter kämpa dig igenom även om det blir en nästa gång - vi är många som både behöver och njuter av ditt sällskap ❤️ Och alkohol klarar man sig gott utan - se på mig ?”

Och jag svarade henne att hon är en förebild för mig på så många sätt ❤️

En otroligt fin känsla har jag nu med mig in i den här lördagen.

Jag skulle snarare säga att för mig är det bättre att ignorera känslan, när den är på nivån drama-queen. När beslutet vad man ska äta till middag blir på liv och död. När ALLT är svart eller grått.

Jag tror på sambandet tänka-känsla-göra. Genom att medvetet tänka och göra saker kan man på sikt påverka känslan.

Och när man är deprimerad får man lägga ribban lågt. Tänka positivt då är ett hån, däremot kan man tänka medvetet neutralt ”nu känner jag så här.” Och 3 km i slowmotion är också en aktivitet. Tvinga sig att äta yttepyttesmå portioner likaså.

Tålamod får dock en helt ny dimension. Vi snackar månader innan det ljusnar. Och jag har de senaste åren inte fixat det utan SSRI, som jag fortsätter ta dagligen.

Hoppas dock kunna sluta med det nu när jag valt ett nykter liv ❤️

Inatt låg jag vaken och googlade på rabatter. Har fina perennrabatter med gamla torparblommor men där finns en som breder ut sig mer än vad som känns demokratiskt eller rimligt sett till dess performance.
Förr hade jag gått upp. Druckit lite till. Somnat i gryningen. Vaknat- ja ni vet exakt hur.
Min nya dietmetod är nu inspirerad av Sveriges coronabekämpning.
Jag väger mig varje dag.
Minus 1 hg/dag är ett krav. (3 kilo på en månad, 6 kilo till midsommar- klar)
Om jag inte går ner detta hg varje dag (viss fluktuering godkänns- kan som ni vet ”släpa efter, efter helgen”) så blir det hårdare restriktioner. Så än så länge bygger det på frivillighet och denna vecka är det minus 0,5 kg. Så jag följer kurvan. ?
Vaknar och har löst kryss. Nu frukost (bröd! det är helg!) och sen ut och njuta av dagen. Nykter. Utan att tveka. Kram på er. För er som kämpar; det blir lättare!

Kram?

Grattis till allt, du har all anledning att fira idag! Hoppas du känner att du kan njuta av en nykter dag. Att vakna nykter kan vara en tanke som hjälper långt ? och att barnen får en nykter förälder är vackert så det förslår ? Var stolt och ha en fin dag ?

Det gläder mig att du är sådär gräsligt positiv nu och tänker fixa din balkong för mysiga testunder oavsett väder! Härligt!
Jag får samtidigt nästan rysningar av igenkänning.
Antingen är jag sådär jobbigt positiv så att en del nästan tycker att "Äh, men lägg av .." eller så är jag djupt nere och får höra "Ryck upp dig!" i olika former.
"Ryck upp dig!" är värst. Jag får lust att slå vederbörande på käften, men jag orkar ju inte, kan inte, klarar ingenting. Kan folk inte fatta att ett "Ryck upp dig" knuffar mig ännu lite längre in i mörkret.
Så alla dessa terapeuter som säger att man "bara ska titta på känslan"..
För en tid sedan hörde jag på en pod om en mamma som skulle följa sin lille son till en ny skola, han var inte bekväm med det.
Mamman: -Är du nervös?
Pojken: Ja.
Mamman: Så bra, du får vara nervös så länge du behöver, jag är här med dig.

Genialt! Vilken fantastisk mamma som kan bekräfta sonens känslor med en så enkel självklarhet! Hur många hade inte sagt att det inte fanns någon anledning att vara nervös...

Jag börjar tro att man inte bara ska "titta på känslan", jag börjar tro att man ska bekräfta den, när den blivit bekräftad så behöver den inte kräva mer uppmärksamhet och kan klinga av.

Nej, jag har inte vågat prova - än.
Nu provar jag först att vara nykter och välkomnar "det tråkiga slätstrukna" livet som börjar visa sig vara det lugna trygga livet.

