Senaste kommentarerna i forumet

Allteftersom de nyktra dagarna blir fler och fler, ju mer förträngda minnen "poppar upp" utan förvarning. Och det är tyvärr ingen vacker syn. Jag inser att jag blivit en person jag egentligen föraktar. En som kämpat hårt i kvicksand men som valt att kämpa vidare i samma kvicksand, trots att det uppenbart bara lett mig djupare ner i hopplöshet. Det har A hjälpt mig med. Dessutom har våra fina barn bara kunnat se på och fått leva med konsekvenserna. Ibland känner jag mig ovärdig att ens få förlåtelse. ?

Att inte ta tillvara på sitt liv är bland det sämsta man kan göra. Det är aldrig för sent att nå insikter och göra nytt. Men det är tungt, väldigt tungt. ??

Steget du tog med att berätta för din dotter (och de som får veta av henne) är ju jättestort och viktigt för att du ska få en hållbar nykterhet. Du tog steget när du var mogen för det och hade planerat ordentligt. Jättebra och grattis!

Kram!

Du måste bestämma dig med hela hjärnan. Det funkar inte om halva hjärnan vill vara nykter och den andra halvan känner begär efter alkohol. Då blir det värsta kriget.

För mig är det tusen gånger lättare att avstå helt än att ”dricka lite”. Det har jag insett fullt ut nu äntligen. Jag sörjer ibland, men oftast är jag lättad faktiskt.

Jag har ”hjärntvättat” mig med poddar, ljudböcker och böcker:

1) Tänka klart av Annie Grace
2) Skål! Ta mig fan av Torbjörn Åberg
3) Alkispodden

Om och om igen, totalt flera timmar per dag.

Sök på ”alkohol” och ”hjärnan” på yotube också så får du ännu mer insikt. Kunskap är makt!

Välkommen tillbaka! Sju dagar är jättestark jobbat! ?

Tack för pepp när jag var lite låg! ❤️ Härligt att du är stark som en Björn och kan peppa dom som har det jobbigt!

I dag är det sol igen☀️☀️☀️
Hoppas du får en fin dag!

Kram

Jag tror på dig! ?

A-fri januari? Kommer ärligt inte ihåg om jag klarade det. Antagligen inte. Klarat av en vecka eller nästan två för att sen gått i fällan igen, trampat samma gamla spår. Har läst och sett att det är fler som börjat om sen jag var här sist. Och andra fantastiska kämpar som lyckats hålla sin nykterhet. Denna eviga kamp. Jag både vill och inte vill. Idag kan jag dock med lätthet lova att jag inte ska dricka. För det finns inget. Bolaget är stängt. Jag tänker inte sjunka så djupt att jag ber att få låna en flaska av någon jag vet har ett lager. 《Har hänt. Flera gånger. Det är fruktansvärt pinsamt, verkligen, men när tanken att möjligheten fanns där slagit rot fanns liksom ingen väg tillbaka.)
Så dag 2 idag.

Klart man kommer ihåg Macken! En riktig klassiker ju? Mycket tankar som snurrar i ditt huvud nu, och det är helt rätt att skriva av sig. Tankar som dyker upp på natten, och även drömmar har hjälpt mig mycket på vägen till att bli nykter. Du verkar veta redan vad som krävs av dig, och är inne på rätt spår. Gäller bara att startskottet smäller av. Jag tror att det där med att snacka med ”gubben” är startskottet. Du var ju så nära för någon vecka sedan? Du kliver över massor av hinder genom att få det gjort. Man målar lätt upp en bild att de man berättar för ska bli helt chockade och besvikna, men det är som Andrahalvlek skrev i går, ”no big deal” för dem, men det betyder extremt mycket för en själv. Jag har berättat för många nu, och alla är enbart positiva? Och det som var avgörande för att jag kunde sluta med med alkoholen var helt klart att jag berättade för min fru.

Jag tror på dig, kör så det ryker!

Kram❤️

Så bra beskrivet! Det är verkligen så... man betraktar sig själv som man betedde sig, nu när man är vit.
Det är det jag använder när suget kommer. En flashback.
Ha en fin dag?

är det så att folk tror att psykisk ohälsa smittar. Och min omgivning är inte alls mottaglig, inte ett dugg.

Nu är det ju inte så att jag går omkring och tjatar om mina tankar jag en gång hade men jag försöker använda dem i konstruktiva sammanhang. Tex i en frivilligorganisation som ska hjälpa till i olika sammanhang och där röster höjts för att få utbildning/kunskap om just psykisk ohälsa så att personer som är hemma hos andra kan vara till hjälp även på den fronten. Just det här är en kommunal organisation och döm om min häpnad när ansvariga inte hade en susning om att det finns specialutbildad personal inom brandförsvaret för just självmordskandidater.

