Senaste kommentarerna i forumet

Hej!

Jag har läst igenom delar av din tråd. Det är inspirerande att du har stått emot sugen och inte druckit alkohol. Jag ska försöka att använda samma strategi när jag får ett sug. Grattis till dina snart 50 dagar!

Tränar du något? Träning har hjälpt min ångest på ett bra sätt. Om du känner dig trött i dagsläget kanske det fungerar bäst med lågintensiv träning i form av promenader.

Så är det ju. Det är inte farligt med känslor. Ångesten är inte heller farlig, men det är lätt att veta när man är stark och kan välkomna den men inte lika enkelt när man känner sig svag, rädd, ensam och bara vill fly.

Jo, listorna och promenaderna är viktiga saker. Sen ska jag lägga in lite mer lyssning om mindfulness och ta fram spikmattan igen.

Kvällen har varit bra hittills. Det blev en fantastiskt god Quattro Stagione, just för att jag i morgon ska lägga om mina matvanor. När jag satt där och åt samt tänkte på vad jag skulle göra i kväll slog det mig att det var Mästarnas Mästare, final ju. Så nu har jag avnjutit det. Ett av få program jag verkligen kan slukas av. Men nu är det slut för säsongen.

Nu återstår de ensamma timmarna men kanske Agenda hade något intressant samtalsämne. Får kolla runt lite. Har en kall Pepsi Max dessutom i kylen. Ska nog överleva med hyfsat mod i kväll.

Visst ska du ha stöd som alla andra, hjälp krävs nog för oss alla här i olika former?

Du kanske inte ska säga något för att oroa dom, men tänk inte att du inte är värd att vara med dom, det är du visst ? Du ljuger inte, du vill bara inte öppna upp dig! Det är skillnaden ?

Men det är faktiskt det som skulle hjälpa mycket, det gjorde det för mig iaf. Att öppna dig för vården eller om du har en jättenära vän ?

Sen att vara ensam är inte för oss alla, jag är social men drar mig undan för jag orkar inte hela tiden. Men inte för att dricka utan jag gör sånt jag tycker är roligt, laga mat, kolla film! Mindre roligt som städa, tvätta o om jag känner att jag inte har något att göra så går jag en promenad, oftast till några vänner o dricker en kopp kaffe,
Så visst klarar man sig bra som singel oxå ?

Drabbades jag (fullmånen kanske) dels av en melankoli, inte ovanligt för att vara jag, men även ett mkt starkt sug efter ett glas vin ihop med min improviserade middag och som avslutning på ett hantverkselände som uppenbarade sig på sena kvällen. Jag tar inget vin för jag dricker inte. Men för ovanlighetens skull kom sorgen tillbaka och känslan som är sällsynt över ”varför kan inte jag”. Acceptans för det är nog avgörande men inte så roligt. Alla dagar. Acceptans - kan den fortfarande vara motvillig?
Jag tror att för em sån ”duktig” som jag, också ska vara duktig på att sluta. Misslyckanden i form av jah struntar i det här och börjar om om en vecka, känns inte som något jag skulle acceptera med mig själv. Det är bra men också skäl till att jag liksom står avvaktande och spanar mot horisonten efter den sjunde vägen. Det kommer att bli väderomslag i den här nykterheten men det kommer inte att drickas, vad jag vet.
Massor av saker under ytan av massor av händelser, blottlade rörelser och mönster.
Ibland tänker jag att jag hela mitt liv varit ensam med de svåraste sakerna. Så mycket oro över saker som mina föräldrar åsamkat (inte främst drickande men också), oro över barn som jag inför alla ”hanterat” (särskilt hens syskons oro). Och så blev jag en som dricker för mycket vilket är ensamt om något. Och så slutar jag och låtsas som det är ”imgenting@.
Här känner jag mig inte ensam och det är mycket värdefullt. Godnatt.
Ps. Tror jag inte vågar springa nu för jag är rädd för känslo-hotrmomerna. Kram.

De orden "Vi ska stötta dig på din nyktra resa" fick mig att börja gråta för att det är så fint.

