Senaste kommentarerna i forumet

Tack för svar!
❤️

Idag kom två nya böcker som jag har beställt. Orkar faktiskt inte läsa ”Tänka klart” av Annie Grace en tredje gång i rad.

Jag behöver fylla på med ny fakta, eller rättare sagt samma fakta men på ett helt annat sätt.

Markus Heilig har skrivit boken ”Alkohol, droger och hjärnan” med underrubriken ”Tro och vetande utifrån neurovetenskap”.

Det är samma Markus Heilig som håller en bra föreläsning om just alkohol och hjärnan på Yotube. Där berättar han om olika behandlingsmetoder och forskning kring detta.

Jag är beredd på att ta den boken i små portioner, eftersom den är så vetenskaplig och skriven av en professor. Men han överraskar mig kanske och visar sig vara en riktig författartalang också.

Den andra boken heter ”Kärleksbarnet” av Hillevi Wahl. Det är en självbiografi om hennes uppväxt med en alkismamma. Jag är beredd på att gråta massor.

Jag tänker varva dessa två böcker - fylla på helt olika tomrum växelvis liksom. Vetenskap respektive känslor - båda böckerna lär väcka igenkänning.

Jösses, jag kommer att bli amatörexpert på det här. Också. Jag är redan typ expert på vissa hormoner som rör min yngsta dotterns handikapp/sjukdom. Nu ska jag förkovra mig järnet inom alkoholism också.

Jag kan INTE göra något halvdant, det är väldigt tydligt. Suck.

Kram ?

PS. Omslaget till Hillevi Wahls bok har två tydliga ”avtryck” i rödvin, klassiska vinringar som glaset ger när man spiller utanför. Direkt försöker jag torka bort dem med handen. Nästan som en tvångstanke.

Jag säger som Torn, hade också en hemsk svacka där du är nu. Jobbiga framtidstankar och mycket missnöje med mig själv. Har stretat igenom det, och fortsätter med stretet vissa dagar/ men på ett helt annat sätt nu. Det är faktiskt svårt att beskriva. Men idag har tex varit en så enkel dag sett ur a-perspektiv och jag kan enkelt se fram emot saker utan att fundera över alkoholen. Men såklart är det annorlunda. Acceptansen är det tuffaste. Jag tror att jag är där men känner aldrig mig säker. Hoppas det vänder snart starka Wasabi! ?

Och härligt att du kommit så långt, och mår så bra. Acceptansen är nog det viktigaste vi har att tampas med, de dagar vi känner att den sitter där, är det enkelt!
Fortsätt som du gör, och lycka till! ?

Du får fråga vad du vill ❤️ Jag har inte ännu satt en etikett på det jag ” lider” av.. då jag inte definierat det för mig själv ännu. Jag är en sån som kan dricka ett glas vin utan att behöva mer... samtidigt som jag kan hälla i mig tre flaskor i min ensamhet en måndag eftermiddag... jag dricker ibland för att döva och ibland för att det är gott... ja du hör ju ;) min resa e krokig ... men jag tror mig se hur jag ska göra framöver ... just nu ingen alkohol .. jag räknar inte dagar .. jag har inte fysiska abstinens men den mentala biten e svårare för mig.. meningen med livet ångest osv ... skulle kunna skriva en roman här men hoppar det just nu ;). Vi har olika mönster men mycket e likt. Jag tror på dig!! Och inatt ska du få SOVA min vän ❤️??

Vet inte var denna vecka försvunnit men nu är det redan torsdag!

Idag har jag varit nykter i 1 månad och 1 dag, hurra för mig! Har inte tänkt så mycket på alkohol senaste dagarna, har varken känt behov att vara här på forumet eller gå på AA-möten. Har kommit till acceptans tror jag. Jag vet och accepterar att min kropp har utvecklat ett beroende till alkohol, och det kommer triggas om jag dricker så mycket som en lättöl. Men utan alkohol är jag fri, lätt i sinnet och så lugn. Har t.o.m. börjat trappa ner på min medicin mot ångest och oro. Tycker så mycket mer om mig själv som nykter, är stolt över mig själv. STOLT. Äntligen är jag den jag vill vara.

Kram på er där ute!

Jag tänker att du skulle må bra av att äta den där mazariner och sen få sova. Det viktigaste först! Just nu är inte läge att prata socker och dygnsrytm. Det kan du ta hand om sedan när du mår lite bättre. ?

Fint, tack för orden.

När jag var yngre och led svårt av panikångest - ca 20 år sedan - bad jag mycket och skrev mina böner i en dagbok. Minns att det hjälpte. Jag hade faktiskt glömt det tills nu när du skrev.

Får se om det kan fungera igen.