Och att sen försöka få in kunskap om beroende i den organisationen......glöm det :-(

Ibland får jag tankar om att spärren beror på att många själva sitter fast i ett beroende och då kommer det alltför nära !

”Det är vägen till startplatsen som är längst.” !!!! Tack Andrahalvlek!
Så sant, speciellt som jag inte ens går raka vägen …

Sitter och äter frukost och tankarna vandrar fritt, jag har vaknat flera gånger i natt också, inte för att jag sovit oroligt utan mer som att jag vaknat av en tanke som jag måste ta vara på. Känner mig fortfarande lugn.
Det slog mig i natt att det har hänt något!
Jag tycker det är så skönt de kvällar jag slipper dricka alkohol.
När jag tänker tillbaka på perioden innan jag ens försökt att sluta dricka förra hösten, då var bara tanken på en alkoholfri kväll enormt stressande. Ja, det hände ju knappast ofta att jag missat att fylla på förråden så att de skulle räcka. Men det hände och då hände det också att jag bad mina snälla grannar om att få låna en flaska vin … pinsamt … Jag klarade verkligen inte ens en vit dag.
Nu känner jag att det skulle vara sååå skööönt att få komma till den punkten där jag med en lättsam självklarhet kan säga att "jag dricker inte" ifall jag hamnar i en situation där jag blir erbjuden alkohol. Det krävs jobb för att komma dit, stundtals hårt jobb, men just nu känns det målet väl värt att jobba för.
Kan jag verkligen skatta mig själv så lycklig att något inom mig verkligen har hänt, att det har vänt utan att jag först totalkraschat mitt liv i en fyllekatastrof? Försiktigt hoppfull.
Sedan finns ju den där lilla rösten "-Men, tänk i sommar då när mitt projekt går i mål, ska jag inte få fira det med en rejäl fest, eller iaf en liten skål?" Jomen det är klart att jag får! Om jag verkligen vill det då. För allvarligt talat, Soffi, varför bekymra sig nu om vad som ska finnas i ditt glas om typ tre månader när du inte har haft ett enda bekymmer om vad du ska äta, klä på dig eller ens vilka du vill bjuda? -Ta det då!
Hinder.
Jag måste få berömma mig själv för att jag är en otroligt duktig hinderbyggare! Höga, fina hinder :-).
Det är så synd att alla tävlingar är inställda nu i coronatider för jag borde verkligen ställa upp som funktionär. Fast … då måste jag lära mig att sänka hinderhöjd också, anpassa till de mindre rutinerade så att de klarar att komma över och vinner självförtroende.
Mitt största hinder nu, som gör att jag inte kan gå raka vägen till startplatsen, är att prata med gubben. Han tog det med stort lugn i höstas när jag sa att jag behövde ta en vit period, då hade jag ju också "starthjälp" genom att han inte kunde dricka själv en period efter en operation.
Men om jag nu behöver ta en vit period igen - då bekräftar jag ju att jag verkligen har alkoholproblem (No shit! han är ju inte korkad, gubben min, ingen med ett normalt förhållande till alkohol behöver någonsin "ta en vit period").
Sedan är det ju det där med att han tyckte det var tråkigt när vi inte delade vinflaskan och sällskapsdrack, utan han fick ta sina två glas själv medan jag drack alkoholfritt. Ja, det är kanske tråkigt, men hans känslor kring vin och lördagskvällar är inte mitt ansvar. Jag kan försöka ta ansvar för att han får en tant som mår bättre för att hon är nykter.
Sänk hindret.
På lördag kan jag bara säga att "jag tog med mig alkoholfritt idag för jag mår inte hundra och vill inte dricka".
Ja, det är för tidigt att bestämma nu vad jag ska göra om flera dagar, men jag kan ju förbereda mig lite …
Förbereder mig också lite för de närmsta dagarna, jag är inte "torrbakfull" än, men det kommer, jag vet. Känner ingen större oro. Kom på ett citat i natt, okänt och med ungefärlig lydelse: "Att oroa sig för mycket över svåra saker man vet kommer gör bara att man måste uppleva smärtan flera gånger". Så jag nöjer mig med att börja öva in ett mantra "-Alkohol är inte rätt medicin".

Oj. Dag 2 börjar uppenbarligen med ett STORT behov av att skriva av sig :-) :-).