Kram!
Hoppas solen hinner titta fram så att du får njuta av din nyfixade balkong redan idag :-)

Underbart att läsa ditt inlägg Soffi, härligt att du mår bra. Du ser, det var värt att lägga pengar på blommorna.? Verkar som du har sovit lite längre i dag också eller? Är lite nyfiken på vad ditt privata projekt innefattar, men det behöver du ju inte avslöja här om du inte vill. Solbränna är smällar man får ta när man är ute och njuter av solen. Själv mår jag bra av att få lite bränna, känns som man blir lite "snyggare" då. När det röda har lagt sig vill säga ?

Ha en bra helg!

Kram

Så fint! Dag 5 idag????
Stort grattis till det!

Det är svårt att avstå för att man druckit har gjort att hjärnan påverkats så att man triggas så lätt av bara tanken på att dricka.
Alkoholen ger en enorm kick av dopamin. Det är det vi som dricker för mycket vill åt!
Läs på! Det går lättare att avstå då när man förstår vad dom händer i hjärnan och hur man verkligen skadar sig själv med alkoholen.

Ångesten minskar snart och du mår bättre! Kram?

Kram ❤️

Varafrisk, jag blir tagen av din berättelse. Även om ditt liv startade i stort sett nyktert och medföräldrar som drack mycket lite eller aldrig tänker jag när jag läser att vi aldrig, och ingen någonsin, kan vara helt säkra på att inte hamna i ett alkoholberoende.

Märker att jag på sista tiden är inne på forumet lite mindre än tidigare. Kanske ett friskhetstecken, vet inte.

Kram!

Det är vanligt vid depression också, att man sover ”för mycket” men aldrig blir pigg. Det finns grader i helvetet, men att inte kunna sova alls är nog värre.

Första gången jag träffade min psykolog var våren 2007. Jag sa till henne: ”Jag har inte sovit på fem veckor så somnar jag nu så väck mig inte.” Så började vår gemensamma resa. Vi träffas fortfarande fyra gånger per år.

Och det var ingen överdrift. Fem veckor utan sömn, utan upplevd sömn. Visst stängde hjärnan ner ibland, men jag väcktes snabbt och fick enormt ångestpåslag.

Det var som om min hjärna skrek till mig: ”Idiot, du kan inte sova när du är utsatt för livsfara.” Mitt fly-eller-slåss-system var helt otroligt överhettat helt enkelt.

Jag glömde alla koder och lösenord, puts väck. Jag kunde inte skriva eller prata, jag skrev och sa fel ord och kunde inte stava. Ett beslut av typen ”vad ska vi äta till middag” var på liv och död.

Man kan tyvärr säga att min utmattningsdepression 2007 var början till slutet för min och barnens pappas relation.

Han förstod aldrig hur jag mådde, och kunde därmed inte stötta mig. Han sa saker av typen ”ryck upp dig och gå ut i solen”. Av okunskap.

Vi sa och gjorde båda två saker som aldrig gick att ta tillbaka. Som aldrig kunde läka. Hösten 2013 separerade vi, så vi kämpade ändå i många år.

Dag 3.
Nykter. Det är dotterns födelsedag idag. Hon ska få bli firad av en nykter mor... En målsättning så god som någon!
En dag i taget, minut för minut....

Ha det fint där ute... Glöm inte att tvätta händerna noga! ?

Låter som en underbar bukett!?
Ja det är härligt att verkligen känna i glädje och även plånbok så mycket bättre allting blir?
Folk tänker väl "brunutansol" när de ser dig?
Ha en fin lördag! Kram?

Ps. Vi skrev typ samtidigt så ditt senaste inlägg hade jag inte läst. Men med din positiva inställning till livet, en fantastisk och avundsvärd egenskap , finns inget som hindrar dig att genomföra det du planerat, definitivt inte halsont och regn.? Ds.

Det var de få gångerna jag var nykter, under depressionerna. Då slutade jag tvärt. Ren självbevarelsedrift tror jag.

Jag hade inte kunskapen om alkoholens påverkan på ångest fullt ut då. Bakfylla självklart, men det här var ångest på en helt annan nivå.

