Senaste kommentarerna i forumet

Du kan ju dra till med att du inte vill ha eftersom du insett hur många kalorier det innehåller. Eller att alkohol innehåller massa skadligt socker (för det gör det!) och att du vill börja leva mer hälsosamt.

Ja då, jag känner precis så: Att jag inte styr mina egna val.

Är du hög?
Du har väl inte bytt alkoholen mot …. öh …. nykterhet?
Oj, oj oj…

Grattis till lyckoruset! Det där ruset man får när man kan börja känna glädje på riktigt.
Jag tror minsann du är där :-)!!

"Just därför kändes det extra fint i morse att jag helt utan sorg faktiskt nästan såg honom i ögonvrån. Som om han följer mig på den här nyktra resan också. Min pappa och min hund har slagit följe ?

Visst är det skönt att alltid ha sällskap av dem man älskar högst!

Jag minns när min far dog, det är över tjugo år sedan nu. Han dog, men han försvann aldrig ifrån mig. Jag kommer ihåg att jag någon gång sa till dem som beklagade sorgen att "ja, jag är ledsen, men jag känner fortfarande hans närvaro, han finns här för mig". Jag möttes av oroliga, undrande blickar "Har det slagit runt, har hon tappat förståndet?"...
Så, jag pratar aldrig om det längre. Att jag har en hel lite skara, vi det här laget, av älskade människor och djur vid min sida.

Så vackert att läsa att även du har lyckan att inte behöva skiljas från dem du älskar!!

Vet det är kämpigt.. Ta en paus från drickandet i tre veckor. Då har du bäst chans sedan att kunna dricka mindre alt. sluta helt. Så som du har det nu är inte bra ju.
Heja dig! Kram?

Du har så rätt, Andrahalvlek! <3

Gårdagen var mycket bättre är dagen innan. Inte mindre att göra, men jag hade ju bestämt mig för "en sak i taget". Det dök upp uppgifter som krävde "brandkårsutryckningar" och då släppte jag helt enkelt det jag hade för händer och fixade det som var mest bråttom först. Lite knot från något håll över att jag inte som vanligt höll kvar det jag hade för händer och försökte fortsätta fixa det med vänster hand medan jag for iväg med brandbilen, men vill de gnälla så får de gnälla. Nu är det jag som ska må bra!
Jag såg också till att "logga ut" tidigare på kvällen för att få lite avkoppling. Det var så fantastiskt väder!!!
…
Ett glas vitt i solen, åh, det är ju det som är så härligt när våren och sommaren kommer, att jag får koppla av ute i solen och njuta av ett glas vitt "för så gör ju alla".
Ja, det gjorde jag igår också. Jag knäckte den andra flaskan med alkofritt bubbel :-).
… det var inte så gott :-S.
Åkte och köpte flädersaft för att ha ikväll :-).

Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinnet.

Grattis Ah till fin dotter ?. Jag har träffat en av mina idag som jobbar inom akutsjukvården. Stolt mamma.❤️
Följer nyheter en timme innan sovdags. Lugn på insidan trots allt kaos men oro för vänners jobb, barnens framtidstro, och föräldrars sluttamp i livet. Ingen dans idag ?
Tack för att jag orkat allt jag behövt orka, hjälpa till och vara redig dotter, mamma, kollega, men inte utmattad utan ganska påfylld, fått vara så nära det går. Är sällan slut på det viset jag minns, när dagen från början var en dag att helst vilja gråta över och sen blev det inte bättre förrän det blev kväll och kanske två glas för att landa. Vaknar fortfarande som från dödsriket - om jag inte är pigg om morgnarna nu, så aldrig.
Frikyrkopastorn önskar godnatt och lägger dag 107 nykter bakom mig.

Såg reklam för ”GW:s Låda” ikväll. Är inte han omtalat alkoholiserad?

Ser romantiserade beskrivningar av alkohol överallt nu för tiden. Men det är väl som när man börjar jobba igen efter föräldraledigheten - då ser man plötsligt föräldrar med sina barn överallt.

Efter den första föräldraledigheten tyckte jag att det var överjävligt jobbigt att börja jobba igen. Hur skulle jag ens överleva utan min dotter i åtta timmar?

Efter den andra ledigheten tyckte jag bara att det var skönt att få tänka och prata i lugn och ro på jobbet. Och resorna till och från jobbet var en fröjd av lyxig egentid.

Olika sätt att förhålla sig till samma faktum.

”Att dricka eftersom alla andra gör det eller eftersom du oroar dig för att bli förbisedd är inte modigt. Det krävs stort mod för att stå upp för vad som är rätt, till och med att tyst stå emot majoriteten genom att beställa iste istället för en öl. Det krävs mod för att läsa den här boken. Det ligger inget mod i att dricka alkohol för att bli kvitt rädsla.”

Jag anser mig vara modig i de flesta sammanhang. Jag bangar inte för att höja rösten och öppet ta strid för det som jag anser är rätt och riktigt. Min moralkompass är väl kalibrerad.

Jag känner att jag är på väg dit vad det gäller alkohol också - och det fyller mig med glädje och tacksamhet. Det gäller bara att ha tålamod med processen och tålamod är inte min bästa gren.