Någon som minns TV-serien "Macken"?
Jag vill avsluta med en sång ur den serien, speciellt en textrad där har gått på repris i min hjärna i natt:

"Det ska va' gôtt å leva annars kan det kvitta, spring inte runt och vela, då sabbar du det hela"

(Hur funkar en hjärna egentligen? Det är väl typ tjugo år sedan jag hörde den senast men nu på morgonen var jag tvungen att leta upp den). https://www.youtube.com/watch?v=DBNpAXufTfM

Nu blev klockan natt igen. Spelkväll och sedan fix med disk och plocka undan. Till timmens försvar ligger en middagslur på drygt två timmar, konstigt att det fortfarande finns trötthet som klubbar en, men att vara så social tar på krafterna.
Förr hände det att jag använde mig av strategin lägga mig tidigt för att begränsa mitt drickande. Det gick rätt ok. Men kunde ibland förväxlas med känslan av att vara personal... de sista åren har jag, vid helger som dessa, druckit för mycket. Ofta hela veckan inför en sån här helg. Och inser förstås nu, hur trött jag har varit- och hur jag kämpat för att det inte ska märkas.
Jag märker att jag upprepar mig men försöker att tänka att det är viktigt, som att jag måste berätta för mig själv, om och om igen, om hur det har varit. Dubbel Treo till frukost, en första öl/glas vin till lunch. Sen, eftersom jag ofta befunnit mig i köket, lite påfyllning här och där. Drink och vin till middag. Någon gång sprit.
Varje dag, en helg som den här.
Jag har aldrig gömt vin, men jag tänker numera-efter att ha läst här- att det ju bara är en fråga om tid och acceleration.
Det här med ”jag har aldrig” är ju klena försvar och patetiska försök att rättfärdiga något som inte går att rättfärdiga. Det har jag ju lärt mig här och förstått i efterhand. Att dividera om hur hårt man måste slå i botten för att behöva sluta?
Efter tre månader nykter är det en snarast larvig fråga. Det har ju ingen större betydelse, och det gör ju inget att sluta dricka innan man supit bort jobbet eller relationen till sina barn.
Jag är nu en pålitlig mamma, en halvtrist fru men rätt glad, en helt ok dotter och vän. En bra syster.
Jag ser fram emot dagarna inte som en väntan på kväll och lättnad från stress. Jag är självglad efter en kopp kaffe. Dagarna pendlar inte så kraftigt som förr.
Varje dag ser jag till att få vila.
Jag är tacksam för att jag känner förbindelse med mig själv och kan vara stilla med mig själv. Jag är tacksam över att jag hittat sätt att komma i kontakt med ett sorts andligt spår i mitt liv och att jag kan hålla det levande, varje dag.
Om jag misslyckas kopiöst med min nykterhet önskar jag att jag kan gå tillbaka och läsa här och fatta att detta är ett bättre liv.
Tack till mig själv för mitt kärleksfulla beslut att vara nykter idag.

Jag funderar i vänlighet på hur många veckor som du lyckas med dina mål. Och när det är flera veckor i rad, att det är ett mönster. Som du skulle behöva bryta, under en period.
Jag har en vän som antingen minskar ner, eller slutar röka varje vecka. Hon lyckas aldrig. Det påverkar hennes självförtroende kring att kunna sluta röka.
Att i någon mån vara besviken på sig själv, för att man inte lyckas med vad man föresatt sig är lite som självplågeri. Att inte ge sig själv en chans att lyckas. Vad tror du öm att hålla upp några veckor?
Kram till dig som kämpar.

Blir berörd av dina ord till dig själv. Och din tillförsikt. Över just nu.
Min tanke är att när sug drar igång och dagar känns övermäktiga, så kan vi påminna varandra. En trygghet på något vis. Kram Pilla.

Tror utan att veta att precis alla som skriver här, dricker på känslor, för att förhöja livet såklart men också för att slippa känna.
Ibland tror jag vi dricker oss till en väldigt överdriven rädsla för känslor. Vi blir rädda för att ev bli ledsna, sorgsna, (man känner det kanske komma) och då går det snabbt att liksom täppa till med ett glas, eller tre.
Jag har lärt mig lite under mina nyktra dagar, att de jobbiga känslorna är mindre jobbiga än vad jag befarade. Jag har ordnat upp grejer som jag bävat för länge, när jag tog en sak i taget blev det enklare.
Du skriver om din rädsla för var du kommer att vara om 10-15 år, och den är reell. Och ett av de viktigare skälen för mig att sluta. Så även om vi är i olika åldrar så är det ju samma problem. Ett beteende som accelererat. Mina första månader har också lärt mig att tiden jobbar för oss. Utveckling sker, bara genom att de nyktra dagarna går, kan vara en liten trygghet när allt känns krångligt. Jag hejar på dig, massor. Kram.