Depressionerna kom alltid efter en längre intensiv period på jobbet i kombo med stora mängder alkohol. Oftast vinterhalvåret, men även sommartid några gånger.

Jag kan inte ens räkna gångerna från tonåren fram till nu. Hade inga depressioner när barnen var små, de kom igen när yngsta var 10 år och då rejält.

Sen har jag perioder av nedstämdhet också, men de har jag lärt mig hantera genom att tänka positivt och aktivera mig. Men det funkar inte vid depression.

Eller det funkar förstås, men uppförsbacken är överjävligt lång. Och man måste lägga ribban lågt. Istället för positiva tankar får man försöka tänka neutrala tankar. Och nivån på aktivitet är 3 km i slowmotion typ.

Tankens kraft är oerhört stark. Tanke-känsla-göra. Genom att medvetet påverka tanke och göra påverkas även känslan på sikt.

Tålamod får dock en helt ny innebörd. Vi snackar månader.

men.... Jag beklagar förlusten och sorgen? Allt det bästa, styrka och sinnesfrid till dig?❤️? / mt

Jag blir tårögd när jag läser ditt inlägg. För att citera min yngsta dotter: ”Jag är stolt över dig”.

Bildliknelsen med cykeln blev tusen gånger bättre när du vidareutvecklade den.

Kram ?

Det måste vara riktigt jobbigt att hamna i sådan depression.❤️ Förstår att du inte vill tillbaka dit.
Jag trodde nästan att jag hade en typ av depression de sista veckorna innan jag lade av med alkoholen, känner igen mycket i det du skriver, men det var nog ingen depression på det sättet. Jag kunde sova som en "gris" på helgen. Alldeles för länge, typ 14 timmar på raken. ingen bra sömn, men hade ingen motivation att gå upp. Men det var väl antagligen alkoholen som bidrog till det tillståndet. Du drack inte ens alkohol under depressionerna eller? Gött att att du är back on track nu igen både vad gäller deppet och alkoholen!??

Ha en bra helg, så bra som vi 50-plussare kan ha det!?

Kram

Jag är så glad att jag har er här, ingen nämnd ingen glömd. Hur skulle jag klara mig utan ert stöd, pepp, kloka tankar och hejjarop? Svar: inte bra alls, om jag inte haft er i tankarna igår så hade jag druckit. VARMT TACK för att jag fick vakna nykter idag!

Någon har varit snäll och köpt blommor till mig, det gör mig också glad! De är så vackra, har lysande klara färger, rött, orange och gult som piggar upp. Ja, jag har köpt dem till mig själv. Ett första litet steg mot att lära mig, tillåta mig, att vara snäll mot mig själv. Funderar … det har aldrig hänt förut att jag köpt blommor till mig själv, om man inte räknar de (få) gånger jag köpt hem blommor till att pryda bordet när jag bjudit hem gäster för då är det ju för gästernas skull.

Tänker på gårdagen - vilken berg-och-dalbana!
Tänker på en av rädslorna när jag slutade dricka. Rädslan för att allt skulle bli grått, medelmåttigt och slätstruket, rädslan för att inte få uppleva riktiga höjdpunkter igen och få fira dem stort.
Tänker på "Varför kan jag inte bara vara glad?"...

Jag lånar din liknelse, Andrahalvlek, att lära sig leva nykter är som att lära sig cykla.
I början av min nykterhet så har jag nosat på den härliga känslan av att glädjas över "det lilla", som att se det vackra i naturen, att få vakna nykter och frisk, och nu att ha en blombukett på bordet. Men stor glädje blir helt enkelt för stor; lyckat avslutat projekt, semester en vecka under vackraste tiden på året, god framgång i mitt privata projekt - Nu blev det vingligt!
Ja, det är klart! Ingen lär väl sig att cykla i höga berg och djupa dalar eller i skogsterräng? Så mycket bättre att börja på plan mark. Så mycket lättare att lära sig leva nykter i ett lite "slätstruket, medelmåttigt" liv till en början. Det behöver ju inte ens vara så tråkigt som jag trodde, bara skönt. Där uppe på höga toppen fick jag lite svindel, vinglade och kände skräck för hur jag skulle klara balansen. Jag tar med mig att man faktiskt får sätta ner foten, kliva av cykeln och leda den en bit och hoppa upp igen när marken planar ut. Bättre det än att tappa balansen helt, köra omkull, bli förbannad, kasta cykeln ifrån sig och ilsken vandra iväg till närmsta pub.
Så, alla därute, släpp inte cykeln!