??❤️

Vad fint att du hittat hit. Jag vet egentligen inte vad jag kan säga som hjälper dig just nu. Jag har själv ingen sådan erfarenhet av abstinens. Vet bara att jag vill höra av mig efter att ha läst om din situation. Försök somna så fort du kan. Du behöver nog det. Vila åtminstone med hjälp av nån tablett och be till Gud om hjälp. Det spelar ingen roll om du är troende eller inte. Bara be direkt ur ditt hjärta. Jag ska be för dig nu.
Kram, ???

Odette, Får jag fråga hur länge du varit nykter? Hoppa självklart bara över frågan om det inte är något du diskuterar här.

Jag vet faktiskt inte. Skyhög på sjukhuset.
Men har definitivt gått ner under dagen. Darrningarna är nästan helt borta, så det mesta av det fysiska har faktiskt släppt idag.

Det är det psykiska jag inte står ut med. Men så var det förra gången också. Ja, bortsett från kramperna då.

Jag har mycket ångest och en del panikångest i vanliga fall, så när jag får abstinensen blir det som det dubbla. Eller det vet ju inte jag, eftersom jag inte vet hur andra har det, men jag gissar att det är så.

Vad ligger du på för vilopuls?

Och hela fem sömntabletter, inte tre blev det ☺️

Ska iväg ett ärende men skriver snart igen sen.. du e inte till besvär ❤️❤️❤️

Hurra för dig idag, du har skött det här svinbra!!!

Jag tror som Torn att du inte ska tänka så mycket på framtiden just nu, det där löser sig helt naturligt.

Min första tanke var ”Vadå? Klart man kan gå på bröllop nykter!”

Du har ingen redovisningsplikt gentemot någon. Du dricker alkoholfritt. Punkt.

Men jag vet också att jag tänkte på det massor i början, vad ska jag säga liksom? Nu är det en icke-fråga.

Dels blir jag inte bjuden på fest i dessa coronatider, och dels skulle jag känna mig helt bekväm med att fråga efter ett alkoholfritt alternativ, precis som allergiker och veganer får göra fast med maten.

Kram ?

Moster lämnade Immovane för sömnen. Alvedon för jag har haft feber. En ljudbok. En blomma hon plockat på vägen. Och ett kort där hon skrivit en fin uppmuntrande text.
Och en Mazarin - men den får väl vänta pga det där med socker. ☺️

Fina människa. Tur att man inte förstört alla relationer. Eller snarare jag har nog varit nära att förstöra den också - men vissa förstår bättre. Och då talar jag inte illa om de som inte förstår, men bara att människor är olika.

Ni får bli tokiga på mig som skriver inlägg efter inlägg om just ingenting. Men det hjälper, så det kommer nog fortsätta...

Tänk hur dagen kan ändra sig, trodde jag skulle dö imorse och jag mår fortfarande hemskt pga ångesten främst, men nu finns det hopp bara en knapp dag senare.
Får försöka se på nykterheten så. Att den inte är bestående. Eller nu blev det fel. Den ska vara bestående, men plågorna av den kommer inte vara bestående utan positiv. Att allt kan hända.
Ha, nu var jag bra kaxig. Så kommer det inte låta om ett par dagar. Men då är då.

Ska vänta med tabletten till kvällen - även om jag vill sova nu. Men rätt dygnsrytm är också viktigt.

...till 50 dagar!
Följer din tråd och din kamp. Och detta med tid verkar ju avgörande.
Själv tampas jag en hej del med sug från och till. Däremot tänker jag inte så mkt på vad nära och kära ska tycka om att jag är nykter....
Men hur jag ska hantera kommande resor ( när de nu blir av) och middagar osv....det funderar jag på.
Men stort grattis till dig!

Härligt! Så fint tiden går fort. För mig brukar det vara ett tecken på att jag mår bra... så för dig med kan jag tro?

Medans tiden går kommer det alla möjliga tankar. Känns igen! Tycker du skall tänka igenom dem aktivt, ge dig själv motivation till varför du inte skall dricka.
Heja oss, kram??

Hej, se klart och andrahalvlek - tack för era kommentarer, det värmer mycket. Jag kämpar på och försöker att få till psykolog samtal men det är inte det lättaste i vården tyvärr... i vilket fall försöker jag att hålla i mina rutiner, kliva upp, äta nåt, jobba, lunch, ta en lång promenad i skogen. Sen är det resten av dagen kvar som ska fyllas med nåt. Jag gör det nykter nu, och det har jag ju klarat tidigare så fattar inte varför jag gör det till ett problem? För mig tror jag det viktigaste att inte börja dricka igen är att inte göra det när jag mår bra igen, just nu är det inte ett alternativ överhuvudtaget.
Hoppas alla har det bra!

Tack för att du finns här idag. Och tack för att du får mig att känna mindre skuld för min moster.
Tänker att det är knappt två kvarter i friska luften och sedan upp i en hiss...Och hon kommer inte in utan lägger i brevlådan.