Du skriver modigt, och lever modigt. Att berätta om den skam som legat inbäddad nånstans långt inne är verkligen att vilja och välja att leva sitt liv i uppriktighet. Starkt av dig! Kram.

..nja kanske inte riktig, men möjligheten finns där i vilket fall.
Vi har öppnat sommarstugan för säsongen, och runt omkring detta så är det startskottet för sommarhalvåret...
Jaja, så mycket sommarväder kan man knappast påstå att det är, ingen snö i alla fall.
Temperaturen pendlar mellan fem och tio plusgrader, och det blåser ganska så hårt i byarna, det går antydan till gäss på sjön, öron och näsa blir kalla på ett ögonblick.
Ibland tittar solen fram och sitter man i lä kan man njuta för en liten stund, stundom kommer det lite regnstänk inblåsande, men aldrig några mängder.
Igår var det bättre, men idag har det varit ett stugsittarväder.
Det här är vår första påsk vid stugan, aldrig så tidigt har vi öppnat, bilen var fullständigt nedlastad med alla grejer vi hunnit skaffa under vintersäsongen och hela baksätet fullt med påskmat.
Fyra vuxna, fem under senaste dygnet, lillskruttan på snart ett år, två jyckar inträngda på 35 kvadratmeter.
Ja det blir trångt och råddigt, sätter man inte foten på en leksak så är det i hundarnas vattenskål, det är grejer överallt, men mysigt, det gäller att man trivs med varandra och inte har ett för stort privat område.
Svärsonen nattpendlar till jobbet, så vi är helt strandsatta på nätterna utan en möjlighet att ta oss härifrån då båten ligger på ön här intill, så ingenting får hända då.
Han tillhör våra hjältar under rådande epidemi, så hans insatser är verkligen värdefulla.

Vi har inget vatten i ledningarna ännu, så jag får släpa vatten i en stor 25 liters dunk över berget ifrån pumphuset.
Det är slitsamt och värst är nog disken som slukar en massa vatten, så vi använder så mycket engångstallrikar och bestick, muggar osv som vi kan, inte miljömässigt bra, men bättre för min stackars rygg, soptunnan blir fort full.
Frugan gjorde i ordning så mycket påskmat som hon kunde hemma, för att slippa disk här ute.
Hela bordet dignade av läckerheter och det gick inte att äta av allt innan man hann att bli mätt.
Barnbarnet vägrar att bli matad, så hon äter själv utan bestick, dvs med händerna till hundarnas stora förtjusning som likt dammsugare sonderar golvet under hennes barnstol, skulle hon vara sugen på ett mellanmål behöver hon bara suga på bordskanten, det finns gott om matrester där.

Gårdagen fick åt till att iordningställa allt med utemöbler och paviljong, blomkrukor, hammock och fixa ordning allt som pajat under nedstängningen och vintern, hann med att ordna ganska så mycket, vattenpumpen till uteköket, den som länsar under huset, alla solcellslyktor och nya för all del, måste vara säkert över femtio stycken nu.

I morse var det allt för gråkallt att var ute efter frukost, så vi tillbringade hela familjen med spel på förmiddagen, det blev många skratt och det var länge sedan vi satt så ihop och spelade tillsammans med sällskapsspel.
Memory, MaxiYatzy och Uno hann vi med.

Därefter kliade det i fingrarna, efter att kört över sonen till bilen kunde jag inte låta bli, något måste göras!
Hittade stuprännestången och rensade alla plåttak, och sedan alla hängrännor, klättrade på stegen och balanserade på korrigerad plåttak så att det nästan veckade sig av min tyngd, skrämde iväg en ekorre som byggt ett bo under farstukvisten, jag blev nog lika rädd som han blev när han rasslade iväg en meter framför mig, inget bra överraskningsmoment när man befinner sig fem meter ovan mark och en halvmeter ifrån kanten.
Men som det såg ut på min nykrattade gräsmatta, fullt med löv och barr, och inte kunde jag köra lövblåsen när svärsonen sover på dagarna, och när inte han gör det så sover bäbben, nästa gång kanske.

Till kvällen blev det till att ställa sig vid grillen och bralla på en massa kyckling, det blåste hårt och kyligt så att stå nära grillen värmde skönt, men fy sjutton vad man luktar grill efter det, och ingen tillgång till dusch.