Jag är inte alls redo att berätta för min familj hur jag mår, vi bor långt ifrån varandra och jag vill inte oroa dem. Detta har ju lett till att jag skapat ett enormt glapp mellan oss. Alla tror att jag har fullt upp, i själva verket dricker jag för att få tiden att gå. Senast jag träffade dem kände jag mig inte ens värd att vara med dem, för att jag ljuger.

Det punkterar ensamheten att skriva och få svar, tack för det!

Jag hoppas verkligen du ska bli fri från alkoholen men jag blir lite fundersam när jag ser hur mycket du har planerat nästa vecka. När jag slutade så var det 100 procent fokus på en enda sak. Att inte dricka, allt annat gick bort. Jag tror att du måste gå tillbaka till basic, dvs tänka efter om du verkligen vill sluta och ta ett riktigt skarpt, benhårt beslut. Och därefter fokusera stenhårt på att inte dricka.
Det kommer bli svinsvårt annars.

Håller tummarna för att det går bra för dig❤️

Kram

Jag är också singel och jag måste säga att jag trivs så otroligt mycket bättre i mitt eget sällskap sen jag blev nykter.

Jag är lugnare, känner mer glädje i vardagen, sover otroligt bra, kvällstrött och morgonpigg. Helgerna blir så otroligt mycket längre.

Natur är mitt största intresse, cykla och att hänga här och på fejjan och insta. Tv:n står på som sällskap i bakgrunden.

Läsa har jag börjat göra igen. Ljudböcker har jag alltid på gång. Sticka och virka gör jag ibland när andan faller på. Föreningsliv och körsång är andra intressen.

Skriv och läs mycket här på forumet. Vi ska stötta dig på din nyktra resa!

Kram ?

Det har du verkligen rätt i. Det är supersvårt att värna om sig själv och att vara nöjd med den man är. Att det liksom räcker där.
Jag har läst många trådar här ikväll, många från dag 1 och en bit framåt och jag känner så väl igen mig i att de flesta startar nykterheten med att också vilja ändra på andra saker samtidigt. Träna, ny kost.... Jag ska försöka att vila i att det duger med att kämpa för EN förändring. Har inte tänkt så innan men det är ju sant att det är en bamsekram att inte dricka när man mår så dåligt av det.

Det är så inprogrammerat i dig att alkohol ska lösa dina problem. Problem som du egentligen inte kan lösa. Man får tycka olika, men man får inte kalla varandra idiot eller liknande.

Varje gång du dricker så, fast du verkligen inte vill egentligen, så stampar du på din självkänsla.

Du måste se dina motgångar som lärdomar. Varför blev det som det blev? Hur kunde jag ha gjort annorlunda? Vad gör jag nästa gång det sker? Reflektera, analysera, planera annorlunda.

Hoppas att du får en toppenbra nykter vecka!

Kram ?

Och den där lilla klumpen är som bortblåst inför jobb. Jag ska jobba hemma ett tag framöver. Sttesskänslig har jag blivit sen jag gick in i väggen light -17. Idag har varit en bra dag. Var lite rädd när jag vaknade imorse sen min begynnande panikattack igår men den kom aldrig. Drack kaffe länge. Gick ut med vovven.(en liten promenad) längre vågar jag inte än. Sen bakat, haft kompisar till barnen över. Dagen avslutades med räkor,brie och baguette med flädercider i glaset. Givetvis alkoholfri. Har verkligen blivit hooked på den. Så jag kan bara summera dagen med att jag mått bra och saknar inte a ett dugg. Låter lite konstigt men kan på något sjukt sätt tacka panikångesten jag fick för 2.5vecka sedan. Den gjorde att jag föraktar alkoholen. Vill inte ens ha den. Lever på det så länge det varar. Hoppas morgondagen blir lika bra?

Upp och ner, som livet alltså. Klokt att bara låta vara. Invänta ”lusten” att göra saker när kroppen och knoppen vilat klart.

Ville bara kolla läget, för det är tyvärr sällan som hälsan tiger still på det här forumet ?

Kram ?

Jag önskar att fler skrev när det gick dåligt och de kände sig ambivalenta. Nu får forumet ibland slagsida av happyhappy inlägg. Så är ju inte verkligheten. Den är upp och ner.

Jag tror på AA, jag tror på behandlingar i alla former, jag tror på böcker, dokumentärer, youtube-klipp. Jag tror att man behöver fakta, fakta, fakta - hjärntvätta sig!