Det är precis som du också känt - jag känner mig desperat och panikslagen över att inte få sova! Har också alltid haft svårt att sova, sedan barnsben konstigt nog. Men det har ju inte varit som nu, några timmar på 2 dygn.
Man klarar inte det - om jag får tycka lite synd om mig själv. Fast jag har väl inte gjort något annat här på forumet idag. Men nu ska jag inte känna skuld över det, för det har du sagt ?

Jag pratar med några. Är skild, så saknar en man...
Men jag pratar mycket med min mamma och en vän ibland och min moster. Har ju dock förlorat många pga av det här och de flesta vet ju inte hur det står till, plus att jag är antisocial till naturen och ännu mer när jag mår så här.
Fast jag vet att det är så viktigt att prata. Det var ju t.o.m. mitt yrke...

Förresten är ju det nästan det jag gillar bäst med alkoholen - att jag blir social och söker kontakt.

Men mest pratar jag med min vuxna son som bor i New York. Varje dag pratar vi faktiskt och det har ofta varit en räddning. Han är väldigt fin och förstående. Finns alltid där. Och då är ju skammen tillbaka. Att jag ska finnas där för honom och inte han för mig. Men försöker tänka att han vill finnas där för att han älskar mig. Vi är nära - trots allt detta.

Jag håller med dig - måste jobba på det här med att göra detta för mig och känna att jag är värd det. Måste börja i terapi igen.

Lustigt att din familj också bor i Spanien. ?

Tack för att du tittar in, vill inte ta din tid, men det är väldigt värdefullt för mig.
?

50 dagar är ju grymt bra! Härligt jobbat! Märkligt, jag kollade just bakåt i min tråd och när jag var på dag 49
hade jag liknande tankar som du har nu. Dom är helt väck nu, det blir bara bättre och bättre ju längre tiden går.
Bara så du vet, kan jag så kan du, det är SÅ mycket värt att kämpa vidare!

Kram

Ha inte ångest för det vi dömmer ingen här inne. Du ÄR INTE EN DÅLIG MÄNNISKA. Du är desperat. Det är skillnad. Släpp den ångesten nu. En sak i taget.

Jag blir GLAD att du ska få hjälp med sömnen. Detta med sömn är nått jag är expert på då det varit och är ett av mina största handikapp. De gånger jag hamnat i sömnstörning av den graden du beskriver så har jag till och med kollapsat av desperation många gånger... det blir ren panik.... REN PANIK ATT inte få sova.. och då är det mycket enkelt att döva med alkohol eller vad som helst man kommer över... då när jag istället fått den hjälp jag behöver... har det varit som en gåva från GUD... glädjen av att få slockna och sova ikapp.... få kraft igen... är gudomlig...SÅ JAG VET faktiskt exakt hur lättad du är nu... och det ska du vara... känn lättnaden och lugnet att DU KOMMER FÅ SOVA inatt... drick mycket vatten... försök andas frisk luft en stund och sen ska du sova... jag är så glad för din skull. Detta med din dotter... gör ont att höra och jag förstår att du känner som du gör... men jag vågar påstå att detta kommer gå att lösa.. jag förlät min mamma... och jag var lika arg som din dotter är nu.... detta är ingen lätt sits jag fattar det... det har gått 20 år sedan hon gick bort.. och numera är hon ett fint minne som jag har med mig.. det jag vill säga.. är att jag förlät... och det kommer din dotter göra med.. när hon känner att hon kan lita på dig igen.. dit kommer du... men en sak i taget nu... först.. sova... utan sömn kan man inte tänka klart. Börja där... har du någon i din närhet som du kan träffa? prata med? har du kontakt med familjen i Spanien ( min familj bor också i Spanien :)).. jag vill hoppas och tro att allt ska gå din väg.. du skriver att du endast vill sluta för andras skull och inte för din egen... den biten är något som måste jobbas på ... för ditt liv är värt lika mycket som andras. Tänk på det en stund om du orkar.. fundera på hur du själv hade resonerat om någon i din närhet mådde som du gör nu... detta är inga krav jag ber dig bara vända på det.. försök se saken ur en annans perspektiv.. jag vet för min egen del att förlåtelse är det finaste som finns.. jag har förlåtit många i mitt liv.. och jag har blivit förlåten.. det finns inget finare tycker jag. Stor kram igen din väg... / Odette ( jag kikar in igen sen ;))... du är inte ensam.

Nu får jag ist ångest över att ni ska tycka att jag är en hemsk människa som får en gammal människa att gå ut. Men hon textade och erbjöd sig och jag kunde inte stå emot. Hoppas ni förstår.

Jag har försökt med serier, men det kryper i hela kroppen och jag har sådan panik att det inte går. Jag KAN inte dricka igen för så här har jag aldrig känt när jag slutat.

Äter som tur var inte sött, men tänkte unna mig något om några dagar. Nu när du säger så om sockret hoppar jag det.