Så kontentan av denna helg är...
Jag är skitigt, luktar grill, full med småsår efter allt meckande och slit.
Har ont i ryggen efter att släpat vatten, blåsor i händerna efter krattningen, men jag är lycklig.
Lycklig att kunna få känna en smärta som inte är påverkad av alkoholen, utan av rent slit.
Jag har förberett årets sommarvistelse och varit ute nästan dygnets alla ljusa timmar.
Har fått uppleva naturen nära inpå, lyssnat på korparnas och havsörnens läten medans svetten pärlat sig i pannan.
Allt är så intensivt och underbart att jag till och med kom på, att jag hade alldeles glömt bort att köpa mitt egna alkoholfria alternativ med ut till stugan, att nykterheten har blivit så självklar att jag nästan glömmer bort substituten.

Det är som om man precis har slutat röka, glömt bort att köpa nikotintuggummin och upptäcker....
Att det gör ingenting, jag klarar mig själv ändå, ytterligare ett steg närmare friheten....

Okey, inte så mycket surr om alkoholen denna gång, men jag levererade ett inlägg som jag brukar på söndagen, trots att man är ledig imorgon, annandag påsk.
Men å andra sidan, jag har inte tid att hinna tänka på alkoholen, har så mycket annat att lägga min energi på.
Ljuset, värmen, naturen, allt är på gång, det är dags att vakna ur sin vintersömn och börja leva fullt ut.

Berra

Hoppas verkligen att hälsan tiger still och att du har haft en fin påskhelg med mycket frisk luft och sol ☀️

Fullt ös under påskhelgen? Hoppas att solen skinit på dig både utombords och inombords ☀️

Hoppas att du har haft en kanonbra påskhelg så här långt, och att solen skiner på dig ☀️

Det är oerhört plågsamt att tänka på hur man har betett sig på fyllan. Man vrider sig bokstavligt talat av skam.

Men det är nog nyttigt också att påminna sig om hur det varit. Minnet är väldigt selektivt, de värsta sakerna glöms bort först. Då är det bra att ha det på pränt.

Känslor är bara känslor, och de går över. Är man ledsen och arg är det inte mycket att njuta av, men det är bra att verkligen tillåta sig att vara ledsen och arg. Det lättar på trycket.

Att låta gråten komma är bättre än att hålla igen till varje pris, för då vänds ledsenheten inåt istället. Leva ut sin ilska är bättre än att knyta näven i fickan. Visst kan det kännas ovant - men allt man tränar på blir man bättre på.

Någonstans läste jag att man ska låta alla tankar och känslor komma till en, begrunda dem en stund, och sedan mentalt låta dem glida vidare. Som små molntussar på en blå himmel som då och då döljer solen.

Efter regn kommer alltid solsken ☀️

Hoppas att du har haft en fin påskhelg hittills och att solen skinit på dig både utombords och inombords ☀️

Läser de två sista kapitlen i boken ”Tänka klart” just nu och hittade två citat som stämmer bra på dig just nu.

”Det kan hända att du drabbas av tvivel, kvardröjande begär och stunder av klentro. Det är okej: Oroa dig inte. Och försök INTE att inte tänka på det. En Harvardstudie från 1987 bekräftade att vi tänker mer på saker vi försöker att undertrycka. Det är okej att begrunda det som dyker upp naturligt i huvudet.”

”För mig är den mest skräckinjagande saken med återfall hur lätt det är att tro att man har förlorat kriget genom att återfalla. Det är ett misstag att inbilla sig att man har förlorat kriget bara för att man förlorade slaget. Sanningen är att varje strid gör oss starkare så länge vi förblir fokuserade på att skärpa oss imorgon. Vi måste utkämpa detta krig med empati och överseende.”

Kram ❤️

Å sån fin energi jag får av er här!!
Så kloka och lugnande svar! Verkligen! Får mig att förstå. Nu är jag i en skör fas. Behöver ta det lugnt. Inte rusa in i agerande pga känslor/tankar. Ska fortsätta sakta på den här nyktra, rätta fantastiska vägen.
Det är perioder som nu man sätts på prov.

Jag berättade för min man om mitt problem. Hur illa det varit. Inte ens han visste hur det varit. Att jag druckit sprit på offentlig toalett för att orka gå in och handla. Hällt i mig ren sprit på morgonen efter en fest. Återställt fyllan varje helg med över 10 procentig öl, gömd i garderoben. Halsat 0,5 liter på 30 sekunder. Haft galen abstinens med kramper och vanföreställningar/förvirring. Jag är så rädd. Och sorgsen. Inser att jag behöver gå igenom den här fasen för att komma till lite rakare väg en tid.

Jag vill aldrig mer dricka. Jag är så rädd för det starka suget. Jag ska för alltid vara nykter.
?☯️?☯️