I början är det nykterhet 24/7 som gäller. Efter ett tag kan man släppa in omvärlden igen så sakta. Och att kombinera det nykterhetsarbetet med ett krävande jobb ÄR svinsvårt!

Jag tycker att du klarar det galant! Jag sörjer också att jag inte kan sitta på uteserveringar. Sen korrigerar jag mig själv och tänker ”Det kan jag visst, med något alkoholfritt i glaset.”

Kram ?

Oj man kan undra vad jag har hållit på med??

När jag skrev mitt inlägg blev det ngt fel och allt försvann. Och nu när jag gick in för att läsa i din tråd så var det tre inlägg fr mig...knepigt?

Kram?

Hon har verkligen rätt Annie Grace när hon i boken ”Tänka klart” skriver: ”Alkoholen berövar oss förmågan att känna glädje i det vardagliga.”

Kram ?

Den här veckan har jag tyvärr druckit 25 glas vilket är alldeles för mycket. Veckan började bra och jag hade en låg alkoholkonsumtion. På onsdagen begick en person en felaktig och förkastlig handling som gjorde mig förbannad, stressad och ledsen. Det är ytterst sällan som jag blir arg eller förbannad men jag blev verkligen det. Jag drack två glas vin direkt efteråt. Jag åt middag hemma, drack några fler glas men kände mig fortfarande arg och ledsen. Jag smsade därför några kompisar om att ses på kvällen. Jag åkte över till en tjejkompis och drack vin med henne. Vi hade inte setts på ett tag och det var angenämt att umgås med henne och jag blev på bättre humör av sällskapet och vinet.

Dagen efter hade jag fruktansvärt mycket ångest och drack flera gånger under dagen pga av den. Jag skippade träningen eftersom jag var alltför trött och bakfull. På fredagen fanns fortfarande oro kvar i kroppen och jag drack några glas. Under helgen har jag druckit väldigt lite och styrketränat vid två tillfällen. Jag har alltså hunnit i kapp med träningen vilket känns bra. Om det inte hade varit för händelsen i onsdags hade jag troligtvis nått mitt mål. Jag hoppas att det inte sker någon liknande händelse framöver. Målet för kommande vecka är att dricka max 12 glas.

Åh jag blir alldeles öm i hjärtat av ditt fina inlägg.?
Så fint att läsa.
Kram Pilla

Hej Se Klart!
Tack för dina fina och uppmuntrande ord. Det hoppas jag också på.
Kram

Jag har sen ett år tillbaka engagerat mig i en kvinnojour för unga kvinnor, en så kallad tjejjour. Tre timmar en söndagkväll per månad chattar jag med stödsökande.

Jag får ta del av en del riktigt hemska berättelser, men allt är ju anonymt så jag kan inte göra mer än att ”lyssna”, stötta och försöka pusha.

En del ”troll” söker sig till forumet, men de lär man sig snabbt känna igen. En vill alltid veta vad man har på sig, en annan vill att man ska fråga om detaljer i ett sexuellt övergrepp. Konstiga typer.

Ikväll har jag haft fyra riktigt bra chattar, där jag verkligen kände att jag kunde stötta de stödsökande. Och de uttryckte också att de blev hjälpta. Då blir jag verkligen glad ?

Jag trodde att min ålder skulle vara negativt, men jag kan ju inte sitta och låtsas att jag är 25-30 år. Jag är tydlig med att jag har döttrar som är 21-23 år.

Tvärtom verkar min ålder vara en tillgång, de är verkligt intresserade av mina åsikter. Jag kan ge dem en helt annan vinkel på deras problem.

Kram ?

Helgen har jag även ägnat åt att lyssna in mig på 39 bidrag till årets Eurovision. Det blir ju ingen final i år pga Corona, men här i Sverige ska vi ändå rösta fram årets bästa låt. Sänds på torsdag kväll.

Jag är verkligen en mello- och Eurovision-fantast. Går in med liv och lust i detta.

Här är min topp 5-lista:
1) Island
2) Österrike
3) Israel
4) Irland
5) Malta

Ser verkligen fram emot hur det ska gå, men Island känns rätt given faktiskt. Otippat.

Kram ?