Till sist så måste jag få bjuda på lite "rena alkistankar".
Igår morse när jag skulle fixa mig för att åka in till jobbet för att redovisa mitt arbete IRL så stod jag framför badrumsspegeln:
"-Shit också, jag kommer att avslöja mig själv! Inte bra, hur kan jag dölja? Nej, det GÅR inte, ALLA kommer att förstå..."
Ja, när jag kom in på jobbet så var det ju ingen där. Oron var helt i onödan. Dubbelt helt i onödan.
Idag kan jag skratta åt det.
Jo, jag "fuskade" med arbetet i torsdags och lade nästan hela dagen på att jobba på mitt privata projekt, ute i solen. Så jag HAR en ohjälpligt snygg och fräsch vårsolbränna, det ÄR uppenbart att jag inte suttit hela dagarna inne vid datorn.
Men, även om nu projektägarna på jobbet hade varit där, vem bryr sig var, när och hur jag jobbat så länge jag levererar, levererar bra resultat dessutom? Troligtvis ingen.
Men jag är så van att smussla, hemlighålla, dölja och vara rädd för att bli avslöjad ….
Lite roligt när man kan se det på distans :-) :-)

Kram!

Först och främst ; Tack för att du kommenterar och peppar i min tråd. Det lyfter mig, puschar mig framåt.
Boktipset " Tänka klart" , kräver att man tänker till och är ärlig mot sej själv, " synar sig i sömmarna" så att säga . ( även om jag tycker att även hon är lite tjatig ;) )
Idag har jag citatet "hemligheten med lycka är frihet, hemligheten med frihet är mod" med mig.
Önskar dig en fin helg med balkongfix och hoppas att solen lyser över dig. Kram

Vaknar lördag morgon med halsont och lite hosta. Kl 6.37. Byebye till sovmorgnar tydligen efter 50. Det har regnat, nu är det molnigt och lite kyligt. Mer regn hänger i de regntunga molnen.

Men inköp och städning av balkongen kan förstås göras ändå, så fort affärerna har öppnat. Först kan jag umgås med mobilens vänner ett tag och sen äta en lååång frukost med minst tre koppar kaffe ihop med morgontidningen.

När jag har städat, planterat och möblerat så har kanske solen tittat fram så att jag kan inviga min chillhörna med en kopp te eller en alkoholfri öl. Annars får invigning ske en annan dag. Cykla funkar oavsett väder.

Tidiga morgnar gör ju bara höneblunden på eftermiddagen extra njutbar ? Efter att allt jag har tänkt göra är gjort.

Sådant är livet som gräsligt positiv. Av allt mindre kul som händer vänder jag alltid på stenen och hittar några små punkter som glimmar av kattguld.

Det är ett bra sätt att förhålla sig till livet. Det ger ”tänka om” en handfast innebörd - och man tar sig framåt what so ever.

I kontrast till detta förhållningssätt har jag i perioder svåra depressioner. Då endast mitt intellekt får mig att ens kliva ur sängen. Ibland lyckas inte intellektet heller tyvärr.

Perioder då allt, precis allt, känns meningslöst och aptrist. Hela livet består av gråtoner. Det finns ingen mening med någonting och jag är bara en belastning för alla min omgivning.

Jag kan inte äta, maten växer i munnen på mig när jag försöker äta. Jag kan rasa 8 kg i vikt på tre veckor. Jag struntar fullständigt i hygien och mitt utseende.

Jag kan inte sova. På grund av den fysiska ångesten, som svider och bränner i huden och trycker mot bålen och gör min mage orolig. Jag dricker sjuka mängder vatten och går på toa nonstop.