Men fixade jag att tillfriskna från utmattningsdepression två gånger - och gå tillbaka till samma jobb båda gångerna dessutom - så ska jag väl klara av att outa min nykterhet med stolthet också.

Charlie70....

..mfl...men ändå Charlie70...

Blir alldeles jätteberörd...pga din förståelse...pga liknelsen med mina tankar kring min man.....

Samt att jag möter föräldrar som du..i mitt arbete..

Tack goa vänner här på Forumet ❤️❤️

När min yngsta dotter (som föddes svårt sjuk och handikappad) var 10 år gammal så blev jag sjukskriven för utmattningsdepression första gången.

Då hade jag orkat, orkat, orkat i SÅ många år. Och hon var hyfsat stabil, så jag ”tillät” nog mig själv att bli sjuk.

Folks ”missriktade hänsyn” skulle jag kunna skriva en bok om. De ”lät oss vara ifred” fast vi behövde våra vänner som allra mest.

De allra flesta visade sig inte vara vänner, utan bara ”bekanta” som var livrädda för att ta svåra samtal. Vad var de rädda för? Att vi skulle börja gråta?

Efter den upplevelsen har jag bestämt mig för att ALLTID uppsöka den som berörs om jag får höra talad om dödsfall, sjukdomsbesked och andra svåra trauman. Dels i mitt arbete, där jag har personalansvar, men också för mina vänner.

Visst kan det kännas obekvämt, men allt man över på blir man bättre på - även svåra samtal.

Lakrits var min allra första hund, och jag var inte riktigt förberedd på den kärlek som uppstod mellan oss. Men jag är så tacksam över att jag fick uppleva den ?

Vad fint att han gjorde dig sällskap idag. ?

Vi var också tvungna att avliva min älskade hund på grund av sjukdom Hon kom till mig när hon var 3 år och blev nästan 14 . Jag hade utmattningsdepression och hon var misshandlad , psykiskt skör. Vi räddade varandra, läkte ihop. Stor Sorg och saknad.
Jag har gått våra rundor så gott som varje dag sedan dess . Och även hon har varit med mig lite extra tydligt vissa dagar. ?

..,sättet som känslor och minnen kommer tillbaka. Som en blomma som öppnar upp sig, i takt med våren.? Kram!

Men glädjs desto mer av att läsa i din härliga tråd! Det där mosiga beror mest på (för) mycket jobb men hoppas det lättar snart. Att avsluta kvällen här ger kraft och energi! Tack ??

Jag vill bara stryka under på Andrahalvleks råd här ovanför. Läs runt här och känn efter var du tror du befinner dig i livet utifrån alla olika berättelser. Jag har också ett bra jobb som jag skött och gjort karriär i. Fina blodprov. Ingen som ställt frågor eller haft synpunkter kring mina alkoholvanor. Men, jag har under många år inte trivts med min konsumtion. Om du läser i min tråd ser du att det gick utför under hösten och jag slutade strax före jul. Nykter nu i fyra månader och så ska det förbli. Jag vet inte var det skulle ha slutat annars.

Ett ganska bra sätt att slippa bära tunga historier i dagsljus är att hälla vin över dem, det tunga sjunker tillfälligt men kommer dessvärre upp till ytan igen.
Jag har upptäckt att sånt som har skrämt mig och som jag varit orolig för/ just i min historia. Har blivit mindre tungt att bära när jag är nykter. Bara ett tips.
Vi tampas alla på olika vis och med olika mål. Många sköter jobb, familj, hela liv- och dricker. Dessvärre har det visat sig att alkoholmissbruk är progressivt. Gemensamt här är att man vill varandra väl, det är ovanligt! Skriv och läs och kom underfund med vilka mål du behöver sätta upp!

Här är en som blir glad när du skriver, Varafrisk! Och precis som vi alla säger, det finns en gemenskap här som inte finns överallt annars. Den behöver vi ta tillvara på, inte skjuta ifrån oss. Det här med att vara ensam i sitt liv, med sina egna känslor i det man upplevt är så himla vanligt men så vanskligt. Jag vet när jag fick min flicka för snart 12 år sedan. Hon höll på att mista livet i samband med sin födsel. Vi var kvar på sjukhuset under tio dagar. Det var många som undrade och bekymrade sig - då när vi låg inne. När vi kom hem möttes vi av ett hav av blommor från när och fjärran. Men sedan blev det helt tyst. Det var fruktansvärt. Det var också fruktansvärt att träffa andra med sina normala bebisar och som pratade som om ingenting hänt när det inom mig bara skrek av ångest och "fattar ni inte vad jag har varit med om - hur KAN ni bara hålla på och prata om triviala ting när min flicka så alldeles nyss var nära att dö". Men det är ju så det är. För "de andra" fortsatte livet som om ingenting hade hänt. Det fanns självklart inte ett uns av illvilja hos någon när de inte ställde de frågor som jag hade önskat att få. Men, jag hade självklart önskat att få frågor om hur det var, hur jag mådde nu och om min oro. Det var precis lika som du beskriver upplevelsen kring din mans sjukdom. Människan är ett flockdjur, men samtidigt är vi ofta så himla ensamma med oss själva, våra tankar och känslor. Jag sitter inte inne på någon lösning mer än att man måste acceptera att det ofta är så det är. För min del har jag en förhoppning om att få möjlighet att ta hand om den perioden i mitt liv nu. För det är fortfarande en stor sorg som jag bär på och som jag tror hade kunnat vara mindre tung nu så här långt efter om jag hade fått frågorna som jag önskade då.