Jag tänker lite likadant. Hoppa över mig om ni tycker att jag är too much ? Ni andra får ta mig som jag är.

Kram ❤️

Bra att du skriver här, jag tror det är väldigt viktigt att få skriva av sig om sina funderingar och tankar. Det där sista du skriver om tycker jag låter riktigt bra. Om du hamnar där kommer allt bli mycket lättare. En annan sak som åtminstone jag har haft stor nytta av är att ställa frågor här om det är något man undrar över. Det är absolut inget att skämmas för ( det ordet igen?) och man får i princip alltid några bra svar från någon annan här på forumet. Det är guld värt.

Kämpa på, du fixar detta!

Kram

Visst är det spännande med drömmar... Men nu är jag helt slut... Ska bli skönt att sova...

Imorgon vill jag vakna vacker och se klart!

God natt alla fina kämpare där ute

Kram ?

Känner igen det du skriver om stunder när man blir orolig och tycker tillvaron känns poänglös. Men som någon här på forumet klokt skrev i en annan tråd - Det är bara jobbigt, och jobbigt är inte farligt. Håll fast vid dina listor och promenader, du är på rätt väg!

Bra jobbat! Gött att energin är tillbaka och du har haft vettiga saker att göra. Sånt är viktigt. Om du drömmer något i natt får du skriva om dem här i morgon. Jag tycker det är intressant med drömmar. Dom är så himla knäppa i bland, det är fascinerande.

Kram

...för era inlägg. Var och en säger mig ngt - på olika sätt.
Och Salem Al Fakir...fin text och begåvad musiker.
Andrahalvlek - tycker du ändå beskriver ngn sorts skam ...i meningen att du måste överprestera. Det kanske inte just är skamkänslan som driver dig...men varför överprestera?
Och den frågan ställer jag:-)
Hos mig fäster skam och skuld ...lätt. En skam-magnet - ja!
Och samtidigt har jag ngn sorts blick för att det är orimligt.
Jag tror att alkoholen har fungerat som medicin för mig....att inte hela tiden känns och tänka motstridiga tankar. Se ganska klart ...och ändå känna och reagera med liksom inprogrammerad skam ( och skuld).
Jag tror också att jag dragit mig lite för att skriva här ...nu - för att jag känner att jag behöver vara lite mer ärlig och uppriktig ( och det är samtidigt förknippat med skam).
Jag har inte varit oärlig i meningen att jag dricker och inte berättar det eller att jag medvetet förskönar, Men jag vill ändå mest skriva om det som är ’hopp’ och insikt.
Men denna resa är också klart utmanande för mig. Jag tänker att det förstås också handlar om att jag är ganska nynykter....flera av er berättar om hur det lättar. Och Se Klart - du skrev ngt om att inte utvärdera alla förrän efter 50 dagar.
Gick en lång promenad i dag och tänkte på hur tankarna far igenom mitt huvud när jag går förbi en del serveringar ...som jag suttit och druckit på. Det är fortfarande starkt lockande för mig att gå in...och jag önskade ikväll att jag bara kunde få gå in och dricka...och få stopp på alla tankar och känslan av ...diskrepans mellan ideal och verklighet ( men vet att alkohol...inte omedelbart ...men redan dagen efter - just ökar på den glipan rejält).
Jag tänker också att jag kanske behöver lite mer stöd. Ja - dels handlar det om att skriva här och vara öppen ...och faktiskt göra programmet ...som jag inte gjort än.
Men jag fundera också ( igen ) på AA ....eller ngn annan typ av behandling. Ser att de har många online-möten just nu.
Denna helg har jag varit ensam och det har både varit skönt ...och lite riskfyllt. Jag njuter på ett plan av ensamhet ...och har ett stort behov av det ( och har ju barn och vänner att höra av mig till när/om ..jag vill). Men i ensamheten kan också alla röster som handlar om otillräcklighet och just diskrepans mellan ( höga) ideal och verklighet växa...
Jag vet att jag skrivit om detta....eller tangerat det flera gånger här.
Men för mig tror jag att nykterhet - om den ska bli bestående - verkligen kokar ner till detta att få vara och duga ....som jag är. Att se på mig själv med kärlek och lite humor:-)
Och att säga - det här är vad jag orkar med. Och det är bra så.