Ångesten ”vandrar” liksom över kroppen, men håller sig mest på överkroppen. Tinnitustonen skriker högljutt. Ibland känns det som om jag inte får luft, jag svettas floder. Natt efter natt efter natt.

Jag kollar på tv till tretiden på natten och går upp vid sextiden för att minimera pinan. Självklart kan jag inte jobba. Fördriver dagarna framför tv:n i ett zombieliknande tillstånd.

Vissa tv-program, tex Trinny och Susanna, kan jag inte längre se eftersom de är så intimt förknippade med mina depressioner. Alla deltagare i deras show mår ju dessutom apdåligt - och sen mår de toppen i finalen!

Som en magnet söker jag mig till sådana program. Misär och elände - och enkla lösningar på problemen. Men enkla lösningar funkar ju inte på mig!

Alla sömnråd av typen ”se till att det är svalt i sovrummet och använd inte skärmar sista timmen” är som ett hån. Som om man spottar på mig.

En läkare på Företagshälsan sa till mig: ”Om du inte kan sova på natten kan du gå upp och göra något annat. Stryka eller städa skafferiet”. Jag ville strypa henne. (Jag har senare klagat till hennes chef, men hon är fortfarande kvar tyvärr. Icke anlitad av mitt företag längre dock.)

Dessa perioder har verkligen fått mig att förstå hur min egen pappa mådde periodvis. Han hade återkommande depressioner i hela sitt liv, vilket jag har förstått först efteråt.

Då förstod jag inte. Då sa jag precis som alla andra okunniga personer saker som ”ryck upp dig och gå ut i solen”.

Han var, till skillnad från mig, oförmögen att prata om det. Han behöll allt inom sig och alkoholen var hans enda sätt att få ”pausa” från det tillståndet några timmar då och då.

Han hade inte kunskap om att alkoholen i själva verket både skapade och förvärrade hans ångest. Den kunskapen har jag först nu. Jag har nog inte velat förstå det fullt ut tidigare.

Jag vet nu att det var alkoholen som skapade hans dåliga mående, och även mitt dåliga mående. Det är den mest självklara anledningen till att jag inte vill dricka alkohol mer.

Jag vill aldrig må så dåligt igen. Vet inte ens om jag pallar en gång till. Känslan ”nu igen” när depressionen kommer tillbaka, för vilken gång i ordningen, är verkligen vidrig.

Jag tror att det är den nu-igen-känslan som många gånger leder till självmord.

På det temat kan jag verkligen rekommendera dokumentären om Avicii. Jag tror att den känslan knäckte honom.

Trots att han hade slutat spela och enbart fick hänga i studion så kom depressionerna tillbaka. På grund av hans missbruk av alkohol, droger och tabletter.

Låtarna ”Heaven” och ”SOS” på hans sista platta, som kom ut postumt, får mig att gråta varje gång jag hör dem.

Idag väljer jag att vara nykter.

Ps. Skickade precis en kopia av den här texten till min äldsta dotter. Steg två i vår diskussion om detta är med andra ord inledd. Hon utbildar sig dessutom till psykolog, så nivån på diskussionen blir nog bra.

Vaknade upp idag och mår bättre än igår. Har mindre ångest igår. Känns så bra att läsa om andra som har samma problem som en själv, jag känner mig mindre ensam. Idag ska bli en bra dag!

Du har bestämt riktning som du vill åt och som du vet att du behöver för att må som du vill. Det är det allra viktigaste tänker jag. Att snubbla på vägen och inte alltid orka helt är väl inte så konstigt.
Jag tror det är bra med en målbild, hur vill du må och leva? Jag skriver det här lika mycket till mig själv, för jag vet att jag måste påminna mig och leva aktivt för den målbilden. Jag var så sent som igår nära att släppa garden och ta ett glas vin i ett sammanhang. Inte för att jag var akut sugen men för att jag tänkte att jag inte behövde vara nykter längre. Den djävulen är extra lurig. Jag är säker på att jag inte fixar att dricka normalt. Men jag har långt innan jag har accepterat det fullt ut...

Håller med om att kaffet smakar extra gott en tidig morgon efter god natts sömn. Pigg och fräsch! Önskar er samma upplevelse ?