Kram!

Så olikt honom. Tung stämning hemma. Jag hr idiotmycket jobb men får inget gjort. Och tiden rinner ut på jobbet. Arbetslös nästa fredag och har sökt jobb som jag skulle kunna påverka. Men är bara ledsen. Ofokuserad. Har lämnat altandörren öppen. Vi har en stor skog nära oss, inga stora bilvägar. Många förråd. Har efterlyst honom och letat letat letat. Behöver verkligen skicka in en kompletterande uppgift för ett jobb. Min möjlighet till ett intressant jobb. Men hela själen lyssnar efter min gosiga katt. Älskar den där pälsen och vill ha honom i sängen som vanligt. Visste att utekatt är en risk men ändå. Han fyller ett år idag ? och vi har inte sett skymten av honom.
Men ingen alkohol. Är aldrig sugen på alkohol för att dämpa känslor på det viset. Mer för att förgylla sköna känslor och dämpa lite stress. Men det här är oro, sorg, uppgivenhet... tungt.

Jag tror du behöver rota lite där - identifiera dina triggers, så att du kan hitta sätt att undvika dem.

Kram ?

Varför??

Vet inte...kanske gammal vana ?
Kanske välja det lätta istället för det som kräver mer...

Kram?

Om du läser runt här på forumet så märker du snabbt att vi är många här som inte vill kalla oss alkoholister, vi har ”bara” problem med att dricka.

Och de flesta av oss har jobb och sköter oss (tror vi) och ytterst få i vår omgivning vet hur illa det faktiskt är/har varit med drickandet, och därför kan vi knappt prata om det med någon IRL.

Du har med andra ord hamnat helt rätt - välkommen hit!

Jag försökte seriöst att begränsa mitt drickande i höstas. Det gick åt helvete. Nu har jag varit nykter i tio veckor, tjoho!

Det är tusen gånger lättare att avstå helt än att dricka ”lite”, tycker jag.

Skriv mycket här på forumet så ska vi peppa och stötta dig ?

Hej VaknaVacker
Det har varit en jobbig dag. Drack 3 glas vin igår inte alls så mycket som jag gjort tidigare men jag har inte mått så bra idag. Kan ju ha olika orsaker. Har oro för framtiden och mina barn bland annat. Ibland blir livet för mycket. Vet inte hur mycket jag ska skriva här... Lite ovan ännu med detta forum.

Det är så otroligt mycket att läsa här i forumet. Vilka människoöden.

Ha nu en skön kväll! ☀️

Hej!
Idag är dag nummer 2 för mig. Jag är inte alkoholist, men jag har ett skevt förhållningssätt till alkohol. Den får mig att må skit men ändå kan jag inte hålla mig ifrån den.

Jag är 32 år gammal och som längst har jag hällt upp i 3 månader. Det var för 10 år sedan. Jag dricker inte mängder och jag kan sköta mitt hem, jobb & vanliga liv, trots det är det någonting som inte känns rätt. I perioder festar jag på lite mer & är på krogen 1-3 dagar i veckan eller dricker 1 flaska vin i soffan. Jag går alltid till jobbet dagen efter & har nog det som lite mask att då kan det inte vara något som är fel.

Jag vill inte sluta dricka helt och hållet, det är väl det som gör att jag inte kan lösa det, dvs jag håller upp ett par dagar för att sen dricka igen. Det ger i sin tur mig ångest för jag VET att jag inte mår bra av det och så är cirkeln igång.

Jag vet inte vad jag vill komma fram till eller vad jag letar efter. Jag vill nog bara lätta mitt hjärta för någon & få ut allt det jag känner för min historia är så lång och tung att bära.

Lakrits var 7 år när han kom till mig och han skulle bli 11 år när jag pga tumör var tvungen att låta avliva honom. Det var en chock minst sagt, en pudel kan lätt bli 14-15 år.

Sorgen och saknaden var så stark och överväldigande att jag nog aldrig har upplevt något liknande tidigare - och det var bara att ta sig igenom.

Det tog en månad innan jag plockade bort hans bädd bredvid sängen. Då tänkte jag inte ”han är död” varje morgon längre när jag såg bädden.

Det tog nog två månader innan jag kunde öppna ytterdörren utan att tänka på att jag inte skulle få ett översvallande välkomnande.

Men hur stor sorgen än är så var det lätt värt det - för varje minut som vi fick ihop var så värdefull.

Vi två var en match in heaven ❤️

Just därför kändes det extra fint i morse att jag helt utan sorg faktiskt nästan såg honom i ögonvrån. Som om han följer mig på den här nyktra resan också. Min pappa och min hund har slagit följe ?